Busstrafiken till Årsta Havsbad och Berga, 40-60talet

Transkript

1 Busstrafiken till Årsta Havsbad och Berga, 40-60talet 9-an på Ringvägen för färd till Årsta Havsbad och Berga. Förväntansfulla passagerare på väg till sportstugan i Årsta en vårmorgon i april, okänt år, Richard Roosvall, sommarboende i Årsta Havsbad sedan många år, har skrivit en artikel om busstrafiken mellan Årsta Havsbad och Stockholm förr i tiden. Den har varit införd i Årsta Havsbladet år 2001, en medlemstidning som han producerade. Den bygger till stor del på minnen nedtecknade av en pionjär i sammanhanget, Runar Alvesäter, född 1929 i Dalarö.

2 Runar Alvesäter, still going strong Det är Runars minnen som Richard Roosvall bygger sin artikel på. Runar själv har år 2010 givit ut en egen bok tillsammans med Leif Stolt, Bussminnen 1, Finns bl.a. på Adlibris. Han bodde som barn med familjen alldeles intill bussgaraget i Handen. Pappan arbetade på Busstrafiken Stockholm-Södertörn. Det föll sig naturligt att Runar också hamnade vid bussarna. Han började vid 17 års ålder som konduktör på linje 9 år När det var många passagerare som väntade, sattes det in extrabussar på turen. Den första bussen avgick då på ordinarie tur-tid, med ett mindre antal passagerare för att kunna ta upp fler under resan. Därpå skickades det efter extrabussar efter behovet, det kunde ibland vara upp till fem extrabussar på en tur, särskilt mot stan på söndagseftermiddagarna. Runar tog busskort och började själv som chaufför 1951.

3 Ändhållplatsen på Ringvägen, i bakgrunden Åhlén & Holm och Folksamhuset. På senare år ägnade han sig åt busshistoria, läs artikeln där han bl.a. berättar om busskriget mellan SJ och BSS Busstrafiken på Årsta och Berga Barnkolonien i Årsta Havsbad

4 Den stora verandan där mat och dryck serverades. Redan några år efter att HSB startat sportstugeområdet Årsta Havsbad grundade man på direktören Sven Wallanders inrådan en barnkoloni där. HSB var starkt samhällsengagerat och föregångare för barntillsyn i sina bostadsområden i Stockholm, lekstugor med daghem, barnträdgårdar och läxläsning för skolbarn. De flesta av dessa stängde sommartid och den framsynte direktören Wallander såg på så sätt till att barnen fick en god miljö att leva i under några veckor på sommaren. År 1931 invigdes anläggningen med den s.k. Sportstugan med plats för 32 boende, området byggdes ut under 30-talet till upp mot 80 sängplatser för barn upp till 12 års ålder.

5 Sportstugan låg bland tallar och bergklackar på det höglänta koloniområdet vid Karlslund. Här låg barnkolonien, byggnaderna revs på 60-talet och tomterna såldes och bebyggdes.

6 Om detta och mycket annat berättar Richard Roosvall i en artikel i Årsta Havsbladet: Barnkolonien i Årsta Havsbad Gidde, missförstått geni? Har du en sån här på väggen? Eller i garderoben? Ett typiskt Giddemotiv! Ankorna(?) återkom ofta! Många Haningebor har en tavla av Gidde, signerad A. Gidón. Motiven är oftast i linje med tavlan ovan. Skärgård, insjöar och ibland fjäll! Finns ett otal nästan exakta kopior men med olika beskrivning av motivet. Solnedgång över Gålö kan i en annan version heta Afton vid Öljaren!

7 Troligen producerade han dem osignerade på löpande band vid lämpliga tillfällen och förvarade dom i sin träportfölj under sitt ambulerande liv över stora delar av landet. För att ta fram dom och signera med lämplig lokal text för att lättare kunna sälja! Gideon Allan Fingal Johansson, alias A.Gidòn, på byggden Gidde! Men han målade också på beställning vid köksbordet hos goda människor som släppte in den något udda konstnären och ersättningen var oftast ett mål mat. De kontanter han lyckades få in användes till största delen till s.k. ädla drycker, dvs Renat Brännvin. Gidde berättade sina klara ögonblick gärna om sin bakgrund, född Paris av välbärgade föräldrar, utbildad där samt på Valands Konstskola. Vi trodde väl honom på den tiden, visste ju inget annat. Men det var hans livslögn, har var född i en backstuga i Hjo 1906 och hans borgerliga namn var Gideon Allan Fingal Johansson!

8 Och hade nog knappast gått ens i folkskolan! Du kan läsa mer här när han beskrivs av dåtida Haningebor. Om hans bror i Västergötland som hade ett snarlikt men bättre liv och och se några av hans tavlor: Har du själv några tavlor, fota och lägg ut, önskar dessutom en bättre bild av konstnären själv! En kringvandrande konstnär Vill du se ett större urval ur hans produktion? Album på Flickr Hanninge eller Haninge? Namnstriden i slutet på 40-talet

9 Denna teckning var införd i Svenska Dagbladet i mars 1950 Dåvarande Telegrafverket beslöt i samband med en viss automatisering av telefonnätet att dubbelstava n-ljudet i våra respektive kommunnamn. Detta utlöste aktiviteter på lokal nivå, två läger bildades, för och emot beslutet. Att döma av knapphändig information var tydligen enkelstavarna i majoritet och Haninge Hembygdsgille tog en tydlig ståndpunkt för dessa och agerade kraftigt. Bl.a. med ett protestbrev till Telegrafstyrelsen och insändare i dagstidningarna som undertecknades av de båda församlingsprästerna och vår riksdagsman. I början klingade protesterna ohörda men till sist tillskrevs kommunerna i frågan och Gillet blev remissinstans. Tillsammans med andra lyckades man tydligen övertyga den statliga myndigheten att man för framtiden skulle använda enkelstavningen. I en skrivelse den 8 augusti 1950 meddelade man att man tagit hänsyn till den lokala opinionen. Läs mer i en artikel ur Glimtar från 1984: Namnstriden

10 Att bevara för framtiden. I ledaren till det kommande numret av Glimtar tar ordföranden Per Stavfors upp problemet med att få medlemmarna att bli aktiva i föreningsarbetet. Av nästan 700 medlemmar är det faktiskt bara ett fåtal som arbetar för att bidra till föreningens kärnverksamhet, dvs forska, dokumentera och dela med sig. Det gäller inte stora projekt som ska utmynna i tryckta fyrfärgsböcker, det gäller det småskaliga arbetet. Det handlar om att bevara dåtiden för framtiden! Rent teoretiskt var dåtiden igår, med det vill jag säga att hembygdshistoria kan sträcka sig tom in på 2010-talet. Ex.vis att beskriva miljön där man växte upp, att berätta var farfar och farmor bodde och jobbade med eller nedteckna en mer eller mindre märklig händelse i sitt eget liv. Ett av dom stora problemen är att många som har något att komma med inte har medlen att förmedla det till andra, man vågar inte sätta det på pränt, inte ens med en blyertspenna. Dessutom tror många att det inte är tillräckligt intressant att dela med andra, så är inte fallet. Låt oss andra avgöra detta! Vi ska nu försöka med hjälp av modern digital teknik få Haningeborna att släppa tunghäftan! Vi kommer hem till er vid köksbordet, lägger en mobiltelefon bredvid kaffekoppen (??) och så pratar vi om förr i tiden!

11 Eller träffas vi i Tingshusets domsal, en respektingivande miljö! Ni yngre läsare och medlemmar som ser dessa ord kanske kan övertyga mamma, farfar eller moster Greta att bjuda en lagom nyfiken Gillesmedlem på kaffe och en pratstund! Lyssna här på delar av en berättelse av Calle Sundelius, lantbrukare och kommunalman på Husby i Österhaninge, när han berättar om sitt liv, bry er inte om den dåliga ljudkvaliten. Den är inspelad med gammal teknik med analogt ljud. Lyssna på innehållet och inse vilken skatt den är för framtiden, inte bara för berättarens efterkommande utan för oss alla. Starta uppspelningen genom att klicka på den vänstra pilen i den liggande symbolen. Carl Sundelius

12 Stockholmsloppet på 30-talet Motorcykeltävling på landsvägarna i Haninge! Annons i Stocholmstidningen 1932 I går söndag den 13 sept var stora delar av vårt samhälle avspärrat pga ett cykellopp. Trevligt för många, kanske till besvär för de allra flesta. Något liknande hände även på 1930-talet, men de avspärrade grusvägarna var då inte så högfrekventerade och det gällde tvåhjuliga fordon med motor!

13 Mellan åren kördes det motorcykeltävlingar efter landsvägarna i våra trakter. Starten gick vid Solberga Prästgård, sedan Hesslingby, Kikartorp, Kalvsvik, Snörom, Jordbro gravfält, Björklund till Västerhaninge Prästgård, där depån fanns. Sedan ut på den ganska nya vägen ner till Solberga. Varvet mätte knappa 9 km och varvtiden var strax under 6 minuter. På den s.k. Österhaningerakan lär det ha gått i 170 km/t! Karta över bansträckningen. Parkeringar fanns bl.a. vid Kyrkskolan och i Gullvivshagen och man campade i Snöromshagen. Förarna hade möjlighet att träna på banan i förväg, den var då inte avlyst.detta ställde till en del incidenter men inga större olyckor eller skador. Däremot var ljudet från de trimmade motorerna ett gissel för innevånanarna, ryktet säger att tom landsfiskalen i Tungelsta stördes.

14 Här, i mitten, segraren i 1932 års lopp, Ivar Skeppstedt. Han var anställd fabriksförare för Husqvarna men hade tidigare kört både FN och Royal Enfield. Se den strame polisen i bakgrunden, kunde det vara vår landsfiskal? Ser han inte lite trött och irriterad ut? Enligt vittnesuppgifter var tävlingarna välbesökta av både unga och gamla och tom kyrkoherde Froste var på plats, han hade ju inte så lång väg att gå. Läs Mats Nilssons mera utförliga artikel här: Stockholmsloppet på 30-talet Folkdanslaget Haningarna

15 Bildades i slutet 1940-talet och har fortfarande verksamhet. Åke och Birgitta Thunholm nedtecknade 2013 en minnesberättelse om de dryga sextio åren. De berättar om turnèer ute i världen, bl.a. till USA, men också naturligtvis om lokala aktiviteter. Den innehåller ett stort antal bilder. Läs den här: Folkdanslaget Haningarna Varför heter vägen så? Stadsbyggnadskontoret i Haninge Kommun gav 2014 ut en skrift som förklarar namnsättningar på gator, vägar och torg inom kommunen. Man arbetar för att varje vägnamn skall var unikt i först hand inom egna kommunen men på sikt också regionalt. Detta för att underlätta för räddningstjänsten, polisen och andra myndigheter.

16 Här finns en länk till skriften Vägnamn i Haninge Vill du köpa ett tryck exemplar går det bra i receptionen på kommunhuset, c:apris 100:-.