KOMMENTARER PÅ KOMMISSIONENS FÖRSLAG OM PLASTKASSAR

Transkript

1 REMISSYTTRANDE Ert Dnr: M2013/3112/Ke Vårt Dnr: 2014_ Jerker Forssell Miljödepartementet KOMMENTARER PÅ KOMMISSIONENS FÖRSLAG OM PLASTKASSAR På remissmötet den 27 januari gavs deltagarna möjlighet att skicka in eventuella kompletterande synpunkter till Miljödepartementet senast den 13 februari. Innovations- och kemiindustrierna i Sverige återkommer här med synpunkter och förslag till ändringar av Kommissionens Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall för att minska användningen av tunna plastbärkassar, KOM(2013) 761. IKEM företräder svenska och utlandsägda företag med gemensam vision för hållbar tillväxt: att utveckla industriella lösningar till de globala samhällsutmaningarna. Bland våra medlemsföretag finns bl.a. plastråvarutillverkare och tillverkare av plastkassar som berörs av detta förslag. Vi är medlemmar i Svenskt Näringsliv och har tillsammans med andra berörda organisationer varit med och tagit fram Svenskt Näringslivs remissvar. Vi står därför bakom de förslag och synpunkter som framförs av Föreningen Svenskt Näringslivs. Kommissionen anger som skäl för förslaget att mer än 8 miljarder plastbärkassar slängs i EU och dessa hamnar i miljön (uppskattning för år 2010). IKEM anser som Svenskt Näringsliv att det är fel att införa förbud mot en enskild produkt när det handlar om ett generellt problem att vissa skräpar ner. Nedskräpningen skall i stället minskas genom ändrade attityder, förbättrad avfallshantering och ökad återvinning. Kommissionen borde därför istället fokusera på att bättre implementera nuvarande lagstiftning. Fortfarande deponerar elva av EUs medlemsländer mer än 60 % av sitt plastavfall. Detta strider mot EUs avfallshierarki. Den europeiska plastbranschen anser att EU ska förbjuda deponering av plastavfall till år Detta skulle stimulera materialåtervinningen av plast och leda till att mer plastavfall görs tillgängligt för energiutvinning. Ett deponiförbud till år 2020 skulle förhindra att uppskattningsvis 80 miljoner ton plastavfall hamnar på deponi. Denna plastmängd motsvarar cirka 1 miljard fat olja eller (drygt 600 miljarder kronor). Varje skräpbit har sin ägare och nedskräpning är en fråga om personligt ansvar. Därför är det nödvändigt att öka medvetenheten om konsekvenserna av nedskräpningen, bl.a. på de marina ekosystemen. Genom utbildningsverksamhet och informationskampanjer kan vi få en långsiktig beteendeförändring. Bra aktiviteter är antiskräpkampanjer och strandstädningsaktiviteter. Den europeiska plastbranschen anser också att lagstiftning mot nedskräpning bör införas eller stärkas på nationell nivå. Innovation and Chemical Industries in Sweden Innovations- och kemiindustrierna i Sverige AB Storgatan 19 Box Stockholm Telefon: +46 (0) info@ikem.se Styrelsens säte: Stockholm Org.nr:

2 Plastindustrin ser allvarligt på frågan om marint skräp och tar sin del av ansvaret i partnerskap med andra intressenter. I en deklaration "Declaration for Solutions on Marine Litter", har plastorganisationer från hela världen beskrivit en rad åtgärder från näringslivets sida. Nära 140 projekt med syfte att bidra till att ta itu med marint skräp har sedan dess sett ljuset. Några exempel är Plastics Europes projekt "Zero-pellet-loss, program som "Vacances propres" som främjar ansvarsfullt beteende på semesterorter, och "Cool Seas Bottles Champions" som ökar medvetenheten hos lågstadiebarn i Storbritannien om marint skräp och marina miljön. En lista över samtliga projekt finns på Ett förbud endast mot plastkassen kan därför inte anses vara ett proportionellt förslag eftersom målet att minska nedskräpningen kan nås med hjälp av mindre drastiska åtgärder. Det hade dessutom varit bättre att diskutera behovet av ökad insamling och återvinning av plastkassarna, och andra förpackningar, vid revideringen av förpackningsdirektivet. Om EU börjar förbjuda eller minska användningen av produkter som vissa medborgare slänger i miljön slår in på en felaktig väg. Vilka produkter står i så fall näst på tur att förbjudas? Att Kommissionen nu vill öppna upp för nationella åtgärder, som förbud, strider mot principen om en fungerande inre marknad, som annars varit drivkraften bakom förpackningsdirektivet. Det hade därför varit att föredra att Kommissionen istället hanterat problemet med nedskräpning enligt ovan föreslagna åtgärder. Att införa en lagstiftning bara för plastkassar är dessutom diskriminerande både för en enskild produkt och för en materialfamilj. Förslaget saknar vidare förankring i en livscykelanalys och kan innebära en ökad resursanvändning. Det finns livscykelanalyser som visar att plastkassen kan vara ett bättre alternativ ur miljösynpunkt. Dessa livscykelanalyser visar också hur viktigt det är med återanvändning och återvinning [referens 1, 2, 3 och 4]. Kommissionen vill minska användningen av plastkassar som är under 50 mikrometer tjocka. Det beror på att Kommissionen tror att plastkassar som är tunnare inte går att återanvända. Detta är helt fel och beaktar inte den teknikutveckling som har skett med plastkassarna bl.a. i Sverige. Dagens svenska plastkassar i dagligvarubutikerna är mellan 35 och 38 mikrometer tjocka, och de är både mycket hållbara och går att återanvända många gånger. Det beror på att de tillverkas i plasten LDPE (=lågdensitetspolyeten) som är segare och rivtåligare än de engångspåsar som används i många andra EU-länder och som tillverkas av HDPE (högdensitetspolyeten). Dessa är oftast under 30 mikrometer och tillverkas utanför EU. Ett minimum borde därför vara att ändra gränsen för tunna plastkassar till 30 mikrometer. På remissmötet diskuterades biobaserade plaståsar och om dessa är bättre för miljön. I Sverige ingår plastpåsarna i insamlingssystemet för plastförpackningar och det är därför viktigt att de går att återvinna. Vissa biobaserade plastpåsar är också bionedbrytbara och därför inte lämpliga för materialåtervinning. Branschen anser däremot att biobaserad polyeten, så kallad grön-pe, är ett bra alternativ eftersom den både är biobaserad och återvinningsbar med andra plastpåsar. Det beror på att de tekniska egenskaperna inte skiljer mellan biobaserad polyeten och konventionell polyeten. Ett problem idag med grön-pe är att det bara finns en tillverkare i världen, det brasilianska företaget Braskem. Monopolsituationen ses som hämmande för marknadstillväxten. Ett hinder för att tillverka biobaserade plaster inom EU är de importtullar som finns på etanol. De gör att plastråvarutillverkare i EU skulle få svårt att konkurrera med grön-pe som tillverkas i Brasilien. Det är därför viktigt att politikerna ser kopplingen mellan det nya förslaget om ändring av förpackningsdirektivet och annan lagstiftning, som EUs jordbrukspolitik. På remissmötet diskuterades också användningen av återvunnen plast i plastkassarna. Detta är visserligen bra ur miljösynpunkt men kan innebära ett problem om plastkassen skall ses som en livsmedelsförpackning eftersom det då finns restriktioner. Därför måste denna fråga klargöras innan man ställer krav. 2(5)

3 I den konsekvensanalys som Kommissionen har gjort kopplat till förslaget finns fel information om användningen av plastkassar i Sverige, Danmark, Finland och Norge. Övriga marknader har vi inte kunskap om och kan därför inte uttala oss om eventuella fel. IKEM stödjer Svenskt Näringslivs förslag till Svensk handlingslinje och förslag till ändringar av Kommissionens förslag, vilka upprepas nedan. Förslag till Svensk handlingslinje Det är positivt att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att minska nedskräpningen av bland annat plastkassar men Kommissionens förslag är inte rätt sätt att hantera frågan på. Det är alltid angeläget att agera mot nedskräpning eftersom det innebär ett resursslöseri och en onödig miljöpåverkan. Det övergripande målet för Sverige bör vara att frågan om plastkassar skall hänskjutas till revideringen av förpackningsdirektivet och att EU bättre skall implementera nuvarande lagstiftning inom avfallsområdet. Sverige skulle också kunna verka för att det t.ex. inom EU införs ett förbud att deponera plast till år Det skulle öka återvinningen och minska nedskräpningen. Det är viktigt att Sverige påtalar att EU inte ensidigt skall agera mot plastkassar utan att man måste beakta den sammanlagda miljöpåverkan från konsumtion av bärkassar. Det finns en stor risk för att en begränsning av användningen av plastkassar kan innebära en ökad användning av bärkassar i andra material med större miljöpåverkan. Sverige brukar framhålla hur viktigt det är med frihandel och hur intimt kopplad vår svenska levnadsstandard är till handel med omvärlden. Sverige bör därför även inom detta område vara emot att EU vill frångår principen om en inre marknad. Det finns andra styrmedel för att uppnå en minskad nedskräpning och ökad resursanvändning gällande bärkassar. Vi bör framhålla den svenska användningen som ett bra exempel på mångfald av olika typer av bärkassar, som passar olika individer och deras konsumtionsmönster, samt ett insamlings- och återvinningssystem som också omfattar plastkassar. Det är viktigt att lyfta fram den produktutveckling som svenska tillverkare av plastkassar har gjort och som har lett till att vi har mycket resurseffektiva plastkassar i dagligvaruhandeln som både är tunna och funktionella samt går att återanvända många gånger. Förslag till ändringar av Kommissionens förslag Om det inte går att få gehör för att frågan skall hanteras vid revideringen av förpackningsdirektivet och genom bättre implementering av nuvarande lagstiftning på avfallsområdet föreslår vi följande ändringar i Kommissionens förslag: Nuvarande skrivning Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall för att minska användningen av tunna plastbärkassar (2) Förbrukningen av plastbärkassar leder till stora mängder skräp och ett ineffektivt utnyttjande av resurser, vilket förväntas öka om inga åtgärder vidtas. Nedskräpning med plastbärkassar bidrar till problemet med marint avfall som hotar de marina ekosystemen i hela världen. Förslag på ny formulering Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall för att öka resurseffektiviteten vid användningen av bärkassar (2) Förbrukningen av tunna plastbärkassar av dålig kvalité bidrar till ökad nedskräpning och ett ineffektivt utnyttjande av resurser, vilket förväntas öka om inga åtgärder vidtas. Nedskräpning med plastbärkassar bidrar till problemet med marint avfall som hotar de marina ekosystemen i hela världen. 3(5)

4 (3) Plastbärkassar med en tjocklek av mindre än 50 mikrometer, som utgör den största delen av det totala antalet plastbärkassar som förbrukas inom unionen, återanvänds mindre ofta än tjockare plastbärkassar och skräpar oftare ner. (5) För att uppmuntra liknande minskningar av genomsnittsförbrukningen av tunna plastbärkassar bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att minska användningen av bärkassar med en tjocklek av mindre än 50 mikrometer i linje med de övergripande mål för unionens avfallspolitik och unionens avfallshierarki som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv. Sådana åtgärder bör ta hänsyn till nuvarande förbrukningsnivåer för plastbärkassar i enskilda medlemsstater eftersom högre nivåer kräver mer ambitiösa ansträngningar. För att övervaka framstegen när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar bör de nationella myndigheterna lämna uppgifter om deras förbrukning enligt artikel 17 i direktiv 94/62/EG. (6) De åtgärder som medlemsstaterna ska vidta kan bestå av ekonomiska instrument såsom skatter och avgifter som visat sig särskilt effektiva när det gäller att begränsa användningen av plastbärkassar samt saluföringsbegränsningar såsom förbud genom undantag från artikel 18 i direktiv 94/62/EG, med förbehåll för kraven i artiklarna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. (7) Åtgärder för att begränsa användningen av plastbärkassar bör inte leda till en ökning av den totala förpackningsmängden. Artikel 1 Direktiv 94/62/EG ska ändras på följande sätt: (1) I artikel 3 ska följande punkt införas som punkt 2a: 2a. tunna plastbärkassar: kassar framställda av plastmaterial enligt definitionen i artikel 3.1 i kommissionens förordning (EU) nr 10/2011* med en väggtjocklek av mindre än 50 mikrometer, och som tillhandahålls konsumenterna på varans eller produktens försäljningsställe. (3) Plastbärkassar med en tjocklek av mindre än 30 mikrometer, som utgör den största delen av det totala antalet plastbärkassar som förbrukas inom unionen, återanvänds mindre ofta än tjockare plastbärkassar och slängs oftare i miljön. (5) För att uppmuntra en minskning av genomsnittsförbrukningen av tunna plastbärkassar av dålig kvalité bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att minska användningen av bärkassar med en tjocklek av mindre än 30 mikrometer i linje med de övergripande mål för unionens avfallspolitik och unionens avfallshierarki som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv. Sådana åtgärder bör ta hänsyn till nuvarande förbrukningsnivåer för plastbärkassar i enskilda medlemsstater eftersom högre nivåer kräver mer ambitiösa ansträngningar. För att övervaka framstegen när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar bör de nationella myndigheterna lämna uppgifter om deras förbrukning enligt artikel 17 i direktiv 94/62/EG. (6) De åtgärder som medlemsstaterna kan vidta kan bestå av ekonomiska instrument såsom skatter och avgifter som visat sig särskilt effektiva när det gäller att begränsa användningen av plastbärkassar. (7) Åtgärder för att begränsa användningen av bärkassar ska leda till att den totala miljöpåverkan från förpackningar minskar, och bör inte leda till en ökning av den totala förpackningsmängden. Artikel 1 Direktiv 94/62/EG ska ändras på följande sätt: (1) I artikel 3 ska följande punkt införas som punkt 2a: 2a. tunna plastbärkassar: kassar framställda av plastmaterial enligt definitionen i artikel 3.1 i kommissionens förordning (EU) nr 10/2011* med en väggtjocklek av mindre än 30 mikrometer, och som tillhandahålls konsumenterna på varans eller produktens försäljningsställe. 4(5)

5 (2) I artikel 4 ska följande punkt införas som punkt 1a: 1a. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att uppnå minskad förbrukning av tunna plastbärkassar på deras territorium inom två år från ikraftträdandet av detta direktiv. Dessa åtgärder kan bestå av nationella minskningsmål, ekonomiska instrument och saluföringsbegränsningar genom undantag från artikel 18 i detta direktiv. (2) I artikel 4 ska följande punkt införas som punkt 1a: 1a. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att uppnå minskad förbrukning av tunna plastbärkassar på deras territorium inom två år från ikraftträdandet av detta direktiv. Dessa åtgärder kan bestå av nationella minskningsmål, och ekonomiska instrument. REFERENSER 1. Life Cycle Assessment of Supermarket Carrier Bags, Report: SC030148, Environment Agency, England och Wales 2. Mitigation of the climate effects of shopping bags, The Finnish Environment 2/2009, Finnish Environment Institute (SYKE) 3. Life Cycle Assessment for Three Types of Grocery Bags - Recyclable Plastic; Compostable, Biodegradable Plastic; and Recycled, Recyclable Paper, Prepared for the Progressive Bag Alliance by Boustead Consulting & Associates Ltd 4. Review of life cycle data relating to disposable, compostable, biodegradable, and reusable grocery bags, The ULS Report Med vänlig hälsning Innovations- och kemiindustrierna i Sverige Lena Lundberg 5(5)