Hedvig Holmström, Fredagen den 18 september N:r 38 (457) född Nordström. Byra: Redaktör och utgifvare: Utgifningstid:

Transkript

1 Sockholm, Fegen en 18 sepembe N: 38 (457) Penumeionspis p. å: Iun ensm Iuns M o e., fjoongsuppl. Iuns M o e., mänsuppl. Bngeoben k. >» 5; 5: 3: 3: By: Rekö och ugifve: Kl sö kykog. 16, 1. FRITHIOF HELLBERG. A l l m. elef Täffs säks kl Penumeion ske å ll posnsle i ike. Rekionssek.: J. helgfi Tyckei Akiebolg. 9:e åg. Ugifningsi: hvje Iuns feg. Lösnummepis I S öe Noling. (lösn: ens fö kompleeing.) Aiinonspis: 35 öe p nonpeille. F ö >Plssökne» o.»leig plse» 25 öe fö hvje påböj iol sfv. U l ä n s k nnons. 70 öe p nonp- Hevig Holmsöm, fö Nosöm. Men 23 sepembe 1867 väcke Ol Anesson fån N o n ö B e l ö f i B lnbuksklubb föslg om inäne f en höge folkskol i B hä, Mlmöhus län. E n komié neses ube föslge o c h i en invles bln n hene Ol Anesson, nu bnkiekö, o c h fil. : O. Pehsson-Benz på A l np. D e n 29 jnui 1868 låg es föslg ill inäne f en folkhögskol fäig. Teiosex pesone, näsn ueslune illhöne hemmnsägeklssen, eckne sig som melemm f en föening ill skolns unesöjne, o c h en 17 pil (svensk folkhögskolns föelseg) konsiuee sig föeningen o c h beslö skolns öppnne. Tnken på folkhögskoln fmklles f e m e epesenionsföäningen kän behofve f öke insike i kommunllg, ssföfning m. m. sm i llmänhe i e ämnen, som vig blicken o c h säk kkäen. Skolns u p p gif ä äfö föeäesvis meel unevisning i Sveiges hisoi, moesmåle, ssföfning, ssekonomi, nukunnighe m. m. D e n sälle som si högs mål en llvlig, men ock gl oeh fimoig kisenom, o c h vi sin f enn foselnskälek, kälek ill hel vå noisk folk, p m e häls o c h mnnkf, som mn söke säk me koppsöfning, lli i föening me ohe m o en öfvehe, som ä, y hon ä f Gu. I syelsen fö en ny skoln he bln n äfven invls e ännu kvsåene he- ne Ol Anesson o c h O. Pehsson-Benz, o c h es fös o m sog v välj en föesåne, som kune ufö e ofvnnämn pogmme. V l e föll på ocenen v i L u n s univesie, fil. : Leon Holmsöm, o c h hu lycklig e v, icke ens fö M l m ö hus läns folkhögskol, un o c k fö vå lns öfig o c h Finlns folkhögskolo, h en juguååig efenhe vis, y fån fös sunen föso : H o l m s ö m skff sig e bäs mehjälpe o c h nä ess, en en efe en n, og upp ege folkhögskolebee i n län, esä em m e lik go kfe. J ä m e omsogen o m skff go läe he också syelsen en få en pssne l o kl. E n sån ebjös i en gml lnsvägskogen H v i l n, belägen ungefä mi emelln Mlmö o c h L u n. H ä öppnes skoln en 2 novembe 1868 och fogick ill 1874, å en elsvå fösöe e gml huse. Tck vie syelsens enegi o c h llmänheens välvilj uppbygges sn e ny o c h änmålsenlige, o c h une e sen gångn åen h e uvigs o c h föbäs. Svensk folkhögskoln i llmänhe, o c h äfven Hviln, h hf mycken föom f unfö såene si emo o c h mången gång en hå mk i ung sinnen genomby, men syelse o c h läe h hä be gemensm, gniföeningen o c h en llmänhe, som vi i illfälle se en på nä håll elle själf få nju ess fuke, h gligen omf en m e lifige inesse och växne föoene.

2 IDUN E bo ä g o, F s e ä lie; H v mn ä hee h e m m ; F s v ä n n e gee ens Och hlmäck sl mn äge, De bäe ä än igg. Hvml. A 1873 böje en kvinnlig kusen sommmånen mj, juni o c h juli, o c h sen skolns böjn. o. m. e å h en vi besök f 2066 eleve, äf 858 flicko. Folkhögskoln inskänke ock icke ens sin veksmhe ill sin eleve. Univesiesuvigningen illämpes i vå ln fös på Hviln 1893, juli, o c h nken fö skolns eleve elle en söe llmänhe kemisk läe o c h n äill kompeen måe håll enskil föeg elle föegsseie he en une skolns fös 25 å vi så föveklig, läe fån Luns univesie och Alnps lnbuksinsiu ä he hålli 216 sån föeg o c h n pesone 345, ll un esäning. A f ess 561 föeg he 347 hf åhöesko, uppgåene ill flee hun pesone. E n f skolns fone läe, : A. U. Bååh, h i sin ik» H v i l n» (kog o c h folkhögskol) skil, hu vinekvällen lykes i en kvfv, ökuppfyll kogloklen o c h hu en slues i en ljus, lufig skolslen. Hn säge:» D u snne en sun. D u sige s o m fö s u inom suguö. Hä lyse e kl. M e fisk g mn lyk en leene besg. Hä möe in blick fiskkin släk m e öppn g o c h m e ög käck. Sn ljue en vis, vm o c h fi, o c h ung hjän jubl äi.» I ess o h sklen gifvi oss esule f e f e m månes lång bee une noens mök vineg, o c h öfveske, näsn viflne på ikigheen f hns uppfning, fåg vi, hu h e illgå? D e n svensk folkhögskoln kn lämn geign kunskpe, o c h ock ä e icke hennes nämse uppgif unevis, un n kkäe, o c h hon nväne fö en skull e sä olik n skolos. Svensk, som besök A s k o v s folkhögskol i Dnmk, kunn icke nog fövåns öfve en sämning, som ä bee sig öfvell, men o m e i sälle fö es föbi skolon i si ege ln äfven ä ville si ne en sun, skulle e finn smm sämning oeh smm meo, y äfven hä äo föegen iek säll ill åhöne, o c h ämne belyses fån så llmän mänsklig synpunke, e på någon punk kn vek väckne på en lyssnne, hvilken smhällssällning o c h hvilk föusäning enne än h. Men skoln snn icke vi väck pesonen ill lif, hon vill ock fösök n h o nom, o c h hon gö e genom gip fs i hjäesängn och fösök sämm em i en ä onen sm genom nä o c h uppfos fnsien; o c h häill beggn hon ll e bäs lieuen äge, sklens skpelse o c h onsäens meloie. Tnken öfvs fliig på vå folkhögskolo, icke mins på Hviln. Men icke nog me e. Folkhögskoln vill hjälp sin eleve bil go hem, o c h en ä själf e bäs. Fmiljföhållnen ä, husbonens o c h jänns exempel så som e häligse minnen fö e ung, o c h e h se e m på nä håll, y föesånen, hns fmilj o c h gäse h lefv ibln em. Mn pis e i Dnmk o c h ve icke esmm ske i Sveige, längs ock knske genomfö på Hviln. Dä, å migskloekn ljue, smls föesånen me sin fmilj, läe, eleve o c h gäse i en so, smkfull ekoee mslen. Dä läe hn själf bosbönen, o c h som husfe i e ill nä hun pesone uppgåene hushålle uel hn me hjälp f e vi hvje bo sine vän elle väinnon en iklig och välsmkne kosen. O c h nä målien ä slu, knske ock fös i kvällssunen, smls ningen i e eflig läsumme elle une e skuggig linn på gåen en sk unge män elle ung kvinno, sjungne o c h lyssnne ill sg, ik elle lefnsskiling o c h föeg. Folkhögskoln ä e h e m, o c h moesväle ä som i ll go sån e bäs; e ä e kugghjul, som ifve mskineie, ä en kälekens ö å, som löpe igenom e hel. N ä : H o l m s ö m ebjös.föesåneplsen på Hviln, v e icke me än en f hns fäne o c h vänne, som åe honom mog en, o c h enn en v H e v i g Gusfv Nosöm, fö på egenomen Öves klose en 27 juli Föäln voo lnbuksinspekoen ä, he A n e s N o söm, o c h hns mk Chisine Rosenqvisfc. I e musiklisk o c h på lieä inessen ik hem uppväxe H e v i g me en so syskonsk o c h une en ömmse o c h umäkse föälvå. Sin fös skolunevisning fick hon i Helsingbog, ä hon une ien boe i sin fänes, P. Wieselgens, hus, och fsän H e v i g å ännu v e bn, h lig e inyck hon ä fick kunn uplåns. Fån Helsingbog kom hon ill Eggesk pensionen i L u n, hves hon fslue sin skolsuie o c h sen åeväne ill föälhemme. H ä eles hennes i melln e ynge sysns unevisning o c h hushållsbesy. F ö ess been glöme H e v i g ock ej sin egen uveckling. Bln hennes älsklingsföfe voo Geije o c h Feik B e m e, vå pesonlighee mäkig nog kunn hjälp ill n en kvinn ill e väf H e v i g Nosöm v kll ufö. D å hon åe : H o l m s ö m ng föesåneskpe vi Hviln, ne hon icke, hon me honom ä skulle el bee. D e v o c k nä e å efe folkhögskolns invigning, som hon en 20 sepembe 1871 blef hns mk. E i llo lycklige vl kune ingen f em gö. M e sin vm känsl, si liflig o c h gl lynne, sin fin musiklisk o c h lieä bilning, sin go smk o c h pkisk uglighe fömåe hon skp e ngenämse hemlif. O c h å äill k o m m o geign kunskpe, en öppen blick fö smhällsuvecklingen o c h e lä o c h behglig sä uyck sig munligen o c h skifligen, v hon en lämpligse som föesåninn fö en kvinnlig kusen unevis o c h le e ung. U o m ll e h fu H o l m s ö m so minisiv uglighe oeh ä knske en f e umäkse husmö i vå ln. Hennes unevisning i skoln h vi i hälso- o c h hushållslä, lieu o c h ils musik, men essuom hålle hon en mäng föeg öfve sån ämnen, som näms h fscene på hemme och ess mångskifne behof m. m. fö kvinnn säskil f inesse, sm beä o c h läse hög. Ä f v e n fö e unge männen h hon å o c h å hålli föeg öne hemme och ess föhållnen sm hf uppläsning. P å folkhögskoln exmines lig, o c h e kn äfö ibln uppså e spösmåle, o m mn blifvi föså o c h o m bee bui fuk. V i e so noisk m ö e fmsälle o c k fu H o l m s ö m en fågn, o m folkhögskoln hf någo inflyne på lnhushållningen. Sve k o m ej fån mnlig läpp m e en lång uening f fågn, un fån blyg ynge o c h äle husmö i e hviskne j. D e ä så i e ys, i hnlingen folkhögskoln skll bä sin fuke, o s h v i besök ue på lne hos fon eleve, som bygg hjonelg, h fu Holmsöm se välsignelsen f sin veksmhe, välsignelse som gl hennes moeshjä, y mo ä hon icke ens fö e egn bnen, som m e vön o c h innelig cksmhe se upp ill henne, un o c k fö en ungom, som smls i skolslen, en älig m o, som un vekn säge u sin mening, o c h hvs o kunn omskpne gip in i e människohjä, y b k o m e m så en pesonlighe. E n sån, hvilken fö lifves so uppgif glömme si ege lill jg, o c h äfö äfven, nä kfen svik, få nå håll u. Folkhögskolns flicko äo öfvell vn i nö o c h lus väd sig ill»fun» o c h begä å, men få fu äo i huses ekonomi så föfn som H e v i g H o l m s ö m. I lång å h hon me sällspo noggnnhe o c h öfvesiklighe fö äkenskpen, o c h e ningen hushålle inskänk sig ill fmiljen elle som nu ngi jäeimensione. H o n kn äfö icke llens ge e bäs å, un kn ock gens uppäck e öfvefiö o c h gö inbespingen på ä sälle. De fölän henne e lugn, som eljes voe ofökllig. A 1890 smles i slue f ugusi på H v i ln noens folkhögskolläe o c h vänne ill e so möe. Tehunfjoon pesone inogo ä gligen sin måie. Anoningn på ll o m åen voo umäk, öfvell gjo m e beäkning o c h m e smk,»sån s o m,» se mig en nsk,»ens en svensk kvinnn kn uveckl.» Väinnn v sänig nävne i föegsslen o c h vise une sällskpssunen hvje gäs e inesse o c h en uppmäksmhe, som voe hon elle hn en ene. M ö e slue m e e feslig smkväm o c h sen hene hålli en mäng umäk l på ves o c h pos, cke fu H o l m s ö m nomän o c h finn o c h nsk, fö e kommi, o c h ule på smm gång e ck fö hv e olik lnen gifvi ill hennes egen uveckling. I en so slen v så ys, en myggs su kunn hös, o c h ännu efe sex å se jg en bli, själfull kvinnn o c h hö hennes l, en ik i obunen fom, hmonisk lju i min öon. D e v en Hvilns högisg. Nu o m söng en 20 ennes fis ä en

3 nnn, å fu Holmsöms ö på en älske moems hjäss få fäs silfvebuens kon. I sån sune äe icke fämlingen öfve e gäsfi hemmes öskel, men å go e kon, å knys fse e bn, som skol blifv kommne släken ill välsignelse. E Amn Leffle. flickpoå ~Jfä jg fo hemifån i fjol, jg såg ig blek och mge och långben i in ko kjol, och blo in blick v fge. Den ine, en lyse blå, och i ess jup so skifve: Du Gu, hv e ä skön änå, e mogon)'visk lif ve l Till evig kvinnlig fnns ej än hos ig en gyning vken, men väl en öfvelefv, sen en i å mn gick nken. Den lek vi lek i sol och snö v mune bnlek b- Nä sis jg kom och og jö, u neg och lä mig f. Jg kom igen, jg fnn ig kv, men ej ensmm v u. Fs ien il lä och sn, en nnn pägel b u. Den bun locken, som spes u fö vinen fö i ien, en lg nu i en gekisk knu i ncken vcke vien- Och mijn, som u foom ge en obekym luning, hölls nu me illhjälp f kose i k och spänsig gjuning. De låg en sämning öfve ig f ljus junig, å e ä sol på våg och sig och blom i ll hg. Du få en ollmk, hvilken sög mi blo u hjäejupen och ef upp pulsen febehög och smmnsnöe supen. Jg v bee på sp och gäl, men som i fns nähe fövi bäfve min själ infö in nblicks skähe. Af snän ifån fon i yse ko kjol blo blicken än ensmm v u smm ögonsol. Den ine, en lyse blå, och i ess jup so skifve: De ä ju jg fån opp ill å, gå mig blo in på lifve! Då gick jg näme. Jg fnn, hv ej jg öm finn: Den i som ej gjo mig ill mn, gjo ig ill mogen kvinn- Albe Eiksson. En omhul kleno,» ] ne fö e ä spännen jus äo,a vie vck,» se fbo gomoig och ie i sin bosoes schull me ll ess hälighee.»de ä!» ubs Ellen,»min yppes klenoe, min ögonsen!»»j, e ä ju ege. Nå, ine on i e. Väe ä gömm en f flig klenoe och gö em ill sin ögonsen.»»hv men fbo? H jg någ sån?»»ahj, nog skulle jg kunn nämn som u ä fslig ä om.»»och e ä?»»di sygg lynne.» Ellen slog ihop hänen. en,»du mile jg som ä så...»»snäll och päkig, j! Meges, min unge, i e so hel se. Men f in omhule kleno vill u änå ine släpp bo så mycke som en en lien flis.»» Fbo oe fökl sig någo näme,» uppmne Ellen och såg u som en jup så kvinn me äel öfveseene i föväg.»du minns,» se fbo,» in ynge bo fö en i sen sälle ill spekkel och f ppp och mmm fick veebölig näps, så äme boe hisoien vi ll. Men e behge ine lill hennes onåig nå föken Ellen, un u skulle också skip ävis, fösås. Mmm b ig lå bli ö i sken vie, å e kune bli sju eso väe. De insåg u nog också, Ellen, nek ine! Men nehej! Du skulle növänig på en synen, och u moivee e me in lleles obegiplig soe äskänsl se, en måse h si kf, om också ll en v föson! Men he u vi snningsenlig, skulle u nögs ekänn: jg ä vi ålig lynne, som måse h en flee, och helle än jg fså fån en suns uppkyne gäl, å jg få ikig l u mig, må e gå hu som hels! Jg ge ine efe en um på mi on sinne och jg h skene f ä på min si.»»ah, e ä gemen, o fbo, jg äkn u e så ä punk fö punk?»»nej, ine pecis. Men om u nske i sinne efeå, skulle u finn, på boen änå leg en sån nkegång, fs u ej gjo ig e fö ess elje.»»h fbo någo me i klenoväg fm?» fåge Ellen su mule.»de kn u li på,» log en gmle hen som en vänlig spjufve.»du måse mege, in äle syse och u icke jämn, fsän hon ä lugne och me efegifven...»»vi måe väl v så go vänne...!»»j bevs, i själ och hjä håll ni f hvn, men u ä jus ine skonsm mo henne i hvgslifves småfuig fågo. De ä mes i sån folk ön ihop me hvn. Du minns blen hos gosshnle X?»»J, och i synnehe e efiig föspele hähemm, å syse Aéle me si oävis gn ee upp mig så föfälig.»»sn. Du blef vekligen öfve ll må uppe. Sen söke Aéle så go hon kune säll ll ill ä, y hon hö ill e fösonlig. Nå, e hänge på e o fån ig, e en vänlig o, som icke bo kos ig en mins nsängning, hels e gälle en syse. Jg glömme ine, hu in mmm och syse soo fmfö ig me en bön i blicken, ängslig bine. Du visse, Aéles hel nöje fö kvällen hänge på e en fölåne o. Du visse, u själf ine seeme skulle h någo nöje vi nken på in egen håhe. Men nu missbuke u som en äk espo in mksällning, och i esonnemng v e: nej, jg behöfve ine ge efe, e v hon, som böje helle få hel nöje gå fölo fö oss bå, än jg släppe efe någo f min älske kleno, e on lynne! He u olig en ä fonen, Ellen?»»Neej,» megf Ellen och hänge hufvue.»men sen blef ll go igen.»»jh,» ske fboen,»och e v mes Aéles föjäns; in kleno behöll u ll i ospli skick.»»men hvfö skll mn ge efe, å mn h ä?» ubs en ung men oålig.»jo, äfö e ä klok, å e ä fåg om obeylighee, ä genom en efegif ingening komme på spel. Folk enviss så vevillig i en efegif se en föömjukelse. Tosing! De ä b en elemenske egenkäleken, som se emo. Men,» fose fbo me e lie knipslug leene,»voe mn egenkä på e ikig vise, skulle mn i sälle bee sig en hel lien iumf genom genil, äelmoig öfveseene. Då bli en felkig kväs, nä hn finne sin öfvemn i molisk hänseene, och mn få gogöelse me än mn öm om. Ine må u o, u me gäl och äshfvei umf in en ny, ömjuk öfveygelse hos in mosåne.»»men mn bö v pincipfs.»»alleles j, i meningen oesonlig och sö ll på näsn! Hu h u ine säll ill me in fäsmn. ei.?»»hv säge fbo?» uope Ellen, lleles föfä.»häomgen v hn ol föbi f öfvensängning i jänsen. De gick ine spel kvlje, hn oke ine, hn oke ine ens fökl sig och usäk sig men jg ve, hu e v f me honom, jg. Nå, ine bekväme u ig näme e på föhållne, un hn fick gå sin väg, följ f in fökossne onå. Så kom hn näs g, uhvil, gl och älskvä, och he eebiljee me sig. Men se å skulle synen sffs. Af iel pincipfshe fick u hufvuväk och beslö beslö, högvikig som e lgsifne plmen, u skulle snn hemm gö e smm, hu åkig u sälle ill fö båe honom och ig själf. Nuligvis gfs ingen pell fån e sån beslu, e he ju vi e en heesbo vik e fjä fån sin besäm föess. Du måse ju själf off ig fö in so pincipfshe, håhå-jj! J Kls gick lesen sin väg, och ä s u me en bie läskne njuningen h in kleno i oubb skick, änk så eflig u he!»

4 »Fbo s n y f. e ä änå!» ä f ö f ä l i g!» Ellen v nä» M e n j g skll s ä g f b o, l i k b m e l l n K l s och. m i g» S m m hisoi s o m m e A é l e, e o j g v i s s», s m å l o g fbo o,» m e n h u gjo ipp e n ä s k e n m e K l s, h u e k ä n, u h e o ä o c h ånge ig?»» N e e j, m e n h n se j u ä n å, h u m y c k e j g h å l l e f h o n o m, s å...»»hjälpe ine!» uope fbo me h e m s k u p p s y n,» e g å k ä p p ä å s k o g e n m e h e l e l y c k p å e v i s e...»» S k ä m å i n e ihjäl m i g!» E l l e n,» h v skll j g g ö?» jäme sig» M i f ö K l s n ä s slå e n ä s ö k l e n o e n i k s g e n o m e k ä n n, u f e l f e n e l k n y c k, o c h b e j h o n o m o m u s ä k. Se u, m i n u n g e, g e n o m e n s å n h n l i n g f ö p p e m e g i f v n e sänge" u v ä g e n f ö n y feselse b e g å o ä v i s o i å l i g l y n n e, o c h u f ä s e K l s innelig e v i i g. H n k o m m e b l i l l e l e s f ö j u s o c h i i g se e h ö g e v ä s e n f äfäighe. J g s k u l l e o, s å n ä g n i, s o m h e e u g, f ö e l y c k l i g ä k e n s k p... m e n se h ä h v i j u K l s, å syke j g på foen! M e n g l ö m ine slå e n ä k l e n o e n i k s, E l l e n! Ajö, jö!»» H u så g o o m k l e n o e?» Kls fövån. fåge» J g h å m i n s o n e en f ö m y c k e,» l o g Ellen ö m,» e n ikig fuling, s o m ine helle u vill v e o m h ö p å n u b...!» Emy. Q s e f i e m b e m i n n e, 2/1 I? (>Sömm n ö - i vemo hösen ski/ve iy f sin unkelö skif på ny, gf S ll sin väs bloms leskönhe gifve nk vkn å fån Fm fån å som fly. os och se ångo g smyg sk hän i kvällsolssken^ minn om en ljus sommsg^ som gick fm så sällspo skön ock en. Som fö'n gen v ill fon skien sill slös i glns och skimme glö: hpoleken på Ekelicn v ej me så sogebue ljö. Bnen he glii ne hel sill ifån sängs välljusik gull. Hän fån cke kin^ fge vill og en hviskning fm så vemosfull. Bie smä hvje sinne käne el v kung s-sog ui nens väl. Blommo bölos sl, oso säne mn en öe som cn sis gä. } Hösens bäs blomse skönhe hölje häen efe lykl hpolek. Och e ck me hvje en välsignelse i sämning vek. blo7iim följe Iuns Somm'n ö i vemo hösen skifve ys sin unkelö skif p 7y men en goes minne, se e än evig somm hälig gyl } blifvc, e o c h usäe, o m ni b o i sen elle på lne, o m e veksmhe ä uom elle i hemme, å kunn ess inlägg i kläpenningfågn bli ill ggn båe fö kvinnn, h e m m e o c h smhälle, y g e n o m beäkning m e sö f ess uppgife kn må hän mken o c h fen komm på en lycklig iéen gifv husun o c h oen en besäm ålig I ä p e m i i n g, o c h fö en uom h e m m e bene kn besgifven bäe än föu beäkn, nv hn ovillkoligen måse gifv henne fö o c h klä sig på. A o äemo uppgifen fofne upps me nke på skysm unebju en en en n i ugife, så e f fäne o c h besgifve nväns så, s o m ofvn blifvi sg, bli ess uppgife i kläpenningfågn ill so men vi lösningen f e so spösmåle, kvinnofågn. A. En. svensk Juvinn,. J "kläpenning/ågn". XXVI.»Om jg behöfe bej min mn o m penning ill kläe, skulle jg nume gens läs in Iun,» se hä o m gen en mycke spsm fu. Jg skulle vilj illägg: en s o m änke sök en pls, lge fö ll el, hennes besgifve ej få läs vå ining, ä kvinnon en efe nnn uppsk si besväe ill 0. Dä föekomme nämligen of i ess inlägg i»kläpenningf ågn» l o m inbespe sömlöne. De ä billige, hee e, h sömmesk h e m m än sy bo, o c h sy mn kläningen själf, kos e j u ingening. Lå oss unesök e! Ni b o i en söe s o c h h e m en nspåkslös flick, s o m ej i sömlön m e än 1 k. p g. I fy g sy h o n ensm på en kläning, o c h hennes m ä une ien vä, låg beäkn, 60 öe o m gen. Sömlönen bli llså 6 k. 40 öe. Bo få mn en enkel kläning sy fö 5 å 6 k. Men ni i sälle en ikig skicklig sömmesk m e 1,75 k 2 k p g. H o n behöfve lik lång i sy o c h kläningen kos e llså 9,40 k 10,40 k. i sömlön. Pise på syeliee växl melln 8 11 k. Ni sv mig, men ni icke m e i äkningen, en koks änå. Tillämp ni e på hvje inivi, lefve ni j u på k ingening, e påsåene, s o m mosäges f hvje husmo. De få llså gå fö men, m e n ni inväne sömmeskn ej behöfve sy me än vå g, y ni hjälpe själf ill. H ni å själf ine besväe, å ä snneligen e mke elle f usäk, nä hn poese m o hvje ö e, som hn måse gifv e ill kläe o c h n ugife. De kn fö h o n o m v nog behöfv fö väelös velse. Och min me, hvilken lön nsen I e, s o m själfv sägen, e bee ä un väe, kunn begä ue på besmknen? De kvinnns l o m väelösheen f bee i h e m m e ä snneligen f e o h o n b ö gö äkenskp fö, y e äo f socil innebö. E n kvinn, vn fösöj sig, bli fölofv. H e m m e m e ll ess besy o c h plike öppn sig fö henne. Hennes i, nk o c h beskf behöfvs ä, m e n ll hv hon k o m m e gö ä skn besväe. H o n kn ine o c h vill ine fö egen el g någo f mken, och äfö söke h o n i e längs få behåll sin pls, så ä i vägen fö n, s o m behöfv hennes lön, o c h ifån h e m m e hv e m e ä illkomme. Nej, min me, lå oss i sälle väe vå bee, åminsone efe smm måsock, s o m e skulle esäs me, o m en fämling uföe e. Den käleksfull, inellekuell oen, moen o c h mkn gö essuom hv m e ine gul i välen kn uppvägs. I e hem fnns en sjuk oe, så klen, hennes omgifning påso, h o n fö e m v en bö, o c h ock, nä h o n v bo, befnns e, hennes pls som bene i hemme måse fylls. Den fylles o c k f en fämling, som i lön fö hv en sjuk uä fick näme e p hun kono åligen. De v en föäfflig kvinn, men så s o m en sjuk skö sin gäning kune hvken h o n elle n, s o m på en plsen k o m m o efe henne, skö en. O m en sjukling ä så svå esä, hv väe i h e m m e h å icke en fisk, ugne kvinnn. Nog gå väl hennes gslön upp ill en k., m e n gö en så, bli sömlönen, o m hon sy kläningen själf, mins 6 k. o c h 40 öe o c h o m h o n ä m y c k e skicklig, 9 k. 40 öe, elle illsmmns me sömmeskn en fösnämn summn. Ni inväne, ni å ej ge u e öe, o c h ni h ä en inbesp kon ä en föjäns, men som ni i»kläpeimingfågn» ej uppge e inkomse, un e ugife fö kläe, så b ö ni i elj o c h efe gällne pis uppgifv sybehö, hv kläningen kos e efe väe f en i ni nvän sy en, väe f e pesene i kläe so o c h små s o m ni få o c h n h mås köp sig själfv. Gö ni XXVII. Iuns»kläpenningfåg» ycks, gunås, v ouömlig. J, e fösås, ännu h mn j u ej hunni få ill iifs m e än 25 näning, m e n änk b huu länge e skll öj, innn hel Sveiges ll fu o c h fökn h lycks elgifv en nyheshungne llmänheen si ege säskil speciell sä klä sig ikig esm elegn ocli ännu me esm billig. T } ' nuligvis vilj ll nu v m e på e hön. Den som ine ku bli ingen i Iun m e poä o c h lefnseckning såsom vne sjuksköesk, gmml ojäninn elle uikes minisefu, en s o m ine kn elle vill (fö e kn jus k o m m på e u) skifv novelee, skisse elle»penneckning», en s o m ej kn hi på i moeme elle imngåo elle fune u en b mseel, elle en s o m lig i si lif h kunn k o m m på en illäcklig snillik fåg, en h nu änå hä e umäk illfälle få se sin egn kä nk i yck. Ty kläe på koppen sk vi ju änå ll h! Snneligen, ä ine»kläpenningfågn» s o m e n k o m gjo fö Sveiges funimme»en c o p s»! De finns väl också ine en en f Sveiges Iunsläsne me, s o m ej en lång sun efe e Iun kommi vi beänklig uppgen f, j ine jus pecis»hv skol vi ä o c h ick» (e ä en öfvevunnen sånpunk), m e n så m y c k e me,»hv skol vi klä oss m e?» Ve e lång ifån mig vilj ängs m e insäninnon o c h fösök o o m, hv jg nse elle funni lämpligs, elle håll l o m bäs säe vä gml kläning i öl elle quiljbk, och ine helle änke jg lu någon sä smöfläck på yge, innn mn köpe e. M e n i likhe m e ll funimme ycke jg e ä olig y mig, o c h jgkn ej. lls finn, min ying behöfv öj me bis på fösån, inelligens o c h skkänne o m än en hel mss ns. Min efenhe i kläpenningfågn ä en, jg n o g gö öfve m e en 300 k. o m åe, m e n e oehö belopp ok finns e jogls ske, s o m jg vekligen skulle behöfv, o c h usen o c h en ske, s o m jg önske jg he. De skulle ej fll m i g in kll mig elegn, o c h jg ä lik missbelåen m e min ye s o m m e min ine människ. De en jg h, som åminsone h vi gnsk fin, ä en sienunekjol, m e n en h jg ej köp fö en sposyfve, un en ill vekes f en f min mmms gmi sienkläning (kläningen kune vekligen ej nväns ill någo nn än en unekjol, o m en så blifvi sönespä, vä o c h vän 100 gånge, så ingen m å o, hä föeligge någo f sky vä slösei). J, jg säge ej e i fsik illå någon spä söne sin mmms gml sienkläning fö sy unekjol äf, y e ä j u ej ll, s o m h någ m m m o m e gml sienkläning, o c h äfven o m så voe, skulle nog e fles f Iuns läsinno o c h»kläpenningfågeföfinno» helle välj gö sig en»elegn» o c h lleles s o m ny sienkläning äf elle knske e bluslif. M e n jg fnn e me pkisk på e vekligen billig sä skff mig en fin unekjol. J g o viss ej, jg k o m m e ök min kläpeng g e n o m vinn någo pis på e inlägg i fågn, men k popos pis, så voe e olig ve, h v e m s o m ill slu skll vinn e. Skll e bli en, s o m enlig egn uppgife klä sig elegn fö mins möjlig b e l o p p? T. e x. en som kn klä sig fö 75 k, o m åe. Men enlig mi ycke boe e ä 75-konosmänniskon vings insän foogfie f ll sin»elegn» kläning, så finge Iuns läsekes se, o m e vekligen voe så säeles fin, o c h e själfv e käkomme illfälle M o e i n i n g och B n g e o b e n ä ~v^ g-

5 få åminsoe sin kläe fbile i Iun. Ä n n u bäe voe j u non en usällning. e x. i Sockholm f ll ill enom billig pise inköp veklig elegn olee, m e n e blefve ju fö kossm o c h lls ej i öfveenssämmelse m e kläens föegifn pisbillighe. M,en n o g boe mn få se oleen, innn pis uels. J, ine o jg e v någo vie väefull inlägg i fågn, knpps så väefull s o m e fles f e föegåene äe insäninnons espekive kläespesel; jg og ill o, b e o e ens på, ll he äighe y sig. Och h o kn ve, hu mn skll lä funimme fö h nä ingening py sig så,»icke ens Slomo i ll sin hälighe v så klä s o m en f e m?» 8. E. XXVIII. M e nlening f en»kvinnlig konoiss» fmsällning i sense numme f Iun, finne jg mig mn vösmms nhåll, e Iun ville bee pls fö följne yelige inlägg. Ehuu jg själf få fösöj mig, hö jg ock ill em, som h ege hem, m e n sån veksmhe, jg nä s o m hels få v bee ä en hv ill möes. H i enne å vi å e gosshnelskono sm essuom en följ f å i fämmne fmilje i egenskp f guvenn. Une min konosi häne e, å ofömo fämmne k o m ill fmiljen, min pincipl k o m ne o c h b mig sig upp o c h gö sällskp. Då jg gjoe invänning o c h ville gå h e m fö gö ole, ille hn:»föken ä lli så klä, ingen säskil ole behöfve gös fö e lie sällskp.» Och jg o hn he ä. Nog h jg följ m e kläpenningfågn, s o m mycke inesse mig, enä jg ä inbilsk n o g o, e ingen kn buk mine fö sin kläe än jg fö v fin o c h någolun m o e n änå ingen m o e o c k! Min vänne buke ock. of säg:»huu kn u klä ig lik fin som vi fö smm summ s o m f oss nvänes ill nålpenning?» Då jg he nsällning å kono, b o e jg h o s släking o c h skulle gän få hemmsy å ä v sömmesk, om. jg så vel, m e n jg gjoe e icke f smm skäl s o m nu. Jg nse e nämligen icke v någon föjäns fö en, s o m sälln låe än o c h blo få en n y kläning hv å, å en skicklig sömmesk, s o m själf h symskin, icke gå une 1: 50 p g. Ä äill min i uppgen, så jg icke själf ä i illfälle hjälp henne, sys icke kläningen på mine än 2 ä 3 g; äkn mn så fön äill, bli uäkningen klen, föuom ll ooning i h e m m e une ien. Däemo o jg e bli billige h sömmesk h e m m fö em, s o m h so fmilj o c h hvilks kläe of behöfv unegå föäning, m e n nu ä j u fåg o m en enskile. De enne sense åen h jg fö sommen hf en bomulls- o c h en gå yllekläning oföäne. Bomullskläningen, ehuu m y c k e eflig m e hvi spes, ä ock omoen nu, så en ämn jg gifv bo, m e n en gå kläningen få ännu v m e e å. E sommöfveplgg köpe jg fö 6 å sen, m e n h enn sis somm icke beggn e, un h jg hulpi mig m e kgen ill en fine lång kpp (som köpes i fjol), fö icke behöfv gifv u penning fö någo sommplgg e å. På sommen h jg vnligvis 2 å 3 h, hvf en bäe i å beggnes oföän fö 3:je sommen; en kose ny 18 k., ens plym e n å ensmm beinge 10 k. Näs somm beggn jg hen s o m en ä, sen plymen k o m m i på en lie fine h, s o m å icke behöfve kos me än 5 k. Så föfes flee å, å en fin o c h yköp h ock bli billige i längen än ess billig h, s o m of mones om o c h så bli y. E n enkle h kläes lli f mig själf m e hvi spes, som på hösen späs f fö, väe, ånyo på våen py hen. Så h jg fö 7:e åe i somm beggn smm h, s o m nu ksses, m e n spesne få ännu jän i mång å. En psoll h jg beggn i 3 å o c h ännu få en v m e e å. E pply h jg en beggn 6 å o c h e få psse än e p å, men så få jg också lli ikg, å e ä vå, säll hnge neå. I mos fll inne vne ne och os en sålå, som smmnfog sällningen, hvigenom yge o c k ge sk. En fonkpp, s o m beggns i 10 å, få i psmm 3 Fu! vine lämn um fö en ny, liklees e pälsvek; fö ess plgg beäkn jg 100 k., m e n så h o c k mi kono i å ill o icke öfvesigi 60 k. Ehuu e ä e å sen jg skffe mig ny kläning, så änke jg icke köp sån fö än näs vå; få äfö m e någo sien lå än en fine kläning, s o m knske å gå mig ill 6 h 7 k. Fö vinen h jg vnligvis 4 kläning, en fine, sv sien, en fin kulö ylle, en sv ylle sm en f, vnligvis, igonl fö glig buk. Sko och glosche skff jg mig ungefä hvnn, kängo hv 3:je sm pälskängo o c h mogonsko hv 6:e å, essemelln lgning. Une mi visne i fämmne h e m ehöll jg i kläesväg ine nämnvä, o m jg unnge en kosb vinekpp fö 6 å sen, s o m i å fö 7:e vinen skll beggns oföän. Den ä i så mån omoen, ämn äo någo snäfv, m e n å kppn i o c h fö sig ä elegn, gö ämne icke så m y c k e ill. Då jg fö få g sen so i begepp föeg en pomen, inäe en vän, som uppmäksmme en sv spesbbe, som jg knö o m hlsen. På illfågn o m h o n kune se, hu gmml en v, inväne h o n :»Den se ej gmml u.» Då jg upplyse henne o m, en fö 15 å sen s o m n y sui å en h o c h sen of une åens lopp beggns, föso jg hon som ä oningen själf i mig fnn en väig meäflinn. H v linne o c h unekläe ngå, ä jg yes nog äme, o c h å fösås ll öfig f sig själf. Fö mången oe e föefll gålik, kläe oföäne efe så lång i ock se fich u, m e n jus g e n o m en omsog, hvm e jg vå em, besps en el ugife, som i mos fll icke skulle kunn unviks. Någon bose k o m m e lig på min kläe, unngnes o m e skulle v növänig ill kjolknen; bäs bosen ä hnen. Eljes bö en kläning såväl som kpp blo skks elle iss väl, nuligvis uom öen, hv gång mn ge plgge f sig,. v. s. nä jg komm e h e m ; bo gö jg e väl ej gän. Fån fös gången e plgg s o m ny ges på b ö e ske o c h ll fmgen. G e n o m e sån föfingssä, ä oning få g hn o m ll, kn jg fösäk»kvinnlig konois» e gå go fö sig nvän mine än 200 k. p å fö kläen ensm o c h ock se fin u, mäk nog, fin, m e n ej elegn. Fö öfig beo e o c k guflig m y c k e på, hu kläen uppbäs. Skulle min enkl uppss kunn fönle gynsmme esul fö em, som h lien kss illgå, så v o e e en gläje fö»beschcien.» Genom J7 släylecl. Någ små kulubile fån Småln, fö Iun eckne f L. S. IY» I g h j g h f n e c k n e g n s k soglig ösfll,» ye en gmle posen, å hn m e obkspipn i m u n inäe i hvgsumme.»pee Hnson i Noegåen h kö omkull i skogen och få h e l v e l s s e ö f v e sig, h v v i ö e n ö g o n b l i c k l i g e n f ö l j e. D ä sie n u ä n k n m e f y m i n e å i g b n, s o m u n v i f v e l fll f ö s m l i n g e n ill l s.» Posinnn snne spinnoekshjule o c h s å g m y c k e b e k y m u, i e h o n s u c k e :»Scks bn o c h scks m o, o m h o n m å s e l ä m n u e m p å s o c k n e n. D e ä näsn e svåse j g kn änk m i g fö en mo. M e n s k u l l e vi i c k e k u n n ä n k u n å g o s ä h j ä l p h e n n e?» Och en ö m h j e kvinnn synes fö någ ögonblick fösjunken i llvlig efesinnne.» D e flle m i g n å g o i n,» s e h o n sluligen.» J g h l ä n g e ä n k, n ä bnb n e n s n k o m m h e m f ö s n n h o s oss öfve sommen, behöfe j g en flick, s o m k u n e lie f ö l j e m o c h h j ä l p m i g h å l l e p å e s m å liflig s s b n e n, s o m ä o så o v n s o f v o m k i n g i s k o g o e h m k, m e n h v i l k e i så v ä s e n l i g m å n s k u l l e b i g s ä k e m efe k i k h o s n i v i n e. Fö en sån uppgif o j g P e e H n s o n s ä l s flick, e n lill b u n ö g M ä, s k u l l e p s s gnsk b. H o n v så fliig p l o c k b ä i s o m s o c h s y n e s så l y c k l i g, n ä h o n fick e n h n full f å g m j ö l i s i n lill n ä f v e skäpp i ubye m o bäen. H v säge u o m l å flickn k o m m h i p å fösök?»» D ä o m säge j g s o m vnlig: Gö s o m u vill, m o,» sve p o s e n o c h k n c k e skn u obkspipn,»vill u h besvä m e ä n n u e b n, j ä m e e e n, i c k e vill j g f ö m e n i g e, o c h n o g ä c k b ö s m u l o n ill f ö ä n n u e n l i e n fågelnäbb.» De v i en g m m l, ämligen onsenlig p ä s g å i h j ä f S m å l n, s o m e sml äge u m en v å m o g o n fö mång^ m å n g å s e n, l å n g i n n n ä n n u e j ä n vägsåg bus fm g e n o m e välig skog n e, s o m ä f ö o c k s o o k v i ll s i n m j e s ä i s k h ö g h e, o c h e i m i l s v i säcko. V emellei en gml päsgåen o n s e n l i g ill s i y e, så v e n e s s g e i g n e ill si i n e, e h e m f ö g m m l g s o o c h h e e. P o s e n själf v e n f si sifs l ä s e m ä n, s o m i i i g å vunni lgeknsen i en sysvensk läomssen. H ö g v ä e f s i n sifsehef, e n snillike b i s k o p "Wllqvis, å n j ö h n så s i n ä m b e s b ö e s f ö o e n e, h n i s i n kfs g flee g å n g e e p e s e n e e m v i iksgen. N u v hn g m m l o c h lefe m e s i sin m i n n e n. P o s i n n n, e n ä l i n g f e n i n o m S m å l n v i u g e n e Wieselsk p ä s s l ä k e n, k ä n genom Smuel Ömns» H å g k o m s e fån h e m b y g e n», f ö e m e g m m l g s llv spin öfve bn o c h jäne, o c h lig u p p s o v ä l h o s n å g o n e n n k e p å g ö henne enväle siig. Husslöjen so e n i e n i si flo. K l o c k n 5 o m v i n e m o g n n e s h o n m e sin pigo v i spinnocken, une e u m m e upplyses f e n s o s p i s e l, u n e h å l l e n f j ä s i c k o. F ö i c k e ö f v e s k s f s ö m n v i e s ö f v n e l j u e f s p i n n o c k n e s j ö n g m n m o g o n p s l m e, h v i l k så s n v e n s i e n ingå, ubyes m o julpslme. All sjöngos u minne. U n e e ljus våmognne e s e s s p i n n o c k e n f v ä f s o l e n, o c h lie länge fm lyse lång linneväfv på posinnns»blekpln» unfö päsgåens fönse. P o s i n n n v e m e l l e i i c k e b l o syp i n n e n i n o m h e m m e, e f ö ll n ö ö p p e sinne v o c k känneecknne fö henne. Alig he h o n väl hö os o m en i vå g så m y c k e o m s k i f n» m o e l i g h e e n», m e n i g ä n i n g o c h s n n i n g f n n s e n fövisso hos henne i lång höge g än hos mången vnce nuiskvinn, på s m m g å n g h o n i si y e u p p ä n e v enk e l o c h n s p å k s l ö s m e ä n e fles f h e n nes mesys. S å b l e f. e x. e n s. k. b i n m ö s s n, m e s i n fin v e c k e s p e s, lig flg o c h e n sv silkesuken lig uby m o hen. G ä l l e e äem o s å s o m v ä i n n u n f ä g n o c h u n e h å l l g ä s e fån n ä o c h fjän, o e h o n h f få sii lik. T i l l m i n n e f sifc h e f e n s u p p e p e b e s ö k i e n g m l päsg å e n h e e f u m m e n få n m n f»biskopskmmen». N y h e e i k l ä n i n g s -, k p p - och k o s y m y g e fö h ö s s ä s o n g e n hos H i l u A n e s s o n, Sockholm. 12 Höoge 12 4 Söemlmsog 4. Filil: R i k s - och A l l m. el.

6 D e v i e h e m, s o m e n lill f e l ö s, i o å i g flickn n u b l e f u p p g e n. D e v ä n e b n b n e n, ll y n g e ä n M ä, blefvo sn vänne m e henne o c h visse i n g e n i n g b ä e ä n f å i l l b i n g e l å n g, s k ö n s o m m g n e i e fi m e e n n y lekkmen. I n g e n k u n e b e ä så olig sgo s o m hon, y Mä föso b å e vinnes sång i skogen o c h b l o m m o n s ys spåk p å ufvn, j, h o n k u n e äfven o l k e så, e s m å b n e n f ö s o o e. Om»småfolke» i begen, o m vägne o c h ollen, s o m en ien ännu spele en so oll i folkpoesin, h e h o n också m y c k e b e ä. Dessuom kune hon så m å n g olig- l e k, g e n l i g b l e f e n f o m i g i h e n n e s s ä l l s k p. Så f ö g i c k s o m m e n, o c h o s o n p å b n e n s k i n e flngo ll s k e fäg, m e n n ä i e n v i n n e e s k u l l e m e f ö ä l n e å e v ä n ill s e n, ä f e n v e o l o g i e l e k o, op e e i k o u s :» T c k, m o m o, f ö ll olig i somm, m e n llmes ck fö Må h O c h n u suo e g m l åe e n s m m i päsgåen.» M e n icke kunn vi äfven skiljs v i M ä,» s e p o s e n o m f o n e n ill p o s i n n n,» f l i c k n h i k i g s m u g i sig i n i h j ä p å m i g, o c h n ä h o n s e p å m i g m e sin kl b n ö g o n, änke j g o f : H v m å n e v ä l v f e b n e? T y hel säke h äfven h o n sin u p p g i f i l i f v e, u m å s e l ä h e n n e b l i nyig, m o, o c h s k l l h o n b l i e, v e j g i n g e n bäe skol än i n.»» T c k, f, j g b e h å l l e g ä n bne, m e n n u m å s e e v slu m e l e k e n,» åeog posinnn o c h s o m n e gl vi n k e n p å -ll h v h o n v i l l e l ä e n lill k v i c k, liflig flickn. M e f ö l j n e g b ö j e o c k e n y lif f ö e n n. D e v ej länge fåg o m s v ä m o m k i n g i s k o g e n o c h ö m m o m o l l o c h v ä g ; f å g n g ä l l e n u h i n n m e o c h ill p o s i n n n s b e l å e n h e u f ö ll s m å s y s s l o i n n o m h u s. Mä s k u l l e l ä i s k k o p p o c h g l s i k ö k e, p s s u p p v i b o e, s ä o c h m m i u m m e n o c h f ö ö f i g v ill hns, nä hels m n ope p å henne. O c h M ä l ä e m e lif o c h l u s, o g v ä l v p å ll, h v p o s i n n n s e h e n n e, o c h b l e f s å l u n m e h v g ll s ö e fvoi hos enn. Efe e p å h e h o n få sin e g e n s p i n n o c k o c h s p n n s n i k p p m e e äle jäninnon, une e h e n n e s ös v i p s l m s å n g e n ljö kle o c h fiske ä n n å g o n f e n s. U n e i e n h e e n g m l e p o s e n äffs f e n h å p ö f n i n g, i e h n s ö g o n s ljus fömöks. T ä g n suie h e n o g i s i n m å n b i g i häill, o c h n u k o m e n illgne ålen. Efe en m i s s l y c k o p e i o n b l e f h n s ä n g l i g g n e, ill e s s h n v i n å g o c h 8 0 å i f i s m l e s ill s i n f ä e. Mä he une e lång sjukomsåen b l i f v i ll m e n ö v ä n i g f ö h o n o m. Sål u n läse h o n hvje g fö h o n o m u b i b e l n o c h g m l p s l m b o k e n, elle e s y c k e u» A n s S n n K i s e n o m», m e hvilk e n h o n h ä u n e själf b l e f g n s k f ö o g e n ; v i e i l l k o m e h e n n e b ä i n fukosbickn m e en kä kffekoppen ill e n g m l e s m m å n g g å n g e o m g e n s o p p e n ä n u u lli o u m b ä l i g obkspipn. O e h n ä e s s s m å käleksjänse ej länge b e h ö f e s, s o Mä, n u en u p p v u x e n än, söjne s o m en ö m - s e o e v i g f v e n o c h y c k e l i f v e ej l ä n g e f ö j ä n e l e f v s. Å e föu he emellei gmle posens måg, en ofvnnämne eologie lekon, få p s o p å l n e, o c h h v v v ä l n u l i g e ä n e u p p v ä x n e b n b n e n n u b å o m o m o f å å e b ö e n k ä l e k k m e n fån e i i g b n å e n. Och m o m o illä e så m y c k e h e l l e, s o m oen, e n u n g posinnn, väl behöfe e n h j ä l p v i s i n, å e b e y l i g j o buk o c h illsyn öfve m å n g jäne le e n ll f ö u n g b e s b ö p å h e n n e. O c h så h ä n e s i g e n j u g u å i g M ä i c k e l å n g ä e f e i n ä e i e n y h e m, i m å n g o c h m y c k e lik, m e n ä n å så o l i k e fös. P å e sene h e m h e en nye i y c k sin sämpel. K f v e n p å e n evngeliske päsen v o o n u hel olik m o h v e vi une neologiens o c h ionlismens i e h v f, å m n f fukn s å finkänslig öon icke våg på peiksolen n ä m n h v j e s k v i e s s ä n m n, u n i föäck olg peik o m»högs väsene»,»fösynen»,» y g e n», o c h huu m n bäs k u n e u y c k s i g f ö u n v i k b i b e l n s k l l e s ä. M e n, s o m s g, e n n y lifsvin he böj blås i n o m en svensk k y k n o c h flee f e s s y n g e p ä s e h e b e ö s äf. Så äfven en n y e kykoheen i en fösmling, h v o m vi hä l. H n p e i k e p å e sä, s o m hiills v i f ä m m n e f ö h n s å h ö e, o c h f ö l j e n v s o s k o s ö n g ef e s ö n g s ö m m e ill h n s k y k, ä h n s o f ö l l o s o m e m i l v å e g n e öfv e ö s n e ä n g s m k e, f m k l l n e lif och växlighe un omking. D e i n v e k e ä f v e n p å l i f v e i n o m päsgåen, b e s ö k n e fån v i skil ke s m l e s ä, ll v o o v ä l k o m n o c h ll funno sig väl u n e e låg ke i e n v å h u n å i g b y g g n e n, ä så m y c k e n o s k y m k ä l e k o c h g m m l g s gäsfihe möe en inäne. Posen v en fin b i l m n, s o m m e e n ik n u l i g b e g å f n i n g f ö e n e j u p v e e n s k p l i g su i e o c h e n o v n l i g l ä h e m e e l sig i sn s g hvilke ä m n e s o m hels, o c h e g j o e ll k ä n e s i g g n ill h o n o m, m e n s y n n e l i g s b l e f v o h n s å f v ä e f ö y n g e ä m b e s b ö e v i inäffne svåighee i es ämbesfövlning. D ä e m o h ö e e n ine o c h y e ekon o m i e n h e l o c h h å l l e ill p o s i n n n s kpiel. Posen älske sin böcke o c h slö sig h e l s i n n e i s i n s u e k m m e, l ä m n n e full h n l i n g s f i h e å p o s i n n n i ll, s o m öe jobuke, jänsfolke o c h e huslig besyen; m e n på s m m g å n g h o n m e o m s o g s f u l l i n s i k s k ö e si h u s m o e l i g kll, s o h o n o c k v i h n s s i s o m e n y p f fin k v i n n l i g h e, ö m j u k s ä l l n e s i g i s k u g g n f ö l å l j u s e fll e s s ske på h o n o m. Bevi henne, s å s o m e n»jänne sys e n», s o n u e n u n g M ä, s o m uv e c k l s i g ill e n u g n e, själf u p p o f f n e, enegisk kvinn. O c h v posinnn en ä n k n e, s y n e s j ä l e n i b e e, så v M ä e n v i l l i g h n e n o c h f o e n s o m uföe e. Sålun såg m n h e n n e än i mjölkk m m e n, än i v i s h u s b o e n, ä n i skffeie, s y s s l n e m e e s s u s e n s m å e l j e, s o m i l l h ö e s ö e l n h u s h å l l. (Fos.) «U noisboken. En inenionell kvinnokongess komme, såsom föu nämns, hålls i Belin en sepembe. Repesenne fån mång olik läne, äibln Bosnien, A m e n i e n o c h Pesien, väns ill kongessen. En menisk m, fu Klnh, s o m sue v i univesiee i Belin, skll l o m e menisk kvinnons sällning. Fån Bosnien skll k o m m en f sen nsäll läkinn, oko Theoo Kjvskj. Fån Ilien k o m m e en ung kvinnlig vok, signoin ooe Monessoi, hvilken skll l o m e iliensk kvinnons sällning, säskil e bene kvinnons. Äfven vå ln k o m m e epesenes vi kongessen, o c h som koesponen fö I u n elge föken Augus Gulbn fån Sockholm, hvn vå läsinno i sinom i skol ehåll e uneäelse fån e inessn kvinnosksmöe, som e kunn h ä vän i lnes kvinnoogn. Kvinnns sällning inom beeklssen ä fö nävne föemål fö unesökning o c h suie f pof. G. Mig-Leffle. Jönköpings änsicksfbike sm fbiksbens h e m h m e nlening häf i gn besöks f en föken Söebeg, s o m ese på Loénsk sifelsens bekosn fö insml sisisk uppgife å pof. Mig-Lee. Föken Söebeg h ul sin synnelig belåenhe m e beehemmen äsäes. Sömmeskons sommhem. Föeningen fö sömmesko i hufvusen h äfven enn somm hf e 30-l f sin melemm ue på sommnöje. Plsen h vi ensmm som une 5 föegåene å i Ol b y i V ä ö, ä föeningen somm efe somm föhy en vcke belägen byggn, besåene f 7 um o c h k ö k jäme ven. Sommviselsen h vi begäns ill en mån fö hve f e vå felningn, f hvilk en fö v ue une juli o c h en sene une ugusi mån. Hösens kpplöpning å Lugåsgäe äg um söngen en 20 ennes, hvilke vi vel nämn fö e m f vå spoälskne me, som inesse sig fö esmm. Sonj Rowlevskys minne. I g feg kl. 1 migen k o m m e å Linhgens kulle å Ny kykogåen häsäes högiligen invigs e gfmonumen öfve Sonj Kowlevski. Monumene ä skänk f Rysslns kvinno. Den flins 17-åig oe, åfölj f fu Kowlevskis ungomsväninn o c h suiekm kemieokon fån univesiee i Göingen föken Julie Lemonoff, ä hikommen fö näv vi monumenes invigning. Den kän föfinnn»tuus Meul-i, fu Auo von Qvnen, biblioekien v o n Qvnens mk, fylle fölien lög 78 å ej 80, såsom i en el ining oikig uppgifvis. Föelsegen fies på Cpi, ä mkne v o n Qvnen nu äo bos. Tee och musik. K. open åeuppog i osgs efe mångåig hvil Donizeis meloiik o c h gl komisk ope»käleksycken» m e n y pibesäning. Ains pi, s o m sens åegfs f fu Eling, h nu nföos å föken Kgblle; såsom Nemoino, sens epesene f h Snbeg, gö h Olof L e m o n si åeinäe på k. Opescenen, hvilken hn fö e p å sen lämne fö ik sångsuie i Pis. Belco, sens åegifven f h Johnson, uföes nu f h Lejsöm, o c h Dulcms pi, s o m sens åegfs f h Boeo, skll nu leniv sjungs f h Bg o c h Fossell. Pogmme fslus m e h Glsemnns»Blomseble», hvi hel blekåen mevek. V i åekomm ill e näme omnämnne.

7 K. Dmisk een uppföe i gå osg f. f. g.»unngöm lyck», skåespel i 3 ke f H e m. Suemnn, ukoise öfves. fån oiginle f Fns Hebeg, i hvilke syckes kvinnlig hnfvuoll fu I Ålbeg böje e gässpel å enn sceu. V i hinn fös i näs n: näme skäskå peme i en. Sö eens sense nyhe, som i lögs fö fös gången gick f speln, e ysk lusspel f R. Kneisel:»En pisgå», v f en, vi hels un vie skulle vilj öfvelämn en å en sn glömskns välgöne ysn. E mine lusig»lusspel» h vi illföene lig se ve e nog sg! Fög hjälpe une sån föhållnen e uppänes kningsvä b e m ö n e n : h Wbegs vinnne senimen, fu Svenoivs ungomlig äckhe, h E. Wgnes äl eklmione. Hänäs vi mös på Söe, må vi hopps e ske une en lycklige sjän I ill Tjn. Skiss fö Iun f Els Linbeg. 1 ång inne i själfv»sen» vi en åevänsgän, s o m mynn u i Öselånggn, ä so e gå hus sml o c h inkläm m e gns senläggning slune ill en ännsen unfö poen. Dä b o e fig folk, som måse be gen lång fö si uppehälle, o c h blek nsiken synes b k o m gönskifne uo. Högs uppe ä une ke b o e»mokesen»»les oiseux»»les gies oiseux», s o m e klles på e so musikkfée, ä e uppäe v i fonkonseen o c h vise sig på en fögyll esen une elekisk belysning i hvi kläning o c h m e kus hå. Om gne spungo e i gå, flne slängkppo o c h kippne glosche fö köp sig lie m i pppe fån mvuhneln i höne. Impession, en fe, mynig hee, som buke hfv sån flickokes på enepen, he hy in e m äuppe i e små um, hves e pck in sig, så go e kunn, o c h häng sin små oke bukee o c h ublek bnosee på väggn fö skyl e sig peen. Dä uppe v e kvie f sup o c h säng gen lång.»les oiseux» v o o j u»gies oiseux». Men ibln kune mn hö en gof bsös, bsk o c h hone, o c h så flickgå och snyfning. Impession v ej lek me.»puves oiseux!» Kl. 6 hvje fon k o m hn o c h häme e m ill kvällskonseen på kfée. Då blef e e spingne ne, fö äppon o c h hel en lill poen fylles f gå kppo, une hvilk e hvi kläningn, som så of väes, skyme fm. Jus en ien buke he Bige k o m m hem o c h hn måse lli vän på gn, ills ll» e små fåglne» fl föbi me e slmne fiollåon i hnen.» B o n soi! Monsieu!»»Bon soi! Mes mes 1» så ubyes e vnlig hälsningn, o c h så gick he Bige vie u p p ill si lill um, hvilke låg i våningen näms une. p-bige spåkläe lieö so e pän på öplåen. Ren i e vå oen spåkläe, lieö låg e en unn klng som f figom, o c h figom låg e äfven öfve hel e lill ofig umme o c h öfve he Bige själf öfve hns ung, mg nsike o c h nö, blnkbose kläe. Men icke v e fige hä inne hos he Bige än i umme ä bevi, hves en gmle yske fiolspelen b o e me sin oeoe Tjn en lång, sml flick m e e lie blek nsike une en yfvig mss jock, sv hå.»boe» e v ej sn»he bo» e v snne, y hn v ju ö nu, en gmle yssen, som föjäne si o c h oeoens uppehälle genom spel en blygsm sekunfiol i en eeokese, ö fö en mån sen. Tjn h o n b o e kv ll ännu på guns o c h nå. H o n ägne sig också å musiken, spele fiol o c h gick på musikkonsevoie. M e n hv skulle e väl nu bli f henne, scks flick, ensm s o m h o n v i välen? He Bige änke på hennes sv ögon, sucke o c h slog sig ne vi si nö äbo. Hn skulle gö en öfvesäning. M e en måse hn håll på hel nen. De v väl bäs, hn fös s o m sis og ne lmpn ill husväinnn fö få en påfyll. Väinnn v ej inne. He Bige söke själf e på fogenflskn; nä hn fyll lmpn, gick hn u p p igen ill si um. På öfves ppsege höll hn på snfv öfve någo. H n seg å sin o c h lyse m e lmpn.»föken Tjn! H v gö ni hä?» Tvänne jupsv ögon sågo upp mo honom.»ingening» sves e enonig.»men hvfö gå ni ej i in ill e!»»till mig!» De låg en hel väl f hopplöshe i e vå oen.»j, i in, ä ni bo, föken Tjn.»»Dä jg b o! Se efe, få ni se, o m jg b o ä.» H o n såg osig u i hlfskymningen. Pnnn lyse be o c h hvi. He Bige höje lmpn. H n såg en so messingsskyl, s o m ej sui ä i gå.»anesson skylmåle.» Och u i en ys ppn höe hn nu ylig knkne f gungne vggme o c h en kvinnoös, som sjöng i släpig o n :»Sofi Sof! lien spf! Fig, vänlös lien spf...» He Bige sänke lmpn. Dess sken föll på en lien blnknö fiollå och e blå knye ä bevi.»men hu... hu... hv skll e nu bli?»»jg ve i n e...» Tjn såg ej upp, m e n hennes sml pekfinge ogs nevös öfve e öfves ppsege, på hvilke h o n ännu s kv.»h ni ej fösök få... få bee... på någo sä...» He Bige fösummes hsig f en mök blick, s o m blixe m o h o n o m u Tjns sv ögon.»h jg icke fösök?... Säg, jg icke fösök! H jg icke spungi öfve ll... sv på nnonse... men ingen ville h mig... ingen. To ni icke jg gjo mi bäs, o ni icke!...»»jo, j o, jg ve, hu e ä fösök, jg ve nog, e ä on o m bee.» He Bige sucke.»jså, ni ve e, ni också!» De klng så mil näsn s o m i gå fån Tjns läpp. Hon- he en så unelig ös, ik på e finse skifning. De blef ys ä ue å ppn. He Bige bö ysnen,»och ieköen fö musikkonsevoie?» fåge hn.»hn!» Tjns sämm blef hå o c h kll.»hn se, hn ej kune hjälp mig. Jg he j u b vi e å vi konsevoie o c h kune hvken få unesö elle sipenium. Hn åe mig.... åe mig lämn fiolen och bli... någo nn, någo hel nn.» Tjn knö hänen smmn o m knän o c h sie envis u p p m o ppn, som lee ill vinen. I hennes lång ögonfns glie e någo vå, m e n hon blinke ppe o c h e vå föll i fom f en en so å ne öfve en sml kinen.»men hu h ni änk e e nu å?»»jg ve ine.»»men i n, hv skll ni g vägen i n?»»jg ve ine.» Tjn sie fofne envis u p p m o vinsppn.»skulle ni ine kunn få k o m m ne ill väinnn?»»väinnn! H o n!» De flmme ill i e sv ögonen.» H o n b mig g så lång vägen äcke o c h e skll jg också, e skll Så bs m e ens hel Tjns själfbehäskning. H o n köp ihop ill en lien sv boll, som skkes f snyfning. He Bige v ej lls vn hnsks m e funimme, ll mins m e gåne funimme. H n skufve nevös på lmpns skuf, upp o c h ne.»föken Tjn!» Den lill sv bollen yckes ej lys ill nmne. Uifån skylmålens ljö vggvisn:»scks, vänlös, lien spf...»»tjn scks lill Tjn!» He Bige säcke fösikig u hnen o c h sök f öfve en lill sv bollen, lä o c h vekne såsom en, hvilken lig själf blifvi smek.»ni kn ej bli sine hä i ppn hel nen, vill ni ej k o m m in ill m i g? knske ni änå skulle vilj... Knske ä n å... H ö ni Tjn? Dä hos mig ä e också fig, m e n änå bäe än hä i ppn.» He Bige h öppn öen ill si um. Tjn e p öjne seg o c h bli såen- j g.» Ahjo, e på öskeln m e en nö fiollån i en hnen, e blå knye i en n ögonen neslgn. He Bige plcee lmpn upp på byån, skö smmn mnuskipen på skifboe och såg f bo ill henne, som ej ännu lämn öskeln o c h fose si m o golfve me sin fögån ögon. Så hose hn ill, og e g i ocken, gick fm ill Tjn o c h og fiollån o c h knye u hennes häne, som slpp öppne sig, sm sälle e m på en en f ummes vänne sol.»vill ine föken v go o c h si n e?» se hn slu ligen efe en lång pus.»tck!» Tjn se sig yes på soffknen m e hänen sel slun o m hvn. Så läge sig åe en yckne ysnen öfve umme. De suse ens svg i lmpveken. He Bige he s sig ne på ummes n sol, men som umme v så lie, k o m hn, näsn snu vi hennes knän. Dä ue i ppn, nä h o n gä, he h o n syns h o n o m s o m e bn, så lien och vänlös, o c h hn he kll henne»tjn, scks lill Tjn!» J, hns hn he ill o c h m e smekne viö henne. M e n hä, hä inne, ä ysnen låg emelln e m o c h öen v säng, hä våge hn ej kll henne nn än föken, o c h blo nken på en smekning k o m h o n o m on o c h g.sig så m y c k e som möjlig inill väggen. Dä hon nu s fmfö h o n o m, svklä o c h llvlig, yckes h o n h o n o m som en ung m. Och hn föblef sum, plåg f sin egen molöshe. Nä' en mn o c h en kvinn ig, bli e lli hon, s o m fös ge ill oe.»ni ä å så snäll ni, he Bige,» se Tjn ömjuk.» A h, fö ll el!» He Bige såg föläge föbi Tjns sv ögon.»joo, e ä ni!» fose; Tjn»ll e n voo så ovänlig, m e n å k o m ni o c h lä mig k o m m in i e vm um. Jg käne mig så ensm o c h öfvegifven ä ue i ppn, o c h jg fös så.» H o n lue sig fm m o h o n o m o c h hviske e ill honom, o c h åe k o m e bnslig, hjälplös uycke öfve henne. Däme åevnn äfven hn sin säkehe.»knske ni ine äi kväll än o c h ä hungig?» fåge hn.»jg h hvken äi fukos elle mig elle kväll. Så n o g ä jg hungig lli,» sve Tjn m e en lien ysning f välbehg vi blo nken på få ä sig mä. He Bige he ej änk ä någo en kvällen. Egenligen illä h o n o m ej hns kss ä kvällsv hvje g. J, en spåkläe få ens ä sig mä hvnnn g o c h en lien obemäk lieö möjligen hv eje. Men nu blef ll omän fö en svhåig Tjns skull. Öfvesäningen, s o m skulle bes fäig i n, låg skjuen å sin. Och he Bige själf spng ne ill hökbuiken m e sin hopspe kono i hnen. Uppe i umme one Tjn beskäfig ill»so supé», som hon klle e. He Bige å vnligen ue, hlfpoione på en billig mseveing. Hn he ine ukyg o c h hel hns sevis beso f en knif o c h gffel, vå llik, någ f o c h gls. M e n i e blå knye he Tjn e o c h nn f e, som gåsväinnn lämn kv, f bmhäighe, som h o n se. En ksull m e sällning fnn Tjn ä. Ksullen fylles m e ven. Sällningen psses in på lmpglse. Sn koke vne hel hemeflig. En lien sevie, s o m äfven ogs fm u knye, bees u på e hön f boe. Tllik o c h gls iskes o c h sälles i e. Två hvi pppesk, s o m Tjn fnn bln mnuskipen, böos une hennes flink fing ill oso o c h plcees vi hv kuve. Knifven o c h gffeln, s o m skulle bli gemensm, scks in melln e vå llikne. Två ljussump, hvilk Tjn hi e på i boslån, änes o c h klämes fs på en llik. N u v boe uk. Tjn so mi på golfve o c h lä sin ögon f öfve umme. H o n v nöj m e si vek. De såg så feslig och fövännsfull u m e ljusen o c h e vå soln skjun inill boe. E hvi fökläe o c h en hvi snibbkge, s o m h o n og u u e innehållsik knye, gåfvo henne själf e husmoelig useene. F ö ummes en fönse hänge ingen gin. M e n Tjn he i si knye någ bi yll f en slöj. I n o m e ögonblick so h o n på fönseposen o c h pee en m e knppnål öfve fönse, ll une e h o n gl gnole.

8 IDUN 304 Så fnn he Bige henne, nä hn som uppfö ppn, s o m hn gi i e seg. Tjn väne sig o m, ä hon so på åspesn m e hel munnen full f knppnål. Så hoppe hon lä ne, og pkeen u hns häne oeh ope.»nåå! Hv ycks?»» Ä e vekligen mi um?» He Bige såg så gl o c h så fövån u, Tjn gf ill e lie yse gläjeop. Slkö, skink, sine, os, bö, e! Så mycke! Så m y c k e! Sosålig!»Och hv h ni ä? i ockfickn? E n buelj v i n! Ä h, en buelj vin!» Tjn måse sä sig i fövåning öfve enn uppäck.»en hel buelj v i n! Jo ni ä g o ni en sån soslöse!» Och he Bige, en spsmme he Bige, som lig unne sig själf någo, hn slog i e full gls å Tjn, hn log och öfve hns mg, ung nsike låg e skimme f sill lyck. Tjn hälle e i hns spuckn k o p p. Nä hn såg henne så ä m e e lill sv hufvue öfve en hvi snibbkgen sysslne, vi boe fö gö e ikig bekväm fö honom, geps hn f en sån lus lägg si hufvu ne i hennes knä o c h lå e m f, ll e ä b e k y m e n o c h omsogen, s o m gnge söne hns ine, o c h känn sig lycklig, hel lycklig o c h soglös, smek, omhul o c h föså b fö en gång i si lif. Innn hn själf ens visse f e, he hn hög nämn hennes nmn. o»tjn!» Tjn väne på si lill hufvu o c h såg ä på h o n o m m e so ögon. Då fnn hn sig m e ens själf um o c h bnslig. En fämmne flick! Och hn log ionisk å sig själf. H e å ännu icke e ä gohjäe, blösin ögonblicksbne inom h o n o m blifvi kväf? Och så se hn någo hel nn, än hn ämn, å hennes nmn så obevinglig ljö fån hns mun. Så åo e illsmmns sin fessupé. D e ele knif o c h gffel. D e ucko u smm k o p p o c h se sin ö, mjuk läpp på smm sälle. De ske, e pe o c h e v o o ung. Och Reiges f Sophie Big mogs me Linge. Mn egelbune mig kn hv å Bln sommgäse få äkn. Min bn fm genom lifve gå, Så koben blekn: Så äfvenylig ä hel såen, A en Blonin jus må bxn å f e n, Hel funsjuk. E välseko kn jg säke slå Ibln gymnsens sk. Fsän n o g mången skll yck å, De uppå väggne v. Jg fi s o m fågeln n o g synes v, Men sväfv o c k i besänig f Som fågelfi. De finns i välen ej peikn, Som h min väckfömåg; Ty os ll l sof mn hel gln, Fs smveskvlen bo plåg; Men sof mn än såsom sock på senen: En knäpp på näsn ge lif i benen, De ve nog jg. Beägeie o c h flskhe blo Jg funni h une fäen. J, jg, o m någon, h skå få Den upp- o c h nevän välen. Jg kn på smvee ygg fökl, A ine ä, hv e synes v, Men mossen. Jg f en läckehe, ikig, K o m häomsisens nju NEROTH & C». Teknisk F b l k o n " G Ö T A L E J O N " QÖTXZBORG. fly bo fån Eyssln. Visse he Bige hv nihilis v? Och så pe hon o c h så ske hon o c h hennes kines mh vi hu he få smm fin osfäg som hfssnäckn. Tjn visse ine, h v nihilis v. H o n mines ine Ryssln; nä hon lämne e, v h o n så lien. R y s k he lig mof l m e henne, m e n fnsk buke e l. Skulle hon h»le b e u e s e» i bueljen?! Så ck hon u e sis. Ä h! Den, s o m fick ns o c h h olig jus så hä, lefv jus så hä! Och hon gep hsig fiolen o c h se en une hkn»jus så hä» uppepe h o n o c h spele m e nöjeslysn, glänsne ögon. De böje så gl hög uppe i isknen m e en illne mune on, så en hel ksk m e gäll små knäppning o c h så en öfveåig liffull ns i mzukk. Men nsen mes. De v slu m e gläjen. Sogesång smög sig in me gå o c h smä. Såken gle öfve g-sängen i ne, kvine one. Tjns läpp lågo ä slun inill hvn. Hennes ögon soo full f å. H o n snne mi i en pssge, le fiolen ifån sig och bs i vålsm gå. Och åe blef h o n fövnl ill en scks lill flick, s o m gä så öfvegifve, hopull ill en lien sv boll. (Fos.) o Innehållsföeckning. o H e v i g H o l m s ö m, f ö N o s ö m ; f Amn Leffle. (Me poä). E fliekpoä; f Albe Eiksson. E o m h u l k l e u o ; f Emy. I kläpenningfågn». E s e p e m b e m i n n e ; /g. A f»en svensk kvinn'. G e n o m fy släkle; n å g s m å k u l u b i l e fån S m å l n, fö I u n e c k n e f L. S D noisboken. T e e o c h m u s i k. T j n ; skiss f ö I u n f Els Linbeg. Tisföif Nå, jg blef sjuk, så e olig v A min ' skulle slu. Fö å vä gö slu på kvlen Jg og fögif. Ä n i jämmelen Jg lfv ky. cksmhe. Logogyf. E he Biges ömsin hjänupenhe o g bo infö Tjns flne ple. De v lusig, e vå suo så hä. Tycke hn i c k e? V e hn he Bige, hon, Tjn, hf en så guflig espek fö h o n o m föu? M e n e he h o n icke lls nu me, icke lls. H o n v ine en gång ä fö kll h o n o m fö Bige, b Bige. Neej-å! Och nä hn ske så ä, j, se å våge h o n säg å h o n o m hv som hels. Och hon le mbågn på boe. D e sv ögonen glie, o c h h o n skö u munnen o c h söke se osig u. Nej, ine ville h o n ick me. H e Bige fick ine fyll på glse! M e n änå höll h o n fm si gls o c h ck u e begälig, liksom ville hon å sin uhunge k o p p uppsug lif o c h kf m e vine. V e he Bige, hon ycke så m y c k e o m e, s o m v olig. Ine jus fö h o n få v så m y c k e me o m e olig, fö se mof hn ville hels, h o n s inne på si um, hn. J, änk.» L e s oiseux» äuppe, e m he mof föbjui henne besök. - M e n o m kvälln, nä mof spele i okesen... j, e, som h o n nu beäe, e v en hemlighe, föso hn, he Bige,... å buke h o n gå u o c h ifv på gon. De v j u ine on i e. H o n le j u lig vi någon, o m också en o c h nnn säne någ o efe henne. Så e v ine on i e. J, knske lie me v i n! De v så olig o c h ny ick vin. Mn käne sig så unelig sk o c h gl efe e. Jo, e v så olig gå så ä på gon o m kvälln. Så m y c k e ljus o c h så mycke folk o c h så ll e vck, ljusklä men, s o m foo ill sin kls o c h fese. Tänk få ns! Dnse ine he Bige? Om Tjn ycke o m ns!? De v en fåg e! O c h hon funes e ä lycklig men. Å h! Ibln ville h o n ks sen på e elegn kupéens slipe fönse o c h fösö es yb kläe. Hvfö skulle e h bäe än hon?... B o sig!... Dns!... nä hon lig fick gö e. Och hennes ö läpp skälfe i e fin, sväng munvinklne. Se he Bige, hon v socilis? Ine visse hon hv socilis v. Mof hn v nihilis, äfö he hn mås Jg funni h fån min fös g, A gul ej ä ll som glimm. Beägeien sämpl jg, Fsän mn båk och simm. Fväl, g o ' vänne, ni få usäk, Om jg, i sälle ill fk, Till flyken! Och vill u nu hö på min ill, Fs en ej jus i ö, Jg mången hemlighe gän vill Föolig lå ig hö: H v e m, sen nen h be sin slöj, Si väkop mn kn hö höj Bln beg och skog. H u j u en giige gän hölle Sin egen själ, blo e gulmyn fölle Ui hns pung. Te Säg, hu ä fägen på Flos sku F ö hösens öcknig g? (Hon än ä fge s o m silfvebu, Och än h o n mången behg.) H v ju ä sif oge vän Om lls ä, lik väl o c h gän Fö h ö g s o m låg. I impefekum e v e b ill slu Jg hvisk vill i i ö; Och enne onseg, föun pu, Jg änke lå ig hö. D u ycke ill! V min on så spucken? Du m å väl icke h kän ig sucken? Nå, j, fväl! L. Lie Hv finns i unnn, som skn bn? (Poblem fån bnomens g!) På b y g e n s vis e slu ibln, Som lnlig ö behg; Peposiion skll u äfven finn, Men ens en kn jg mig påminn I enn sun. En skogens bloösig ynn (Tuis i öslig ke); E sgoväsen, s o m hö kn Till vänne sine"mke; ekommene si llmän ekän I, U T P U L V E R fi &u k l o b b e i n n hufvuby. A f 6, 1, 2 1, 2 o, 4,, 1 s o c h 1 bils en mening f 4 o, hvilk o m e äo ä funn lju lik, ve sig] mn läse e m (hv o c h e fö sig) ä elle bkfm. Kosimogyf. H v mogonhäolen gö m e föj, Nä solen elkloe höje; H v e m l u m m i g så öfve källn b ö j Och me sin skugg fönöje; Och hu u bli uf umpn mine; Nej, ck ve jg, nä gl u skine Som Klss s o l! nmn. Lösning. Logogyf en: Soklockn; klok, snk, osk, kok, oson, kokn, sol, ksk, k, L o k, lnk, kon. Clien: e e e f f 1 1 m m u n s s s s u u ö ö Alingsås. Boksfägn: 1) Benhin, 2) Blen, 3) Henik, 4 ) A m l i, B) Hevig, 0) Agne. Fykngån: L Ä S T Ä R T A S T O L T A L L Okejn: Elis Lis Is S Al. De 45 boksäfven i kose skol ons, så e bil nmn på enne euopeisk säe, såväl nä e läss vågä som loä. S. L. Luplve beggns vi lk elle vä i s ä l l e fö b ä s o c h e n s e s k. Använningssäe l l e l e s s m m s o m m e v n l i g sklu, och S Å P - P U L V E B phfokh Sp Sp peillllllff. bee. Sp Kläe »e &p och elle ål-