Inre Mälarens skärgård. Restaurering och skötsel ett projekt inom LIFE+

Transkript

1 Inre Mälarens skärgård Restaurering och skötsel ett projekt inom LIFE+

2

3 INNEHÅLL Förord och projektresultat i korthet 4-5 Bakgrund hot och åtgärder 6-9 Restaurerade miljöer Silikatgräsmarker, Fuktängar, Slåtterängar och lövängar, Taigaskogar, Ädellövskogar, Näringsrika granskogar, Åsbarrskogar, Trädklädda betesmarker, Ekskogar, Projektområden Särskilt skyddsvärda arter Friluftsliv, informationsspridning Röster om projektet Utbyte av erfarenheter Rapporten om MIA LIFE+ är utgiven av Länsstyrelsen i Västmanlands län. Projektledare: Niclas Bergius Produktion: Journalistgruppen Media 21 Repro: Republiq Tryck: Åtta45, december 2014 Papper: Cyclus Print, 100% återvunnet Flygfoto: Hyse AB & Bergslagsbild AB Övriga fotografiska bilder: Johan Ahnström, Martin Amcoff, Erik Andersson, Niclas Bergius, P-O Borgestig, Mårten Gustafsson, Mats Harrysson, Pelle Hedin, Anna Ingvarsson, Karl Ingvarsson, Mats Larshagen, och Linnea Olsson Illustrationer: Jonas Lundin 3

4 FÖRORD Den positiva tankens makt är stor Arbetet med Mälarens skyddade natur är både tids- och resurskrävande eftersom en stor del av områdena är belägna på öar utan landförbindelse. Med detta konstaterande i ryggen började under 2007 planerna på ett större LIFE-projekt att ta form. Under hösten 2008 fick projektet grönt ljus från EU. Totalt beviljades 8 miljoner Euro från 2009 till och med Länsstyrelsen i Västmanlands län har varit huvudman för projektet och drivit det tillsammans med länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län samt Sveaskog och Upplandsstiftelsen. Naturvårdsverket har genom sin finansiering gjort projektet möjligt. Stora resultat har uppnåtts genom samverkan, hängivenhet och positivt tänkande. När projektet startade i januari 2009 blev alla påminda om den stora omfattningen samt de logistiska utmaningar som storskaliga praktiska åtgärder på öar innebär. Nycklarna för att lösa upp knutarna blev samutnyttjande av resurser, engagemang och insikten om att den positiva tankens makt är stor. Det nätverk som skapats via projektet kommer att ha stor betydelse för framtiden och en rad frön har redan börjat spira som följd av de lärdomar alla dragit under arbetets gång. Projektet är en mycket stor framgång och har förutom naturvårdsnytta även skapat en rad arbetstillfällen. December 2014 är projektets sista månad och efter detta kommer skötseln av de restaurerade områdena att gå över i respektive aktörs löpande reservatsförvaltning. Vi känner oss trygga i att vi lämnar över områden som är väl anpassade för en långsiktig och rationell skötsel. Avslutningsvis vill vi framföra ett mycket stort och varmt tack till samtliga inblandade för stora och viktiga insatser. Anna Fridén, ordförande i MIA-projektets styrgrupp och projekledare Niclas Bergius. Anna Fridén ordförande i styrgruppen Niclas Bergius projektledare 4

5 PROJEKTRESULTAT I KORTHET LIFE+MIA har åstadkommit: l Möjlighet till förbättrade livsmiljöer för småsvalting (Alisma wahlenbergii) i 3 Natura 2000-områden. l Bevarandeåtgärder i 40 Natura 2000-områden. l En långsiktig förvaltningsstrategi för de livsmiljöer och arter som omfattas av projektet. l Förbättrade förutsättningar för ortolansparven (Emberiza hortulana) och för våtmarksarter som till exempel rördrom (Botaurus stellaris). l Positiva effekter på växt-och djurlivet i 27 skogsområden på över hektar. Detta har skett genom frihuggning av grova träd samt genom gallring och ringbarkning. l Positiva effekter på växt-och djurlivet i 27 ängsoch betesmarker på nästan 650 hektar genom röjning av träd och buskar. l Positiva effekter på växt-och djurlivet i 15 våtmarker på över 190 hektar, genom tuv- och stubbfräsning. l Förbättrade möjligheter för skötsel i 22 betesmarker genom byggandet av 1 väg, 1 djurpassage, 6 färjefästen, 4 fållor, 6 stängselavslut, 78 stättor, 48 grindar/ledhål, nästan 80 km nytt stängsel samt borttagande av cirka 20 km gammalt stängsel. l Ökad tillgänglighet för besökare i 19 områden genom byggande av 2,7 km stigar (varav 570 meter är rullstolsanpassade), 500 meter spänger, 25 picknickplatser, 6 sop- och återvinningskärl, 4 toaletter samt vindskydd, fågeltorn, plattform och gömsle (1 av varje). l Ökat intresse för naturen hos allmänheten genom 5 broschyrer, 27 skyltar, 1 lekmannarapport och 3 rolluper samt en hemsida med löpande information. l Ökad kunskap om arter och naturvård hos allmänheten genom de 6 demonstrationsstigar som anlagts i 5 Natura 2000-områden. l Ny- och återhamling på 20 alléträd och på drygt 130 hektar i 7 områden för att skapa bra livsmiljöer för bland annat insekter och lavar. l Ökat intresse för naturen genom minst 50 exkursioner, 10 informationsmöten samt uppstarts- och slutseminarier. l Plantering av cirka 180 ekplantor i 2 alléer samt i 6 områden på totalt 93 hektar. Detta kommer att ha en positiv inverkan på ekpopulationen och på läderbaggen (Osmoderma eremita). l Ökat samarbete med markägare, djurhållare, myndigheter, experter och andra LIFE-projekt genom informativa föreläsningar, studieresor, expertseminarier och möten med intressenter. 5

6 6

7 INRE MÄLARENS SKÄRGÅRD Ett landskap i ständig förändring Miljöerna i Inre Mälarens skärgård har biologiska värden av stor internationell betydelse. Det beror främst på en kombination av ett mycket gynnsamt klimat, historisk markanvändning och en förhållandevis liten påverkan av modernt jord- och skogsbruk. Markerna kring Mälaren har formats av människor under mycket lång tid. Detta landskap, som är i ständig förändring, innehåller lämningar från många olika tidsåldrar. Här går det till exempel att hitta gravrösen, fornåkrar, torpgrunder och invallningar. Även landhöjningen har haft en stor effekt på området. För cirka tusen år sedan låg vattennivån nästan fem meter över dagens nivåer. Ungefär hälften av den landareal som ingår i MIA-projektet har uppkommit sedan dess. Torpmiljöer. På många av öarna finns det fortfarande kvar små gårdar och torp. Typiskt för Mälarlandskapet är de vackra och artrika ädellövskogarna med ek, lind, alm, ask och lönn. Många av ädellövskogarna ligger på före detta lövängar och skogsbetesutmarker, men till viss del även på mindre öar som förmodligen varit för små för att betas. I området finns också flera andra värdefulla naturtyper. Till exempel fuktängar med ett myllrande fågelliv, öppna beteshagar och näringsrika barrskogar. Många arter som har svårt att klara sig i det moderna landskapet är beroende av dessa marker för att kunna överleva. Slåtteräng. Ute på åtgärdsytorna går det att hitta tecken från den tid som har varit. Inre Mälarens skärgård ligger i ett område där det bor många människor. Naturmiljöerna är därför också en viktig resurs för friluftslivet, skolor och en naturintresserad allmänhet. 7

8 8

9 HOT OCH ÅTGÄRDER Återskapa, gynna och bevara I takt med att markanvändningen drastiskt förändrats under de senaste decennierna hotas de miljöer som byggts upp under många hundra år. MIA-projektets mål har varit att återskapa och säkra 42 av dessa områden samt att göra dem mer besöksvänliga. Stängsel. I många områden har gamla och dåliga stängsel bytts mot nya. Hot Hoten består av fragmentering av ädellövskogar, inväxning av gran och en brist på grova träd. Andra hot utgörs av bristande bete och slåtter som leder till igenväxning av hagmarker och strandängar. Den tidigare mosaikartade vassen har ersatts av enformiga vassbälten som nästan helt saknar öppet vatten. De flesta av dessa hot är mer eller mindre direkt kopplade till att det småskaliga lantbruket i många av projektets områden har upphört. Bristande information och dålig kanalisering av besökare kan leda till onödigt slitage och störning av växt- och djurliv. Information. Nya informationstavlor hjälper besökarna att hitta rätt. Åtgärder Genom MIA-projektet har drygt hektar skogs- och gräsmark restaurerats och förutsättningar skapats för en långsiktig skötsel av dessa artrika miljöer. För att inte naturvärdena ska skadas har stora satsningar även gjorts för att kanalisera besökarna till mindre störningskänsliga områden. Bland annat har vandringsleder märkts ut, fågeltorn byggts och informationstavlor satts upp. 9

10 Artrik betesmark. Silikatgräsmarkerna har i regel betats under lång tid, men hotas idag av igenväxning. Gräsmarker beroende av bete Silikatgräsmarker kallas de öppna till halvöppna marker som traditionellt betats under lång tid. De fåtal träd som historiskt sett vuxit på dessa marker har ofta haft en viktig funktion för många arter och utmärker sig genom sin grovlek, höga ålder och sitt växtsätt. Till skillnad från slåtterängarna har silikatgräsmarkerna en betespräglad flora med arter som blåsuga, kattfot, jungfrulin och låsbräken. Även insektslivet är rikt med många fjärilsarter och skalbaggar som lever på spillning, till exempel dyngbaggar och tordyvlar. Kattfot Antennaria dioica 10

11 SILIKATGRÄSMARKER (EU-habitat 6270) Hot Den största hotbilden består av igenväxning, eftersom många av ytorna idag är utan skötsel. När betet försvinner och röjning uteblir växer områdena igen med buskar och träd. Därmed försvinner även den unika flora som är kopplad till habitatet. Planerade projektåtgärder Mindre träd, buskar och undervegetation kommer att röjas för att ta fram hagmarker som är lämpliga att beta. För att möjliggöra bete i området kommer dessutom nya stängsel att sättas upp och äldre i dåligt skick bytas ut. I några av de trädbärande markerna ska även hamling utföras. Före. Exempel på hur ett igenvuxet område kunde se ut före restaureringen. Resultat Restaurerande åtgärder har genom projektet genomförts på nästan 60 hektar mark fördelat på fem områden. På drygt 3,5 hektar av dessa marker har hamling av bland annat ask och lind påbörjats. En stor del av områdena var rejält övervuxna och kommer att kräva många år av skötsel innan de når önskad status. Ett kontinuerligt bete är avgörande och därför har det genom MIA-projektet uppförts cirka 11,5 km stängsel, sju grindar och ett färjefäste för att kunna frakta ut djuren till vissa områden. Sammanfattning Efter. Genom röjning och stängsling kan silikatgräsmarkerna åter börja betas. n När betet på silikatgräsmarkerna upphör växer de successivt igen. Därmed försvinner den unika floran och det rika insektsliv som är knutet till denna miljö. Även gamla grova träd får svårt att överleva. Genom MIA-projektet har 60 hektar mark restaurerats och hamling av ask och lind påbörjats. Dessutom har flera åtgärder vidtagits för att göra det möjligt att ha betesdjur i dessa marker. 11

12 Naturvårdare. Kor har en viktig funktion inom naturvården, eftersom de ser till att hålla markerna öppna. Fuktängar med rikt fågelliv Fuktängar, som även kallas sidvallsängar eller madängar, är marker där vinterfoder traditionellt har samlats in till boskapen. Idag slåttras och betas fuktängarna genom naturvårdsinsatser. Karakteristiskt är det rika fågellivet med bland annat tofsvipa, gulärla, rödbena och enkelbeckasin. Det går också att höra kornknarrens knarrande och den småfläckiga sumphönans vattendroppsliknande läte. Enligt EU-definitionen ska fuktängarna vara bevuxna med blåtåtel eller starr. Andra typiska kärlväxter är kärrspira, gentianor, ormrot samt orkidéerna Jungfru Marie nycklar och ängsnycklar. Gulärla Motacilla flava 12

13 FUKTÄNGAR (EU-habitat 6410) Hot I takt med att jordbruket moderniserades upphörde det traditionella slåtterbruket. Markerna vallades in och övergick i betesmark eller övergavs helt. Utebliven röjning och minskat bete leder till ökad igenväxning samt utarmning av den hävdgynnade floran och faunan. Före. När en fuktäng inte betats på länge växer den ofta igen med tät alskog. Planerade projektåtgärder I projektet ska ett flertal buskbeväxta strandzoner restaureras till fuktängar. När igenväxningsvegetationen är borta kommer stubbar och tuvor att fräsas bort och vegetationen putsas för att skapa en betesflora. I de marker som idag har en god status, men saknar betesdjur, ska endast putsning ske. För att möjliggöra bete på fuktängarna stängslas dessa in. Resultat 200 hektar strandängar fördelat på 13 områden har restaurerats. Dessa ytor har gett upphov till nya betesmarker för boskap, fler häckningsplatser för fåglar och möjligheter för den tidigare försvunna floran att återetableras. Redan några veckor efter att åtgärderna hade slutförts gick det att se tofsvipa och enkelbeckasin på flera platser. Inledande resultat från de inventeringar som gjorts visar en positiv trend för många av de arter som är kopplade till habitatet. Sammanfattning Efter. Avverkning och fräsning öppnar upp ytorna så att de kan betas. n Det traditionella slåtterbruket på de näringsrika slåtterängarna upphörde när jordbruket moderniserades. Minskat bete och utebliven röjning har medfört att markerna vuxit igen, vilket missgynnat många fåglar och växter. Totalt har 200 hektar fuktängar restaurerats och nya betesmarker skapats inom ramen för MIA-projektet. 13

14 Ängsmark. Det tar lång tid att återfå den rika ängsfloran efter att en yta har vuxit igen. Slåtterängar med hamlade träd I det gamla bondelandskapet kom vinterfodret till boskapen i stor utsträckning från de artrika slåtterängarna. Av den ängsareal som fanns för hundra år sedan återstår dock idag endast en liten rest. Slåtterängar som låg på torr-frisk mark kallades hårdvallsängar. De är i allmänhet helt öppna, men enstaka träd och buskar kan förekomma. Lövängar kallas de ängar som har över 25 procent krontäckning av träd- och buskskikt. Traditionellt gav lövträden mer näring till markerna jämfört med de öppna slåtterängarna. De kunde även ge vinterfoder till boskapen genom hamling av lövträd. Nyhamlat träd 14

15 SLÅTTERÄNGAR OCH LÖVÄNGAR (EU-habitat 6510 och 6530) Hot Det största hotet mot både slåtter- och lövängar är igenväxning, eftersom många av ytorna idag är övergivna. Minskad eller utebliven slåtter och röjning kan på sikt leda till förlust av den hävdgynnade floran och faunan. Slåtter vid fel period och att höet inte tas omhand tillräckligt snabbt påverkar också ängarna negativt. Före. Bränning är en metod som ibland används för att röja ett område. Planerade projektåtgärder Slåtterängsmarkerna kommer i första hand att röjas från mindre träd och buskar för att regelbunden slåtter därefter ska kunna bedrivas. Eftersom alla lövängar är relativt tätbevuxna ska trädskiktet glesas ur, mindre träd och buskar röjas och marken fräsas. I ett område ska träden även hamlas. Resultat Slåtter- och lövängar hör till projektets minsta ytor, men trots detta har mer än 15 hektar restaurerats. Hamling har utförts på ett hektar och på flera av ytorna har en rutin skapats för årlig slåtter. Det tar en tid innan de karakteristiska arterna börjar hitta tillbaka. Men förhoppningen är att det inom några år på nytt ska finnas blomstrande ängar med örter som till exempel solvända, revfibbla och prästkrage samt många olika fjärilsarter. Sammanfattning Efter. Genom årlig slåtter beräknas många arter komma tillbaka. n Slåtter- och lövängar som var oumbärliga i det gamla bondelandskapet är en naturtyp som idag nästan har försvunnit på grund av igenväxning. Genom MIA-projektet har 15 hektar slåtter- och lövängar restaurerats genom röjning och fräsning. Även hamling har utförts i ett mindre område. Årlig slåtter ska återskapa ett antal blomstrande ängar med en flora och fauna som är beroende av kontinuerlig hävd. 15

16 Varierad skog. Den skogstyp som kallas västlig taiga har många olika former och ett varierat innehåll. Taigaskogar med varierat innehåll Med taiga menas äldre skogar som bibehållit en stor del av den naturliga skogens artsammansättning, åldersvariation och ekologiska funktion. Två typer av taiga utmärker sig vid Mälaren. På hällmarker och längs moränryggar växer gamla tallskogar på ganska mager mark. Träden är ofta glest solbelysta. I dessa skogar går det att hitta arter som är knutna till gamla träd, död ved och en lång skoglig kontinuitet. Den andra typen av taiga som är karakteristisk för Mälarområdet är ganska näringsrik och har en stor andel lövträd, ibland rena lövskogsbestånd. En hel uppsjö av arter är knutna till denna miljö. Tallticka Porodaedalea pini 16

17 TAIGASKOGAR (EU-habitat 9010) Hot Största hotbilden är bristen på dynamik. Många av områdena har stått opåverkade under lång tid vilket har gjort dem mer homogena. Detta har lett till att äldre lövträd blir inträngda och konkurreras ut av snabbväxande arter som till exempel gran. Pågående. Åtgärderna består ofta av ringbarkning eller plockhuggning av gran. Planerade projektåtgärder Planerade ingrepp är relativt små. I skogar med höga lövvärden kommer plockhuggning eller ringbarkning av gran och främmande trädslag att utföras för att gynna lövträden. På så sätt erhålls en mer naturlig sammansättning av trädslagen och bestånd med ungefär samma ålder får en mer naturlig skiktning. Grova träd kommer att frihuggas. Död ved lämnas till stor del kvar i området. Även i tallskogarna vidtas motsvarande åtgärder. Resultat Totalt har 480 hektar skog åtgärdats fördelat på 13 områden, framförallt på öarna i Ridö- och Sundbyholmsarkipelagen samt Ängsö. Gamla, grova och tidigare helt instängda träd har fått en ny chans. Tack vare att mycket gran och en del tall fällts får den naturliga dynamiken möjlighet att återetableras. Död ved har placerats ut i faunadepåer med målet att gynna bland annat fåglar, insekter och svampar. Sammanfattning Efter. Genom små ingrepp ska lövbestånden i taigaskogarna gynnas. n I Mälarområdet finns två typer av så kallade taigaskogar. Den ena är tallskog på mager mark och den andra innehåller en stor andel lövträd och växer i näringsrikare miljöer. Åtgärderna i projektet syftar till att åstadkomma en större variation vad gäller trädens sammansättning och ålder. Död ved lämnas kvar i skogen för att gynna fåglar, insekter och svampar. Totalt har 480 hektar skog åtgärdats. 17

18 Ädellövskog från ovan. Under hösten får ädellövskogen en ny skrud då löven skiftar färg. Vackra och artrika ädellövskogar Typiskt för Mälarlandskapet är de vackra och artrika ädellövskogarna med ek, lind, ask, lönn och alm. Många av ädellövskogarna ligger på före detta lövängar och skogsbetesutmarker, men till viss del även på mindre öar som förmodligen varit för små för att betas. Mälarens ädellövskogar kännetecknas också av den rikliga mängden mistel som framförallt växer i områdets västra del. I fältskikten går det att hitta växter som skogsbingel, trolldruva och underviol. Fågellivet är rikt och på några av de naturskogsartade småöarna lever ett antal mycket sällsynta skalbaggar som framförallt är knutna till lind. Mistel Viscum album 18

19 ÄDELLÖVSKOGAR (EU-habitat 9020 och 9180) Hot Den förändrade markanvändningen har lett till att de här miljöerna blivit allt mer slutna, framförallt genom ett ökat inslag av gran. Ljuskrävande arter som ek och hassel minskar, medan träd som föredrar skugga gynnas. Det gäller framförallt gran, men även alm och lind. Före. Många äldre träd konkurreras ut och inga nya träd har möjlighet att växa upp. Planerade projektåtgärder Granar (i första hand unga) som etablerats i befintliga ädellövskogar kommer att röjas, ringbarkas eller huggas ur. Vissa skogar klassas i dagsläget inte som ädellövskogar, men målet är de ska bli det. Där kommer röjning, ringbarkning och huggning att ske i något större skala och ibland omfatta flera trädslag. Grova träd, som historiskt sett härstammar från en mer öppen miljö, frihuggs för att de ska kunna leva längre. Därmed gynnas de arter som trivs på solbelyst bark och i håligheter hos dessa träd. I tidigare hamlade miljöer ska även hamling utföras. Resultat Totalt har åtgärder genomförts på nästan 400 hektar inom denna naturtyp. Stora mängder gran har huggits bort med ett betydligt ljusare landskap som följd. Många hundra grova ekar får därmed en förlängd livstid. Även ett stort antal grova lindar och andra ädla lövträd har gynnats. Sammanfattning Efter. Äldre träd har huggits fram och ytor öppnats upp. n Artrika ädellövskogar är typiska för Mälarlandskapet. Genom en förändrad markanvändning har dock dessa skogar blivit tätare och mörkare, framförallt genom ett ökat inslag av gran. För att gynna gamla grova ekar och andra ädla lövträd har stora mängder gran huggits bort. I det öppnare och ljusare landskapet trivs många örter, fåglar och insekter som är knutna till ädellövskogen. 19

20 Vattennära granskog. Denna skogstyp har under relativt lång tid inte påverkats av avverkning eller avskogning. Granskogar med gott om svamp Vid Mälaren finns många skogsbestånd som är förhållandevis näringsrika. De ligger ofta i anslutning till vikar på före detta landhöjningsmark eller på åssluttningar med finsediment och rörligt markvatten. Merparten av granskogarna har en lång trädbärande kontinuitet, även om de historiskt sett har varit påverkade av både skogsbete och avverkning för husbehov. Näringsrika granskogar domineras av gran, men ofta förekommer även olika lövträd. Fältskiktet domineras av låg- eller högörtsväxter samt många olika sorters marksvampar. Trattkantarell Craterellus tubaeformis 20

21 NÄRINGSRIKA GRANSKOGAR (EU-habitat 9050) Hot Liksom i taigaskogen är bristen på dynamik ett hot mot en gynnsam status. Andra orosmoln är fragmentering av till exempel bilvägar, markskador och dikning samt alltför hård gallring eller röjning. Planerade projektåtgärder De näringsrika granskogar som ingår i projektet återfinns alla på Ridön. Viss huggning och ringbarkning kommer att ske för att gynna lövträd i dessa bestånd. Genom ringbarkningen skapas också död ved på lång sikt. Död ved i olika nedbrytningsstadier är en mycket viktig förutsättning för många hotade arter. Före. Granarna står tätt och det är brist på naturliga störningar, exempelvis brand. Resultat På drygt 27 hektar har projektet genomfört åtgärder. Förhoppningen är att snart kunna se positiva effekter på granbestånden, men också på de lövträd som finns i områdena. Även skapandet av död ved är mycket viktigt för många hotade arter. Sammanfattning n Ett viktigt hot mot de näringsrika granskogarna vid Mälaren är att träden växer för tätt. Alltför hård gallring är inte heller bra, så det är en balansgång för att ett optimalt resultat ska uppnås. Åtgärder har genomförts för att få mer ljusa miljöer, vilket gynnar lövträden och bidrar till en större mångfald. Skapandet av död ved är också en förutsättning för att många hotade arter på lång sikt ska kunna överleva. Efter. Åtgärder har genomförts för att främja både gran och lövträd. 21

22 PROJEKTOMRÅDEN Kartan visar de 40 Natura 2000-områden som ingår i MIA-projektet. I dessa unika miljöer finns betesmarker, strandängar, ädellövskogar och naturskogar. Miljöerna har till stor del skapats av människor och betande djur i ett klimat som genom närheten till Mälaren är varmare än det omgivande landskapet. Genom projektet restaureras markerna och förutsättningar skapas för en långsiktig skötsel. Många områden görs också mer tillgängliga för besökare. 1. Lindöberget 2. Strömsholms kungsladugård 3. Strömsholm 4. Askholmen 5. Asköviken-Tidö 6. Fullerö 7. Ridöarkipelagen 8. Ridö-Sundbyholmsarkipelagen (södra) 9. Fiholm 10. Sörfjärden-Strand 11. Lindön 12. Sundängen 13. Ängsö 14. Segersön 15. Gorsingelund 16. Gorsingeholmskullarna 17. Gorsingeholm 18. Tynäs 19. Bråtorpslund 20. Tynnelsöns södra del 21. Säbyviken-Bädarn 22. Hjulsta ekhagar 23. Haga ekbackar 24. Bryggholmen 25. Nybble holme 26. Grönsö 27. Röllingen 28. Veckholms prästholme 29. Norra Björkfjärden (västra) 30. Fånö 31. Hjälstaviken 32. Kalmarnäs 33. Ekillaåsen 34. Stora och Lilla Ullfjärden 35. Biskops-Arnö 36. Nybylund 37. Sandviksåsen 38. Wik 39. Landholmarna 40. Arnöhuvud Fotnot. Målet för MIA-projektet var 42 Natura 2000-områden. Under projektperioden har ett område (Kalvholmen) tagits bort och två områden slagits ihop till ett (Lindöberget). Åtgärder har därmed utförts i 40 områden. 22

23 23

24 Mäktiga tallar. Stora tallar är ett kännetecken för barrskogarna på rullstensåsarna. Artrik barrskog på rullstensåsar I samband med inlandsisens avsmältning bildades grusavlagringar i form av rullstensåsar och ett flertal löper genom Mälarområdet i nordsydlig riktning. Flera av dessa har mycket höga naturvärden. På åsryggarnas högre delar dominerar ofta tall och på sluttningarna ökar andelen gran. Lång skoglig kontinuitet med gamla träd, grusunderlag och luckiga miljöer har gett upphov till arter som tallticka, bronshjon, bombmurkla och fyrflikig jordstjärna. När det gäller fågelfaunan kan många typiska barrskogsarter som större hackspett, talltita, tofsmes, korp och grönsiska påträffas. Bronshjon, med gnag Callidium coriaceum 24

25 ÅSBARRSKOGAR (EU-habitat 9060) Hot Största hotet består av att granen blir alltför dominant, vilket ger försämrade förutsättningar för örtfloran och insektsfaunan. Detta kan även på lång sikt ha en negativ påverkan på tallen. En annan faktor är, precis som för taiga- och de näringsrika granskogarna, bristen på dynamik. Planerade projektåtgärder I första hand handlar det om att glesa ur trädskiktet och skapa död ved genom frihuggning, urgallring och ringbarkning. Detta leder till fler solbelysta tallar som har en viktig funktion för insektsfaunan. Före. Granar och sly riskerar att konkurrera ut tallen som växer på åsryggen. Resultat På drygt 27 hektar har projektet genomfört åtgärder med målet att flera stora tallar på nytt ska belysas av solen och locka till sig insekter. Sammanfattning n Åsbarrskogarna har ofta mycket höga naturvärden med gott om insekter, växter och fåglar. Det stora hotet mot denna naturtyp är att granen blir för dominant på tallens bekostnad. Därför glesas trädskiktet ur genom huggning och röjning. Åtgärder vidtas också för att skapa mer död ved. Totalt har 27 hektar restaurerats. Efter. Ringbarkning är en metod för att skapa mer död ved i skogen. 25

26 Bete under träden. Betesdjuren gör ett mycket viktigt jobb i de trädklädda restaurerade beteshagarna. Betesmark med solbelysta lövträd I Mälardalen finns stora arealer trädklädda betesmarker, ett av de artrikaste landhabitaten i Sverige. Boskapsskötseln var en mycket viktig del av jordbruket och bete förekom på större delen av utmarkerna, det vill säga skogen och de inhägnade hagarna. De grova solbelysta lövträden är särskilt värdefulla eftersom de i regel är artrika för fler organismgrupper. I fältskiktet går det att hitta gökärt, kattfot och hagvaxskivlingar. På träden, i synnerhet ek, växer många lavar och svampar. Här lever också skalbaggar, bin, fjärilar och fladdermöss. En av de mer exklusiva arterna är läderbaggen. Aurorafjäril Anthocharis cardamines 26

27 TRÄDKLÄDD BETESMARK (EU-habitat 9070) Hot I takt med att lantbruket effektiviserats har många betesmarker övergetts och börjat växa igen. Igenväxningen innebär bland annat att gamla grova träd riskerar att dö samt att den naturliga kontinuiteten hotas när trädens föryngring uteblir. Pågående. Uteblivet bete leder ofta till att markerna växer igen. Planerade projektåtgärder För att förhindra igenväxning ska mindre träd och buskar röjas bort. I marker som är igenvuxna med skog kommer även grövre träd att huggas och stubbar avlägsnas. I tidigare hamlade miljöer utförs även återhamling. För att möjliggöra bete kommer nya stängsel sättas upp och äldre, trasiga, stängsel tas bort. Genom att plantera ek med plantor från ekollon insamlade i området skapas dessutom nya trädklädda ekmarker. Resultat Nästan 500 hektar i 21 olika områden har restaurerats. Totalt har 19 km gammalt stängsel tagits bort och 78 km nytt monterats upp. För att förbättra möjligheten att besöka dessa områden har även färjefästen, färistar, stättor och grindar byggts. Genom projektet har ekplantor satts ut på drygt 90 hektar mark fördelat på sex områden samt stödplantering genomförts i alléer där äldre träd försvunnit. Sammanfattning Efter. När markerna har öppnats upp kan bete återinföras. n Trädklädda betesmarker är en vanlig och mycket artrik naturtyp i Mälardalen. I takt med att betet minskat växer dock dessa marker igen. Det innebär att många växter och insekter får svårt att klara sig. Genom projektet har åtgärder vidtagits som ska underlätta betet och gynna de viktiga lövträden. Nästan 500 hektar har restaurerats och ekplantor satts ut på drygt 90 hektar mark. 27

28 Kronans träd. Eken är en av de mest vanliga trädarterna runt Mälaren och tillhörde förr kronan, alltså kungamakten. Ekskogar trivs i varmt klimat Ädellövskogar där de äldre träden till mer än hälften består av ek, kallas ekskogar. En av anledningarna till att eken är ett mycket vanligt trädslag kring Mälaren är det varma lokalklimatet med 1-2 växtzoner gynnsammare klimat än omgivande landskap. Ytterligare en anledning är att eken i historisk tid har varit kronans träd. De näringsrikare ekskogarna (9160) har en rik örtflora med arter som trolldruva, vårärt och underviol. I de näringsfattiga ekskogarna (9190) dominerar istället växter som liljekonvalj, ängskovall och blåbär. I båda skogstyperna finns lavar, svampar och insekter knutna till ek. Vårärt Lathyrus vernus 28

29 EKSKOGAR (EU-habitat 9160 och 9190) Hot Bristen på dynamik är ett av de största hoten mot ekskogarna. I flera av områdena råder det i dag brist på träd som kan ta över när de äldre stora träden försvinner. I andra delar av projektområdet är även fragmentering ett problem, eftersom dessa områden blir mer och mer avskärmade från varandra. Invasion av bland annat gran medför också ett problem, då de konkurrerar ut unga träd och skuggar äldre. Pågående. Veteranisering är ett samlingsnamn för olika metoder som syftar till att få träd att bete sig som att de är äldre än de egentligen är. Planerade projektåtgärder Granar (i första hand unga) som etablerats i befintliga ädellövskogar kommer att röjas, ringbarkas eller huggas ur. I flera områden ska dessutom veteranisering ske parallellt med projektet. Syftet är att överbrygga det åldersglapp (i snitt 150 år) som ofta finns mellan gamla och medelålders ekar. Behandlingarna ska göras så att det blir mer död ved, fler ihåliga träd och framförallt ytterligare livsmiljöer för hotade arter, exempelvis läderbagge. Resultat Åtgärder har genomförts i nästan 100 hektar ekskog fördelat på 10 områden. I bland annat Hjälstaviken och Haga ekbackar har flera träd, både unga och gamla, veteraniserats. Det kommer att ta ett par år innan det går att utvärdera effekterna av åtgärderna. Sammanfattning Åtgärd. Genom så kallade mulmholkar skapas viktiga livsmiljöer för många arter. n Många lavar, svampar och insekter är knutna till ek. Dessa riskerar att försvinna när ekskogarna växer igen och äldre stora träd konkurreras ut av gran. För att gynna eken och även åstadkomma större åldersvariation bland träden har åtgärder genomförts i nästan 100 hektar ekskog. Ett särskilt mål är att skapa mer död ved och fler ihåliga ekar. Det leder till bättre livsmiljöer för hotade arter som till exempel läderbagge. 29

30 DJUR- OCH VÄXTARTER Särskilt skyddsvärda arter Genom MIA-projektet har speciella insatser genomförts för fyra djuroch växtarter som av EU utpekats som särskilt skyddsvärda i nätverket Natura Arterna är fridlysta och förekommer mer eller mindre vanligt i Mälarområdet. Insatserna har varierat mellan konkreta åtgärder i naturen till att mer långsiktiga handlingsplaner tagits fram. Ortolansparv Ortolansparven är i Mälardalen en häckande sommargäst som sporadiskt förekommer i öppen terräng, vanligen i ett mosaikartat jordbrukslandskap. Landskapets omvandling och likformiga brukande har medfört att ortolansparven fått svårare att hitta lämpliga platser för att häcka och finna föda. Insats En handlingsplan har tagits fram med förslag på vilka åtgärder som behövs för att återfå en livskraftig stam av ortolansparv i projektområdet. Ortolansparv Emberiza hortulana Småsvalting Småsvalting är en sällsynt vattenväxt som kan återfinnas på grunt vatten i näringsrika, klara söt- eller brackvatten på något dyig och lerig sandbotten. På några få platser i östra Mälaren finns lämpliga växtplatser med passande bottenförhållanden för småsvalting. Insats MIA-projektet har flyttat plantor av småsvalting från platser med starka bestånd i ett försök att stärka artens tillvaro i området. Småsvalting Alisma wahlenbergii 30

31 DJUR- OCH VÄXTARTER Rördrom Rördromens typiska revirläte kan höras under våren från Mälarens vassområden. Sången som hanen frambringar är ett mistlurliknande läte, vilket låter som när man blåser över mynningen på en tomflaska. Annars är rördromen svår att upptäcka eftersom den lever ett undanskymt liv i vassbältet. Insats Vassplaner har tagits fram för flera av projektets områden för att gynna bland annat rördromen. Planerna innehåller förslag på hur respektive område ska förvaltas under de kommande åren. Läderbagge Läderbaggen kan sällsynt påträffas i Mälarens ek- och ädellövskogsområden där den lever och förökar sig i mulmen (löst nedbruten ved) som samlats inuti ihåliga lövträd. Där läderbaggen påträffas finns även värdefulla livsmiljöer för andra mycket ovanliga och skyddsvärda djur och växter. Insats För att gynna läderbaggen har projektet frihuggit många ädellövträd samt planterat åtskilliga ekplantor för att säkra återväxten och därmed tillgången på föda på lång sikt. Rördrom Botaurus stellaris Läderbagge Osmoderma eremita 31

32 Invigning av gömsle. Under projektets gång har flera invigningar hållits för att informera allmänheten om genomförda åtgärder. Här är det landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt som klipper bandet. Åtgärder för ökad tillgänglighet Mälaren ligger i en av Sveriges mest tätbefolkade regioner och därför är de skyddade områdena en viktig resurs för många människor. Det är önskvärt att skyddade områden besöks flitigt, men det är också viktigt att säkerställa att naturvärdena inte skadas. Mål Projektet har som delmål att med sina insatser locka fler och nya grupper av besökare till naturen samt öka förståelsen för naturvård som helhet. Tillgängligt. Där det varit möjligt har stigar och passager anpassats för bland annat rullstolar och barnvagnar. 32

33 FRILUFTSLIVET Demonstrationsstigar har skapats i flera områden. Här är målgruppen barn. Vindskydd. Vid längre promenader kan det vara skönt att koppla av vid något av projektets vindskydd. Skyltar har satts upp i de områden där åtgärder har genomförts. Åtgärder Inom MIA-projektet har stora insatser gjorts för att leda människor till besöksvärda och samtidigt mindre störningskänsliga områden. Särskild vikt har lagts vid att också ge personer med funktionshinder möjlighet att på ett enkelt sätt komma ut i naturen. Därmed har även familjer med barnvagnar och andra grupper fått tillgång till naturupplevelser. Några exempel på vad som gjorts genom projektet är uppförande av fågeltorn och gömsle samt vindskydd och andra former av rastanordningar. För att öka människors möjlighet att ta sig fram i betesmarkerna har många stättor och färistar byggts. Demonstrationsytor och temastigar (bland annat en särskild barnstig) har också anlagts för att på ett pedagogiskt sätt förklara naturvårdsarbetet. Dessa åtgärder har kompletterats med skyltar och andra informationsinsatser riktade till allmänheten. Sammanfattning Passager förbi stängsel har byggts för att underlätta för besökarna. n Ett delmål för MIA-projektet har varit att genom information och ökad tillgänglighet locka nya grupper till de skyddade områdena. För att inte naturvärdena ska skadas har stora satsningar gjorts för att guida besökarna till mindre störningskänsliga områden. 33

34 Guidning. Med hjälp av kunniga personer har guidningar genomförts i olika projektområden. Många olika informationsvägar Kunskapsöverföring och spridning av information om syfte, mål och åtgärder är en mycket viktig del av alla LIFE-projekt. Informationen riktar sig både till allmänheten och till andra personer och grupper som arbetar med liknande frågor. Mål Projektet har som delmål att genom insatserna berätta om syfte, mål och arbetssätt samt informera om EU:s arbete med praktisk naturvård. Utställningar i olika forum har varit en metod för att nå ut till en bred publik. 34

35 INFORMATIONSSPRIDNING Startseminarium. Intresset för projektet var stort redan från början. Hemsida. På hemsidan har det löpande lagts ut information om projektet. Aktiviteter MIA-projektet inleddes med ett stort startseminarium till vilket en bred inbjudan gick ut. Förutom presentation av projektet hölls föredrag av ett antal speciellt inbjudna experter. För att berätta om projektets mål och syften genomfördes sedan en lång rad möten med markägare och andra särskilt berörda grupper. Två internationella seminarier har arrangerats. Som en röd tråd genom projektet har information via media löpt. Projektet har varit noga med att kommunicera sina större och viktigare insatser för att nå ut med dessa till breda målgrupper. Basen i informationsarbetet har utgjorts av projektets hemsida, som löpande uppdaterats med beskrivningar och bilder från pågående åtgärder. Också de fyra olika foldrar som projektet tagit fram har varit en viktig del av informationsspridningen. Eftersom projektet verkar på en europeisk arena framställdes en av dessa foldrar helt på engelska. En lång rad guidningar och specialmöten har arrangerats. Vid färdigställandet av extra stora åtgärder har ett antal publika invigningar genomförts. Projektet har dessutom haft en referensgrupp kopplad till sig. Denna grupp har bestått av forskare med olika specialistkompetens, som löpande fått ge sin syn på projektets åtgärder och resultat. Sammanfattning n Genom seminarier, guidningar, möten och trycksaker har information om MIA-projektet fått en bred spridning. Som en röd tråd har också information genom media bidragit till att större insatser nått en bred målgrupp. Genom de praktiska insatserna har projektet dessutom bidragit till att informera om EU:s arbete med praktisk naturvård. Skolor. Genom information till skolor har projektet även nått barn och ungdomar. 35

36 NÅGRA RÖSTER OM BETYDELSEN AV MIA- PROJEKTET Vad har MIA-projektet inneburit? Det är många människor som medverkat till att LIFE-projektet Inre Mälarens skärgård restaurering och skötsel har utvecklats till något mycket positivt. En del har arbetat aktivt i projektet, andra har främst bidragit med kunskap och finansiering. Här är några röster om vad projektet har inneburit och dess betydelse för framtiden. Anna Fridén, chef för Naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen i Västmanlands län och ordförande i MIA-projektets styrgrupp. Anna Fridén, Länsstyrelsen Västmanland MIA har stor betydelse, främst genom att många naturvärden i och runt Samarbetet i regionen har stärkts Mälaren har stärkts. Med hjälp av pengar från EU har vi kunnat restaurera på ett sätt som vi inte hade klarat av med enbart statliga medel. En vinst är också ett utvecklat samarbete mellan länsstyrelserna och andra berörda aktörer. Dessutom har projektet bidragit till att lokala entreprenörer fått uppdrag. Genom MIA har Länsstyrelsens förmåga att hantera stora projekt ökat. Vi har byggt upp en bra projektledning, något som ökar våra möjligheter att driva flera stora LIFE-projekt framöver. En viktig del av projektet är att tänka långsiktigt och ha planer för fortsatt restaurering och skötsel. Vi har goda möjligheter att fortsätta med olika åtgärder även när projektet avslutas. 36

37 NÅGRA RÖSTER OM BETYDELSEN AV MIA- PROJEKTET Ingemar Struwe, Sörmlandsentomologerna Blir lycklig av att komma ut på öarna Det är ett stort åtagande och det känns väldigt roligt att naturen i Mälardalen lyfts fram genom MIA-projektet. Att det landskapsekologiska perspektivet kommit i förgrunden är helt avgörande för framtiden. Naturen förändras ständigt och behovet av aktiv naturvård är mycket stort. Sörmlandsentomologerna har tillsammans med andra föreningar varit med som bollplank. Vi har medverkat i planeringen och i konkreta åtgärder, vilket har varit väldigt hedrande, inspirerande och lärorikt för oss. Vi har lyft fram småkrypens aspekter, men också landskapets ekologi. Inom föreningarna har vi även marknadsfört MIA på olika sätt. Personligen blir jag lycklig av att komma ut på öarna och se hur det har blivit öppnare och ljusare. Arter som varit borta blir synliga igen. Jag hade inte vågat hoppas på att man skulle kunna göra något så bra. Ingemar Struwe, amatörentomolog som är engagerad i den ideella naturvården. Har uppdrag för bland annat Artdatabanken. Josefin Olsson, Naturvårdsverket Storskaliga restaureringar blir möjliga Naturvårdsverket har delfinansierat MIA och även på andra sätt stött projektet eftersom det är viktiga områden där vi kan se konkreta resultat. Vi har också generell kunskap om hur man sköter skyddade områden som vi kan dela med oss av. Många länsstyrelser har byggt upp värdefull kompetens kring LIFE och det är tack vare dem som vi kunnat ta hem gemensamma medel från EU. Genom projektet kan storskaliga restaureringar som kostar mycket göras på en gång. När det är avklarat fortsätter länsstyrelserna med den ordinarie skötseln i reservaten. MIA betyder mycket för hotade arter och för att människor lättare kan ta sig ut i reservaten. Det har producerats bra information och tillgängligheten har ökat genom bland annat vandringsleder och utkikstorn. Josefin Olsson, nationell samordnare för LIFE Natur och biologisk mångfald, Naturvårdsverket. 37

38 NÅGRA RÖSTER OM BETYDELSEN AV MIA- PROJEKTET Johan Ahnström, Länsstyrelsen Uppsala Roligt att kunna ta ett helhetsgrepp Johan Ahnström, naturreservatsförvaltare, Länsstyrelsen Uppsala län med ansvar för bland annat Hjälstaviken. Det är fantastiskt roligt att kunna ta ett helhetsgrepp i ett enskilt område. I Hjälstaviken har vi till exempel gjort allt från att hugga ner träd och bygga ett flyttbart fågeltorn till att ta fram fina informationsskyltar och broschyrer. Ett tillgänglighetsanpassat gömsle samt en spång och gångväg har byggts genom ekonomiskt stöd från MIA-projektet. Det är många som varit delaktiga i arbetet. Vi har fått bra kontakt med fågelskådare och djurhållare som bidragit med sina synpunkter. Besökare har också uppskattat det vi gjort, de ser förändringen och att tillgängligheten ökat. I andra reservat som till exempel Bryggholmen, en ö i Mälaren, har vi byggt stängsel för att kunna släppa in betesdjur i hagar där det inte betats på 50 år. Nu när projektet avslutas planerar vi för den efterföljande skötseln så att arbetet går vidare. Torbjörn Davidsson, entreprenör och naturvärd Bra för både öbor och turister Torbjörn Davidsson är djurhållare och arbetar med röjning och skötsel. Han är även Länsstyrelsens naturvärd på öarna på Sörmlandssidan. Jag har betesdjur ute på öarna i Mälaren och har arbetat praktiskt med MIA-projektet sedan det startade. Vi hugger bort träd i skogen och på strandängarna och sätter upp stängsel så att djuren kan beta där. Det kan vara lite av ett pussel att få ut våra kor och får på öarna, men i huvudsak fungerar det bra i och med att vi får hjälp av fiskarna. Projektet har haft stor betydelse genom att öarna och stränderna blivit öppnare och att många fler marker nu betas. MIA har också varit positivt för båtturister och öbor. Det har blivit lättare att gå iland och ta sig fram till fots på många av öarna. Det känns viktigt att naturvårdsinsatserna inte tar slut, även om det inte är ett ansvar för själva projektet. Restaurerade områden måste skötas med bete och slåtter. Dessutom behöver det skapas ännu mer död ved. 38

39 NÅGRA RÖSTER OM BETYDELSEN AV MIA- PROJEKTET Fanny Sahlén, Länsstyrelsen Västra Götaland Vi har fått inspiration av MIA På längre sikt och med tanke på klimatförändringarna är det viktigt att vara rädd om de miljöer som ingår i MIA-projektet. Jag tror att fler och fler blir medvetna om vikten av biologisk mångfald. För varje art som försvinner drabbas även vi människor på sikt. Att både nya och gamla metoder tillämpas inom projektet är spännande. I ekmiljöer används exempelvis veteranisering (ringbarkning och andra åtgärder för att påskynda ekarnas åldrande). Det ska bli intressant att följa utvecklingen och se resultatet. En avgörande fråga för framtiden är den fortsatta förvaltningen och att det finns människor i trakten som kan köra ut djur till öarna. För oss som arbetar med LIFE-projektet Grace har MIA gett mycket inspiration när vi restaurerar 41 öar på Västkusten. Fanny Sahlén, projektledare för LIFE-projektet Grace i Västra Götaland, som fått inspiration och stöd av MIA. Magnus Ekblad, Westmannastiftelsen Åtgärderna har lyft områdets natur Jag är oerhört positiv till det som gjorts på Ängsö. Åtgärderna har lyft områdets natur och betyder mycket för floran och faunan i det betade landskapet. Genom att ordna med bryggor och färjefästen underlättas transporter av djur till och från öarna. Det är nödvändigt om det ska vara möjligt att ha bete ute på öarna. En del åtgärder har varit kontroversiella och människor har reagerat på vissa avverkningar, men i efterhand har jag inte hört några kritiska röster. Jag känner en viss oro för skötseln framöver. Efter så här stora insatser behöver åtgärderna fortsätta även när projektet avslutas. Förhoppningsvis blir det ytterligare ett steg och då ser jag gärna att det som gjorts i ännu högre grad knyts ihop med den speciella kulturmiljön på Ängsö. Fokus skulle då kunna ligga på den betade skogen och torpmiljön. Magnus Ekblad, förvaltare på Westmannastiftelsen som äger mark och fastigheter på Ängsö. 39

40 NÅGRA RÖSTER OM BETYDELSEN AV MIA- PROJEKTET Gustav Johansson, Hydrophyta Har mest arbetat under vattnet Gustav Johansson, ekolog och konsult vid Hydrophyta, som i MIA-projektet arbetat med den hotade växten småsvalting. Det är mycket värdefullt med insatser i de här bortglömda miljöerna. MIA-projektet kan på så sätt vara en ögonöppnare för ett viktigt kulturarv som annars riskerar att gå i graven. Själv har jag arbetat under vattnet, framförallt med småsvalting. Det är en sällsynt liten växt som enbart finns i Östersjöområdet och i Mälarens östra delar, ingen annanstans i världen. I och med att vattenkvaliteten har blivit sämre har småsvaltingen minskat kraftigt. Jag har letat efter bottnar och flyttat 200 plantor av växten för att skapa nya lokaler. Tyvärr är det inte alltid så lätt att få dem att slå rot. Genom MIA har vi fått ny kunskap och erfarenhet bland annat om hur man omplanterar på bästa sätt. Det innebär att vi kan genomföra ännu bättre åtgärder i framtiden. Ulla Lindroth Andersson, Håbo kommun Tidigare kändes det övermäktigt Ulla Lindroth Andersson, gatu- och parkchef i Håbo kommun, en av de kommuner som deltagit i MIA-projektet. Naturreservatet Ekillaåsen har rustats upp tack vare MIA. Nu har reservatet röjts rejält, något som kändes övermäktigt innan vi fick resurser genom MIA-projektet. När åtgärderna är genomförda är det enklare för oss att följa skötselplanen och sköta det som restaurerats. Länsstyrelsen har bidragit med sin kompetens och samarbetet har fungerat väldigt bra. Ekillaåsen är ett vackert litet naturreservat som har gallrats och blivit mer öppet. Speciella träd har sparats och det har öppnats siktgluggar med fin utsikt över vattnet och den gamla farleden från vikingatiden. Tidigare har de flesta enbart besökt badplatsen som finns i området. Genom restaureringarna hoppas vi att fler kommuninvånare ska upptäcka reservatet, få positiva upplevelser och en känsla av att människor har levt och verkat här tidigare. 40

41 NÅGRA RÖSTER OM BETYDELSEN AV MIA- PROJEKTET Mikael Rhönnstad, inventerare Åtgärderna gynnar fågellivet På Ridön har det varit väldigt stora restaureringar. Otroligt mycket gran har tagits bort för att ge utrymme åt fler lövträd som så småningom ska ge mer död ved. Även strandängar har restaurerats och det är fler betesdjur än vad det har varit tidigare. Det finns många fåglar på Ridön som är beroende av betade strandängar och gammal lövskog. MIA-projektet gör det möjligt för dem att leva där. Det ska bli intressant att se om åtgärderna till och med kan locka dit vitryggig hackspett. Jag hoppas att många nya besökare kommer att åka ut till Ridön nu när det blir så fint. Det känns viktigt att skötseln fortsätter på Ridön, så att landskapet inte lämnas vind för våg när projektet avslutas. Mikael Rhönnstad, arbetar för Sveaskog, har inventerat fåglar på Ridön och är verksam som naturguide. Björn-Gunnar Lagström, Upplandsstiftelsen Öppnare och vackrare landskap Alla konkreta åtgärder som har gjorts stärker den biologiska mångfalden i Mälarlandskapet. Nyttan har varit enorm, genom projektet har igenväxningen bromsats upp och landskapet blivit öppnare och vackrare. Som en direkt följd av restaureringarna bevaras nu en odlingshistoria som går långt tillbaka i tiden. Genom MIA-projektet ökar också tillgängligheten, det blir enklare för människor att komma ut i naturen. En annan viktig aspekt är den positiva effekten för lokala entreprenörer. Det är många som varit involverade i projektet och arbetat med röjning och andra åtgärder. Upplandsstiftelsens ambition är att anta den högre förvaltningsnivån efter projektet, så att effekten blir långsiktig. Jag tycker också att det har fungerat mycket bra med projektledningen från Länsstyrelsen i Västmanland, de har varit väldigt duktiga. Björn-Gunnar Lagström, VD Upplandsstiftelsen. Har ingått i styrgruppen för MIAprojektet. 41

42 Slutseminarium. I samband med slutseminariet gavs en möjlighet att bjuda in en större grupp intresserade och visa upp vad projektet har åstadkommit. Viktigt utbyte av erfarenheter LIFE-projekt finansieras till stor del genom ekonomiska medel från EUkommissionen. Eftersom mycket kunskap genererats under de dryga tjugo år som programmet funnits är erfarenhetsutbyte av stor vikt för att pengarna ska användas på ett effektivt sätt. Mål Projektet har som delmål att utbyta erfarenheter och kunskaper med andra som arbetar med praktisk naturvård inom och utom Sverige. Studieresor till LIFE-projekt i andra länder leder till nya kontakter och idéer. 42

43 NÄTVERKANDE INOM LIFE+ Utbyte på nationell nivå är viktigt för det fortsatta LIFE-arbetet i Sverige. Aktiviteter MIA-projektet har organiserat två studieresor, en med skog som tema och den andra med slåtter. Den första resan gick till Slovenien och Italien och där besöktes tre andra LIFE-projekt som arbetade med liknande frågor. Estland, som var målet för den andra resan, innehöll studiebesök hos fyra olika LIFE-projekt. MIA har också haft glädjen att stå som värd för besök av två större grupper från Lettland respektive Vitryssland. Dessa båda grupper ville ta del av kunskaper och erfarenheter från projektet. Förutom dessa internationella utbyten har MIA löpande haft utbyte med samtliga LIFE-projekt i Sverige. Detta har skapat en god grund för överföring av mer handfast kunskap och samtidigt gett många spännande kontaktytor som är användbara i andra projekt. Varje år sker också ett plattformsmöte dit alla LIFE-projekt i Sverige, Danmark och Finland inbjuds. Sammanfattning n Som en del av erfarenhets- och kunskapsutbytet har två resor med studiebesök hos sju olika LIFE-projekt organiseats. MIA har också varit värd för två större grupper från andra länder och haft löpande utbyte med övriga LIFE-projekt i Sverige. EU-stöd till miljöprojekt LIFE+ är Europaparlamentets och rådets förordning om ett finansieringsprogram för miljöprojekt som trädde i kraft den 12 juni LIFE Natur utgör en del av detta LIFE-program, där syftet bland annat är att stödja vidareutveckling och genomförande av Natura nätverket. Mer information Nätverk av skyddad natur Natura 2000 är kärnan i EU:s naturvårdspolitik och har sin grund i habitatdirektivet (1992) och fågeldirektivet (1979). Det är ett EU-omfattande nätverk som tillkom för att långsiktigt bevara Europas mest värdefulla och hotade arter och deras livsmiljöer. I Sverige finns över Natura 2000-områden och samtliga 40 områden i MIA-projektet ingår i Natura 2000-nätverket. Mer information 43

44 Genom MIA-projektet har Mälarens unika innerskärgård med sina strandnära skogar, hagmarksmiljöer och ängar restaurerats. För att alla ska kunna uppleva dessa miljöer görs de lättillgängliga genom nya leder, utsiktsplattformar och informationsskyltar. Insatserna har genomförts i 40 utvalda områden som alla ingår i EU:s nätverk av särskilt värdefull natur, Natura En långsiktig förvaltning har planerats för att säkerställa en tillräcklig skötsel av områdena, även efter att projektet avslutats. MIA-projektet har pågått under perioden 2009 till 2014 och drivits av Länsstyrelsen i Västmanlands län tillsammans med länsstyrelserna i Södermanlands och Uppsala län, Sveaskog och Upplandsstiftelsen. Projektet har dessutom finansierats av EU och Naturvårdsverket samt kommunerna Håbo, Västerås och Köping. tel