yrkesman Hängrännor och stuprör i trä Ett gediget hantverk!

Transkript

1 Millimeter-Kalle, yrkesman en verklig Ett gediget hantverk! Hängrännor och stuprör i trä När Axel Carlsson i början på 20-talet byggde sin villa på Tungelstavägen i Västerhaninge, norr om ICA, finns fortfarande kvar, tillverkade han dessa av solitt trä. Lämpliga stammar borrades ur för stuprören, på samma sätt gjordes hängrännorna men delades på längden. Ett fantastiskt hantverk! Även inomhus fanns komplicerade konstruktioner, vindsluckan med inbyggd trappa öppnades med ett lätt handgrepp och med hjälp av balanserade tyngder uppe på vinden gled luckan upp och trappan ner med ett vinande ljud som

2 påminde om hydraulik. Villan på Tungelstavägen, foto från 2003 Axel Carlsson född 1876 i Madesjö, avliden 1956 i

3 Västerhaninge Du kan läsa mer här! Ormsta By En by med anor från vikingatiden Norra Skattegården Byn ligger öster om vägen mellan Fors och Årsta Havsbad och markerna i öster gränsar mot gamla Österhaninge socken.

4 Haningegillets ordförande Per Stavfors bor sedan 1976 i den Norra Skattegården, troligen byns äldsta bevarade boningshus. Han berättar här om byns historia.: Berättelsen om Ormsta Stockholmsloppet på 30-talet Motorcykeltävling på landsvägarna i Haninge! Annons i Stocholmstidningen 1932 I går söndag den 13 sept var stora delar av vårt samhälle avspärrat pga ett cykellopp. Trevligt för många, kanske till besvär för de allra flesta. Något liknande hände även på 1930-talet, men de avspärrade grusvägarna var då

5 inte så högfrekventerade och det gällde tvåhjuliga fordon med motor! Mellan åren kördes det motorcykeltävlingar efter landsvägarna i våra trakter. Starten gick vid Solberga Prästgård, sedan Hesslingby, Kikartorp, Kalvsvik, Snörom, Jordbro gravfält, Björklund till Västerhaninge Prästgård, där depån fanns. Sedan ut på den ganska nya vägen ner till Solberga. Varvet mätte knappa 9 km och varvtiden var strax under 6 minuter. På den s.k. Österhaningerakan lär det ha gått i 170 km/t! Karta över bansträckningen. Parkeringar fanns bl.a. vid Kyrkskolan och i Gullvivshagen och man campade i Snöromshagen. Förarna hade möjlighet att träna på banan i förväg, den var då inte avlyst.detta ställde till en del incidenter men inga större olyckor eller skador. Däremot var ljudet från de trimmade motorerna ett gissel för innevånanarna, ryktet säger att tom landsfiskalen i Tungelsta stördes.

6 Här, i mitten, segraren i 1932 års lopp, Ivar Skeppstedt. Han var anställd fabriksförare för Husqvarna men hade tidigare kört både FN och Royal Enfield. Se den strame polisen i bakgrunden, kunde det vara vår landsfiskal? Ser han inte lite trött och irriterad ut? Enligt vittnesuppgifter var tävlingarna välbesökta av både unga och gamla och tom kyrkoherde Froste var på plats, han hade ju inte så lång väg att gå. Läs Mats Nilssons mera utförliga artikel här: Stockholmsloppet på 30-talet Ryskan i Marieberg

7 Helena Sofia Olsdotter-Johansson-Fredlund Denna märkliga kvinna hette vid födseln 1834 i Västerhaninge Helena Sofia Olsdotter, fadern var bonden Olof Mattson i Gryt. Hon gifter sig, oklart när,

8 Johansson, och flyttar med maken till den ryska staden Astrachan men återkommer via Åbo i Finland 1899 till Stockholm och blir änka 1901 då maken, maskinisten, avlider i Ryssland. År 1911 flyttar hon ut till Nedre Marieberg i Fors med fosterdottern Anna Leckström född Hon tar nu namnet Fredlund. Änkan Fredlund lever ett ganska lyxigt liv med stort umgänge på Nedre Marieberg flyttar hon till ålderdomshemmet och avlider där Hon kallas på trakten Ryskan i Marieberg. Fosterdottern Anna gifter sig senare (1918) med sliparen Viktor Vicke Jansson, känd fotbollsprofil i både Djurgården och landslaget, fastigheten tillhör fortfarande familjen men är sedan länge fritidshus och numera i mycket dåligt skick.

9 Sigrid Numan och kameran Den gamla bälgkameran Med denna kamera dokumenterade Sigrid Numan Västerhaninge, ffa Fors, från mitten på 1920-talet!

10 Sigrid Numan i folkdräkt Sigrid Numan, f. Eriksson år 1898 i Stockholm, flyttade med maken Ragnar f 1896 till Vreta år 1923 och sedan vidare till Fors By och Gästgivargården år Man hade gift sig 1920 och fått sonen Olle i Katarina Församling Bokbindaren Ragnar Numan bedrev tidvis bokbinderi och grafisk verksamhet i den lilla smedsstugan i Fors och hustrun Sigrid var behjälplig i mån av tid. Utan Sigrids bilder skulle den omfattande Forsdokumentationen vara betydligt fattigare, utöver de lokala bilderna från Fors har hon dokumenterat mycket av Scoutrörelsen i Västerhaninge, hon och Ragnar var pionjärer i dessa sammanhang. Med denna raritet togs tusentals bilder genom åren varav hundratals nu finns i Gillets arkiv (många på nätet) och skänker glädje åt moderna Haningebor. Kamera är tillverkad i Dresden i Tyskland mellan åren av företaget ICA som år 1926 blev Carl Zeiss, den var ursprungligen avsedd för glasplåtar i storlek 9 12 men kunde enligt uppgift även användas med film.

11 Kameran skänkt till Gillets samlingar av Olle Numan i september 2008 och finns till beskådande på Tingshuset. Hur Folkhögskolan Västerhaninge.. kom till

12 Skolan från Nynäsvägen på lite senare år Folkhögskolan i Västerhaninge var under nästan hundra år en viktig institution i samhällets utveckling. Här kan du läsa om hur den kom just hit på 1910-talet och om hur de dåvarande kommunala förtroendemännen visade en förvånansvärd framsynthet i en tid då många stora satsningar gjordes. Något för oss moderna medborgare att vara tacksamma för! Läs Lars Grundström artikel här: Folkhögskolan, de första åren. Krögarfamiljen Öhman i

13 Västerhaninge Gästgiveriet i Fors, okänt år. Personerna kan vara Svante Vitus Carlsson, SvinKalle kallad och hans familj. Gästgiverierna var viktiga funktioner i det äldre samhället. De reglerades och kontrollerades av myndigheterna. Här berättas om krögarfamiljen Öhman som drev sin rörelse både i Fors och i Tingshuset. Läs Keth Anderssons artikel här: Krögarfamiljen Öhman-

14 Kvarnbro-Fredrik och hans svärfar Kvarnbro-Fredrik Några lokala spelmän Äldre tiders folkmusik handlade oftast om självlärda spelmän ur allmogen. I Österhaninge fanns vid förra sekelskiftet två fiolspelmän men anknytning till Lännåker, Anders Gustaf Jansson och hans svärson Fredrik Eriksson, kallad Kvarnbro-Fredrik efter sitt torp på norra sidan av vägen mot Dalarö. En tredje välkänd bygdespelman var torparen Anders Bergström i Grindsvreten vid Kalvsvik, samtida med Anders Gustaf Jansson. Margareta Runqvist skrev 1997 denna lilla betraktelse om Lännåkersspelmännen som publicerades i Glimtar. Läs den här: Spelmännen i Lännåker

15 Torpet Vidäng på Fors Vid fyrvägskorset efter efter nuvarande Årsta Havsbadsvägen, på vägen mot Bergaskolorna, låg torpet Vidäng, ibland Vidängen. Idag finns bara några grundstenar kvar intill Vitsåns västra sida. Olle Numan berättar här lite om Vidäng på 1930-talet, hans sagesman är skolkamraten Svea Öhman, född Steen. Det var en fin stuga som låg på backkrönet (nu är det utjämnat och plant sedan vägen till Örlogsberga byggdes) när man kom över ån, då på en spång. Det gick en väg från Vitsa förbi logen nere på gärdet utefter skogen och ån och den fortsatte till Vitså kvarn. Den vägen kunde man gå till Vidäng. På höger sida om vägen åt skogen till låg en källare med ett rum ovanpå. Stora huset hade rum och kök och ett rum på vinden. Stugan ägdes av fru Vidman men jorden tillhörde Berga. Hon var ensam när vi kom till Vitsa den 14 mars 1930 från Lövvreten på Årstas marker. Hon hade en dräng som bodde där och han hette Anders. Jag var ju så liten sa jag kan inte redogöra för hur det verkligen var, men jag vet att han hade en släkting som bodde i Håga, Hon hette Dagny men man hörde aldrig något efternamn och det

16 var likaså med en dotter till fru Vidman. Hon hette Hulda och bodde i Gansta. Tant Vidman, som vi barn sa, var mycket snäll. Man fick alltid något när vi gick ett ärende till henne. Hon hade goda bullar och saft. Anders, drängen, var litet butter men också snäll. Han hade en hund och en gång fick vi en valp av honom. Vi hade den ett bra tag men ju äldre den blev ju mer jagade den. Du vet så mycket djur vi hade häromkring Vitsa så vi fick inte ha den kvar. Här har vi fakta ur församlingsboken: Olle avslutar sin lilla artikel med följande: En rektorsdotters minnen: Inga Nilsson, med morsnamnet Wallerstedt var dotter till rektor Erik Nilsson vid Västerhaninge Folkhögskola, rektorn som var med och startade Haninge Hembygdsgille och senare blev dess ordförande. Han hyrde under många år Vidäng som sommarstuga, stora semesterstugan till familjen, källaren med rummet på var hans arbetsrum, Gyllene Freden, som han döpte den till! Där fanns inga bråkiga ungar och inga andra fick heller störa pappa där. Här kommer min skolkamrat Svea Steen in i bilden igen, när hon hade konfirmerats och var 15 år 1937 fick hon arbete som barnflicka hos rektor Nilsson och därmed var hon åter på Vidäng.

17 Källarstugan, kallad Gyllene Freden Erik Nilsson

18 Barnmorskan som vägrade sluta Bernhardina Berta Lundvall-Berglund ( ) Kom till Västerhaninge 1879 från Uppsala, bodde först i gamla Klockargården, sedan på Mulsta men flyttade 1881 in i Sockenstugan på Kaplansgården. Hon gifter sig samma år med skomakaren Alfred Berglund som på vindsvåningen har sitt skomakeri. Sockenstugan, här bodde de i lägenheten t.h.

19 I provinsialläkarberättelsen står att hon har fri bostad och vedbrand och 200 kr i årslön samt för hvarje förrättning minst 1 Krona. Samtliga barnmorskor i Sotholms distrikt uppges vid denna tid vara examinerade i instrumenters bruk med undantag av den över 20 år äldre barnmorskan på Utö. Provinsialläkaren Gustaf Gagner som rapporterar till Medicinalstyrelsen 1888 och uttrycker sin belåtenhet med barnmorskeväsendet i distriktet: Examinerade samt af kommunerna antagna och aflönade barnmorskor finnes i alla församlingar inom distriktet med undantag af Nämdö kapellförsamling. (281 innevånare) De synas samtligen med påpasslighet och duglighet fullgöra sina åligganden. Serskildt gäller detta om barnmorskorna i de större fastlandskommunerna, der sedan ett tiotal år en ny uppsättning tillkommit som mycket fördelaktigt utmärker sig mot deras företräderskor. Såsom exempel på denna olikhet kan anföras, att medan det förut ej var sällsynt att förlossningsfall förekommo, der antingen ett oriktigt läge ej iakttagits eller rätta tiden att förändra detsamma, försummats, något sådant numera ej någonsin förekommit. Berta Berglund efterträddes 1917 av Elin Gustavsson och det blev omgående problem mellan de två kvinnorna både på privat och yrkesmässiga grunder, båda bodde i Kaplansgården. Gamla Berta fortsatte nämligen med sin verksamhet, man kanske skulle kunna säga att hon extraknäckte, och tog förtjänsten från sin efterträdare som ändå stod ut i två år innan Ester Fredelius kom till Västerhaninge. Ester skriver då i ett brev: Har en collega som förstugogranne bara jag vänder ryggen till är hon framme och kniper dem. Hon har som det så vackert heter troget tjänat församlingen i 40 år men det oaktat är hon nog pigg att pina lifvet ur sin efterträderska Ester Fredelius klarar samvaron bara under ett år och ersätts 1920 av Sigrid Nettelbladt som blir kvar ända till I ett välkomnande brev till henne från kommunalfullmäktiges ordförande David Weijber på Berga står: Jag hoppas varmt att Fröken måtte komma att trifvas med oss och finna sig tillrätta med förhållandena här. Rummen äro ju ej så stora, men de äro varma

20 och nyreparerade invändigt äfven om byggnaden för öfrigt är af mycket gammalt datum. Han försäkrar att fru Berglund absolut ska draga sig tillbaka från allt. Sigrid Nettelbladt hade inga problem med gamla Berta, de kom väl överens och svartjobben avslutades. Fakta: Margareta Bowallius Faktasamling: Sonja Borggren, Sune Nilsson Foto tillhör: Margareta Bowallius