Fredagen den 12 juni 1896.

Transkript

1 Sockholm, p ä: Idun e n s m _. k. 5; Iduns M o d e., fjoondgsuppl.» 5: Iduns M o d e., mändsuppl.» 3: Bngideoben» 3: Byå: K l s ö d k y k o g. 1 6, 1. A l l m. elef Penumeion ske ä ll posnsle i ike. edkö FIHIOF ugifve: HELLBEG. äffs säks kl edkionssek.: M i n /. voe undelig, om icke nu, då liel lndes uppmäksmhe ikd på öfveingeniö A n d é e s äfvenylig fäd m o nodpolen, någo f de inesse, livmed den djäfve foskningsesnden omfs, skulle åefll på den kvinn, föd o c h fos h o n o m nu m e d söe solhe, men också med söe bäfvn än någon nnn i nkn följe honom på hns oviss väg. Nnsen, hvs nmn så of nämns i smmnhng med A n d é e s, kvlämndc en ung, föjusnde hängifven mk. D e n, så näms A n d é e vid hvilken hns nke hels skll döj, då hn syäfv i sin lä bllongkog öfve kisk hf, ä en åldig, f sog nedböjd m o de. D e voe icke på sin pls hä uppsäll den vnsklig fågn: fö hvilken ä skiljsmässn svås? De måse d o c k medgifvs, fö en ung älsknde kvinn i de ik föhoppningns de gld lefndsmodes blomningsid de skll v läe med illfösik blick emo åeseendes dg. F ö den gml moden, skilje sig fån si lifs söd solhe, oviss få upplefv den dg, då hon åe fmn honom, ä de säkeligen än ynge bä sknden. Båd dess kvinno, fu Nnsen fu A n d é e, hlv emelleid gifvi pof på en själf föskelse, en uppoffnde kälek o c h en såndkighe i on på fösynens godhe, föjän vå inneligse beundn. A så med illkämpd lugn i un klgn kunn skiljs fö en oviss fmid fån den mn högs älsk, de ä e ä Auonspis: Ugifningsld: hvje Akiebolg. 9: de å g. helgfi fedg. Lösnummepis 15 öe (lösn: ends fö kompleeing.) Nodlinn. 35 öe p nonpeilled. F ö»plssöknde» o.»ledig plse» 25 öe fo hvje påböjd iol sfv. Uländsk nnons. 70 öe p nonp- d Å n d é e. Nodpolsfens yje yckei Fedgen den 12 juni N: 24 (443) Penumeionspis Iduns mode. dg f gmmlnodisk vnlig. själssohe, nume cj hö ill de F u Min A n d é e Hennes ik begåfning, äskänsl led fösånd skpe, skulle kunn ä i mång o c h mycke en ovnlig kvinn. i hvilken e kl o m d ö m e, e f omuligf mycken skäp domine öfve de egenklls moden kvinnlig, hennes högs ovnlig vilje- o c h beskf, hennes fömåg fösk o c h lid fö, så jg nyss nämnde, nken illbk ill den gml nodisk kvinnoypen.»dess hjän f guld, dess viljo f sål» j, de blifv yvä llme sällsyn. H u u olik äo de icke den moden väldens nyckfull, egoisisk o c h ylig dme, sådn vi känn dem fån blslongen bdoen. D e sene h knske me lnge, me ubildd isisk smk, me gce. Men oligen bli ingen f dem m o de ill en mn, ufö e sodåd, infö hvilke hel välden ge f sig hen. Fu A n d é e illhö på både fädene- mödenesidn gml smålndssläke. D e egenskpe, umäk de kg, men känfisk Smålnds söne, besmhe, föegsmhe, ihädighe, oföskäckhe syns h koncene sig i bllongfen A n d é e s peson, o c h smm egenskpe åefinn vi i ik må hos lins mode. Hennes lif ebjude emelleid icke ill sin ye konue någo mäkvädig. F ö d d i V e x i ö 1821, dä fden, leko Heulin, en bode ill den bekne biskopen med smm nmn,

2 lsi) D U 1890 N limimé-m?^?^!^^ $MÉ&&få&^M$$M^MMé H v i l k e n flmm, ä n d i f å n d e h ö g, H v i l k ny, önde behg, ö j sig ui en m k s ög, Mål sig i m o d e n s nlesdg! jänsgjode v i d gymnsie, blef h o n vid 25 ås ålde gif m e d poeken i Genn K. Andée. Unde e kvs sekel föflö hennes lif lugn sill i P e h Bhes idyllisk lill sd vid Yeen. Fmiljen b e b o d d e dii e gmml hus, ännu inymme de nspåkslös poeke Den bild, vi genom fu A n d é e s välvilj i dg se oss i sfånd meddel f nodpolsfens bndomshem, vis oss s- högskoln. H o n ifdes emelleid icke i hufvudsden, un åevände efe vänne å ill Smålnd f ö bosä sig i fädenesden Vexiö. mode, om hon icke i si hjä näde en djup ängsln f ö sonens ö d e. H o n h gi bllongfäden så oundviklig, däfö sonen fån böjn i hennes ögon ä dnd o c h fosd ill ufönde f e sådn sodåd den nunume ä fu A n d é e bos i J ö n k ö p i n g, lig kulminionspunken f e dådkfig lif, dä hon hos dokoinnn Milopie, änk efe f en sällsyn djäf o c h enegisk kkäs den b e ö m d e läken, funni en ngenäm bosd Men h o n h icke kunn bnni sin sen åldedom. Undeecknd h hf uveckling. de so nöje å Iduns vägn dä få f- lys en djup sog öfve skiljsmässn fån den, med hvilken hel hennes själ smmnvuxi o c h lägg e besök h o s den vödde gml, hvs åeseende ä oviss. min inyck f de genom säskild ynnes beskäd möe skol säkeligen inesse Iduns Så of hon nämnde» A u g u s», fick ösen läse. - e vek onfll. J g infödes i en ljus, hvdgseflig duble, dä ll v yes odenlig odnd. Fmme vid fönse i de ine umme s i en länsol än älde dm, sysslnde med någo hndbee. dens hufvudg, Bhegn. ill vänse i fonden ese sig de gml emple, nume nedbunne es med e ny, sålige. ill höge gå en lien väg ned, o c h de gml, någo föflln huse i d e nämse höne ä jus poeke. V i se emelleid den ofigse sidn f de hem, fu A n d é e ännu bev i så kä hågkoms, ine nn i hennes ycke dä! med kn jämfös. P å nd sidn f huse ligge nämligen en päkig gmml ädgåd en f dess päonädgåd, ll sedn gefve Pes id ugö Genn solhe. Fån denn sid sed ä de lill Genn-poeke en idyll f de mes inbjudnde slg, hels nu, då fukäden bild e hf f hvi blommo. Usiken öfve V c e n, Visingsö d c vidsäck höjden på Yesgölndc ä också päkig. Omgifven f en so bnsk fem söne vå dö, ogif o c h båd bos i V e x i ö, äo ännu i lifve hde fu A n d é e full u p p besy. H o n v en husmode fä höll si hem i den yppes odning. Men ej nog hämed. Bnen skulle h undevisning. I Genn fnns den iden en eklssig pedgogi, o c h i denn läonsl»inläses» sönen f moden. Sedn blef hennes dglig bee genomgå läxon, o c h f ö deso bäe kunn gö de, böjde hon själf gundlig sude de ämnen, f ö hvilk hon v fämmnde. ^MMM?MiM Omsogsfull fö 'ifves fös smä P"ölje d u d e s v g b n e s fjä, Och h ä s o m e n v ä c k e s i e hjä, Ä de du, s o m v e l u g n de. P. A. Gnbeg. Jg pesenedes f ö fu A n d é e. Hon moog mig, icke med e föbindlig småleende f de konvenionell slge, un med en gnsknde, näsn säng blick. J g v näsn fädig ång, jg på de sä äng mig på en fämmnde gmml dm, synes hels vilj v ensm m e d sin nk, men e vänlig o c h äfm: V så god o c h si! kom mig känn mig fullkomlig hemmsdd.» J g h hf glädje f ll min bn,» sde hon,»men med Augus h de vi någo säskild, däfö hn bui sig en egen väg o c h d e n vägen h vi så svå. J g h följ honom genom ll hns mödo o c h seg o c h vn mig vid lefv med honom. Se hä skll ni f å s e!» Den gml gick fm ill e glsskåp, hvs dö hon öppnde. E n låd dogs fm, fylld med pppe konvolu.» H ä h jg g ö m ll hvd jg sml om A u g u s fån hns fös ungdom. S c hä. ex. äo hns föodnnden.» H o n äcke mig e kuve, p å hvilke med gmmldgs ydlig sil s o d : Augus. F u A n d é e hde vi en smul fökyld, Föodnnden. men v n u emligen ky. H o n ånjue njg öppnde de oföseglde konvolue ns god häls. Okd sin 75 å, gö h o n fmdog e elegm, innehöll meddelnde egenligen icke inyck f v gmml. ill moden om den nuvnde öfveingeniöens De släkmmde håe ä sne blond än gå. Ansike h icke mång ynko. M e d föodnnde penbyåns föesånde. sin egelbundn, mkede dg o c h den»så of de händ honom någo vikig, säk, fosknde blicken yckes de sne h hn gens elegfe ill mig däom. illhö en kffull sexioåing. De inyck Så sn hn nedkommi fån sin bllongf ännu obuen kf fösäkes f sämmn, fäde, h också hns fös nke vi lldeles skn d e n någo senimenl, undeä m i g m e d elegm. D e smä lidnde on, mn så of finne hos älde d- mig näsn mes, jg n u icke kn få någon me. F u Andées ös ä i fullkomlig h- undeäelse fån honom på länge.» moni med hennes ye: fs, äfm, näsn V i öppnde illsmmns flee nd konvolu bsk med en undeon f vänlighe. H o n ä genomgingo elegm o c h idningsuklipp, med e od döm f de fös inyc- ll mlde om sonens fmgång. D ä ken deu pesonifiede heden, äfmhelågo kllelse ill ledmoskp f uländsk en o c h gmmldgs känfullheen. läd sällskp, e so nl koespondense J g behöfdo icke sude hennes nsike länge, f ö finn en påfllnde likhe med sonen, den i ung å väldsbeömde nodpolsfen. Dgen, ögonen, uycke king munnen ä desmm. Hns djäfv önnäs skns emelleid. F u Andées pofil ä näsn gekisk med en k näs. Smle kom gens in på polfäden i bllong. D e föll sig icke svå fö d e Fån Genn pedgogi kom Augus den in på de ämne, y den gmls nk äo ydligen nu hel uppgn däf. J g hde nuvnde nodpolsfen-öf vcingeniöen föesäll mig hon. väl de fles mödill Jönköpings höge llmänn läovek, men i de fll skulle gö, v på föhnd ehuu hu nu lång ide måse v bo emo hel esn ends med en fövind fun hemme, upphöde icke moden följ esignion fnn sig i skiljsmässn. hns sudie. H o n söke sändig de modes h hon sök unde hel si l i f sä Men de öfveenssämme icke med fu A n dées kkä. L i k s o m h o n föu lef med mycke möjlig håll sig u niveu med i sonens bee, ä bon nu lik djup inesden mes älskde sonens vende, icke blo sed hn i de flig föegs ugång. fö vägled honom, un äfven ( de Hon h fån böjn s sig in i bllongfänuligen j u me sonen inängde i de specildens ll delje. H o n h följ uusninveenskpe, illhö hns beåde) H o n h ill o c h med nyfö kunn så, hon ville, inesse sig gen seg f ö seg. ligen vi nee i Göebog, dä sonen f ö fö hns bee föså desmm. Då fden, poeken, d o g 1871, flyde henne fökl bllonghuses konsukion hon efe e å ill Sockholm, dä den unge söndegning. Hon skulle emelleid icke v kvinn o c h A u g u s då visdes så elev vid eknisk ill svensk idning, A n d é e skifvi unde sin expediione o c h eso m. m. fö Mn kn föså sådn en älsknde mo. ä en helig sk» H v d o ni själf om polfäden i bllong, fu A n d é e?». Hon svde icke diek.» A u g u s o full fs, hn skll lycks. H n h sg mig, ll ä så i mins delj föbeed odnd. D e end hn själf ä oolig fö, ä bllongens usläppnde fån bllonghuse. De ä de end, hn icke kunn pöfv. Anns ä de icke ugången f esn hn ä ädd fö. M e n hn h sg mig, om jg icke skulle lefv, då hn komme illbk, så skulle fäden, o m än så lyckd, icke beed honom den ingse glädje. D e ä däfö skiljsmässn, då hn o g fsked f mig hä häomdgen, v så svå.» Hon beäde nu o m denn skiljsmäss, fö hvs gipnde delje j g icke vill edogö. D e finnes ske, äo ll fö helig fö ycksvän, o c h ill dem äkn jg de fsked. J g vill ends beä, modens sis o d ill sonen v o o :» D e ä den fös sog, du föosk mig, A u g u s.»

3 A bä själssohe. cu sådn sog med lugn, de ä k o n s s l ö j d beäff, f n n s k n p p s v e s i g b e g e p p e elle o d e ill.» J,» sde ill sis fu A n d é e,» A u g u s li lycks i ll, hn föegi sig. Hns enegi h vi så so, den bui sig väg genom hvje hinde, es sig. M e n de finns en höge mk, lede vå öden, o c h unde den måse äfven den skse böj s i g.» K o m m e så e o m s l g, f m k l l d f fmåskidndes oblidkelig lg, m e d e n s bli d e y e s d e f ä m s g i p e s f g i i g h ä n d e, föes f m å o c h, u v i d g s ill e s l g s ö f v e s v ä m n i n g. V f ö u nk e n p å d e u e s l u n d e n y i g så ö f v e v ä g n d e, d ä f f ö d d e s s m k l ö s h e, g i f v e m n s i g n u i n g e n o, f ö ä n ll o c h e n h v lämn de nyig å sido blo be p å» d e k o e» ll b å d e m ö j l i g o c h o m ö j l i g ikl, b l o f ö u ö f v k o n s slöjd. Jg fösod, de v den nken gf henne lugn, ehuu hon icke delde sonens fs illfösik. Hjlm Gsse. Ku dik k v ä l l e n sin s g. xkp dik' kvällen sin sin sg $> fåll skyn med sin pupubåd. Kom, älskde, lå oss dg ill of lo nod nådens osengåd! Hu locknde öd den slm! Vå ning slå, di öfoe en bo, vå käleks längln oss im blnd, gyllene molnen e fidsäll bo. Af jodens mång bekymme ej mäk e end dess öskel nä, ej finnes e kvl, skymme vå lycks sol i de fjän blå. Väl skll de ej länge sånde, de hem ei oss byggde i fonskyn, men uln sknd vånd, vi se de fll fly vå syn. E eoigl öde ci spn ' fägens växlnde, ik spel; oändlighee vi n, hvi vå flykig föjd h del. A någ sekunde binn f Ufves fullhe, f kälekens glöd. sedn i klhe svinn hu hälig lefid, hu hälig död! JE. N. Södebeg. Någ od om slöjd oeli Af l^onsslöjcl. Mhild Lngie. I. ^ v l ö j c e n s pedgogisk beydelse den Aus p e d g o g i s k s l ö j d e n s u p p f o s n d e inflynde l ä v ä l n u m e ej f n å g o n b e vins. v ä o m h s l ö j d e n få e n v i k en usäckning, h v o m knpps de d ö m d e, s o m f ö e p i o l å s e d n f ö s b ö j d e b e p å få d e n u p p s k d f m d g e n i l j u s e. De end, s o m n u s k u l l e k u n n i f å g s ä s, ä v ä l h u u v i d s l ö j d e n llid o c h ö f v e l l g å i d e n ä ikningen. O l y c k l i g v i s ä m ä n s k l i g h e e n llid b ö j d fc öfvediffce. ide hfv funnis, då ll b e e s o m m e d h ä n d e u f ö d e s b l e f f ö k d, o c h d å s m k o c h s k ö n k o n s nsågos oföenlig m e d hvdgslifve. Sådn v f ö b e h å l l e b l o å l i f v e s s ö n d g s b n, h d e å d h å l l h e l g d h e l v e c k n i g e n o m, o c h dilen k u n d e blo den v, s o m e j h d e n å g o n n g ö. Hvd D e o d e ej k u n n n e k s, å m i n s o n e den kvinnlig slöjden gå i den ikningen, o m d e n o c k s å ej h u n n i e n så flig öfvodif. M e n d e k o m m e n o g. N ä m n se ill o c h m e d l l m o g e n s d ö i s k o l o, d ä säskild undeviss i slöjd, bode m e d silko p å finse k l ä d e ill b o d d u k elle i»fillegepy» sy en»nimkss» då kn m n vekligen fuk de väs. Äfven slöjden i elemen nd s k o l o, f o l k s k o l o n i n e u n d n g n, ä n o g icke inne på lldeles ä väg, hvilke oelo f ö k l s däf, d e n n s l ö j d ä n n u ä ill e n v i s s g d e x p e i m e n e n d e. A f v e n b i d g e häill, v i s s k u s e s k o l g e n o m gås o c h i d e n däill ä llfö k n p p illgen. L ä s n i n g e n h n ä m l i g e n i n e så s o m d e n b o d e n i n g e n m i n s k s elle blifvi ö f v e flee å u s ä c k. L ä o i d e n, skol i d e n ä u n g e f ä d e n s m m, m e n d e s o m u n d e d e n i d e n s k l l l ä s ä m å n g d u b b l d. S l ö j d e n h n u o c k s å få s i g en l i e n v å b l n d n d l ä o ä m n e n, o c h u n d e läes l e d n i n g o c h i l l s y n k n j u llid å s d k o m m s e n e m l i g e n j ä m n s m l i n g f p o f ko på de been, kusen omf. M e n i ll h n d b e e fods öfning, o m m n skll h i n n f ö v ä f v n å g o n f ä d i g h e däi, ill ö f n i n g f o d s i d, o c h d e n h mn ej. s ö m d e n n s l ö j d få så i l l b k f ö s å d n, s o m, o m d o n i c k e ä k o n s s l ö j d, i ll fll l e d e däill. H ä v i d ä i c k e s g d k o n s s l ö j d e n skll å s i d o s ä s elle i n g k s l å n g däifån. D e n skll b l o i c k e i n k ä k på d e n n y i g s l ö j d e n s o m å d e o c h den skll i c k e, få i c k e u ill fläd o c h f å f ä n g l i g he, ej b l i f v ä llfö d y b. D e, s o m fö s å d n s l ö j d h f v så u p ä g l d e n l g, d e s s i d e n v ä g e n k u n n fös l å n g, m å g ä n b ö ill o c h m e d ä k n f ö en p l i k f ö u v e c k l i n g e n f d y l i k n l g g ö d e offe, s o m e f o d s. M e n enh v, s o m k n f ö nål elle v ä f s k y e l, n ö d v ä n d i g skll b u k d e s s e d s k p ill s. k. konsslöjd, de ode k n p p k u n n fösvs. O c h d e n p å s e n e i d e sä m y c k e omlde»kvinnokfen» vekligen»missb u k s», nä clon m e d föbiseende f del nyig bee s l ö s s p å ö f v e f l ö d i g p y d n d s f ö e m å l, d ä o m o d o d e fles v é n i g ä. H v d h j ä l p e d e d e n m ä n n i s k n s själ jg men, d e n u n g flickns fmid, o m hon l d i g så p ä k i g s ö m m i silke o c h g u l d o c h i n e k n o d e n l i g k l i p p ill o c h s y e l i n n e, elle e n s s o p p d o hål, h e n n e s e g n s m å o s e n ö d å sli i d e n s u m p h o n icke kn sick. L i f s g Också en iendenshison» f Mi Bolin. ^Syene hägg blommde o c h spidde sin dof i vålufen, bion sude liflig, ifig insml h o n u n g fömjöl, fågln uppsämde sin sånge, dels locknde, dels uppmunnde hvvnd, öfve de hel sped sig mogonsolen lysnde vämnde. På ädgådens nykele gång vnd den ung flickn; hennes nk flyg bo ill den, ho. gifvi si löfe o m kälek o, ll unde de hon sml f våens få b l o m m o en smkfull, lien buke pyde med den sin E m e l l e i d ä d e s v å s ä g, h u u enkl, lndlig h, Sålnde ungdomsglädje den sken skulle k u n n odns. Föken lyse u hennes mök ögon, o c h hälsns oso H u l d L u n d i n s l ä o k u s ä så v ä l o c h föbloms på de f solen någo byn kinden. Huu dyb äo oj fö henne dess ncisse, s å n d i g u p p s ä l l d, g e n o m d e n n s k u l l e uikle, hycine o c h blnd d e m de ndig m n j u s k o m m ill d e ä o c h i k i g gäse o c h späd blden f plno, fös e s u l e, o m m n n ä m l i g e n k u n d e få nlänge fm på men ined b l o m m o belön v ä n d illäcklig id däpå. M e n i d e n ä den, s o m uppdgi dem. H o n h ju m e d egen hnd plne o c h vn hvje väx hä, söd i. e x. f o l k s k o l o n llfö s n å l i l l g e n, hvje blomm, o c h ined sin käleksfull blick o c h i fine o c h h ö g e s k o l o i n k ä k s b e gifve hon lik en uppmunnde smekning y d l i g f i d e n f ö d e n n e n k l o c h n y i g å sin skyddsling. Huu fidfull föeflle s l ö j d g e n o m b u k e p å s m m i d s y henne ej denn lill ädgåd, dä hon unde dömm o m en leende fmid off både id b o d e j u l k l p p m e s ö f v e f l ö d s möd fö ill denn våens högid, ping i k l f d y m e i l e. sen, kunn vis sin f huu fin hon få de; A l l d e ä d o c k i c k e s g d s o m e uom hvd den nu skänke henne i blomsedof, fågelsång, msol e fönöjd sinne v ä n k l n d e m o s k o l n. S k o l u n d e v i s n i n g e n ä j hon hennes käe f, nu k o m m e väl e g e n l i g e n e u y c k f i d s n d n, f dä vndnde, skll gifv sin glädje illkänn u n d e e n v i s s p e i o d å d n d e åsike, elle öfve ll denn hälighe. Mycke ikig: den gmle genomils äfven hn f en ljuflig lifssöms ö k e å m i n s o n e så m y c k e s o m m ö j l i g ning, äcke henne smeknde hnden säge: illmöesgå dess. O c h då, nä s l ö j d e n s»jg böj fölik mig med din»dumm v u n n b e y d e l s e e k ä n n e s o c h f ö d e n s m m fofö växe», min kä flick; den hv ll skänk ds um, m e n ine smidig de mins mig m y c k e n njuning o c h dig själf - j, få se på din bun hådnde hände icke f p u s p å b o k l i g k u n s k p e, så k n m n äo de så pydlig, men de vin o m bee ej f s k o l n b e g ä m e ä n h o n g ö. S k o l n häls.» s k l l d ä e m o k u n n f h e m m e b e g ä, på den gund, s o m i skoln lägges, i hemm e v i d e b y g g e s m e n n ä skll d e A hfv gå; den ung Hickn li fövnds k e? Läxläsning o c h kiskifning uppg ls ill en fullmogen kvinn; hon vnd nu i så s o i d, o c h e n l i e n fiid o c h i d ill en nnn ädgåd, söe, ike, me gifvhde ö e l s e i fi l u f e n m å s e j u d e u n g h f v. än den, s o m i hennes u n g d o m s vå v hennes pdis. önoso esed spid sin dofl, Men de oikig i b å d e hemslöjd o c h so ung kls f vinbä o c h jodgubb bä skolslöjden i lig skolo å m i n s o n e vine om, äfven hä h en veksm, odä d e n e n k l k o n s s l ö j d e n, d e n s o m efe nnde människohnd be. H o n gå vid sidn f sin m k e ; däken hon bä yde på, f ö k e n L u n d i n s k u s, o m d e n n ä i l l ä m sogen edn lg sin ycknde höd på henp d e s, s k u l l e g i f v e n f u l l s ä n d i g kl föenes själ, den blick hon ks på bloms ä l l n i n g o m o c h e n v i s s f ä d i g h e i slämon, hon bä i buden, ä ej me sålnde, illused idning fö ese-, v n d i n g s - o c h kuoslif, U I S E N l ä d j e. numme hvnnn ukomme med e g- å i 2 s i d i veck o c h kos fö m j d e c e m b e ends 3 kono. g

4 un djup sogsen vemodig. Den ljusn dock någo, ju me hon bek sin älskling, blommon, d e m hon skö o c h ns på de få sunde hon kunn lämn öfig göomål å någon nnn. Nu h hon ej på länge hf id elle lus ägn sig å dem, y sjukdom död hfv vi gäse i hennes h e m, o c h den ljus ängeln med de osig kinden, hennes lill älskling, v blo e lån fån h i m m e l e n ; den späd koppshyddn hvil nu unde kykogådens gön kulle.»hvfö ge du i dg f din kä oso, du s o m ju llid hels se d e m si kv på busken,» fåg hennes mn.»jo,» bli sve,» k o m så gå vi ill Ullns gä' dä skol de få spid sin dof o c h l o m kälek sknd.» Medn de sill vnd g e n o m ädgåden, komme en i sin bokig däk klädd kull, skjunde en kä med gönske o c h bä. H o n ä på väg fösälj ädgådens lse, men hon måse fös inhäm sin mmodes åd nvisning. Denn bek nkfull de vck väl fomde gukon, de öd sfig jodgubbn, de päkig äskidon, säge någ od o m pis hvd me kn behöfvs sm gifve ill sis den ogn jäninnn en uppmunnde, vänlig nick.»lifve ä nog ändå b ik, min vän,» säge hon, vänd ill sin mn;»jg änke, då vi nyss jod vå älskling, solen ej me kunde lys fö, fåglns sång ej me föjd mi sinne b l o m m o n ej me dof fö m i g ; men jg känne nu, bee m e d omnken fö ädgåden nog skol åefö mig ill lifskf. >»J», sv hn,»måe h o p p m o d åe spi upp hos d i g ; sådn sml mn bäs i nuens sköe.» An en gång åese vi vå vän, den fö ädgådsbee så vm inessede kvinnn; men nu h hon b k o m sig ännu me f soge o c h lidnde, än då vi sis smmnäffde m e d henne. Hennes pnn ä fåd, hennes hå hvi, men den kl blicken lyse ännu U de dä mök ögonen l o m m o d o c h h o p p m o d mö mnnen med lien h o p p o m på nd snden ä idel åeseende, solljus, lif, blomsedof. H o n sie ensm i sin enkl boning, dä hvje däill ndvändb pls ä uppgen f väl vådde växe. Upp emo ke sling sig mugönns mök löfveik, i fönsen så ksio, hujo, dceno m. m., o c h i hönen säck sig väifomde cypesse i höjden. Den med knopp öfvefull cmelin vin bäs o m hä, i den enkl bosden m e d de låg fönsen, hfv ogen våd o c h käleksfull omnke es hvd e växhus kn ebjud f solljus o c h skicklighe. Den lill fösugn kll don gml kvinnn fö sin bnkmme; dä, på flee hyllo i fönse, dge hon upp sin sko; i små buk väx de fodig, o c h h o n glädjes öfve med dess sin bn kunn dels ök sin blomsesmling, dels begåfv besöknde vänne, ej kunn undelå gifv henne beömmnde od fö hennes»lyck med växe», s o m de säg. På bode fmfö henne så en kog m e d fuk, hämd u hennes egen lill äpp, den väl vådde ädgåden, omge hennes bosd; hi h hon efe sin mns d ö d fly de kä, f henne själf föädlde fukäden, s o m nu skänk henne lön fö mödn, o c h hä fosäe hon, så m y c k e hennes kfe medgifv, si bee m e d odl blommo, gönske fuk. Jus nu äde inom döen en ung flick, doe ill den gmls ungdomsvän; med e gld»god dg, snäll n» häls hon den gml.» V ä l k o m m e n min kä, efelängde flick» lyde sve.»ändligen k o m m e du m e d undeäelse fån min lidnde vän; hu må hon idg?»»jo, ck,» sv den ung flickn»fuken de vck hösblommon, s o m du skickde henne, hfv beydlig pigg upp henne, o c h h o n kn i dg ill o c h med ö någo på sin fölmde m. A c k, hvfö ä ej m m m lik ky o c h sk s o m du, n; I äen ju lik gml?»»gud llen ve sve på din fåg, min vän; din m o h llid hels vel si inne vid si hndbee, läs o c h gubbl i eligiös spösmål sm söj öfve elände i.välden. De v minsnn ej så lä fö mig kunn dg henne m e d u i nuens sköe.»»o du, o m hon me viss ue, delgi i been unde b himmel, inesse sig. e x. fö växe o c h sådn, hon då vi fiske?»»jg ve ej de ä ju möjlig» sv den gml nkfull;»men si ne en sund, smk på min äpplen o c h päon du se så fisk o c h sk u; skulle ej du vilj ägns id öeh kfe å lä dig ädgådsskösel. Jg o, käleken I il I bee med växen gö oss me ny än hvd mn hiills kommi änk på; ihädighe föskelse fods nog, men lönen fö mödn bli söe än f hvd nn bee vi än g oss ill med, H v d säge du om mi föslg?»»jg säge j o däill f hel mi hjä: du h smi mig, du kä, gml n, med din»dumm» v u m fö växe; i vine gå jg o c h se på, hu du sköe o m din fvoie; i vå o c h i m hopps jg f ädgådsmäsn hä bedvid få undevisning, så jg sedn kn böj på egen hnd skö o m vå ädgåd ck, hvd de skll bli både olig nyig!»» V i h vi g i f i f e m å,» s d e f u n,» o c h vi h d e en lien gosse, s o m v e å....» o c h h o n v ä n d e s i g b o.»j, m i n g u m m,» sde hn,» m e n vi m i s s u n n i n e H e e n o g h o n o m, o c h i n e p v s e n helle, h n h d e g o d, f s de sved de gjode de. M e n nu h G u d se ill, h u o m vi fick d e, o c h n u h vi h o p p o m esäning,» o c h nu l o g hn igen e m o henne, j g ycke på n y, d e v s k d, i n g e n s å g d e m e än j g.» M e n ve fun,» sde m n n e n,» n u skulle fun gö oss en so glädje, o m h o n ville s n n o c h d i c k kffe h o s o s s. Vi vän en km m o d sin h u s u o c h sin lill flick. V i g å i l l s m m n s så h ä V å d m e s p å s ö n d g s e f e m i d d g n e e p f m i l j e. D å läse v i lie o c h s j u n g e lie, o c h s e n så g å v i u o c h p o m e n e e g, o c h k l ä d p e n n i n g. så skiljs v i å o c h g å h v ill si. N å g o "En kvinnofåg" f vik. k v ä l l s m å l b y v i o s s i n e o m s y ill m e d, f ö d å s k u l l e h u s u n i n e h nåen äd insändi.nn skifce Ull o s s följnde: g o lugn, un d e ä vi h v o c h en hos H ed. ldig läd på l uppmun sin s i g, m e n eflig h v i, skll f u n o, f ö penumene ill insänd uppsse, liknnde o m vi h d e flig o c h e n k e l, m å n g e n c/cm i den inessn»hushållspenningfågn» g å n g k n p p n o g, så ä' v i ä n d å så innefö någ å sedn, men önde l i g n ö j d o c h g l d. D e f ö s å s, n ä lille billigse säe kläd sig väl, J o h n l e f d e, d å k u n d e vi i n e» - - o c h n u Jg o inång skulle e cksmm föl- v d e m n n e n s u fc v ä n d s i g b o. en dylik fågs dyfnde. Mången ung koinn De knckde på döen, vännen komkunde häigenom få någ god vinlm, huu m o, v ä l k l ä d b e f o l k. Jg skulle så hon skulle få sin lill lön föslå, genom g ä n s n n k v e n s u n d, m e n m å n g nds efenhe se, huu ugifen hävidlg nd besök måse föegs, unde bäs bö födels. Mången mk mode h j ä l i g v ä l ö n s k n i n g å b å d s i d o skilj kunde få vädefull uppslg ngående konsen d e s v i å. J, h i s o i e n ä e n k e l, m e n n ä l jö-cli sin egn >nålpeng» fmilj ens j g m i n n e s d e s s g l d, v ä l v i l l i g o c h föklädkss, Afoen hä kunde mn ju gö >e n ö j d m ä n n i s k o, ä n k e j g, d e i c k e seckjpch behndl sken både fån des synpunk, ä så l l d e l e s e n k e l i n o m s i n e g n hfve små inkomse s/nå peenione, f ö h å l l n d e n g å o c h g ö s m m l e d e s. sm fån des, hf söe illgång i d i g en m å n d g s m o g o n v j g ue söe foding på sin ole, Blifc de bäs, å o s l g s u l l s i d n. J g g i c k i n p å e n l i e n uppssen pisbelönde, så deso bäe!» gåd m e d en h o p v u x e n löfsl i f o n d e n o c h Föslge synes oss god, villig oi ll- k n c k d e m e d e n v i s s f ö s g d h e p å e n d ö Inifån h ö d e s id äo illmöesgå hvje önskn, kn i e m y c k e u c k l i g h u s. n ä m l i g e n e s k skål. E f e u p p e p d e länd vå läsinno ill nöje elle ny, cilj ci. gän nodn en pisäjln i ddädespenning- k n c k n i n g ö p p n d e s ä n d l i g e n d ö e n, o c h fäyn» i smm sil, i»hshållspenninyfå- j g s å g i u m m e e n m ä n g d p e s o n e m e d upphesde nsiken o c h häfig åböde. gn-o Så om åe. Fö denn dock må kunn odns så, sken bli så pkisk så L y c k l i g v i s k o m e n f k l n e u p å gållsidig möjlig belgs, bedj ci nu fös ll, d e n ill m i g, h n b e f n n s v» v i c e v ä d». inesse sig fö ämne, i bef ill e» S ö m m e s k, j o d e b o e n s c k e hä dkionen sns fmsäll sin föslg i u c k l e p å g å d e n, n o g k n j g v i s fun önskemål, huu en sådn pisäjling lämpligs ill h e n n e, ifll d ä ä n å g o s e, m e n bode odns, hc de olik inkomssleclien bode d e äo n o g i n e u p p s i g n ä n.» dgs o. s. o. Vi sh;o däefe omedelb soefe å s k i l l i g p l m e n e n d o fick j g li nodn den jöeslgn iäjlingen lck k o m m in. M e n d ä f n n s v e k l i g e n n å g o på föhnd, hjäligen j'ö ll god åd i äende. s e. Dä sod en lång, vcke, päkig Sockholm i juni Med. " D esse f Idun. o JJ s m å, N å g b i l d e u» d e b u n d n s y s n s» lif, ecknde fö Idun f A m n d K e f s e d. (Fos.)» M e n ni m å s e ä n d å h n å g o n h e m l i g h e f ö få d e g å s å b,» s d e j g.» F m m e d d e n n u, så j g s e d n få lä u d e n.» D e s k d e b å d v å.» J o, f u n ä ll slug h o n,» sde hn, s o m v den m e s lfö.» D e h vi n o g. i l l o c h m e d vå. Nä vi h en sln, så gö vi oss ändå ing onödig behöfve, o c h f ö d e n d så b e d j vi d g l i g e n o m Guds välsignelse.» y n g l i n g p å 17 å i s k j o ä m n e o c h vä d e sig. B ä d d e n, s o m h n l ä m n, b e s o d f n å g o n s o s s v ö f s o. N å g o, s o m ens illnämelsevis liknde sängkläde, fnns icke. Ynglingens mo, sydde hndsk o c h nä l y c k n v g o d k u n d e f ö j ä n v å o c h f e m i o i v e c k n, v en lien h o p k u m p e n o c h sv g u m m, s o m fy d e p å u n d e en likledes sv kffepnn. D e v så å n g i u m m e, m n i n e k u n d e v ä n d sig. N å g o n sipls fnns icke nn än i sängne.» M e n,» sde g u m m n,» v i b o ä n d å e n s m m hä, m i n g o s se o c h j g.» I ll d e m ö k e s o d y n g l i n g e n, h ö g e s, l j u s o c h finhyl, ö d o c h hvi s o m en u n g A d o n i s. Jg gjode i hs min neckning på sående fo.» D e ä s v å,» s d e s o n e n,» vi i n e k n b e f u n si, s å v i d i n e f u n s k u l l e v i l j slå s i g n e d p å b o d e,» illde hn m e d en viss h u m o.» M e n de F å n o. m e d 22 pil i l l 15 m j e l i s e s e söe pi G l s o. U s k o s p o s l i n e sm öfighusgeådsikl, p s s n d e fö B o u p p s ä n i u g ill s o m m n ö j e n, s å s o m k n i f v, gffl, sked, b i c k o, b ö d k o g, k o p p e m l j e d e o c h f ö e n n k o k k ä l, g y o, s e k p n n o, m o l, k f f e k v n, kffebänne, h i n k, bljo, l e k ä l o c h b o s m. m. 17 egnégn Obs.! A f e n h ä n d e l s e finnes e pi p e e u l l g d i n e, s o m b o s l u m p s. Sop V å - e l i s i o n S Akiebolge Svensk Husgeådsmgsine 1 7, h ö n e f Döbelnsg.

5 s k l l ll bli b ä e ; j g h få e n s ä d n i n g n u m e d s e x k o n o i v e c k n o c h påö k n i n g ill h ö s e n. V i s s se h ä f s l i g u, men d e ä ä n d å så, v i b o f ö o s s själfv. M o s g u m m n ä i n e v i d e e n l i g f s i g, s k j g s ä g, m e n snäll ä h o n i ll fll, s c k e, h o n h i n e h f så g l d d, s k fun o.» En sjuksköesks esmene. Jg fösöke gifv någ åd i ikning f k f f e b l o c h h l m, j g g f n å g vn i n g f ö d å l i g k m s k p o. s. v. o c h d ö e n ö p p n d e s f ö m i g p å e f u l l k o m l i g genlemnlik sä sängdes o m de kyffe, s o m d o c k v så k ä s å s o m e» e g e, ensm h e m». S j u k s k ö e s k n m å k o m m ill si v ä f m e d l d i g så s o s j ä l f k ä n s l o c h d e n m o l i s k öf v e l ä g s e n h e, s o m lss f v i s s h e e n o m e n ä l i g fylel p l i k d ä h j ä s d ö äo s ä n g d fö h e n n e, dä m å s e h o n nödv ä n d i g g ö si b e e m e d s i c k n, o c h d e n y n g d s o m d ä i g e n o m b e d e s i g u öfve h e n n e s s i n n e, s k l l o v i f v e l k i g åevek på hennes veksmhe. Men unfö vände m i g en öfveskning. D ä s o d» v i c e v ä d e n» o c h f vkde min åekoms.» F u n s k v g o d u s ä k, j g s å ill e m o,» s d e h n m e d m å n g m e u n n d e b l i n k n i n g.» S e, j g ä lie full f ö illfälle, m e n e n n n n g å n g, o m f u n vill s k i f v e b e f k o ill m i g, d e b e h ö f s b med so o d :»Vice väden» m e d jock s e c k u n d e o c h så h u s n u m m e o c h g... Om d e d å så b så m y c k e s o m :» N u s m ä l l e d e» elle n å g o i d e n v ä g e n, så f ö s å j g, h v d s o m m e n s, o c h d å skll jg v lldeles egäl, nä fun k o m m e. O c h d å k u n d e v i d i c k kffe i b c s å n, n ä syenen blomm. De voe j u nöjsm. F ö f u n ä v ä l g o d o c h u s ä k, j g ä lie full f ö illfälle.» J g k u n d e i c k e l o f v s k i c k n å g o b e f k o, m e n v i s k i l j d e s efe e k o s m l m y c k e v ä n l i g s ä m d. Hn h d e n ä m l i g e n l o f v f ö s ö k v» e g ä l», b å d e nä syenen b l o m m d e, o c h nä d e v i s s n d e, ä f v e n u n h o p p e o m n å g o n kffedickning i löfslen. N ä s b e s ö k g j o d e s i e s ö e h u s m e d e m l i g e n y m l i g gåd, dä en m s s bn leke gjode o d y g d. Själfv plsen h d e e n k e, k s e n d u s e e n d e, i d e fles f ö n s e s k n d e s g d i n e, h v i l k e å d e h e l g f e o m o c h s i n d e inyck. M e n nä j g p å nope:»sig in» öppnde den nvisde döen en pp upp, m ö e s j g f e s k s o l l j u s, s o m öfvegö hel de so n m m e. D e v n ä s n o m p å m ö b l e, m e n e n o c h fin. På golfve, s o m v nyskud, låg en mss n y s s illifn s k j o o. E n k v i n n s p å e n l å g p l l o c h ef f o f n d e s k j o bål f b u n m e d d o m e s i k. Symskinen sod mid i de ödslig umme, v i d d e n s m m s e n s o v ä x kl. jg» F ö l å, j g s ö e,» s d e j g,» m e n s k u l l e ö n s k få n å g u p p l y s n i n g.» Hon p e k d e p å d e n e n f v å ä s o l.» V så g o d o c h s i,» s d e h o n. Vi lde någo o m beslönen h o n s y d d e å v å b o d o c h o m u g i f e n f ö hushålle, o c h däefe k o m m o v i in p å de enskild. H n s unde de sml l u d e s i g m o s y m s k i n e n, u n s ä g e o d. H n s m i d i s c l s k e n e, j g såg, hu g u l b l e k h n v i h y n, o c h h u f m g d d e n j ä e l i k g e s l e n s å g u.» O c h ni s k ö e m s k i n e n å sde jg. e husu,»»j, v i få l o f s y e d u s s i n o m dgen, o c h f u n k n v e d e ä k n p p ä n d å, fö v i h v å b n,» s d e h n.»niio öe d u s s i n e. M e n v i f ö l o i n e m o d e, fun, fö v i ä' b n ill e n i k f d e.» Och de nickde m o hvnd i hemlig fösånd. (Slu i näs n:.) ej l o m finkänsligheen, låe s i g e j sä lä u n d e y c k s i ll s y n n e h e h o s e u u n g flick, s o m k o m m e d i e k fån e g o d hem, dä ö m h e o c h h ä n s y n vi eglende f ö s m m i i l e f n d e n. O c h m å n g, f o s s illhö ju fmilje, i n o m hvilk hänsynsfullhe i u m g ä n g e ä e n s e k e l g m m l diion. Ebb von Schwein. K ä j g f ö l j m i n o f ö g ä l i g v ä n n i n, d e n n y l i g e n så i d i g o c h o f ö m o d b o y c k f ö k e n E b b v o n S c h w e i n, ill d e s i s h v i l o u m m e o c h i m i sill h e m g e n o m g i c k d e n h i s o i v i g e n o m l e f v ills m m n s, n n m i g äfven i m i n n e en del nk, s o m h o n of ul u n d e vå sml, ngående llmänheens föhållnde ill d e s s n s p å k s l ö s o c h o f s så o e g e n nyig jäninno i bmhäigheens jäns, hvilk de llmänn spåkbuke nume p l ä g b e n ä m n» s y s». O c h d e föll m i g in, j g s k u l l e f ö s ö k s ä d e s s n k p å p p p e e o c h g e n o m n å g o n i d n i n g öfv e l ä m n d e m ill d e n n l l m ä n h e, s o m f l ä f ö k l l i g s k ä l h s v å s ä s i g in i d e s s k v i n n o s o f d j u p, finkänslig o c h d o l d i n e lif, m e n f h v i l k e n d e d o c k så m y c k e beo i fåg o m d e en ye b e i n g e l s e n f ö b e e s k l l k u n n s k e med glädje o c h blifv välsignelsebingnde. De ä d ä f ö m e d i l l f e d s s ä l l e l s e, e h u u med e n v i s s ä d d h å g ej i l l ä c k l i g y d lig k u n n uyck m i g, s o m j g säe m i g n e d s k i f v d e s s d e, s e d n I d u n s ed k i o n f ö k l s i g v i l l i g b i n g s y s e E b b s e s m e n e ill v i d e k e s s k ä n n e dom. J g v å g b e g g n m i g f d e d i e k l e s f o m i h o p p k u n n g i f v e m e l e f v n d e o c h p e s o n l i g u y c k å h e n n e s nk. U n d e de sense åen h änkesäe b e y d l i g f ö ä n d s ill f ö m å n f ö s j u k s k ö eskon. M e n ä n n u f ö n å g å s e d n i b ö j n f m i n b n s ö e v i o f p å e n hel d e l f ö d o m, i c k e l o m e, lindig uyck, eseved b e m ö n d e äfven i n o m fmilje, s o m g e n o m smhällssällning u p p f o s n k u n d e n g s så p å e h ö g e b i l d n i n g s s d i u m. M n m o o g sjuksköeskn ungefä s o m m n skulle mogi d ö d e n själf, d e n m e s o v ä l k o m n f ll g ä s e. D e å s k å d n i n g s s ä, e n k v l e f v fån d e i d e d å m n h d e» d ö d d o k o e», d. v. s. f ö s i sis s u n d e n efes k i c k d e l ä k e n s å s o m e o u n d v i k l i g o n d, invekde på hel b e m ö n d e m o sjuksköeskn. Hon nsågs en öfveflödig, i h v j e fll b e s v ä l i g i l l ö k n i n g i hushålle. M n g f h e n n e e u n d e h l i g k o s h å l l, o c h d e k u n d e h ä n d, h o n b l e f n v i s d i n g s i n m å l i d e b l n d jänne. I själfv veke b o d e j u en sådn o m s ä n d i g h e b e k s s o m e n b g e l l f den, s o m v i g si lif å f ö s k e l s e n o c h ö d mjukheen, m e n den mänsklig känsln, fö De ligge sålund i llmänheens ege i n e s s e m o l i s k u n d e s ö d j s j u k s k ö e s k n g e n o m e b e m ö n d e, s o m m e dge h e n n e i n o m f m i l j e k e s e n o c h g ö henne ill e n m e d l e m f d e n s m m ä n i s o l e h e n n e. M n b e h ö f v e i d e fles fll i c k e b e f, h o n i c k e s k u l l e k ä n n o c h v e i n g sin p l s. H o n b e g ä i n g f ö o e n den, m e n väl föoende. E n f ö d o m, s o m vi o f påäff, ä m i s s n k e n o m f ö s ö k ill e l i g i ö s p o p g n d, en missnke s o m of ls oginhe, j häskhe m o en veklig fom sjuksköesk. J g vill v i s s e j b e s i d, v i s s f ö s ö k ill p o p g n d v i d s j u k s ä n g n e s u n d o m g j o s i g g ä l l n d e i s y n n e h e fån ung, s j u k s k ö e s k o s s i d, h v i l k s ni ä s ö e än d e s e f e n h e. Men i llmänhe o d e f ö h å l l n d e v d e, s j u k s k ö e s k n e n d s b e g ä o l e n s f ö sin e g e n el i g i ö s å s k å d n i n g o c h i n g l u n d vill u p p ä d s o m n å g o n s l g s n d l i g e p e s e n n ino m fmilje, h v i l k ej hfv någ eligiös inessen. S j u k s k ö e s k n s kll o c h h e n n e s s ä n d i g n ä b e ö i n g m e d d ö d e n ä o föv i s s o ä g n d e g i f v h e n n e e n e l i g i ö s gundåskådning, men llmänheen missge sig h e l v i s s, o m d e n o, d e n n lifsuppfning m e d n ö d v ä n d i g h e skulle m e d f ö e n s u m u l e n s k e i s m o c h u e s l u ll nd inessen. V i d m å n g e n s j u k s ä n g ä en g u n d d e l i g i ö s å s k å d n i n g u n d e l ä n d e fö s j u k v å d e n, o c h m å n g e n p i e n befinn e s i g i d e n b e l ä g e n h e e n e l i g i ö s ö s ä fö h o n o m f lik v ä s e n l i g b e y d e l s e s o m läkevåd. J g h o p p s v i s s e l i g e n, d e n s i g n d e u p p l y s n i n g e n s k l l d g f ö d g, å fö å b e e d ll s ö e u m f ö o l e n s e n s s o p i n c i p, o c h j g h d e n ö f v e y g e l s e n o c h e f e n h e e n, s j u k s k ö e s k o n s k o l g e nom sin l i f s g ä n i n g ll m e p e d i k in i d e l l m ä n n m e d v e n e, d e s kll ä e f. d e v i k i g s e, m e s k n i n g s v ä d, j äoik i smhällslifve. M e n j g skulle i c k e d e s o m i n d e ö n s k, - d e s s s y n punke blefve fmhålln o c h bekde. Vi hfv egle o c h insukione fö vå veksmhe. D e skulle v önsklig, o m llmänh e e n v i l l e s j ä l f v i l l i g sif b e s ä m m e l s e fö si b e m ö n d e m o s j u k s k ö e s k o n. J, så ungefä o j g, Ebb von S c h w e i n skulle h vel se sin nk o m sjuksköeskns veksmhe ens f ö h å l l n d e ill de. Dock knske o c h llmänhe- densmm fomule- s k u l l e h o n h v e l in- l ä g g i f o m e n n å g o m e f d e n ö d m j u k h e o c h d i s k e i o n, s o m v o o så u m ä k n d e fö hennes ve dess de, b l i d v ä s e n. O c h d e n, s o m skifs k u l l e h e l s ö n s k k u n -

6 n g i f v o n m e l i f s l e f v n d e b i l d f d e n o f ö g ä l i g v ä n n e n ä n s o m k n f m g å u o f v n s å e n d e. F ö i n å g o n m å n b i d g häill h h o n e m e l l e i d b e d få säll ill e d k i o n e n s f ö f o g n d e en foogfi, h v i l k e n hel viss i d e v i d kes, dä syse E b b v ä l s k d o c h v ä d e d, skll v ä c k e n g e n ä m o c h k ä m i n n e f h e n n e, un öfvedif k n sägs h vi en ypisk sjuksköesk. Edl. Fån Iduns läsekes. Ännu en g å n g o l i k sä d ö d ål. Ui Ny Dgl. Allehnd fö den 17 sisl. pil finnes läs en f undeecknd insänd uppss ngående ålslk. I beöd uppss h dels påviss felkigheen i de i idningn emellnå föekommnde nvisning fö dödnde f ål, dels ock fmhållis födelne f de f sv. llm. kvinnoföeningen ill djuens s k y d d föodde sä fö ålslk. Då emelleid ui en sene i Ny Dgl. Alleh. ingen ikel blifvi nmäk, den f kvinnoföeningen i dess fån ycke ugifn nvisning föeskifn ågäd, ålen, omedelb efe de hn blifvi slkd, bode nedläggs i kokhe ven, skulle hfv ill följd, fisken oge osmk g e n o m sålund koks, innn hn blifvi ensd, nse sig undeecknd bö meddel, fisken unde den ko idymd f 1 högs 2 minue, hvunde den bö ligg i vne, inglund koks, ej helle ge någon osmk f de hos denn fisk, i jämföelse m e d de fles nd fiskslg, högs obeydlig innnmäe. M e n vill mn, sedn ålens hjän kosss, dess hufvud sjä fhuggis (icke fskuis) o c h blode funni, un, lägg ålen i ven, dg uf skinne, så låe de sig lä gö, sedn mn fösikig loss skinne fån koppen e sycke vid hlsen, m e n i sådn fll sling sig ålen så väl unde de skinne fdges s o m unde ensningen, hvjäme, sedn fisken sycks, äfven de syckde delne öv sig, innn de nedläggs ill kokning. Huuvid åe dess öelse äo bevis på en fovo f känsel o c h smä elle ends eflexöelse i neve o c h muskle, illo vi oss ej fgö, men hvd vi ve ä, sådn öelse icke föekomm unde de skinne fskps o c h fisken enss o c h sycks, då hn dessföinnn vi nedlgd i kokhe ven. De f kvinnoföeningen föodde säe fö ålslk ode således v de fö en så seglifvd fisk ålen mins plågsmm. E i»svensk fiskeiidskif» efe en ysk idskif föeslge föfingssä, i en spnn elle nn m e d lock fövsed käl, ui ven fös m e d lie koksl o c h äik, död ål, måse vi, efe nsälld fösök, på de llvligse l syk, y i sälle fö ålen skulle, enlig uppgif, genom en sådn behndling»inom en hlf minu v d ö d», ä hn ännu efe fem minues fölopp vid full lif, j så lifskfig,, sedn b u l v u d e blifvi kossd lik sjäen f hugge, de föunämnd öelsen vid skinnes fgnde m. m. föekomm. A ålen ui ofvnnämnd blndning, besående f l ' / knn ven, '/., lie äik 3 hände full m e d sl, lide föfälig, ode fmgå bl.. däf, hns ögon öfvevdgs f en hvi hinn, hvilke nyde hn fölo synen. 4 Undeecknd nhålle vödsm, ofvnsående måe infös i så mång idning möjlig. Sockholm den 1 juni Josephine Venius. Odfönde i syelsen fö sv. llm. kvinnoföeningen ill djuens skydd. En m e d l e m f d e l i l l o s y n l i g» S ä l l s k p e fö välviljns o d n n d e» skvifve ill o s s : Snäll Idun! De ä viss god o c h väl Idun genom nodnnde f äing melln ekänd skifsälle o c h konsnäe skff gedige innehåll ill fömån fö sin läsekes men m e d hänsyn ill ll de mång små enkl hem sm näsn isolede kvinnlig individe, fö hvilk Idun knske ä den end fösöelsen, komme dem ill del, voe de b snäll, om Idun äfven ville lie ofe nodn nspåkslöse äfmng elle meningsying, om hvilk lie hv kunde v med.) Hushålls-, gifs- o c h veksmhesfågn h viss diskues fliig, m e n de äo ju ouömlig ämnen, så länge välden så, o c h bli väl bekde fån ll nee synpunke. Inessn skulle v ve. ex. hu so pocen ungefä f ogif kvinno i Sveige melln, lå oss säg, 18 o c h 40 å, ej hf någon»veklig» fie, elle en elle flee gånge vi»ingfövlofvd», elle g e n o m dödsfll, sog, sjukdom, olyckshändelse mås fså fån äkenskp. Af ej minde inesse skulle v ve, hu pss so pocen f svensk kvinno melln å, s o m ägn sig å någo besämd yke elle bee, o c h hu mång gö de f lus elle f nöd, elle knske, äe sgd, få ve hvd mn ägn sig å hvd mn hels skulle vilj ägn sig å. Gän ode väl hvje kvinn, kn beså sig e befmäke, non y m besv någ sådn smvesfågo, o c h så finge Idun lå oss ve hu de ä. fse J3eie~Julies mkndsminnen^ En kulubild fån de gml Vemlnd.» _ l,» sde fse Beo-Julie, o c h d e b l e f e lie u p p e h å l l i s u m p s i c k o n s s n b b ö e l s e,» u n d i n e, j g säge: m k n d e n v o o so händelse i l n d s o e n fö i v ä l d e n, d e s ö e m k n d e n å m i n s o n e. ä n k e e n s å d n m k nd s o m pemässn i Klsd»» Ä b e m s e n, h n f o e p e m e s e n g å n g,» llde Signe.»Alldeles d u,» s m å l o g fse.» D e n äcke väl sin fjoon dg, o c h hel s'n v s o m f ö b y -4- i n e k ä n n i g e n så o l i g m n h d e! De v näsn o m hel povinsen hde säm m ö e dä. O c h de v ändå ine d e n sös m k n d i l n d e ; m e n o m ui b h d e se den!»»snäll fse l då o m fö oss, hu d e g i c k ill i p e m ä s s n,» b d M y.» D e b l e f ve m y c k e s ä g flick, så d e g å v i s s i n e.» de, kä»äh j o, fse lill, b e ä f ö o s s, m e d n v i s i så hä i o m e d v å h n d been!»» G ö d e, snäll, f s e!»» N å, s o m ni vill, j g s k l l f ö s ö k. P e s m ä s s n, s o m d e n ä e l i g e n h e e, v sdens sös mknd, u o m d e n v de lå m i g s e! e p m i n d e p å h ö s e n o c h så e n v i n e m k n d ; m e n o g d g föek o m m o icke då fö iden. D e n s k u l l e enl i g l g ä c k fån d e n 1 0 ill d e n 17 j u l i, men vde n o g d y g å dg däöfve i b l n d. D e e, f y f ö s d g n p å g i c k den s. k.» b o n d m k n d e n», s e d n o g» h e skpsmknden» vid, den höll i länge nog. F ö s b ö j d e d ä s ö m m i n fån ll håll b ö n d e o c h d e s h u s u, s ö n e» j ä n o» m e d säckkäo o c h lss, j, med s m å b å fån ll s ä n d e f V ä n e n» K l n», b å v i d b å l d e ill uefe e l f v e n s k j, fån b i s k o p s g å d e n i n o ill K l b o g y e s i s ö d e. S i g n e s å g väl d e s o v å v å n i n g s h u s e m e d s i n fövildde ädgåd, då du v i Klsd o c h hälsde p å? j, j g kn o de. Nu ä d e s d e n s f i g g å d, m e n h ine llid v i de, m å n i o. Fös v de ) Unde ubiken»vå dmes klädpenning» i de numme hopps vi, den äde insändinnn skll finn e uppslg i den ikning, hon föod. edkionen. konobännei u n d e Gusf III:s id, se'n b l e f d e p i v e g e n d o m, m e n h e e fof n d e» b ä n n e i e», ills g e n e l e n g e f v e C l Löwenhielm, fideikommissie ill L o n g, k ö p e d e, lä d e s å u p p u si föfll s o m e s l g s p l s i q u s i - i l i e n s k sil o c h g f d e nmne Klbog. D å blef dä high-life l y s n d e b l e e n i d ; själf ve O s k I v gäs dä. M e n sedn blef d e såld, o c h j, d e ä i n e f ö s g å n g e n, s o m en h i s o i b ö j v i d b ä n n e i e o c h s l u vid fighuse. H v v j g n u? Jo, vid b å n, S å p c k d e s v o n u p p jg s å g d e s o m b n ifån v å f ö n s e : full h ö n s b u, g j o d h e l e n k e l f v å bäde m e d spjälo emelln, äkäl, visp, m o, fläde elle v ä f d, o c h m y c k e nn p l c e d e s p å k j e n ; b ä k n d e få blindos v i d d e g m l lönnns s m m ; g u m sn m e d sin so h o n v ä c k e gens g p o j k n s h ö g i n e s s e d e ä i n e h v d g m n k n b e s å s i g m e d e så u s ö k n ö j e s o m e s m e d e n b u n d e n g u m s c! E s å d n lif o c h e n s å d n k o n s e f få, höns, pojk, köpe o c h sälje! O c h sed n h d e f o l k e u y m m e n o g l o g e i sin b å. i d i g o m m o g n n fick m n se j ä n o n s i v i d b å k n e n, d o p p m e s s i n g s k m m e n i elf ven o c h v e n k m m håe, ills d e s k e n» s o m f d e n d y s e p o m d». K o m e n e g n s k u, s p u n g o ll u p p u b å n o c h s o d o s n ä s o m p c k d sill i ll f ö s u g o v i d elf g i o c h hög uppe i ppon, j, inne i köken, så d ä s u n d o m b l e f e m l i g e n l i e n p l s fö k ö k s n ö s i g p å. M e n n e k n å g o n k ö f v e h u f v u d e v i d s å d n illfällen k o m v i s s l d i g i fåg, f s ä n m o s f ä e n i n n e k u n d e bli s o m i e b y g g h u s, p l u s l u k e n f g m l v å l ä d e s k o d o n. U n d e d e s s d g clefs h n d e l i s å n d, en m ä n g d d e f s å d n s e s u p p p å so oge, o c h öfve» g o n» melln s å n d e n l d e s k f g n i s q v i s ill n ö d ofig s k y d d e m o egn o c h solhe. O c h hä såldes b å d e n ö d v ä n d i g h e s o c h lyxikl f m å n g h n d s l g, m e s g ö f e, fösås. D ä f u n n o s s å n d f ö s v f v e, b l e c k slge, g u l d s m e d e (nd, edje ngens, de bäs h d e nuligvis buike i n o m h u s ), s k o m k e o. s. v. B o k b i n d e u s ä l l d e o m hvnn pslmböcke, kokböcke små bönböcke i 2 3 ums fom med do ll b o k i g s e p ä m. Dess bönböcke h ä n g d e vnligen på snöen i ikig fesone, s o m g u n g d e fm o c h illbk öfve d i s k e n, n ä n å g o n s ö e ill d e m. V ä s g ö o c h n d» h n d l e» s ö k e f e s» m o o n i s m e d päkig linne- o c h bomnllsväfnde,»jänon» o c h des»goss» m e d gnn silkesduk. O c h dä kilde hund o c h s m å p o j k f m f ö e n s föe, d ä pofv d e s n y legöke, dä v sim o c h sk o c h s k i k, s k y f d m m elle v i d e g n väde flode f g s m u s. Men någo m ä k v ä d i g ä, s l g s m å l h ö d e ill u n dngen. V i s s b l e f v o m ä n n i s k o n ös i g i j u l i h e n, m e n d e v i c k e l i k fes n d e s o m u n d e h ö s o c h v i n e s l ä c k ö s e n i b ä n n v i n, o c h g ä l s j u k n fick sälln ikig f; vnligen häskde en sämn i n g f g e m y l i g h e o c h f o l k n ö j e. E n n n n p ä g e l e h u u lik g l d fick sden unde»heskpsmknden». A l l m o g e n v ä n d e o m h e m m e d sin bå käo, belåen, o m dess v o o o m m o c h» s k b o k e n» full. En, icke gjo v i d e g o d ffäe, m e n ä n d å k ö p» p e n g k l ä m m» ill s i n s k b o k, k u n d e n o g få

7 h ö f e n l y c k l i g e g n n e :» H v s' ( s k ' ) I g ö m e p e n g k l ä m m, I, s o m i n e h nå' peug' å k l ä m m?» Men i de hel v sämjn g o d o c h lndsvägen icke e n s å d n ö f v k u l s o m efe v i n e m k n d e n. S å n d e n g l e s n d e efe h n d o c h fösvunno sluligen. Och unde iden i n s ö m m d e en n y pub l i k, s o m f y l l d e s d e n ä n d ill b ä d d e n, d. v. s. ill k å s n, y y e s få v o o d e f m i l j e, s o m i c k e v i d d e illfälle o g o e m o s l ä k o c h v ä n n e s o m g ä s e elle o c k h y d e u u m å n å g o n e s n d e fmilj elle l å n g v ä g» k m m h n d l e», o c h d å b e e d d e s väl m å n g e n g å n g å h u s e s f o l k elle å d e y n g e g ä s e n p o v i s o i s k s ä n g k m i v i n d s k u p o, j, i v i n d s k o n o. Mycke väl m i n n s j g, hu vi b o d d e en gång, n å g å efe v å flyning fån s d e n, d å j g s o m u n g flick i l l s m m n s m e d d e m i n v g ä s h o s s l ä k i n g u n d e e n sådn mknd. Ä n d fån i d i g p å v å e n g l d d e m n s i g å d e f ö e s å e n d e n ö j e,» P e m e s» d e b e y d d e m ö h e l V e m l n c l i s i n b ä s k l ä d e o c h si b ä s l y n n e, u p p l i f v g m l b e k n s k p e o c h g ö n y. D e å g ä s d e i m i n m o b o s h u s e n f m i l j ill, u o m v å, o c h d ä h d e n g e s s o f p l s e å d e ä l d e. o. m. i f ö m k e o c h i m s l e n. V i flicko fingo d ä f ö b o p å e v i n d s k o n o, d i v i m å s e p k i s e o s s u p p p å e n s e g e fån fösugn. V i s o f v o ll e i» s y s k o n s ä n g» p å g o l f v e o c h k l ä d d e o s s f m f ö e n o g så p y d l i g o l e b o d, e n lå ö f v e ä c k m e d e n s o d u k o c h d ä p å e n l å g, b e d spegel m e d låd j g minns de s o m i gå o c h så k l ä d e v i u f ö s e g e n, f s n d e i v å b ä s s s s, s i d e n elle n e e l d u k, f ö g å u o c h p o m e n e p å g o n v i behöfde icke änk på esns besvälige ä n d m å l, y m m m g j o d e l l i d själf s i n u p p k ö p f s p e c e i e f ö åe o c h d i v e s e nn ; v i h d e g o d i d s e p å ll häligh e e fån ö s n o c h v ä s n, äff v ä n n e o c h b e k n, k n s k e k ö p e n n y» p i» f s i d e n s s b ä n ä s d u k e n i f i c k o i klädningn voo i de nämse okänd lyx då fö iden!» Of slös d g e n p å een. Piee Del n d o c h h n fu l d i g skll j g g l ö m m den! Boden, Fedik, v då ännu så u n g, h n i n e h u n n i v i s, h v i l k e n sohe hn skulle bli. Lill B e y D e l n d u p p ä d d e i bnolle o c h blef guflig uppbuen. H o n v s e x elle s j u å g m ml, o jg, nä n å g o n fågde henne p å e n b n b j u d n i n g i e n f s d e n s f m i l j e, o m d e i n e v b o l i g få p p l å d e.» S å d n småske beö ine en so själ,» s v d e d e n lill m e d o e f e h ä m l i g g c i ö s hållning. O c h den ung, vck A m n d W i d e b e g, s e d e m e gif m e d H e s s l e k n s k e ä d e i n e m å n g, s o m m i n n s henhe nu, m e n då funnos n o g de, s o m k u n d e s å k v efe k v o c h v ä n p å få s e b e n s k y m f h e n n e s n s i k e v i d isens ugång. Jg h hö en u n g s u d e n n u ä h n e n g m m l s d i g fmiljef l o m, hu hn m e d en km s o d u n f ö k y k n o c h p o s d e, n ä hon vigdes. (De v nu, fösås, ine i Klsd, un i Upsl.) D å h o n efe vigseln seg u p p i v g n e n m e d sin m n, säcke h o n u h n d e n öfve v g n s d ö e n e ö g o n b l i c k, o l i g e n f ö d g i n e n flik f k l ä d n i n g e n. (Slu i näs numme.) U n o i s b o k e n. En hög folkskol fö flicko. Sällskpe fo folkundevisningens befämjnde beslö på sin åssmmnkoms i Sockholm i slue f fö veckn dess. hiills vnde bildningsnsl fö blifvnde läinno i föening med småskol skll omognises ill en»höge flickskol», livs mål ä å flicko, genomgå folkskoln, meddel dels en fos undevisning, dels en fullsändig ubildning fö kvinnlig pkisk uppgife. Fö inäde i skoln fods äg de högs kunskpsmå, meddels i folkskoln, o c h v väl visodd fö uppfönde o c h fli. Skoln skll beså f vå eåig klsse, i hvilk illsmmns 40 läjung undeviss. V i d hvje hösemins böjn ings omking 20 ny läjung. Undngsvis kn en läjunge diek ings i nd klssen. Undevisning i eoeisk ämnen skll m e d d e ls högs 16 imm i v e c k n ; den öfig iden skll ägns å öfningsämnen, i fäms umme å undevisning i husbållsgöomål o c h kvinnlig hndbeen. Blnd läoämnen i nd klssen föekomm hälsovådslä o c h uppfosingslä. Den sis oddgummn i Sockholm h nu sk å fögängelsen. H o n hee mcln Lundqvis o c h v b o e n d e å Djugåden sm fled i lödgs i en ålde f 96 å. Olof u d b e c k oml edn på 1600-le i föbigående oddpigo, på bå öfveföde ungkl o c h jungfu ill Djugåden. I böjn f näs åhundde äo xo ufädde, o c h oddlge få sin säskkd pivilegie. Bå ne k o m m o småningom i ego hos älde kvinno, hvilk ningen själfv elle g e n o m nd f smm kön besöjde odden. Ill omyck, lik åkdängne - - skifv föfne f»gml Sockholm» o c h b e ö m d fö sin so ufösgåfvo, hvilk knske v o o väl behöflig, då de gällde sv hvje peson, gens vid sin nkoms fodde, de m e d h o n o m skulle»sä u», föde de emelleid e jämföelsevis lycklig lif ill fm emo miden f vå åhundde. ee musik. Diekö nfs vänne konsempel å Djugåden - be fliig fösö oss i mvämen. I måndgs fon lde»djugådseen» fm e ny pogm, s o m dock, dessväe, icke slog ll fö liflig n.» P u n k fö punk», komedi i en k f Heni Muge, gick edn fö 35 å sedn fö fös gången öfve svensk scen o c h gf då Svne Hedin en glnsoll; h O. Bysöms fmsällning nu säges de k o m m e ends de gmle o c h minnesgode känn sknd efe»hvd vi hfve». Nyheen däemo, den ysk fsen»ppps p o j k e», ode ej någonsin k o m m föväfv ens minnens glns. Må v oiginle,»de benve», gjo en så ofnlig lyck i Belin, dess föfe, Hns Fische o c h Josef Jno, den sene en omyck skådespele vid Eesidenz-ee, på de smm skol h inhös omking 120,000 mk. De bevis blo, Belinsmk Sockholmssmk äo u ing, s o m emellnå kunn ligg mins lik åskiljs s o m de bägge huivudsädem. H V. Lundbeg o c h föken Mgnuson gjode dock si bäs f de båd hufvudollen, blnd dem, s o m sodo d e m bi m e d ppe föjäns, må nämns föken Åbeg o c h h Sömbeg Klinbeg.»Aeneen» v så på onsdgen fädig m e d en epis f vå gmle vän Millöckes gml»iggsudenen» o c h vå llid lik ung fu Csegen s o m Lu. ill de kpile i mens eekönik få vi åekomm i näs veck. Budfäden. Beäelse fån Bohusläns f Johnnes skägåd Sundbld. (Föfens sis, efelämnde bee.) ( F O S. O. l d e s i g d e s s i linie, h ä l s n d e m e d å o n o c h h u d e, h v e f c n i n f o s e sin f ä d, g u l l h o l m s b o n i f ö h o p p n i n g i få h ä l s b n d f ä d e n v i d å e k o m s e n ill h e m ö n. S x efe m i d d g e n b ö j d e d e e m e l l e i d» d '» n o i f å n ; efe n å g i m m h d e blåsen illgi i syk o c h h d e vid s o l n e d g å n g e n ö f v e g å ill full s o m. De v m i d i nedne; okobeskymning e n b l e f s å l u n d k o, o c h e d j u p m ö k e b e d d e sig öfve Ellöse so v e n y. I fiskeläge åe synes ljus i hvje fönse; ends i budehuse v de mök. Läges i n v å n e fingo i n g e n o ; d e s o d o i g u p p e, s k s m l n d e, u n d e d e m n l y s s n d e ill v å g o n s s s l n d e m o snden o c h bånes h u g g n d e m o byggon.» M e n h v gå vi egenligen häue å vnk f ö?» hödes sluligen losåldemnnens sk ös.» I kvälling k o m m å s ' å v i p e ' uefå. H v de b e y d d e, d e f ö s o ' b å d ' Klle å di nde, s o m ä m e.... Ingen f ö n u f i ' m ä n s k h g e sej fån n d lnd' i gå kväll. Di ligge öfve dä å k o m m e i m o o n bii.... Gå i boen!.. P!... H v e m h n å n s i n h ö, e budfäd gå e boen. G å h e m å l ä g e, g o d f o l k. I m o o n bii sk' vi s m ls v i d s o b y g g å h u f ö d o m.» D e led en s u n d p å m o g o n e n följnde dg. E sycke söde o m Gullholmen på H e m n ö - s n d e n h d e e n flock m ä n n i s k o s m l s i g. S p i l l o n f s j ä l f v b u d e b å e n h d e flui i l n d, o c h d e v d e s s m n sod o c h bekde.» S ' j ine d e!» ubs en g m m l v ä d e bien fiske, s o m bedben sucki båd händen i byxon.»s' j' ine d e! M å s e l ä e n h i e p d l å i s o m iki l i k s l m e. D e s' j ' K l l e, m e n h n b g i n å m e j å s', d e n s o m s e g l j o l i k i n g e g å n g e, s h n, d e n d u n k n i n e p å Ellos, s' h n. D e ' fick h n s e! H n v lli' s o m o d i, K l l e, å d ä f ö g i c k de de gick.»» J, d e k u n d e i n e g å p å n n s ä än d e g i c k,» h ö d e s e n n n n ö s ;» d u b b e l djuem ö e å så k ä i n g e m ö e. G m l N i l l s y n s i n e e v å g å n g e o m å', m e n s k u l l e h o ine nu u å m ö d o m k n s k e!»» S e dä, d ä k o m m e d i!» h ö d e s i d e s m m en ös.»hock di?»» D e nd böllopsfolke, ve j '.» Alls ö g o n v ä n d e sig n u uå fjoden, o c h m n fick d ä v i d ö g o n e n p å d e b å d nd böllopsbåne, s o m leg öfve i Mol n d, o c h h v i l k n u m e d e n fisk slö höllo u p p m o d e n sös b å b y g g n. A l l s k y n d d e n u ill d e n n. :i::!:»nä k o m Klle å A n n h e m?» o p d e en ö s fån d e n n ä m s e båen, då denne k o m i n o m höhåll.» D i h ldi' k o m m e.... D e h n o k k g å ill f ö d o m ; spille å b å e n h flu e i l n d,» h ö d e s e n ö s fån b y g g n.» H v d säje I! D e ä v ä l ldi m ö j l i '. A h, H e e G u d så o l y c k l i '!... D e v ' d å d i, s o m v i h d e i l o v i d e s m m v i vänd e o m. D e v ' e' s o g l i ' b ö l l o p s n, di fick, s c k e! A K l l e s k u l l e v så enveen! H o b' h o n o m me än hn väd v ' h n s k u l l e s n n k v.» SLU.) M i d u n d e fäden m ö e de de åevänd n d e k y k b å n e. F ö h e d b u d p e Möe f vänne dju. ' ' Akelig bidevind.

8 DUN S 9 G D e s s o d växldes ue p å bån melln d e å e k o m m n d e böllopsfolke, u n d e d e m ä n n e n u n k d e p å h u f v u d e o c b kvinnfolken b ö j d e gå o c h j ä m sig. K o m n e i l n d, b ö j d e g ä s e n e d o gö fö h v d de visse o m de o m k o m n e ; de v ej m y c k e. A l l e båne h d e lg u på s m m gång. D e åekomn hde d o c k s n f u n n i o m ö j l i g h e e n f k o m m öfve i d e n snde s o m e n o c h v ä n d om. D e h d e h ä v i d s k i l j s å ; sis s k y m e n f b u d e b å e n h d e d e s e i s j ä l f v kvällningen, någo i lov. de sis. Mo don väbn begvägg, vi v e, h d e h n s p l u p p e lie senhvlf, m e ö p p n i n g, s å s o s o m e m i n kklom. D e v ' v ä n d u å Ellos. L ä n g s i n v e ' g f v e l n s e h n e' l y k, s o m H n s hä skulle änn i m ö k n i n g.... H ö du, H n s, d u g l ö m d e v ä l lli' d e? Fs de behöfve j ' ine fåg.... N e j, j ' kn o d e, j ' s å g j u ' f ö ä x e n, n ä j änk e ä ee. K l o c k v ä n d å s e x, d å j ' s å g ' n fläm däinne. N u h somen s l ä c k h e n n e.... H d e h n h ' d e sken e å ä sej ee, h d e d e lli' s k e.»»b besynneli v' de emellei',» sde m ä s e l o s e u,» K l l e, d å h n h ö d e i ' k i n g s k ä, i n e k u n d e fll så h s i g, h n k u n d e k l s e j f ö '.»»Vcke s o m!» hödes en hånlig ös i hopen.» J g s å g ' e n så y d l i ' s o m.... Pln g i c k d ä å k l o c k n v e p s s s e x... så k o m h n e b k, å d å v d e m ö k.... H n v n o k k så ilsk p å ' n, h n k u n n h gjo väe än d e,» hödes de i fbun m e n i n g, u n d e d e s m l e n n d sunde dänkes i sole. : :» A j ', f ö m i n d e l, y c k e d e v ' ä n n u b e s y n n e l i g e, h n s c k så l å n g ne; de ä m e ä n b e s y n n e l i ',» m e n e ä l d s e l o s lälingon,»elle hu, m ä s e?» M ä s e l o s e n, ill h v i l k e n h n s u n d e o d n d e v ä d j, b e e d d e s i g j u s s v, d å en b l n d k v i n n f o l k e n u b s :» N e j, v e l h v s o m ä ä n n u b e s y n n e l i g e? J o, d e v, hn ine k u n d e lå b e sej å snn kv v i g j o d e ; h o b ' n m e än hn v v ä d, m e n omöjli! H n skulle n ö d v ä n d i u, å h v f ö? J o, f ö e å d ä n k h e n ne på själfv böllopskvällen, m e n snn ä mnfolk.»»nå, nå, v i sk ine fö m y c k e klndd!»ine nn än g o d o m de d ö d e!» h e e d e,» i n f ö l l l o s å l c l e m n n e n mecl någo usäknde i onen.» H n v n o k k en k l o k o c h f ö ä n k s m k. D e vis' hn i»sch, ä D u h ju säje j.. hö'e.. hödes de j?.. fe js mogs med cksmhe. Logogyf. A inunde fge y Icke llid godhe döljes Kn hos mig mn få sude. Jg med vcke däk kn sky, Jg f skönhesfläck höljes, Men de ä jps icke me. Om jg veklig ä så dålig, Som mn häsk mig vill påböd, A en sk jg själf ej känne. Mången kll mig blo pålig, And, hvilks od bli höd, Säg min skäp bänne. E O H & Co. eknisk Fbiken"GÖA L E J O N " fi. «GÖEBOG. elle, äe, skä. hvje söckendg kl Inn ehållsföeeknin g. M i n A n d é e, n o d p o l s f e n s m o d e ; f Hjlm Cssel. ( M e d p o ä o c h v y f A n d é e s b n d o m s h e m ). N u d i k k v ä l l e n sin sg; p o e m f E. N. Södebeg. N å g o d o m slöjd o c h k o n s s l ö j d ; f Mhild Lnglc. L i f s g l ä d j e ; också, en e n d e n s h i s o i f Mi Bolin. V å d m e s k l ä d p e n n i n g ;»en k v i n n o f å g» f v i k.»dess s m å» ; n å g b i l d e u»de b u n d n sysns lif», e c k n d e fö I d u n f Amnd Kefsedl. (Fos.). E n s j u k s k ö e s k s e s m e n e ; f Edl. (Med p o ä f E b b v. S c h w e i n ). F å n I d u n s l ä s e k e s : Ä n n u en g å n g o l i k s ä d ö d ål. E n m e d l e m f de lilj o s y n l i g»sällskp e fö v ä l v i l j n s o d n n d e.». Fse B e e - J u l i e s m k n d s m i n n e n ; e n k u l u b i l d fån de g m l V e m l n d. U n o i s b o k e n. e e o c h m u s i k. B u d f ä d e n ; b e äelse fån B o h u s l ä n s s k ä g å d f Johnnes Sundbld. ( F o s, o c h slu). idsfödif. En fde kn mi fös äg, Men äge o c k mi nd då; Hns fde kn du också säg A hn h både e vå, Men o c k på smm gång mi hel, De ä en sk s o m ej kn fel. S. L. Kosgå. isnde kll vind. empeuen svl. Lång, sid sku, s o m blöe upp mken. Ing pomendfn v i d hfssnden, ingen isisk nodnd skogsfes ese ll nöjen f nnn.»jg h ldig hf så åkig,» suckde Len B. sogse, dä hon s h e m m o c h hlfsof i fonsunden.»jg upplefve ldig en m kuslige än denn,» illde hon» doppde m si sffnsböd i ekoppen. H o n läppjde på si e.»es i fon o, lofv mig de!» Moden nsåg, någo okige beslu ej kunde fs, o c h bd henne ik sik sin nk på nn. Och Len esignede. 8. L. å p s s s 0 F ipi L 1 J Lösning. Cliden: 4) 2) 3) 5) 6) 7) 1) k u f & Läd folk. H v d de bö hfv. Dä finnes pls fö en f dem. Sådn buk de h b. Däui kunn de o m k o m m. Dämed slu de. Dämed böj de. Ex. M. i ekänd L J P U L V E H f i jfå-n Klo ben, fen, Momiken: Pslmsång ogelspel. 1) Pooico, 2) Svnge, :}) Akipelg, 4) ljusske, ö) nifugel, 0) sipls, 7) selelpp, 8) Newcsle, 9) Gvendl. Pokbpen: Gis, is, eiosju inkpslde pesonnmn. 1. Gmml ike, 2. Svensk lndskp, 3. ysk povins, 4. Sd i Sibiien, 5. Bdo i Sveige, G. Sd i ysslnd, 7. ike i Euop, 8. si llmän Dy-kn sväd. Konsonn föändingsgdln: gen, Jen, Len, en, sen. ekommende bohusländskn hålls unde månden juni ugusi öppn Chd. Geogfisk ifyllningsgå. e E i (LIO)YZ-bohusländskn) 1 H du m o d själf nu pof v, Om mn mig föl b, Plock mig då sönde gän; I,än ge skll du ej behöfv Siik hvd i gund kn v Dock, ill sis, mi väsens kän. M beyde Sd i Hollnd, 9. Venfll, 10. Sd i Noge. Begynnelseboksäfven beeckn en sd i Noden. H v d ifån ogeln kling. H u gö gän bnen små, I fös vpuss' bölj? En insek, hd, ful o c h gå, Som ifig vi föfölj. På lifves växe smidig pof. E nd nmn på» ö d e». Hu äo de sök of I gfven, hos de d ö d e? En fägik, liflig lien våg, Som lifves fkos gung. E äsbegepp fö h ö g s o m låg. vå husdjus näpn ung. E sgoväsen, lufig, lä, Hvs b o f myen eddes I b l o m m n s klk, så fin nä. Hvd genom öen leddes, Nä mängden ope:»me ljus!» H v d gf fäg å senen, gå. E um i hvje söe hus. En fkos uppå bölj blå. S. L. P E nmn fö både sv o c h hvi, Hu b ö cionen v? FAX fågel känd fö g o d pi. En lien husjuf b, Du ä den män'sk ej å Emo begäen kämp? flvi mn näsns fmid spå, Nä de sig så kn lämp. En scks lien, s o m enhv Kn opåld mp. H v d ui ll ide h S pägel på en slmp. E äd s o m fög skugg ge. En mgäs m e d ving. H v d ui dglig buk mn se. Bö håespåke Iduns byå expediion I g l n! B ö j e så j u d ä.... i n e sefei... H n h g j o ' e,. h v b y j ' m e j o m, h n j sk säj de m i d i s y n p å ' n,» i ännu me upphesd on. Kkelugn. Föubesämd f öde. ediges f Sophie Linge. Bidg på» I p å p å v e i n e, I g ö ' e i f å v i s k o!» u b s d e n g m l e fisken, s o m f ö u l o m m å s e l ä e n,» d i v o n e hv' s o m s k e d d e : h n kunne i n e s ä j j e h v h o b ' n o m ; h n kunne i n e f l l i i, j, h n s k u l l e i n e kunn g j o f e, o m o c k så l y k ' h d e b u n n e ; d i skulle g å i b o e n p å den i m m e n å p å de sälle, d e v så f ö e l g d.» Dåne f bfsvåne. (78 c\ L i k e n efe e p f d e d u n k n d e flöo u p p e p d g däefe, i c k e så d e n y gife: de v o o o c h föblefvo bo. O m f s o n v i d s j ä l f v o l y c k s h ä n d e l s e n h d i i o n e n i n e b e ä, D e e n d v i n e n ill d e s s v o o d e n n e n s s j ä n o, m e n d e s s f l ä g s n d e s i g fån p l s e n o c h s j ö n k o s j ö n k o, ills d e s l u l i g e n, b l e k n n d e, döko n e d i hfve. D e end, s o m bui n å g o ill e f e v ä l d e n o m d e n s o g l i g händ e l s e n, ä s j ä l f v skäe, d ä o l y c k n i m d e, y ' i h u n d å h d e p å b y g d e m å l e he b u d e b ö, o c h de n m n skll d e i o l d å h u n d d e n k o m m b ä. Mn nlkdes slue f sisonen mn hde ledsm vid den lill bdoen. Mule dg efe dg m e d Lupulve beggns vid lk elle vä i slle fo b ä s o c h e n s e s k. lldeles s m m S Å P - P U L V Användningssäe m e d v n l i g sklu, ocb E { F J F Ä N K L O ) Sp peilllinfji. bee. Sp kläde '" Sp -esäe s å p elle vål