TKAST. Djursvik samhälle. Tätort Kulturmiljöprogram Torsås kommun

Transkript

1 TKAST Djursvik samhälle Tätort Kulturmiljöprogram Torsås kommun

2 Huvudområdet är att betrakta som ett område som förstärker förståelsen för kärnområdet. Generellt ges inget särskilt skydd för huvudområdet. I huvudområdet kan dock ligga enskilda byggnader eller platser som har samma höga värde som inom kärnområdet. 2 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

3 Djursvik Djursvik är en av de gamla hamn- och lastageplatser som spelat stor roll för den småländska kustbygden. Ortens tydliga koppling till sjöfart, fiske och fartygsbygge består än idag, såväl genom den påtagliga vattenkontakten som genom lämningar i form av byggnader och andra anläggningar som ännu kan upplevas och förstås. Bebyggelsen har ännu anknytning till sjöfart, varv och fiske. Många både sjökaptenshus och småhus för sjöfolk är välbevarade i ursprunglig stil med ljusa träpaneler, vilket ger en speciell upplevelse av kulturmiljön. Djursvik har genom sin historiska funktion som hamn- och lastplan samt fiskeläge i sin helhet mycket högt kulturhistoriskt värde. Skeppsfarten och hamnanläggningen inom området är också nära förknippad med ortens och ortsbornas identitet. Djursvik ligger inom riksintresseområde för kulturmiljövården, södra Mörekusten (H40). Djursvik ligger i anslutning till en havsvik vid kusten i Söderåkra socken, cirka tre kilometer sydost om kyrkbyn Söderåkra. Orten har huvudsakligen växt fram på byn Krokas utmarker. Fornlämningar i omgivningarna anger att trakten varit bebodd redan under sten- och bronsålder 1. Området intill viken har nyttjats som fiskeläge och hamnplats åtminstone sedan medeltiden, möjligen längre än så. Vikens strand med hela 16 båtkåsor och bryggor är ett värdefullt exempel äldre tilläggningsplatser, med kontinuitet fram till våra dagar. Miljön utgör ett pedagogiskt exempel på de spår som olika verksamheter kan efterlämna, både sett ur ett länsperspektiv men också ur ett riksperspektiv. Djursvik ska under en tid också ha varit den största orten för skeppsbyggnad längs den södra delen av ostkusten. Djursvik ingår i det landskap som pekats ut som riksintresseområde för kulturmiljövården. Detta beskrivs som ett till stora delar öppet kust- och odlingslandskap med betade strandängar närmast kusten, kommunikationsmiljöer, handelsplatser, skepparsamhällen och varv, som återspeglar den ekonomiska utvecklingen inom Kalmar läns södra delar från äldre järnålder till nutid. Den kustnära vägen följer Litorinavallen och visar en av de äldsta förbindelselederna mellan Sverige och Danmark. Bevarade bebyggelsemiljöer som finns och bidrar till riksintresset är, förutom själva bebyggelsen, också bryggor, fiskelägen och hamnar samt gamla landsvägen mellan Kalmar och Karlskrona med sina kringliggande vägmiljöer från förhistorisk tid. Också andra lämningar som visar på kustfiskets stora betydelse fram till 1900-talet finns utmed kusten. Fiskeläget och södra hamnanläggningen är registrerade fornlämningar 2, vilka skyddas av Kulturmiljölagen 2 kap. Fiskeläget (Raä Söderåkra 182:1) beskrivs som lämningar i form av en 80 meter lång båtstad bestående av 16 kåsor, tre sjöbodar och eventuellt två garngårdar. Lämningarna efter hamnen (Raä Söderåkra 183:1) beskrivs som en hamnplats med träskodd kaj, tre förtöjningspålar av trä och tre förtöjningsringar av järn. Intill kajen finns även ett magasin, ett skeppsankare och en salutkanon. Det finns också andra kulturhistoriskt lämningar som fartygsvrak och skyttevärn. Kalmar län med smålandskusten och Öland utgör ett av landets mest traditionsrika och typiska sjöfarareoch skeppsbyggareområden. Rika ek- och barrskogar har gett möjlighet till ett omfattande skeppsbyggeri av träskutor. Vid sidan av den borgerliga sjöfarten har det vid smålandskusten även funnits en omfattande bondeseglation, det vill säga sjöfart av bönder med egna skutor som binäring till jordbruket. Under 1800-talet utvecklades Söderåkra socken till en verklig sjöfararsocken, med en mängd varv och byggplatser, med stor flotta, många sjökaptensgårdar och närapå varje bonde i bygden var delägare i ett skuta. Djursvik kom under 1800-talets mitt, då bonderederierna i Söderåkra upplevde en glanstid, att utvecklas till en framgångsrik omlastnings- och varvsplats. Framgångarna vid hamnen och varvet hade betydelse för ortens framväxt. Lättnaderna i näringsfriheten under 1800-talets mitt, vilket möjliggjorde för handelsmän och hantverkare att etablera sig på landsbygden, bidrog sannolikt också till det lilla kustsamhällets framväxt. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 3

4 Djursvik kom under 1800-talets mitt, då bonderederierna i Söderåkra upplevde en glanstid, att utvecklas till en framgångsrik omlastnings- och varvsplats. Framgångarna vid hamnen och varvet hade betydelse för ortens framväxt. Under och 1850-talet beviljades lättnader för lantmannaseglationen, vilket medförde ett uppsving för bonderederierna. Vid samma tid infördes även näringsfrihet på landsbygden 3. Hamnen i Djursvik kom vid mitten av 1800-talet att utvecklas till en framgångsrik omlastnings- och varvsplats. Skeppsfarten blev en blomstrande näringsgren och många fartyg hade Djursvik som sin hemmahamn. Från smålandsskogarna fraktades virke ned till upplag vid hamnen. Från hamnen skeppades sedan props och annat virke till England, och på hemvägen fraktades kol. Ved och tegel skeppades till Öland och i returfrakten kalksten och gödningskalk 4. Hamnverksamheten kom även att få stor betydelse för handelsmännen i området. Djursviks betydelse påverkades i hög grad när Kalmar-Torsås järnväg stod klar 1899 eftersom tågtrafiken kom att påverka transporterna. Många av bonderederierna lade ner sin verksamhet och skeppsfarten vid hamnarna i området minskade vid den här tiden. Att ångbåtstrafiken lades ned kan ses som en direkt effekt av järnvägens tillkomst. Även varvsrörelsen fick en nedgångsperiod. Under 1900-talets första årtionden fanns dock ännu en fungerande hamnverksamhet i Djursvik och skeppsbyggandet tog åter fart då Djursviks varv grundades Varvet anlades vid Södra hamnen. Varvsrörelsen fick också ett visst uppsving i samband med första världskriget. Kring upphörde dock verksamheten här, då den flyttades till djupare vatten vid Stubbudd omkring 500 meter söderut. På grund av uppgrundning upphörde Ölandshamnen vid vikens norra sida att användas som ut- och inlastningshamn 1925 och all hamnverksamhet förlades nu istället till den södra hamnanläggningen, även kallad södra bron. Upplagen på hamnplanen minskade väsentligt vid mitten av 1900-talet och hamnområdets karaktär förändrades från en utpräglad sjöfartsort till en rekreationsort. Djursviksborna sålde sina skutor och yrkeshamnen omvandlades till en fritidshamn. Vid en storm våren 1952 totalförstördes Djurviks hamn. År 1954 anordnade hamnföreningen därför en utställning för att samla in medel till en återuppbyggnad av hamnen. Hamnfesten med utställningar inom jordbruk, hästsport och försvaret blev en succé. År 1957 återupprepades hamnfesten, då kallad Djursviksspelen, denna gång i syfte att samla in medel till hamnens fortbestånd och uppmuddring av hamninloppet. Kanske var de två hamnfesterna upprinnelsen till att det några år senare anlades en festplats i området. År 1959 beslutade Söderåkra AIK som tidigare arrangerat fester vid festplatsen på Kollingeängen i Söderåkra att flytta arrangemangen till Djursvik. En friluftsscen, en kaffestuga och en tombolabod flyttades med ned till det nya området intill hamnen i Djursvik. Under åren kompletterades festplatsen med fler byggnader. Från 1960-talet och framåt gjorde Djursvik sig ett namn i rikspressen med sin festplats som lockade stora artister som Monica Zetterlund, Thore Skogman, Streaplers, Little Gerhard, Harry Brandelius, Hepstars och Jerry Williams. Sin storhetstid upplevde festplatsen under talen då en mängd besökare strömmade till. Den tre dagar långa festen under midsommarhelgen med traditionsenligt karnevalståg på midsommardagen var ett återkommande och populärt arrangemang. Tillkomsten av Djursviks festplats vid 1900-talets mitt innebar en ny användning av en del av den gamla lastplanen. Festplatsen satte samhället Djursvik på kartan för många människor. Av festplatsen finns dock idag, förutom en flaggstång, inga fysiska spår bevarade. Förbättrade ekonomiska och sociala villkor i samhället under 1900-talets mitt gjorde att sommarboendet blev möjligt för en större allmänhet. Söder om den äldre bebyggelsen i Djursvik uppstod en större sammanhängande fritidshusbebyggelse. Många av dessa tidiga fritidshus har senare rivits eller byggts om till permanentboende. Under 1990-talet uppfördes ett antal bostadshus för permanentboende utmed Djursviksvägens norra sida och flera av de tidigare fritidshusen har byggts om för permanentboende. 4 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

5 1 Kärnområdet bör i huvudsak betraktas som ett kulturhistoriskt särskilt värdefullt bebyggelseområde enligt Planoch bygglagen (PBL 8 kap 13 ). Områdena och deras byggnader får förändras, men inte rivas eller förvanskas. Husen ska underhållas så att de särskilda värdena och byggnadernas ursprungliga karaktär bevaras. Kärnområdet I Djursviks norra del ligger ett gammalt fiskeläge med tre sjöbodar, som är viktiga landmärken i Djursvik. De har ännu en äldre karaktär bevarad. Norr om viken ligger ytterligare flera små sjöbodar i trä. I viken finns även ett större antal (troligen minst 16 stycken) kåser (kåsor, båtkåser), det vill säga i strandbrinken ingrävda och röjda båtplatser, ofta kantade av låga stenvallar. I viken mitt emot fiskeläge och sjöbodar ligger också Norra hamnen ( Norra bron ) eller Ölandshamnen ( Ölandsbron ) som den också kallades. Här finns betongskodda kanter, kajer och bryggor, några enklare båthus samt en bit in på land det bevarade lotshemmanet. Detta tillsammans med tidigare Apotekarens 5 är båda exempel på faluröda välbevarade äldre trähus med kulturhistoriska kvaliteter. Vid Ölandshamnen lade Ölandsskutorna till när de lastade långved. Veden ska ha legat staplad i området kring hamnen. Den reguljära ångbåtstrafik som Kalmarsundsbolaget bedrev längs kusten under sent 1800-tal och som trafikerade mellan Bergkvara och Färjestaden via Kalmar, angjorde också vid Ölandshamnen. Hamnen här var från 1786 lastplan och utskeppningsplats för Bruatorps gård och tegelbruk 6. Genom ett avtal med markägarna fick Bruatorps gård och andra köpmän disponera hamnen för utskeppning av sitt gods. Här ligger också ett hamnmagasin, packhuset, som ska ha fungerat som tegelmagasin. Än idag finns många tegeltak och högar med tegelpannor stämplande BTP bevarade i ett stort omland både i socknarna utmed smålandskusten och på Öland. Södra hamnen har en träskodd gjuten kaj med förtöjningsringar och stolpar. Här ligger också ett hamnmagasin som ska ha fungerat som tegelmagasin till Bruatorps tegelbruk, smedja och hamnmagasin. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 5

6 Intill magasinet finns ett uppställt skeppsankare. Kopplingen mellan orten och hamnen blir visuell genom den raka nedfartsvägen. Gamla kartor visar att platsen fungerat som angöringsplats åtminstone sedan 1770-talet, men sannolikt längre än så. Hamnanläggningen har i viss mån ännu kvar sin gamla karaktär av in- och utskeppningshamn. På var sida av hamnen har det under perioder, ända fram till 1920-talet, funnits en livaktig varvsverksamhet där träskutorna till den framgångsrika skeppsfarten byggts. Tidigare betades hamnplan, som var inhägnad med staket. Delägarna turades om med betet. (Fotnot: Nordiska Muséets inventering 1936.) Djursvik är exempel på ett bonderederi. Fartygen byggdes och ägdes av delägande bönder och seglades sedan av kaptener från trakten, som ofta också var delägare. För skeppsbyggeri krävdes dock inga fasta anläggningar, varför det inte finns några bestående lämningar efter denna verksamhet, men traditionen med skeppsbyggeri har på orten levt kvar fram till idag flyttade skeppsbyggmästare Fredrik Jonsson varvet härifrån, en bit söderut till Stubbudd. Sjöfartens expansion under 1800-talet drog till sig såväl kaptener och borgare, som kom att uppföra ståndsmässiga bostäder, samt andra med anknytning till handel, sjöfart och fiske, vilket kan avläsas än idag i bebyggelsebeståndet. Både influenser och kapital utifrån bidrog till Djursviks storhetstid. En betydande del av Djursviks äldsta bebyggelse är därför uppförd från mitten av 1800-talet och några årtionden framåt och ligger utmed Djursviksvägen i området närmast viken. Arkitekturen och byggnadsstilarna här har sannolikt också påverkats av skeppsbyggandet, det vill säga det stora hantverkskunnande som denna yrkeskår fick när det gällde att bygga i trä. Här förekommer allt från kaptenshus, köpmansgårdar och handelsbodar, till båtsmanshus, mindre bostadshus och fiskebodar. Bostadshusens karaktärsdrag utmärks av ljusmålade (oljemålade) hyvlade locklistpaneler med snickarglädje, ofta med den så kallade Torsåspanelen och många hus med den så kallade Södermöreknuten. De bostadshus där just sjökaptener bott känns igen av att de ibland pryds av en liten kort flaggstång för en vimpel på fasaden. Uthus, ekonomibyggnader och sjöbodar är oftast traditionellt målade med Falurödfärg. Många av husen har ännu bevarade traditionella lertegeltak, förmodligen från något av tegelbruken i närheten, Bruatorp, Påboda eller Kroka. Flera bostadshus är särskilt välbevarade karaktärsbyggnader med dessa kännetecken belägna i strategiska lägen. Förutom dessa speciella karaktärsdrag finns något som kallas Djursviksgrönt och är en speciell, traditionell, mild, grön fasadfärg som förekommer på flera hus, bland annat den lilla så kallade Lill-hem (eller Hemmet ). Ett av de äldsta husen i Djursvik är ett bevarat båtsmanstorp. De hus, trädgårdar och den miljö som användes som inspelningsplats för filmen Vita stenen finns också bevarad. Utmed vägen mot Söderåkra finns bitvis en välbevarad malmbebyggelse. Också denna utmärks av ljusa oljefärger och snickarglädje. Sommarstugan norr om hamnen sägs ligga på platsen för Djursviks varvs gamla slip. Huset har ett tidstypiskt utförande från talet, med tegeltäckt sadeltak med valmade spetsar, spröjsade fönster och panelklädda fasader. Stugan framstår ha till stora delar ett originalutförande och är kulturhistoriskt intressant eftersom det utgör en representant för ortens tidiga fritidshusbebyggelse, som senare under framförallt 1960-talet påtagligt kommit att prägla ortens vidare utveckling. Litteratur- och arkivtips Södra Möre, Bo Alvemo, Mörebanken, Söderåkra sparbank, Faktagranskat 2018 av Anders Ljungnér. 6 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

7 Herrgården är ett landmärke i Djursvik. 1 Sydost om Kroka by finns lämningar efter en stenåldersboplats (Raä Söderåkra 132:1) och i Djursviks södra utkant ligger ett bronsåldersröse (Raä Söderåkra 33:1). 2 Båda lämningarna är i fornlämningsregistret kategoriserade som Övrig kulturhistorisk lämning, ett begrepp som refererar till den tidigare Kulturminneslagen. Den 1/ trädde en ny lag i kraft, Kulturmiljölagen. I denna har det bl.a. införts en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning ska vara äldre än år 1850 för att betraktas som en fornlämning. Fornlämningsregistret är därmed under bearbetning och Kalkhögar ska ha legat kvar i området långt fram i tiden. 5 Till apotekarens ska ha hört en särskild trädgård med läkeväxter och ett valnötsträd. 6 På Bruatorps gård fanns under 1800-talet många industriella verksamheter som färgeri, såg, tegelbruk, kvarn, garveri, benstamp, linoljepress, bark- och tygstamp. Tegelbruket sysselsatte under 1870-talet 19 personer. 7 Södra Kroka var inför skiftet delat på två hemman, nr 2 och nr 4. I samband med skiftet delades ägorna upp, så att södra området kom att höra till Kroka nr 4 och området norr om viken nr 2. Gårdstomterna låg intill Djursviksvägen, där vägen gör en krök söder om nuvarande Kroka gård, medan utmarkerna sträckte sig ner mot kusten. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 7

8 Betydelsefull kulturhistoriska karaktärsdrag Fiskeläget och sjöbodarna Landmärke Ölandshamnen Vattenkontakt, funktionell och historisk, den tydliga vattenanknutna kulturmiljön Vattenkontakt, utblickar Gamla fiskeläget: De tre sjöbodarna i viken utgör blickfång från Djursviksvägen, en karaktäristik vy för orten, fångad på många fotografier. Landskapsbilden är typisk för Kalmarslättens kustbygd och tillhör ett idag uppmärksammat kulturarv. De tre tätt liggande sjöbodarna har en typisk placering med läget i den skyddade viken och med närheten till byn samt den fria siktlinjen mellan de gavelställda bodarna. De ligger uppdragna en bit ifrån vattenlinjen så som är vanligt i den södra delen av länet. Sjöbodarna besitter byggnadshistoriska värden genom sin, för den sydligaste delen av smålandskusten, traditionella konstruktion, med enkla bodar i skiftesverk eller regelverk och utan utkragningar. Bodarna har mycket av sin ursprungliga sjöbodskaraktär bevarad. Bryggor och minst 16 båtkåsor av sten sträcker ut sig som tungor i vattenspegeln. Det kan också finnas lämningar och rester av stenkistor, äldre bryggor och ålabroar, stenbryggor från vilka man satte ålryssjor vinkelrätt ut mot havet för att fånga ål. Ölandshamnen: Delar av den gamla Ölandskajens betongskodda kanter, kajer och bryggor är lämningar efter Ölandstrafik och reguljär ångbåtstrafik. Lastplan där långved staplades i väntan på Ölandsskutorna. Några enklare båthus samt en bit in på land det bevarade lotshemmanet. Hamnen, varvet Vattenkontakt, funktionell och historisk, den tydliga vattenanknutna kulturmiljön Vattenkontakt, utblickar Hamnplanen med en idag gjuten kajkant med träskoning och förtöjningsringar, träpålar och hamnmagasinet (kallat packhuset) bidrar till anläggningens samlade karaktär. Det relativt grunda vattendjupet intill kajen berättar om de fartyg som angjort hamnen träskutorna som utan problem ändå kunde angöra hamnen med full last. Topografi och näring Topografin, med den äldre bebyggelsen på en svag höjd över hamnarna, bidrar till att förstå Djursviks historia. Sjökaptener och lotsarna hade utsikt över sundet. Malmen Utmed gamla landsvägen längst ifrån hamnen växte en malmbebyggelse med småstugor för sjöfolk fram. Att lotsar, annat sjöfolk och hantverkare bodde på malmen avspeglas än idag i bebyggelsen genom småskaligheten. Småhusen ligger indragna från vägen, omgärdade med fruktträdgårdar och med uthus och verkstäder in på tomterna. De små oftast timrade trähusen är klädda med ljusmålad hyvlad träpanel och lokala byggnadsdetaljer. Tomterna är omgärdade med staket, häckar eller stenmurar och ofta påkostade stenstolpar och grindar. Flera av stugorna är mycket välbevarade med höga kulturhistoriska värden. 8 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

9 Bebyggelsestrukturer Sjökaptensvillor Bebyggelsen speglar olika klasser Trädgårdar Skeppsredare- och sjökaptenernas bostadshus känns igen genom större skala, kvalitet och detaljer. Byggnadernas lokalisering med fristående byggnader utmed landsvägen är dock detsamma för både mer och mindre bemedlade. Ett flertal sjökaptensvillor med bevarad ursprunglig karaktär finns i Djursvik. De har detaljer i trä utförda med hög hantverksskicklighet. Alla har mer eller mindre Torsåspanel av släthyvlad ljusmålad panel. Några har en liten flaggstång över entrén eller vid en frontespis eller takkupa som ett särskilt kännetecken. Trädgårdarna och avgränsningarna mot vägen utgör ett viktigt element i kulturmiljöerna. En av sjökaptensvillornas gräsmatta anlades på 1940-talet för att fungera som krocketplan. Vägsträckningar och vägmiljöer Gamla vägsträckningar ingår oftast som en betydelsefull del av både förståelsen av och upplevelsen av kulturmiljöer. Trädgårdarnas avgränsning mot gatan kan ses som en del av vägmiljön, med staket, häckar, grindar, grindstolpar i sten, alléträd talets kulturarv Bebyggelsemiljöer med tydlig 1900-talsprägel och samtidigt högt kulturhistoriskt värde är få. Äldre sommarstugor har oftast byggts om. En sommarstuga intill Södra hamnen har dock karaktär av tal. Torsåspanelen, ett tydligt regionalt särdrag, med ljusmålad, släthyvlad träpanel, ofta både stående och liggande, ofta kombinerad med viss snickarglädje. Ibland är Torsåspanelen också kombinerad med den regionala Södermöreknuten, där knutlådan har försetts med en rundstav i hörnan mellan knutbrädorna. Dessa särdrag förekommer både på små (fattiga) och stora (rikare) hus. Byggnadsdetaljer samt regionala särdrag Äldre och tidstypiska fasadskikt, takmaterial, snickerier och byggnadsdetaljer håller vanligen hög hantverksmässig kvalitet. Det finns också flera exempel på att hantverket höll en extra hög kaliet tack vare erfarenheterna från skeppsbyggeriet. Många unika detaljer finns på husen i Djursvik. Dessa byggnader, med sina byggnadsdelar och detaljer har höga kulturhistoriska värden och stor betydelse för upplevelsen av kulturmiljön. Äldre dörrar och fönster som finns kvar ger karaktär åt huset. Flera enskilt kulturhistoriskt särskilt värdefulla byggnader finns. Faluröd äldre bebyggelse All bevarad falumålad panel äldre än 1870-talet på bostadshus har idag tack vare sin ålder höga kulturhistoriska värden, att betrakta som särskilt värdefull enligt PBL. Faluröd uthusbebyggelse och gårdarnas ekonomibyggnader är oftast också att betrakta som särskilt värdefull bebyggelse. Tak och takmaterial Taktegel av äkta lertegel är den traditionella taktäckningen på bostadshusen och många uthus. I de fall den finns kvar är den särskilt värdefull. I vissa fall kan det handla om att återlägga tegel. Särskilt intressant är att det här finns en tydlig koppling till det lokala tegelbruket Bruatorp, och att Djursvik var utskeppningshamn för detta tegel. Utskjutna takfall med taktassar i trä är vanligt förekommande. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 9

10 Den så kallade Herrgården från 1847 är exempel på en stor typisk köpmansoch skeppsredargård från 1800-talets mitt, vars ägare bedrev såväl lanthandel som virkeshandel och skeppsfart vid sidan av jordbruk. Handelsboden fanns i en av flygelbyggnaderna, planen framför huset var ved- och brädgård. Den lilla stugan användes som värmestuga för virkesbönderna, men revs på 1940-talet. Fotot är taget omkring 1860-talet. Foto: KLM bildarkiv. De två sjöbodar som tillkom vid det gamla fiskeläget vid vikens södra strand under 1800-talets andra hälft. Dessa bodar finns ännu kvar. Foto från Foto: KLM bildarkiv. Bruatorps gårds tegelmagasin vid hamnen i Djursvik. Notera gavelväggen som är av korsvirke med tegelfyllningar. Fotot är taget 1936 alldeles innan byggnaden kortades av. Foto: I. Granlund, KLM bildarkiv. 10 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

11 BILDER Herrgården 2017, jämför med bild till vänster. Sjöbodarna 1964, jämför med bild till vänster. Fiskeläget, båtkåser. En sjökaptensbostad. En sjökaptensbostad. Sjöbodarna 2016, jämför med bild till vänster. Bostadshus med Torsåspanel. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 11

12 Ett lotshemman i närheten av Ölandshamnen. Apotekargården i närheten av Ölandshamnen. Den gamla bron ut till Ådholmen. Sjökaptensbostad och gård. Bostadshus, användes vid TV-inspelningen av Vita stenen. Båtsmanstorp. Sommarstugor i södra delen av Djursvik. 12 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

13 BILDER Lill-hem i Djursviksgrönt. Småstuga utmed vägen. Bostadshus. Djurviksspelen Foto Mats Ericsson. Lill-hem. Småstuga utmed vägen. Sjöbodar. Fiskeläget och norra hamnen tidgt 1900-tal. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 13

14 1955: Hamnen. 2017: Hamnen tal: Norra hamnen. 2017: Norra hamnen. Norra hamnen, före detta tegelmagasin. Norra hamnen, kajen. Norra hamnen. 14 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

15 BILDER Djursvik samhälle (Tätort) Skutbygge på hamnplan. Skutor i hamnen. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 15

16 Foto från omkring 1910-talet, taget från masten på en skuta som angjort hamnen. Nederst på bilden ses hur en annan skuta håller på att lastas med ved. Stora vedupplag ligger på hamnplanen och intill hamnmagasinet. Vid varvet norr om hamnen håller en träskuta på att byggas. Fiskeläget intill viken är skymt av några träd. Foto: Harry Åstedt, ur Anders Ljungnérs privata samling. 16 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

17 KARTOR Djursvik samhälle (Tätort) Det har sannolikt funnits någon slags hamn vid viken så länge som det har bott människor i trakten. Bönderna i Kroka, Åd och Påbonäs hade sedan lång tid haft sjöfarten och fisket som ett viktigt komplement till jordbruket. Utsnitt av 1776 års karta (upprättad i samband med storskifte av Södra Krokas ägor 7 ). Lastageplats, vilket är en enklare hamnanläggning där man skeppar ut, tar emot och förvarar varor. Vid dagens hamnområde ses en brygga inritad, vilket anger att platsen troligen hade en hamnfunktion redan vid denna tid. Dagens vägar och byggnader är inritade med röda linjer. Källa: Lantmäteriets historiska kartor. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 17

18 Djursvik års karta med dagens vägar och hus i rött ovanpå en karta från Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

19 KARTOR Djursvik, storskifte 1776, lastageplats, brygga och hamn markerade. Djursvik, storskifte 1809, Djursviken och tegelladan. Djursvik samhälle (Tätort) Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 19

20 Antikvariska rekommendationer Vattenkontakt Den tydliga kopplingen mellan orten, fiskeläget och hamnen är viktig att värna. Den visuella vattenkontakten, nedfartsvägen och allmänhetens tillträde till såväl fiskeläget som hamnen är viktig för förståelsen av samhällets framväxt och historiska huvudnäring. Vägens sträckning. Fiskeläget Fiskeläget intill den skyddande viken med sjöbodar och kåsor har viktiga kulturhistoriska värden och bör värnas. Detta område är också redan utpekat som en skyddad fornlämning (Kulturmiljölagen, kap 2). Den östra delen av fiskeläget har en tydligt bevarad äldre karaktär med de tre tätt liggande sjöbodarna och flera tydliga båtkåsor i strandkanten. Denna del av fiskeläget är känslig för förändringar. De tre sjöbodarna bör förses med skyddsbestämmelser i detaljplan som skyddar mot förvanskning (PBL 8 kap 13 ) och rivning (PBL 4 kap 16 ). För dessa byggnader bör det införas lovplikt för ändring av fasadkulör och byte av fasad, tak, dörrar och fönster. Byggnaderna ska underhållas så att de särskilda värdena består (PBL 4 kap 14 ). Nya bryggor bör byggas i traditionsenlig stil, i trä. Södra hamnen Hamnanläggningens ännu kvarvarande karaktär av en äldre in- och utskeppningshamn i det mindre formatet bör värnas och om möjligt förtydligas. Det är värdefullt om hamnanläggningen i framtiden ges en påtagligt offentlig karaktär, tillgängligt för allmänheten. Den träskodda kajen med förtöjningsanordningar, hamnmagasinet och andra element som berättar om den verksamhet som en gång funnits på platsen bör bevaras och repareras så att de åter kan tas i bruk. Platsen erbjuder en vacker vy över Kalmarsund och utgör dessutom en värdefull entré till Djursvik från sjösidan för lite större båtar. Hamnmagasinet bör förses med skyddsbestämmelser i detaljplan som skyddar mot förvanskning (PBL 8 kap 13 ) och rivning (PBL 4 kap 16 ). Byggnaden ska underhållas så att de särskilda värdena består (PBL 4 kap 14 ). Hamn- och varvsområdet utgör en viktig del av samhällets ursprung. För att ge förståelse för Djursviks historia kan platsen förses med en informationstavla som berättar om platsens tidigare funktion och betydelse. Hamnens omgivningar kan med fördel röjas för att göra hamnanläggningen mer synlig och för att återskapa den tidigare öppna karaktären vid hamnplanen och tillhörande lastplan samt varvsplatser. Sommarstugor Den befintliga sommarstugan med tillhörande uthus norr om hamnen utgör en förhållandevis välbevarad representant för ortens tidiga fritidshusbebyggelse. Huset och det tillhörande uthuset bör om möjligt bevaras och även fortsättningsvis ha karaktären av ett fritidsboende. 20 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

21 Gatunät grundstruktur och tomtindelning Vägar Trädgårdar Det är önskvärt att grundstrukturen i gatunät och tomtindelning respekteras, med stora hus orienterade utmed gamla vägen och småhus, malmbebyggelse, längre ifrån hamnen, utmed samma väg. Gamla vägsträckningar ingår oftast som en betydelsefull del av både förståelsen av och upplevelsen av kulturmiljöer och bör värnas särskilt: staket, häckar, grindar, grindstolpar i sten, alléträd, stenmurar och hamlade träd. Äldre trädgårdars fruktträd, buskar, äldre trädgårdsväxter och grusgångar bör värnas. Vid nyplantering bör man välja träd- och växter som sedan tidigare finns. Nya staket eller häckar mot gatan bör anpassas så att det bir i en stil som passar i området. Om- och tillbyggnader Det är möjligt att göra tillbyggnader om utformning, detaljer och placering är väl genomtänkt. Om- och tillbyggnader bör i skala, material- och färgval anpassas till varje enskild unik äldre byggnad. Grundregeln för tillbyggnad bör vara att den nya delen ska underordna sig huvudbyggnaden. Tillbyggnader, takkupor och altaner eller andra mer påtagliga förändringar utfors helst på en mindre framträdande del. Höjd, volym och utförande underordnas den ursprungliga byggnaden. Altaner hör egentligen inte till äldre jordbruksmiljöer, om de ändå byggs bör de vara marknära. Kupor eller fönster i takfallen kan accepteras i måttlig omfattning om utförandet görs med särskild omsorg om detaljer och skala. Förändring av byggnader - och underhåll Byggnaders individuella arkitektur och tidstypiska drag respekteras. Proportioner, fasadfärg, tak och byggnadsdetaljer respekteras. Originaldelar bör behållas. Ingen ytterligare inklädnad eller yttre tilläggsisolering av fasader bör accepteras på äldre/bevarad bebyggelse. Originalpaneler bör bevaras eller möjligen i andra hand ersättas med ny av särskild kvalitet, och släthyvlad. Paneler bör penselmålas i ljusa färger, företrädesvis brutet vitt, ljusgrönt eller ljusgult. Fiskeläget intill den skyddande viken med sjöbodar och kåsor har viktiga kulturhistoriska värden och bör värnas. Detta område är också redan utpekat som en skyddad fornlämning. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 21

22 Områdets starka kulturhistoriska karaktär kräver särskild omsorg vid nygestaltning så att helhetsintrycket behålls. Komplementbyggnader placeras och utformas med respekt for huvudbyggnad och tomt. Komplementbyggnader placeras så att gatubildens helhetsverkan med friliggande hus på uppvuxna trädgårdstomter bibehålls. Höjd, volym och utförande underordnas och anpassas till huvudbyggnadens karaktär. Nybyggnation, komplementbyggnation eller nya bostadshus En enkel färgsättning, med knutar och foder i samma färg, kan vara lämplig. Den ljust oljefärgsmålade panelen kräver släthyvlad panel, foder och andra detaljer. Ibland kan det passa bäst med samma kulör som huvudbyggnaden, ibland med en avvikande kulör. Ofta passar äkta falu rödfärg på uthus (obs ohyvlad, sågad yta). Stilen på nybyggnationer kan vara modern, men en anpassning bör ske genom färgsättningen. Viss ny bebyggelse bör kunna tillkomma utan att de kulturhistoriska värdena går förlorade, om de passas in i skala, placering och färgsättning. Nya hus bör samtidigt ha sin tids uttryck. Eventuell nytillkommande bebyggelse kan till exempel förläggas till det område som tidigare utgjort festplats och dessförinnan lastplan/hagmark, i anslutning till befintlig (fritids-)bostadsbebyggelse. Sträva efter att bevara hagmarkskaraktären genom naturtomter. Den nya bebyggelsen bör karaktärsmässigt ansluta till befintliga fritidshusområden och ges en gles bebyggelsekaraktär. När nybyggnation berör fornlämningsområde krävs särskilt tillstånd enligt kulturmiljölagen, vilket söks hos länsstyrelsen. De två skyttevärnen är exempel på sådana lämningar som har ett skydd i Kulturmiljölagen. Nybyggnationer här bör generellt projekteras i tidigt samråd med certifierad sakkunnig av kulturvärden eller motsvarande. I Djursvik finns ett flertal sjökaptensvillor med bevarad ursprunglig karaktär som är viktiga att värna. Är de välbevarade och uppförda före ca 1925 har de också ett särskilt skydd i Plan- och bygglagen, se nedan. Grundmetoden är att behålla originaldelar, som kan underhållas och lagas, såsom fönster, fasadbeklädnad, takmaterial (lertegel), entrépartier och balkonger. Ändringar utförs med respekt för byggnadens särskilda karaktärsdrag. Sjökaptensvillor Villaträdgårdar Ur PBL, 8 kap, 13 / Boverkets byggregler (föreskrifter och allmänna råd), BBR, kap 1:2213 Särskilt värdefull byggnad: Byggnader från tiden före 1920-talets bebyggelseexpansion, som har sin huvudsakliga karaktär bevarad, utgör idag en så begränsad del av byggnadsbeståndet att flertalet av dem kan antas uppfylla något av kriterierna för särskilt värdefull byggnad. (BFS 2016:6). Grönskan utgör ett viktigt element i kulturmiljöerna. De grönskande trädgårdarna med fruktträd och andra uppvuxna träd, grusgångar och inramning mot gatan bör visas hänsyn. Omfattande utfyllnader, stödmurar, hårdgjorda ytor och betongplattor undviks. 22 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

23 Torsåspanel och Södermöreknut Byggnader med helt eller delvis bevarad Torsåspanel samt Södermöreknut bör visas särskilt stor hänsyn. Inga av dessa detaljer bör tas bort. Inga yttre förändringar bör ske som påverkar dessa detaljer fysiskt eller intrycksmässigt. Det är önskvärt att byggnader med höga kulturhistoriska värden som ursprungligen varit ljusmålade, men målats i modern tid i mörka färger, i framtiden återställs. Faluröd äldre bebyggelse All bevarad falumålad panel äldre än 1870-talet på både bostadshus och ekonomibyggnader har idag tack vare sin ålder höga kulturhistoriska värden, att betrakta som särskilt värdefull enligt PBL. Äldre detaljer Fönsterfärger Äldre fönster, dörrar och entréer är mycket väsentliga för husens karaktär. Grundregeln är att originaldelar behålles och renoveras vid behov. Det finns etablerade metoder för detta. Om fönster tidigare bytts ut mot moderna, som inte passar huset stil, kan dessa i framtiden ersättas av nya i en stil som passar just det huset. Dessa bör i så fall utföras i massivt trä och täckmålas i traditionella kulörer som passar varje hus. Kulörer som fås av traditionella pigment bör väljas. Vanliga fönsterfärger under 1800-talet var mörkbrunt, mörkgrönt eller brutet vitt. Då målades både båge och karm i samma. I början av 1900-talet blev det vanligt med mörkt grönt eller rött på bågarna, med ljusa karmar. Det är viktigt att välja kulörer som baseras på jordfärgspigment. Takmaterial Tegeltak av äkta lertegel, med sticketak som undertak, är är den traditionella taktäckningen på bostadshusen och många uthus. I de fall den finns kvar är den särskilt värdefull, särskilt om det är tegel tillverkat på något av tegelbruken i Torsås kommun (Appleryd, Bruatorp, Böke, Ilingetorp, Ekestorp, Kroka, Påboda eller Sloalycke). Det är önskvärt att byggnader med höga kulturhistoriska värden som ursprungligen haft lertegel, som ersatts med modernare täckningar, i framtiden återställs. I vissa särskilt välbevarade kulturmiljöer och på vissa särskilt strategiska platser bör man överväga att lägga stråtak igen på ekonomibyggnader som tidigare haft sådant, med spetsig takvinkel. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 23

24 Plan- och bygglagen (PBL) Generella skyddsregler enligt Plan- och bygglagen (2010:900) Underhåll 8 kap 14 i Plan- och bygglagen (PBL) är ett generellt krav, vilket innebär att detta omfattar all bebyggelse. Underhållskravet lyder: Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning ( ) i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. Varsamhet Även 8 kap 17 PBL är ett generellt krav och påbjuden hänsyn gäller såväl interiör som exteriöra ändringar. Varsamhetskravet innebär att ändring av en byggnad skall: ( ) utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Ändring Enligt 8 kap 7 PBL skall de tekniska egenskapskraven (som omnämns i 8 kap 4 och 5 ) vid ändring av en byggnad ( ) anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning ( ) samt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i detta kapitel. Förvanskningsförbud Byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får enligt plan- och bygglagen (PBL) inte förvanskas. Även om en byggnad har pekats ut som särskilt värdefull i till exempel ett kommunalt bevarandeprogram så är det rent formellt endast en upplysning om att kommunen bedömer att byggnaden har sådana värden att den omfattas av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 PBL. Utpekandet i sig har dock ingen rättsverkan. I ett beslut om bygglov måste byggnadsnämnden ta ställning till om byggnaden har sådana värden att den kan anses vara en särskilt värdefull byggnad. Därvid kan till exempel ett bevarandeprogram tjäna som ett underlag. Särskilt värdefull byggnad Ur PBL, 8 kap, 13 / Boverkets byggregler (föreskrifter och allmänna råd), BBR, kap 1:2213 Särskilt värdefull byggnad: Byggnader från tiden före 1920-talets bebyggelseexpansion, som har sin huvudsakliga karaktär bevarad, utgör idag en så begränsad del av byggnadsbeståndet att flertalet av dem kan antas uppfylla något av kriterierna för särskilt värdefull byggnad. (BFS 2016:6). 24 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

25 LAGAR & BESTÄMMELSER Kulturmiljölagen, KML (1988:950) 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer. Lag (2013:548) 2 kap. Fornminnen 1 Fornlämningar är skyddade enligt denna lag. För att en lämning ska vara automatiskt skyddad enligt kulturmiljölagen behöver den uppfylla tre rekvisit. Den ska vara en lämning efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och är varaktigt övergiven. Lämningen behöver dessutom vara tillkommen före år 1850, eller i fråga om fartygslämning, förlist före Till fornlämningar hör till exempel gravar, resta stenar, lämningar, samlingsplatser, ruiner, visa färdvägar och broar med mera. Även naturbildningar som ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna till berörs av 2 kap. 3 kap. Byggnadsminnen 1 En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. (Torsås kommuns första två byggnadsminnen är väderkvarnen i Bruatorp och Olssonska gården i Torsås.) 4 kap. Kyrkliga kulturminnen 1 Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser är skyddade enligt bestämmelserna i detta kapitel. Miljöbalk; MB (1998:808) Djursvik samhälle (Tätort) 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde 1 Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Biotopskydd av stenmur i jordbruksmark (förordningen (1998:1252) om områdesskydd) Stenmurar har höga naturvärden och en viktig funktion i ekosystemet genom den variation de skapar i jordbrukslandskapet. De utgör livsmiljöer, tillflyktsorter och spridningsvägar för flera av jordbrukslandskapets växt- och djurarter bland till exempel lavar, mossor, grod- och kräldjur, insekter, spindlar, fåglar och smådäggdjur. Flera av dessa arter var tidigare betydligt vanligare, men återfinns nu ofta endast i anslutning till jordbrukslandskapets småbiotoper. Stenhägnader i odlingslandskapet kan ha en mycket lång kontinuitet. Enkla sten-strängar kan visa på förhistorisk markanvändning. Mycket låga stenmurar kan vara lämningar av hägnader i blandteknik. För att en stenmur ska omfattas av biotopskyddsbestämmelserna ska minst en sida av muren gränsa till jordbruksmark. En stenmur som löper längs en allmän väg, eller längs gränsen till skogs- eller tomtmark omfattas av biotopskyddsbestämmelserna om murens andra sida gränsar mot en åker, betesmark eller annan jordbruksmark. Skyddet för stenmurar bör normalt gälla även i de fall en högst två meter bred naturlig bäckfåra, ett dike, eller en mindre grusväg är belägen mellan stenmuren och den intilliggande jordbruksmarken. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 25

26 Torsåspanel och Södermöreknut Torsåspanelen är ett tydligt regionalt särdrag som finns just i denna trakt. Den kännetecknas av ljusmålad, släthyvlad träpanel, ofta både stående och liggande, ofta kombinerad med viss snickarglädje. Ibland övergår fönsterfodren i en trekant över fönstren. Ibland är Torsåspanelen också kombinerad med den regionala Södermöreknuten, där knutlådan har försetts med en rundstav i hörnan mellan knutbrädorna. Dessa särdrag förekommer både på små (fattiga) och stora (rikare) hus. Torsåspanel i originalskick håller vanligen hög hantverksmässig kvalitet och har generellt höga kulturhistoriska värden. Om husen och detaljer som äldre dörrar och fönster finns kvar ger detta också ökat kulturhistoriskt värde åt huset. Paneler av denna typ, som är släthyvlade, bör målas med linoljefärg i ljusa kulörer. Var rädd om din gamla Torsåspanel! i 26 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

27 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 27

28 Alla bilder tillhör Kalmar läns museum om inget annat anges. Fotograf färgbilder Susann Johannisson om inget annat anges. Gamla kartor tillhör Lantmäteriets kartarkiv. Grafisk formgivning: Webbochform.se. Producerat år 2018.