Statistisk tidskrift / Efterföljare: Journal of official statistics : JOS Anmärkning:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Statistisk tidskrift / utgiven av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : Norstedt, H. 165, utg utgör register till I Statistisk tidskrift årgångarna publicerades Sveriges officiella statistik i sammandrag som första nummer. Efter ett uppehåll uppstod Statistiska tidskrift igen åren Efterföljare: Journal of official statistics : JOS : an international quarterly / published by SCB, Statistics Sweden. Stockholm : Statistics Sweden [Statistiska centralbyrån], Tidskriften finns från 1985 fritt tillgänglig i fulltext på internet. Anmärkning: Vid digitalisering av Statistisk tidskrift, , har häftena med Sveriges officiella statistik i sammandrag och tre bilagor brutits ut ur sin årgång och behandlats som separata häften. Statistisk tidskrift. 1886: häft Digitaliserad av Statistiska centralbyrån urn:nbn:se:scb-st-1886_h78-79

3 STATISTISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. [Häft ] STOCKHOLM, KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

4

5 Innehåll af årgången [Häft. 77] Årgångens N:o 1. Sveriges officiela statistik i sammandrag sid. 1. [Häft. 78] Årgångens N:o 2. Sparbankerna i Sverige år 1884» 89. [Häft. 79] Årgångens N:o 3. Europas jernvägar, med särskild hänsyn till det svenska jernvägsnätets utveckling» 161. Statistiska Beredningen» 172.

6

7 Sparbankerna i Sverige år (Pour un résumé en français voir page 160). 1. Sparbankerna och folkbankernas sparkasseafdelningar. Vid 1884 års slut voro de egentliga sparbankerna 374 (tab. n:r 1) oeh de folkbanker med sparkasseafdelningar, för hvilka några uppgifter erhållits, 11 (tab. n:r 2) eller tillsammans 385 sparbanksinrättningar. Af dessa äro enligt hufvudkontorets belägenhet 282 att räkna till landsbygden och 103 till städerna. Af de år 1883 arbetande sparbankerna saknas nu såsom upphörda tvenne, nemligen Stengårdshults pastorats sparbank i Jönköpings län och Heds församlings sparbank i Vestmanlands län. Deremot hafva under år 1884 följande 18 nya sparbanker tillkommit: Tegelsmora sparbank (i Uppsala län) har reglemente stadfäst af Tegelsmora kommunalstämma den 9 juni 1883 och började sin verksamhet inom socknen år Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare hvarje lördag. Nykih sockens sparbank (i Östergötlands län) har reglemente stadfäst af Kungl. Majrts Befallningshafvande den 28 april 1884, under hvilket ar verksamheten, afsedd för socknen, började. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare hvarje lördag. Asby sparbank (i Östergötlands län) har reglemente stadfäst af Kungl. Majrts Befallningshafvande den 28 april 1884 och började samma år sin verksamhet inom församlingen. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare hvarje helgfri lördag. Marianelunds sparbank (i Jönköpings läu) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 5 december 1881 och började sin verksamhet år 1883 inom Häsleby och kringliggande socknar i Södra Vedbo härad. Hnfvudkontoret (i Häsleby socken) är tillgängligt för insättare hvarannan helgfria tisdag. Elmeboda sockens sparbank (i Kronobergs län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 28 december 1883 och började år 1884 sin verksamhet inom socknarna Elmeboda, Långasjö, Ljuder, Linneryd, Sandsjö, Backaryd och Hoby. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare den första helgfria dagen i hvarje månad. Stat. Tidskrift. 78:e häftet. 1

8 90 Sparbankerna i Sverige år Agunnaryds kommuns sparbank (i Kronobergs län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 31 december 1883 och började inom socknen sin verksamhet år Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare andra och sista helgfria lördagen i hvarje månad. Madesjö kommuns sparbank (i Kalmar län), som började den 1 september 1871, har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 27 oktober 1883 med verksamhet inom Madesjö och angränsande kommuner. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare alla helgfria torsdagar. Runstens sparbank (i Kalmar län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 30 maj 1883 och började inom socknen sin verksamhet den 1 oktober samma år. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första helgfria dag i hvarje månad. Mörlunda sparbank (i Kalmar län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 28 november 1883 och började sin verksamhet inom kommunen år Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första och tredje helgfria lördagen i hvarje månad. Virserums sparbank (i Kalmar län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 5 juni 1884 och började den 16 augusti samma år sin verksamhet inom Virserums och angränsande socknar. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första och tredje helgfria lördagen i hvarje månad. Loftahammars sparbank (i Kalmar län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 23 juli 1884 och började sin verksamhet den 1 november samma år inom Tjusts härad. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare den 1 och 16 i hvarje månad eller, om helgdag då inträffar, första derpå följande söcknedag. Knislinge sockens sparbank (i Kristianstads län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 30 april 1883 och började den 1 september samma år sin verksamhet inom Knislinge och angränsande kommuner. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första söcknedagen i hvarje månad. Farstorps sockens sparbank (i Kristianstads län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 23 maj 1883 och började sin verksamhet år 1884 inom Farstorps och angränsande socknar. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare den andra helgfria dagen i hvarje månad. Qvidinge pastorats sparbank (i Kristianstads län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 16 juli 1884 och öppnades den 4 oktober samma år med verksamhet inom Qvidinge och Vestra Sönnarslöfs kommuner. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare hvarje helgfri lördag utom under januari månad.

9 Sparbankerna i Sverige år Bjufs sparbank (i Malmöhus län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 14 maj 1884 och började sin verksamhet den 23 juni samma år med område inom Bjufs och kringliggande kommuner. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare den 8 och 23 i hvarje månad eller, om helgdag då infaller, dagen förut. Sparbanken i Löfvestad (i Malmöhus län) började sin verksamhet inom Löfvestads och närbelägna socknar den 1 september Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första söcknedagen i månaderna februari december; eventuelt äfven i januari. Löberöds och kringliggande orts sparbank (i Malmöhus län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 24 september 1884 och började sin verksamhet den 11 oktober samma år. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare hvarje lördag. Qville sparbank (i Göteborgs och Bohus län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 2 juni 1883 och började sin verksamhet den 1 oktober samma år med socknen till område. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första och tredje torsdagen i hvarje månad. De i tab. n:r 1 för livar och en af de 374 sparbankerna meddelade stiftelseåren angifva, att sparbankerna tillkommit under följande tider: Af efterföljande tabeller litt. A och litt. B framgår, hvilken betydande utveckling sparbanksväsendet vunnit under de 25 år, som tabellerna omfatta. Det visar sig nemligen, att sparbankernas antal ökats från 151 till 385, hvilken tillväxt orsakat ett bättre förhållande till areal och folkmängd, i det att den ytvidd, som år 1860 kom på hvarje sparbank, eller 25-6 qv.-mil, år 1884 nedgått till 10-i qv.-mil, och då det år 1860 kom 1 sparbank på 25,561 invånare, så hade år 1884 detta invånaretal nedgått till 12,064. Vidare synes, att af delegarne, hvilkas antal under denna tid femdubblats, räknades öfver hufvud år 1860 en bland 21 personer i riket men år 1884 en bland 5 inbyggare. I ännu större grad har delegarnes behållning under denna tid stigit, i det den mer än sjudubblats, och värdet af hvarje sparbanksbok har i medeltal ökats från kr. til ^24-96 kr.

10 92 Sparbankerna i Sverige år Sparbankernas egna fonder visa ock en mer än sju gånger så hög behållning år 1884 mot år Tab. Litt. A. Sparbanker, delegare oen deras medel. Tab. Litt. B. Reservfond, skulder, summa medel. Relativa tal.

11 Sparbankerna i Sverige år Hvad vidare särskildt beträffar redogörelseåret 1884, meddela tabellerna n:r 1 och n:r 2, att till sparbankerna hörde 586 filialkontor eller sparbankskomitéer och 3 filialer till folkbankerna. Om delegarne meddela tabellerna n:r 1 och n:r 2, att under året 1884 tillkommit 103,416 delegare hvaraf 74,786 i städernas sparbanker och 28,630 i landsbygdens, hvilket för riket är 3,934 färre tillkomna än under år 1883; a/gått 64,386 delegare hvaraf i städerna och 15,631 å landsbygden, hvilket för riket är 5,479 flere afgångne än under det föregående året; och att vid 1884 års slut qvarstodo 930,269 delegare hvaraf 698,822 i städerna och 231,447 a landsbygden. Ökningen i antalet under året är 38,917 eller 113 färre än öfverskottet af tillkomne öfver afgångne. Denna bristande överensstämmelse förklaras dels af några mindre rättelser i föregående årets uppgifter och dels af skilnaden mellan den ökning, som uppkommit genom de fyra nu för första gången redovisade men under föregående år verksamma sparbankerna, och den minskning, som vållats af de två vid 1883 års slut upphörda sparbankerna, hvilka nu i tabell n:r 1 icke återfinnas, äfvensom af den omständigheten, att i brist af bättre uppgifter hafva här måst intagas 1883 års uppgifter för två sparbanker, hvilkas slutsummor sålunda äro lika åren 1883 och 1884, ehuru deras siffror visa ett öfverskott af tillkomna delegare. Insättningarna under året uppgå till 52,714,064 kr., eller 1,026,561 kr. mera än under Uttagningarna äro 47,345,274 kr., eller 5,315,305 kr. mera än under det föregående året. Öfverskottet af insatta öfver uttagna medel uppgår >åtunda till 5,368,790 kr. I städernas sparbanker belöpa sig insättningarna till 40,861,219 kr., uttagningarna till 37,287,350 kr. och öfverskottet således till 3.573,869 kr. I landsbygdens sparbanker utgöra insättningarna 11,852,845 kr., uttagningarna ,924 kr. och öfverskottet 1,794,921 kr. Proportionen mellan tillkomne och afgångne delegare och mellan insatt och uttaget belopp visas af efterföljande tal, som för de sista tio aren angifva, huru manga delegare afgatt mot 100 tillkomne och huru månira kronor uttagits mot 100 kr. insatta:

12 94 Sparbankerna i Sverige år Denna proportion mellan tillkomne och afgångne delegare samt mellan insatta och uttagna belopp, hvilken var ganska gynnsam i början af 1870-talet men försämrades mer och mer mot slutet af detta årtionde och återigen blef bättre under åren , synes nu för år 1884 angifva, att utvecklingen af sparbanksverksamheten blifvit i någon mån hämmad. Räntorna, som tillgodoskrifvits delegarne för deras behållningar, uppgå för år 1884 till 9,443,905 kr. hvaraf 7,093,817 kr. i städernas sparbanker och 2,350,088 kr. i landsbygdens. Detta räntebelopp för riket är 724,565 kr. högre än under det näst föregående året. Räntefoten har under de fem sista åren varit följande inom sparbankerna, bland hvilka en icke medräknats för år 1882: De flesta sparbankerna hafva sålunda gifvit 5 % i ränta åt sina insättare, men om man jemför räntebeloppet med medeltalet af delegarnes behållning under dessa år, finner man, att medelräntan varit blott 4 - " %, hvilket beror derpå, att de stora sparbankerna gifva lägre ränta än de små. Under hvart och ett af dessa fem år har medelräntan, som visserligen litet fluktuerat men likväl synes vara stadd på nedgång, varit år 1880: 4-72 %, år 1881: likaså 4-72 %, år 1882: 4-67 %, år 1883: 4-7i '/. och år 1884: 4-68 %. Delegarnes behållning uppgick vid 1884 års slut till 209,276,573 kr.. eller 14,782,645 kr. mera än vid det näst föregående årets slut. Af denna behållning egde delegare i städernas sparbanker 158,598,111 kr. och i landsbygdens 50,678,462 kr. Den ofvan nämnda summan för hela riket. 5,368,790 kr., hvarmed insättningarna öfverskjuta intagningarna, jemte

13 Sparbankerna i Sverige år räntorna, 9,443,905 kr., gifver en totalsumma af 14,812,695, kr., hvarmed delegarnes behållning borde under året hafva ökats. Denna summa är dock 30,050 kr. högre än hvad den uppgifna behållningen tillåter, men förklaringen till skiljaktigheten är densamma som här ofvan är anförd vid de vid årets slut qvarstående delegarne. Tillväxten i delegarnes kapital sedan ar 1860, sådan den framgår både af öfverskottet af insatta öfver uttagna medel och af räntorna, har varit»oljande: Af dessa 24 år visa 22 tillväxt i delegarnes kapital och 2 minskning, nemligen åren 1878 och 1879, af hvilka det förra företer den största nedgången i kapitalet eller 6V4 millioner kr. Under de öfriga åren har den största tillväxten egt rum under aren 1873, 1874 oeh 1883 eller inemot 18'/ 2 mill. kr. för hvartdera. Medelvärdet af hvarje sparbanksbok eller den andel, som kommer på hvarje sparbanksdelegare, om hela kapitalet jemnt fördelas på samtlige delegare, belöper sig år 1884 till 224 kr. 96 öre för riket, kr. i städernas sparbanker oeh i landsbygdens. Ökningen under året i detta medelvärde för riket är 6-76 kr. Klatsifikation af delegarne efter deras innestående behållning meddelas af tabellerna n:r 1 oeh n:r 2 för 373 sparbanker. Ehuru det sålunda saknas uppgifter för 12 sparbanker, torde dock de i tabellerna upptagna, 97 % af hela antalet med 89 % af delegarnes antal och 88 % af deras behållning, kunna anses tillräckliga att gifva ett temligen riktigt uttryck af det allmänna förhållandet. De meddelade uppgifterna gifva vid handen, att inom den grupp, som omfattar delegare med behållning af 1,000 kr. oeh deröfver, bilda delegarne blott 5-42 % af hela antalet, men deras behållning är % af samfälda kapitalet. I nästföregående grupp, från 500 till 1,000 kr., utgöra delegarne 6-79 % och deras behållning %. I gruppen 100 till 500 kr. äro delegarne % oeh deras behållning %. Alla de öfrige delegarne, eller de som ega högst 100 kr., äro

14 96 Sparbankerna i Sverige år visserligen så talrika, att de bilda % af alla delegare, men deras samfälda behållning är blott % af hela delegarekapitalet. Om denna redogörelse utsträckes till alla de grupper, som tabellerna n:r 1 och n:r 2 innehålla, livarvid Stockholms stads sparbank måste uteslutas, då för den ingen specifikation under 100 kr. är meddelad, blifva procenttalen för såväl delegare som deras behållning inom hvarje grupp under de sista fyra åren följande: Här ofvan visades, att hvarje sparbanksboks medelvärde är högre i städernas än i landsbygdens sparbanker. Det framgår ock af efterföljande sifferuppställning, att intill 500 kronors behållning åt hvarje delegare bilda såväl desse som deras samlade kapital en större andel af det hela i landsbygdens än i städernas sparbanker, hvaremot de större delegarne äro både till antal och behållning mera betydande i städernas sparbanker än å landsbygdens. Sparbankernas egna tillgåwjav voro vid 18S4 ;irs slut 15,735,262 kr., visande en öknimi för året af 1,226,709 kr. Dessa tal tralla endast de

15 Sparbankerna i Sverige år egentliga sparbankerna och icke folkbankerna, som hafva gemensamma reservfonder för all sin rörelse. Inkomsterna under året hafva varit 2,475,030 kr. och utgifterna 1,272,064 kr. I städernas sparbanker hafva inkomsterna under året varit 1,829,025 kr., utgifterna 957,661 kr. samt behållningen vid årets slut 12,219,549 kr. och i landsbygdens sparbanker 646,005 kr. inkomster, 314,403 kr. utgifter samt 3,515,713 kr. behållning. Den här ofvan intagna tabell litt. B. lemnar upplysning om beloppet af inkomster och utgifter å sparbankernas egna fond under flere föregående är. Huruledes under år 1884 och de närmast föregående fem åren utgifterna förhållit sig till såväl inkomsterna som samtliga de af sparbankerna förvaltade medlen, eller summan af delegarnes och sparbankernas egna fonder samt upplånade medel, framgår af följande tal: Om reservfondens förhållande till delegarnes fordringar af sparbanken är i 4 af gällande förordnins stadgadt, att någon disposition och det endast till allmännyttiga ändamål utöfver behofvet ej ma a reservfonden, som skall ökas med vinsten af rörelsen, göras förr, än reservfonden uppgått till 10 i af delegarnes behållning jemte räntor. Af tabell n:r 1 jemförd med anmärkningarna dertill framgår, att detta icke alltid iakttages, äfvensom af samma tabells kol. 23 och 26, att endast följande antal sparbanker hafva en reservfond, som uppgått till 10 ;J af delegarnes behållning: I medeltal för samtlige sparbankerna utgjorde reservfonderna 7 - T i.if delegarnes behållning vid 1884 års slut; "» % i städernas sparbanker <>ch 7'0 % i landsbygdens, hvilket är en liten höjnine i procenttalet för det närmast föregående året. Denna reservfondens förhallande till delegarnes fordringar är dock 'ifver hufvud taget något olika i de större och mindre sparbankerna. I

16 98 Sparbankerna i Sverige år följande öfversigt äro de i tabell n:r 1 upptagna sparbankerna sammanförda enligt delegarnes behållning vid 1884 års slut. Reservfondernas procenttal af delegarebehallningen visar sig häraf och i jemförelse med de föregående fem åren hafva varit: Frånsedt de minsta sparbankerna, som saklöst här kunna lemnas ur räkningen, visar sig af dessa tal, att i de sparbanker, der delegarebehallningen icke uppgår till 100,000 kr., är öfver hufvud taget reservfonden relativt minst, och att de med behållning mellan ' 2 och 1 million kr. hafva den relativt största reservfonden. Sparbankernas skulder äro i tabell n:r 1 angifna till 1,462,441 kr., hvaraf 1,020,380 kr. i städernas och 442,061 kr. i landsbygdens sparbanker, hvilket belopp för riket är 835,471 kr. mera än vid 1883 års slut. Om de förvaltade medlens placering redogör tabell n:r 1 för livarje sparbank. Dessa medel utgjorde tillsammans vid 1884 års slut 221,512,734 kr., hvaraf 167,438,074 kr. kommo på städernas och 54, kr. pa landsbygdens sparbanker. Huru dessa af samtliga sparbankerna förvaltade medel voro vid slutet af år 1884 och de närmast föregående fem åren placerade, angifves af efterföljande procenttal :

17 Sparbankerna i Sverige år Ur de vexlingar, som ofvanstående tal förete, framgår dock, att sparbankerna mer och mer afhändt sig publika värdepapper, hvaremot de i högre grad anlitat andra bankinrättningar, och att inteckningslåneu på de senare aren åter äro i stigande. Dessa här ofvan för riket angifna procenttal äro likväl mycket olika, om frågan gäller större eller mindre sparbanker. Grupperas nemligen sparbankerna på sätt som här ofvan (sida 98) är gjordt, beftnnes förhållandet mellan de vigtigaste sätten Polplacering år 1884 vara följande:

18 100 Sparbankerna i Sverige år Dessa talserier stämma i sina allmänna drag nära med de motsvarande för de föregående åren och visa, att publika värdepapper hafva helt ringa användning för de mindre sparbankerna och att dessa i fråga om den för lån lemnade säkerheten af inteckningar eller af borgen gå i alldeles motsatt riktning mot de större sparbankerna: små sparbanker hafva det mesta placeradt i lån mot borgen, de stora sparbankerna det mesta mot inteckning. Det förfaringssätt att placera medlen, som här visats tillhöra de större sparbankerna, gäller ock städernas, hvaremot landsbygdens sparbanker motsvara de mindre. Städernas sparbanker, om ock till antalet blott 26-8 % af det hela, hafva dock den öfvervigten öfver landsbygdens, att de vid 1884 års slut räknade 75" i i af delegarne, 75-8 % af dessas behållning och 77 - r % af sparbankernas egna fonder. Och i medeltal förvaltade hvarje stadssparbank 1,726,165 kr. men hvarje å landsbygden blott 195,215 kr. Dessa medel voro sålunda placerade: 2. Postsparbanken. Enligt K. Förordning af den 22 juni 1883 är frän ingången af år 1884 inrättad en postsparbank för riket. Dess ändamål är att under ptatens garanti emottaga penningar, desamma förränta och genom räntas läggande till kapitalet ytterligare förkofra samt medlen i stadgad ordning vederbörande tillhandahålla. Insättning kan ega rum vid de postanstalter, postsparbankens styrelse bestämmer. Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, bestar af generalpostdirektören, såsom ordförande, och fyra ledamöter. Insättnings minsta belopp är en krona. För att underlätta besparing af äfven mindre belopp tillhandahållas sparmärken à tio öre, som fästas vid ett sparkort, hvilket fyidt med tio sparmärken Iemnas till postsparbank såsom insättning. Insättarne erhålla 3-6 % årlig ränta à sina tillgodohafvanden. Dock godtgiires på samma motbok icke ränta för högre belopp än 1,000 kr. För de till postsparbanken influtna medel, som ej erfordras för löpande utgifter eller att möta uppsägning af insättningar, inköpas räntebärande obligationer utfärdade af svenska staten eller Sveriges allmänna hypoteksbank.

19 Sparbankerna i Sverige år För postsparbankens första verksamhetsår meddelas här de vigtijrastiuppgifterna enligt styrelsens för postsparbanken berättelse om postsparbankens förvaltning under år 1884, Såsom af efterföljande tab. litt. C. närmare redovisas för hvarje särskildt län, utgjorde hela antalet postsparbankskontor i riket vid 1884 års början 1,444 och vid dess slut 1,575, och hade vid dessa under are: Tab. litt. C. Postsparbankskontor, motböcker, insättningar ocn uttagningar.

20 102 Sparbankerna i Sverige år utlemnats 86,782 motböcker, af hvilka dock genom uttagande af hela det insatta beloppet jemte upplupen ränta 7,269 dödats, hvadan vid arets slut 79,513 motböcker voro utelöpande. Insättningarnas antal var 238,338 och omfattade 1,095,683 kr. Uttagningamas antal var 12,560 och deras belopp 282,419 kr. Insättarnes tillgodohafvande vid årets slut utgjorde 827,641 kr., hvaraf 13,172 kr. upplupna räntor. 1 medeltal egde hvarje insättare ett belopp af 10 kr. 41 öre, hvilket medelbelopp dock mer än 83 % af insättarne icke uppnådde, såsom närmare synes af följande klassifikation : Det stora antalet af motböcker med helt ringa behållning förklaras deraf, att största delen af motboksegarne varit minderårige, enligt hvad framgår af följande yrkesfördelning bland de 86,782 personer, till hvilka under året motbok utlemnats: Postsparbankens utgifter hafva med frånräkning af organisationskostnader uppgått för den egentliga driftkostnaden under året till 52,774 kr. Fördelas detta belopp å sammanlagda antalet af insättningar och uttagningar, blir kostnaden för hvarje omsättning omkring 21 öre, och fördelas nämnda driftkostnad å summan af insättningarnas och uttagningarnas belopp, utgör den 3-8 % af omsättningssumman och 6-4 % af insättarnes tillgodohafvanden vid årets slut.

21 Sparbankerna i Sverige år Ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna. I likhet med hvad i föregående års sammandra"; egt rum meddelas här för år 1884 några korta uppgifter för rikets 15 ränte- och kapitalförsäkringsanstalter. Af försäkringsböcker voro vid årets början utfärdade 184,023 och under året 9,374. Delegarne voro vid början af året dels 755 lifräntetagare och dels 163,154 hörande till besparingsfonden. Under året afledo 14 lifräntetagare och 853 af senare kategorien. Under insättningsåret afledo 27. Antalet af delegare, hvilkas behållningar under året afförts till förfallna medels konto, var 334; af dem som under året uttagit samlade kapital 605 och af dem som under året lyft uppsagda års- och räntevinster 555. Anstalternas fonder voro vid början af året 23,358,084 kr. Följande öfversigt, i hvilken anstalterna ordnats efter summan af de förvaltade fonderna, visar behållningen i de olika fonderna vid 1884 års slut: Inkomsterna under året voro 2,425,996 kr., deraf 1,157,472 kr. insättningar, 1,216,264 kr. upplupna räntor, 37,109 kr. förvaltningsafgifter och 15,151 kr. diverse. Utgifterna voro 778,316 kr., deraf 342,431 kr. utbetalade samlade kapital, 113,878 kr. uppsagda arfs- och räntevinster, 95,155 kr. lifräntor, 53,418 kr. utbetalningar i anledning af dödsfall, 63,602 kr. förvaltningsomkostnader och 109,832 kr. från förfallna medels konto, afskrifningar m. m. Karl Sidenbladh.

22 104 Tab. N:o 1. Rikets

23 105 sparbanker år Stat. Tidskrift. 78:de häfte'. 2

24 106 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets

25 sparbanker år

26 108 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets spar-

27 banker Östergötlands län. 109

29 banker Östergötlands län. 111

30 112 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker 1884.

31 Östergötlands län. Jönköpings län. Kronobergs län. 113

33 Östergötlands län. Jönköpings län. Kronobergs län. 115

34 116 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker

35 1884. Kronobergs län. Kalmar län. 117

36 118 Tab. N:o 1 (forts.). Eikets sparbanker

37 1884. Kronobergs län. Kalmar län. 119

39 banker Kalmar län. Gotlands län. 121

41 banker Kalmar län. Gotlands län. 123

43 Gotlands län. Blekinge län. Kristianstads län. 125

45 Gotlands län. Blekinge län. Kristianstads län. 127

47 1884. Kristianstads län. 129

49 1884. Kristianstads län. 131

51 Kristianstads län. Malmöhus län. 133

53 Kristianstads län. Malmöhus län. 135

55 banker Malmöhus län. 137 Stat. Tidskrift. 78:de häftet. 4

57 banker Malmöhus län. 139

58 140 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Hallands län.

59 Göteborgs och Bohus län. Elfsborgs län. Skaraborgs län. 141

60 142 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Hallands län.

61 Göteborgs och Bohus län. Elfsborgs län. Skaraborgs län. 143

63 Skaraborgs län. Vermlands län. Örebro län. 145

65 Skaraborgs län. Vermlands län. Örebro län. 147

67 Vestmanlands län. Kopparbergs län. Gefleborgs län. 149

69 Vestmanlands län. Kopparbergs län. Gefleborgs län. 151

70 152 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Vesternorr- ") Koll gälla för endast 363 sparbanker, af hvilka.stockholms stads sparbank ej ingår

71 lands län. Jemtlands län. Vesterbottens län. Norrbottens län. 153 i koll Siat. Tidikrifl. 78:de kä/tit. 6

72 154 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Vesternorr-

73 lands län. Jemtlands län. Vesterbottens län. Norrbottens län. 155

74 156 Tab. N:o 2. Folkbankernas (Forts.).

75 sparkasseafdelningar år Anmärkningar till tab. n:o 1. 1) Stockholms stads sparbank. Klassifikation af medel onder 100 kr. är ej meddelad. 2) Uppsala sparbank.»det nominella värdet af sparbankens obligationer öfverstiger det här angifna bokförda (inköpa-) värdet ined 28,885 kronor.» 3) Nyköpinos sparbank. I förvaltningskostnaderna ingår ett belopp»till välgörande ändamål» af 12,150 kr. 4 ) Forssjö braks sparbank.»räkenskapsåret börjar med den 1 november och slutar med den 31 oktober».»bruksegaren ansvarar i sista hand för betalningen». 5) Slrengnäs sparbank. I förvaltningskostnaderna ingå»anslag» till ett belopp af 1,500 kr. 6 ) Daga härads sparbanks hela skald är å kreditivräkning, äfvenså i följande sparbanker: Vestra Ny sockens, Bredaryds, Tofteryds, Korsberga, Marianelunds, Sunnerbo härads, Urshults, Yimmerby, Virserums, Bunge, Vänge, Garda, Toings, N. o, S. Åsbo härads, Gärds härads, Borrby, Glimåkra, Akarps, Visseltofla, Lunds stads med kringliggande ort, Onsjö härads, Eslöfs, Vållufs och Helsingborgs landsförsamlings, Lyddeköpinge m. fl., Nora, Karlskoga härads, Fellingsbro, Arboga, Hedemora, Gefieborgs läns, Bollnäs, Bergsjö. 7 ) Vestra Ny sockens sparbank.» ',', af räntevinsten tillfaller fattigkassan med 125 kr. 76 öre». 8) Skärkinds sparbank. Räkenskapsåret omfattar senare hälften af år 1883 och förra hälften af år ) Skeppsås och Elfvestads sparbank.»kontant hos kassören mot 5 proc. ränta» 2,047 kr. 7 öre. 10) Rydaholms sparbank. Skulderna äro å kreditivräkning 3,400 kr., veielskuld 2,000 kr. samt behållning i»anslagsfonden» 3,515 kr. 90 öre. 11) Kronobergs läns sparbank. Det öfver höfvan stora beloppet kontant i kassan, 414,833 kr. 56 öre, förklaras dermed, att det ntgör»under de första dagarna af januari månad influtoa men för den 31 föregående december bokförda medel såsom varande då till betalning förfallna».

76 158 12) I Vislanda sparbank äfvensom i följande sparbanker är större delen af skölden i kreditivräkning: Figeholms, Haena, Allerums m. Jl., Jonstorps och Farhults, Göteborgs stads, Lilla Edets, Lidköpings, Vestmanlands läns. 13) Vesterviks sparbank. I förvaltningskostnader ingår bland annat»utdelning till aktieegare» 12,360 kr. 14) Aspelands sparbank. -Rörelsen drifves under namn af 'Åspelands sparbank, som är en solidarisk aktiebank.» 15 ) Kristdala kommuns sparbank. Bland förvaltningskostnaderna ingå»af Kommunalnämnden uttagen vinst» för åren 1883 och 1884: 4,439 kr. 10 öre samt»ränta å inlösningssnmman» 447 kr. 15 öre. 16) Figeholms sparbank. De under förvaltningskostnader redovisade 300 kronor»äro uttagne af Figeholms kommun», hvaremot förvaltning och öfriga omkostnader äro fråndragna inkomsterna. 17) Mörlunda sparbank. Mer än en tredjedel af det under första räkenskapsåret placerade kapitalet består af medel, som till låus lemnats af Oskarshamns enskilda bank mot 5V 2 proc. ränta. 18 ) Virserums sparbank hade vid första räkenskapsårets slut att betala (kreditiv-?} räntor med 280 kr. 26 öre och räntor till delegarne med 27 kronor. 19) Bejde pastorats sparbank. Det här under andra räkningar upptagna beloppet utgör en genom förskingring uppkommen brist i kassas. 20) Karlshamns sparbank. I egna fonden är inräknad»fond till Styrelsens och Hufvudmännens framtida disposition» 12,871 kr. 86 öre. 21 ) Simrishamns sparbank. Skulden utgör en»anslagsfond» 56,296 kr. 14 öre. 22 ) Vittsjå sparbank.»i förvaltningskostnaderna hafva inräknats 1,554 kr. 75 öre, som utgifvits till kommunala behof.» 23 ) Akarps sparbank.»sparbankens Hufvudmän hafva under räkenskapsåret af bankens egen fond anslagit 2,500 kronor till ett småskolehus inom Akarps socken.» 24) Osby sparbank. Skulden består af belopp»iusatt pr månad med ränta» 3,565 kr. 86 öre. 25) Tommarps sparbank. Ibland upplupna, men ej inbetalda räntor äro upptagna amorteringar till ej uppgifvet belopp. 26 ) Sparbanken i Helsingborg. Skulden är»välgörenhetsfonder» 41,500 kr. 27 ) Höganäs sparbank. Delegarnes medel utlånas mot säkerhet af Höganäs stenkolsbolag. 28 ) Skytts härads sparbank. I förvaltningskostnaderna ingå 7,695 kr. 31 öre afskrifua förluster. 29 ) Luggade härads sparbank.»eäkenskapsåret slutar med den 30 och börjar med den 31 december.» 30) Billeberga sparbank. I sparbankens fond äro inbegripna stiftarnes, såsom grundfond å 43 konti insatta 4,300 kronor, hvilka nnder tjugu år från insättningen äro ouppsägbara. 31 ) Laholms sparbank. I brist på 1884 års uppgifter, hafva här auvändts 1883 års. 32) Eftra sparbank. Några uppgifter å de insatta och uttagna beloppen hafva ej kunnat erhållas. 33) Göteborgs stads sparbank. Sparbankens obligationskonto upptager kommuners och hypoteksföreningars obligationer till 1,548,173 kr. 81 öre och jernvägsobligationer till 166,500 kr., tillsammans 1,714,673 kr. 81 öre, hvilket är bokfördt till 1,620,752 kr. 44 öre. Då dessa värdepapper tillsammans sålunda äro bokförda till omkring 94'/ 2 procent af nomineia värdet, har här, för att i kol. 31 och 32 skilja de båda slagen af obligationer, den förstnämnda gruppen uppförts med 1,463,752 kr. 44 öre och den senare med 157,000 kr. 34) Göteborgs och Bohus läns sparbank. I skulden ingå särskildt bokförda 9,722 kr. 86 öre»afförda sparbanksmedel». 35) Venersborgs sparbank. Skulden, 113,199 kr. 11 öre, utgöres af medel, som här placerats af Ränte- och Kapilalförsäkringsanstalten i Venersborg mot 6 proc. ränta. 36) Scenljunga sparbank. I de höga förvaltningskostnaderna ingå dels förluster å lån mot borgen 30,831 kr. 26 öre och dels omkostnader samt»utdelning å aktier» 3,997 kr. 86 öre. 37) Kristinehamns sparbank. I förvaltningskostnaderna ingå»bidrag till välgörande och allmännyttiga ändamål» 3,859 kr. 37 öre. 38) Nedre Ulleruds sparbank. Uppgifterna äro för år 1883 i stället för år 1884, då för detta år inga uppgifter erhållits. Sparbanken har upphört år 18S5. 39) Örebro sparbank. I egna fonden är inräknad»tjenstehjonsbelöningsfonden» 2,121 kr. 95 öre. 40) Nora sparbank. I förvaltningskostnaderna iugå 2,750 kronor anslagna till allmännyttiga ändamål.

77 159 41) Nya Kopparbergs sparbank, I förvaltningskostnaderna ingå»tjenstchjonsbelöningar» till ej uppgiftet belopp. ( 42) Vester-Löfsta sockens sparbank.»någon grundfond finnes ej, men kommunalnämnden är enligt reglementet ansvarig för sparbanken, i likhet med kommunens öfriga medel.» 43) Neder-Kalix sockens sparbank.»kassan innestâr bos Aktiebolaget Bergman, Hummel & C:i, med hvilket bolag sparbanken har upp- och afskrifningsräkning.»

78 160 Résumé de la Statistique des Caisses d'épargne en Le nombre des caisses d'épargne était de 374 et celui des banques populaires de 11, en somme 385, dont 103 dans les filles et 282 à la campagne (tabl. N 1 et S 2 col, 1), c'est-à-dire une caisse par 12,064 habitants et nue par 1,148 kiiom. carrés. Col. 2 indique l'année de la fondation des caisses. Les succursales étaient de 589 {col. 3). Pendant l'année, 103,416 livrets ont été ouverts (col. 4) et 64,386 soldés (col. 5). 11 existait, à la fin de l'année, 930,269 livrets (col. 6). Les colonnes 7 18 contiennent une classification des livrets d'après leur montant: au-dessous de 10 couronnes, de 10 à 50, 50 à 100, 100 à 500, 500 à 1,000 et au-dessns de 1,000 couronnes. Le total des versements pendant l'année était de 52,714,064 couronnes (col. 20) et celui des remboursements de 47,345,274 couronnes (col. 22). Les colonnes 19 et 21 indiquent les intérêts du capital des déposants, en pour cent et en couronnes. Total 9,443,905 couronnes. Le capital des déposants, à la fin de l'année, s'élevait à 209,276,573 couronnes (col. 23), dont 204,315,031 cour, dan» les caisses d'épargne et 4,961,542 cour, dans les banques populaires. Le livret moyen était de 224'96 couronnes. A la fin de l'année, les fonds réservés des caisses d'épargne étaient 15,735,262 couronnes (col. 26). hes recettes 2,475,030 cour. (col. 24) et les dépenses 1,272,064 cour. (col. 25). Les dettes des caisses d'épargne, à la fin de l'année, étaient 1,462,441 couronnes (col. 27). Le passif total des caisses d'épargne se composait de: Capital des déposants (col. 23) 204,315,031 cour. Fonds réservés (col. 26) 15,735,262» Dettes (col. 27) 1,462,441» Total 221,512,734 cour. Ces sommes étaient placées que voici: Caisse (col. 28) 1,827,736 eonr. Dépôts dans les banques (col. 29) 11,259,935» Immeubles et mobilier (col. 30) - 1,453,870» TitreB publiques, obligations des sociétés hypothécaires et des communes (col. 31) ; : 22,246,456» Obligations et actions des compagnies industrielles et des sociétés diverses (col. 32) 6,129,031» Prêts contre hypothèques immobilières (col. 33) 95,629,030»»» caution (col. 34) 74,060,770» nantissement d'or ou d'argent (col. 35) 8,J46» >» d'autres hypothèques (col. 36) 5,382,202» Intérêts non payés (col. 37) 3,297,935» Autres opérations actives (col. 38) 217,223» Total 221,512,734 conr. 1 couronne = 1-39 franc.

79 Europas jernvägar, med särskild hänsyn till det svenska jernvägsnätets utveckling. Vi, som lefva i telefonens tid och sett med hvilken stor hastighet detta det modernaste samfärdsmedlet vunnit insteg och utbredning i vårt land, kunna icke lätt sätta oss in i de svårigheter, med hvilka jernvägsidén haft att kämpa. För 56 år sedan öppnades den första jernvägen i Europa, mellan Liverpool och Manchester. På de följande 15 åren hann Europa ej skaffa sig mer än 9,000 kilometer jernvägar. Först 1845 hann jernvägsidén fram till våra bygder, der den för sig vann tvenne nitiske förkämpar, grefve A. E. v. Rosen och statsrådet O. I. Fåhrseus. Hela 7 år dröjde det dock, innan det första svenska jernvägsbolaget kunde bildas; 11 år töfvade det, innan den första svenska jernvägen kunde öppnas för trafik, linien Örebro Nora. De svenska jernvägarna hafva sålunda i år kunnat fira sitt 30-års jubileum. När man sysslar med de svenska jernvägarnes historia, kan nian icke låta bli att tänka på det gamla yttrandet, att vi äro»en trög nation, full af hetsigheter.» Långsamt gick det att få den första jernvägen till stånd, men sedan vi väl kommit från de första svårigheterna, har jernvägsbyggandet gått med en nästan exempellös snabbhet. Vid 1856 års slut hade Sverige 66 kilometer, vid 1885 års slut 6,892 kilometer jernvägar. Knappast de stora kulturlanden eller det rastlöst arbetande Amerika har något motsvarande att uppvisa i snabb utveckling. Enligt Almanach de Gotha för år 1887 utgjorde samtliga jernvägarnes längd: Enligt uppgifter i»bulletin du ministère des travaux publics», Paris sept. 1886, hade de europeiska jernvägarne vid slutet af år 1885 en ut- Slat. Tidtkr. 79:e haft. 1

80 162 Europas jernvägar, med särskild hänsyn sträckning af 195,158 kilometer. Almanach de Gotha för år 1887 uppgifver, att Asien 1885 hade 23,277 km., Amerika 248,684 km., Afrika 7,600 km. och Australien 12,420 km. Verldens alla jernvägar skulle alltså år 1885 haft en längd af 487,139 kilometer. Under de sista 5 åren har tillväxten varit 130,000 km. eller nära lika mycket som under de föregående 10 åren. Efter dessa allmänna anmärkningar om jernvägsidéns utveckling Öfvergå vi till en närmare redogörelse för de svenska jernvägarnes ställning i det europeiska jernvägsnätet. I detta afseende torde följande tablå vara särdeles upplysande: Det europeiska jernvägsnätet är l ) ') Staterna äro i tabellen ordnade efter jernvägarnes absoluta längd, och bar till Storbritannien räknat» Irland, till Ryssland Finland, till Nederländerna Lniembnrg och till

81 till det svenska jernvägsnätets utveckling. 163 Förestående tablå utvisar icke blott jemvägarnas förhållande till arealen och folkmängden i de olika landen, utan angifver äfven medelproportionalerna mellan medeltalen jernvägskilometer per 100 qv.-km. och per 10,000 innevånare. Det torde icke kräfvas någon bevisning for, att sistnämnda proportion är en långt vigtigare faktor än de båda andra för bedömandet af ett lands utrustning med jernvägar. Ett land med stor utsträckning och gles befolkning måste skaffa sig långt mera jernvägar än ett jemförelsevis litet land med tät befolkning, för att de båda rikenas invånare skola blifva något så när likstälda med afseende på kommunikationsmedel. Sverige har i förhållande till sin folkmängd långt mera jernvägar än något annat land i Europa. I proportion till folkmängden hafva Danmark och Schweiz de båda land som stå Sverige närmast i detta afseende föga större jernvägsnät än Hallands län, och Tyskland öfverglänses till och med af Vesternorrlands län. I proportion till ytvidden har väl Sverige färre jernvägar än Europa öfverhufvud taget, men står ett trappsteg högre än Balkanstaterna, Ryssland och Norge. Bortser man från de båda nordligaste länen, så har det öfriga Sverige 2-54 kilometer jernväg på 100 qvadratkilometer areal eller något öfver '/ ä kilometer mera än Europa i medeltal. Sverige intager med hänsyn till medelproportionalen mellan medeltalen för landens utrustning med jernvägar i förhållande till såväl areal som folkmängd det åttonde rummet bland Europas stater. Såsom af tabellen synes, har vårt land samma plats äfven i fråga om jernvägarnes absoluta längd. Endast Belgien, Storbritannien, Schweiz, Tyskland, Frankrike, Danmark samt Nederländerna utmärka sig genom ett relativt vidsträcktare jernvägsnät än Sverige. I proportion till det här begagnade Turkiet Kumilien. Uppgifterna om jernvägarnes längd den 31 dec. I885 äro hemtade or»bulletin dn ministère des travaui publics», Paris sept Arealnppgifterna äro de för hvarje land antagna officiel», utom för Ryssland oeh Finland, Italien och Grekland, för hvilka land general Strelbitskys beräkningar användts, samt för Rumänien, hvare areal är beräknad af Geografiska institutet i Gotha. Folkmängdsuppgifterna äro: för Tyskland enligt det i Almanach de Gotha 1887 offentliggjorda preliminära resultat af folkräkningen den 1 dec. 1885; för Frankrike för år 1885; för Storbritannien och Irland enligt den i Almanafh de Gotha 3887 förekommande, pâ ofrieiela siffror gmndade approximativa beräkningen för 1885; för Ryssland för år 1882; för Finland för år 1884; för Österrike för-år 1885; för 1'ngern för år 1880; för Italien för är 1885; för Spanien för år 1884; för Sverige för år 1885; för Belgien för år 1885; för Nederländerna och Luxemburg för år 1885; för Schweiz för den 1 dee. 1880; för Danmark för den 1 febr. 1880; för Rumänien approiimativ siffra; för Norge enligt dess statistiska byrås beräkningar för nr 1880: för Portugal för år 1881; för Turkiet approiimativ siffra och för Rumilien för år 1885; för Grekland för år 1879; för Serbien för år 1884; för Bulgarien för år Hela Europas areal och invånaretal äro vunna genom att till de i tab. upptagna siffrorna lägga de i Alrnanach de Gotha för 1887 förekommande uppgifterna om areal och folkmängd för Montenegro, Liechtenstein, San Marino, Monaco. Andorra, Malta, Gibraltar, Helgoland, Färöarna, Island, Balearerna, Kanarieöarna, Azorerna och Madeira.

82 164 Europas jernvägar, med särskild hänsyn medelmåttet för landens utrustning med jernvägar kan dock ingen af dessa 7 stater mäta sig med vare sig Örebro, Vestmanlands eller Uppsala län. Storbritannien är närmast att likna vid Kristianstads län, Schweiz och Tyskland med Södermanlands län, Frankrike och Danmark samt Nederländerna med Vermlands län. Jernvägstrafikstyrelsens berättelse upplyser, att samliga vid 1884 års slut trafikerade såväl stats- som enskilda banor i Sverige kostat i byggnad 466 mill. kr. eller 647 mill, francs. Det är en stor summa penningar, många anse den vara större än hvad vi haft råd till att offra för kommunikationsväsendets utveckling. Nära 100 kr. per individ blott för jernvägar. Offret är dock icke så stort, som det vid första påseendet kan synas. Af nedanstående tabell framgår, att af de 11 stater i Enropa, för hvilka uppgifter varit tillgängliga, ej mindre än 7 nedlagt proportionsvis mera kapital än Sverige. Endast Norge, Italien och Danmark hafva i förhållande till invånareantalet mindre penningar fastlåsta i jernvägarne. På hvarje innebyggare i det lilla Schweiz belöper 3 gånger så stor kostnad för jernvägsbyggnader som på hvarje svensk. Vi kunna öka vårt jernvägsnät med 3,000 kilometer, innan våra utgifter för detta kommunikationsmedel uppgå till proportionsvis samma belopp som i Österrike. Jernvägarnes byggnadskostnad i 11 stater. ') ') Uppgifterna om byggnadskostuaden äro hemtade för Tyskland ur»statistiches Jahrbnch fiir das Deutache Reich» 1886; för Storbritannien nr»statistical abstract for the United Kingdom» London 1886; for Frankrike, Österrike-Ungern, Italien, Belgien samt

83 till det svenska jernvägsnätets utveckling. 165 Af de bär anförda siffrorna kan man lätt draga den slutsatsen, att Sverige måste hafva byggt sina jernvägar billigare än andra land. Vi hafva exempelvis två och en half gånger sä mycket jernvägar som Schweiz, men detta oaktadt hafva de schweiziska jernvägarna kostat en och en half gång så mycket som de svenska. Undersöker man, hvad i hvarje af de 11 staterna en kilometer jernväg kostat att bygga, finner man att priset varit: J ) Vid första påseendet måste den stora variationen i byggnadskostnad mellan olika land förefalla nästan otrolig. Den har sin naturliga förklaringsgrund i den mängd olika faktorer, som bestämma kostnaden för en jernvägs byggande. Vi behöfva här blott erinra om de vexlande priserna på byggnadsmaterialier, om de högre eller lägre expropriationskostnaderna, om terrängens olika beskaffenhet m. m. dyl. I utlandet begagnas i stor utsträckning dubbla spår, och den stora godstrafiken har nödvändiggjort dyrbarare stationsanläggningar än här i landet. I utlandet har man nedlagt stora kostnader på att göra jernvägarna så horisontala som möjligt, för att kunna befara dem med större hastighet samt vinna minskad bränsleåtgång och minskad slitning af materiel och skenor. Hvad den höga anläggningskostnaden i England och Frankrike beträffar, beror den i icke oväsentlig mån i förra landet pä de betydande summor som åtgått till omkostnader vid koncessionernas förvärfvande, och i det senare Nederländerna (Luxemburg ej iuräknadt) ur»statistical abstract for the principal and other foreign countries», London 1886; för Sverige, Norge och Danmark ur jernvägstratikstyrelsens allmänna jernvägsstatistik för år 1884; för Schweiz nr»bulletin du ministère des travaux publics», Paris, aug Uppgifterna afse, för Frankrike och Österrike aret 1883, för Tyskland, Danmark och Norge året , för Storbritannien året 1885 och för öfriga stater år För Danmark är siffran konstruerad på det sätt, att de enskilda jernvägarna, för hvilka uppgift om byggnadskostnaden saknas, beräknats hafva kostat lika mycket per kilometer söm statsjernvägarne. ') Siffrorna äro vunna genom att dividera den i föregående tab. npptagna byggnadskostnaden med det s. å. befintliga antalet kilometer jernvägar.

84 166 Europas jernvägar, med särskild hänsyn landet dels på de fördelar, som de privilegierade bolagen vetat tillskansa sig på statens bekostnad, och dels derpå att till byggnadskostnaden ofta räknas ränta på ränta på det använda kapitalet från koncessionens gifvaude till banans fullbordande 1 ). Äfven om man fäster tillbörligt afseende på de ökade kostnader, som i utlandet varit förenade med jernvägsbyggandet i följd af den större trafiken, terrängförhållandena och den dyrare expropriationen, så torde det dock stå fast, att de svenska jernvägarna äro bygda med en ekonomisk omtänksamhet, som saknar motstycke i någon af de omtalade staterna med undantag af Norge och Danmark. Man kan tryggt påstå, att vi hafva den sparsamhet, våra jernvägsbyggare iakttagit, att tacka för att jernvägsnätet i Sverige erhållit den utsträckning som det har. Jernvägarnes betydelse för samfärdseln och varuomsättningen belyses af uppgifterna i nedanstående tablå 2 ) om det antal passagerare och ton gods, som de transportera. Att trafiken är lifligast i Storbritannien samt Belgien, Europas förnämsta industriland, var att vänta. Något öfverraskande är åter den betydliga skilnaden i godstrafik mellan Tyskland och Frankrike. Schweiz, turisternas förlofvade land, står med afseende på persontrafiken ') Jfr härom Danmarks statistik af V. Fslbe-Hansen och W. Scharling III sid ) Uppgifterna äro hemtade nr samma källor och afse samma ar som uppgifterna rörande byggnadskostnaden, med undantag af uppgifterna rörande Tyskland, hvilka äro tagna ur»bulletin du ministère des träram pnblics», Paris juli 1886, och rörande Danmark, hvilka afse året och äro hemtade ur»s&mmendrag af statistiske oplysoiager angaaende Kongeriket Danmark», n:r 9, 1885.

85 till det svenska jernvägsnätets utveckling. 167 närmast Belgien. Vårt eget land kommer i sista rummet med hänsyn till persontrafiken, men tager med afseende på godstrafiken försteget framför Norge och Danmark. De svenska och danska förhållandena äro dock icke jemförbara, enär i Sverige i motsats till Danmark en högst betydande del af godset transporteras öfver flere banor och derför dubbelräknas. För att finna i huru hög grad befolkningen i ett land förstår eller förmår tillgodogöra sig de fördelar, hvilka äro förenade med jernvägarnes användande, är det icke tillräckligt att känna antalet passagerare och ton gods, som transporteras å dem. Derför behöfves äfven att känna relationen mellan dessa tal och innebyggareantalet. Ju flere passagerare och ton gods komma på hvarje invånare, desto större betydelse hafva jernvägarne för befolkningens lif. Gör man sig derför reda för det inbördes förhållandet mellan trafiken och befolkningen i olika land, finner man att på 100 invånare komma: Här liksom i fråga om trafikens förhållande till jernvägarnes längd intaga Storbritannien och Belgien främsta platserna. Ehuru det senare landet är relativt mera utrustadt med jernvägar än det förra, är dock trafiken betydligt lifligare i Storbritannien än i Belgien. I förhållande till invånarantalet har Tyskland flere passagerare än Frankrike, i förhållande till jernvägarnes längd åter är antalet större i Frankrike. Hvad vårt eget land beträffar, intager det en jemförelsevis hög plats med afseende på godstrafiken. I proportion till folkmängden transporteras nemligen i Sverige mera gods å jernvägarne än icke blott i Norge och Italien, hvilka lands utrustning med jernvägar är sämre än vårt, utan äfven Danmark och Nederländerna, hvilka stå framför Sverige med hänsyn till medelproportionalen mellan medeltalen för jernvägarnes relation till areal och folkmängd. Österrike-Ungern, som i detta afseende intager en lägre plats än Sverige, öfverträffar dock oss i fråga om godstrafik.

86 168 Europas jernvägar, med särskild hänsyn Man väntar, att bruttoinkomsten per bankilometer skulle stå i direkt förhållande till trafiken, och att sålunda staterna med hänsyn till bruttoinkomsten å jernvägarna skulle inbördes hafva samma plats som med afseende på trafiken. Detta är emellertid icke förhållandet, såsom framgår af följande tabell: Att inkomsterna i Belgien äro betydligt mindre per bankilometer än i Frankrike, oaktadt persontrafiken är dubbelt och godstrafiken 2 l / 2 gånger så stor, är väl närmast beroende derpå, att transportlängderna der äro kortare. Svårare är att förklara, att i Tyskland, der persontrafiken är obetydligt mindre och godstrafiken betydligt större än i Frankrike per kilometer, jernvägarnes inkomster dock understiga de franska jernvägarnes med öfver 7,000 francs per kilometer. Då emellertid skilnaden i driftkostnaderna vid de båda landens jernvägar per kilometer är vida mindre, ligger den förmodan nära till hands, att transporttaxorna äro högre i Frankrike än i Tyskland. Vi lemna derhän, huruvida denna förmodan är riktig. Sin egentliga betydelse hafva de här ofvan meddelade siffrorna derutinnan, att de visa relationen mellan driftkostnad och bruttoinkomst vid jemvägarne i olika land. Det är numera en erkänd sak, att driftkostnaderna ej stå i direkt förhållande till trafiken. En ganska betydande del af en jernvägs utgifter utgöres af s. k. fasta utgifter, d. v. s. sådana som äro oberoende

87 till det svenska jernvägsnätets utveckling. 169 af transportmängderna och den vaglängd, som godset eller de resande transporteras. Så är till exempel förhållandet med en stor del af utgifterna för stationernas underhåll, stations- och tågbetjeningens aflöning m. m. Häraf följer, att ju större trafiken blir på en jernväg, desto mindre del af inkomsterna tages i anspråk för driftkostnadernas betäckande. Sköttes nu alla jernvägar med samma ekonomiska omtänksamhet och hade de alla samma taxor, borde alltid i regeln de jernvägar lemna den proportionsvis största nettobehållningen, som hafva den största trafiken, hvaremot jernvägar med ringa trafik och i följd deraf ringa inkomster skulle förbruka en jemförelsevis betydande del af sina inkomster i och för driftens underhåll. Enligt förestående tabell ordna sig de olika landens jernvägar med hänsyn till bruttoinkomsten per kilometer på följande sätt: Storbritannien, Frankrike, Belgien, Tyskland, Österrike-Ungern, Schweiz, Nederländerna, Italien, Danmark, Sverige och Norge. Vore den här ofvan gjorda förutsättningen riktig, skulle utgiftsprocenten stå i omvändt förhållande till bruttoinkomsten, så att det land, som hade den största bruttoinkomsten, skulle hafva den minsta utgiftsprocenten och tvärt om. Tabellen visar emellertid att så icke är förhållandet. Med hänsyn till utgifternas förhållande till inkomsterna ordna sig staterna på följande sätt: Storbritannien, Schweiz, Frankrike, Sverige, Österrike-Ungern, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Danmark, Italien och Norge. Sverige åker sålunda upp i fjerde rummet, oaktadt det med afseende på inkomsterna intager det näst sista, och Belgien, som är det tredje landet i ordningen med hänsyn till inkomsterna, flyttas ned till femte rummet från slutet, Schweiz flyttar från sjette rummet till det andra, Tyskland från det fjerde till det sjette o. s. v. Endast de båda ytterligheterna, Storbritannien och Norge, bibehålla sina platser. Såsom redan är antydt, torde anledningen till dessa omflyttningar vara förnämligast att söka antingen i olika sätt att sköta trafiken eller i olika taxor eller i bådadera. Är den låga utgiftsprocenten en följd af större sparsamhet i förvaltningen, så förtjenar den i allo beröm. Förorsakas den åter deraf, att taxorna äro högre än i andra land, bör den mana till undersökning, huruvida icke taxorna kunna tåla vid en revision. Då vi sakna material för en jemförande undersökning af de olika landens jernvägstaxor, måste vi lemna dessa frågor obesvarade. De anförda siffrorna visa emellertid, att en sådan undersökning skulle vara af stort intresse särskildt i vårt land, der nu jernvägsfrågan står på dagordningen, och der jernvägarna oaktadt den ringa trafiken hafva i förhållande till inkomsterna så låga driftkostnader, att endast tvenne land kunna uppvisa lägre.

88 170 Europas jernvägar, med särskild hänsyn Betraktar man jernvägarne ur synpunkten af att vara transportmedel, kan det vara temligen likgiltigt, huruvida deras inkomster mer eller mindre öfverstiga utgifterna, blott allt göres för att transporterna a dem skola blifva så billiga och beqväma som möjligt. Men jernvägarna få icke, åtminstone sådana förhållandena nu äro, betraktas blott ur denna synpunkt. De äro äfven industriela affärsföretag och deras égare, vare sig jernvägarne tillhöra staterna eller enskilde, önska erhålla skälig ränta på det använda kapitalet. Olika åsigter kunna göra sig gällande om hvad som skall förstås med en skälig ränta. Säkert är att i vårt land den uppfattningen är så godt som enrådande, att de svenska jernvägarna med några få lysande undantag bära sig synnerligen dåligt. Enligt Jernvägstrafikstyrelsens berättelse utgjorde nettobehåll ningen 1884 å svenska statsbanorna 3-46 procent och å de enskilda jernvägarna 4 procent å byggnadskapitalet. A samtliga svenska jernvägar uppgick nettobehållningen till 3-73 procent. Detta var väl icke heller i och för sig något lysande resultat, men i jemförelse med andra lands kan det dock ingalunda kallas dåligt. I förhållande till byggnadskostnaden utgjorde nemlieen nettobehållningen: Med hänsyn till nettobehållningen intaga sålunda de svenska jernvägarne det femte rummet, oaktadt de med afseende på trafiken intaga det näst sista. De enskilda jernvägarne i Sverige gifva till och med i det närmaste lika stor afkastning som de engelska privatjernvägarne, hvilka hafva den största trafik i Europa. Mången torde med misstro se dessa siffror. De förefalla nästan orimliga. Dock, de få sin förklaring genom de uppgifter, som förut i denna uppsats blifvit Iemnade angående jernvägames byggnads- och driftkostnader. De engelska jernvägarne kosta i anläggning 6'/ 2 gånger så mycket som de svenska. Hade engelsmännen kunnat bygga sina jernvägar lika billigt som vi svenskar, skulle de haft mångdubbelt högre ränta på sina

89 till det svenska jernvägsnätets utveckling. 171 penningar. Hade å andra sidan utgifterna i proportion till inkomsterna och trafiken icke varit så låga i Sverige som de faktiskt äro, skulle de svenska jernvägarnas afkastning varit högst betydligt reducerad. De få sifferuppgifter, som i denna uppsats meddelats ur olika lands jernvägsstatistik, kunna, synes det oss, lemna ett icke alldeles oväsentligt bidrag till belysning af de svenska jernvägarnes ekonomiska ställning. Huru ofullständiga än dessa sifferuppgifter äro, kan man dock ur dem draga följande slutsatser, hvilka icke torde kunna rubbas. I förhållande till invänareantalet är Sverige bättre försedt med jernvägar än något annat europeiskt land. Medelmåttet för Sveriges utrustning med jernvägar i förhållande till både areal och folkmängd är högre än medelmåttet för de flesta europeiska stater. Af de 11 här behandlade europeiska stater har ingen enda kunnat bygga sina jernvägar för så billigt pris som Sverige. Oaktadt Sverige har betydligt mera jernvägar i förhållande till invånareantalet än något annat land i Europa, är dock kostnaden för dessa jernvägar, fördelad på innebyggarne efter hufvudtalet, betydligt mindre än i andra land, med undantag af Norge, Italien och Danmark. Trots den ringa trafiken å de svenska jernvägarne åtgår en jeinförelsevis ringa del af inkomsterna till driftkostnader. De svenska jernvägarne lemna en nettobehallning, som i förhållande till den ringa trafiken och i jemförelse med utlandets jernvägar är högst betydande. Vilhelm Kôersner.

90 Statistiska Beredningen. Med npphäfvande af föreskriften i Kungl. brefvet den 22 juli 1858 att Statistiska Beredningen och Statistiska Centralbyrån skulle utgöra hvar sin afdelning af Statistiska Tabellkommissionen och med förklarande att Statistiska Beredningen hädanefter skall benämnas Kungl. Statistiska Tabellkommissionen, har Kungl. Maj:t den 22 oktober 1886 utfärdat instruktion för sistnämnda kommission. Då i följd häraf Statistiska Beredningen icke längre kommer att fortfara under denna sin benämning, utan skall hädanefter verka under annat namn och enligt förändrade former, har det synts lämpligt att här i korthet erinra om denna institutions tillkomst och om dess verksamhet under de 28 år, som den benämnts Statistiska Beredningen. Till en början torde man då böra återkalla i minnet, hurusom det svenska tabellverket, d. v. s. den svenska befolkningsstatistiken, som räknar sina anor från året 1749 och bearbetades till en början inom Kanslikollegium, fick sin särskilde målsman, när Kungl. Kommissionen öfver Tabellverket eller, såsom den sedermera vanligen benämndes, Kungl. Tabellkommissionen den 11 oktober 1756 af Kungl. Maj:t inrättades. Denna med skäl berömda institution ansågs dock i tidernas längd ej ensam eller ens i förening med några andra embetsverk, hvilka äfvenledes afgåfvo redogörelser af statistiskt innehåll, kunna fylla de kraf på upplysningar om landets tillstånd, som nyare tider uppstälde. Rikets ständer anhöllo derför i skrifvelse den 18 oktober 1854, det Kungl. Maj:t täcktes, på det rikets officiela statistik måtte blifva på ett fullständigt och sammanhängande sätt ordnad, låta utarbeta och för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga plan och förslag till inrättandet af ett statistiskt embetsverk, tillika omfattande dåvarande Tabellkommissionen. I anledning häraf tillsatte Kungl. Maj:t den 7 december s. â. en komité, med presidenten friherre C. D. Skogman som ordförande samt medicinal-

91 Statistiska Beredningen. 173 rådet (sedermera chefen för Statistiska Centralbyrån) Fr. Th. Berg, professoren (sedermera statsrådet) F. F. Carlson och förste amanuensen vid Riksarkivet (sedermera universitetsbibliotekarien i Upsala) C. G. Styffe som ledamöter, samt kanslisten i Kammarkollegium (sedermera advokatfiskalen) C. E. Ljungberg som sekreterare. Sedan komiténs ordförande friherre Skogman med döden den 20 februari 1856 afgått, förordnades chefen för Kungl. civildepartementet (statsrådet J. F. Fåhrseus) att leda komiténs återstående öfverläggningar. Komitén afgaf den 18 juni 1856 sitt i många hänseenden synnerligen sakrika betänkande, hvilket ock i hufvudsak vann såväl Kungl. Maj:ts som Rikets Ständers bifall och är af särskild betydelse derför, att det under en följd af år fått i viss mån tjena som instruktion för det nya statistiska embetsverk, som enligt detta förslag inrättades. Detta skedde genom Kungl. skrifvelse den 22 juli 1858, och upplöstes nu Kommissionen öfver Tabellverket, hvilken med berömmelse verkat i mera än ett sekel. Grundtanken i komiterades förslag var, att de centrala förvaltande verk och myndigheter, som för det dåvarande hade sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser af statistiskt innehåll, skulle fortfarande dervid bibehållas, men att deremot den då befintliga Tabellkommissionen skulle såsom sådan upphöra och ombildas till ett nytt statistiskt embetsverk, som, jemte hela befolkningsstatistiken, finge till föremål de grenar af statistiken, hvilka kunde pröfvas böra blifva, men dittills icke utgjort ämne för officiel bearbetning af något centralt förvaltande verk. Denna fördelning af det statistiska arbetet fordrade likväl oeftergifligt, enligt komiterades åsigt, mellan det statistiska embetsverket och de centrala förvaltande verk och myndigheter, som afgifva statistiska berättelser, såväl som emellan dessa verk inbördes, ett sådant samband, att hela den officiela statistiken, fastän med bidrag från flere håll, dock måtte blifva efter en gemensam plan bearbetad. På dessa grunder föreslog komitén, att det nya verket skulle under benämning Statistiska Tabellkommissionen bildas af en hufvudsakligen rådplägande afdelning, Statistiska Beredningen, och en förnämligast verkställande afdelning, Statistiska Centralbyrån. Ehuruväl ofvannämnda Kungl. bref den 22 juli 1858 anses, och detta med rätta, såsom den egentliga stiftelseurkunden för det nybildade verket, fattades dock beslutet härom redan den 5 derförut gångna maj månad så tillvida, att Kungl. Maj:t då förordnade medicinalrådet m. m. Fr. Th. Berg att tillsvidare öfvertaga chefskapet för Statistiska Centralbyrån, och att samma dag eu embetsskrifvelse, delgifvande Kungl. Maj:ts beslut i ämnet, afläts från chefen för Civildepartementet till justitiestatsministern, presidenten i Kammarkollegium, presidenten i Kommersekollegium, ordföranden i Sundhetskollegium, chefen för Topografiska

92 174 Statistiska Beredningen. korpsen, öfverdirektören vid Landtmäteriet och sekreteraren i Landtbruksakademien. Denna embetsskrifveise hade följande lydelse:»med bifogande af ett tryckt exemplar utaf särskilda komiterades under den 18 juni 1856 till Kongl. Maj:t afgifne underdåniga utlåtande och förslag rörande inrättandet af ett statistiskt embetsverk under benämning af Statistiska Tabellkommissionen, och med särskiidt hänvisande till pag i samma tryckta handling, får jag härigenom meddela, att Kongl. Maj:t under denna dag i nåder behagat dels förordna Medicinalrådet m. m. Fr. Th. Berg att tillsvidare öfvertaga chefskapet för Statistiska Centralbyrån, så snart densamma hunnit ordnas och komma i verksamhet, dels ock förklara, att Chefen för Kongl. Topografiska Corpsen, Öfverdirektören vid Landtmäteriet och Sekreteraren i Kongl. Landtbruks-Akademien skola vara ledamöter i den afdelning af Statistiska Tabellkommissionen, som kommer att benämnas den Statistiska Beredningen, äfvensom att Kongl. Maj:t ville från Herr Justitie-Statsministern, Presidenterne i Kongl. Kammar- och Commerce-Collegierne och Ordföranden i Kongl. Sundhets-Collegium inhemta särskilda förslag å en ledamot i nämnde Beredning; och får jag, af sådan anledning, härmed anhålla att Tit. behagade med dylikt förslag till Kongl. Maj:t inkomma. 1 ) Stockholm den 5 Maj Ludc. Almqvist.» Hvad äter angår den egentliga organiserande urkunden eller Kungl. brefvet den 22 juli 1858, var detta stäldt till den då nyss tillförordnade chefen för Statistiska Centralbyrån, och ehuru det finnes i Svensk Författnings-samling (N:o 71 för år 1858) nästan fullständigt intaget, torde dock derur, i hvad det rörer Statistiska Beredningen, följande böra här meddelas:»oscar etc. Sedan Vi, i öfvereusstämmelse med ett utaf särskiidt i nåder förordnade komiterade utarbetadt förslag i ämnet, till Rikets senast församlade Ständer aflåtit nådig proposition angående inrättande af ett nytt statistiskt embetsverk, som, med benämning af /Statistiska Tabellkomynissionen, tilllika skulle omfatta den hittills varande Kommissionen öfver Tabellverket och, stäldt under Chefen för Vårt Civil-Departement, utgöras dels af en egentligen rådplägande afdelning, benämnd Statistiska Beredningen, med hufvudsakligt åliggande att uppgöra plan för insamlande och bearbetning af alla de uppgifter, som anses böra ingå i Sveriges officiela statistik, att pröfva formulären för inhemtande af dessa uppgifter, att upprätta planen för de officiela statistiska redogörelsernas offentliggörande genom tryck, att förbereda och med Statistiska Central-Byråns biträde ombesörja utarbetandet och utgifvandet tidtals af fullständiga topografiskt-statistiska öfversigter af rikets hela tillstånd, samt i öfrigt oaflåtligen öfvervaka införandet i den officiela statistiken af alla de förbättringar, som af odlingens framsteg och samfundslifvets utveckling erfordras, ') Sista meningen (»oeh får jair» o. s. v.) uteslöts i brefven till Chefen för Topografiska korpsen, Öfverdirektören vid Landtmäteriet oeh Sekreteraren i Landtbrnks-Akademien.

93 Statistiska Beredningen. 175 dels ock af en förnämligast verkställande afdelning, benämnd Statistiska TabelLkommissionens Central-Byrå, hvars åliggande skulle vara : att ; och Rikets Ständer, med godkännande af grunderna för det af Oss framlagda förslag, jemte indragning af det i riksstaten till Kommissionen öfver Tabellverket uppförda anslag, för inrättande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med berörde förslag, af ett statistiskt embetsverk under namn af Statistiska Tabellkomissionen, beviljat ett anslag ; så och efter det Vi, med anledning af detta Rikets Ständers beslut, inhemtat Kommissionens öfver Tabellverket utlåtande och förslag, och Vi sedermera, under den 5 sistlidne Maj, jemte förklarande att Chefen för Vår Topografiska Corps, Ofverdirektören vid Landtmäteriet och Sekreteraren i Vår Landtbruks-Akademi skola, i kraft af deras embetsbefattningar, vara ledamöter i den afdelning af Statistiska Tabellkommissionen, som komme att benämnas Statistiska Beredningen, i nåder uppdragit åt Eder att tillsvidare öfvertaga chefskapet för Statistiska Central-Byrån, hafven I Då Vi nu låtit denna organisationsfråga hos Oss till slutligt afgörande förekomma, hafve Vi, jemte förklarande att Kommissionen öfver Tabellverket skall med innevarande Juli månads slut upplösas, i nåder förorduat, att den nya Statistiska Tabellkommissionen skall vid nästinstundande Augusti månads början träda i verksamhet, ; och hafve Vi tillika i nåder förordnat Byrå-Chefen och Expeditions-Sekreteraren i Vår Justitie-Stats-Expedition, Karamarjunkareu Henric Adolf Oscar Carlheim-Gyllenskiöld, Kammar-Rådet, Riddaren af Vår Nordstjerne-Orden, Johan Falkman, Sekreteraren i Vårt och Rikets Commerce- Collegium, Carl Ferdinand af Ström och t. f. Medicinal-Rådet, Riddaren af Vår Nordstjerne-Orden, August Timoleon Wistrand, att, jemte de under den 5 nästlidne Maj, med afseende å de af dem beklädda embeten, i nåder utsedde personer, vara ledamöter uti den afdelning af Statistiska Tabellkommissionen, som benämnes Statistiska Beredningen. Som Vi och Rikets Ständer antagit och gillat hufvudgrunderna för den Statistiska Tabellkommissionens verksamhet, hafve Vi ansett någon särskild instruktion för detta embetsverk för närvarande icke vara erforderlig, utan kominer frågan derom att bero på framtida pröfning efter omständigheternas föranledande; hvaremellertid Vi funnit godt bemyndiga Kommissionen och dess afdelningar att från andra vederbörande embetsverk och myndigheter infordra de uppgifter och meddelanden, som påkallas och ega sammanhang med föremålen för Kommissionens åligganden. Slutligen vilje Vi härmed hafva i nåder berättigat Eder att, i mån af behof och mot behörig redovisning, hos Vårt och Rikets Stats-Kontor lyfta det för den Statistiska Tabellkommissionen af Rikets Ständer beviljade årliga anslag Stockholms Slott den 22 Juli Under Hans Majtts, Min AHernådigste Konungs och Herres sjukdom: CARL. Ludv. Almqvist.

94 176 Statistiska Beredningen. Granskar man något närmare den sålunda bestämda organisationen, finner man lätt, att det nya statistiska embetsverk, som skulle träda i stället för den gamla Tabellkommissionen, icke var annat än till namnet ett, men att det faktiskt bestod af tvenne skilda verk, om ock dessa benämndes afdelningar. Detta visar sig måhända bäst derutinnan, att det af Rikets ständer för verket i dess helhet anvisade anslaget stäldes uteslutande till disposition af chefen för den ena s. k. afdelningen, och att, när denna afdelning eller Statistiska Centralbyrån fick sin instruktion (den 7 november 1879), något förhållande till Statistiska Beredningen eller Statistiska Tabellkommissionen ej med ett ord omnämndes. Kungl. Maj:t har ock nu vid utfärdande (den 22 oktober 1886) af instruktion äfven för Beredningen, eller, såsom den hädanefter skall benämnas, Kongl. Statistiska Tabellkommissionen, upphäft hvad Kungl. brefvet den 22 juli 1858 i detta hänseende föreskrifver och äro de båda s. k. afdelningarna numera icke allenast genom praxis utan genom lag skilda. Beträffande nu Statistiska Beredningens sammansättning, nämner ingendera af ofvan citerade handlingar något i afseende på ordförandeskapet i detta, kollegiala verk, såvida man ej skulle anse att detta åsyftas, när i Kungl. brefvet omnämnes komiterades förslag, att det nya embetsverket (omfattande dock ej allenast Beredningen utan äfven Statistiska Centralbyrån) skall vara»stäldt under Chefen för Vårt Civil-Departement». Lika litet nämna samma handlingar något i afseende å den ställning, som chefen för Statistiska Centralbyrån skulle intaga till Beredningen. Huru meningen i sjelfva verket varit, framgår af den i embetsskrifvelsen åberopade pag. 194 af komitébetänkandet, enär deri föreslås, att det statistiska embetsverket i sin helhet skall vara»stäldt under Chefen för Civildepartementet och i likartadt förhållande till detta deparments expedition, som t. ex. Riksarkivet till Ecklesiastik-Departementet» 1), och att»den Statistiska Beredningen, i hvilkens arbeten Chefen för Civil- Departementet skulle, så vidt hans öfriga embetsgöromål det medgifva, ega att såsom ordförande deltaga, utgöres af Chefen för Statistiska Centralbyrån, såsom föredragande, af en embets- eller tjensteman för hvart och ett af de förvaltande verk och myndigheter, hvilkas verkningskrets omfattar ämnen af hufvudsaklig vigt för den officiela statistiken, samt af några sådana idkare af vetenskaper och yrken, af hvilka särskilda upplysningar kunna behöfvas». Samma mening var äfven återgifven i den Kungl. proposition, som i ärendet afläts till Rikets Ständer (den 30 oktober 1856) och hvaruti framlades de föreslagna hufvudgrunderna för det statistiska ') D. T. 8. enligt dåvarande förhållanden såsom en del af Kungl. Maj:ts kansli, dit ock faktiskt Statistiska Centralbyrån, men icke Beredningen, en tid räknades.

95 Statistiska Beredningen. 177 embetsverket. I öfverensstämmelse härmed har statsrådet och chefen för Kungl. Civildepartementet alltid varit ordförande i Statistiska Beredningen samt chefen för Statistiska Centralbyrån ständig föredragande och dessutom vice-ordförande, enligt den af Beredningen vid sammanträde den 6 november 1858 antagna arbetsordningen, hvilken oförändrad bibehållits, så länge Beredningen såsom sådan verkat. Beredningen, hvilken enligt ofvan angifna bestämmelser kom att bestå af chefen för Kungl. Civildepartementet samt af chefen för Statistiska Centralbyrån, af trenne ledamöter i kraft af deras embête och af fyra dertill af Kungl. Maj:t särskildt förordnade, har i afseende på denna sin sammansättning sedermera undergått förändring så till vida, att när uppå underdånig ansökan expeditionssekreteraren Carlheim-Gyllenskiöld den 5 december 1879 entledigades från uppdraget att vara ledamot i Beredningen, förordnade Kungl. Maj:t, att byråchefen i Justitiedepartementets afdelning för statistiska ärenden skulle i sådan egenskap vara ledamot i Beredningen, hvarjemte när Kungl. Maj:t den 31 i samma månad beviljade Berg nådigt afsked från chefskapet för Statistiska Centralbyrån, och då Berg derför egentligen skulle utträda ur Beredningen, han dock af Kungl. Maj:t tilldelades plats i Beredningen, hvarigenoni ledamöternas antal ökades till nio, ordföranden ej inräknad. Kungl. Maj:ts första val af ledamöter från Kammarkollegium, Kommersekollegium och Sundhetskollegium (Medicinalstyrelsen) har sedermera vid yppade ledigheter verkstälts i samma riktning genom förordnande af efterträdare från samma verk. Under de 28 år, som Statistiska Beredningen varit i verksamhet, hafva deri 7 statsråd fungerat som ordförande och 25 embetsmän sut it som ledamöter, bland hvilka en, nemligen Berg, tillhört Beredningen under hela tiden. Beredningens protokoll vittna ock omisskänneligen om huru han, så länge han var föredragande, tillika varit den egentliga själen i Beredningen och huru han genom sina många der framlagda förslag verkat för hela den officiela statistikens förkofran i vårt land. Af de män, som utgjorde Beredningens första uppsättning, lefva nu (1886) fyra, nemligen Berg, f. d. generaldirektören för Landtmäteriet Falkman, f. d. byråchefen Carlheim-Gyllenskiöld och f. d. kommerserådet af Ström, och hafva de tre förstnämnde tillika längst bland alla tillhört Beredningen. Bilagde tablå (Bil. A) redogör närmare för hvilka varit ordförande och ledamöter, samt när hvar och en antingen i kraft af sitt embête eller i följd af särskildt förordnande inträdde i Beredningen och derefter bevistat åtminstone något af dess sammanträden. I öfverensstämmelse med den antagna arbetsordningen har ordföranden stundom tillkallat särskilde sakkunnige att såsom adjungerad' leda- Stat. Tidskr. 79:c haft. 2

96 178 Statistiska Beredningen. möter deltaga i öfverläggningarna. Sådant har skett, bland annat, när frågan gällt Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser, då vanligen samtlige de i hufvudstaden (vid riksdagstillfällen) närvarande landshöfdingar deltagit. Såsom sekreterare i Beredningen har alltid fungerat en tjensteman i Statistiska Centralbyrån, enligt arbetsordningen sekreteraren, men har hans plats vid tillfällen intagits af en aktuarie, hvilket alltid varit händelsen efter slutet af 1879, då sekreteraren i embetsverket ersattes med annorlunda benämnda tjensteman. Beredningens första sammanträde hölls den 30 oktober 1858, hvilket skedde i Borgarståndets sessionsrum i Rikets Ständers hus med en viss högtidlighet, i närvaro af dåvarande Kronprinsen-regenten samt Hertigarne af Östergötland och Dalarne jemte ett stort antal inbjudna personer, såsom Svenska och Norska Statsrådens ledamöter, chefer för kollegier och andra embetsverk, ledamöter i komitéer m. fl. För öfrigt hafva sammanträdena hållits i Statistiska Centralbyråns lokal. Hela antalet sammanträden har varit 73 (deri inräknade tvenne tillfällen, der beslut fattats utan personlig sammankomst oeh endast genom ledamöternas påskrift å cirkulerande handlingar), och sammanträdde Beredningen sista gången den 4 oktober Frågar man nu, hvad Beredningen uträttat på alla dessa sammanträden, ligger svaret härå uttaladt och förvaradt i dess vidlyftiga protokoll. Det skulle dock leda till en allt för stor vidlyftighet, om en äfven kortfattad öfversigt skulle här göras öfver alla de många ärenden, som i Beredningen varit föredragna och diskuterade, utan torde man få inskränka sig till att nu göra endast en antydan om de vigtigaste ärenden, som der behandlats. Föremål för öfverläggning har sålunda varit: en allmän plan för den officiela statistikens omfattning: vid ett. sammanträde hvartdera af åren 1858, 60 och 63, samt vid nio sammanträden åren ; plan för befolkningsstatistiken: vid nio sammanträden år 1859; ny plan eller förändringar i Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser: vid sju sammanträden samt dessutom 1864, 72 (2 gånger), 77, 80 och 85; plan för jordbruksstatistiken, för såvidt den utgöres af Hushållningssällskapens berättelser: vid sex sammanträden åren och dessutom 1882 och 84; frågan om Landshöfdingarnes årsväxtberättelser afgjordes år 1874 (vid två sammanträden); plan för judiciela statistiken: åren 1865, 71, 72 samt 79 (tre sammanträden);

97 Statistiska Beredningen. 179 plan för statistiken om postväsen det: åren 1867, 75, 77 och 83; plan för fattigvårdsstatistiken : vid fyra sammanträden åren ; och plan för statistiken öfver kommunernas finanser vid nio sammanträden åren ; regler för utdelning af det officiela statistiska trycket: vid fem sammanträden åren ; och förslag om offentliggörande af de förvaltande verkens arbetsredogörelser: år 1873 (vid två sammanträden); samt fråga om besparingar i kostnaderna för det officiela statistiska trycket: år 1885; plan för statistik rörande elementarläroverken: år 1873; plan för aflönings- och pensionsstatistiken: år 1880; plan för en statistisk utredning med hänsyn till en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt: år 1884; samt förslag till en instruktion för Statistiska Beredningen: åren 1885 och 86. För sistberörda ämne eller frågan om instvuktion för Beredningen torde här böra något närmare redogöras. Denna fråga, som väcktes vid ett sammanträde år 1885, förelades Beredningen till slutlig granskning den 4 oktober 1886, för att af Beredningen sedermera underställas Kung). Maj:t till pröfning och fastställelse. Oaktadt nemligen mera än 28 ar förflutit, sedan Statistiska Tabellkommissionen inrättades, hade ännu blott dess ena afdelning, Statistiska Centralbyrån, erhållit instruktion, hvilket skedde den 7 november 1879, hvaremot den andra afdelningen, Statistiska Beredningen, fortfarande saknade en sådan, hvilken dock var at behofvet påkallad, synnerligast som i följd af ändrade förhållanden åtskilliga förändringar i den ursprungliga organisationen väl voro erforderliga. I afseende å denna organisation är nemligen att i detta hänseende erinra, hurusom 1856 års komité tänkte sig, att den statistiska verksamheten skulle utöfvas endast af de verk, som vid den tiden utgåfvo statistiska publikationer, och af det nya embetsverket, som skulle träda i stället för den dåvarande Tabellkommissionen, hvadan ock Statistiska Beredningens sammansättning lämpades just efter dessa förutsättningar. Emellertid hade sedermera, som kändt är, det ena embetsverket efter det andra fått bland sina åligganden att afgifva och offentliggöra statistiska redogörelser, hvilka alla jemte förut befintliga förenats under gemensam titel, men deremot hade Statistiska Beredningen icke erhållit en deremot svarande utvidgning. Följden häraf hade nu blifvit den, att af de fjorton embetsverk, som numera deltaga i den officiela sta-

98 180 Statistiska Beredningen. tistikens utarbetande, endast fem voro i Beredningen representerade, nemligen Statistiska Centralbyrån, Justitiedepartementet, Kommersekollegium, Medicinalstyrelsen och Landtmäteristyrelsen, hvaremot representanter derstädes saknades för icke mindre än nio, nemligen för Fångvårdsstyrelsen, Telegrafstyrelsen, Styrelsen för Statens jernvägstrafik, Generalpoststyrelsen, Ecklesiastikdepartementet, Domänstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Lotsstyrelsen och Finansdepartementet, hvilka alla likasom de nyssnämnda här uppräknats i den ordning, i hvilken deras berättelser blifvit intagna uti den allmänna statistiska serien. Då nu något giltigt skäl icke kunde förefinnas, hvarför dessa nio sistnämnda verk borde vara uteslutna från det samband, som genom inrättandet af Statistiska Beredningen var åsyftadt för de berättelsegifvande ämbetsverken, så föreslogs i den ifrågasatta instruktionen, att hvart och ett af de embetsverk, som hafva att offentliggöra bidrag till Sveriges offiriela statistik, skulle vara genom en ledamot representeradt i Beredningen. Under nuvarande förhållanden skulle Beredningen alltså erhålla fjorton ledamöter. Med denna sammansättning ansågs Beredningen blifva tillräckligt mångtalig, för att förekommande frågor borde kunna under vanliga förhållanden med nödig sakkunskap diskuteras, och trodde man derför det icke vara behöfligt att söka bereda ordinarie plats inom Beredningen ät några särskilda idkare af vetenskaper och yrken, såsom 1856 års komité det föreslog och Kungl. Maj:t i 1858 års bref det i viss mån biföll. För särskilda fall ansågs dock, att personer, af hvilka man hade att påräkna vissa på särskild sakkunskap grundade upplysningar, borde fortfarande såsom dittills kunna inbjudas att såsom adjungerade ledamöter inträda i Beredningen. Genom ett öfvergående stadgande föreslogs dessutom, att dåvarande ledamöter i Beredningen skulle kunna bibehålla sina platser äfven efter Beredningens reorganisation. 1 afseende a den dittills gällande anordningen att statsrådet och chefen för Kungl. Civildepartementet skulle vara Statistiska Beredningens ordförande erinrades i motiveringen till instruktionsförslaget, hurusom genom denna anordning det i hela svenska förvaltningen, såvidt kändt var, allena stående förhållandet inträffat, att en departementschef satt såsom ordförande i ett sjelfständigt verk, hvarifrån frågor i några fall (såsom vid fastställandet af vissa formulär) hänskjutits till hans eget åtgörande eller hvars underdåniga framställningar eller utlåtanden han såsom statsråd fått att i Statsrådsberedningen och inför Kungl. Maj:t föredraga. Mera konstitutionelt tycktes det derför vara, att statsrådet befriades från det ifrågavarande ordförandeskapet, och ansågs det mera lämpligt om detta öfveiiätes åt Beredningens hittills varande vice-ord-

Visa mer