TKAST. Järnsidaområdet. Järnsida, Kabbetorp, Gata, Torestorp Slätt- och kustbygd Kulturmiljöprogram Torsås kommun

Transkript

1 TKAST Järnsidaområdet Järnsida, Kabbetorp, Gata, Torestorp Slätt- och kustbygd Kulturmiljöprogram Torsås kommun

2 Huvudområdet är att betrakta som ett område som förstärker förståelsen för kärnområdet. Generellt ges inget särskilt skydd för huvudområdet. I huvudområdet kan dock ligga enskilda byggnader eller platser som har samma höga värde som inom kärnområdet. Uppgifterna om fornlämningar är hämtade ur Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, fornsök (FMIS). Sedan 2014 har lagen ändrats så att alla lämningar äldre än 1850 omfattas av skyddet. Detta innebär att skyddsstatus i FMIS kan vara inaktuell. Vad som är fornlämning avgörs av länsstyrelsen. Järnsidaområdet OMRÅDESTYP Området Järnsida Kabbetorp Gata Torestorp Skeppevik Kärrabo är ett mycket fornlämningstätt kustlandskap i södra delen av Torsås kommun. Inom området finns flera synliga gravfält av järnålderskaraktär, stenåldersboplatser, fossil åkermark, stensättningar och resta stenar samt delar av ett mycket gammalt vägnät. Typiskt i området är också den utbredda småhusbebyggelsen från 1800-talet utmed de gamla vägnäten samt stora herrgårdsliknande gårdar med stora ekonomibyggnader. Lämningar finns efter småskalig stenbrytning, skansar, båtkåser, ålabroar, småskaliga varv, efter olika typer av fiske och små hamnar. Kustbygdens välstånd från lantbruk och sjöfart har i viss mån avspeglats i byggnadsbeståndet. SLÄTT- OCH KUSTBYGD 2 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

3 Området är mycket rikt på arkeologiska lämningar, där ett antal gravar och resta stenar utmed gamla landsvägen utgör ett spektakulärt inslag, vilka också är lätta att se och besöka. Dessutom finns ett flertal gravar, gravfält och andra förhistoriska lämningar utanför kärnområdet som ytterligare förstärker bilden av en rik byggd, med lång och betydelsefull historia. Det finns ett stort antal lösfynd och boplatser som visar att området lockat till sig människor under såväl jägar- som bondestenåldern. Boplatserna är dock oftast svåra eller omöjliga att idag se med blotta ögat. Förändringar i Östersjöns vattenyta har haft stor betydelse för det landskap vi ser idag. Strax efter det att inlandsisen smält bort och den Baltiska issjön stod som högst, låg vattenytan i området närmare 70 meter över dagens. För cirka år skedde en drastisk sänkning av vattenytan, i Järnsidaområdet betyder det cirka fyra meter under dagens nivåer. Detta innebär att de äldsta strandnära boplatserna i dag ligger dränkta under vattnet. Därefter har strandlinjenivån i området varierat genom årtusendena och bland annat efterlämnat de strandvallar som bitvis löper längs kusten och fungerat som viktiga kommunikationsleder under såväl förhistorisk som historisk tid. Fyndbilden är inte unik för området utan speglar den kulturhistoriska utveckling man ser längs stora delar av Kalmarkusten. Det är först under den yngsta bondestenåldern, för cirka år sedan, som man ser hur jordbruket får allt större betydelse för den lokala ekonomin i östra Småland. I området finns vägsträckningar som sannolikt är mycket gamla. Huvudstråket går i nordsydlig riktning parallellt med havet, en bit väster om nuvarande kustlinje. Många av områdets gravar ligger i samma stråk som denna urgamla vägsträckning, vilket har en koppling till de äldre strandvallarna från Littorinahavet. Utmed landsvägen, som följer sin gamla sträckning parallellt med nya väg E22, ligger också en stor mängd tidstypisk småhusbebyggelse från andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet. Här finns också andra byggnader som funktioner som låter oss ana vägens betydelse som mötesplats, som smedjor och kvarnar. Områdets kustnära och utpräglad jordbruksbygd utgör en typisk del av Möres slättbygd. I det flackt böljande och öppna landskapet har bebyggelsen kunnat skiftas ut och spridas. Mindre vägar, ibland kantade av stenmurar, ligger i ett finmaskigt vägnät som förbinder gårdarna. Genom kulturmiljön löper Grisbäcken. Området ligger under högsta kustlinjen, men den relativt blockrika jorden har ändå nödvändiggjort stenröjning av stora mått. Karaktäristiska inslag i odlingslandskapet som stenmurar är därför inte ovanliga, trots åkermarkernas storskaliga och rationella karaktär. Möres slättbygder har, vid sidan av Öland, under alla tider utgjort sydöstra Sveriges främsta jordbruksbygd, där viktiga delar av jordbruksutvecklingen tidigt anammades. Ett av många exempel på detta är utdikningar. De så kallade mörarna, sjöar och våtmarker som en gång gav namn åt folklandet Möre, torrlades och lades under plog på 1800-talet. Till de mer traditionella inslagen i landskapsutnyttjandet hör också de relativt omfattande strandbetena längs den sandiga kustremsan. Det är tydligt att jordbruksskiftena under 1800-talet skapat nya spikraka vägar och nya bebyggelselägen som inte lika entydigt längre placerats på höjderna. Handelssjöfart och fiske har under lång tid kompletterat jordbruket, som varit områdets dominerande näring. Inte minst har ålfisket haft stor ekonomisk betydelse, och också givit upphov till vissa lämningar som finns kvar än idag, som de stensträngar, ålbroar, som finns utmed kuststräckan. Vid flera små fiskelägen och hamnar kan man ännu finna lämningar efter dessa verksamheter: sjöbodar, ålbroar, båtkåsor och bryggor. I Kabbetorp finns gravar och gravfält som utgörs av olika rösen, klumpstenar, stensättningar och skeppssättningar. Platsen ligger på den äldre strandvallen, som höjer sig över det flacka kustlandskapet. Anläggningarna är inte säkert daterade, men är sannolikt från bronsålder eller järnåldern, 1800 f.kr e.kr. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 3

4 Under 1900-talets slut har hamnarna bytt karaktär till fritidshamnar. Ibland finns äldre sjöbodar kvar, som moderniserats och fått nya funktioner talets semesterboende har medfört ett förändrat byggnadsskick utmed kusten. I anslutning till äldre små hamnar, skeppsvarv och fiskelägen, finns områden med sommarstugor från 1900-talets andra hälft. Idag utgör dessa sommarstugeområden en särskild typ av tätbebyggelse. Längs Kärraboviken och vidare längs Tokholmen mellan Kärrabo och Skeppevik finns flera lämningar av äldre tiders kustbruk. På Tokholmens södra sida finns lämningar av ett av de små skeppsvarv som försåg den för områdets så karaktäriserande bondeseglationen med ett par skutor. På högre belägna ytor längs kusten finns även spår av äldre jordbruk i form av små områden med odlingsrösen och lämningar av äldre hägnader. Vissa av dessa lämningar går att relatera till de historiska kartorna, andra inte. På storskifteskartan över Kärrabo från 1799 finns namnen Nothägnslyckan och Abborrelyckan som relaterar till fiskerinäringen. En annan typ av lämning är spår av småskalig stenbrytning. Enligt vad som berättas bröts förr bland annat sten till grindstolpar. Boningshusen i området, både stora och små, karaktäriseras som inom kommunen generellt av ljus oljefärgsmålad panel, hyvlade lister, samt sågade detaljer, i något som kommit att kallas Torsåspanel. Detta skick är tidigare här än de flesta andra områden i länet. Fönsterfodren som inramar hela fönstret är ibland kantade av profilerade lister, så att en tavelram bildas kring fönstret ett byggnadsskick som troligen spridits från husen i Kalmar. Dessa foder ligger i liv med fasadpanelen och man menar att många byggnader i Kalmartrakten ursprungligen inte haft någon panel. Det är också sannolikt att kustbygdens många båtbyggare med hög hantverksskicklighet och erfarenhet avspeglas i byggnadsskicket. Områdets ladugårdar är generellt sett stora. Många av ladugårdarna är byggda omkring sekelskiftet 1900, med småspröjsade fönster och figursågade fönsterfoder, men helt moderna ekonomibyggnader är inte ovanliga vid områdets storgårdar. Användningen av stråtak på jordbruksbyggnaderna har levt kvar längre i de södra delarna av Möre än i övriga länet, förutom Öland. Ibland finner man ännu ekonomibyggnader av ansenlig storlek, där stråtaken ligger kvar, synliga 1900-talets semesterboende har medfört ett förändrat byggnadsskick utmed kusten. Äldre sjöbodar i gamla små hamnar har moderniserats och fått nya funktioner. 4 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

5 eller under senare tillkomna takmaterial som eternit, plåt eller tegel. Många tak där vassen rivits bort finns också. Skiftesverksbyggnader och takvinklar 1 kan ändå skvallra om tidigare stråtäckning. Till byarna har hört båtsmansrusthållstorp. I Järnsida ett, i Kabbetorp fyra 2, i Gata två och i Torestorp två 3. Ett av dem som ligger i Kabbetorp är särskilt väl bevarat idag, med tillhörande liten ladugård. Järnsida gård har karaktär av herrgård. Både huvudbyggnadens arkitektur och trädgård, de många stora ekonomibyggnaderna, varav en med vällingklocka, och ett par tidigare arbetar- eller statarbostäder vittnar om gårdens storlek och ålder. Järnsida gård nämns första gången i skrift i mitten av 1400-talet och har sedan dess haft en skiftande och intressant historia. I gamla tider bedrevs ett omfattande fiske i gårdens regi. Det yrkesmässiga fisket upphörde på 1960-talet. De splitterskydd, kanonplattor och militära förråd som finns i området nära sundet byggdes under andra världskriget. Kustartilleriet hade en styrka förlagd till gården. Järnsidaviken började bli ett utflyktsmål för barnfamiljer under 1950-talet eftersom den var grund och barnvänlig började de första stugorna byggas i det södra området och 1964 bildades Järnsida stugägareförening. När även det norra området exploaterats blev det totalt 103 tomter. Från 1968 har föreningen disponerat sjöbodarna 4. Vad namnet Järnsida kommer ifrån är inte klarlagt. Sägnen om vikingen Björn Järnsida finns omtalad i gammalt forskningsmaterial. Fynd av myrmalm visar att järnhantering ägt rum här och vilket kanske givit upphov till namnet. I området runt Järnsida gård är topografin flack och ligger lågt i terrängen, varför det finns förhållandevis få fynd från stenåldern. Ner mot Strandkanten finns en registrerad fyndplats för en vacker båtyxa från bondestenåldern. Det är dock tveksamt om denna yxa är återfunnen på ursprunglig plats. Ner mot Kalmarsund finns enstaka brons och järnåldersgravar. Väster om Järnsida gård höjer sig topografin upp mot den åssträckning där landsvägen löper. Landskapet och bebyggelsen inom Torestorp liknar den i trakten i övrigt. Kring Torestorp finns flera registrerade stenåldersboplatser som visar på platsens långa kontinuitet. I anslutning till Torestorp finns en handfull registrerade förhistoriska lokaler. Söder om gårdsbebyggelsen återfinns en boplats med fynd av både trindyxor och en tjocknackig yxa, vilka visar att platsen använts under såväl jägar- som bondestenålder. Norr om bebyggelse hittades det en flintdolk i samband med dikesgrävning. Kanske rör det sig om ett offerfynd som blivit nedlagt i en våtmark för cirka år sedan. I Torestorp finns också en av kommunens få äldre bevarade fabriksbyggnader, med fabriksskorsten. Det är den tidigare stärkelsefabriken. I Torestorp finns även en bevarad skolmiljö från 1910-talet. Den stora skolbyggnaden finns kvar i tämligen ursprungligt skick, med tillhörande lärarbostad. Skolhuset är uppfört med samma ritningar som skolhuset i Bröms. Båda dessa miljöer är exempel på kulturhistoriskt intressanta 1900-talsmiljöer. Vad namnet Järnsida kommer ifrån är inte klarlagt. Sägnen om vikingen Björn Järnsida finns omtalad i gammalt forskningsmaterial. Fynd av myrmalm visar att järnhantering ägt rum här och vilket kanske givit upphov till namnet. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 5

6 1 Torestorp, odlingslandskap och gårdar. Kärnområdet bör i huvudsak betraktas som ett kulturhistoriskt särskilt värdefullt bebyggelseområde enligt Planoch bygglagen (PBL 8 kap 13 ). Områdena får förändras, men inte förvanskas. Uppgifterna om fornlämningar är hämtade ur Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, fornsök (FMIS). Sedan 2014 har lagen ändrats så att alla lämningar äldre än 1850 omfattas av skyddet. Detta innebär att skyddsstatus i FMIS kan vara inaktuell. Vad som är fornlämning avgörs av länsstyrelsen. Kärnområdet Från Kärrabo i norr ned till Kabbetorp i söder löper en äldre strandvall som utmärker sig tydligt i det i övrigt relativt flacka landskapet. Längs denna åssträckning finns ett flertal gravar och gravfält som utgörs av rösen, klumpstenar, stensättningar, skeppssättningar och ett flertal resta stenar. Bland gravarna finns också spår efter en hålväg som visar på äldre tiders kommunikationsstråk, kanske en föregångare till dagens landsväg. Det upphöjda läget, på den äldre strandvallen och läget invid ett äldre kommunikationsstråk har gjort att sträckan under lång tid dragit till sig rituella aktiviteter i form av t.ex. gravläggningar. Efterhand som antalet gravläggningar ökat har platsens betydelse förstärkts och man har fortsatt att anlägga gravar under en lång tid. Det finns inga fynd som kan datera gravarna närmare, men utifrån en bedömning av gravformerna har de sannolikt anlagts under bronsålder järnåldern, 1800 f.kr e.kr. Vid Kärrabo finns ett registrerat gravfält med 4 5 stensättningar och en omkullfallen rest sten (Söderåkra RAÄ 41:1). I området finns även ett flertal bo- och fyndplatser från stenåldern (Söderåkra RAÄ). Lösfynden utgörs främst av olika typer av sten och flintyxor från tiden runt övergången mellan jägar- och bondestenålder, cirka f.kr. (Söderåkra RAÄ 78:1, 167:1, 250:1, 251:1, 252:1, 257:1, 258:1). Från Gata kommer Torsås kommuns enda kända hällristningslokal (RAÄ Söderåkra 109:1). Blocket med ristningen ligger inte på ursprunglig plats utan har flyttats dit från närliggande åkermark. Ristningen är något osäker, men har tolkats som en skeppsristning. I området finns också enstaka gravrösen som visar att det finns andra bronsålderslämningar i området, utöver den möjliga ristningen. Vid Järnsida finns ett större antal gravar som utgörs två gravfält samt några ensamliggande gravar (Söderåkra RAÄ 48:1, 106:1, 107:1, 268:1, 269:1). Kanske har det en gång varit ett och samma gravfält, men kommit att brytas av modern byggnation. Inom området återfinns bland annat resta stenar, skeppssättningar och runda stensättningar. Gravfälten har troligen använts under en stor del av järnåldern. I folkföreställningarna har platsen blivit förknippad med den vikingatida sagokungen Björn Järnsida. En troligare förklaring till ortnamnet är kanske att man skeppat ut järn vid kusten här i äldre tider. På ett av gravfälten finns även en registrerad hålväg, vilket visar på platsens kommunikativa läge. Gravfälten har en tydlig koppling till den gamla vägsträckningen. På åkerimpediment i odlingslandskapet i den södra delen av Kabbetorp finns ett område med flertal bevarade gravar (RAÄ Söderåkra 51:1 3, 53:1 4, 6 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

7 52:1 2, 281:1). Bland gravarna finns flera olika typer som i tid sträcker sig från bronsålder och in i järnålder. Äldst av gravar i området är rösena, vilka dateras till bronsålder ( f.kr.). Många gånger ligger rösena i linje utmed äldre kommunikationsstråk. I området finns också andra typer av gravar, som stensättningar, stenkretsar och en rest stenar. Dessa ges ofta en yngre datering till järnålder. De olika gravtyperna visar med andra ord på en långvarig bebyggelsekontinuitets som vuxit fram genom årtusenden. I anslutning till gårdarna i Kabbetorp finns också ett område med äldre historiska odlingslämningar. I Kabbetorp finns också stora gårdar från sent 1800-tal, med delvis välbevarade hus och ekonomibyggnader. Intill vägen ligger också ett ovanligt välbevarat båtsmanstorp med tillhörande liten ladugård. I åkrarna norr om Kabestorp och upp mot Torestorp finns ett par fyndrika stenåldersboplatser, med fynd från jägarstenåldern fram till den yngsta bondestenåldern (RAÄ Söderåkra 199:1, 200:1 2, 209:1). De äldsta fynden utgörs av ett flertal trindyxor, runt år gamla. Från den mellersta bondestenåldern kommer en hålleggad yxa, en typ av fynd som i många fall visar att det funnits flatmarksgravar på platsen som skadat vid markarbete. Söder om gårdsbebyggelsen i Kabbetorp kommer en enkel skafthålsyxa. Från den yngsta bondestenåldern kommer tre välslagna flintdolkar flera fragment av enkla skafthålsyxor. Flintdolkarna är tillverkade i Danmark eller Skåne och har kommit till området via byteshandel eller gåvor. Att gamla landsvägen har uråldriga anor antyds av järnåldersgravfält och resta stenar som ligger väl synliga utmed vägen. Bebyggelsen utmed gamla landsvägen utgörs av småhusbebyggelse och mindre gårdar, orienterade mot vägen. Husen utmed vägen är typiska småstugor som beboddes av samhällets fattiga, företrädelsevis under 1800-talets andra hälft, men också mindre bondgårdar med tillhörande ekonomibyggnader och enstaka ladugårdar. Stugorna känns igen genom den lilla skalan och ljusmålad eller faluröd locklistpanel. Exempel på den så kallade Torsåspanelen och Södermöreknuten finns också. De små stugorna är många gånger exempel på hantverkstorp. Trädgårdar med äldre växtmaterial och fruktträd, vissa strukturer som grusgången upp mot huvudentrén och staket med grind är också utmärkande. Flera av dessa är frånstyckad så kallad lägenhetsbebyggelse, med egna namn som Hillsborg, Fåfängen, Fröjdedalen, Lagersro, Humpen och Gröndal. Litteratur- och arkivtips Från Bröms till Göddabo: berättelser, Söderåkra hembygdsgille Södra Möre 2 (andra delen), Bo Alvemo, Mörebanken, Söderåkra sparbank, Faktagranskat 2018 av Pierre Pettersson samt Solveig och Göran Olsson, Järnsida. 1 Stråtak (halm eller vass) kräver en brant taklutning, vanligen över 45 grader (ner till 37 grader förekommer också), för att vattnet ska rinna av. Som en jämförelse kräver torvtak en flack takvinkel, cirka 25 grader, för att torven inte ska rasa av och tegeltak minst 22 grader (falsat tegel kan klara ner till 14 grader). 2 Andra Södra Möres indelta Båtsmanskompani, nr Ett tillhörde Andra Södra Möres indelta Båtsmanskompani (nr 1) och ett tillhörde Tredje Södra Möres indelta Båtsmanskompani (nr 253). 4 Den södra sjöboden Club 68 inreddes för sammankomster av olika slag. Senare lades även golv i den norra sjöboden som därefter använts för årsmöten samt i samband med festligheter och på vintern härbärgerat master och mindre båtar och utemöbler. Planen framför sjöbodarna blev tidigt platsen för midsommarfirande. Norra sjöboden byggdes om totalt togs den norra piren togs bort i sin helhet för att få bättre cirkulation i hamnbassängen. Samtidigt muddrades området för att få större vattendjup. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 7

8 Betydelsefull kulturhistoriska karaktärsdrag Vägsträckningar och vägmiljöer Den gamla riksvägens sträckning har funnits i många tusen år. Ännu bevarade tydliga resta stenar och skeppssättningar utmed vägen talar sitt tydliga språk. Småhusbebyggelse från 1800-talet utmed den gamla vägen är en annan epok av stort kulturhistoriskt intresse. De gamla vägsträckningarna har därför stor betydelse och högt kulturhistoriskt värde. För att de ska upplevas är det också viktigt att de olika element som hör vägmiljöerna till finns kvar och underhålls: breda stenmurar på en eller båda sidor vissa vägsträckor, staket, häckar, grindar, grindstolpar i sten, alléträd, uppvuxna ekar samt de fornlämningsområden som är knutna till vägen. Öppet kustlandskap typiskt för Möreslätten. Stora brukade åkrar, bevarade åkerholmar med lövskogspartier och många odlingsspår i form av stenmurar och rösen som ger viktig karaktär. Odlingslandskap och fornlämningslandskap Små hamnar (Järnsida, Gate udde, Björkenäs, Skäppevik), med pirer, bryggor, hamnplaner, sjöbodar, lämningar efter båtkåser i sten samt förmodligen lämning efter garngårdar. Flera av dessa delar kan räknas som fornlämningar, liksom flera lämningar efter skansrar från krig på 1600-talet, samt efter andra världskriget. Flera namn utmed kusten antyder deras tidigare funktioner, till exempel Hästholmen och Fåranabben. Till kulturmiljöerna här hör också 1900-talets tillskott, med sommarstugor, vägnät och badplatser. I området finns ett stort antal synliga gravar varav många ligger längs med äldre kommunikationsstråk. Gravarna utgör pedagogiska exempel som tydligt visar på områdets långa brukningskontinuitet. Bebyggelsestruktur Bondgårdarnas hus ligger mer eller mindre samlade runt en gårdsplan, i princip enligt den götiska gårdsformens struktur. De stora gårdarna ligger samlade som öar i det vida bördiga åkerlandskapet. Utmed gamla landsvägen ligger typisk malmbebyggelse: Småstugor tidigare bebodda av hantverkare och sjöfolk, samt flera båtsmanstorp. Till kulturmiljöerna i området hör också 1900-talets tillskott, med sommarstugor, vägnät och badplatser. Jordbrukslandskapets ekonomibyggnader Stora ekonomibyggnader finns kvar till alla byns gårdar, ger en särskild prägel åt det öppna landskapet. Ekonomibyggnaderna är företrädelsevis rödmålade. De äldre är byggda i skiftesverk, med smala huskroppar och spetsiga takvinklar, vilket indikerar (tidigare) stråtak. Många moderna ekonomibyggnader berättar också om en kontinuitet i jordbruksdriften under 1900-talet och in på 2000-talet. Även miondre gårdar och ett båtmanstorp har bevarande mindre ekonomibyggnader. 8 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

9 Mangårdsbyggnader, malmbebyggelse, sommarstugor och trädgårdar Bondgårdarna är stora, med stora mangårdsbyggnader. Den ljusmålade panelade fasaden dominerar. Gården Järnsida har herrgårdskaraktär. Här finns också flera arbetarbostäder, som visar på det rika och arbetskrävande jordbruk som var förutsättningar i 1800-talets och det tidiga 1900-talets jordbrukssamhälle. Malmbebyggelsen karaktäriseras av låg skala, med max 1 ½ våningar, och små huskroppar. Också dessa har främst ljusmålad panel, även om enstaka faluröda förekommer. De tre olika hustyperna är också bärare av information om och upplevelser av klasskillnader i jordbrukssamhället under 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Torsåspanelen speciella särdrag och detaljer förekommer både på små (fattiga) och stora (rikare) hus. Fasader är traditionellt målade med äkta linoljefärg av äkta jordfärgspigment. Äldre dörrar och fönster som finns kvar ger karaktär åt husen. Sommarstugorna från 1900-talet karaktäriseras också av småskalighet. Både stora och små äldre hus i området har tillhörande trädgårdar med liknande, traditionell, struktur, med grusgångar och staket runt. Grindstolpar och grindar är en viktig del av boendemiljöerna. Trädgårdarna har ofta uppvuxna träd och fruktträd samt delvis äldre växtbestånd med blomrabatter och buskar. Bostadshusen vid byns gårdar klädda med oljemålad ljus panel dominerar. Torsåspanel förekommer. Arbetarbostäder av mer villakaraktär finns också. Tak och takmaterial Taktegel av äkta lertegel är den traditionella taktäckningen på både bostadshus och många uthus. I de fall den finns kvar är den särskilt värdefull. Utskjutna takfall med taktassar i trä är vanligt förekommande. Ekonomibyggnader med stråtak finns kvar i området. Den gamla riksvägens sträckning har funnits i många tusen år. Ännu bevarade tydliga resta stenar och skeppssättningar utmed vägen talar sitt tydliga språk. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 9

10 Järnsida, gårdens ekonomibyggnader. Järnsida nämns första gången i skrift 1467 (Järnsidhan) i samband med att Magnus bonde säljer en tomt till Birger Trolle, med en ålagård som räntade en tunna ål. Gata, unik glasveranda och lertegeltak, särskilt välbevarad och med högt kulturhistoriskt värde. Gata nämns första gången i skrift 1535 (Gattu) upptas tre gårdar i Gata i Ebba Eriksdotters (Vasa) jordebok. Torestorp skola. 10 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

11 BILDER Järnsida, smedja. Järnsida, gårdens ekonomibyggnader, magasin. Järnsida, gårdens huvudbyggnad. Järnsida, småstugor. Järnsida, sommarstugor. Området utmärks av stora bördiga åkrar, men också av stenmurar. Gårdarna är stora och har stora ekonomibyggnader. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 11

12 En av alla de brons- eller järnåldersgravar som finns vid gården Kabbetorp. Tack vare att gamla åkrar och ängar betas hålls odlingslandskapet öppet. Stora odlingsrösen och hamlade askar finns också i landskapet. Gården i Kabbetorp, med den ljusmålade mangårdsbygganden och trädgård med gång och trästaket. Landskapet präglas av stora öppna bördiga åkrar. Väg E22 påverkar också området. Ett äldre bostadshus med ljusmålad, delvis bevarad Torsåspanel, och en miljö med tillhörande uthus utmed vägen. En ovanligt välbevarad båtsmanstorpsmiljö i Kabbetorp. Gata, småställen utmed gamla vägen. 12 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

13 BILDER Gata, småstuga utmed gamla vägen. Gata, småstuga utmed gamla vägen. Torestorp, odlingslandskap och gårdar. Det finns vällagda stenmurar i Torestorp. Gata, småstuga utmed gamla vägen. Torestorp, tegelbruk Dagens brukare fortsätter bruka åkrar som funnits i flera hundra år. Den äldre strandvallen höjer sig över det flacka kustlandskapet. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 13

14 Karta Järnsida Ekonomisk karta, Järnsida Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

15 KARTOR Karta Järnsida storskifte Ekonomisk karta, Järnsida Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 15

16 16 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen Sveriges geologiska undersökning (SGU) Huvud Huvudkontor: Box Uppsala Tel: E-post: Skorrö Laduryd Kabbetorp N Tång Kärrabo N Kärr Rotavik Finlabo Bockekulla Järnsida Borrelycke Gummebo Dynekärr Torestorp Gata Grisbäck Skällenäs 11,55 9,18 10,44 5,28 21, ' 16 3' 16 0' 56 21' Denna karta är automatiskt framställd ifrån SGUs databas med id-nr:nocaa8ijjx ,5 1,0 1,5 2,0 2,5km Skala 1:25 000

17 KARTOR 16 6' 568 Bergkvara För 7000 år sedan 1,0 Strandnivåkartan BRÖMSEBRO Strandnivåkartorna visar den forntida och framtida fördelningen mellan hav och land samt även förändringar i sjöarnas utbredningar. Kartorna har framställts genom att sammanlänka digitala höjddata med en matematisk strandlinjemodell. I kartorna visas också förloppet för inlandsisens avsmältning. Med hjälp av aktuella nivåvärden i höjddatabaserna kan man beräkna nivåerna för såväl tidigare som kommande nivåer. Förändringar i strandnivån härrör från två oberoende rörelser, dels jordskorpans höjning, dels havsytans höjning. Under den senaste istiden pressades jordskorpan ned av tyngden från inlandsisen. När isen smälte lättade trycket och jordskorpan började röra sig uppåt för att återta tidigare nivåer, en process som fortfarande är aktiv. Havsstrandens nivå beräknas genom att addera havsytans nivå till värdet för den nedtryckta terrängen. I den nedpressade terrängen är det inte bara nivåerna som är annorlunda utan även landytans lutning, vilket innebär att vattendragens lopp och sjöars utbredning delvis varit annorlunda i jämförelse med dagens situation För 7000 år sedan = 7000 CalBP = 5050 CalBC CalBP är kalenderår före nutid (1950) Hav och sjö Land Nutida hav och sjö Björkenäs ' Meter över nutida hav År (CalBP) Strandförskjutningskurva, beräknad för centrum av kartan. För 7000 år sedan var strandlinjen 8 m över dagens nivå [nutid] ' Järnsidaområdet för 7000 år sedan. Källa SGU Topografiskt underlag: Ur GSD-Terrängkartan Lantmäteriet Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM. Gradnät i brunt anger latitud och longitud i referenssystemet SWEREF99. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 17

18 Rekommendationer för att bevara och utveckla kulturhistoriska värden Vägsträckningar och vägmiljöer Det är önskvärt att äldre vägnät, vägsträckningar och den fysiska vägmiljön värnas. Vägarnas bredd, beläggning samt olika element som hör till vägmiljöerna, som: staket, häckar, grindar, grindstolpar i sten, alléträd, stenmurar och hamlade träd. Odlingslandskap och fornlämningar Hamnplaner, båtkåser i sten, bryggor och lämning (stenmurar) efter garngårdar samt byggnader med en ursprunglig funktionell koppling till fisket bör värnas, skyddas och vårdas. Tidigare registrerade fornlämningar, som skansar, skyddas av Kulturmilölagen. Bebyggelsestruktur I framtiden bör eventuella nya villor eller bostadshus placeras i äldre bebyggelselägen, i anslutning till befintliga gårdar eller andra impediment, inte mitt på äldre åkrar eller ängar. Utmed de äldre vägnäten bör i första hand malmbebyggelsekaraktären behållas, genom att nya eller utbyggda hus delas upp i mindre huskroppar. Skalan bör hållas låg, max 1 ½ våning. Sommarstugeområdena bör hållas samlade. Jordbrukslandskapets ekonomibyggnader Äldre ekonomibyggnader som är faluröda bör vara fortsatt faluröda. Äldre panel, detaljer och fönster bör värnas. Särskilt stor hänsyn bör tas gällande förändringar i ekonomibyggnader och uthus äldre än 1920-talet. Bevarad liten ladugård vid båtsmanstorp bör skyddas. Ekonomibyggnaderna har avgörande betydelse för förståelsen av byns ekonomi och landskap och bör därför ha hög skyddsprioritet. Det är att föredra att de byggs om för nya funktioner, med bevarade exteriörer, så att de kan behållas. Kabbetorp, odlingslandskapet. Kabbetorp nämns första gången i skrift Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

19 Byggnaders individuella arkitektur och tidstypiska drag hanteras varsamt. Proportioner, fasadfärg, tak och byggnadsdetaljer respekteras. Originaldelar bör behållas. Ingen ytterligare inklädnad eller yttre tilläggsisolering av fasader bör göras på äldre/välbevarad bebyggelse. Fasadpanel på äldre hus (äldre än cirka 1950-tal), liksom byggnadsdetaljer som dörr, foder, snickarglädje, verandastolpar, räcken med mera ska vara släthyvlad och bör penselmålas i ljusa kulörer. Helst bör linoljefärg användas till äldre paneler. Faluröda paneler kan ha sågad yta. Byggnader med helt eller delvis bevarad Torsåspanel samt Södermöreknut bör visas särskilt stor hänsyn eftersom de är så utmärkande för Torsås kommun. Man bör vara mycket restriktiv med förändringar som påverkar dessa karaktärsdetaljer fysiskt eller intrycksmässigt. Det är önskvärt att för den äldre bebyggelsen bibehålla eller förstärka karaktären med den ljusmålade Torsåspanelen. Mangårdsbyggnader, malmbebyggelse, sommarstugor och trädgårdar Äldre fönster, dörrar och entréer är väsentliga för husens karaktär. Om fönster tidigare bytts ut mot moderna, som inte passar huset stil, kan dessa vid behov ersättas av nya i en stil anpassad till huset. Dessa bör i så fall utföras i massivt trä och målas i traditionella kulörer som passar huset. Kulörer som fås av traditionella pigment bör väljas. Vanliga fönsterfärger under 1800-talet var mörkbrunt, mörkgrönt eller brutet vitt. Då målades både båge och karm i samma. I början av 1900-talet blev det vanligt med mörkt grönt eller rött på bågarna, ofta med ljusa karmar. Vissa dörrar och fönster kan spegla en viss händelse eller utveckling, som t.ex. affärsdörrar och fönster. Dessa kan ses som årsringar som har kulturhistorisk betydelse, och bör i många fall bevaras. Trädgårdarnas struktur och grönska utgör ofta viktiga element i kulturmiljöerna och bidrar med trivsel och skönhet. Uppvuxna träd (särskilt fruktträd), buskar, planteringar och grusgångar tillsammans med inramningar i form av häck, staket eller stenmur mot vägen bör visas hänsyn. Grindstolpar och grindar är också en mycket viktig del av äldre tomter. Vid nyplantering kan med fördel träd och växter som finns eller har funnits i trädgården tidigare väljas. Nya staket eller häckar mot vägen bör utformas i en anpassad stil. Omfattande utfyllnader, stödmurar, hårdgjorda ytor, betongplattor och tydligt moderna material bör undvikas i äldre bevarade kulturmiljöer. Tak och takmaterial Taktegel av äkta lertegel är den traditionella taktäckningen på bostadshus och många uthus från perioden 1800-tal och en bra bit in på 1900-talet. I de fall äldre lertegeltak finns kvar är de värdefulla för den äldre karaktären och bör underhållas och bevaras. Ofta kan de återanvändas även om undertaket med läkt, papp etc. behöver ses över. De tegelbruk som funnits i kommunen är: Appleryd, Böke, Bruatorp, Ilingetorp, Ekestorp, Kroka, Påboda och Sloalycke. En del pannor är märkta med stämplar som symboliserar dessa bruk. Det är positivt att återställa och åter lägga lertegeltak på sådana, välbevarade, äldre hus som en gång har haft det, även om de i senare tid fått ändrat takmaterial till exempelvis betongpannor. I vissa fall kan moderna takmaterial som exempelvis pannplåt ses som skyddstäckning, som bidrar till att värdefulla byggnader bevaras i landskapet, vilket ofta gäller för ekonomibyggnader. Äldre skiftesverksladugårdar med spetsig takvinkel som tidigare haft stråtak får gärna täckas med stråtak igen, om intresse skulle finnas. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 19

20 Framtida förändringar att tänka på Om- och tillbyggnader, bostadshus Det är möjligt att göra tillbyggnader om utformning, detaljer och placering är väl genomtänkt. Om- och tillbyggnader bör i skala, material- och färgval anpassas till varje enskild äldre byggnad. Varsamhet gäller. Särskilt känsliga är ofta de äldre små bostadshusen. Grundregeln för tillbyggnad bör vara att den nya delen ska underordna sig huvudbyggnaden och låta huvudbyggnaden vara synlig. Tillbyggnad kan göras antingen i stil med befintligt hus eller i mer modern stil. I båda fall bör arkitekt anlitas. Tillbyggnader, takkupor och altaner eller andra mer påtagliga förändringar utförs helst på en mindre framträdande del. Altaner hör egentligen inte till äldre miljöer. Om de ändå byggs bör de vara marknära. Takkupor eller fönster i takfallen görs med omsorg om detaljer och skala. Nybyggnation, och komplementbyggnader Eventuella tillkommande komplementbyggnader placeras och utformas med respekt för huvudbyggnad och tomt. Höjd, volym och utförande anpassas till omkringliggande miljös karaktär. Ofta passar äkta falu rödfärg på uthus. Utformningen på nya komplementbyggnader kan vara i äldre stil eller modern, men något sammanhållande drag bör finnas exempelvis genom färgsättning. Nya bostadshus i kärnområdet Ny bostadsbebyggelse ska kunna tillkomma utan att de kulturhistoriska värdena går förlorade, om de passas in i skala, placering eller på annat sätt som visar hänsyn. Om nya bostadshus ska utföras i äldre eller modern stil måste bedömas från fall till fall, beroende på hur den omkringliggande miljön påverkas. I framtiden bör eventuella nya villor eller bostadshus placeras i äldre bebyggelselägen, i anslutning till befintliga gårdar eller andra impediment, inte mitt på äldre åkrar eller ängar. 20 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

21 Torsåspanel och Södermöreknut Torsåspanelen är ett tydligt regionalt särdrag som finns just i denna trakt. Den kännetecknas av ljusmålad, släthyvlad träpanel, ofta både stående och liggande, ofta kombinerad med viss snickarglädje. Ibland övergår fönsterfodren i en trekant över fönstren. Ibland är Torsåspanelen också kombinerad med den regionala Södermöreknuten, där knutlådan har försetts med en rundstav i hörnan mellan knutbrädorna. Dessa särdrag förekommer både på små (fattiga) och stora (rikare) hus. Torsåspanel i originalskick håller vanligen hög hantverksmässig kvalitet och har generellt höga kulturhistoriska värden. Om husen och detaljer som äldre dörrar och fönster finns kvar ger detta också ökat kulturhistoriskt värde åt huset. Paneler av denna typ, som är släthyvlade, bör målas med linoljefärg i ljusa kulörer. Var rädd om din gamla Torsåspanel! i Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 21

22 Plan- och bygglagen (PBL) Generella skyddsregler enligt Plan- och bygglagen (2010:900) Underhåll 8 kap 14 i Plan- och bygglagen (PBL) är ett generellt krav, vilket innebär att detta omfattar all bebyggelse. Underhållskravet lyder: Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning ( ) i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. Varsamhet Även 8 kap 17 PBL är ett generellt krav och påbjuden hänsyn gäller såväl interiör som exteriöra ändringar. Varsamhetskravet innebär att ändring av en byggnad skall: ( ) utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Ändring Enligt 8 kap 7 PBL skall de tekniska egenskapskraven (som omnämns i 8 kap 4 och 5 ) vid ändring av en byggnad ( ) anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning ( ) samt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i detta kapitel. Förvanskningsförbud Byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får enligt plan- och bygglagen (PBL) inte förvanskas. Även om en byggnad har pekats ut som särskilt värdefull i till exempel ett kommunalt bevarandeprogram så är det rent formellt endast en upplysning om att kommunen bedömer att byggnaden har sådana värden att den omfattas av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 PBL. Utpekandet i sig har dock ingen rättsverkan. I ett beslut om bygglov måste byggnadsnämnden ta ställning till om byggnaden har sådana värden att den kan anses vara en särskilt värdefull byggnad. Därvid kan till exempel ett bevarandeprogram tjäna som ett underlag. Särskilt värdefull byggnad Ur PBL, 8 kap, 13 / Boverkets byggregler (föreskrifter och allmänna råd), BBR, kap 1:2213 Särskilt värdefull byggnad: Byggnader från tiden före 1920-talets bebyggelseexpansion, som har sin huvudsakliga karaktär bevarad, utgör idag en så begränsad del av byggnadsbeståndet att flertalet av dem kan antas uppfylla något av kriterierna för särskilt värdefull byggnad. (BFS 2016:6). 22 Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen

23 LAGAR & BESTÄMMELSER Kulturmiljölagen, KML (1988:950) 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer. Lag (2013:548) 2 kap. Fornminnen 1 Fornlämningar är skyddade enligt denna lag. För att en lämning ska vara automatiskt skyddad enligt kulturmiljölagen behöver den uppfylla tre rekvisit. Den ska vara en lämning efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och är varaktigt övergiven. Lämningen behöver dessutom vara tillkommen före år 1850, eller i fråga om fartygslämning, förlist före Till fornlämningar hör till exempel gravar, resta stenar, lämningar, samlingsplatser, ruiner, visa färdvägar och broar med mera. Även naturbildningar som ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna till berörs av 2 kap. 3 kap. Byggnadsminnen 1 En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. (Torsås kommuns första två byggnadsminnen är väderkvarnen i Bruatorp och Olssonska gården i Torsås.) 4 kap. Kyrkliga kulturminnen 1 Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser är skyddade enligt bestämmelserna i detta kapitel. Miljöbalk; MB (1998:808) 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde 1 Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Biotopskydd av stenmur i jordbruksmark (förordningen (1998:1252) om områdesskydd) Stenmurar har höga naturvärden och en viktig funktion i ekosystemet genom den variation de skapar i jordbrukslandskapet. De utgör livsmiljöer, tillflyktsorter och spridningsvägar för flera av jordbrukslandskapets växt- och djurarter bland till exempel lavar, mossor, grod- och kräldjur, insekter, spindlar, fåglar och smådäggdjur. Flera av dessa arter var tidigare betydligt vanligare, men återfinns nu ofta endast i anslutning till jordbrukslandskapets småbiotoper. Stenhägnader i odlingslandskapet kan ha en mycket lång kontinuitet. Enkla sten-strängar kan visa på förhistorisk markanvändning. Mycket låga stenmurar kan vara lämningar av hägnader i blandteknik. För att en stenmur ska omfattas av biotopskyddsbestämmelserna ska minst en sida av muren gränsa till jordbruksmark. En stenmur som löper längs en allmän väg, eller längs gränsen till skogs- eller tomtmark omfattas av biotopskyddsbestämmelserna om murens andra sida gränsar mot en åker, betesmark eller annan jordbruksmark. Skyddet för stenmurar bör normalt gälla även i de fall en högst två meter bred naturlig bäckfåra, ett dike, eller en mindre grusväg är belägen mellan stenmuren och den intilliggande jordbruksmarken. Kulturmiljöprogram Torsås kommun Framtida minnen 23

24 Alla bilder tillhör Kalmar läns museum om inget annat anges. Fotograf färgbilder Susann Johannisson om inget annat anges. Gamla kartor tillhör Lantmäteriets kartarkiv. Text: Susann Johannisson och Kenneth Alexandersson. Grafisk formgivning: Webbochform.se. Producerat år