Gillets Anita Stjernström skriver så här i Glimtar:

Transkript

1 Skrammel-Nisse Nisse Lindgren med några adepter utanför Åbyskolan i Västerhaninge. Vi ser bl.a. Bosse och Gunnel Larsson, Bertil Gustafsson, Inge AnderssonTorenius och Anna-Lisa Demander-Brorsson. Nils Edvard Lindgren, känd under smeknamnet Skrammel-Nisse, var född 1912 i Tungelsta. Fadern Isak Edvard hade kommit till Tungelsta tre år tidigare från Fågelås i Hjo och gifte sig 1911 med Emma Arvidsson. Familjen köper 1915 fastigheten Kristineberg i Tungelsta. Nils står från 1931 i församlingsböckerna som organist och kantor. Han gifter sig 1941 med lärarinnan Ellen Östberg. Hon har sedan 1939 bott på Hammarbo. De bor kvar på Kristineberg till 1944 då de flyttar till Handen. Han blev känd för oss ungdomar när han i slutet på 40-talet åkte runt i traktens skolor och på ett lekfullt men pedagogiskt sätt försökte få oss intresserade av att traktera olika musikinstrument.

2 Bristen på konventionella sådana gjorde att de flesta av oss spelade på plåtburkar med träpinnar eller försökte hålla takten med hemmagjorda tamburiner. Det var nog denna verksamhet som gav honom sitt smeknamn. Gillets Anita Stjernström skriver så här i Glimtar: Jag sökte efter Skrammel-Nisse på nätet och blev förundrad över vilken påverkan han både har haft och fortfarande har i svenskt musikliv! Från och genom skramlet som barn har många kända musiker fått sitt musikintresse, får man veta. Förskolans musikpedagogik har inspirerats av honom och flera avhandlingar och böcker beskriver hans metod. Musikpedagogen Michiel van Lint organiserade Skrammel-Nissedagen i Utansjö. Han vill visa att känslan för musik finns inuti varje barn och att spela musik har en positiv effekt på barn. Barn kan göra musik helt på egen hand utan att vuxna ska lära dem och säga vad som är rätt och fel är tanken bakom. Man kan t.o.m. lyssna på datorn till förskolebarnens spontana musicerande på en länk från P4 Västernorrland. För handikappade och för utvecklingsstörda barn insåg Skrammel Nisse tidigt att hans metod kunde ha stor både glädjande och lugnande inverkan. Vår trubadur Bosse Larsson vittnar om hur han som ung var med Skrammel Nisse på besök bland barnen på Hammarbo i Tungelsta. Det var en härlig upplevelse för alla. Vi har alltså all anledning att vara stolta över att ha haft Nils Lindgren boende och verksam i Haninge! Här nedan följer några artiklar ur Gillets tidning Glimtar om Nisse Lindgren. Bosse Falks brev till Michiel van Lint om Nisse Lindgren Hilding Eklunds artikel och Monika Nordhs kommentar En kommentar av Erik Andersson, Brandbergen

3 Djupdalen och gränstrakterna mot Huddinge Detta fantastisk hus finns i dag på det gamla torpet Djupdalens marker söder om Haningeleden i NV Jordbro Fastigheten tillhör idag (2015) Haninge kommun och är privatägd. Ligger väl dold och svårtillgänglig uppe i skogen mot Huddingegränsen. Den har tidigare tillhört Huddinge och har en intressant historia.

4 Denna har beskrivits av Gunnel Jacobsen och Birgit Karlsson, Huddinge Hembygdsförening samt Bo Stjernström i en artikel införd i Glimtar 1, Läs om översten Otto Julius Hagelstam på Lissma, uppfinnaren Baltzar von Platen och den världsberömde arkitekten Ralf Erskine.

5 Läs den intressanta historien om Djupdalen Ännu några kataloger gamla telefon Att läsa telefonkatalogen var i min ungdom en benämning på nåt tråkigt, när man erbjöds något man inte ville ta del av sa vi: Då läser jag hellre telefonkatalogen! Detta gäller inte läsarna på den här sidan och inte om det handlar om katalogen från tidigt 40-tal, många finner glädje i att hitta äldre släktingar och vänner och dåtida annonsinslag. Därför kommer här Tungelsta och Österhaninge/Gålö ur Södertörnskalendern Södertörnskalendern 1942, Tungelsta Södertörnskalendern 1942, Österhaninge med Gålö Tidigare inlägg på samma tema: Södertörnskalendern 1942, Handen Södertörnskalendern 1942, Västerhaninge

6 Tvätteriboken Haningebygden nr 38, SÅ TVÄTTADE VI I HANINGE nu från tryckeriet! Under dryga första hälften av 1900-talet var det s.k. stadstvättandet en stor verksamhet i våra kommuner och bidrog till vår försörjning. Alltifrån kompletterande verksamhet på bondgårdarna till större specialiserade anläggningar.

7 Alla vi Haningebor med några år på nacken har på ett eller annat sätt minnen och förhållanden till denna verksamhet, det fanns under vissa perioder ett hundratals tvättare i gång. Detta inspirerade ett par av våra duktiga dokumenterare att skriva en bok om den epoken. Tvättarsonen Rune Karlsson från Kvarntorp och Glimtarredaktören Anita Stjernström kan nu presentera Så tvättade vi i Haninge! På 140 sidor beskriver och bildsätter de verksamheten i allmänhet men gör också inslag om enskilda tvättare runt om i trakterna. Det är gott om bilder i boken som förhoppningsvis ger läsaren kopplingar till miljöer och personer. Också kartor med tvätteriernas belägenhet. Boken är en del i Gillets skriftserie Haningebygden vilket innebär att alla medlemmar kommer att få de utskickad omkring årsskiftet. De som har möjlighet kan hämta sitt exemplar på Tingshuset vid Julmarknaden söndagen den 29 november mellan kl eller i samband med Christian Rexfalks föredrag om båtsmanstorpen onsdagen

8 den 3 december kl Priset på boken för den som vill köpa är 150:-. Den kommer att vara tillgänglig hos de lokala bokhandlarna under december. Om du vill beställa för leverans per post (tillägg för porto) kan du gå in på Gillets hemsida Gillets 60-års jubileum, för 11 år sedan! Dåvarande ordföranden Gunilla Bramme hälsar församlingen välkommen. T.h. Bo Stjernström och vår förre bildredaktör Gunnel Ilonen. Här en liten artikel då Gillet firade sitt 60-årsjubileum för drygt 11 år sedan i Tingshuset.

9 När man läser den konstaterar man med sorg hur många av deltagarna som gått bort under denna period, alla tunga namn i sammanhanget! En förening som Gillet har ju av naturliga skäl en hög medelålder på medlemskadern så det är väl förståeligt! Den här kvällen i oktober 2004 uppfördes ett kammarspel om mordet på Näringsberg år 1854 som bygger på makarna Stjernströms bok. Föreställningen var mycket uppskattad och skådespelarna djupt engagerade. De tre åtalade, t.h. anstiftaren Magnus Ersson misstänkt lik Martin Ahlsén. Nedan två av våra saknade medlemmar Gunnar Larsson i Stav och Arne Rooswall.

10 Se fler bilder och hela artikeln En svunnen yrkesgrupp Tvättarna i Haninge

11 Familjen Eriksson på Ribbyholm i Västerhaninge vid sin tvättstuga i början på 1900-talet. Allt vatten till verksamheten togs från en brunn på tomten, undrar hur många hinkar som håvats upp ur den? I början på 1900-talet utvecklades en ny yrkesverksamhet som under årtionden blev signifikativ för våra trakter! Landstvättarna! Eller stadstvättarna som vissa vill kalla dom! Närheten till storstaden skapade förutsättningar för våra förfäder att förbättra sina inkomster genom att, oftast som en bisyssla till lantbruket, tvätta åt välmående stadsbor som ville ha lantluft i sängen och linneskåpen. Det var en slitsam tillvaro dessa tvättare, oftast kvinnor, hade. Att så gott som året runt kämpa med iskallt vatten ur brunnar och vattendrag! Och att såga och hugga ved och elda i pannmurar! Hanteringen var ju i början helt manuell med trä-ämbar, byk-kar och klappträn, först senare kom ju några mekaniska hjälpmedel som ex.vis stötlådan. Ett kämpande med att få tvätten torr när det var 20 grader kallt ute, Ivar LoJohansson berättar i en av sina böcker om en tvättare i Tungelsta som tidvis använder sin stuga som torklada och att familjen måste krypa runt på golvet under tiden! Och äventyrliga transporter till och från Stockholm med häst och vagn i alla väder

12 och väglag! En typisk tvättransport Bok om stadstvättarna Haningegillet har under flera år arbetat med att dokumentera detta och givit ut en bok som beskriver delar av ortens tvättare och deras verksamhet. Läs hur du får tag i boken! Vi hoppas att boken blir till inspiration för våra lokala beslutsfattare att hedra dessa människor! Tvättarna bidrog ju dock med sitt idoga slit i vått och torrt (?) till våra trakters utveckling! Visserligen finns den futuristiska och kontroversiella torkladan i rondellen på Vendelsömalm men kanske borde man bevara någon av de få kvarvarande byggnaderna och miljöerna från den tiden? Eller kanske en utställning i Kommun- eller Kulturhuset?

13 Torkladan på Vendelsömalm. Foto:Kenny Lex. Museum i Huddinge Konstnären Olle Magnusson driver med Vårby-Fittja Hembygdsförening ett tvätterimuséum vid Albysjön i Masmo. Väl värt ett besök! Olle Magnusson klappar tvätt på bryggan vid Albysjön

14 Busstrafiken till Årsta Havsbad och Berga, 40-60talet 9-an på Ringvägen för färd till Årsta Havsbad och Berga. Förväntansfulla passagerare på väg till sportstugan i Årsta en vårmorgon i april, okänt år, Richard Roosvall, sommarboende i Årsta Havsbad sedan många år, har skrivit en artikel om busstrafiken mellan Årsta Havsbad och Stockholm förr i tiden. Den har varit införd i Årsta Havsbladet år 2001, en medlemstidning som han producerade. Den bygger till stor del på minnen nedtecknade av en pionjär i sammanhanget, Runar Alvesäter, född 1929 i Dalarö.

15 Runar Alvesäter, still going strong Det är Runars minnen som Richard Roosvall bygger sin artikel på. Runar själv har år 2010 givit ut en egen bok tillsammans med Leif Stolt, Bussminnen 1, Finns bl.a. på Adlibris. Han bodde som barn med familjen alldeles intill bussgaraget i Handen. Pappan arbetade på Busstrafiken Stockholm-Södertörn. Det föll sig naturligt att Runar också hamnade vid bussarna. Han började vid 17 års ålder som konduktör på linje 9 år När det var många passagerare som väntade, sattes det in extrabussar på turen. Den första bussen avgick då på ordinarie tur-tid, med ett mindre antal passagerare för att kunna ta upp fler under resan. Därpå skickades det efter extrabussar efter behovet, det kunde ibland vara upp till fem extrabussar på en tur, särskilt mot stan på söndagseftermiddagarna. Runar tog busskort och började själv som chaufför 1951.

16 Ändhållplatsen på Ringvägen, i bakgrunden Åhlén & Holm och Folksamhuset. På senare år ägnade han sig åt busshistoria, läs artikeln där han bl.a. berättar om busskriget mellan SJ och BSS Busstrafiken på Årsta och Berga Barnkolonien i Årsta Havsbad

17 Den stora verandan där mat och dryck serverades. Redan några år efter att HSB startat sportstugeområdet Årsta Havsbad grundade man på direktören Sven Wallanders inrådan en barnkoloni där. HSB var starkt samhällsengagerat och föregångare för barntillsyn i sina bostadsområden i Stockholm, lekstugor med daghem, barnträdgårdar och läxläsning för skolbarn. De flesta av dessa stängde sommartid och den framsynte direktören Wallander såg på så sätt till att barnen fick en god miljö att leva i under några veckor på sommaren. År 1931 invigdes anläggningen med den s.k. Sportstugan med plats för 32 boende, området byggdes ut under 30-talet till upp mot 80 sängplatser för barn upp till 12 års ålder.

18 Sportstugan låg bland tallar och bergklackar på det höglänta koloniområdet vid Karlslund. Här låg barnkolonien, byggnaderna revs på 60-talet och tomterna såldes och bebyggdes.

19 Om detta och mycket annat berättar Richard Roosvall i en artikel i Årsta Havsbladet: Barnkolonien i Årsta Havsbad Gidde, missförstått geni? Har du en sån här på väggen? Eller i garderoben? Ett typiskt Giddemotiv! Ankorna(?) återkom ofta! Många Haningebor har en tavla av Gidde, signerad A. Gidón. Motiven är oftast i linje med tavlan ovan. Skärgård, insjöar och ibland fjäll! Finns ett otal nästan exakta kopior men med olika beskrivning av motivet. Solnedgång över Gålö kan i en annan version heta Afton vid Öljaren!

20 Troligen producerade han dem osignerade på löpande band vid lämpliga tillfällen och förvarade dom i sin träportfölj under sitt ambulerande liv över stora delar av landet. För att ta fram dom och signera med lämplig lokal text för att lättare kunna sälja! Gideon Allan Fingal Johansson, alias A.Gidòn, på byggden Gidde! Men han målade också på beställning vid köksbordet hos goda människor som släppte in den något udda konstnären och ersättningen var oftast ett mål mat. De kontanter han lyckades få in användes till största delen till s.k. ädla drycker, dvs Renat Brännvin. Gidde berättade sina klara ögonblick gärna om sin bakgrund, född Paris av välbärgade föräldrar, utbildad där samt på Valands Konstskola. Vi trodde väl honom på den tiden, visste ju inget annat. Men det var hans livslögn, har var född i en backstuga i Hjo 1906 och hans borgerliga namn var Gideon Allan Fingal Johansson!

21 Och hade nog knappast gått ens i folkskolan! Du kan läsa mer här när han beskrivs av dåtida Haningebor. Om hans bror i Västergötland som hade ett snarlikt men bättre liv och och se några av hans tavlor: Har du själv några tavlor, fota och lägg ut, önskar dessutom en bättre bild av konstnären själv! En kringvandrande konstnär Vill du se ett större urval ur hans produktion? Album på Flickr Hanninge eller Haninge? Namnstriden i slutet på 40-talet

22 Denna teckning var införd i Svenska Dagbladet i mars 1950 Dåvarande Telegrafverket beslöt i samband med en viss automatisering av telefonnätet att dubbelstava n-ljudet i våra respektive kommunnamn. Detta utlöste aktiviteter på lokal nivå, två läger bildades, för och emot beslutet. Att döma av knapphändig information var tydligen enkelstavarna i majoritet och Haninge Hembygdsgille tog en tydlig ståndpunkt för dessa och agerade kraftigt. Bl.a. med ett protestbrev till Telegrafstyrelsen och insändare i dagstidningarna som undertecknades av de båda församlingsprästerna och vår riksdagsman. I början klingade protesterna ohörda men till sist tillskrevs kommunerna i frågan och Gillet blev remissinstans. Tillsammans med andra lyckades man tydligen övertyga den statliga myndigheten att man för framtiden skulle använda enkelstavningen. I en skrivelse den 8 augusti 1950 meddelade man att man tagit hänsyn till den lokala opinionen. Läs mer i en artikel ur Glimtar från 1984: Namnstriden

23