Penningtvätt. Ur en revisors perspektiv. Akademin för hållbarsamhälls -och teknikutveckling. Kandidatuppsats i Företagsekonomi, 15 hp FÖA300

Transkript

1 Akademin för hållbarsamhälls -och teknikutveckling Kandidatuppsats i Företagsekonomi, 15 hp FÖA300 Penningtvätt Ur en revisors perspektiv Författare Rufaeel Raneen Ghazal Sandra Zaytoun Josefin Handledare Staffan Boström Examinator Cecilia Eriksson

2 Sammanfattning Datum: 30 Maj, 2013 Nivå: Kandidatuppsats i Företagsekonomi, 15 ECTS Institution: Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling, EST, Mälardalens högskola, Västerås Författare: Sandra Ghazal 18 oktober 1991 Josefin Zaytoun 21 februari 1991 och Raneen Rufaeel 13 januari 1990 Titel: Penningtvätt- Ur en revisors perspektiv Handledare: Staffan Boström Nyckelord: Penningtvätt, revisorer, identitetskontroll, penningtvättslagen Frågeställning: Hur fungerar revisorsverksamhetens rutiner vid misstanke om penningtvätt? Hur har arbetet fungerat sedan lagändringen gällande vägledning från tillsynsmyndigheterna? Hur har lagändringen påverkat revisorernas arbete? Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva hur revisorer tillämpar den nya penningtvättslagen och hur den har påverkat enskilda revisorers arbete, samt vilka konsekvenser lagen har fått. Författarna vill även lyfta fram hur revisorerna ser på lagändringen och hur den har påverkat relationen mellan en revisor och en klient. Författarna vill också undersöka rutiner och intern utbildning bland revisorer Metod: Författarna har valt att genomföra en kvalitativ studie då syftet med arbetet är att lyfta fram vad revisorer anser om penningtvättslagen och hur den tillämpas idag jämfört med tidigare. Insamling av data har genomförts utifrån primärdata som utgår från semistrukturerade intervjuer med fyra revisorer. Slutsats: Resultatet av studien har visat att revisorerna känner en förändring av lagändringen, men i vilken omfattning kunde revisorerna inte precisera. Respondenterna hade delade åsikter kring lagändringen, då en av revisorerna ansåg att de redan tidigare hade ett ansvar gällande anmälningsskyldigheten. Författarnas slutsats av undersökningen visar att utbildning i penningtvättslagen är en viktig faktor som bör behandlas, då revisorer i framtiden kan tillämpa lagen i praktiken och inte bara ha den i åtanke.

3 Abstract Date: May 30, 2013 Level: Bachelor Thesis in Business Economics, 15 ECTS Institution: School of Sustainable Development of Society and Technology, EST, Mälardalen University, Västerås Authors: Sandra Ghazal October 18, 1991 Josefin Zaytoun February 21, 1991 and Raneen Rufaeel January 13, 1990 Title: Money laundering-from an auditor's perspective Tutor: Staffan Boström Keywords: money laundering, accountants, identity verification, money laundering law Question: How does the accountant business practices on suspicion of money laundering work? How have the work been since the amendment on guidance from regulators? How has the change in the law affected the work of the auditors? Purpose: The purpose of this paper is to describe how auditors apply the new Money Laundering Act and how it has affected individual auditors' work, and the consequences of the law. The authors would also like to highlight how the auditors look at the change in the law and how it has affected the relationship between the auditor and client. The authors would also like to examine procedures and internal training among auditors. Method: The authors have chosen to conduct a qualitative study where the purpose of the work is to highlight what auditors consider of the money laundering law and how it applies today compared to before. Data collection has been carried out based on primary data founded on semi-structured interviews with four auditors. Conclusion: The results of the study have shown that the auditors feel a change in the amendment, but to what extent, auditors were unable to pinpoint. Respondents had divided opinions about the legislative change, as one of the auditors felt that they already had a responsibility regarding notification. Conclusion of the study show that training in money laundering law is an important factor that should be considered when auditors in the future,

4 apply the law in practice and not just have it in mind. Förord Författarna vill härmed tillbringa ett stort tack till alla personer som har medverkat i denna kandidatuppsats och bidragit med sina åsikter. Författarna vill även framföra sina tacksägelser till alla respondenter som har varit med och stöttat oss genom hela vår uppsatsresa. Respondenterna tog sin tid att svara på våra intervjufrågor som har varit givande för oss, utan er hade uppsatsen varit omöjlig att utföra. Extra stort tack till alla våra opponenter som har följt oss genom vår uppsatstid ihop. Ni har bidragit med era synpunkter och varit en hjälpande hand genom denna uppsats. Sist men inte minst vill vi också tacka vår handledare Staffan Boström för den vägledning och stöd vi fått under denna tid. Tack till er alla, ni har fått detta att bli möjligt för oss! Västerås, maj 2013 Sandra Ghazal, Josefin Zaytoun och Raneen Rufaeel

5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Abstract Inledning Bakgrund Problemdiskussion Problematisering Syfte Avgränsningar Disposition Metod Forskningsansats Ämnesval Kvalitativ/ kvantitativ metod Val av metod Tillvägagångssätt Urval Operationalisering av problemfrågan Datainsamling Referensram Penningtvätt Penningtvättslagen Penningtvätt i Sverige Penningtvätts metoder Penningtvätt via bank Penningtvätt via växlingskontor Penningtvätt via smuggling Penningtvätt via smurfing Penningtvätt i tre olika steg Anmälningsskyldighet Empiri Respondenterna... 22

6 4.2 Lagens påverkan på revisorerna Intern utbildning och vägledning Anmälningsskyldigheten Revisorernas syn på penningtvättslagen Analys och diskussion Slutsats Förslag till vidare studier... 30

7 1. Inledning Här beskriver författarna ämnets bakgrund för att ge läsaren en överblick av penningtvätt. I inledningskapitlet presenteras uppsatsens problematisering som resulterar i ett syfte och sedan avslutas kapitlet med avgränsningar och disposition. 1.1 Bakgrund Fenomenet penningtvätt är inget nytt i dagens samhälle. Det har alltid varit intressant att anskaffa pengar och ett sätt att göra det illegalt är att undandra pengar från beskattning. Redan för 3000 år sedan har bland annat köpmän i Kina försökt att dölja sina vinster för att undvika skatteindrivning av sina förmögenheter (Policy, 2001 ). Det finns gamla metoder för att tvätta pengar som gick ut på att flytta pengar runt om i världen och som användes av kriminella. Under den tiden innan människan uppfann datorer och andra elektroniska banksystem, grundades allt på tillit, respekt och rädsla. Systemen gick ut på att om en affärsman ville flytta sina pengar från Kina till USA utan att redovisa det tog han kontakt med en affärsman I Kina och lämnade över pengarna. I utbyte fick han ett papper som fungerade som ett kvitto. När han då befann sig i USA gick han till en kinesisk affärsman och fick sina pengar som han flyttade till USA, minus en liten avgift för tjänsten. De flesta penningtvättsystem fungerade på samma sätt (B. Z. Vukson, 2003). Dessa äldre metoder fungerar på ett liknande sätt än idag. Skillnaden nu mot förr är att ITteknologi är inblandad i processen. Det har resulterat i en del konsekvenser, bland annat att det har blivit svårare att kontrollera var pengar kommer från och att penningtvätt har ökat successivt. Penningtvätten iakttogs mycket under 1920 talet i USA, på grund av att den stora maffiabossen Al Capone tvättade stora summor pengar. Faktum är att det är härifrån vi har fått uttrycket penningtvätt (Syren, 2005). 1

8 Uttrycket penningtvätt har sitt ursprung från den affärsverksamhet där Al Capone tvättade sina illegala inkomster; nämligen den kedja av kemtvättar som han styrde. Genom att förfalska bokföringen kunde han blåsa upp omsättningen och på sätt omvandla illegala inkomster till legala. To launder money (Syren, 2005, s. 15). Den 15 mars 2009 kom det in en ny lag gällande penningtvätt, lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och grundar sig på EU:s tredje penningtvättsdirektiv. Lagen gäller för banker, revisorer och andra finansiella institut. Denna lag kom till för att ersätta 1999års lagstiftning om penningtvätt (Helene, 2010). Syftet med lagen är att förhindra penningtvätts förekomst i finansiella näringsverksamhet. Lagen ställer nya regler på de aktörer som berörs. Förutsättningen är att följa åtgärder som exempelvis identitetskontroll som leder till kundkännedom. Detta uppnås genom att aktörerna lägger ner resurser i situationer där risken för penningtvätt är hög (Helene, 2010). 1.2 Problemdiskussion Mellan åren 2006 till 2013 har det skett ett penningtvättsbrott som anses vara historiens största penningtvättsåtal. Penningtvättsbrottet skedde genom en tjänst vid namnet Libery Reserve där ca 40 miljarder kronor ska ha tvättats. Denna tjänst innebär att skicka och ta emot pengar av olika mellanhänder över hela världen, bland annat i Sverige. I nätverket hade en svensk man varit inblandad i tre år, affärerna sköttes via internet hemma i villan. Systemet som användes av den okända mannen var uppenbar att kunna användas för penningtvätt. Tjänsten fungerade som ett växlingskontor, vilket är ett institut där pengar växlas mellan olika valutor. De konton som användes vid penningtvättsbrottet var registrerade under falska namn, vissa av de vid uppenbarliga namn som Russia Hackers (Carlsson, 2013). Det uppstår ett problem bland granskande myndigheter där den nya penningtvättslagen borde ha haft en större inverkan efter lagändringen som trädde i kraft. Lagen kräver kundkännedom och en granskning av transaktioner (FARs Samlingsvolym, 2013). Det uppstår frågor bland författarna då de anser att den nya lagen inte uppnått sitt syfte, eftersom den inte har haft stor inverkan hos alla institut som berörs av den. Detta blir en uppväckande fråga hos författarna. Därför valde författarna att skriva denna uppsats där de väljer att behandla lagen och därefter välja en aktör som berörs av lagändringen, exempelvis en revisor. Vidare blir det intressant att 2

9 ta reda på möjliga orsaker till varför lagen inte haft stor inverkan, kanske är det ifråga om bristfälliga interna rutiner? 1.3 Problematisering Författarna har valt att rikta sig till ämnet penningtvätt ur en revisors perspektiv då den nya penningtvättslagen ställer högre krav på revisorerna gällande kontroll av klientens identitet och granskning av rasaktioner (FARs Samlingsvolym, 2013). Penningtvätt har ökat i stor omfattning (Polisen, 2009), dessutom har IT-system försvårat för exempelvis bank och revisorer då det har blivit svårare att kontrollera pengarnas ursprung. Vidare skulle det vara intressant att undersöka hur lagändringen har påverkat revisorernas arbete och kundrelation. Intresset har även väckts då forskningen på den nya penningtvättslagen finns i en liten utsträckning. Författarna anser att det är ett bra tillfälle att göra en undersökning då revisorerna har kommit in i arbetet och anpassat sig till lagändringen från år Författarna har därför kommit fram till följande frågeställningar: Hur fungerar revisorsverksamhetens rutiner vid misstanke om penningtvätt? Hur har arbetet fungerat sedan lagändringen gällande vägledning från tillsynsmyndigheterna? Hur har lagändringen påverkat revisorernas arbete? 1.4 Syfte Syftet med uppsatsen är att beskriva hur revisorer tillämpar den nya penningtvättslagen och hur den har påverkat enskilda revisorers arbete, samt vilka konsekvenser lagen har fått. Författarna vill även lyfta fram hur revisorerna ser på lagändringen och hur den har påverkat relationen mellan en revisor och en klient. Författarna vill också undersöka rutiner och intern utbildning bland revisorer. 1.5 Avgränsningar Lagändringen som infördes under 2009 berör många aspekter i olika branscher. Författarna har därför valt att göra en avgränsning och enbart basera uppsatsen på ändringar som påverkar revisorer. Därför har författarna endast valt att behandla de paragrafer i lagtexten som berör en revisor. 3

10 4

11 1.6 Disposition Metod Här förklarar författarna hur de har gått tillväga vid arbetets gång. Valet av de olika respondenterna beskrivs och även intervjuernas upplägg. Därefter förklaras tillvägagångssättet, urvalet och datainsamlingen. Referensram I detta kapitel ges en beskrivning av ämnet som uppsatsen handlar om. Inledningsvis förklaras innebörden av fenomenet och därefter beskrivs de olika beståndsdelarna som berör penningtvätt. Empiri I det tredje kapitlet redovisas det insamlade resultatet från den kvalitativa metoden utifrån respondenternas personliga åsikter. Analys Här analyserar författarna den insamlade empirin utifrån referensramen och eget resonemang. Slutdiskussion I det avslutande kapitlet redovisas slutsatsen utifrån den existerande empirin och analyserna som finns i uppsatsen för att sedan komma fram till en slutsats. Figur 1, egen figur 5

12 2. Metod I detta kapitel ges en förklaring till valet av ämnet och hur arbetet har genomförts. Här redogörs även valet av de olika respondenterna och intervjuernas upplägg. Slutligen förklaras tillvägagångssätt vid datainsamling och urval. 2.1 Forskningsansats En samhällsvetenskaplig forskning kan utformas efter induktiv, deduktiv eller abduktiv metod. Induktiv metod används när en slutsats ska dras av erfarenheter, det vill säga forskaren samlar in information som sedan analyseras och slutligen dras en slutsats. Med en induktiv metod är teorin resultatet av en studie. En fördel med induktiv datainsamling kan vara att forskaren har tillgänglighet för all information, medan forskaren i den deduktiva metoden letar efter underlag som stödjer dennes första uppfattning ( Patel & Davidson, 2011). Deduktiv metod förekommer i en samhällsvetenskaplig forskning där forskaren drar logiska slutsatser. Metoden består av tre steg, först att formulera hypoteser, vidare genom ett logiskt resonemang bevisa konsekvenser och slutligen undersöka om dessa resonemang stämmer överens med verkligheten. Det som utmärker den deduktiva metoden jämfört med den induktiva metoden, kan vara att den deduktiva metoden är mindre känslig för kritik angående hur en observation går till ( Patel & Davidson, 2011). Den abduktiva metoden är en kombination mellan induktiv och deduktiv metod där forskaren arbetar fritt istället för att specificera sig, vilket betyder att forskaren arbetar utifrån ett specifikt fall och tar fram teori som fungerar som en förklaring till fallet som undersöks. Det som utmärker abduktiv metod är att den är flexibel och en nackdel med detta, likt deduktion, är att teorin kan utgå ifrån forskarens tidigare uppfattningar ( Patel & Davidson, 2011). Författarna har valt en deduktiv metod då utgångspunkten är referensramen och därefter jämföra empirin med teorin för att komma fram till slutsatser. Vidare anser författarna att valet av deduktiv metod är rätt val då denna studie bidrar till kunskap om hur revisorerna har påverkats av den nya penningtvättslagen. 6

13 2.2 Ämnesval Området penningtvätt har blivit större under de senaste åren och redan i början av 1990-talet har Sverige försökt bekämpa penningtvätt (Polisen, 2009). Under dessa år har det gjorts lagändringar gällande penningtvättslagen, vilket har resulterat i att flera yrken påverkas av ändringarna eftersom lagen innefattar dem. Revisorn är en av dessa yrkesgrupper som har en skyldighet att göra rapporteringar om det eventuellt skulle förekomma penningtvätt bland klienterna (FARs Samlingsvolym, 2013). Författarna anser att ekonomisk brottslighet är ett väldigt aktuellt ämne i dagens samhälle. Vidare anser författarna att revisorer ha betydande förutsättningar för att kunna arbeta emot penningtvätt eftersom de har goda kunskaper och bra insyn i företagen. Därför anser författarna att det bland annat skulle vara intressant att ta reda på vad revisorn anser om penningtvättslagen idag och hur den tillämpas samt undersöka revisorernas rutiner och interna utbildningar. 2.3 Kvalitativ/ kvantitativ metod Det finns två olika forskningsmetoder som forskaren kan grunda sin studie på, kvalitativ metod och kvantitativ metod. Kvalitativ forskning innebär en beskrivning av hur djupt, vad och varför saker och ting inträffar och att tolka dessa utifrån olika sammanhang. En kvalitativ forskning innebär bland annat att intervjua några respondenter för att se vilka kunskaper de har inom området, vilket leder till olika samband. Vid en kvalitativ studie har forskaren oftast en klar bild av det som skall undersökas och har dessutom redan på förhand strukturerat sin metod utifrån olika teorier (Bryman, Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning, 1997). Kvalitativ metod har som fördel att materialet är detaljerat och relevant, samt att det finns möjlighet till andra olika förklaringar. En nackdel med kvalitativ metod kan vara att tolkningar från den insamlade data generellt kan likna forskarens egna värderingar ( Patel & Davidson, Forskningsmetodikens grunder, 2011). En kvantitativ studie lägger tyngden på hypoteser av teorier och bygger på undersökningar som exempelvis enkätundersökningar och frågeformulär (Bryman, Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning, 1997, ss ). Det som utmärker en kvantitativ metod är att den har en bestämd struktur samt att forskaren har en hög grad av kontroll. En nackdel kan vara att metoden utgör att vissa svar är tänkbara och fördelen med metoden är att den kan bli objektiv, om man utgår från att forskaren inte medverkar i studien. Det som skiljer den 7

14 kvalitativa metoden från den kvantitativa metoden är att den inte är formaliserad ( Patel & Davidson, 2011). 2.4 Val av metod Författarna har valt att genomföra en kvalitativ studie för att få djupgående svar och egna åsikter om vad revisorerna anser om penningtvättslagen och hur den tillämpas idag. Valet av en kvalitativ studie var en självklarhet, eftersom författarna eftersträvar ingående svar, upplevelser, bakomliggande faktorer och känslor. Genom studien har författarna möjlighet att studera revisorns inre tankar och få förståelse för varför en enskild revisor har en viss åsikt. Valet av metoden blev starkare av boken Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning 1995, där de beskriver att det är lämpligt att använda en kvalitativ studie när författarna vill få en djupgående och heltäckande bild av det som skall studeras (Bryman, Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning, 1997). Kvantitativ metod har inte förutsättningar till att uppfylla de bemärkelser som kvalitativ metod har. Undersökningen gjordes genom fyra olika semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att intervjuarna utgår från samma frågor (Halkier, 2009). Författarna hade redan i förväg fastställt frågor, vilket var utgångspunkten. Därefter ställdes följdfrågor efter respondenternas svar för att få ut det maximala av intervjuerna. 2.5 Tillvägagångssätt Författarna startade med att samla in lämpliga artiklar, litteratur och hemsidor med anknytning till ämnet för att kunna utforma intervjufrågor. Därefter kunde passande frågor med utgångspunkt från frågeställningen föras fram. Författarna har varit i kontakt med ett antal revisorer för att kunna få en närmare blick över hur penningtvätt fungerar i praktiken, därför gjordes intervjufrågor som skickades till respondenterna innan intervjuerna. På så sätt får respondenterna tid att förbereda sig och spara tid under intervjun. Författarna genomförde de flesta intervjuerna via telefon på grund av att respondenterna inte hade tid att utföra intervjuerna på plats. En intervju genomfördes på respondentens arbetsplats medan de resterande intervjuerna gjordes via telefon på grund av tidsbrist, geografiskt avstånd och andra omständigheter. Författarna ansåg att telefonintervjuerna var det enklaste sättet, eftersom de revisionsbyråerna som författarna kontaktade hade sina kontor i Stockholm. 8

15 Författarna och respondenterna kom överens om att hålla intervjuerna anonyma, för att respondenterna skall ha möjlighet att svara utförligt utan att behöva tänka sig för. Därför har författarna valt att kalla respondenterna för Revisor A, Revisor B, Revisor C och Revisor D. Under intervjuerna upplevdes vissa intervjufrågor känsliga, då de flesta revisorer som intervjuades ansåg att penningtvätt är ett känsligt ämne att uttala sig om. Författarna försökte kringgå frågan för att få mer omfattande svar från revisorerna. På så sätt kunde författarna undvika svårigheter att hitta revisorer som kunde uttala sig om det har förekommit penningtvätt i kontakt med deras klienter. Författarna valde därför att inte spela in intervjuerna, eftersom det kan påverka respondenterna att inte svara utförligt på frågorna. Författarna valde att fördela uppgifterna under intervjun, där två av författarna antecknade svaren från respondenterna och den tredje personen förde fram konversationen. Det resulterade i att var och en av författarna kunde ha bra kontroll på situationen och vara koncentrerade under intervjun. I början av intervjuerna poängterade författarna att allt som skulle framgå i uppsatsen skulle vara anonymt eftersom ämnet kan vara känsligt bland vissa revisorer. 2.6 Urval Författarna valde att koncentrera intervjuerna till Stockholmsområdet, på grund av att författarna anser att det finns en större chans att påträffa penningtvätt i större städer och att sannolikheten är större för revisorer att komma i kontakt med penningtvätt. Författarna valde att kontakta de största revisionsbyråerna i Stockholm för intervju. Under tiden då intervjuerna skulle genomföras hade revisorerna hög arbetsbelastning, vilket medförde att det bland annat fanns många som nekade förfrågningar för att ställa upp på en intervju samt att det skickades ut påminnelser och även samtal för att få gensvar. Författarna valde att intervjua både auktoriserade- och godkända revisorer, dels för att de båda har god inblick i frågorna och för att det skulle finnas större chans att få intervjutider. 2.7 Operationalisering av problemfrågan Vid val av intervjufrågor har författarna utgått från studiens frågeställning, detta för att besvara studiens syfte. Ett exempel på frågor som ställdes under intervjuerna för att besvara en del av den första frågeställningen är fråga nummer fyra i bilaga 2. Fråga nummer fem och sex i samma bilaga ställdes för att få svar på den andra frågeställningen senare för att få svar på den sista frågeställningen har författarna formulerat fråga nummer 7 i bilaga 2. De resterande frågorna i bilaga 2 har ställts för att få kompletterande svar till studiens 9

16 frågeställningar. Dessutom har intervjufrågorna utarbetats utifrån teorin och utformats på sådant sätt att undvika ledande frågor. Författarna har valt enkla formuleringar som gör att respondenterna inte misstolkar intervjufrågorna. Innan varje intervju skickades intervjufrågorna till respektive respondent för att ge dem möjlighet att fundera och gå igenom varje fråga. Teorin har sammanställts för att anpassa studiens frågeställning, författarna har sedan lyft fram de viktigaste frågorna utifrån teorin som besvarar problemställningen. Vidare har författarna utifrån respondenternas svar diskuterat och sedan kommit fram till en slutsats. Problemställning Teori Frågor Intervjuer Empiri Diskussion Slutsats Figur 2, Problemfrågans operationalisering, egen figur 2.8 Datainsamling Författarnas val av datainsamling består av primärdata och sekundärdata. Primärdata innebär datainsamling genom exempelvis intervjuer och insamling av information gällande ett specifikt ämne. Informationen som samlats in är ny och har inte använts tidigare. En fördel med primärdata är att materialet är anpassat till forskningsfrågan och att forskaren har en omfattande kontroll över materialet. Nackdelar med primärdata är att det kostar pengar och att det även tar tid. En annan nackdel kan vara att forskaren är i behov av vad respondenterna tycker och deras vilja av att delta. (Bryman & Bell, 2005). De primärdata som uppsatsen baseras på är intervjuer med olika revisorer. Författarna valde att göra semistrukturerade intervjuer för att ge alla revisorerna möjlighet att säga sina egna åsikter om samma frågor. 10

17 Sekundärdata är data som sammanställts av andra forskare och författare. Det som ger sekundärdata en fördel är att generaliseringsmöjligheten ökar, dessutom är det väldigt tidsbesparande då data redan är insamlad. En nackdel kan vara att utredaren använder en källa som visar sig att handla om andra sekundärkällor, det vill säga "tertiärkällor" (Bryman & Bell, 2005). De sekundärdata som studien innehåller är information som kommer från olika böcker, hemsidor och artiklar. Författarna har använt informationen för att bygga upp bakgrunden, vilket ger en inblick i ämnet penningtvätt. Vid datainsamlingen under uppsatsens gång har författarna utforskat med kritiska ögon för att bygga upp uppsatsen på säkra källor. 11

18 3. Referensram I detta avsnitt redovisas det område som uppsatsen handlar om. Kapitlet börjar med en förklaring om vad penningtvätt innebär och därefter förklaras beståndsdelarna som berör ämnet penningtvätt samt en beskrivning av de olika tillsynsmyndigheterna. 3.1 Penningtvätt Definitionen av penningtvätt innebär att försöka omvandla pengar genom olika transaktioner som kommer från en brottslig verksamhet till tillgångar som därefter kan redovisas öppet. Pengarna som omvandlas kan komma bland annat från narkotikabrott, skattebrott, bedrägerier, rån, vapenhandel och människosmuggling. Vid penningtvätt används olika sätt att utnyttja banksystem, det vill säga att dölja pengarnas egentliga ursprung. Den som tvättar pengar använder oftast en hel del olika metoder för att nå sitt mål. Penningtvätt sker oftast under en process på den privata marknaden, exempelvis genom försäljning eller köp av guld eller konst. Vidare leder detta i sin tur till att möjligheten för banktjänstemännen att spåra brotten blir minimala (Hedvall, 2010). 3.2 Penningtvättslagen Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism utfärdades 12 februari 2009 och trädde i kraft 15 mars Lagen har som syfte att hindra möjligheter att utnyttja penningtvätt i finansiella och andra näringsverksamheter. Med andra näringsverksamhet menas yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster (Helene, 2010). Penningtvättslagen behandlar en rad olika verksamheter, en av dessa är verksamhet som har godkänd eller auktoriserad revisor eller registrerat revisionsbolag. De paragrafer i penningtvättslagen som behandlar revisorer finns i 2 kap 3 och 4 samt 3 kap 2 och 3 (SFS, 2013). FARs medlemmar, det vill säga alla yrkesgrupper som berörs av denna lag, exempelvis revisorer ska kontrollera klientens identitet innan man avtalar om en affärsrelation. Vidare att spara all information för att sedan kunna åstadkomma en kännedom hos klienten. Lagen kräver av medlemmarna att granska transaktioner och rapportera vid en misstanke om penningtvätt och därefter lämna uppgifter hos Finansinspektionen för en utredning. Medlemmarna ska även ta hänsyn till meddelandeförbudet som innebär att inte ge kunden kännedom då det pågår en utredning hos Rikspolisstyrelsen. Dessutom ska det införa interna rutiner som ser till att lagen följs (Osser, 2011). 12

19 3.3 Penningtvätt i Sverige I Sverige fanns det en lag om åtgärder mot penningtvätt som trädde i kraft den 1 januari Senare infördes också ett nytt svenskt lagbud i form av kriminalisering av penninghäleri i brottsbalken 9:6. I samband med den senare lagstiftningen blev penningtvätt ett självständigt brott och urskiljdes från häleri. Som påföljd ökades den straffrättsliga tillämpningen. Genom lagändringen hade staten förväntat sig större kunskap inom penningtvättsbrott. Däremot blev det svårare för staten att dra gränser för häleribestämmelserna. Under talet förnyades en stor del av lagarna i penningtvättslagen efter en omfattande granskning. Senare under 1990-talet kom Finansinspektionen med ny en lag FFFS 1999:8 med föreskrifter, bestämmelser och rekommendationer till företag. Det blev enklare för företagen att precisera deras skyldigheter (Rönndahl, 2001). 3.4 Penningtvätts metoder Det finns flera olika metoder som kan användas vid penningtvätt. Det finns metoder som är relativt okända för myndigheterna. Dessa metoder varierar när man köper dyrbara föremål och när det sedan återförsäljs. Sådana föremål kan vara båtar och bilar. Vidare överförs pengarna genom flera olika kanaler som exempelvis banker, försäkringsbolag och skalbolag (Rönndahl, 2001). De pengar som strömmar in genom brott ska föras in i det finansiella systemet för att undanhålla dess ursprung och därmed få dessa pengar att se lagliga ut. Detta är syftet med penningtvätt. Vilken metod som anses vara mest användbar i detta särskilda fall framställs av ett antal olika omständigheter. Detta kan vara hur en lagstiftning ser ut samt hur den lokala situationen ser ut (Rönndahl, 2001). Idag är penningtvätt ett internationellt problem och därför finns det globala organisationer som bekämpar detta. En av dessa organisationer är FATF (Financial Action Task Force). Organisationen har en viktig uppgift, vilket är att utforska vilka metoder som används för att tvätta pengar. I samband med att det uppstår nya metoder försvinner de gamla och det beror på att vi hela tiden får nya lagändringar som gör att personer som omvandlar illegala pengar till legala försöker att hitta nya metoder (OECD, 2009). 13

20 3.4.1 Penningtvätt via bank Banken är en verksamhet där det bland annat kan förflyttas pengar. Dessa pengar kan omsättas till resecheckar, värdepapper med mera (Magnusson, 1995, s. 123). Numera finns det elektroniska tjänster som utnyttjas hemifrån för att överföra pengar, detta kan ske utan någon påverkan av banktjänstemän. Detta förenklar överföringsprocessen för penningtvättarna samtidigt som det försvårar spårningsarbetet. I Sverige har det numera blivit svårare att sätta in pengar på bank eller andra finansiella institut eftersom den svenska lagstiftningen kräver att dessa institut redovisar överföringar mellan konton som övertiger kronor. Personer som omvandlar illegala pengar till legala söker då efter länder där lagstiftningen är mildare (Departementsserien, 1997, s. 131) Penningtvätt via växlingskontor Ett växlingskontor är ett institut där pengar kan växlas mellan olika valutor via en mäklare. Dessa kontor utnyttjas för att ta ut stora summor kontanta pengar som sedan används till exempel för att betala ut illegala löner. Ett annat sätt är att anonymt växla ovanliga valutor till andra valutor som är mer användbara. Processen används av personer som omvandlar illegala pengar till legala som hanterar sedlar i mindre värden för att omvandla sedlar till högre värden (Magnusson, 1995, s. 125). Efter den ökade kontrollen har dock utnyttjandet av växlingskontor minskat, detta eftersom växlingskontor omfattas av penningtvättslagen (SFS, 2013) Penningtvätt via smuggling Smuggling innebär att föra en vara in eller ut i ett land i strid mot landets lagar (SFS, 2013). Denna penningtvätts metod är den enklaste och mest förekommande på grund av avskaffandet av gränskontroller inom EU (Departementsserien, 1997). Metoden går ut på att föra in gömda pengar vid förflyttning mellan olika länder. Ett exempel är att gömma sedlar bland varor som exempelvis datorer eller i mjukleksaker (Magnusson, 1995) Penningtvätt via smurfing Syftet med metoden är att kunna göra insättningar på konton utan att gå i strid mot regler som till exempel maxbeloppsregel för transaktioner kronor. Namnet kommer från kriminella organisationer som har personer som jobbar för deras räkning. Dessa personer 14

21 kallas för smurfar och deras jobb går ut på att sätta in pengar på olika bankkontor för att undvika till exempel maxbeloppsregeln (Magnusson, 1995, s. 126). 3.5 Penningtvätt i tre olika steg I samhället finns det flera olika nivåer gällande penningtvätt. De delas in i tre olika faser vid genomförandet, placering, skiktning och integrering (Rönndahl, 2001) Placering Placeringsfasen innebär att man säljer summor av pengar som har uppsamlats via brott. Vidare kan placeringen ske genom att pengarna sätts in i bank eller i olika typer av finansiella institut, exempel på detta kan vara via växlingskontor. En annan överföring kan vara att pengarna sätts in hos utländska finansinstitut eller vid inköp av egendom där det anses vara stabila och säkra investeringar som exempelvis kan vara ädelstenar, konst och fornsaker. På så sätt kan dessa föremål sedan säljas och skapa sig en laglig status (Rönndahl, 2001). Av de tre olika faserna i penningtvätt anses placeringen av pengarna vara den svåraste fasen när det gäller stora summor av pengar som ska tvättas. I de flesta länder idag är det omöjligt att sätta in stora summor pengar utan att myndigheternas kontrollsystem agerar, vilket innebär att personer som omvandlar illegala pengar till legala använder sig av metoder som smurfing. Det betyder att personer som håller på med penningtvätt delar upp insättningen i mindre belopp som vidare placeras på olika institut och av flera olika personer för att inte myndigheterna ska sätta igång rapporteringen. Vidare förekommer det händelser då det betalas lön till någon av finansinstitutets anställda för att avstå från rapportering av misstanke om penningtvätt (Rönndahl, 2001) Skiktning Nästa steg sker i form av att pengarna omvandlas till andra tillgångar. Syftet med skiktning är att få pengarna separerade från den brottsliga verksamheten. Målet med detta är att fördela överföringarna i avancerade nät så att det blir omöjligt att se varifrån pengarna härstammar. Ett sätt är att skikta pengarna är att flytta de fram och tillbaka mellan utländska banker. Det betyder att pengarna tillåts studsa så att det blir omöjligt med de resurser som finns idag att följa var pengarna egentligen kommer ifrån (Rönndahl, 2001). 15

22 3.5.3 Integrering Det tredje och sista steget i fasen är att få pengarna integrerade i det ekonomiska systemet. Tanken med integrering är att det ska se ut som att pengarna har kommit från lagliga intäkter. Det finns metoder i det ekonomiska systemet där pengarna från ett företag falskt övervärderar export och undervärdererar import så att pengarna flyttas till och från olika företag och länder. En enklare metod finns där personer som tvättar pengar är i kontroll när det transfereras pengar till en legal bank från en annan bank. Dessutom finns även en oroväckande metod att tvätta pengar där företag som är nybildade erbjuder en stor mängd andelar till försäljning. Andelarna blir marknadsförda och säljs till en större allmänhet, vilket leder till att de personer som tvättar pengar tillgodogör sig dessa vinster och på så sätt blir deras illegala pengar till legala pengar (Rönndahl, 2001, s. 77) Finansinspektion Den statliga myndigheten, Finansinspektionen, har till uppgift att övervaka finansmarknaden. Deras huvudsakliga uppgift är att kontrollera att företag följer de regler som finns, de undersöker även om risker kan förekomma i det finansiella systemet. En annan uppgift är att stärka konsumenternas läge på finansmarknaden. Finansinspektionen gör även rapporteringar av misstänkta transaktioner för att undvika att penningtvätt skall förekomma. De företag som inte är en del av den finansiella sektorn ansvarar också för de skyldigheter som finns att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism genom att följa vissa bestämmelser och rekommendationer som tillförs, men det ansvarar inte Finansinspektionen för. Däremot måste dessa bestämmelser följas av de finansiella företagen som finansinspektionen har tillsyn över (Finansinspektionen, 2013) Revisorsnämnden Revisorsnämnden är en statlig myndighet där arbetet i stort sett kretsar kring att näringslivet har tillgång till revisorer som kan granska aktiebolag samt banker och försäkringsbolag. Den typen av revision görs av godkända eller auktoriserade revisorer och även registrerade revisionsbolag. Dessa tre brukar gå under det gemensamma namnet kvalificerade revisorer. Deras andra huvudsakliga uppgift fullgörs på flera olika sätt då det gäller att ha tillsyn över kvalificerade revisorer. Revisorsnämnden får in anmälningar som prövas mot kvalificerade revisorer och dessa anmälningar kommer vanligtvis från konkursförvaltare, myndigheter och klienter (Revisorsnämnden). 16

23 Dessutom har Revisorsnämnden en verksamhet som kontrollerar att revisionen håller en hög kvalitet. De revisionsbyråer och revisorer som granskar detta ska göra det på ett systematiskt sätt. De tar även hand om granskningsärenden på grund av uppgifter i pressen och andra mediasajter även om en anmälan inte har inkommit. Om en anmälan har gjorts till Revisorsnämnden eller på ett annat sätt och nämnden sedan kommer fram till att en kvalificerad revisor har vanskött sina skyldigheter, kan Revisorsnämnden tilldela revisorn en disciplinär åtgärd. Det är en så kallad varning eller ett upphävande av registreringen (Revisorsnämnden). Vidare ansvarar Revisorsnämnden för de normer som används av de kvalificerade revisorerna i sina revisionsuppdrag. Det betyder att god revisionssed och god revisorssed ska utvecklas på bästa möjliga sätt. Detta görs av Revisorsnämnden när de lämnar särskilda uttalanden och officiella föreskrifter. Revisorsnämnden har ett betydelsefullt verktyg där de i processen för en åtgärd tar initiativ av äldre disciplinära åtgärder. Tillsynsnämnden tar hand om särskilda bestämmelser om disciplinära åtgärder och förhandsbesked, de beslutar även om föreskrifter samt ärenden av grundläggande betydelser (Revisorsnämnden) Ekobrottsmyndigheten Denna tillsynsmyndighet kämpar för att förhindra ekonomisk brottslighet och arbetet är uppdelat i tre olika moment: brottsförebyggande arbete, utredning och lagföring. Deras huvudsakliga utredningspunkt kretsar i första hand kring bokföringsbrott, skattebrott och konkursrelaterade brott. Vidare gäller även mål som yrkar kännedom om finansiella förhållanden och skatterätt. Ekobrottsmyndigheten samarbetar med bland annat Finansinspektionen, Skatteverket och Polisenmyndigheterna (Ekobrottsmyndigheten, 2010). När ett brott har upptäckts så anmäler revisorn eller Finansinspektionen brottet till Ekobrottsmyndigheten där åklagaren beslutar om en förundersökning ska göras. De brotten som upptäcks och anmäls sker ofta vid Skatteverkets revisioner. En förundersökning påbörjas om det finns någon anledning att misstänka att ett brott har begåtts. Vidare gör åklagaren en utredning genom förundersökningen om vem som kan misstänkas för brottet där åklagaren måste få fram tillräckligt med underlag för att kunna bedöma om ett åtal ska väckas. Åklagaren utser ett utredningsteam som bland annat består av poliser och ekorevisorer som tar hand om förundersökningen. De har till uppgift att förhöra de misstänkta personerna och vittnen som finns samt erhålla skriftlig dokumentation. När tillräckliga bevis har inhämtats dokumenteras förundersökningen i ett protokoll. En stämningsansökan lämnas in av åklagaren 17

24 till Tingsrätten när beslut om åtal har tagits. Om någon skulle vilja överklaga domen måste detta ske inom tre veckors tid från den dagen då domen fastställdes (Ekobrottsmyndigheten, 2010) Revisorns arbete och rutiner Som uppgift måste en revisor kontrollera en verksamhets bokföring, årsredovisning och förvaltning (FAR). En revisor ska garantera att årsredovisningen inte innehar några större brister då de har som uppgift att granska denna (FARs Samlingsvolym, 2013). Revisorn skall inte bara kontrollera identiteten hos klienten när en affärsförbindelse börjar, utan de skall även kontrollera transaktioner som kan misstänkas för penningtvätt. En revisor utför revisionen enligt god revisionssed, vilket innebär att de inte har någon större granskningsskyldighet gällande penningtvättstransaktioner. För att en revisor skall kunna uppnå god kundkännedom om sina klienter krävs det att denne granskar kundens identitetshandlingar och granskar ägarförhållandena i bolaget som revisorn skall arbeta i, samt finna information om syftet med affärsuppdraget. Revisorn baserar identifieringens noggrannhet efter hur stora riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är. Revisorn skall utföra identifiering av kunden så fort ett nytt affärsuppdrag påbörjas och även om det finns brister i tidigare insamlad information om kunden (FARs Samlingsvolym, 2013). I revisionsföretag skall det framkomma interna regler för att undvika penningtvätt och även en policy emot penningtvätt. Det krävs att revisionsföretagen tar fram uppgifter om klienternas bakgrund, pengarnas ursprung, syftet med användningen av en revisors tjänst och hela tiden följa upp kundförhållandet. Denna kännedom om klienten skall göras på alla typer av kunder och på alla olika affärsområden som revisorn verkar inom (FARs Samlingsvolym, 2013). Det är viktigt att revisorn ständigt granskar klientens transaktioner för att säkra att klienten inte agerar utanför de ramar som är tillåtet för klienten. Revisorn bör hela tiden vara på sin vakt och när denne märker att en klient kan misstänkas för penningtvätt skall revisorn granska noggrannare. Exempel på sådana situationer kan vara när revisorn inte finner att en viss transaktion har genomförts eller om en klient inte talar om varifrån transaktioner har sitt ursprung (FARs Samlingsvolym, 2013). Innan ett uppdrag påbörjas undertecknar revisionsföretag och klienten ett så kallat uppdragsbrev, där dels uppdragets syfte och omfattning avgränsas samt revisorns och 18

25 klientens ansvar gentemot varandra klargörs. Detta för att minska missförstånd samt undvika klientens för höga förväntningar på revisorns arbetsuppgifter (FARs Samlingsvolym, 2013) Intern utbildning I varje revisionsföretag skall det finnas en utbildning i penningtvätt och alla som jobbar i revisionsbyråer skall ha god kunskap om penningtvätt. Även om det skulle ske ändringar i penningtvättsregler skall detta informeras och ges till de anställda i företaget. I alla revisionsbyråer skall det finnas specifika rutiner för kontroll av transaktioner, kundidentifiering, dokumentationer, meddelandeförbud och att de anställa utbildas. Utbildning om penningtvätt till de anställda skall vara flexibelt och utgå från de anställdas behov. Utbildningen skall vara anpassad till storleken på företaget och verksamheten. (FARs Samlingsvolym, 2013) Misstanke vid penningtvätt En revisor skall ha god kunskap om sina klienter. När en revisor misstänker penningtvätt vid exempelvis transaktioner skall revisorn meddela Finanspolisen. Om en granskningsskyldighet skall påbörjas måste det finnas ett faktiskt tecken på att det finns risk för penningtvätt. När en revisor har anmält misstanke om penningtvätt är revisorn inte förpliktad att lämna revisionsuppdraget, vilket revisorn däremot måste göra vid anmälan av brott enligt aktiebolagslagen. När en anmälan väl har gjorts på en misstänkt klient får revisorn inte meddela klienten eller någon utomstående att en granskning har genomförts eller att polisen skall genomföra en undersökning. Detta kallas för meddelandeförbud och är inte tidsbegränsat. Brott enligt aktiebolagslagen skall meddelas till styrelsen och meddelandeförbudet gäller inte i detta fall, utan information som lämnas till Finanspolisen har meddelandeförbud företräde (FARs Samlingsvolym, 2013) Anmälningsskyldighet Brott begås i miljöer där det inte finns kontrollsystem. Ett exempel är företagen, där det knappast är någon polispatrull eller myndighet som granskar och bevakar. De flesta ekobrotten upptäcks i samband med konkurser. Konkursförvaltaren upptäcker dessa brott och i sin tur anmäler dem. Slutsatsen blir att kontrollsystem utövas i väldigt liten omfattning (rådet, 2004). Detta är ett problem och för att lösa det måste lagen rikta sig mot personer som arbetar i företagen och som har tillgång till dess räkenskaper och material. Revisorer kan vara denna person, då de i de flesta fall inte är inblandade i ekobrotten som begås i företagen och därför 19

26 har de inget intresse av att undanhålla någon form av brott vid upptäckt av ett sådant. Lagen har då hittat ett nytt kontrollsystem genom att ge revisorerna en anmälningsskyldighet (rådet, 2004). Statsmakternas kontroll på revisorerna fortsätter längre än anmälningsskyldighet. En revisor kan bli fråntagen sin auktorisation eller godkännande vid bristfälliga arbetsskyldigheter. Detta bidrar till att staten får en kontrollaktör i företagen som samtidigt kontrolleras av Revisorsnämnden (rådet, 2004). Ekobrottsmyndigheten anmäla Finansinspektionen Revisorsnämnden Arbetar med brottsförebygg ande arbete, utredning och lagföring Anmäla Rapportering vid misstanke om penningtvätt Tillsyn över revisorer Revisorn Kontrollerar bokföring, årsredovisning, förvaltning samt granskning av klient Uppdragsbrev, där uppdragets syfte, omfattning och revisorns samt klientens ansvar klargörs Klient Figur 3, Revisorns förhållande till tillsynsmyndigheterna och klient, egen figur Om en revisor upptäcker att en klient tvättar pengar, kan revisorn göra en rapportering till Finansinspektionen. Därefter kan både revisorn och Finansinspektionen göra en anmälan till Ekobrottsmyndigheten. Revisorsnämndens främsta uppgift är att ha tillsyn över revisorerna då de får in anmälningar som prövas mot revisorerna och dessa kommer oftast från konkursförvaltare, myndigheter och klienter. Revisorsnämnden kontrollerar att revisorerna håller en hög kvalité och tar till sig sina skyldigheter gentemot klienten. En revisor har som 20

27 uppgift att granska en verksamhetsbokföring, årsredovisning och förvaltning. Årsredovisningen som revisorn granskar skall inte bestå av några större brister då det är revisorernas uppgift att granska den. En av revisorns viktigaste uppgift är att kontrollera identiteten hos klienten när en affärsförbindelse inleds och även granska transaktioner som misstänks för penningtvätt. En klient har även skyldigheter när en affärsförbindelse påbörjas och dessa skyldigheter tydliggörs genom ett så kallad uppdragsbrev. När ett uppdrag skall inledas krävs det att revisionsföretaget och klienten skriver under ett uppdragsbrev som innebär att förtydliga klientens och revisorns ansvar gentemot varandra. Detta uppdragsbrev är till för att undvika missförstånd och för att klienten inte skall ha höga förväntningar på revisorns arbetsuppgifter (FARs Samlingsvolym, 2013). 21

28 4. Empiri I detta avsnitt sammanställs all information från intervjuerna. Här redovisas även respondenternas åsikter gällande det valda ämnet. 4.1 Respondenterna Fyra respondenter deltog i undersökningen och anledningen till att författarna valde dessa var för att de har en lång erfarenhet inom revisionsbranschen då de arbetat i ungefär 20 år som revisorer. Revisorerna kommer från stora revisionsbyråer i Stockholm. Revisor A, Revisor B och revisor D som blev intervjuade har titeln auktoriserad revisor medan Revisor C innehar titeln godkänd revisor. Respondenterna som blev intervjuade har aldrig gjort en rapportering gällande penningtvätt. Författarna ställde även frågan om någon annan på deras revisionsbyrå har upplevt detta och fick svaret att det inte har förekommit. 4.2 Lagens påverkan på revisorerna Samtliga respondenter ansåg att efter införandet av den nya penningtvättslagen har rutinerna ändrats inom respektive revisionsbyrå. I vilken omfattning dessa har ändrats kunde de inte svara på. Revisorerna har alltid haft ett ansvar gällande penningtvätt, därför anser de flesta respondenterna som har medverkat i undersökningen att det är svårt att urskilja förändringarna i den nya lagen. Revisor C anser att den nya lagen har medfört nya rutiner i arbetet då de i nuläget måste göra djupare kontroller på sina klienter, vilket medför ett större administrativt arbete. Revisor A nämnde att många av penningtvättsåtgärderna redan ingick i tidigare revision. I revisionen ingår det att revisorerna agerar på företag som exempelvis redovisar alltför låg omsättning, då görs en kontroll av intäktsredovisingen för att säkerställa att alla intäkter är redovisade. Respondenten ansåg även att lagen inte har påverkat deras revisionsarbete i den mån att fokus har tappats på andra områden inom redovisning och revision. De flesta av revisorerna var eniga om att den största skillnaden efter införandet av denna lag är identitetskontrollen på nya klienter, då identifieras en kund med bild och ID-handling, vilket medför förnyade IT-system på arbetsplatsen. De flesta av respondenterna som deltog i denna studie menade att penningtvätt inte brukar förekomma i det dagliga arbetet. Däremot ansåg respondenterna att det är viktigt som revisor 22

29 att ha det i åtanke vid misstanke om penningtvätt. Respondenterna menar även att revisorer skall reagera på osedvanliga eller underliga faktureringar som går från det svenska bolaget till ett utländskt bolag, eller annat bolag där en faktura ser underlig ut. Revisor C nämnde att det även kan vara ett tillskott till bolaget, vilket medför att revisorn måste undersöka var dessa pengar kommer från. 4.3 Intern utbildning och vägledning Revisor B, Revisor C och Revisor D har varit på interna utbildningar gällande den nya lagen. De har varit på ``kvalitets veckor``, där den nya penningtvättslagen ingick. Revisorerna anser att utbildningen har varit givande och gett betryggande kunskaper inom penningtvättslagen. Revisor A hade däremot inte varit på någon utbildning gällande den nya penningtvättslagen. Revisor B höll med om att utbildningen var givande men att tillämpningen av lagtexten var något som revisorer inte behärskar. Respondenten anser att det är svårt att tolka lagtexten vilket medför att det blir svårt att tillämpa lagtexten i praktiken. Dessutom menar revisorn att penningtvätt är något som förekommer dagligen, därför ansåg han att en bra utbildning skall ges till alla revisorer om att lagen existerar och att revisorer skall veta att en skyldighet att anmäla brott inom penningtvätt finns. Revisor C ansåg även att vid inträffande av penningtvätt är det viktigt att ha en juridisk expert att ta hjälp av. I fråga om tillgång till material om penningtvättslagen har alla revisorer sagt att de dels använder sig av internet och även FARs vägledningar. Revisor B och Revisor C nämnde att det är svårt att tolka dessa vid varje enskilt fall, då de skiljer sig, därför menade de att det är viktigt att ha en rådgivande jurist som kan hjälpa till. 4.4 Anmälningsskyldigheten Respondenterna anser att i vissa fall kan det vara svårt att uppfylla syftet med lagen samt att det även kan vara svårt att avgöra var pengarna kommer ifrån. Det är också svårt att veta när penningtvätt ska bedömas, därför är det viktigt att reagera på ovanliga betalningsströmmar. Respondenterna kan också tycka att det är svårt att avgöra hur långt tillbaka i transaktionerna en revisor skall gå, då det är svårt att tyda om det eventuellt är i fråga om illegala pengar. Respondenterna anser också att det är viktigt för samtliga revisorer att ha sin skyldighet till att anmäla brott om penningtvätt, men även för alla andra aktörer i samhället att bidra med hjälp för att komma till rätta med brott om penningtvätt och finansiering av terrorism. 23