LIFE MIA Mä lärens Inre Skä rgä rd

Transkript

1 LIFE MIA Mä lärens Inre Skä rgä rd LIFE07 NAT/S/ AFTER-LIFE Plan 31/12/2014 1

2 Projektnamn: LIFE Mälarens Inre Skärgård (MIA) Restaurering och skötsel Projektområde: 40 olika Natura 2000 habitat kopplade till Mälaren, Sverige Projektets startdatum: Projektets slutdatum: Total budget: Bidrag från EC: (%) av stödberättigande kostnader: % Bidragsmottagare: Västmanlands län (samordnande) Uppsala län (associerande) Södermanlands län (associerande) Sveaskog Förvaltning AB (associerande) Upplandsstiftelsen (associerande) Kontaktperson: Niclas Bergius Postaddress: Länsstyrelsen I Västmanlands län, SE Västerås, Sweden 2

3 Innehåll 1. Kort historik om landskapet Ett landskap i ständig förändring Betes- och ängsmarker Den agrara revolutionen MIA projektet Kort historik om MIA Aktuell status Problem som återstår SWOT-analys Framtida skötsel projektets fortlevnad Skötselstrategi (åtgärd A.2) Åtgärdsplan för ortolansparv (åtgärd A.3) Planering och kartering av vassbäddar inom projektområdena (åtgärd A.4) Skogliga habitat (åtgärd C.1) Habitat som kräver aktiv förvaltning (åtgärd C.2 och C.3) Hamling (åtgärd C.4) Plantering av ek (åtgärd C.5) Skötsel av småsvalting (Alisma wahlenbergii) (åtgärd C.6) Anordningar för bete och djurhållning (åtgärd C.8) Informationsmaterial (åtgärd D.1) Anordningar för besökare (åtgärd D.2) Underhåll av demonstrationsytor (åtgärd D.3) Uppföljning och utvärdering (åtgärd E.2)

4 1. Kort historik om landskapet 1.1 Ett landskap i ständig förändring Landskapet som vi ser kring Mälaren är resultatet av mänsklig påverkan under mycket lång tid, ett landskap som är i ständig förändring. Markerna innehåller lämningar från många tidsåldrar såsom gravrösen, fornåkrar, torpgrunder, invallningar med mera. Även landhöjningen har haft en stor effekt på området. För cirka tusen år sedan låg vattennivån fem meter över dagens nivåer och ungefär hälften av den landareal som ingår i projektet har uppkommit sedan dess. Det innebär till exempel att fuktiga ängar med tiden har torkat ur och blivit mer lämpliga för annat ändamål. 1.2 Betes- och ängsmarker Efter 1200-talet, när Sverige utvecklades politiskt, byggdes många slott och herresäten vid Mälaren som då var en viktig inrikes transportled. Den viktigaste inkomsten från dessa gods var de arrenden som godsherrarna tog ut av torpare och bönder. En god tillgång på betes- och ängsmarker vid Mälaren skapade goda förutsättningar för boskapsskötsel. Djuren betade under sommarhalvåret på skogen, som ägdes gemensamt av byarna. Utmarkerna avgränsades med gärdsgårdar för att hindra djuren att ta sig in på de värdefulla inägorna. På 1700-talet börjar även hagar att hägnas in på utmarken, vilket visar att dessa marker betraktas som alltmer värdefulla. Ängsmarkerna var näst åker det viktigaste markslaget och låg ofta i anslutning till dessa. På ängen växte en mängd olika sorters gräs och örter som efter lieslåtter och torkning blev hö och vinterfoder åt djuren. Träden hamlades av samma anledning. Ängen besåddes och gödslades inte. Gödseln som producerades utnyttjades på åkrarna. Ängsmarkerna kunde antingen vara öppna (hårdvallsäng), lövbevuxna (löväng) eller fuktiga (sidvallsäng). 1.3 Den agrara revolutionen Under 1800-talet växte befolkningen och mer åker togs upp på ängens bekostnad. Detta ledde till färre djur och därmed mindre gödsel till åkrarna, som då inte blev lika bördiga. För att motverka detta genomgick jordbrukarsamhället en stor förändring, något som brukar kallas den agrara revolutionen. Genom Laga skiftet ändrades ägoförhållandena. Bönderna fick större sammanhängande marker samtidigt som de gemensamt byägda utmarkerna upplöstes. Ett tusenårigt bysamhälle upplöstes. När de enskilda brukarna får större sammanhängande jordområden att bruka blir det möjligt att odla både djurens och människornas föda på åkermark, genom så kallad vallodling. Detta i kombination med nya metoder som invallning och dikning gjorde att ängarna successivt försvann ifrån bondens marker. 1.4 Skydd av biologiskt värdefulla miljöer Idag kräver det moderna jord- och skogsbrukets metoder och ekonomiska förutsättningar stora sammanhängande ytor. Utsädet har förädlats, ogräs bekämpas kemiskt och konstgödsel används. Antalet djur har minskat och därmed behovet av betesmarker. Allt detta leder till ett enformigt landskap och de djur och växter som under lång tid har anpassats till det historiska landskapet riskerar att utarmas. 4

5 2 MIA projektet För att förhindra förlusten av biologisk mångfald har många naturreservat tillkommit. Dessa representeras av de Natura 2000-områden som ingår i projektet. Åtgärderna i projektet syftar till att bevara de biologiskt värdefulla miljöerna som har sitt ursprung i det gamla småbrutna landskapet. Projektet, Mälarens inre skärgård (MIA), startade 2009 och har sedan dess restaurerat över 40 olika Natura 2000-områden som är anslutna till Mälaren, Sveriges tredje största sjö (se figur 1). Figur 1. Karta över projektområdet. Syftet med MIA-projektet har varit att minimera hot mot arter och livsmiljöer dels inom projektområdet men också i regionen som helhet. De fem fokuspunkterna har varit: 1) Stoppa invasionen av gran (Picea abies) i skogsmiljöer (9010, 9020, 9050, 9060, 9160, 9180 och 9190). 2) Belysa problemet med dagens moderna jordbruk och otillräcklig slåtter/bete som leder till att livsmiljöer blir övervuxna (6270, 6410, 6510, 6539 och 9070). 3) Röja och fräsa tuvor som bildats på igenvuxna fuktängar och skapa variationer i vassområden (6270, 6530, 9020, 9070 och 9180). 4) Säkra återväxten av yngre nyckelträd och förlänga livslängden på gamla och hamlade träd. 5) Öka medvetenheten och kunskapen hos besökare i områdena genom bättre information. 5

6 2.1 Kort historik om MIA Under det första året, 2009, låg fokus på att upprätta en plattform för den nybildade projektgruppen samtidigt som åtgärder planerades och många av de praktiska åtgärderna gick igång. I projektgruppen finns representanter från de tre olika länsstyrelserna samt den privata sektorn och en av de första utmaningarna det här året var att få ihop ett fungerande arbetssätt för alla inblandande. Detta eftersom det var ganska långa sträckor mellan varje partner. Efter att detta löste sig har projektet gått nästan felfritt och de åtgärder som utförts har haft en enorm inverkan på naturvårdsarbetet i området. Utöver detta låg även stort fokus på att komma i kontakt med markägare, starta upp hemsidan, skapa en styrgrupp samt hålla ett introduktionsseminarium. Efter denna inledande fas började de mer konkreta naturvårdsåtgärderna att genomfördes. Det har funnits en rad olika naturvårdsåtgärder (C-åtgärder) som genomförts i projektet: C1 - Frihuggning och ringbarkning i skogsområden, detta förväntas ha en positiv effekt på 1277 hektar över 27 platser. C2 - Röjning av undervegetation i ängs- och betesmarksmiljöer, detta förväntas ha en positiv effekt på 653 hektar över 27 platser. C3 Tuv- och stubbfräsning, detta förväntas ha en positiv effekt på minst 195 hektar över 15 platser. C4 - Hamling förväntas ha en positiv effekt på överlevnaden för 20 alléträd samt överlevnad och återväxt av hamlade träd i 134 hektar över 7 platser. C5 - Plantering av ek. Plantering av 185 ekplantor i två allér och på 93 hektar över 6 platser förväntas ha en positiv effekt på ekpopulationen och på läderbagge (Osmoderma eremita). C6 Utplanteringsförsök av småsvalting (Alisma wahlenbergii). Förväntad positiv effekt på småsvaltingspopulationen på tre Natura 2000-områden. C8 - Andra anordningar för områdesförvaltning och djurhållning. Projektet har förbättrat förutsättningarna för skötsel på 22 platser genom byggandet av t.ex. vägar, stättor och färjefästen. 6

7 Figur 2. Exempel på en av de åtgärder som utförts i projektet (C1). Foto: Niclas Bergius. Förutom de konkreta bevarandeåtgärderna har det också varit fokus på att informera allmänheten om vad projektet handlar om samt öka deras kunskap om naturvård och skyddade områden (D-åtgärder): D1 - anordningar för besökare. Ökad tillgänglighet för besökare på 19 platser genom byggandet av flera km vandringsleder, varav ca 570 m är lämpliga för rullstolar, 500 m spång, 25 rastplatser/bänkar, soptunnor/återvinningskärl, flera toaletter samt vindskydd, fågeltorn, plattform och gömsle. D2 - Informationsmaterial. Med hjälp av produktion av fem foldrar, 27 originalskyltar med kopior, anslagstavlor, hemsida, lekmanmarapport och två roll-up:s har projektet strävat efter att öka medvetenheten och intresset hos allmänheten för naturvård. D3 - Demonstrationsytor. För att öka kunskapen om olika habitat och arter har projektet skapat sex demonstrationsplatser uppdelade på fem Natura 2000-habitat. D4 - Övriga informationsinsatser. För att ytterligare öka intresset för naturen har det också genomförts över 50 exkursioner, 10 informationsmöten, ett uppstarts- och slutseminarium samt fem markägarmöten. 7

8 Figur 3. Uppförande av vindskydd (D1). Foto: Björn Brage. 2.2 Aktuell status 2014 är det sista året för projektet MIA och under detta år har de sista av de planerade åtgärderna slutförts. Sedan början av projektet har mer än 2000 hektar i Natura 2000-områden dragit nytta av de olika åtgärderna som genomförts och inventeringar pekar redan nu på att det har gett positiva effekter i flera områden av projektet. Den övergripande bevarandestatusen har kraftigt förbättrats och många av de tidigare, övergivna gräs- och skogsområdena är återigen öppna för besökare och betas på nytt av bland annat kor och får. Bidragsmottagarna har genomfört många av de bevarandeåtgärder som har saknats i projektområdet och har samtidigt byggt upp ett nätverk av djurhållare, företagare, entreprenörer med flera som ligger till grund för det fortsatta arbetet efter projektet avslutats. Kunskap och förståelse för värdet av naturvård och områdesskydd har ökat och nått ut till en bredare publik tack vare de många olika informationsaktiviteter som genomförts och det informationsmaterial som tagits fram. 2.3 Problem som återstår I takt med att alla åtgärder är slutförda och ytorna restaurerade går projektet över i en förvaltarfas där ansvaret för att ytorna sköts går över till respektive ansvarig förvaltare (redovisas i en tabell längre ned). I samband med att ansökan skrevs togs detta i beaktande men det finns en del orosmoln som kan dyka upp. De redovisas här uppdelade beroende på om det är skogs- eller gräsmark samt efter naturtyp och för några av de nyckelarter som är kopplade till projektet. 8

9 Gräsmarker (6270, 6410, 6510, 6530, 9070): EUs miljöstöd är en viktig faktor för att finansiera hävden i dessa områden. Att områdena inom kort kvalar in i ersättningssystemet är mycket viktigt för finansieringen. Ändringar i miljöersättningssystemen kan ha återverkningar för dessa områden och leda till att djurhållaren känner sig mer eller mindre motiverad till att fortsätta med hävden. En annan finansieringskälla är det anslag för skyddad natur som Länsstyrelsen får från staten. I de fall områdena inte har miljöersättning, eller om miljöersättningen inte täcker vissa åtgärder, behöver anslaget för skyddad natur användas. Om anslagen minskar kan det leda till hårda prioriteringar på Länsstyrelsen och att nödvändiga åtgärder uteblir. Upphörd eller försvagad hävd. Vid dåligt betestryck ansamlas förna och grässvålen luckras upp. Slyvegetation och stora konkurrenskraftiga växter tar över på bekostnad av de arter som anpassats till kontinuerligt bete. Länsstyrelsen kan inte söka stöd för betesmark eftersom marken inte ägs/arrenderas av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan inte påverka betet då det är privat mark, där brukaren väljer hur mycket djur de ska ha på områdena och om de söker stöd för betesmarkerna. 6410: o Fuktängar är en skötselkrävande naturtyp som kräver årlig hävd och skötsel. Områdena i LIFE MIA har länge varit ohävdade alkärr och det kommer ta lång tid innan typiska 6410-värden uppkommer. 6510: o Trots ordentliga stubbfräsningar är alen svår att ta död på. Skott kan komma från resterna av de bortfrästa stubbarna. Eftersom alen inte är särskilt betesbegärlig kan den lätt få fäste i områdena igen. o Alla stubbar har inte kunnat fräsas bort, exempelvis på grund av stening mark. Detta gör att albuskar finns kvar i delar av områdena. Dessa behöver återkommande röjning för att inte växa sig stora. o Vildsvin finns det gott om i vissa områden. Vildsvinen kan böka upp de restaurerade områdena vilket leder till att naturvärden går förlorade och habitatmålen inte nås. Än värre är att eventuellt miljöstöd som finns på ytorna riskerar att gå förlorade om vildsvinsböket är omfattande. 9

10 o För småskaligt, stenigt och för fragmenterade ytor för att kunna skötas rationellt. o Svårt att hitta entreprenörer som är villiga att göra det manuella arbetet. Det finns några firmor som specialiserat sig på lieslåtter men de är extremt dyra och deras säsong är mycket kort och hårt uppbokad. o Kan vara svårt att få skriva fleråriga avtal beroende på vilken Länsstyrelse som berörs. o Osäkerhet vilken typ av slåtter som ger bäst resultat. o Kan behövas stödsådd av slåttergynnad flora. o Svårt att hitta avsättning för slaget material på grund av att det inte balas. Idag går det mestadels till kompostering. Figur 4. Löv- och slåtterängar kräver en kontinuerlig hävd för att må bra. Foto: Mats Larshagen. 9070: o Förtätning av trädskiktet på sikt. 10

11 o Betesstöd kan försvinna om det finns för många träd/hektar. Skogsmarker (9010, 9020, 9050, 9060, 9160, 9180, 9190): Avverkning eller andra skogsbruksåtgärder i skogsområdena. Död ved är en förbrukningsvara och det kommer i vissa områden behövas en kontinuerlig tillförsel. Grillplats finns intill många av områdena. Död ved kan därmed försvinna från skogen för att användas till grillning. Ett välfyllt vedförråd är därför önskvärt på grillplatserna. Älg, annat vilt, eller betesdjur kan förhindra föryngring av ek i områdena. I vissa områden är skogen inte inlöst vilket kan leda till intressekonflikter med markägaren om denna vill göra avverkningar. Enstaka grövre ekar som har frihuggits kan bli stressade och dö på sikt. Detta gäller framförallt om frihuggningsåtgärderna varit kraftiga. Mer konkurrenskraftiga arter, som t.ex. gran och bok, kan komma att ta över i framtiden och leda till att områdenas naturvärden knutna till ek missgynnas. Om detta blir fallet behöver de huggas bort. Många av de grova träd som har frihuggits kan kräva underhåll, t.ex. ek. Figur 5. Igenvuxen ek. Foto: Linnea Olsson. 11

12 9060: o Igenväxning av gran påverkar ljuskrävande örter, svampar och lavar i fältskiktet och medför skuggning av solbelysta äldre tallar och ädellövträd, som försämrar förutsättningarna för arter som är knutna till solbelysta tallar, t.ex. tallticka och vissa insekter. o Skuggning och igenväxning av sandblottor och torrängspartier vilket missgynnar bl.a. ljuskrävande växter. Läderbagge: Dålig tillväxt samt tillgång på ek i de områden som läderbaggen har hittats i. Dålig spridningsförmåga hos arten och små populationer gör det osannolikt att en lokal återkoloniseras. Figur 6. Bild på Läderbagge. Foto: Västmanland län. Ortolansparv: Känslig art som är beroende av många faktorer för att etableras. Svårt att få till rätt typ av jordbruk och skötsel för att den ska trivas. Arten minskar över hela Europa och har relativt kort uppehållstid i Sverige, minskningen beror alltså på faktorer som projektet inte kan påverka. 12

13 Småsvalting: Dålig vattenkvalitet. Höga närsalthalter leder till fler alger och ger ökad konkurrens om ljus och näring. Småsvaltingen konkurreras lätt ut. Fysisk mänsklig påverkan, t ex badplatser. Vandrarmusslan gör det svårt för småsvaltingen att etablera sig eftersom musslorna täcker hela botten. Skuggande vegetation ovan och under vattenytan. Planterade exemplar av småsvalting överlever inte eftersom detta är ett pilotförsök och metoden inte är färdigutvecklad. Figur 7. Bild på småsvalting. Foto: Uppsala län. Övriga problemområden: Det finns ett problem med bävern i exempelvis Askholmen och på vissa öar i Ridö- och Sundbyholmsarkipelagen. Bävrar är selektiva i sitt urval och de kan utarma vissa arter, främst asp, så att värden knutna till gamla aspar går förlorade. Ofta orsakar de även farliga hängande träd som gör att ingrepp kan behöva göras trots att områdena kanske skall lämnas orörda. Predationstrycket på bävern är ju i princip obefintligt här i södra Sverige så skadorna kan bli oproportionerliga. När aspen väl tar slut inom ett område växlar de trädslag så även andra arter får onaturligt hög avgång i tidig ålder. 13

14 2.4 SWOT-analys En SWOT-analys (Styrka, Svaghet, Möjligheter och Hot) har gjorts baserat delvis på de punkter som lyfts fram under stycke 2.3 där de mest sannolika framtida svagheterna har pekats ut. Styrkor Kunskaperna om vilka naturvärden som finns ute i projektområdena har ökat Projektet har stärkt samarbetet mellan partnerna i regionen Många av områdena kvalitetssäkras genom att de följs upp och utvärderas regelbundet Allmänhetens respons har varit positiv och de har uppskattat många av de åtgärder som vidtagits bl.a. en förbättrad tillgänglighet Förvaltningsplaner finns för alla områden Det finns en stor kunskapsbas hos projektpartnerna om vilka problem som finns och hur de ska hanteras Möjligheter Förändringar i regelverket för jordbruksstöd kan bidra till att fler områden blir berättigade till stöd Stigar och anordningar ökar intresset från allmänheten och leder till att många områden blir mer populära Projektet har gett möjligheter för lokala entreprenörer att bredda sina kunskaper och bli mer konkurrenskraftiga De verktyg och fordon som köpts i projektet kommer att vara användbara under de kommande åren för att upprätthålla skötseln i områdena och se till att anordningarna är i gott skick Svagheter Osäkerhet om framtida finansiering för många av projektytorna på grund av politiska och finansiella förändringar Väderförhållandena kan ha en stark negativ inverkan på restaureringsåtgärderna i vissa av områdena Planteringsförsöken av småsvalting har inte gett det utfall man hade hoppats på Överlevnaden hos ekplantorna är för en lång tid framöver högst osäker baserat på; typ av bete/skadedjur/svamp/torka Hot Antalet djurhållare minskar, vilket innebär att det blir svårt att klara av skötseln och betet i delar av projektområdena Minskande jordbruksstöd gör det svårt att genomföra bete En ökad risk för klimatförändringar i projektområdena ökar också risken för att områdena kommer få permanenta skador Vandalism av anläggningar kan leda till en minskad tillgänglighet Askskottsjukan och Almsjukan slår ut många av de träd som projektet strävat efter att bevara, det finns i dagsläget inget sätt att hindra detta. 14

15 3. Framtida skötsel projektets fortlevnad Nedan följer de beskrivningar av hur projektet ska drivas vidare samt hur ska de eventuella problem som kan uppstå ska hanteras. Bidragsmottagare: Västmanlands län (1) Uppsala län (2) Södermanlands län (3) Sveaskog Förvaltning AB (4) Upplandsstiftelsen (5) 3.1 Skötselstrategi (åtgärd A.2) Strategin innehåller riktlinjer för förvaltning och uppföljning av livsmiljöer och arter i Natura 2000-områden som ingår i projektet. Västmanlands län har ansvarat för produktionen av denna, i samråd med Naturvårdsverket (SEPA) och de andra bidragsmottagarna (2-5). Strategin syftar till att följa den skötselstrategi för skyddad skogsmark som Naturvårdsverket tagit fram och kommer efter projektets slut att revideras vid behov och därefter justeras till en nationell nivå. Arbetet med att utvärdera och uppdatera strategin efter projektets slut kommer att samordnas av Västmanlands län, men ske i samarbete med, och finansieras av var och en av de associerade projektpartnerna (2-5). Skötselstrategin kommer att fortsätta att användas fram till och åtminstone 2019 eller till dess att innehållet i strategin bedöms täckas av andra direktiv. 3.2 Åtgärdsplan för ortolansparv (åtgärd A.3) Den föreslagna skötseln för att uppnå gynnsam bevarandestatus för ortolansparv (E. hortulana) kommer efter projektets slut, genomföras, följas upp och finansieras, av dem som ansvarar för förvaltningen av områdena (bidragsmottagare 1 och 2). Uppföljning kommer främst att ske inom det nationella programmet för Natura 2000-områden som produceras av Naturvårdsverket. Planen har tagits fram av Västmanlands län i samråd med Naturvårdsverket och Uppsala län. Utvärderingen och justering av planen efter projektets slut kommer att samordnas av Västmanlands län i samarbete med de som ansvarar för förvaltning. Detta arbete kommer att fortsätta fram till och åtminstone 2019 eller till dess att innehållet i strategin bedöms täckas av andra direktiv. 3.3 Planering och kartering av vassbäddar inom projektområdena (åtgärd A.4) De föreslagna åtgärderna kommer, efter projektets slut, genomföras, följas upp och finansieras, av dem som ansvarar för förvaltningen av områdena (bidragsmottagare 1-3). Uppföljningen kommer främst att ske genom de inventeringar av rördrom (Botaurus Stellaris) och övriga våtmarksfåglar som ingår i det nationella övervakningsprogrammet för Natura 2000-områden som tagits fram av det Naturvårdsverket. Västmanlands län kommer att ansvara för att ta fram vassplanerna, i samråd med Naturvårdsverket och bidragsmottagare 2 och 4. Utvärderingen och justering av planen efter projektets slut kommer att samordnas av länsstyrelsen i Västmanlands län i samarbete med de som ansvarar för förvaltning. Detta arbete kommer att fortsätta fram till och åtminstone 2019 eller till dess att innehållet i strategin bedöms täckas av andra direktiv. 3.4 Skogliga habitat (åtgärd C.1) De skogliga naturtyperna; 9010, 9020, 9050, 9060, 9160, 9180 och 9190, kommer att skötas av förvaltarna av respektive områden för att gynnsam bevarandestatus ska upprätthållas. 15

16 Själva genomförandet av åtgärderna ligger hos bidragsmottagaren av varje Natura område. Uppföljningen kommer att följa det nationella programmet för Natura 2000-områden som produceras av Naturvårdsverket. Under projekttiden har länsstyrelsen i Västmanlands län haft ansvar för att planera och samordna uppföljningen i alla områden, i samarbete med övriga bidragsmottagare. För utvärdering av de långsiktiga effekterna av restaureringsåtgärderna, kommer denna uppföljning att fortsätta även efter projektets slut. Samma metod kommer dock att användas (tabell 1). Västmanlands län kommer att ha ansvar för både finansiering och genomförandet av detta i Västmanlands län, medan bidragsmottagare 2 och 3 kommer att ha samma ansvar för de områden som finns i deras län. Baserat på de resultat som uppkommer i samband med den långsiktiga uppföljningen, kommer eventuella ytterligare åtgärder utvärderas för att upprätthålla gynnsam status i områdena. Ansvaret för detta ligger hos respektive bidragsmottagare (1-3). Figur 8. Slyuppslag tas om hand. Foto: Mats Larshagen/Sveaskog. 16

17 Typiska arter Strukturer och funktioner Areal Tabell 1. Uppföljningsplan för skogsytor. Indikator Målenhet Uppföljningsfrekvens Habitat Areal habitat var 24:e år Mängd död ved var 24:e år Nyckelträdarters andel av trädskiktet var 24:e år Förekomst av grova träd var 24:e år Föryngring av nyckelträd var 24:e år Förekomst av främmande trädslag var 24:e år Granens andel av trädskiktet var 24:e år Vitalitet av vidkroniga ekar var 24:e år Igenväxning kring vidkroniga ekar var 24:e år Sandblottor var 24:e år Areal brunnen skog - Frånvaro av dikning - Typiska kärlväxter var 24:e år Typiska andra organismer var 24:e år 3.5 Habitat som kräver aktiv förvaltning (åtgärd C.2 och C.3) Målet för naturtyperna; 6270, 6410, 6510, 6530 och 9070 är att de, i största möjliga mån, ska ingå i EU:s miljöstödsprogram för förvaltning av betesmarker och ängar inom ramen för det svenska Landsbygdsprogrammet (RDP) eller motsvarande och därmed lyckats upprätthålla gynnsam bevarandestatus för områdena. I de fall där markerna inte uppfyller kriterierna för dessa subventioner, som kan vara fallet i de områden där flera restaureringsåtgärder krävs innan marken är ordentligt återställd, avser förvaltningen att underteckna ett förvaltningsavtal med djurhållaren tills det att områdena kan finansieras av Landsbygdsprogrammet eller motsvarande. Detta ansvar ligger hos förvaltaren för varje projektområde. För en sammanfattning av de återkommande förvaltningsåtgärder (C2) som behövs, se tabell 2 nedan. 17

18 Tabell 2. Summering av de återkommande skötselåtgärder som finns i C2-områden. Natura område (nummer, namn och kod) Återkommande skötselåtgärder Bidragsmottagare som ansvarar för att skötseln utförs Finansiering 1. Strömsholm, SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Västmanlands län i Västmanlands län 3. Ridöarkipelagen SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Västmanlands län och Sveaskog i Västmanlands län och Sveaskog 4. Engsö SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Västmanlands län i Västmanlands län 5. Askö-Tidö SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Västmanlands län i Västmanlands län 8. Strömsholms Kungsladugård SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Västmanlands län i Västmanlands län 10. Sundängen SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Västmanlands län Skötselmedel är garanterade av Västerås kommun 11. Hjälstaviken SE /eller skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Uppsala län i Uppsala län 12. Röllingen SE Skötsel genom bete på Uppsala län i Uppsala län 13. Veckholms prästholme SE skötsel genom slåtter på Uppsala län i Uppsala län 14. Hjulsta säteri SE skötsel genom slåtter på Uppsala län i Uppsala län 18

19 16. Landholmarna, Landholmsängarna SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Uppsala län i Uppsala län 17. Ekillaåsen SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Uppsala län i Uppsala län 20. Biskops-Arnö SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Uppsala län i Uppsala län 21. Bryggholmen SE /eller skötsel genom bete på Uppsala län i Uppsala län 22. Haga ekbackar SE /eller skötsel genom bete på Uppsala län i Uppsala län 23. Nybylund SE skötsel genom bete på Uppsala län i Uppsala län 26. Ridö- Sundbyholmsarkipelagen södra SE skötsel genom bete på Södermanlands län och Sveaskog i Södermanlands län och Sveaskog 29. Segersön SE skötsel genom bete på Södermanlands län i Södermanlands län 31. Fiholm SE skötsel genom bete på Södermanlands län i Södermanlands län 32. Bråtorpslund SE skötsel genom bete på Södermanlands län i Södermanlands län 33. Tynäs SE skötsel genom bete på Södermanlands län i Södermanlands län 34. Askholmen SE skötsel genom bete på Södermanlands län i Södermanlands län 35. Tynnelsöns södra del SE skötsel genom bete på Södermanlands län i Södermanlands län 19

20 36. Säbyviken- Bädarn SE skötsel genom bete på Södermanlands län i Södermanlands län 37. Lindön SE skötsel genom bete eller slåtter på nyligen rensade områden Södermanlands län i Södermanlands län 40. Kalmarnäs SE skötsel genom bete på Upplandsstiftelsen Skötselmedel är garanterade av Upplandsstiftelsen 41. Wik SE skötsel genom bete på Upplandsstiftelsen Skötselmedel är garanterade av Upplandsstiftelsen Uppföljningen kommer att följa det nationella programmet för Natura 2000-områden som produceras av Naturvårdsverket. Under projekttiden har länsstyrelsen i Västmanlands län haft ansvar för att planera och samordna uppföljningen i alla områden, i samarbete med övriga bidragsmottagare. För utvärdering av de långsiktiga effekterna av restaureringsåtgärderna, kommer denna uppföljning att fortsätta även efter projektets slut. Samma metod kommer dock att användas (tabell 3). Västmanlands län kommer att ha ansvar för både finansiering och genomförandet av detta i Västmanlands län, medan bidragsmottagare 2 och 3 kommer att ha samma ansvar för de områden som finns i deras län. Baserat på de resultat som uppkommer i samband med den långsiktiga uppföljningen, kommer eventuella ytterligare åtgärder utvärderas för att upprätthålla gynnsam status i områdena. Ansvaret för detta ligger hos respektive bidragsmottagare (1-3). De jordbruksmaskiner som köpts inom projektet av respektive bidragmottagare, kan användas av den som ansvarar för förvaltningen för att sköta de ängar som finns i Natura 2000-områden samt andra, oklassade, ängar i länen. Figur 9. Betesdjur är ett viktigt hjälpmedel för att klara av skötseln av många gräsytor. Foto: Niclas Bergius. 20

21 Typiska arter Strukturer och funktioner Areal Tabell 3. Uppföljningsplan för gräsytor. Målenhet Indikator Uppföljning s-frekvens Habitat Areal habitat var 12:e år Krontäckning av träd respektive buskar var 12:e år Igenväxningsvegetation var 6:e år Förekomst av grova och ihåliga träd var 12:e år Förekomst av hamlade träd var 12:e år Vegetationshöjd vid betesperiodens slut var 12:e år Lövförna i 6530, lövängar var 6:e år Längd blå bård i 6410, fuktängar var 6:e år Förekomst av typiska kärlväxter var 12:e år Fåglar på fuktängar (6410) > 15 ha var 6:e år 3.6 Hamling (åtgärd C.4) De yngre träd som hamlats kommer att återhamlas vart tredje till femte år. Uppföljningen kommer att följa det nationella programmet för Natura 2000-områden som produceras av Naturvårdsverket. Under projekttiden har länsstyrelsen i Västmanlands län haft ansvar för att planera och samordna uppföljningen i alla områden, i samarbete med övriga bidragsmottagare. För utvärdering av de långsiktiga effekterna av restaureringsåtgärderna, kommer denna uppföljning att fortsätta även efter projektets slut. Samma metod kommer dock att användas. Västmanlands län kommer att ha ansvar för både finansiering och genomförandet av detta i Västmanlands län, medan bidragsmottagare 2 och 3 kommer att ha samma ansvar för de områden som finns i deras län. Baserat på de resultat som uppkommer i samband med den långsiktiga uppföljningen, kommer eventuella ytterligare åtgärder utvärderas för att upprätthålla gynnsam status i områdena. Ansvaret för detta ligger hos respektive bidragsmottagare (1-3). 21

22 Figur 10. Hamlat träd. Foto: Linnea Olsson. 3.7 Plantering av ek (åtgärd C.5) Tillsyn och underhåll, till exempel röjning och lagning av stängsel runt plantorna, sköts av förvaltaren av de områden som planteringarna finns i. Målet är att områdena, förutom de två alléerna, i största möjliga mån, ska ingå i EU:s miljöstödsprogram för förvaltning av betesmarker och ängar inom ramen för det svenska Landsbygdsprogrammet (RDP) eller motsvarande. Uppföljning av ekplanteringens effekter på läderbaggepopulationen (O. deremita) är inte möjlig i projektet då åtgärderna kommer ha effekt på mycket lång sikt. Därför kommer istället strukturer i planteringområdena att följas upp, denna uppföljning kommer att följa det nationella programmet för Natura 2000-områden som produceras av Naturvårdsverket. Under projekttiden har länsstyrelsen i Västmanlands län haft ansvar för att planera och samordna uppföljningen i alla områden, i samarbete med övriga bidragsmottagare. För utvärdering av de långsiktiga effekterna av restaureringsåtgärderna, kommer denna uppföljning att fortsätta även efter projektets slut. Samma metod kommer dock att användas. 22

23 Västmanlands län kommer att ha ansvar för både finansiering och genomförandet av detta i Västmanlands län, medan Uppsala län kommer att ha samma ansvar för de områden som finns i deras län. Baserat på de resultat som uppkommer i samband med den långsiktiga uppföljningen, kommer eventuella ytterligare åtgärder utvärderas för att upprätthålla gynnsam status i områdena. Ansvaret för detta ligger hos respektive bidragsmottagare (1-2). Figur 11. Ett av projektets ekplanteringar. Foto: Erik Andersson. 3.8 Skötsel av småsvalting (Alisma wahlenbergii) (åtgärd C.6) De platser där småsvaltingen växer ska vid behov hållas fria från överskuggning och övrig konkurrenskraftig vegetation genom röjning av vass och annan vattenvegetation i strandlinjen och i vattnet. Åtgärderna genomförts och finansieras av Uppsala län respektive Upplandsstiftelsen för de områden som de förvaltar. Småsvalting kommer att följas upp genom en fältbaserad undersökningsmetod. När ett litet bestånd påträffas kommer alla individer räknas i området. Större populationer kommer att räknas med hjälp av rutor eller längs transekter. Uppföljningen kommer att följa det nationella programmet för Natura 2000-områden som produceras av Naturvårdsverket. Under projekttiden har länsstyrelsen i Västmanlands län haft ansvar för att planera och samordna uppföljningen i alla områden, i samarbete med övriga bidragsmottagare. För utvärdering av de långsiktiga effekterna av restaureringsåtgärderna, kommer denna uppföljning att fortsätta även efter projektets slut. Uppsala län kommer att ha ansvar för både finansiering och genomförandet av detta. Baserat på de resultat som uppkommer i samband med den långsiktiga uppföljningen, kommer eventuella ytterligare åtgärder utvärderas för att upprätthålla gynnsam status i områdena. Ansvaret för detta ligger hos Uppsala län. 23

24 3.9 Anordningar för bete och djurhållning (åtgärd C.8) Anordningarna omfattar de stängsel, inhägnader, grindar, ändsektioner, grindar och stättor som har byggts inom projektet och dessa kommer att ses över och underhållas regelbundet, främst med hjälp av bidrag från EU-miljöstödsprogram för förvaltning av betesmarker och ängar inom ramen för det svenska Landsbygdsprogrammet eller motsvarande. I de fall där detta inte är möjligt kommer avtal att tecknas med den som ansvarar för skötseln av området som då tar på sig det ekonomiska ansvaret samt att ser till att anordningar underhålls. Ansvarig förvaltare kommer även att fortlöpande sköta underhåll av färjefästen, färistar samt vägar. Detta kan göras genom att ett avtal tecknas med fastighetsförvaltaren och/eller djurhållaren Informationsmaterial (åtgärd D.1) Informationsskyltar, skyltställ och broschyrer har producerats för enskilda Natura områden inom projektet, dessa har och kommer regelbundet ses över av de betalningsmottagare som berörs. Förvaltningen står för underhållet av att foldrar och material regelbundet fylls på i områdena samt att ställ och skyltar hålls i skick. Västmanlands län är ansvarig för att underhålla och uppdatera hemsidan, åtminstone fram till Foldrar och skyltar kommer att finnas tillgängliga på projektets hemsida, men kommer också att tryckas och aktivt spridas till turistbyråer och informationscentrum. Figur 12. Informationstavlor kommer att kontrolleras regelbundet. Foto: Linnea Olsson Anordningar för besökare (åtgärd D.2) Anordningar byggda inom projektet kommer att ses över regelbundet och underhållas. Ansvaret för att detta sköts ligger hos de olika bidragsmottagarna eller hos den markägare som det har undertecknats avtal med. 24

25 Figur 13. Anordningar kommer även de att kontrolleras regelbundet. Foto: Linnea Olsson Underhåll av demonstrationsytor (åtgärd D.3) Informationsskyltarna som är placerade på demonstrationsytorna kommer efter projektets slut regelbundet utvärderas och därefter justeras om behov finns. Detta kommer efter projektets slut att samordnas av Västmanlands län, men i samarbete med, och finansieras av den bidragsmottagare som ansvarar för förvaltningen för det område som berörs. Detta arbete kommer att fortsätta åtminstone fram till Förvaltningen av demonstrationsytorna är efter projektets slut ansvarig för att dessa ytor och tillhörande anordningar underhålls och granskas regelbundet samt att informationsmaterialet som tagits fram inom projektet används på rätt sätt, på rätt platser och att innehållet inte ändras annat än genom överenskommelse med alla bidragsmottagare Uppföljning och utvärdering (åtgärd E.2) Den uppföljning som har gjorts bygger på den nationella metoden för uppföljning inom Natura 2000-områden framtagen av Naturvårdsverket. Ansvaret för genomförandet av detta har legat hos respektive bidragsmottagare av varje Natura 2000-område. Under projektperioden har Västmanlands län haft ansvaret för att planera och samordna uppföljningsaktiviteterna för alla projektplatser, även de som ligger i andra län, i samarbete med de övriga bidragsmottagarna. För utvärdering av de långsiktiga effekterna av restaureringen, kommer denna uppföljning att fortsätta efter projektets slut. Samma metod kommer dock att användas. Västmanlands län kommer att ha ansvar för både finansiering och genomförandet av detta i Västmanlands län, medan bidragsmottagare 2 och 3 25

26 kommer att ha samma ansvar för de områden som finns i deras län. Baserat på de resultat som uppkommer i samband med den långsiktiga uppföljningen, kommer eventuella ytterligare åtgärder utvärderas för att upprätthålla gynnsam status i områdena. Ansvaret för detta ligger hos respektive bidragsmottagare (1-3). Figur 14. Exempel på uppföljning med relaskop. Foto: Linnea Olsson. 26