TKAST. Söderåkra samhälle. Tätort Kulturmiljöprogram Torsås kommun

Transkript

1 TKAST Söderåkra samhälle Tätort Kulturmiljöprogram Torsås kommun

2 Huvudområde Törnlycke Dalagatan Huvudområde: Söderåkra tätort Kärnområde: Järnvägsgatan Övraby Kärnområde: Sockencentra väg E 22 Huvudområde Kärnområde m Huvudområde: Bruatorp ^_ Övrig kulturlämning Fornlämning (FMIS) punkt Fornlämning (FMIS) linje Fornlämning (FMIS) område Huvudområdet är att betrakta som ett område som förstärker förståelsen för kärnområdena. Generellt ges inget särskilt skydd för huvudområdet. I huvudområdet kan dock ligga enskilda byggnader eller platser som har samma höga värde som inom kärnområdena. Uppgifterna om fornlämningar är hämtade ur Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, fornsök (FMIS). Sedan 2014 har lagen ändrats så att alla lämningar äldre än 1850 omfattas av skyddet. Detta innebär att skyddsstatus i FMIS kan vara inaktuell. Vad som är fornlämning avgörs av länsstyrelsen. Söderåkra Söderåkra är präglat av sin historiska funktion som sockencentrum. Än idag dominerar kyrkomiljön skolmiljön och det äldre vägnätet. Även järnvägen har bidragit till ortens kulturmiljöer. I såväl den äldre mangårdsoch villabebyggelsen som småstugebebyggelsen dominerar, som i trakten i övrigt, ljusa oljefärger. Den speciella så kallade Södermöreknuten är vanligt förekommande, ofta i kombination med en omsorgsfull panelarkitektur i karaktäristisk stil, så kallad Torsåspanel. Bygden kring Söderåkra har varit bebodd under en lång tidsrymd. I området finns lämningar efter ett 40-tal kända boplatser från stenåldern, 14 gravfält från järnåldern och ett 40-tal bronsåldersrösen. Här finns också omfattande järnframställningsplatser från äldre järnålder, stenåldern och fram till början av yngre järnåldern. En av lämningarna från förromersk järnålder utgör en av Skandinaviens äldsta järnframställningsplatser. 2 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

3 Söderåkra ligger strategiskt utmed gamla landsvägen mot Blekinge och Bruatorpsån. Kyrkan från 1795 ligger på en höjd över ån, på samma plats som minst tre kyrkor tidigare funnits. Söderåkra har länge varit sockencentra och centralort 1. Tack vare kyrkan, vägarna och järnvägen har Söderåkra under lång tid haft stor betydelse som mötesplats och sockencentrum. När järnvägen lades ner 1965 och Söderåkra införlivades i Torsås kommun 1971 tappade dock orten i viss mån sin roll. Framför allt det livliga centrat kring järnvägen försvann. Bilens betydelse kom också att påverka i hög grad. Bensinmacken i samhällets norra del blev mötesplats. När Möre köpcenter invigdes 1980 märks en tydlig förskjutning till denna del av samhället. När riksvägen E22 drogs om så att den hamnade öster om Söderåkra 1995 försvann också genomfartstrafiken. Till Söderåkra tätort kan också räknats Övraby, väster om centrum, vid landsvägen mot Påryd. Precis söder om Söderåkra tätort finns ett gammalt broläge som delas med herrgården Bruatorp. Söderåkra forntid och historia Söderåkrabygden har sedan mycket länge varit befolkat av människor. I området finns många lämningar från stenåldern och bronsåldern. Cirka 40 boplatser från stenåldern är kända samt cirka 40 bronsåldersrösen och 14 gravfält från järnåldern. Även ett stort antal lösfynd, främst från stenåldern är kända. Lämningar av två medeltidsfästen finns här och vid kusten flera skansar. I samband med bygget av ny dragning av väg E22 hittades nordens största bronsåldershus. Det låg vid Bruatorp, strax söder om Söderåkra och var imponerande stort, över 60 meter långt och cirka tio meter brett. I närheten finns även ett av landets största bronsåldersrösen, sex meter högt och 40 meter i diameter. I trakten har även hittats mycket omfattande järnframställningsplatser från äldre järnålder, stenåldern och fram till början av yngre järnåldern, cirka 500-talet e.kr. Från yngre järnålder är spåren betydligt färre. Bland annat finns en uppgift om en vikingatida silverarmring som skall ha påträffats i Söderåkra by. Några enstaka anläggningar har också vid arkeologiska undersökningar daterats till perioden cirka e.kr. Strax norr om Söderåkra samhälle återfinns en välavgränsad fornlämningsmiljö med lämningar från äldre järnålder. De synliga lämningarna på platsen utgörs av ett 25-tal gravar vid Drakarör (Söderåkra RAÄ 10:1, 117:1, 159:1 2, 275:1 2), som består av ett gravfält och fem friliggande gravar. På gravfältet finns ett 20-tal runda stensättningar. Redan på 1930-talet undersökte Erik Bellander två av gravarna på gravfältet, med ett relativt magert resultat. I slutet av 1990-talet genomförde arkeologiutbildningen vid Högskolan i Kalmar två seminarieundersökningar på platsen. I samband med detta undersöktes ytterligare tre av gravarna på gravfältet. Fyndmaterialet från dessa undersökningar var betydligt rikligare. Utöver glaspärlor tillvaratogs en intakt fingerring i guld och rester efter ytterligare två fingerringar i silver. Dessutom påträffades en romersk silverdenar, präglad under Hadrianus regeringstid ( e.kr.). I samband med omläggningen av E22:an i slutet av 1990-talet undersöktes en förhistorisk boplats några hundratal meter nordväst om gravfältet (Söderåkra RAÄ 298:2). På boplatsen undersöktes lämningar efter tre bostadshus och ett mindre förrådshus, vilka daterades till äldre järnålder. Lämningar efter flera inhägnader och rester efter förkolnade sädeskorn (råg och emmervete), visar att man både haft boskap och odlat säd. Vid Eket några hundratal meter söder om boplatsen undersöktes vid samma tid en järnframställningsplats (Söderåkra RAÄ 342:1). På platsen fanns lämningar efter såväl en blästerugn som två slaggvarp. Dateringarna visade att järnframställning framförallt skett under de äldsta Prästgårdsallén i Söderåkra. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 3

4 delarna av förromersk järnålder f.kr. och utgör en av Skandinaviens äldsta järnframställningsplatser. En beräkning av mängden järn som tillverkats på platsen hamnar på mellan ton järn, vilket skulle motsvara en årlig produktion på runt 50 kilo. Mängden överstiger vida den beräknade årliga metallåtgången på en samtida gård varför syftet produktionen delvis varit att sälja vidare. Boplatsen, gravarna och järnframställning daterar sig alla till den äldre järnålder. Det är sannolikt, men svårt att veta om de varit i bruk samtidigt. De äldsta skriftliga beläggen för Söderåkra socken är från år Historiska kartor ger en bild av den historiska byns ursprung. Storskifteskartan från år 1800 visar att det fanns tre hemman i Söderåkra; Klockaregården (brukades av prosten Montelius som också brukade prästgården), Norregården (som hade tre brukare) och Snällegården (två brukare). Söderåkras historia präglas av dess läge i gränsbygderna mellan Sverige och Danmark. Dessa bygder drabbades ofta hårt av de otaliga krigen. I samband med freden i Brömsebro 1645 var en del av den svenska delegationen stationerad på Söderåkra prästgård. Det första skriftliga omnämnandet av Söderåkra är från 1507, då en Jeppe i Söderåkra finns omnämnd. På 1540-talet bestod byn av två halva hemman. Det ena var klockarens gård, ett sämjehemman och det andra var ett kronohemman. Till hemmanen hörde också två kvarnar vid Bruatorpsån. Litteratur- och arkivtips Södra Möre, Bo Alvemo, Mörebanken, Söderåkra sparbank, Södra Möre 2 (andra delen), Bo Alvemo, Mörebanken, Söderåkra sparbank, Möre Historien om ett Småland, Gert Magnusson (red), Kalmar läns museum, Fornvännen 2007, nr 3. 1 Söderåkra har också varit centralort i Söderåkra landskommun sedan Byggmästarna N Wahlqvist och S J Lundgren ansvarade för bygget. Kyrkobyggnaden uppfördes delvis efter församlingens egna ritningsförslag upprättade av Andreas Törnberg och omarbetade av Överintendentsämbetet och delvis efter byggmästarnas egna intentioner. I samband med att Sveriges kung Gustav IV Adolf besökte byggnadsplatsen namngavs kyrkan till minne av hans mor Sofia Magdalena. 3 Både brandstation och badhus lades ner på 1970-talet övertog Söderåkra hembygdsgille (hembygdsförening) brandstationen. Nytt tak lades på. En medeltida järnframställningsugn som hittades när nya väg E 22 byggdes förvaras här inne. 4 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

5 De äldsta skriftliga beläggen för Söderåkra socken är från år Historiska kartor ger en bild av den historiska byns ursprung. Torsåspanel och Södermöreknut Torsåspanelen är ett tydligt regionalt särdrag som finns just i denna trakt. Den kännetecknas av ljusmålad, släthyvlad träpanel, ofta både stående och liggande, ofta kombinerad med viss snickarglädje. Ibland övergår fönsterfodren i en trekant över fönstren. Ibland är Torsåspanelen också kombinerad med den regionala Södermöreknuten, där knutlådan har försetts med en rundstav i hörnan mellan knutbrädorna. Dessa särdrag förekommer både på små (fattiga) och stora (rikare) hus. Torsåspanel i originalskick håller vanligen hög hantverksmässig kvalitet och har generellt höga kulturhistoriska värden. Om husen och detaljer som äldre dörrar och fönster finns kvar ger detta också ökat kulturhistoriskt värde åt huset. Paneler av denna typ, som är släthyvlade, bör målas med linoljefärg i ljusa kulörer. Var rädd om din gamla Torsåspanel! i Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 5

6 Söderåkra samhälle (Tätort) 2 Kärnområdet bör i huvudsak betraktas som ett kulturhistoriskt särskilt värdefullt bebyggelseområde enligt Planoch bygglagen (PBL 8 kap 13 ). Områdena och deras byggnader får förändras, men inte rivas eller förvanskas. Husen ska underhållas så att de särskilda värdena och byggnadernas ursprungliga karaktär bevaras. Uppgifterna om fornlämningar är hämtade ur Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, fornsök (FMIS). Sedan 2014 har lagen ändrats så att alla lämningar äldre än 1850 omfattas av skyddet. Detta innebär att skyddsstatus i FMIS kan vara inaktuell. Vad som är fornlämning avgörs av länsstyrelsen. 6 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

7 Kärnområde: Sockencentrum Söderåkra kyrka, Sofia Magdalena, ligger karaktäristiskt på en höjd utmed gamla landsvägen mellan Kalmar och Karlskrona. Denna väg har samma sträckning som den haft i minst flera hundra år. Parken norr om kyrkan med stora uppvuxna träd ger tillsammans med kyrkogården öster om kyrkan en lummig karaktär. Kyrkobyggnaden är en större vit putsad stenkyrka i Gustaviansk stil från Tidigare har minst tre kyrkor stått på samma plats. Den första kända kyrkan här torde uppförts under 1200-talet, som en Kalmarkustkyrka, det vill säga möjligen som en s.k. försvarskyrka. Detta är inte belagt men närheten till danska gränsen indikerar att det är troligt. Under nordiska sjuårskriget ( ) brändes både kyrkan och prästgården. Kyrkan byggdes upp på nytt År 1756 utökades kyrkan med korsarmar eftersom den gamla kyrkan var för liten. Detta sammanfaller i tid med den befolkningsökning som skedde i landet vid denna tid. Söderåkra prästgård från 1809 är idag en av de byggnader i äldre stil som finns kvar i området söder om kyrkan. Kyrkomiljön omfattar förutom kyrka, kyrkogård och park även skolmiljön. Det första skolhuset från 1857 finns kvar med ny funktion som sockenstuga. Dagens skola är en stor pampig tidstypisk skolbyggnad från Till begreppet sockencentra hör också två andra bygg- nader som utgör en yttring för socknens eller samhällets ansvar för folkets välfärd (säkerhet och hygien) under det tidiga 1900-talet: den välbevarade brandstationen 3 utmed gamla vägen mot Torsås strax väster om prästgården samt apoteket från 1860-talet vid vägkorsningen mot Torsås söder om kyrkan. Den högra delen och torktornet var brandstation och i den vänstra delen inrymde badhus med bastu. Gamla ålderdomshemmet, Brovaktgården, används idag som lägenheter. Intill hälsocentralen, som ännu används, den ligger den välbevarade och typiska provinsialläkarbostaden. Området söder om kyrkan vid vägkorsningen mot Torsås började på 1860-talet att kallas för Nya torget. Här pågick under ett antal år torghandel. Vägen och vägkorsningen mot Torsås är gammal. Efter några år ersattes torghandeln här med permanenta handelsbodar och affärer. Näringsfrihetsförordningen från 1846 är en av de direkta orsakerna till att detta blev möjligt. Landsvägen mellan Kalmar och Karlskrona bidrog också till det gynnsamma läget. Området, som ligger mellan bron över Bruatorpsån och kyrkan, blev Söderåkras första egentliga centrum. År 1889 fick också sparbanken och telefonstationen sin första fastighet här, norr om gamla apoteket (idag lägenheter). Idag finns det så kallade gamla apoteket och ett par äldre hus mitt emot detta kvar som fysiska lämningar efter denna epok. Vägkorsningen söder om kyrkan är gammal och har givit upphov till en speciell karaktär, en mötesplats med flera delvis bevarade äldre träbyggnader som tidigare haft offentlig eller halvoffentlig funktion: affärer, apotek med mera. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 7

8 Betydelsefull kulturhistoriska karaktärsdrag (Sockencentrum) Vägsträckningar och vägmiljöer Trädgårdar vid vägen De gamla vägsträckningarna ingår som en betydelsefulla delar av både förståelsen av och upplevelsen av kulturmiljöerna i Söderåkra. Kyrkans placering vid vägen är en indikator på gamla landsvägens ålder. Även den välbevarade prästgårdsmiljön och den välbevarade brandstationen ligger utmed gammal väg, mot Torsås. Vägkorsningen söder om kyrkan är gammal och har givit upphov till en speciell karaktär, en mötesplats med flera delvis bevarade äldre träbyggnader som tidigare haft offentlig eller halvoffentlig funktion: affärer, apotek med mera. Även skolan och två generationer ålderdomshem samt några exempel på äldre småstugebebyggelse utmed vägen bidrar till karaktären i området. Trädgårdarnas avgränsning mot gatan kan ses som en del av vägmiljön, med staket, häckar, grindar, grindstolpar i sten, alléträd och stenmurar. Bebyggelsestrukturer Kyrkan, skolmiljön, prästgården, brandstationen samt två generationer ålderdomshem eller vårdhem präglas alla av stora byggnader med framträdande arkitektur och öppen placering på tomten. De har också (ursprungligen) offentlig eller halvoffentlig funktion som bidrar till miljöns karaktär av sockercentra. Vägkorsningen i närheten av bron över Bruatorpsån utgör en egen liten kulturmiljö med flera äldre trähus, både indragna på traditionella tomter och mer i gatuliv. Även prästgården ligger i anslutning till denna miljö. Byggnadsdetaljer samt regionala särdrag Torsåspanelen, ett tydligt regionalt särdrag, med ljusmålad, släthyvlad träpanel, ofta både stående och liggande, ofta kombinerad med viss snickarglädje. Ibland är Torsåspanelen också kombinerad med den regionala Södermöreknuten, där knutlådan har försetts med en rundstav i hörnan mellan knutbrädorna. Dessa särdrag förekommer både på små (fattiga) och stora (rikare) hus. Fasader är traditionellt målade med äkta linoljefärg av äkta jordfärgspigment. Tak och takmaterial Taktegel av äkta lertegel är den traditionella taktäckningen på bostadshusen och många uthus. I de fall den finns kvar är den särskilt värdefull. 8 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

9 Söderåkra samhälle (Tätort) 1 Kärnområdet bör i huvudsak betraktas som ett kulturhistoriskt särskilt värdefullt bebyggelseområde enligt Planoch bygglagen (PBL 8 kap 13 ). Områdena och deras byggnader får förändras, men inte rivas eller förvanskas. Husen ska underhållas så att de särskilda värdena och byggnadernas ursprungliga karaktär bevaras. Uppgifterna om fornlämningar är hämtade ur Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, fornsök (FMIS). Sedan 2014 har lagen ändrats så att alla lämningar äldre än 1850 omfattas av skyddet. Detta innebär att skyddsstatus i FMIS kan vara inaktuell. Vad som är fornlämning avgörs av länsstyrelsen. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 9

10 Kärnområde: Järnvägsområdet Ett nytt centrum växte fram i Söderåkra i samband med att järnvägen Kalmar Torsås anlades. Järnvägen invigdes 1899 och Söderåkras centrum försköts från kyrkan, skolan och ån mot den moderna järnvägen. I viss mån kom de båda centrumområdena med tiden att växa samman. Själva stationshuset är idag borta men det stora ståtliga sparbankshuset från 1913 indikerar gatans betydelse. Sträckningen där järnvägen gick kan anas och en före detta banvaktsstuga finns kvar. Utmed Stationsvägen finns också idag en signifikativ kulturmiljö med villor som tillkom som en direkt följd efter järnvägen. Gatans sträckning, villornas placering med friliggande lägen på tomterna och deras ståndsmässiga arkitektur från cirka , med tillhörande fruktträdgårdar, så kallade villaträdgårdar, är tidstypiska. Till området hör också tidigare mejeri, affärslokaler och snickeri. Stationsvägen mynnar ut i gamla vägen mot Påryd, gamla Prästgårdsvägen. Här finns än idag ett flertal småstugor och andra hus, även villor, utmed gamla vägsträckningar. Torsåspanel, snickarglädje och Södermöreknuten är särskilt vanlig i dessa äldre stugor. Även om småstugorna genomgått visa förändringar har de ett tydligt uttryck och är en viktig del av denna kulturmiljö. De speglar i någon mån levnadsförhållandena under 1800-talet och har högt miljövärde utmed gamla landsvägen. Flera välbevarade villor här är trävillor från tal, med stilar och detaljer av jugend, (kvardröjande) nationalromantik och 1920-talsklassicism. Stationsvägen. 10 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

11 Betydelsefull kulturhistoriska karaktärsdrag (Järnvägsområdet) Stationsvägen tillsammans med dess villor är en viktig kulturmiljö i sig. Vägsträckningen är också viktig för att den följer järnvägens sträckning, även om rälsen är borttagen. Trädgårdarnas avgränsning mot gatan kan ses som en del av vägmiljön, med staket, häckar, grindar, grindstolpar i sten, alléträd och stenmurar. Vägsträckningar och vägmiljöer Trädgårdar vid vägen Vägkorsningen där Stationsvägen möter den gamla landsvägen mot Övraby har givit upphov till en karaktär av mötesplats. De byggnader som ligger mot korsningen hade tidigare halvoffentlig funktion, som mejeri och affärshus. Husen i korsningen har dock kraftigt förändrats så att miljön idag är svår att tolka. Endast det gamla mejeriet finns kvar i delvis ursprungligt skick, i norra delen av korsningen. Utmed gamla landsvägen, Gamla Prästgårdsvägen, finns en tydlig struktur med villor (mest i östra delen), äldre mangårdsbyggnader (mest i mitten) samt småhusbebyggelse (främst i områdets västra del, mot Övraby). Villor och villaträdgårdar Flera välbevarade villor här är trävillor från tal, med stilar och detaljer av jugend, (kvardröjande) nationalromantik och 1920-talsklassicism. Villorna ligger mitt på stora tomter, med trädgård runt om, både på båda sidor om Stationsvägen och utmed gamla landsvägens östra del. Trädgårdarna avgränsas mot gatan av staket, med särskilt utformade grindar och grindstolpar. Till villamiljöerna hör grusgångar, fruktträd och låga uthus i trä längre in på tomten. Flera enskilt kulturhistoriskt särskilt värdefulla byggnader finns både utmed Stationsvägen och gamla landsvägen öster om Stationsvägen. Byggnadsdetaljer samt regionala särdrag Torsåspanelen, ett tydligt regionalt särdrag, med ljusmålad, släthyvlad träpanel, ofta både stående och liggande, ofta kombinerad med viss snickarglädje. Ofta är Torsåspanelen kombinerad med den regionala Södermöreknuten, där knutlådan har försetts med en rundstav i hörnan mellan knutbrädorna. Dessa särdrag förekommer både på små (fattiga) och stora (rikare) hus. Fasader är traditionellt målade med äkta linoljefärg av äkta jordfärgspigment. Tak och takmaterial Taktegel av äkta lertegel är den traditionella taktäckningen på bostadshusen och många uthus. I de fall den finns kvar är den särskilt värdefull, särskilt om teglet är tillverkat (och stämplat) på något av traktens lokala tegelbruk. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 11

12 Söderåkra sparbank. Söderåkra skola. Gamla Prästgårdsvägen, småstuga med tegeltak och södermöreknut 12 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

13 BILDER Söderåkra brandstation. Söderåkra kyrka. Stationsvägen. Tidstypisk villa i talsstil. Veranda med snickarglädje på ett hus med bevarad äldre Torsåspanel. Hälsocentralen är exempel på en av socknens angelägenhet, som levt vidare in i våra dagar. Gamla Prästgårdsvägen, med ett äldre timmerhus till höger. Stationsvägen. 1:e provinsialläkarens villa. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 13

14 Då: Ålderdomshemmet Brobacksgården (byggt 1952). Nu: Det tidigare ålderdomshemmet Brobacksgården används idag som lägenheter. Kyrk- och skolmiljö, Järnvägsgatan, korsningen Gamla Prästgårdsvägen. Järnvägen invigs, Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

15 BILDER Då: Kyrkskola, folkskola, uppförd Då: Söderåkra apotek Då: Söderåkra prästgård, uppförd Då: Söderåkra skola, uppförd Nu: Före detta kyrkskola, idag sockenstuga. Nu: Söderåkra apotek. Nu: Före detta prästgård. Nu: Söderåkra skola. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 15

16 Söderåkra med Bruatorp och Törnlycke års karta med dagens vägar i rött ovanpå en karta från Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

17 KARTOR Söderåkra samhälle (Tätort) Söderåkra års karta med dagens vägar i rött ovanpå en karta från Man kan tydligt se att de vägar som används idag är gamla. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 17

18 Antikvariska rekommendationer Sockencentrum Strukturen, topografin och gatunätet bör värnas. De offentliga byggnadernas karaktär är viktiga för att uppleva och förstå sockencentrat. Villor Villaträdgårdar Villor med bevarad ursprunglig karaktär värnas. Är de välbevarade och uppförda före cirka 1925 har de också ett särskilt skydd i Plan- och bygglagen, se faktaruta. Grundmetoden är att behålla originaldelar, som kan underhållas och lagas, såsom fönster, fasadbeklädnad, takmaterial (lertegel), entrépartier och balkonger. Ändringar utförs med respekt för byggnadens särskilda karaktärsdrag. Grönskan utgör ett viktigt element i kulturmiljöerna. De grönskande trädgårdarna med fruktträd och andra uppvuxna träd, grusgångar och inramning mot gatan bör visas hänsyn. Omfattande utfyllnader, stödmurar, hårdgjorda ytor och betongplattor undviks. Om- och tillbyggnader Det är möjligt att göra tillbyggnader om utformning, detaljer och placering är väl genomtänkt. Om- och tillbyggnader bör i skala, material- och färgval anpassas till varje enskild unik äldre byggnad. Grundregeln för tillbyggnad bör vara att den nya delen ska underordna sig huvudbyggnaden. Tillbyggnader, takkupor och altaner eller andra mer påtagliga förändringar utfors helst på en mindre framträdande del. Höjd, volym och utförande underordnas den ursprungliga byggnaden. Altaner hör egentligen inte till äldre jordbruksmiljöer, om de ändå byggs bör de vara marknära. Kupor eller fönster i takfallen kan accepteras i måttlig omfattning om utförandet görs med särskild omsorg om detaljer och skala. Områdets starka kulturhistoriska karaktär kräver särskild omsorg vid nygestaltning så att helhetsintrycket behålls. Komplementbyggnader placeras och utformas med respekt for huvudbyggnad och tomt. Komplementbyggnader placeras så att gatubildens helhetsverkan med friliggande hus på uppvuxna trädgårdstomter bibehålls. Höjd, volym och utförande underordnas och anpassas till huvudbyggnadens karaktär. Nybyggnation, komplementbyggnation eller nya bostadshus En enkel färgsättning, med knutar och foder i samma färg, kan vara lämplig. Den ljust oljefärgsmålade panelen kräver en släthyvlad panel, både panel, foder och andra detaljer. Ibland kan det passa bäst med samma kulör som huvudbyggnaden, ibland med en avvikande kulör. Ofta passar äkta falu rödfärg på uthus (obs ohyvlad, sågad yta). Stilen på nybyggnationer kan vara modern, men en anpassning bör ske genom färgsättningen. Nya bostadshus kan också bli aktuellt i de utpekade kärnområdena. Dessa bör passas in i skala, placering och färgsättning, men bör ha sin tids uttryck. När nybyggnation berör fornlämningsområde krävs särskilt tillstånd enligt kulturmiljölagen, vilket söks hos länsstyrelsen. 18 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

19 Förändring av byggnader - och underhåll Byggnaders individuella arkitektur och tidstypiska drag respekteras. Proportioner, fasadfärg, tak och byggnadsdetaljer respekteras. Originaldelar bör behållas. Ingen ytterligare inklädnad eller yttre tilläggsisolering av fasader bör accepteras på äldre/bevarad bebyggelse. Originalpaneler bör bevaras eller möjligen i andra hand ersättas med ny av särskild kvalitet, och släthyvlad. Paneler bör penselmålas i ljusa färger, företrädesvis brutet vitt, ljusgrönt eller ljusgult. Torsåspanel och Södermöreknut Byggnader med helt eller delvis bevarad Torsåspanel samt Södermöreknut bör visas särskilt stor hänsyn. Inga av dessa detaljer bör tas bort. Inga yttre förändringar bör ske som påverkar dessa detaljer fysiskt eller intrycksmässigt. Det är önskvärt att byggnader med höga kulturhistoriska värden som ursprungligen varit ljusmålade, men målats i modern tid i mörka färger, i framtiden återställs. Faluröd äldre bebyggelse All bevarad falumålad panel äldre än 1870-talet på både bostadshus och ekonomibyggnader har idag tack vare sin ålder höga kulturhistoriska värden, att betrakta som särskilt värdefull enligt PBL. Tak och takmaterial Taktegel av äkta lertegel är den traditionella taktäckningen på bostadshusen och många uthus. I de fall den finns kvar är den särskilt värdefull, särskilt om teglet är tillverkat på ett av de lokala tegelbruken. I vissa fall bör begagnat eller nytillverkat lertegel återläggas. I vissa särskilt välbevarade kulturmiljöer och på vissa särskilt strategiska platser bör man överväga att lägga stråtak igen på ekonomibyggnader som tidigare haft sådant, med spetsig takvinkel. Äldre detaljer Fönsterfärger Äldre fönster, dörrar och entréer är mycket väsentliga för husens karaktär. Grundregeln är att originaldelar behålles och renoveras vid behov. Det finns etablerade metoder för detta. Om fönster tidigare bytts ut mot moderna, som inte passar huset stil, kan dessa i framtiden ersättas av nya i en stil som passar just det huset. Dessa bör i så fall utföras i massivt trä och täckmålas i traditionella kulörer som passar varje hus. Kulörer som fås av traditionella pigment bör väljas. Vanliga fönsterfärger under 1800-talet var mörkbrunt, mörkgrönt eller brutet vitt. Då målades både båge och karm i samma. I början av 1900-talet blev det vanligt med mörkt grönt eller rött på bågarna, med ljusa karmar. Det är viktigt att välja kulörer som baseras på jordfärgspigment. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 19

20 Plan- och bygglagen (PBL) Generella skyddsregler enligt Plan- och bygglagen (2010:900) Underhåll 8 kap 14 i Plan- och bygglagen (PBL) är ett generellt krav, vilket innebär att detta omfattar all bebyggelse. Underhållskravet lyder: Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning ( ) i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. Varsamhet Även 8 kap 17 PBL är ett generellt krav och påbjuden hänsyn gäller såväl interiör som exteriöra ändringar. Varsamhetskravet innebär att ändring av en byggnad skall: ( ) utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Ändring Enligt 8 kap 7 PBL skall de tekniska egenskapskraven (som omnämns i 8 kap 4 och 5 ) vid ändring av en byggnad ( ) anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning ( ) samt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i detta kapitel. Förvanskningsförbud Byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får enligt plan- och bygglagen (PBL) inte förvanskas. Även om en byggnad har pekats ut som särskilt värdefull i till exempel ett kommunalt bevarandeprogram så är det rent formellt endast en upplysning om att kommunen bedömer att byggnaden har sådana värden att den omfattas av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 PBL. Utpekandet i sig har dock ingen rättsverkan. I ett beslut om bygglov måste byggnadsnämnden ta ställning till om byggnaden har sådana värden att den kan anses vara en särskilt värdefull byggnad. Därvid kan till exempel ett bevarandeprogram tjäna som ett underlag. Särskilt värdefull byggnad Ur PBL, 8 kap, 13 / Boverkets byggregler (föreskrifter och allmänna råd), BBR, kap 1:2213 Särskilt värdefull byggnad: Byggnader från tiden före 1920-talets bebyggelseexpansion, som har sin huvudsakliga karaktär bevarad, utgör idag en så begränsad del av byggnadsbeståndet att flertalet av dem kan antas uppfylla något av kriterierna för särskilt värdefull byggnad. (BFS 2016:6). 20 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

21 LAGAR & BESTÄMMELSER Kulturmiljölagen, KML (1988:950) 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer. Lag (2013:548) 2 kap. Fornminnen 1 Fornlämningar är skyddade enligt denna lag. För att en lämning ska vara automatiskt skyddad enligt kulturmiljölagen behöver den uppfylla tre rekvisit. Den ska vara en lämning efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och är varaktigt övergiven. Lämningen behöver dessutom vara tillkommen före år 1850, eller i fråga om fartygslämning, förlist före Till fornlämningar hör till exempel gravar, resta stenar, lämningar, samlingsplatser, ruiner, visa färdvägar och broar med mera. Även naturbildningar som ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna till berörs av 2 kap. 3 kap. Byggnadsminnen 1 En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. (Torsås kommuns första två byggnadsminnen är väderkvarnen i Bruatorp och Olssonska gården i Torsås.) 4 kap. Kyrkliga kulturminnen 1 Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser är skyddade enligt bestämmelserna i detta kapitel. Miljöbalk; MB (1998:808) Söderåkra samhälle (Tätort) 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde 1 Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Biotopskydd av stenmur i jordbruksmark (förordningen (1998:1252) om områdesskydd) Stenmurar har höga naturvärden och en viktig funktion i ekosystemet genom den variation de skapar i jordbrukslandskapet. De utgör livsmiljöer, tillflyktsorter och spridningsvägar för flera av jordbrukslandskapets växt- och djurarter bland till exempel lavar, mossor, grod- och kräldjur, insekter, spindlar, fåglar och smådäggdjur. Flera av dessa arter var tidigare betydligt vanligare, men återfinns nu ofta endast i anslutning till jordbrukslandskapets småbiotoper. Stenhägnader i odlingslandskapet kan ha en mycket lång kontinuitet. Enkla sten-strängar kan visa på förhistorisk markanvändning. Mycket låga stenmurar kan vara lämningar av hägnader i blandteknik. För att en stenmur ska omfattas av biotopskyddsbestämmelserna ska minst en sida av muren gränsa till jordbruksmark. En stenmur som löper längs en allmän väg, eller längs gränsen till skogs- eller tomtmark omfattas av biotopskyddsbestämmelserna om murens andra sida gränsar mot en åker, betesmark eller annan jordbruksmark. Skyddet för stenmurar bör normalt gälla även i de fall en högst två meter bred naturlig bäckfåra, ett dike, eller en mindre grusväg är belägen mellan stenmuren och den intilliggande jordbruksmarken. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 21

22 Söderåkra skola, originalritning från Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

23 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 23

24 Alla bilder tillhör Kalmar läns museum om inget annat anges. Fotograf färgbilder Susann Johannisson om inget annat anges. Gamla kartor tillhör Lantmäteriets kartarkiv. Grafisk formgivning: Webbochform.se. Producerat år 2018.