Åldersbedömningen i asylärenden - rättssäker och tillförlitlig?

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Frida Wester Åldersbedömningen i asylärenden - rättssäker och tillförlitlig? JUAN03 Förvaltningsrättslig fördjupningskurs Handledare: Bengt Lundell Termin: HT

2 Innehållsförteckning Förkortningar 3 1. Inledning Bakgrund Syfte och frågeställningar Perspektiv, metod och material Avgränsning Disposition Begrepp 5 2. Materiella förutsättningar för beviljande av skydd i Sverige Flyktingskap Alternativt skyddsbehövande Övrig skyddsbehövande Synnerligen respektive särskilt ömmande omständigheter Tillfälliga begränsningar i den svenska asyllagstiftningen 7 3. Betydelsen av att vara barn i asylprocessen Principen om barnets bästa Verkställighetshinder Dublinregelverket Internflykt Särskilt ömmande omständigheter Barns särskilda förmåner och rättigheter i asylprocessen 9 4. Utredningsansvar, bevisbörda och beviskrav i asylärenden Officialprincipen Generellt om utredningsansvar inom förvaltningsrätten Utredningsansvaret i asylärenden Bevisbörda och beviskrav i asylärenden Rättssäkerhet i den offentliga förvaltningsverksamheten Rättsstatsprincipen Grundläggande principer för den offentliga förvaltningen Utredningsstandard Åldersbedömning i asylärenden Skäl för att genomföra åldersbedömning Initial åldersbedömning hos Migrationsverket 13 1

3 6.3 Problematik i den initiala åldersbedömningen Metoder för medicinsk åldersbedömning De medicinska metodernas tillförlitlighet Debatten om åldersbedömning i asylärenden Kritik mot medicinsk åldersbedömning Förespråkande av medicinsk åldersbedömning Analys och slutsatser Den initiala åldersbedömningen hos Migrationsverket Metoderna för medicinsk åldersbedömning 18 Käll- och litteraturförteckning 20 Rättsfallsförteckning 22 2

4 Förkortningar FL Förvaltningslag (1986:223) UtlL Utlänningslag (2005:716) SoL Socialtjänstlag (2001:453) UNHCR Förenta Nationernas flyktingkommissariat RF Regeringsform (1974:152) MIG Rättsfall från Migrationsöverdomstolen 3

5 1. Inledning 1.1 Bakgrund De senaste åren har krig och konflikter lett till att miljontals människor flytt sina hemländer för att söka skydd i andra delar av världen. När en person inför svenska myndigheter gör gällande ett skyddsbehov aktualiseras den mänskliga rättigheten att i tillflyktslandet söka och åtnjuta asyl. Barn på flykt anses särskilt skyddsvärda och har därför beviljats speciella rättigheter och förmåner genom internationell såväl som nationell rätt. En konsekvens av att asyllagstiftningen gör åtskillnad mellan barn och vuxna är att det blir nödvändigt att inrätta ett system som i praktiken förmår särskilja barn från vuxna på ett rättssäkert sätt vid tvivel om den sökandes ålder. I dagsläget sker detta särskiljande främst genom medicinska åldersbedömningar. Användandet av dessa metoder har emellertid gett upphov till en livlig debatt, där praktiker såväl som akademiker riktat skarp kritik mot förfarandet. Vanligt förekommande är påståenden att åldersbedömningarna är ovetenskapliga och brister i rättssäkerhet. 1 Mot bakgrund av den mediala debatt som väckt mitt intresse för ämnet syftar denna uppsats till att studera hur åldersbedömningarna i asylärenden förhåller sig till grundläggande förvaltningsrättsliga principer och värden, där rättssäkerheten står i fokus. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att utreda hur metoderna för åldersbedömning av asylsökande förhåller sig till de grundläggande förvaltningsrättsliga kraven på rättssäkerhet, likabehandling och objektivitet, samt hur långt myndighetens respektive den enskildes ansvar för utredningen i asylärenden sträcker sig. Syftet skall uppnås genom besvarandet av följande frågeställningar: Vilken betydelse har den asylsökandes ålder för bedömningen av dennes skyddsbehov och möjlighet att beviljas uppehållstillstånd i Sverige? Vilka krav ställs på myndigheten respektive den enskilde ifråga om ansvaret för utredningen och bevisningen i dessa ärenden? Hur bedöms åldern vid tvivel om den asylsökande är ett barn eller en vuxen i asylärenden i dagsläget? Hur förhåller sig metoderna för åldersbedömning till kravet på rättssäkerhet samt de grundläggande förvaltningsrättsliga principerna om likabehandling och objektivitet? 1.3 Perspektiv, metod och material I den del uppsatsen utreder gällande rätt har jag arbetat utifrån en rättsdogmatisk metod, vilket innebär att jag studerat de erkända rättskällorna för att besvara frågeställningarna. Härmed har svar sökts genom studier av lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin, i den ordning som rättskälleläran föreskriver. 2 En väsentlig del av det material som använts vid författandet av uppsatsen utgörs därmed av dessa rättskällor. Med anledning av Sveriges internationella och EU-rättsliga åtaganden inom det område som uppsatsen behandlar har det varit nödvändigt att komplettera de 1 Se exempelvis Hjern, Anders och Ascher, Henry, Svårt att säkert fastställa ålder hos 2 Kleineman: Rättsdogmatisk metod. I: Juridisk metodlära (2013) s. 21; Peczenik (1995) s. 33 ff. 4

6 nationella rättskällorna med studier av internationella konventioner samt EU-rättsliga regelverk, vilka därav också utgör en cental del av uppsatsens material. Eftersom uppsatsens syfte och frågeställningar aktualiserar både den juridiska och den medicinska vetenskapen har jag funnit det nödvändigt att till viss del använda mig av material som inte ryms inom rättskälleläran, i syfte att skildra hur juridiken samverkar med och förhåller sig till den medicinska vetenskapen. Därav har medicinska artiklar, Socialstyrelsens publikationer och Migrationsverkets rättsliga kommentarer använts vid författandet av uppsatsen, i syfte att utreda hur de medicinska metoderna för åldersbedömning förhåller sig till juridiska principer och krav inom det förvaltningsrättsliga området. Ytterst syftar detta till att i uppsatsens avslutande del kunna föra en diskussion de lege ferenda, där jag anlägger ett kritiskt perspektiv på den nuvarande åldersbedömningen i asylärenden. 1.4 Avgränsning Av utrymmesskäl har flertalet avgränsningar varit nödvändiga. Redogörelsen för gällande materiell asyllagstiftning har till följd av uppsatsens syfte fokuserats till de regler, omständigheter och situationer där asylärendet kan få olika utgång beroende på om den sökande är barn eller vuxen. Skyddsgrunder och de tillfälliga begränsningarna i den svenska asyllagstiftningen behandlas kortfattat. Internationella och EU-rättsliga regelverk behandlas enbart i den mån de är av betydelse för besvarandet av frågeställningarna. En allomfattande redogörelse för gällande asyllagstiftning har av utrymmesskäl inte varit möjlig. Även ifråga om förvaltningsrättsliga materiella och processuella regler har avgränsningar varit nödvändiga. Således behandlas enbart förvaltningsförfarandet i asylärenden vad gäller myndighetens respektive den enskilde partens ansvar för utredningen och bevisningen, medan övriga delar av asylprocessen och förvaltningsförfarandet utelämnats. Gällande metoderna för åldersbedömning behandlar uppsatsen enbart de som används i asylprocessen i Sverige i dagsläget och således har de metoder som enbart förekommer i utlandet utelämnats. 1.5 Disposition I uppsatsens andra kapitel behandlas den mänskliga rättigheten att söka asyl och skyddsgrunderna för uppehållstillstånd i svensk asyllagstiftning. I kapitel tre utreds betydelsen av att vara barn i asylprocessen ifråga om bedömningen av skyddsbehov och förutsättningarna för att beviljas uppehållstillstånd. Kapitel fyra fokuserar på förvaltningsförfarandet i asylärenden ifråga om utredningsansvar, bevisbörda och beviskrav. I kapitel fem behandlas kravet på rättssäkerhet och grundläggande principer inom den offentliga förvaltningsverksamheten. Kapitel sex, sju och åtta fokuserar samtliga på olika aspekter av åldersbedömning i asylärenden. Här behandlas åldersbedömningens syfte, målsättning och metoder samt den kritik som riktats mot nuvarande förfarande. I uppsatsens nionde och avslutande kapitel anlägger jag ett kritiskt perspektiv, diskuterar problematiken kring åldersbedömningen i asylärenden och redovisar mina slutsatser ifråga om det ämne som uppsatsen behandlar. 1.6 Begrepp Vid redogörelse för barns särställning i asylärenden och barns särskilda rättigheter och förmåner avses ensamkommande barn. 3 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU, art. 2.l. 5

7 Begreppet asyl avser i svensk rätt ett uppehållstillstånd som beviljas en person för att denne är att anse som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Uppehållstillstånd kan dock beviljas en asylsökande med skyddsbehov också på andra grunder Materiella förutsättningar för beviljande av skydd i Sverige FN har slagit fast att rätten att söka och åtnjuta fristad från förföljelse (asyl) är en grundläggande mänsklig rättighet. 5 För att en skyddsbehövande som flytt sitt hemland och tagit sig till Sverige här skall beviljas skydd i form av uppehållstillstånd krävs emellertid att vissa förutsättningar är uppfyllda. Vilka dessa är framgår av utlänningslagen (2005:716), UtlL. De centrala skyddsgrunder som stadgas i den svenska lagstiftningen och som berättigar en asylsökande uppehållstillstånd har dock ytterst sin grund i folkrättsliga såväl som i EU-rättsliga regelverk. 6 För att ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige grundat på skyddsbehov krävs att den sökande befinner sig här i landet och uppfyller kriterierna för att klassificeras som antingen flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande Flyktingskap De förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en skyddsbehövande skall klassificeras som flykting enligt svensk rätt framgår av 4 kap. 1 UtlL, vars definition motsvarar den som stadgas i art. 1.A.2 i 1951 års Flyktingkonvention, reviderad genom art. 1 i 1967 års New York-protokoll. 8 Konventionen är det mest centrala internationella instrumentet ifråga om flyktingskap. 9 Genom att nationell rätt överensstämmer med konventionen ifråga uppfyller Sverige det internationella folkrättsliga åtagande som följer av att ha tillträtt Flyktingkonventionen Alternativt skyddsbehövande Förutsättningarna för att en skyddssökande enligt svensk rätt skall anses vara alternativt skyddsbehövande framgår av 4 kap. 2 UtlL. Stadgandet infördes i syfte att anpassa den nationella lagstiftningen till det EU-rättsliga skyddsgrundsdirektivet. 11 Genom att UtlL motsvarar vad som stadgas i direktivet så uppfyller den nationella lagstiftningen de förpliktelser ifråga om att erbjuda tredjelandsmedborgare och statslösa internationellt skydd under de förutsättningar som EU-rätten ålägger samtliga medlemsstater. 12 Av ovan nämnda EU-direktiv framgår vidare innebörden av rätten till internationellt skydd och de konsekvenser och rättigheter som följer av att en skyddssökande får status som flykting eller alternativt skyddsbehövande Övrig skyddsbehövande Skyddsgrundsdirektivet ställer endast upp minimikrav ifråga om vem som ska ha rätt till internationellt skydd och om innehållet i detta. EU:s medlemsstater får således lov 4 Se 1 kap. 3, 5 kap. 1, 5 kap. 6 UtlL. 5 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, art Noll: Internationell flyktingrätt. I: Folkrätten i ett nötskal (2012) s Diesen m.fl. (2012) s. 33; 5 kap. 1 UtlL. 8 Wikrén och Sandesjö (2010) s Diesen m.fl. (2012) s. 108 ff. 10 Noll: Internationell flyktingrätt. I: Folkrätten i ett nötskal (2012) s Prop. 2009:10/31 s. 1-2; Direktiv 2011/95/EU. 12 Direktiv 2011/95/EU, art. 1, art. 2.F, art Prop. 2009:10/31 s ; Direktiv 2011/95/EU, art. 13, 18,

8 att införa nationella bestämmelser som är mer förmånliga i detta avseende än vad som stadgas i direktivet. En sådan svensk bestämmelse är 4 kap. 2 a i UtlL, vilken tillförsäkrar också övriga skyddsbehövande en rätt till uppehållstillstånd Synnerligen respektive särskilt ömmande omständigheter Om en asylsökande varken kan beviljas uppehållstillstånd baserat på skyddsbehov eller på någon annan grund erbjuder 5 kap. 6 UtlL en viss möjlighet att ändå tillåta personen att stanna i Sverige på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Detta är emellertid avsett att vara en undantagsbestämmelse. 15 Om den asylsökande är ett barn räcker det enligt UtlL 5 kap. 6 2 st. att omständigheterna ifråga är särskilt ömmande för att uppehållstillstånd skall beviljas. 2.5 Tillfälliga begränsningar i den svenska asyllagstiftningen Sedan 20 juli 2016 är möjligheterna att få, och formerna för, uppehållstillstånd i Sverige emellertid förändrade. Detta följer av lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, vilken under sin giltighetstid har företräde framför UtlL. 16 Innebörden av detta är att uppehållstillstånd som beviljas under den tillfälliga lagens giltighetstid som regel skall vara tidsbegränsade istället för permanenta. 17 Vidare är möjligheten till uppehållstillstånd på grund av anknytning, dvs. familjeåterförening, begränsad. 18 De skyddsgrunder som enligt UtlL berättigar till uppehållstillstånd gäller i stort sett fortfarande på samma sätt efter ikraftträdandet av den tillfälliga lagen, med undantag för att möjligheten att beviljas uppehållstillstånd i egenskap av övrig skyddsbehövande inte skall tillämpas under dess giltighetstid. 19 Vidare gäller att uppehållstillstånd på grund av synnerligen respektive särskilt ömmande omständigheter i UtlL endast får beviljas om Sverige genom underlåten tillämpning av bestämmelserna skulle agera i strid med ett konventionsåtagande Betydelsen av att vara barn i asylprocessen Med barn avses enligt 1 kap. 2 UtlL personer under 18 år, och enligt 1 kap. 10 skall det i de ärenden som rör barn särskilt beaktas vad barnets bästa kräver. Stadgandet utgör en portalparagraf ifråga om barn i asylprocessen och infördes till följd av Sveriges anslutning till barnkonventionen år Den är ännu inte inkorporerad i svensk rätt, men detta kan dock komma att ändras inom en snar framtid då Barnrättsutredningen i ett betänkande nyligen har föreslagit en inkorporering av konventionen i nationell rätt i syfte att göra den till lag. Sverige är emellertid redan folkrättsligt bunden av konventionen och den har sedan ratificeringen fått stor betydelse för barns rättigheter, b.la. genom att ställa krav på ett barnperspektiv vid alla åtgärder som rör barn. 22 För att tillgodose konventionens krav har ett antal specifika bestämmelser av betydelse handläggningen av asylärenden som rör en 14 Prop. 2009:10/31 s. 96; Direktiv 2011/95/EU, art Prop. 2004/05:170 s. 186 f. 16 Lag (2016:752) 1. Fortsättningsvis benämnd den tillfälliga lagen. 17 Lag (2016:752) st. 18 Lag (2016:752) 6-9 ; jfr. 5 kap. 3 3 b UtlL. 19 Lag (2016:752) 3; jfr. 4 kap. 3 a 2 st. UtlL. 20 Lag (2016:752) ; jfr. 5 kap st. UtlL. 21 FN:s konvention om barnets rättigheter; Wikrén och Sandesjö (2010) s SOU 2016:19 s ; Nilsson (2007) s

9 underårig stadgats i nationell rätt. 23 Barn skall härmed som utgångspunkt alltid höras i ärenden om uppehållstillstånd. Vidare har Migrationsverket skyldighet att analysera konsekvenserna för barnet ifråga vid alla beslut eller åtgärder som barnet berörs av Principen om barnets bästa Principen om barnets bästa utgör en huvudprincip i barnkonventionen där den stadgas i artikel tre. Den motsvarande portalparagrafen i 1 kap. 10 UtlL infördes i syfte att markera att principen ska genomsyra hela asylprocessen för barn, och att det ofta finns skäl att särbehandla barn i förhållande till vuxna på grund av barns särskilda behov och utsatthet. Då principen om barnets bästa kan motivera särbehandling av barn i förhållande till vuxna i asylprocessen är förekomsten av vissa omständigheter i asylärenden enbart av relevans när den skyddssökande är ett barn, och kan då leda till en helt annan utgång i ärendet än om denne varit vuxen i motsvarande situation Verkställighetshinder Det finns särskilda bestämmelser som bara är tillämpliga om den asylsökande är underårig och som i enlighet med ovan nämnda princip ger ensamkommande barn en särställning i asylprocessen. Ett exempel på detta är verkställighetshinder. Om en ensamkommande asylsökande, som saknar grund för att beviljas uppehållstillstånd, är under 18 år och Migrationsverket inte kunnat säkerställa lämpligt mottagande i hemlandet vid ett återsändande föreligger verkställighetshinder och barnet får inte lov att avvisas eller utvisas. Om det i scenariot ovan kan befaras att verkställighetshindret är permanent kan barnet dessutom beviljas uppehållstillstånd enbart på denna grund. Reglerna avser att skydda just barn och saknar motsvarighet för personer över 18 år Dublinregelverket Andra regler för asylprocessen där ensamkommande barn särbehandlas finns i Dublinförordningen, vars syfte är att fastställa kriterier för vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan. I enlighet med principen om barnets bästa behandlas asylansökningar av ensamkommande barn enligt speciella regler. Härmed slipper ensamkommande barn, till skillnad från vuxna i motsvarande situation, ofta att återsändas till en annan medlemsstat för prövning av sin asylansökan. Ansvarig stat är den där barnet lämnat in sin asylansökan, även om denne tidigare rest igenom en annan medlemsstat, eller den där barnet befinner sig, om barnet ansökt i flera stater Internflykt En asylsökande anses inte vara flykting och ha behov av uppehållstillstånd om det enligt principen om internt flyktalternativ är möjligt för denne att erhålla tillfredsställande skydd i någon annan del av hemlandet. Kriterierna för att så skall vara fallet framgår av EU:s skyddsgrundsdirektiv. 28 Åldern spelar emellertid stor roll avseende om internflyktsalternativet kan anses rimligt, eftersom detta när den asylsökande är ett ensamkommande barn bedöms utifrån principen om barnets bästa. Utfallet blir därmed ofta att avsaknaden av familjemedlemmar i den del av landet där 23 Prop. 2004/05:170 s ; Barnkonventionen art. 3, kap. 11 UtlL; Förordning (2007:996) med instruktion för Migrationsverket, 2 9 p. 25 Prop. 1996/97:25 s ; Nilsson (2007) s Prop. 2011/12:60 s. 45; 12 kap. 3 a UtlL; 12 kap p. UtlL. 27 Förordning (EU) nr 604/2013, art. 1, 6, 8; EU-domstolens dom i mål nr. C-648/ Wikrén och Sandesjö (2010) s , Direktiv 2011/95/EU art. 8. 8

10 skydd enligt principen annars skulle kunna erhållas gör att barnet inte kan hänvisas till detta alternativ. 29 Konsekvensen blir att barnet, till skillnad från en vuxen i samma situation, därmed bedöms ha ett skyddsbehov och kan beviljas uppehållstillstånd. 3.5 Särskilt ömmande omständigheter Allvaret och tyngden i de omständigheter som måste råda för att en asylsökande ska beviljas uppehållstillstånd kan enligt vissa bestämmelser variera beroende på dennes ålder. Vid en jämförelse av UtlL 5 kap. 6 första och andra stycket framgår detta tydligt. Syftet med den lättnadsregel som gäller för barn, vilken framgår genom skillnaden i ordval mellan synnerligen respektive särskilt ömmande omständigheter, är att ge barnperspektivet och principen om barnets bästa genomslag i lagstiftningen. Härav ska det inte ställas lika höga krav på allvar och tyngd i omständigheterna för att barn ska beviljas uppehållstillstånd på denna grund. 30 Också ifråga om förföljelse-rekvisitet, vilket måste vara uppfyllt för att anses som flykting enligt UtlL 4 kap. 1, ställs lägre krav på förföljelsens intensitet och omfattning om den asylsökande är ett barn. Grunden härför är principen om barnets bästa Barns särskilda förmåner och rättigheter i asylprocessen Utöver vad som ovan beskrivits behandlas ensamkommande barn mer förmånligt än vuxna på ett flertal sätt under asylprocessens gång. Ankomst- respektive anvisningskommunen ansvarar för att barnet placeras i lämpligt boende, nödvändiga insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, att barnet får gå i skolan samt att det får tillgång till tandvård, sjuk- och hälsovård. 32 När ett barn anländer ensamt till Sverige förordnas också en god man som ansvarar för dess ekonomiska och rättsliga angelägenheter. Ett ensamkommande barn har i asylärenden alltid rätt till ett offentligt biträde, som hjälper till att föra barnets talan i ärendet Utredningsansvar, bevisbörda och beviskrav i asylärenden Innan det för den asylsökande potentiellt livsavgörande beslutet om huruvida denne ska beviljas skydd i Sverige fattas ska ärendet utredas. Migrationsverket är den förvaltningsmyndighet som utreder och beslutar i ärenden om uppehållstillstånd. 34 Det innebär att förvaltningslagen (1986:223), FL, är tillämplig och reglerar förfarandet i ärenden hos myndigheten. Lagen är dock subsidiär i förhållande till speciallag. 35 En övergripande målsättning i förvaltningsärenden, där partsförhållandet som utgångspunkt består i en enskild gentemot det allmänna, är materiellt korrekta beslut. För att detta ska kunna uppnås måste ärendet förses med relevant rättsfakta. Huruvida det är myndigheten, den enskilde parten eller dessa gemensamt som ansvarar för att producera den utredning som krävs för att beslut i ärendet ska kunna fattas är således en väsentlig fråga i sammanhanget. Uppfyllelse av målsättningen om materiellt riktiga 29 UNHCR: Guidelines on international protection No. 8, p. 53, Prop. 2013/14:216, s ; prop. 2004/05:170, s UNHCR: Guidelines on international protection No. 8, p von Schéele och Strandberg (2015) s ; Prop. 2009/10:31 s Lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn, 2 ; Direktiv 2013/32/EU, art Förordning (2007:996) med instruktion för Migrationsverket, Strömberg och Lundell (2014) s ; FL 1, 3. 9

11 beslut kräver att underlaget på vilket beslutet fattas är tillräckligt. Detta kan i sin tur åstadkommas genom att ett utredningsansvar åläggs den beslutande myndigheten i form av en utredningsskyldighet, den enskilde i form av en utredningsbörda eller att ansvaret ifråga delas mellan bägge parter. Inom förvaltningsrätten skiljer det sig åt mellan olika ärendetyper hur utredningsansvaret fördelas mellan parterna Officialprincipen Generellt gäller officialprincipen inom förvaltningsrätten, vilken utgör en allmän processuell princip och stadgar myndighetens ansvar för att beslutsunderlag i förvaltningsärenden blir korrekta. Officialprincipen innebär att beslutsfattande myndighet har en skyldighet att se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver, och att det är myndigheten snarare än den enskilde parten som ytterst bär ansvaret för att utredningen blir fullgod. Principen är uttryckligen stadgad i förvaltningspocesslagen (1971:291, FPL) 8, men saknar motsvarighet i FL. Av grunderna till FL och Justitieombudsmannens (JO) beslut framgår emellertid att motsvarande skyldighet åvilar också förvaltningsmyndigheterna. Gällande innebörden och omfattningen av denna utredningsskyldighet finns viss ledning i FL, t.ex. genom stadgandet om myndigheters serviceskyldighet i 4 och möjlighet att själv inhämta uppgifter i 7. Som utgångspunkt följer av officialprincipen att myndigheten ska leda utredningen och tillse att behövligt material inkommer Generellt om utredningsansvar inom förvaltningsrätten Omfattningen av myndighetens utredningsskyldighet och fördelningen av ansvaret för att tillföra ärendet nödvändig utredning mellan myndighet respektive part varierar beroende på parternas styrkeförhållande, ärendets art och vem som tagit initiativ till det. Generellt gäller att myndigheten har ett primärt och mer omfattande utredningsansvar än den enskilde parten i betungande förvaltningsärenden, dvs. sådana som initierats av myndigheten och som är ingripande mot den enskilde. Ifråga om gynnande förvaltningsärenden som initierats av en enskild, t.ex. vid ansökan om en förmån från det allmänna i form av tillstånd eller bidrag, förskjuts däremot ansvaret så att det primärt åligger den enskilde att prestera den för ärendet nödvändiga utredningen genom att åberopa relevant rättsfakta och bevisning. 38 Fördelningen av ansvaret för utredningen mellan myndigheten och den enskilde speglar generellt också bevisbördans placering i många ärendetyper. I linje med att det primärt ankommer på den enskilde att prestera nödvändig utredning ansökningsärenden om utverkande av en förmån, ankommer det således på denne att också styrka sitt anspråk genom bevisning. Vid asylansökningar åligger det härmed primärt den sökande att åberopa de omständigheter och den bevisning som berättigar till uppehållstillstånd Utredningsansvaret i asylärenden Asylärenden skiljer sig i viss mån åt från de utgångspunkter som ovan presenterats på grund av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som dessa ärenden aktualiserar. I linje med principen om att ärendets beskaffenhet som utgångspunkt avgör vidden av myndighetens utredningsansvar och en asylansökans karaktär av gynnande ärende om utverkande av en förmån, åvilar som utgångspunkt ett stort 36 Diesen m.fl. (2012) s samt Bohlin och Warnling-Nerep (2007) s ; JO 1997/98 s Strömberg och Lundell (2014) s ; Bohlin och Warnling-Nerep (2007) s SOU 2010:29, s. 397 ff.; Strömberg och Lundell (2014) s

12 ansvar för utredningen den sökande i ett asylärenden. Skillnaden mellan asylärenden och andra ansökningsärenden är emellertid att myndigheten i de förstnämnda har ett utvidgat utredningsansvar. När den sökande har uppfyllt sitt utredningsansvar och åberopat relevanta omständigheter och bevis övergår ansvaret för utredningen på myndigheten, som bär det yttersta ansvaret för beslutsunderlaget och har att tillse att åberopade skyddsgrunder och omständigheter är tillräckligt utredda för att ett materiellt korrekt beslut ska kunna fattas. Myndighetens utvidgade utredningsansvar i denna ärendetyp följer av att asylärenden präglas av ett starkt skyddsbehov hos den sökande och att rätten till asyl är en fundamental mänsklig rättighet. 40 Den svenska utredningsförfarandet i asylärenden överensstämmer således med UNHCR:s internationellt erkända riktlinjer ifråga om detta. 4.4 Bevisbörda och beviskrav i asylärenden Bevisbördan för skyddsbehovet åligger den asylsökande, varefter det ankommer på den utredande myndigheten att göra en trovärdighetsbedömning och bevisprövning av det påstådda. Ifråga om beviskravet anger riktlinjerna att efterfrågad styrka i den bevisning som åberopas bör anpassas utifrån de svårigheter att prestera tillräckliga bevis för sina påståenden som personer på flykt generellt lider av. 41 Av Migrationsöverdomstolens prejudikat framgår principerna för bevisprövning och värdering av den sökandes påståenden. Migrationsverket ska härmed följa den inom förvaltningsrätten vedertagna principen att den som ansöker om en förmån har bevisbördan för att denne uppfyller de rekvisit som lagen uppställer för beviljande. Beviskravet i asylärenden är att den sökande ska göra sin identitet såväl som sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Asylberättelsen och skyddsskälen kan anses nå upp till beviskravet antingen genom styrkan i de åberopade bevisen, eller genom att den asylsökande tillerkänns tvivelsmålets fördel (benefit of the doubt), vilket utgör en bevislättnadsregel i asylärenden. Regeln blir emellertid tillämplig först om den asylsökande inte förmår göra sitt skyddsbehov sannolikt med hjälp av presenterad bevisning, men trots detta framstår som trovärdig Rättssäkerhet i den offentliga förvaltningsverksamheten Migrationsverkets beslutsfattande i asylärenden är en del av den offentliga förvaltningsverksamhet som utgör myndighetsutövning. En grundläggande målsättning i all förvaltningsverksamhet är att den ska vara rättssäker. Särskilt stor betydelse har detta emellertid vid myndighetsutövning, som ytterst är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter gentemot den enskilde. För att skapa förtroende för förvaltningsförfarandet är en förutsättning att detta är rättssäkert, och medborgerligt förtroende för myndigheterna är i sin tur centralt för en välfungerande demokrati Rättsstatsprincipen Den centrala strävan efter rättssäkerhet i den offentliga förvaltningen kan ytterst härledas tillbaka till rättsstatsprincipen. Grundläggande i en rättsstat är att medborgarna skyddas mot övergrepp och godtycklighet i utövandet av den offentliga makten och att denna är underställd lagarna. Rättsstatsprincipen uppställer därav en 40 MIG 2006:7; MIG 2006:1; Diesen m.fl. (2012) s samt s UNHCR:s flyktinghandbok p ; Prop. 2004/05:170 s MIG 2007:12; MIG 2007:9. 43 Strömberg och Lundell (2014) s , ; Socialstyrelsen: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen (2016) s

13 rättslig ram för utövande av den offentliga makten, innehållande vissa krav. Det första är kravet på likhet inför lagen och förbud mot diskriminering. Såväl medborgarna som staten är således underkastade lagarna och dessa ska gälla på samma sätt för alla individer. Vidare krävs maktdelning och ett oberoende rättsväsende med effektiva rättsmedel som är tillgängliga för de individer vars rättigheter kränkts. 44 Rättsstatsprincipens krav på undvikande av godtycke i utövande av den offentliga makten tillgodoses främst genom kravet på rättssäkerhet i denna verksamhet. Med begreppet rättssäkerhet avses att lagar och regler såväl som förfarandet vid den offentliga maktutövningen ska präglas av förutsebarhet, likabehandling och legalitet. Denna del av rättssäkerhetsbegreppet kallas för formell rättssäkerhet. Vidare tar rättssäkerheten sikte på lagstiftningens materiella innehåll ur etiska aspekter. Detta kallas för materiell rättssäkerhet och innebär att lagar och de beslut som därpå fattas ska vara etiskt godtagbara. Härmed krävs bland annat att lagar såväl som det rättsliga förfarandet skyddar och tillgodoser grundläggande mänskliga rättigheter. Vidare kräver rättssäkerheten att lagar tillkommer på ett demokratiskt sätt, offentliggörs och är såpass tydliga och exakta att medborgarna kan förstå dem. Enligt professor emeritus Aleksander Peczenik krävs att rättsordningen präglas av rättssäkerhet och kan förankras i rättsstaten för att den skall ha legitimitet hos medborgarna Grundläggande principer för den offentliga förvaltningen För att rättssäkerheten ska tillgodoses inom den offentliga förvaltningen finns ett antal centrala grundlagsstadgade principer som ska styra myndigheters arbete och förvaltningsförfarandet i stort. I Regeringsformen (1974:152), RF, 1 kap. 1 stadgas legalitetsprincipen, innebärande att all offentlig makt ska utövas under lagarna. RF 12 kap. 2 slår fast principen om förvaltningsmyndigheters självständighet. Vidare kräver RF 1 kap. 9 att all offentlig förvaltningsverksamhet sker utifrån obejktivitetsprincipen och likhetsprincipen. Likhet inför lagen, opartiskhet och saklighet ska således vara styrarande för förvaltningsförfarandet Utredningsstandard Den utredningsskyldighet för myndigheter som följer av officialprincipen skapar också ett ansvar för myndigheten att tillse att utredningen och beslutsunderlaget i ett ärende når upp till en viss kvalitet, även kallad utredningsstandard. Vilken standard som krävs hos beslutsunderlaget varierar mellan olika ärendetyper och påverkas av ärendets karaktär. Utredningsstandarden utgör ytterst en rättssäkerhetsgaranti, ett minimikrav för en rättssäker prövning. I asylärenden är detta krav högt ställt. En rättssäker prövning förutsätter att myndigheten använder alla till buds stående medel för att beslutsunderlaget ska bli så fullständigt som möjligt. Eventuella kvarstående osäkerheter i underlaget och brister i utredningen ska inte läggas den sökande till last utan tolkas till dennes fördel Åldersbedömning i asylärenden För att den beslutande myndigheten ska kunna värdera anförda skyddsskäl och skyddsbehov i en asylansökan är den sökandes identitet central, vilken består av den 44 Wennerström: Rättsstat och rättssäkerhet i EU, I: Svensk Juristtidning 2007 s. 27 ff. 45 A.a.; Peczenik (1995) s Strömberg och Lundell (2014) s Diesen m.fl. (2012) s

14 sökandes ålder, namn och medborgarskap. Bevisbördan för att göra identiteten sannolik åvilar den sökande. En klarlagd identitet är en viktig förutsättning för att myndigheten ska kunna fatta ett välgrundat och korrekt beslut om hurvuvida den sökande ska beviljas uppehållstillstånd eller inte. Ett problem ifråga om att fastställa den sökandes identitet i asylärenden är emellertid den vanligt förekommande dokumentlösheten. Avsaknad av identitetshandlingar som kan styrka den sökandes utsaga skapar således en brist i bevishänseende. Trots det problematiska bevisläget är det av rättssäkerhetsskäl centralt att den beslutande myndigheten fastställer den asylsökandes identitet med så stor säkerhet som möjligt, eftersom en felaktigt bedömd identitet kan få allvarliga och avgörande konsekvenser för den sökande Skäl för att genomföra åldersbedömning Användande av någon form av åldersbedömning för att kunna särskilja barn från vuxna är en nödvändighet när lagstiftningen och migrationspolitiken föreskriver olika behandling och rättigheter för dessa kategorier av individer. Särskiljandet är av stor vikt eftersom den asylsökandes ålder har betydelse inte bara för behandlingen under asylprocessen, utan också för den materiella prövningen av skyddsbehovet och utgången i asylärendet. Vidare är ett särskiljande nödvändigt ur ett resursperspektiv, eftersom asylsökande barn i förlängningen riskerar att helt gå miste om de särskilda resurser de har rätt till under asylprocessen, om vuxna misstas för barn och därmed får tillgång till de resurser som är avsatta för underåriga. Eftersom bedömningen av den sökandes ålder ytterst kan få livsavgörande konsekvenser är det av stor vikt att den metod som bedömningen baseras på är rättssäker, likvärdig och vetenskaplig, samt ger minsta möjliga felmarginal. 49 Bedömningen av den sökandes ålder i asylärenden ska i första hand baseras på skriftlig bevisning, exempelvis en identitetshandling. Vid avsaknad av skriftliga bevismedel kan den sökande ändå uppfylla sin bevisbörda och göra sin ålder sannolik genom muntlig utsaga, förutsatt att de muntliga uppgifterna av myndigheten bedöms vara trovärdiga och tillförlitliga. Om myndigheten därefter fortsatt betvivlar den ålder som den asylsökande uppgett måste den sökande använda sig av andra bevismedel för att kunna uppfylla bevisbördan att göra sin ålder sannolik, och det är först i denna situation som användande av medicinsk åldersbedömning aktualiseras. 50 Migrationsverket har ingen skyldighet att erbjuda den asylsökande en medicinsk åldersbedömning, men väl en informationsplikt om att den sökande har möjlighet att genomgå en sådan för att kunna uppfylla sin bevisbörda. Noteras kan att Migrationsverket, genom att informera sökanden om denna möjighet, därmed också anser sig ha uppfyllt den utredningsskyldighet som i ärendet åligger myndigheten. Om det efter att en medicinsk åldersbedömning genomförts fortsatt råder tvivel om den asylsökandes ålder gäller enligt EU:s asylprocedurdirektiv att medlemsstaterna är skyldiga att betrakta den sökande som underårig Initial åldersbedömning hos Migrationsverket Som utgångspunkt ska bedömningen av huruvida den sökandes uppgivna ålder kan anses sannolik i enlighet med beviskravet ske först i samband med att slutligt beslut i ärendet fattas. Det innebär att det är den ålder som den sökande själv uppger vid 48 MIG 2011:11; Diesen m.fl. (2012) s. 257 ff. 49 Socialstyrelsen: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen (2016) s. 8 ff. 50 MIG 2014:1; Migrationsverket: rättslig kommentar SR 35/2015 s A.a. s. 1-3; Direktiv 2013/32/EU art. 25.5; Utlänningsförordning (2006:97) 8 kap. 10 h. 13

15 ansökningstillfället som ska registreras och tills vidare gälla för handläggningen av ärendet. Huruvida personen vid ansökningstillfället registreras som vuxen eller barn får stor betydelse för den kommande asylprocessen, eftersom ensamkommande barn som tidigare nämnts är berättigade till särskilda förmåner och rättigheter. 52 Migrationsverkets handläggare är emellertid instruerade att redan vid ansökningstillfället bortse från den sökandes egna uppgifter om sin ålder och istället registrera denne som vuxen, i de fall där var och en utan närmare överväganden klart kan konstatera att det rör sig om en vuxen person, så kallade uppenbara fall. Trots att registreringen av den asylsökandes ålder är avgörande för att komma i åtnjutande av de särskilda förmåner och rättigheter som barn är berättigade till och för hanteringen under asylprocessen saknas närmare riktlinjer och förtydliganden av vad som är att anse som uppenbara fall Problematik i den initiala åldersbedömningen Ovan nämnda initiala åldersbedömning kan sättas i relation till att såväl Migrationsdomstolen som Socialstyrelsen slagit fast att utseendebedömningar är att anse som ovetenskapliga och därmed en oacceptabel metod för att bedöma en asylsökandes ålder. Kritik har därför riktats mot att Migrationsverkets handläggare gör en intuitiv bedömning av den sökandes ålder utifrån en yttre inspektion, där kritiken bottnar i att en sådan bedömning riskerar att bli subjektiv och godtycklig b.la. eftersom individers yttre och mognadsgrad kan variera trots samma ålder och riskerar att färgas av omedvetna fördomar hos handläggaren. En annan aspekt som ansetts vara problematisk med detta förfarande är att handläggaren riskerar att påverkas av kostnadshänsyn i sin initiala bedömning av den asylsökandes ålder, då de särskilda förmåner som ett barn är berättigad till innebär betydligt högre kostnad för asylprocessen för ett barn jämfört med en vuxen. Handläggare på Migrationsverket samt verkets presschef har bekräftat att den uppenbarhetsbedömning som ska göras vid det första mötet med den asylsökande upplevs som otydlig och svår Metoder för medicinsk åldersbedömning Regeringen gav i maj år 2016 Rättsmedicinalverket i uppdrag att för Migrationsverkets räkning genomföra medicinska åldersbedömningar i asylärenden. Av uppdraget framgår inte exakt vilka metoder som ska användas för detta, men det hänvisas till Socialstyrelsens nyligen genomförda utvärderingar av olika metoder för medicinska åldersbedömningar, varför dessa sannolikt kommer att ligga till grund för valet av metod. I uppdraget betonas att genomförandet av åldersbedömningarna måste uppfylla krav på vetenskaplighet och rättssäkerhet. 55 De medicinska metoder för åldersbedömning som finns att tillgå i Sverige idag kan delas in i två kategorier; radiologiska respektive pediatriska undersökningar. Praktiker har lämnat förslag om att pröva ytterligare metoder, exempelvis psykosociala sådana, som alternativ till de medicinska metoderna. Detta förslag har emellertid avfärdats efter konstaterande av att det saknas erforderligt vetenskapligt stöd för sådana metoder. En pediatrisk undersökning innebär att den asylsökande 52 Se avsnitt 3.6 ovan. 53 Migrationsverket: rättslig kommentar SR 35/2015 s MIG 2014:1; Socialstyrelsen: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen (2016) s ; Wager, Merit: Migrationsverket bör följa lagen, Regeringsbeslut Ju2016/03931/Å, , s

16 genomgår en kroppslig undersökning utförd av en barnläkare, där sjukdomshistoria och mätningar av olika värden ligger till grund för åldersbedömningen. 56 Radiologiska metoder består av röntgen med magnetkamera eller med joniserande strålning (s.k. traditionell röntgen), där föremålet för studien är den asylsökandes skelett eller tänder. Socialstyrelsen har funnit att röntgen av knäled utförd med magnetkamera är den av de radiologiska metoderna som uppvisar minst felmarginal ifråga om att barn misstas för att vara vuxna De medicinska metodernas tillförlitlighet Bedömning av den asylsökandes ålder är en svår och komplicerad uppgift, och bör därav alltid utföras av en expert. Vid en uppskattning av den sökandes ålder måste hänsyn tas till faktorer så som socio-ekonomisk status, etniskt ursprung samt i förekommande fall även till sjukdomar och näringsbrist, eftersom dessa faktorer kan ha betydelse för utfallet av bedömningen. 58 Ingen av de ovan nämnda medicinska metoderna är helt tillförlitliga, men Socialstyrelsen anser att röntgen av knä- eller fotled med magnetkamera uppvisar en totalt sett acceptabel säkerhet ifråga om att kunna bedöma om en asylsökande är under eller över 18 år. Med denna metod blir ca. 90% av de undersökta totalt sett rätt klassificerade och man rekommenderar därför att den används. 59 Det föreligger dock risk för att dubbelt så hög andel flickor som pojkar, 10% respektive 5%, inom den andel som bedöms som säker, ändå klassificeras som vuxna när de i själva verket är barn vid användande av denna metod. Socialstyrelsen föreslår därför att man i de fall där det råder betydande osäkerhet ifråga om resultatets riktighet bör följa principen om att hellre fria än fälla eftersom man anser det vara bättre att en vuxen får det skydd som är avsett för barn, än att ett barn blir utan skydd. 60 Av Migrationsöverdomstolens dom MIG 2014:1 framgår att det i dagsläget inte finns någon metod som med exakthet kan ange den kronologiska åldern hos en person i tonåren. Samtliga metoder för medicinsk åldersbedömning uppvisar relativt stora osäkerheter, exempelvis har resultatet av radiologiska undersökningar alltid en felmarginal på mellan två till fyra år. UNHCR har i sina riktlinjer för asylprocessen uttalat att det vid tveksamhet ifråga om den asylsökande passerat 18-årsdagen, ska denna enlighet med regeln om tvivelsmålets fördel tolkas till den asylsökandes fördel och denne ska betraktas som underårig. Kontentan av Migrationsöverdomstolens dom är att medicinska metoder för åldersbedömning, trots den felmarginal som samtliga uppvisar, ändå anses vara det mest lämpliga sättet att bedöma ålder i asylärenden Debatten om åldersbedömning i asylärenden Migrationsverkets och Socialstyrelsens inställning till de medicinska metoderna är i dagsläget att det är tillräckligt att enbart en radiologisk undersökning eller en läkarundersökning ligger till grund för bedömningen av den sökandes ålder Socialstyrelsen: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen (2016) s. 18, 24; Hjern, och Ascher, Svårt att säkert fastställa ålder hos asylsökande barn s Socialstyrelsen: Metoder för radiologisk åldersbedömning (2016) s Brunnberg, Borg och Fridström (2011) s Socialstyrelsen: Metoder för radiologisk åldersbedömning (2016) s Socialstyrelsen: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen (2016) s , MIG 2014:1. 62 A.a.; Socialstyrelsen: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen (2016) s. 22 f. 15

17 Mot detta förhållningssätt har flertalet professionella organisationer, exempelvis Svenska Barnläkarföreningen, Advokatsamfundet och Svenska Tandläkarförbundet, såväl som enskilda praktiker och akademiker ställt sig kritiska. Det har i sin tur lett till svårigheter att vid tveksamheter om den asylsökandes ålder finna praktiker som är villiga att utföra en medicinsk åldersbedömning, radiologisk såväl som pediatrisk. Exempelvis har Svenska Barnläkarföreningen avrått sina medlemmar från att utföra sådana åldersbedömningar. Advokatsamfundet har avrått sina medlemmar att, i egenskap av offentliga biträden för ensamkommande barn, medverka till att åldersbedömningar kommer till stånd. I dagsläget är det mot bakgrund av ovan nämnda organisationers avrådan därför svårt att överhuvudtaget få till stånd en medicinsk åldersbedömning i asylärenden Kritik mot medicinsk åldersbedömning Den kritik som riktats mot medicinsk åldersbedömning av asylsökande består i att de nuvarande metoderna för detta anses vara olämpliga på grund av bristande evidens, dvs. den avsaknad av tillräckligt vetenskapligt stöd för det resultat som de uppvisar. Kritikerna anser därför att de inte är tillförlitliga nog för att tillåtas ligga till grund för beslut inom asylprocessen. Somliga organisationer och praktiker tar avstånd från att överhuvudtaget använda metoderna och menar att de är så bristfälliga i tillförlitlighet att de varken var för sig eller i kombination kan anses godtagbara ifråga om att bedöma en asylsökandes ålder. 64 Andra menar att en förutsättning för att det ska anses vetenskapligt godtagbart att använda medicinska metoder i detta syfte är att de enbart tillåts utgöra en liten del av en större, holistisk åldersbedömning som innefattar en kombination av metoder från olika vetenskapliga discipliner. En sådan bedömning förutsätter att den sökande, som komplement till en radiologisk undersökning, alltid är föremål för en grundlig pediatrisk undersökning av en läkare och/eller en psykolog, vars bedömning ska tillmätas större vikt än den radiologiska undersökningen och således tillåtas vara avgörande för ställningstagandet om den sökandes ålder. 65 Anledningarna till att kritiker anser metoderna för medicinsk åldersbedömning vara ovetenskapliga är dels den felmarginal på två till fyra år som dessa uppvisar, dels att det jämförelsematerial (referensdata) som ligger till grund för de radiologiska åldersbedömningarna inte är relevant. Bland andra Gregor Noll, professor i migrationsrätt vid Lunds Universitet, och Anders Hjern, professor och överläkare vid Sachsska barnsjukhuset, anser att den rådande bristen på relevant och tillräckligt jämförelsematerial gör att det i dagsläget överhuvudtaget inte är möjligt att göra radiologiska åldersbedömningar som kan klassificeras som vetenskapliga. 66 Orsaken till bristen på relevant jämförelsematerial är den avsaknad av registrering av folkbokföring och födslar som råder i länder som Afghanistan och Somalia, vilka majoriteten av de ensamkommande barn som söker asyl i Sverige kommer ifrån. Utan sådan data kan nödvändiga referensstudier ifråga om hur individer av dessa etniciteter utvecklas inte göras, och i avsaknad av referensstudier finns inget relevant 63 Socialstyrelsen: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen (2016) s. 12; Hjern och Ascher, Svårt att säkert fastställa ålder hos asylsökande barn s Socialstyrelsen: Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen (2016) s. 12, A.a. s Hjern och Ascher, Svårt att säkert fastställa ålder hos asylsökande barn s. 1-2; Noll, Gregor, Svåra problem med åldersbedömning ; Noll, Gregor, Sluta med radiologiska bedömningar av ensamkommande barn. 16

18 forskningsunderlag att jämföra dessa individers skelett- eller tandutveckling emot. 67 Det som sker idag är att man i brist på relevant referensmaterial avseende somaliska och afghanska individers fysiska utveckling istället jämför deras skelett- och tandutveckling med motsvarande utveckling hos välbärgade västerländska ungdomar, där referensmaterialet ofta utgörs av utvecklingen hos vita amerikaner födda runt 1930 och tillhörande medelklassen. 68 Problemet med detta förfarande är att medicinsk och traumatologisk forskning visat att faktorer som etnicitet, förekomsten av traumatiska upplevelser och socioekonomisk status har betydelse för i vilken takt mognad och fysisk utveckling av b.la. skelettet sker. Eftersom västerländska ungdomar från medelklassen respektive flyktingar från Somalia och Afghanistan skiljer sig väsentligt åt avssende samtliga nyss nämnda faktorer går det inte att med vetenskapligt stöd uttala sig om åldern hos en individ ur den ena gruppen genom att jämföra dennes fysiska utveckling med utvecklingen hos individer tillhörande den andra gruppen. Av denna anledning anser både Noll och Hjern att anvädning av radiologiska metoder för att bedöma åldern hos asylsökande från dessa länder bör upphöra, och uppmanar såväl läkare som jurister att av rättssäkerhetsskäl underlåta att medverka till dessa typer av åldersbedömningar Förespråkande av medicinsk åldersbedömning Det finns emellertid praktiker som är positiva till användning av de nuvarande medicinska metoderna för åldersbedömning av asylsökande. Ett exempel är Håkan Mörnstad, rättsodontolog och professor emeritus i oral medicin, som frekvent förekommer i den allmänna debatten om medicinska åldersbedömningar. Han håller med om att de nuvarande metoderna uppvisar brister, så som felmarginal och viss osäkerhet kring skillnader i fysisk utveckling hos olika etniska grupper, men menar att dessa brister till trots så är osäkerheten i de medicinska bedömningarna åtminstone mindre än den som uppstår när Migrationsverkets handläggare istället bedömer ålder genom intuitiva, yttre besiktningar av de asylsökande. Håkan Mörnstad menar således att det enda nuvarande alternativet till medicinska åldersbedömningar, att handläggaren gör en yttre åldersbedömning, är ett betydligt mer osäkert och sämre alternativ. Vid tveksamheter om åldern hos ensamkommande asylsökande menar han därför att medicinsk åldersbedömning trots allt är att föredra Analys och slutsatser Inledningsvis kan konstateras att den sökandes ålder har stor betydelse för utgången av ett asylärende. Att klassificeras som barn eller vuxen kan få livsavgörande konsekvenser och innebära skillnaden mellan att beviljas skydd i Sverige eller sändas tillbaka till ursprungslandet. Åldern är vidare avgörande för vilka förmåner och rättigheter som beviljas den sökande under och efter asylprocessen. Härmed kan konstateras att det är mycket starka intressen som står på spel vid en åldersbedömning. Med tanke på de ingripande konsekvenser som resultatet av bedömningen får för den enskilde anser jag det vara av yttersta vikt att bedömningen lever upp till högt ställda krav på rättssäkerhet, likabehandling, och objektivitet. De starka intressen och 67 Noll, Gregor, Svåra problem med åldersbedömning ; Noll, Gregor, Sluta med radiologiska bedömningar av ensamkommande barn. 68 Hjern och Ascher, Svårt att säkert fastställa ålder hos asylsökande barn s A.a. s. 1-2; Noll, Gregor, Svåra problem med åldersbedömning. 70 Mörnstad, Håkan, Bedömning bättre än att gissa på ålder,