Hygienisk kvalitet i ensilage

Transkript

1 1 (22) Hygienisk kvalitet i ensilage Kort faktasamling och åtgärdsguide Sammanställd 2004, uppdaterad Av Jannika Hallén Landin - Svenska Husdjur, Margareta Emanuelson - Svensk Mjölk, Thomas Pauly och Rolf Spörndly SLU. Uppdaterad av Hans Lindberg. Innehåll Sid Inledning 2 1. Varför görs analysen och hur? 2. Åtgärdsguide Kemiska hygienanalyser ph 2 Mjölksyra 3 Ättiksyra 3 Propionsyra 4 Smörsyra 4 Etanol 5 Ammoniumkväve 6 Socker 6 ADF-kväve 7 Nitrat 8 Mikrobiologiska hygienanalyser Mjölksyrabildande bakterier, LAB 9 Enterobakterier 10 Koliforma bakterier 10 Sporbildande bakterier, Bacillus 10 Sporbildande bakterier, Clostridium 11 Jästsvampar 11 Mögelsvampar 12 Listeria 12 Toxiner 12 Varmgång 13 Mögel 15 Klostridiesporer Sammanfattande tabell 20

2 2 (22) Inledning En lyckad ensileringsprocess bygger på rena lättensilerade grödor, sönderdelning som frigör växtsaft som ger näring åt mjölksyrabakterierna, rätt förtorkningsgrad för respektive torn, plansilo eller balar, snabb inläggning, bra packning och täta lagringsbetingelser. Om ensileringen lyckats är det viktigt att man har rätt uttagshastighet. Ett lyckat ensilage som är väl konserverat bör också ha en hög lagringsduglighet efter silon har öppnats. Analyser för att bedöma hur väl ensileringen lyckats, ofta kallade hygienanalyser, kan delas in i två kategorier kemiska och mikrobiologiska. För de kemiska analyserna finns riktvärden uppsatta för att kunna bedöma ensilagekvaliteten. Att på samma sätt presentera riktvärden för mikrobiologiska analyser är inte lika lätt. Analysmetoderna varierar mellan laboratorier och därmed också svaren på analyserna. Dessutom är bedömningen av ensilagekvaliteten baserad på en kombination av olika mikrobiologiska analyser och entydiga riktvärden går därför inte att presentera. Det är viktigt vid tolkning av de mikrobiologiska analysresultaten att man har en nära kontakt med det laboratorium man anlitar så att provtagare och laboratorium tillsammans gör en bedömning. Ett undantag utgör bestämningen av antalet bacillus- eller clostridiesporer i ensilaget. 1. Varför görs analysen och hur? Kemiska hygienanalyser ph Varför ph? ph mäter surheten och är det enklaste och snabbaste sättet att ta reda om syra har bildats i tillräcklig mängd. ph är summan av alla syrors effekt, och de olika syrorna är mer eller mindre starka. Trots att mycket syror har bildats kan ph sjunka måttligt ifall det finns mycket buffrande substanser i fodret som t.ex. i klöver. Målet är att det ska bli tillräckligt surt för att all mikrobiell aktivitet ska upphöra. Ju våtare fodret är desto surare måste det vara. Ett mer förtorkat foder behöver inte bli så surt eftersom bakterier även hämmas av den lägre vattentillgängligheten. Därför är ett acceptabelt ph olika beroende på vilken torrsubstans fodret har. Hur analyseras ph? Det enklaste sättet sätt är att använda ph-papper eller ph-stickor. Det finns i remsor som man doppar i pressvatten som man pressat ur ensilaget och mäter ph genom att jämföra färgen på pappret mot en färgskala på förpackningen. Man kan skapa pressvatten genom att tillsätta lite destillerat eller avjoniserat vatten till ett förtorkat ensilage och knåda provet. Mer avancerat är att använda en "ph-meter" som doppas ner i pressvattnet. Det görs på labbet men det finns också portabla till rimligt pris. Skickas provet till laboratorium kan man även få ph genom en NIR-analys. All mätning av ph kräver ett vått

3 3 (22) prov. Det finns ingen anledning att mäta ph på grönmassa då det ju där inte har skett någon ensilering och syrabildning än. Varför mjölksyra? Mjölksyra är den syra som man eftersträvar ska bildas i ensileringsprocessen. Den bildas av mjölksyrabakterier, ofta kallade LAB av Lactic Acid Bacteria, när dessa bryter ner olika sockerarter. Mjölksyra är den starkaste av de syror som bildas vid ensilering och därmed den syra som sänker ph mest. Mjölksyrabakterierna är de mest syratåliga bakterierna, som växer längst vid sjunkande ph. Så när dessa upphör att växa har ph sjunkit tillräckligt för att all mikrobiologisk aktivitet ska ha slutat och ensilaget vara lagringsstabilt så länge det är lufttätt. Mycket mjölksyra är alltså ett positivt besked ur ensileringssynpunkt. Vid tillräcklig sockerhalt (> 2 % av färskvikt) kan det bildas mycket mjölksyra i våta grödor (<20 % ts). Hur analyseras mjölksyra? Mjölksyra har en frisk och fräsch "ensilage-doft" varför den enklaste analysen kan sägas vara att lukta på ensilaget. På laboratorium analyseras mjölksyra i pressvattnet med en västskekromatografisk metod (HPLC). Analysen kräver således ett vått prov. Starkt förtorkat prov fuktas upp med destillerat vatten för att få pressvatten. En analys på NIR finns också utvecklad på vissa laboratorier. Varför ättiksyra? Vissa mjölksyrabakterier bildar även ättiksyra. Ättiksyra sänker emellertid inte ph lika kraftigt som mjölksyra. Men ättiksyra bildas även av icke önskvärda bakterier såsom olika typer av enterobakterier. En alltför hög ättiksyrahalt (>3 % av ts) kan därför vara ett tecken på att fermenteringen inte gått som den ska och att oönskade bakterier vuxit, särskilt om inte mjölksyra bildats i stor mängd samtidigt. Ättiksyrabildning kan också vara ett tecken på att silon inte är riktigt tät. Ättiksyra hämmar emellertid jäst att komma igång och växa och bilda värme då man släpper in luft i ensilaget vid urtagningen. Viss mängd ättiksyra (ca % av mjölksyran) i ett i övrigt välkonserverat ensilage med hög mjölksyrahalt ger alltså ett ensilage som är mer lagringsstabilt vid uttagning. Detta tillämpas i vissa ensileringsmedel som innehåller Lactobacillus Buchneri, tex Biocool, Bio Big Bale, WholeCrop och Bonsilage Plus. I

4 4 (22) dessa ensilage produceras höga ättiksyrahalter (ca 2,5-5 % av ts) samt 1,2 propandiol utan att det är negativt för ensilagekvaliteten. Ättiksyra är en syra som kon är van vid och som bildas i stora mängder i vommen. Hur analysera ättiksyra? Ättiksyra ingår ofta i de paketanalyser av flera flyktiga fettsyror som analysers med en vätskekromatografisk metod av pressvatten på laboratorium (HPLC). Analysen kräver således att ett vått prov. Starkt förtorkat prov fuktas upp med destillerat vatten för att få pressvatten. Varför propionsyra? Propionsyra bildas bara av propionsyrabildande bakterier och förekommer normalt i mycket liten omfattning i ensilage. Om halten är hög, över 1 % av ts, är det ett tecken på att oönskade bakterier vuxit. Vissa tillsatsmedel som Promyr, Proens, Silage 2000 och Kofasil Ultra innehåller propionsyra eller propionat och tillför en viss mängd propionsyra till ensilaget (upp till 0,6 % av ts). Ensileringsmedlet Kofasil Life innehåller propionsyrabildande bakterier som också avsiktligt höjer propionsyrahalten i ensilage. Propionsyra har en kraftigt hämmande effekt på jäst och mögel och ger ett ensilage som är mer lagringsstabilt när det utsätts för luft vid uttagning. Viss mängd propionsyra i ett i övrigt välkonserverat ensilage ger alltså ett ensilage som är mer lagringsstabilt vid uttagning. Propionsyra är en syra som kon är van vid och som bildas i stora mängder i vommen. Hur analysera propionsyra? Propionsyra ingår ofta i de paketanalyser av flera flyktiga fettsyror som analysers med en vätskekromatografisk metod av pressvatten på laboratorium (HPLC). Analysen skall göras på ett vått prov. Starkt förtorkat prov fuktas upp med destillerat vatten för att få pressvatten. Smörsyra är en syra som man inte vill ska finnas i ensilage. Smörsyra bildas främst av speciella smörsyrabildande bakterier, s.k. klostridier. Av dessa är Clostridium tyro-

5 5 (22) butyricum den sporbildande bakterie man mest vill försöka undvika då den ger en försämrad mjölkkvalitet om den hamnar i mjölken. Det är främst dess förmåga att växa vid låga ph (ner till ph 4,2) som gör att den ställer till problem i ost. Sackarolytiska klostridier förjäser glukos och även mjölksyra vilket kan ge viss höjning av ph. De bildar n-smörsyra. De proteolytiska klostridierna bryter ner protein, peptider och aminosyror till ammoniak och aminer. De senare är giftiga och sänker ensilagets smaklighet. De proteolytiska klostridierna bildar främst isosmörsyra. Höga smörsyrahalter i kombination med höga ammoniaktal är ett säkert tecken på att ensilaget är förstört av klostridier. Bakterien kommer in med grödan då den förorenats med gödsel och jord. Den växer bra i våta grödor och bästa sättet att undvika den är förtorkning till minst 35 %. En korrekt ensilering med snabb ph-sänkning hämmar klostridier, samt givetvis en god hygien för att hindra att grönmassa smutsas ner. Smörsyra är en syra som kon producerar i vommen och är därför inte farlig för kon. Inte heller klostridiumbakterien (Clostridium tyrobutyricum) är skadlig för kon. Smörsyra analyseras således som en indikator på att de för mjölkkvaliteten skadliga klostridiesporerna kan finnas i ensilaget. Hur analyseras smörsyra? Smörsyra har en tydlig och obehaglig lukt som avslöjar smörsyraförekomst redan vid provtagningen. Lukt är därför den snabbaste och enklaste analysen. Smörsyra ingår ofta i de paketanalyser av flera flyktiga fettsyror som analysers med en vätskekromatografisk metod av pressvatten på laboratorium (HPLC). Analys skall göras på vått prov. Starkt förtorkat prov fuktas upp med destillerat vatten för att få pressvatten. Mängden syror påverkar näringsvärde och konsumtion När mycket syror bildats, främst mjölksyra men även ättik- och propionsyra, minskar också innehållet av socker i ensilaget. Detta leder till att fodret innehåller mindre substrat för vommens mikroorganismer och följaktligen kan mindre mikrobprotein bildas. Vid beräkning av fodrets AAT-värde tar därför NorFor hänsyn till innehållet av mängden syror i ensilaget. Även foderkonsumtionen påverkas av det totala innehållet av syror. Foderintaget minskar med ökad mängd syror och NorFor korrigerar det beräknade foderintaget om innehållet av mjölk-, ättik-, propion- och smörsyra överstiger 80 g/kg ts i ensilaget. Etanol Varför etanol? Etanol bildas i större mängder, över 1 % av ts, i ensilage av framförallt jästsvamp. Även LAB och enterobakterier kan bilda små mängder etanol. Förekomst av etanol i ensilaget visar att oönskade mikroorganismer vuxit. Jästsvamp eller etanol är i sig inte farligt för kon men ofta har även värme och vatten bildats vilket vanligen medfört andra skador. I stärkelserika prov som majsensilage är det vanligare med ett något högre etanolhalt. I USA betraktar man halter upp till 3 % av ts som normalt Hur analyseras etanol? Etanol analyseras tillsammans med fettsyror i pressvatten från ett vått prov med en vätskekromatografisk metod på laboratorium (HPLC).

6 6 (22) Ammoniumkväve Varför ammoniumkväve? Ammoniumkväve, NH3-N, är en analys som avser att spegla hur mycket av grödans protein som brutits ner av oönskad mikrobiell aktivitet. Proteolytiska klostridier är de främsta proteinnebrytarna i ensilage men även enterobakterier kan bryta ner protein. Hög halt av NH3N indikerar således att icke önskvärda mikroorganismer varit aktiva. För att på bästa sätt spegla hur stor andel av protein i grödan som brutits ned brukar man ange ammoniumkväve som % av totalkväve, det så kallade ammoniaktalet (Atal). Ett högt A-tal (över 12) innebär att också ensilagets proteinvärde (AAT) är något sänkt. Ammoniakhalten ingår därför även i beräkningen av fodrets näringsvärde i NorFor. Vissa ensileringsmedel som t.ex Promyr och Kofasil Ultra innehåller ammoniak eller ämnen som ger ammoniak och bidrar till ökad halt i ensilaget (upp till ca 0,12 % av ts). Det ger anledning till att justera A-talet i ett ensilage med dessa tillsatsmedel, vanligen med 2-4 enheter nedåt. Denna justering skall endast göras vid bedömning av ensilagets hygieniska kvalitet. Vid näringsvärdesberäkning i NorFor ska det ojusterade värdet tillämpas. Högt innehåll av ammoniakkväve påverkar, på samma sätt som syrorna foderintaget ngativt. I NorFor korrigeras foderintaget då mängden ammoniakkväve överstiger 50 g/kg ts i ensilaget. Hur analyseras ammoniumkväve? NH3-N kan grovt analyseras med teststickor som doppas i pressaften. Det ger en uppskattning av ammoniumhalten i pressvattnet. Då man inte har en uppfattning om pressvattnets andel av det totala ensilaget är det svårt att därifrån beräkna A-talet även om man vet ensilagets proteinhalt. Man kan emellertid få en uppfattning om halten ammoniak är låg - måttlig - eller hög (>60 ppm). Ett ensilage med hög ammoniakhalt bör analyseras på laboratorium för att man där i kombination med en råproteinanalys kan beräkna A-talet. Socker Varför socker? Socker, främst mono- och disackarider, som finns i grödan förbrukas när mjölksyra bildas vid ensileringen. Mono- och disackarider bildas också under ensileringen genom enzymatisk nedbrytning av polysackarider såsom fruktaner. Det måste finnas tillräckligt med socker i grödan till ensileringen för att en tillräcklig mängd mjölksyra ska bildas och för att ensilaget ska bli lagringsstabilt. Det är därför viktigare att göra en sockeranalys i grönmassan än i ensilaget. Man brukar betrakta att minst 2 % socker i grönmassans färskvikt krävs för att ensileringen ska fungera. (2 % av färskvikt är 10 % av ts vid en ts-halt på 20 %). Vid låg sockerhalt i grönmassan bör man använda syrabaserade tillsatsmedel som minskar behovet av syrabildning och därmed även av socker. Ett skäl till att analysera socker i färdigt ensilage ur hygienisk synpunkt är att försäkra sig om att inte sockret varit begränsande för mjölksyrabildningen. Sockerhalten kan dock stiga även efter ensileringsprocessens slut genom sur hydrolys.

7 7 (22) Hur analyseras socker? I fält, med den så kallade svarta lådan, kan en ungefärlig sockeranalys utföras. Den bestämmer dock endast förekomsten av glukos, som analyseras med samma metod som man använder för att avslöja socker i urinen hos människor. Den är snabb och billig men ger bara en indikation om det finns glukos eller inte. Den kan användas för att bedöma lagringsstabiliteten. Om det finns glukos i ensilaget föreligger sannolikt ingen mikrobiologisk aktivitet just för tillfället. Analysen kan dock inte ge någon riktigt uppfattning om hur mycket totalt socker som finns. På laboratorium kan analys av WSC (water soluble carbohydrates) genomföras och är, som namnet antyder, en samlingsanalys för många olika sockerarter, både enkla och sammanlänkade, som är lösliga i kokande vatten.. För att ge en indirekt indikation på om det finns tillräckligt med socker i grönmassan kan man jämföra hur fort ph-sänkningen går i grönmassa med respektive utan tillsats av extra socker (Se Svensk Mjölk Forskningsrapport nr 7045-P). Denna test provas i begränsad omfattning i fält 2004 och Testet genomförs genom att sönderdela grönmassa och vatten i en mixer och mäta ph efter inkubation 24 timmar vid 34 C. Genom att jämföra ph i provet med sockertillsats (+2 % av prov) mot provet utan tillsats kan man dra slutsatsen att det fanns tillräckligt med socker i grödan ifall ingen phskillnad uppstår. Om det blir lägre ph i provet med sockertillsats saknas socker i grödan för ensilering utan tillsatsmedel eller förtorkning. ADF-kväve Varför ADF-kväve? Om ensilaget tagit värme någon gång från skörd till tidpunkten för provtagningen så har det troligen skett en kemisk process där protein binder till fiber. Genom denna analys kan man alltså avslöja om ensilaget tagit värme även om det senare svalnat. Varmgången kan ha berott på att luft fått tillträde och tillväxt av icke önskvärda aeroba mikroorganismer har skett. Då det ofta utvecklas mögelsporer under dessa förhållanden är det möjligt att toxiner har bildats. Värmen kan också ha uppstått under inläggningen genom cellandning i grönmassan, alltså utan att det vuxit mikroorganismer. Detta kan ha förbrukat mycket av sockret i grödan och lett till en dålig ensilering på grund av sockerbrist. Värmen i sig har medfört ett sänkt näringsvärde då värdefullt protein bundits till fibern så att varken fibern eller proteinet är smältbart. Om ADF-kväve är 20 % så innebär det alltså att 20 % av råproteinet är bundet och inte kan utnyttjas. Hur analyseras ADF-kväve? Råprotein analyseras normalt genom analys av den totala kvävemängden i fodret. Råprotein definieras som 6,25 * kväve. För att bestämma hur mycket som har bundits till fiberfraktionen gör man enligt följande: Först analyserar man ADF-fibern och sedan analyserar man hur mycket kväve den fraktionen innehåller. Man uttrycker mängden ADF-kväve i % av det totala kvävet.

8 8 (22) Nitrat Varför nitrat? Nitrat är en kväveförening som förekommer i framförallt grönmassa. Nitrat är giftigt och ännu mer giftigt är nitrit som kan bildas av nitrat. Nitrathalten kan under vissa betingelser vara förhöjd i grönmassa. Det förekommer t.ex. vid starkt kvävegödslade vallar som skördats tidigt, särskilt i kombination med efterföljande torka eller som skördats tätt inpå gödslingen. Under ensileringen bryts nitrat ner till nitrit och kväveoxider och slutligen till ammoniak. Bland annat kan nitrösa gaser bildas. En del av dessa är farliga att inandas och olyckor har inträffat med både djur och människor. Vissa gaser är röda, gula och bruna och syns när de bildats runt silon, men även den ofärgade NO kan bildas och den är mycket giftig. I grönmassa med höga sockernivåer, med syratillsats eller som är förtorkade bryts nitrat ner i mindre utsträckning. Mellanprodukten nitrit bildas och finns i ensilaget ofta mellan 2-10 dagar efter ensileringen för att sedan försvinna. Måttlig förekomst av nitrit under ensileringen är positiv för den hindrar tillväxt av sporbildande bakterier i ensilaget, särskilt sackarolytiska klostridier som t.ex. Clostridium tyrobutyricum. Det finns därför tillsatsmedel för ensilering som innehåller nitrit. Hur analyseras nitrat? Nitrat och nitrit analyseras genom att ensilageprovet (det går även med torrt prov) kokas med vatten varvid nitrat och nitrit löses ut. I vätskan sker sedan analysen genom att allt reduceras till nitrit och man får ett värde på summan av nitrat + nitritkväve. Detta räknas sedan vanligen om till nitrat men kan också uttryckas som nitrat-n.

9 9 (22) Mikrobiologiska hygienanalyser Mikrobiologiska analyser är oftast aktuella först sedan man genom att se och lukta och dessutom med kemiska hygienanalyser redan misstänkt att ensilaget är dåligt. Målsättningen med mikrobiella analyser är oftast att försöka bedöma om ett misstänkt foder kan utfodras eller inte. Det är viktigt att först ringa laboratoriet där en veterinär eller mikrobiolog lyssnar av vilka problem som finns på gården eller hur det angripna ensilaget ser ut. Därefter enas man om var man ska ta prover och hur det ska sändas. Ensilageprov där man ska odla fram mögel får inte frysas, möjligtvis kylas, innan man skickar iväg dem. I ett svar från laboratoriet finns det i princip två svar: utan anmärkning eller en kommentar om man funnit avvikande värden. Varje avvikande värde bör diskuteras varefter eventuellt kompletterande analyser eller förnyad provtagning görs. Därefter fattar man ett beslut om hur man ska hantera ensilaget. Nedan listas några av de analyser, odlingar, som kan komma ifråga. Oftast görs flera olika odlingar som tillsammans kan utgöra en grund för en bedömning av kvaliteten. Analysmetoderna varierar mellan de olika laboratorierna. Vanligast för mögel-, bakterie-, jäst och sporbildande bakterier är odling på platta. Svaren av odlingarna utläser man i log cfu/g, (colony forming units/g), antal kolonibildande enheter per gram. Sporbildande bakterier kan också analyseras via en rörmetod, en metod som påminner om den man använder för analys av sporer i mjölk (se nedan under Sporbildande bakterier ). Mjölksyrabildande bakterier, LAB Varför LAB? Mjölksyran vill man ha, det är den som gör själva konserveringen. Den sänker ph och hämmar därigenom andra bakterier att växa. I ett välkonserverat ensilage har den mikrobiella aktiviteten nästan upphört och antalet mjölksyrabakterier avtar med tiden. Därför analyserar man inte LAB för att bedöma ensilagekvaliteten utan bestämmer istället mängden av den mjölksyra som har producerats LAB finns naturligt på växten, främst på de nedre delarna då de flesta bakterier inte tål UV-ljus. Detta innebär inte att man måste ta låg stubbhöjd för att maximera antalet LAB i grönmassa, det finns tillräckligt vid en normal stubbhöjd av ca 8 cm. LAB finns också i de bakteriebaserade tillsatsmedlen. För att LAB ska kunna arbeta optimalt får det inte lida brist på socker som finns i växtsaften. LAB kan inte tränga genom växternas vaxskikt och därför är sönderdelning av grödan viktig. Förtorkningen gör att sockerhalten i växtsaften koncentreras vilket också underlättar för LAB.

10 10 (22) Enterobakterier (Enterobacteriaceae) Varför enterobakterier? Analys av enterobakterier gör man för att se om ensileringen lyckats. Förkommer enterobakterier i ensilaget finns också risk att andra överlevande, sjukdomsframkallande bakterier finns där. Enterobakterier är vanliga i grönmassa, ofta upp till ggr fler än LAB, men om ensileringen lyckats och ph sänkts till < 4,5 dör dessa bakterier. Om ph inte blir tillräckligt lågt och det blivit brist på förjäsbara kolhydrater kan enterobakterierna använda aminosyror som energikälla och det bildas ammoniak. Då höjs ph ännu mer och det blir fritt fram för både skadliga enterobakterier och andra oönskade bakterier. Om grönmassan är starkt förtorkad sker det en begränsad syrabildning och enterobakterierna överlever. I ett ensilage med ts lägre än 40 % kan analys av enterobakterier visa om ensileringen misslyckats eller en lagerskada, exempelvis syreintrång, har skett. Främsta orsaken till föroreningen av enterobakterier är spridning av flytgödsel. En mindre del kan komma in i grönmassan via jordinblandning. I familjen Enterobacteriacea ingår bl. a. släktena Escherichia där E.coli ingår, Salmonella, Klebsiella, Enterobacter och Citrobacter. Koliforma bakterier, odlade i 44 C Varför koliforma bakterier? Vid en del mastitutredningar används denna analys. Vid 44 C kan man kunna påvisa om det bland enterobakterierna finns E.coli och/eller Klebsiella. Sporbildande bakterier, Bacillus Varför Bacillus? Bacillus är ett samling olika bakterier som kan finnas i jord, träck och därför ibland också i ensilage. När en av dessa, Bacillus cereus, en aerob sporbildande bakterie, hamnar i mjölken ställer den till stora problem med mjölkkvaliteten. Den orsakar sötkoagulering i mjölk och grädde och mejerierna måste förkorta hållbarhetsdatum. Bakterien kan också i vissa fall bilda toxin som orsakar matförgiftning. Pastöriseringen avdödar bakterien men inte sporen. I ensilaget ställer B.cereus-bakterien inte till några problem, här kan den inte tillväxa. Man kan dock vilja analysera sitt ensilage för att se om detta är en källa för B.cereussporer och då är det sporerna man söker, inte de vegetativa bakterierna. Graden av förorening av Bacillus cereus i mjölken utförs efter analys av mejerierna och är betalningsgrundande. Analysen av B.C-sporer i mjölk går till som följer: Provet fördelas i tre rör, mjölkproverna pastöriseras för att döda de aktiva bakterierna och aktivera sporerna. Därefter hålls proverna i 20 i ett dygn för att få en tillväxt av bakterier, sedan stryks en droppe ur vart och ett rör ut på odlingsplatta. Bakterierna förökar sig och bildar kolonier och efter ytterligare ett dygn sker avläsning i log cfu/g.

11 11 (22) Sporbildande bakterier, Clostridium spp Varför Clostridier? Här menas de anaeroba sporbildande bakterierna som t.ex. C. butyricum och C. tyrobutyricum. De förekommer naturligt i jord, men är som rikligast i gödsel efter djur som ätit sporbemängt ensilage. Man analyserar på klostridier generellt och det omfattar både sackarolytiska och proteolytiska. De sackarolytiska förjäser främst socker och organiska syror och bildar n-smörsyra. Det blir då mindre med socker åt mjölksyrabakterierna som inte kan tillväxa och hela ensileringsprocessen kan gå fel. De proteolytiska förjäser främst aminosyror och bildar ammoniak men även iso-smörsyra. Båda bildar koldioxid, vätgas samt vatten. Bakterien övergår till en vilande form, en spor, när den blir utsatt för näringsbrist eller syre. Man kan analysera antalet sporer i mjölk, i ensilage eller i träck. Det finns ingen direkträkningsmetod, utan analyserna bygger på sannolikhetsbedömningar. Detta då det är förhållandevis få sporer man letar efter. Riktvärdena i tabellen gäller antalet i ensilage. Graden av förorening av Clostridium butyricum i mjölken utförs av mejerierna och är betalningsgrundande. Analysen på laboratoriet inleds med att man gör man en spädningsserie av mjölken som sedan sätts i rör som försluts med en paraffinpropp för att få en syrefri miljö. Därefter avdödas de aktiva clostridiebakterierna via pastörisering. Rören hålls i 37 i fyra dygn och de eventuella sporer som finns i mjölken övergår till att bli aktiva bakterier som förökar sig och producerar gas som får proppen att lätta. Avläsning görs genom att man ser i vilka spädningar som gett gasbildning och man omvandlar resultatet till antal sporer per liter mjölk via sannolikhetstabeller. Antal rör varierar mellan metoder, Steins har ingen enhetlig metod utan olika mejerier har valt olika metoder. Ett annat sätt att se om smörsyrabakterierna har vuxit till sig i ensilaget är att analysera mängden smörsyra och ammoniumkväve. Jästsvampar Varför jästsvampar? Jästsvampar växer snabbt när det finns syre och långsamt när det är syrefritt. Vid den snabba tillväxten i en otät bal eller silo förbrukar jästen mjölksyra eller socker och vid den långsamma förbrukar den enbart socker. Jästens aktivitet innebär stora näringsförluster, varmgång och öppnar för efterföljande tillväxt av mögel som kan bilda toxiner. Jäst bildar inga toxiner. Jäst bildar inga svamphyfer utan förökar sig genom avknoppning (delning). Man kan alltså med en lupp se skillnaden mellan jäst (inga trådar) och svamp (alltid trådar). Förekommer dock ofta tillsammans med mögel.

12 12 (22) Mögelsvampar Varför mögelsvampar? Mögel kräver luft för att kunna växa. Därför visar sig mögeltillväxt alltid på otäta silor. Mögelsvampar växer långsammare än jästsvampar. Mögelsporer är allergiframkallande och mögel ger också sämre smaklighet och sänkt näringsvärde. Mögel kan också producera toxiner som ger akuta eller subakuta förgiftningar. En subakut förgiftning ger ett sänkt immunförsvar med många, ibland diffusa, hälsoproblem. Som en grundregel gäller att det inte är lönt att försöka analysera ett ensilage som är kraftigt mögelangripet. Det bör alltid kasseras. Om man misstänker mögel utan att se det kan man som ett första led låta laboratoriet utföra ett s.k. direktutlägg: man lägger lite ensilage direkt på platta för att se om det växer mögel. Får man mer än ett visst antal går man vidare med mer specifika analyser för att se vilka mögel ensilagets angripits av. Listeria Varför Listeria? Listeria monocygenes är en patogen bakterie som förekommer i livsmedel men har också påträffats i hygieniskt dåligt ensilage. Den kan infektera både människa och djur och orsaka kastningar hos dräktiga djur samt hjärnhinneinflammation och blodförgiftning hos individer med nedsatt immunförsvar. Får drabbas av listerios oftare än nöt. Bakterien växer bra i låga temperaturer, främst i syrefri miljö men kan även klara lite syre och tål hög ts-halt. Men den växer inte bra vid ett ph under 4,5. Kan alltså påträffas i exempelvis torra rundbalar eller torn. Analys av Listeria monocygenes är vanlig för livsmedel, men mycket sällan utförd på ensilage. En väl genomförd ensilering som ger en bra ensilagekvalitet och täta silor respektive balar gör sannolikheten för att listeria ska kunna utvecklas i ensilaget mycket liten. I försök har tillsats av mjölksyrabakterier givit en extra snabb avdödning av listeriabakterierna. Toxiner Olika mögelsorter kan producera toxiner som är skadliga för djuren och som definitivt inte ska återfinnas i mjölken. Det är svårt och dyrt att analysera de olika toxinerna, så bedömningar om riskerna för toxinbildning får man göra utifrån mögel- och bakterieanalyser på ensilaget. Idag är ca 300 olika mykotoxiner kända, och av dessa finner man ca stycken med analys. För att komplicera det hela kan samma typ av toxin bildas av olika svampar. I många fall är man inte medveten om att det bildats toxiner förrän toxinets effekter märks som exempelvis sänkt avkastning, högre mottaglighet för sjukdomar, störd tillväxt, fruktsamhetstörningar, i många fall diffusa symtom. Idisslarna brukar betraktas mindre känsliga för toxiner än enkelmagade djur men uppfattningen har nu börjat ifrågasättas. Ungdjur är känsligare än äldre djur.

13 13 (22) Det pågår forskning på SVA kring analys av toxiner, bland annat med att få fram ett snabbtest som reagerar på den alltoxiska och neurotoxiska effekten av flera toxiner, men det är inte klart är för kommersiellt användande. Mera sällsynt än mykotoxiner är toxinerna som den anaeroba, sporbildande bakterien Clostridium botulinum producerar. Man har funnit sju olika toxintyper, typ A-G. Det är främst i samband med kadaver i ensilaget som botulinförgiftning kan ske. Men man har även funnit vissa typer av neurotoxinet i rena gräsensilage. Hästar är särskilt känsliga för typ B. C. botulinum förknippas med hygieniskt dåligt ensilage. Den tål inte ph < 4,5 eller höga tshalter. Den är i likhet med alla andra klostridier känslig för nitrit, därför kan tillsatsmedel som innehåller nitrit eller nitrat motverka botulism. 2. Åtgärdsguide Det finns en rad olika aspekter att ta hänsyn till och inga enkla svar på vilka råd man skall ge i situationer där lantbrukaren har ett ensilage med dålig hygienisk kvalitet. Är det risker för djuren att äta av fodret? Kan det innebära problem med mjölkkvaliteten? Kan rentav mögelgifter hamna i mjölken? För vart och ett av nedanstående problem finns inga tvärsäkra svar, utan var och en får agera utifrån vart och ett fall. Det finns ingen speciell lagstiftning för hur kvaliteten ska se ut på ett vallfoder vilket det däremot finns på kommersiella foder och livsmedel. Men det finns ett ansvar hos lantbrukaren att följa djurskyddslagstiftning och erbjuda djuren tjänligt foder. Det kommer också troligen att bli en skärpning på gårdsnivå som en följd av en ny EU-lagstiftning, det s.k. EU:s hygiendirektiv, då fodret till djuren ingår som ett led i livsmedelskedjan. Nedan följer de kvalitetsproblem man oftast stöter på ute på gårdarna. Varmgång Analyser i sammanfattning: Temperaturmätning Ts-mätning Ammoniak-tal ADF-kväve Jäst- eller mögelanalys Vilka analyser kan man göra? Det enklaste sättet att upptäcka varmgång är givetvis att känna på ensilaget eller att mäta temperaturen med en termometer. Det är varmgång vid uttagningen man då registrerar. Temperaturen mäter man lämpligen ca cm in från ytan eftersom ytan gärna svalnar då den ligger oisolerad mot omgivningen och är fuktig. Idealet är att temperaturen inte är högre än omgivningen men så länge den inte är högre än ca

14 14 (22) 25 C har vanligen inga större skador skett. Men redan en liten förhöjning innebär avsevärda ts-förluster. Det är i första hand jäst som startar uppvärmningen till följd av att luft får tillträde. Jästen kan växa på både mjölksyra och socker. I ett inledningsskede av varmgång bör man därför räkna med att jäst förekommer i riklig mängd. När mjölksyran är konsumerad stiger ph och lämnar fältet öppet för allehanda andra bakterier och en aerob nedbrytningsprocess inleds, som till slut övergår i kompostering. Vid all aerob nedbrytning bildas förutom värme även vatten med följden att ts-halten sjunker. Det kan dock inträffa, speciellt i starkt förtorkat material i tornsilo, att varmgången blir så kraftig och luftflödet så starkt att ensilaget torkar ut. Det har till och med inträffat att materialet i en tornsilo spontant fattat eld genom självantändning. Varmgång kan även ha skett tidigare. Redan vid inläggningen sker värmebildning till följd av enzymatisk aktivitet i växten, alltså utan att jäst eller bakterier vuxit. Om sådan gröda läggs starkt förtorkad i tornsilo kan materialet i sig vara så värmeisolerande att ensilaget behåller värmen i mitten av silon långt in på vintern. Sådan värme kan leda till cirkulation av luft. Varm luft stiger samtidigt som kall, syrerik luft sugs in underifrån eller från sidorna, och underhåller en viss aerob bakterieaktivitet under lång tid. Vid uttagningen kan temperaturen ha sjunkit och de enda tecknen på att varmgång har skett är att ensilaget har en svagt sötaktig lukt och ofta är lite mörkt, lite tobakskaraktär. Om temperaturen varit alltför hög kan protein ha bundit till fibern och bildat osmältbara föreningar. Detta avslöjas genom en analys av ADF-kväve. Vad ska man göra med dåligt foder? Om man har konstaterat att fodret är värmeskadat sedan tidigare (högt ADF-kväve,) men nu lagringsstabilt behöver ingen åtgärd göras akut. Ingen process pågår som ska stoppas. Låt nivån av ADF-kväve vara avgörande för om utfodring bör ske. Om det är mycket högt, >20 % av totalkvävet, kan man komplettera med en analys av ammoniaktalet. Om A-talet är högt och ensilaget dessutom har en lägre ts-halt än vid inläggningen kan man anta att det varit utsatt för så mycket oönskad bakterieaktivitet att man bör överväga att kassera det. Om det inte är allvarligt skadat kan ensilaget utfodras och hänsyn tas till att näringsvärdet är nedsatt. Både energi- och proteinvärdet har minskat kraftigt vilket gör det olämpligt till högavkastande djur. Om man konstaterar uttagsvärme är det fråga om en akut insats för att avbryta den pågående aeroba nedbrytningen. Om fodret är varmt men fortfarande har en acceptabel doft och ett eventuellt mikrobiologiskt prov endast visar på jäst, kan man öka uttagshastigheten. Luften hinner då inte gå in så långt och inte verka så länge i materialet innan man återkommer med nästa uttag. Det kan löna sig att under en tid dubbla uttaget även om man tvingas kassera en del av det uttagna ensilaget. En hjälp kan vara att begjuta ytan med vatten. Vattnet sänker temperaturen och stannar av hastigheten i uppvärmningen genom att allt vattnet måste värmas. Vatten bidrar även till att stänga till porer och hindra luften får at tränga in. En annan beprövad metod är att vattna med propionsyra + vatten i blandningsförhållandet ca 1+2 till Propionsyra är effektivt för att hämma jäst. Ytterligare metoder som provats i tornsilo är att föra ner koldioxid i ensilaget. Antingen med spjut som injicerar gasen CO2 eller genom att med slangar föra in CO2 under en plastpresenning. Kolsyreis gräver man ner någon decimeter och täcker med presenning. Metoden är svårhanterad men både kyler och tränger undan syre. CO2 är tyngre än luft. Både propionsyra och

15 15 (22) CO2 är dock riskabla och kräver skyddsutrustning för den som hanterar det i tornsilo. Det tillåter inte heller att man tar ut ensilage ur silon då det leder till att all CO2 ventileras bort. Om man noterar att ensilaget blivit våtare än vid inläggningen har sannolikt nedbrytningen gått så långt att det är överflödigt att ens kosta på en mikrobiell analys. Ensilaget är på god väg till kompost. Hur undviker man varmgång till kommande år? Värmebildning som uppstått på grund av ej avstannad cellandning vid mycket snabb inläggning, kan hävas genom att börja använda ett syrabaserat ensileringsmedel, t.ex. myrsyra. De allra flesta fall av varmgång i samband med inläggningen beror dock på en alltför långsam inläggning då luft har fått vara närvarande alltför länge. Uttagsvarmgång startar när man öppnar silon och släpper in luft. En åtgärd är därför att se till att luften tränger in så kort som möjligt i ensilaget. Ofta uppträder uttagsvärmen i plan- eller tornsilo i början på säsongen. Ensilaget har inte stabiliserat sig och lufttemperaturen kan fortfarande vara hög på tidig höst. En lösning kan då vara att börja stallsäsongen med rundbalar och avvakta med siloöppningen till senare då temperaturen sjunkit. Då brukar också uttagsbehovet per dag ha ökat eftersom ungdjuren kommit in från betet. Plansilo En snabb och noggrann packning när grönmassan kommit in i silon är den viktigaste. Försök dimensionera transportkedjan så att det som körs in inte blir för torr. Försök åstadkom små uttagsytor genom att ha en smal plansilo i förhållande till uttagsmängden. I befintlig silo kan man fylla till lite lägre nivå. Använd blockuttagare som skär raka ytor. Uttag med grep eller skopa är helt förkastligt. Tornsilo I tornsilo är det vanligaste felet att utrustningen som fördelar grönmassan inte packar jämnt. Ofta är det luckert och mindre packat i mitten. Om det finns en brunn i botten som är avsedd för dränering, får den inte släppa in luft den stund inget pressvatten rinner ut längre. Avloppet ska vara försett med ett vattenlås som håller tätt. Anpassa ts-halten i tornet. Till nedre delen av tornet kan man driva förtorkningen lite längre, till %, därefter fyller man på med allt tyngre, blötare grönmassa, ca % och avslutar med några direktskördade lass som utgör en bra barriär mot luftintrång. Mögel Analyser/åtgärder i sammanfattning: Granska ensilaget på foderbord, i vagnar och i silo Riktad mögelanalys, analysera typ inte mängd Vilka analyser ska man ta? Utgångspunkten är att ensilage med synligt mögel inte ska utfodras. Avsikten med analysen är istället att försöka identifiera risken att utfodra av ensilage som finns intill det mögelskadade ensilaget. Det går inte att se vilket slags mögel det är eller bedöma om det är risk för toxinbildning genom dess färg.

16 16 (22) Vid bevis på eller stark misstanke om att det är spridda mögelhärdar i ensilaget eller diffusa hälsostörningar: kontakta laboratoriets veterinär (eller annan initierad) och förklara symtomen hos djuren. Därefter beslutas var och hur proven ska tas. Till skillnad mot analyser för att bestämma näringsvärden ska man inte sträva efter ett samlingsprov, utan snarare rikta provtagningen till misstänkta delar av silon. Ta dock inte prov på foder som uppenbart ska kasseras. Proven ska inte frysas och de ska skickas tidigt i veckan så att de inte blir liggande på posten. Använd rena påsar och rena verktyg vid provtagning. Laboratoriet utför analyserna och resultaten presenteras utifrån laboratoriets metoder. Be att få kopia på analyssvaren och kommentarerna. Tolka resultaten i kontakt med laboratoriets veterinär. Besluta om eventuellt konfirmerande prov. Det är ofta mer relevant att kunna konstatera vilken typ av mögel det handlar om än en mängdbestämning i just det tagna provet. Beroende på vilket svar laboratoriet ger kommer man till frågan om vad man gör med fodret. Vad gör man med dåligt foder? Här går det inte att generalisera utan varje fall är unikt. Mögelangripet ensilage är alltid riskabelt att använda. Unga, högproducerande, dräktiga eller allmänt nedsatta djur är känsliga, kort sagt, de flesta djur vi har i en ladugård är känsliga för mögelskadat foder. Balar Om enstaka mögelhärdar sitter på ytan av en bal kan man plocka bor det synliga möglet och 15 cm in i det friska ensilaget. Finns det mögelkolonier på flera ställen inne i balen kasseras hela balen. Plansilo Om snittytan i en plansilo innehåller mögel tar man bort det dåliga skiktet och 20 cm ner i det friska ensilaget. Detta kan räcka om ensilaget under det borttagna visar rätt ph och inga tecken på varmgång. Om ensilaget är torrt finns risk för mögelbildning i snittytan. Anpassa uttaget och ta minst cm/dag (det lägre värdet när det är kallt) eller ca 2 meter/vecka. Ju torrare (läs: porösare) ensilage desto större risk för mögelproblem. Finns det mögelhärdar spridda i hela silon bör man överväga helkassation. Tornsilo Vid misstanke om mögel i tornsilo är det svårt att upptäcka mögel i fodret på foderbordet, då det har passerat uttagare, fläktar, vagnar e t c. Om man skulle se tydliga mögelkolonier på foderbordet efter denna hantering kan man lugnt säga att mögelangreppet är mycket kraftigt. Om man finner mögel i ytan i tornet gör man som i plansilon, ta bort det dåliga och minst 20 cm ner i det friska ensilaget. Problemet är att det är svårare att förutsäga hur det ser ut längre ner, varför regelbunden, daglig, kontroll är viktigt. Ta bort allt ensilage som tenderar att bli liggande på uttagare och eventuella rester på väggarna som riskerar att ramla ner. Hur undviker man mögel kommande år: Mögelbildning tyder på otät silo och/eller dålig packning och/eller dålig täckning. Man måste alltså minimera lufttillträde till silon. Öppna aldrig en silo förrän det är lagringsstabilt, minst 3, gärna 4-6 veckor efter man har förslutit silon. Undvik att lägga en 2:a-skörd på en 1:a-skörd, skarven kan utgöra en risk. Lämpliga tillsatsme-

17 17 (22) del är sådana som innehåller propionsyra, (t.ex. Promyr, Kofasil Ultra), bensoesyra (t.ex Lactisil 200NB, Kofasil Ultra) eller bakterien L.buchneri (ex. BioCool, Bio- BigBale och Bonsilage Plus). Balar Balar tenderar att dra till sig gnagare och fåglar som gör hål på plasten = mögel (i synnerhet om balarna innehåller helsäd). Plasta om möjligt på lagringsplatsen eller transportera till lagringsplatsen inom några timmar för att inte bryta förklistringen som sker i skarvarna. Täck med 6-8 lager plast, ställ balar på högkant, gärna på en yta med sand eller fint grus och lägg över nät. Använd dunkar eller små halmbalar som avståndshållare mellan balar och nät. Plansilo Förtorka till strax över pressvattengränsen, ca %, packa bättre, täck noggrannare. Vid inläggningen lägg tunna skikt av grönmassa utefter hela siloytan för att få en effektiv packning. Töm aldrig hela lass inne i silon. Lägg högre längs kanterna så att det går att köra med traktorn ända intill väggen. Ju grövre grödan är desto finare hackning krävs. Om uttagshastigheten inte går att öka p.g.a. för få djur, minska silohöjden vid inläggning något för att kunna hålla tillräckligt uttag. Ju jämnare snittyta en uttagare har desto mindre risk för luftintrång, vilket leder till mindre hygienproblem i ytskiktet. Tornsilo Täta otät silo om läckage vid bultar, skarvar eller andra riskställen. Rengör silon, fylltömmaren, etc. innan skörd. Anpassa ts-halten i tornet. Till nedre delen av tornet kan man driva förtorkningen lite längre, till %, därefter fyller man på med allt tyngre, blötare grönmassa, ca % och avslutar med några direktskördade lass. Täck ordentligt. Det är ytterst viktigt att täcka omgående innan för mycket silogaser har bildats. Sörj för god luftcirkulation tills arbetet är utfört. Klostridiesporer Analyser i sammanfattning: Smörsyra Clostridiesporer i mjölk Clostridiesporer, ensilage Clostridiesporer, träck Vilka analyser kan man göra? Det finns olika sätt att konstatera vilket sportryck det finns i kons närmiljö och följaktligen vilken nivå på åtgärder man måste lägga sig på för att minska risken att sporer hamnar i mjölken. Ren ko, närmiljö, mjölkanläggning och goda rutiner kan förebygga mycket, men vid mycket höga sportryck i mjölken är detta inte tillräckligt. Begär av Steins en serviceanalys av sporer i mjölken för att nivåbestämma sportrycket. Detta gäller i de mejerier som har 3+3 rör i sitt system. Nivåbestämning är också bra för att följa upp förändringar i rutiner e t c. Nedan behandlas ensilaget. Kemisk analys Sporerna kommer in med grönmassan. I ett ensilage med låg ts-halt, högt ph, gärna i kombination med jord- eller gödselinblandning, gror sporerna ut till vegetativa bakterier som förökar sig. Här är det lämpligt att analyser smörsyra och A- tal som är resultatet av klostridiernarnas aktivitet. Man tar ofta en sådan analys i kombination med ph och eventuell andra syror som ättiksyra och mjölksyra. Högt

18 18 (22) innehåll av smörsyra och A-tal är ett säkert tecken på att det vuxit klostridiebakterier i ensilaget. Det är dock inte ett tvärsäkert att man hittar sporer i ensilaget då det inte är säkert satt klostridiebakterierna övergått i sporform. Men det betraktas som sannolikt att det även kan finnas mycket sporer. Fördelen med att analysera smörsyra är att det ofta är lättare att hitta smörsyra på många ställen i ensilaget. Det är också billigare än att göra en sporanalys. Sporanalys I ett bra ensilage förökar sig inte clostridiebakterierna, sporerna blir alltså inte fler. Inte heller sker uppförökning i ett ensilage där ts-halten är hög men med tveksam hygienisk kvalitet. 35 % betraktas som tillräckligt hög ts-halt i exakthackat ensilage, men i icke hackat material i balar bör ts-halten vara minst 45 % eftersom ts-variationen är hög i dessa. I dessa ensilage har ingen smörsyra producerats utan man får ta en sporanalys, antingen på ensilaget eller på träcken. Provet kan frysas, både träck- och ensilageprover. Ensilage: Även om ett samlingsprov visar en måttlig till hög ts-halt finns ofta blötare partier, t.ex. i botten av balar där press- och kondensvatten samlas, utefter kanten i plansilon eller i ytskiktet under en dålig täckning där syre kunnat tränga in. Det är ifrån dessa partier man ska ta prov. Ensilageprov kan vara bra om man ska jämföra olika foderpartier/silos. Träck: En säkrare sporanalys får man från träcken. Man har beräknat att halten sporer är ungefär lika stor i träcken som i ensilaget. Fördelen är att sporerna finns jämnt fördelade i det som kon ger ifrån sig i jämförelse med det ojämna intaget av sporer från ensilaget. Träckprov skickas fryst i dubbla påsar i liten wellpappkartong, allt för att hindra läckage. Vad gör man med tveksamt foder? Balar Ge fodret i första hand till icke mjölkande djur. Till mjölkande kor bör man utesluta blöta balar, alternativt varvar man med balar som är torrare och där man förväntar sig en lägre sporhalt. Ett sätt att minska infektionstrycket är också att endast använda den övre delen av balen då detta är den torrare delen. Plansilo Ge fodret i första hand till icke mjölkande djur. Ta bort rejält under ytskiktet om det läckt in vatten. Fodra inte med ensilage från sidor och botten om det verkar blötare där. Renhållning Om foder med misstänkt hög halt klostridiesporer måste ges till mjölkkorna så ska man öka rengöringen av juver och spenar i samband med mjölkningen till det yttersta. Det kan man t.ex. göra genom att torka först med fuktig duk och sedan med torr duk. Om korna mjölkas i uppbundna stall så bör man vara ytterst noggrann med att inte få med föroreningar från båspallen i mjölken. Hur undviker man klostridiesporer till nästa år? För att bryta den onda cirkeln, d v s uppförökningen av sporer i ensilaget varje år, måste hela ensilagekedjan ses över, allt ifrån odling, skörd, inläggning och uttagning till rengöring av silo och utrustning inför nästa skörd. Undvik stallgödsel, speciellt fast- och kletgödsel men det gäller även flytgödsel, på växande gröda. Minimera jordinblandning vid skörd genom rätt inställning av maskinerna. Förtorka väl. Använd

19 19 (22) tillsatsmedel som är effektivt just mot klostridier i rätt dosering. Håll god renlighet i ladugården, genom klippta djur och noggrann spenavtorkning och ren båspall vid mjölkning. I exakthackat ensilage bildas mjölksyra snabbare och ph-sänkningen kan gå relativt snabbt, och risken för klostridietillväxt minskar. I långstråigt ensilage (=balar) är det svårare att få en jämn ts-halt och näringen för mjölksyrabakterierna i växtsaften är mer svårtillgänglig. Tillsatsmedel ska tillsättas vid bärgningen i hack- eller lastarvagnen exempelvis, inte i plansilon eller vid fläkten till tornsilon. Balar Förtorka ordentligt, gärna till minst 45 %. Använd ett lämpligt tillsatsmedel om ts-halten är under 45 %, exempelvis Kofasil Ultra eller Lactacil 200NB. Plansilo Förtorka och hacka grönmassan väl. Använd tillsatsmedel, en syra eller Kofasil Ultra. Packa väl, glöm inte sidorna. Sprid grönmassan utefter siloytan, helst inte mer än 10 cm tjockt innan ny packningsomgång. Lägg plast på sidorna före inläggning, vik in efter slutpackningen och lägg en täckplast ovanpå. Täck sedan med ett extra plastskikt som läggs över sidokanten på silon alternativt mellan vägg och sidoplast. På så sätt får man ett plastskikt för att stänga ute luften och ett plastskikt för att hindra vatten att tränga in i ensilaget. Tornsilo Förtorka, hacka väl, använd lämpligt tillsatsmedel. Till nedre delen av tornet kan man driva förtorkningen lite längre, till %, därefter fyller man på med allt tyngre, blötare grönmassa, ca % och avslutar med några direktskördade lass. Täck ordentligt.

20 20 (22) 3. Sammanfattande tabell Tabellen ska betraktas som en hjälp att bedöma ensilagets hygieniska kvalitet. En ensam analysparameter är sällan tillräcklig utan en sammanvägning bör göras utifrån flera parametrar. Fetstil = se kommentar Ensilagets ts-halt: <35 % ts >40 % ts bra dåligt bra dåligt Kemiska analyser ph 4, se diagram >5,0 Mjölksyra, % av ts 5-7 <4 3-5 <3 Smörsyra, % av prov < 0,1 >0,3 <0,1 >0,3 Ättiksyra, % av ts 1-3 >3 1-3 >3 Etanol, % av ts <1 >1 <1 >1 Ammoniumkväve* <8 >12 <8 >12 ADF-kväve* 2-5 > >15 Nitrat, % NO3 av ts <0,12 >0,25 <0,12 >0,25 Mikrobiella analyser antal, log cfu/g prov Mjölksyrabakterier >4,0 <4,0 >4,0 <4,0 Enterobakterier <2,0 >4,0 <2,0 >6,0 Koliforma bakt. 44 C <1,0 >2,0 <1,0 >3,0 Bacillus sporer <4,0 >5,0 <4,0 >5,0 Clostridium sporer <1,2 >2,5 <1,2 >2,5 Jästsvamp <3,0 >4,5 <4,0 >6,0 Mögelsvamp <2,5 >4,0 <3,0 >4,5 * % av total N Kommentarer till tabellen ph Högsta ph i ensilage för att uppnå lagringsstabilitet är lägre vid lägre tshalt. Vi hög ts-halt bidrar bristen på vatten till konserveringen utan att ph behöver vara så lågt. Över linjen = dåligt Under linjen = bra

21 21 (22) Mjölksyra Normalvärden för direktskörd med myrsyra tillsatt är 6-10 % av ts, för direktskörd utan myrsyra är 8-12 % av ts, för förtorkat (>30 % ts) är 3-7 % av ts. Tillsats av syror sänker behovet av mjölksyrabildning och därmed behovet av socker. Därför har syrabehandlade ensilage mer socker kvar än obehandlade. Ättiksyra Bör utgöra % av mjölksyra. Ättiksyra och propionsyra har svamphämmande verkan och motverkar varmgång i ensilaget. Ättiksyra stiger till runt 3 % av ts när man använder bakteriebaserat tillsatsmedel innehållande Lactobacillus Buchneri Ammoniumkväve Ungefärliga justeringar av A-talet i ensilage då tillsatsmedel som tillför ammoniak använts. Tillsats 3 l/ton Tillsats 6 l/ton Ts-halt, % Rp, % av ts Promyr, justering Kofasil Ultra, justering Ett ensilage med ett A-tal på 15 och som har ca 25 % ts och en råproteinhalt på ca 14 % ska således justeras ned med ca 4 enheter till ett A-tal på 11 om det ensilerats med 6 l Promyr per ton. Nitrat Nitrathalter i ensilaget mellan 0,12 % och 0,25 % av ts är godtagbart att utfodra om det övriga fodret och vattnet som ges är nitratfritt. Ensilage som innehåller upp till 0,44 % nitrat av ts kan ges i begränsad giva (< 50 % av dagligt ts-intag). Foder över 0,9 % skall aldrig ges till nötkreatur. Nitrat kan uttryckas på flera olika sätt. Nitrat (NO 3- ), Nitrat-kväve (NO 3 -N), Nitrit-kväve (NO 2 -N), Na-nitrit (NaNO 2 ). En översättning mellan olika enheter är: 1 mg NO3 = 4,4 mg NO3-N, dvs multiplicera NO3-N-halten med 4,4 för att få NO3 halten 1 mg NO2 = 3,3 mg NO2-N, dvs multiplicera NO2-N halten med 3,3 för att få NO2 -halten 1 mg NaNO2 = 0,67 mg NO2, dvs multiplicera NO2 halten med 0,67 för att få NaNO2-halten Mögelsvamp Antalet mögelsvampar per gram prov ger en mycket dålig uppskattning av mögelmängden i fodret. En liten mögelkoloni som bildat mögelsporer ger ett högt antal medan ett prov som är genomvuxet av mögelmycel och inte bildat sporer ger ett lågt tal. Det är oftast mer meningsfullt att bestämma vilka arter av mögelsvamp som dominerar i provet.