Idrottsrörelsens samverkan med skolan inom ramen för Handslaget

Transkript

1 Idrottsrörelsens samverkan med skolan inom ramen för Handslaget Handslagsrapport 2007:6

2 Nr Författare Titel Övrigt 2007:1 Apitzsch Erwin Fysisk aktivitet åt alla elever i skolan Lunds universitet 2007:2 Book Karin Arenors lokalisering, betydelse och användning. Malmö högskola En studie av Handslaget finansierade arenor i Malmö 2007:3 Carlson Rolf Etnicitet och kulturell mångfald inom föreningsidrotten en analys av GIH Handslagets första år 2007:4 Ericsson Ingegerd Behöver idrottsledare i skolan utbildning? Malmö högskola Hur ser utbildningsbehovet ut bland idrottsledare i skolan? 2007:5 Eriksson Charli, Effekter av samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan i Örebro län Örebro universitet Johansson Margareta, Ulvmyr Camilla, Virtanen Peter B. 2007:6 Fagrell Birgitta, GIH Gustavsson Tommy. 2007:7 Fundberg Jesper, Idrottens mittcirkel. Om mångfald och normalitet inom några Handslagsprojekt Uppsala universitet/ Pripp Oscar. Malmö högskola 2007:8 Gerrevall Per Handslaget och de demokratiska värdena Växjö universitet 2007:9 Fahlén Josef Näridrottsplatser och spontanidrott Umeå universitet 2007:10 Hannula Rauni, Idrottens samverkan med skolan i Hallands län. En utvärdering av Hallandsmodellen Högskolan i Halmstad Hinic Hansi, Johnson Urban. 2007:11 Kolfjord Ingela Från projekt till modell. Helamalmö motion, integration och brottsförebyggande arbete. Malmö högskola 2007:12 Larsson Håkan, Som hand i handsken - en satsning på flickors idrott eller på idrottens flickor? GIH Svender Jenny. 2007:13 Lundvall Suzanne Handslagets Speciella insatser med inriktning mot mångfald och integration - en kvalitativ utvärdering GIH 2007:14 Oddner Frans Handslaget ett socialisationsprojekt? Malmö högskola 2007:15 Karp Staffan, I skuggan av fotbollen Handslagsprojektens betydelse för mindre idrotter Umeå universitet Olofsson Eva, Söderström Tor. 2007:16 Eriksson Sten, Handslaget från idé till utvärdering. Om projekt, ekonomi och verksamhet. Idrottshögskolan/ Kristén Lars, Göteborgs universitet Patriksson Göran, Stråhlman Owe. 2007:17 Patriksson Göran, Att rätta mun efter matsäcken förutsättningar för att bedriva projekt om Idrottshögskolan/ Stråhlman Owe. kostnadseffektivitet Göteborgs universitet STOCKHOLM JANUARI 2008 ANDRÈN & HOLM OMSLAGSFOTO: Johan Wingborg 2007:18 Peterson Tomas När fälten korsas. Om Handslagsprojekt på skoltid Malmö högskola 2007:19 Redelius Karin, Idrottsledare som dörröppnare - Handslaget, ledarskap och känslan av sammanhang GIH Thedin Jakobsson Britta. 2007:20 Sundberg Gun Samhällsekonomiska värdet av skolsamverkan i Handslaget Uppsala universitet 2007:21 Jonsson Elin, Kampen mot droger i idrottsrörelsen Handslagets avtryck i verksamheten Mälardalens högskola Sörensen Stefan, Tillgren Per, Wallin Emmie. 2007:22 Åkesson Joakim Var hamnade handslagspengarna? Stor blev större och liten kunde inte hänga med Malmö högskola 2007:23 Tydén Olof Handslaget ur ett ungdomsperspektiv Dalarnas forskningsråd

3 Förord I början av 2003 beslutade riksdagen om ett Handslag med idrotten, en satsning över fyra år på den breda barn- och ungdomsidrotten. Sammanlagt har idrottsrörelsen tilldelats en miljard kronor. Dessa medel har använts för att öppna dörrarna till idrotten för fler. Delområden har varit att samverka med skolan, satsa på flickidrotten, delta i kampen mot droger samt hålla tillbaka avgifterna. Fler än 8000 idrottsföreningar har medverkat och närmare satsningar har startats med målet att fler barn och ungdomar ska börja idrotta och stanna kvar längre inom idrotten. Det innebär att nära 75 procent av de idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsverksamhet har deltagit i Handslaget. 67 specialidrottsförbund och 21 distriktsidrottsförbund har medverkat genom att fördela medel till idrottsföreningarnas satsningar. Det är viktigt att lära av Handslaget. Nya idéer har testats, nya målgrupper har rekryterats och idrotten har verkat på nya arenor. Erfarenheterna av satsningarna är värdefulla för att utveckla och förbättra verksamheten. Därför har Riksidrottsförbundet (RF) avsatt betydande medel för att utvärdera Handslaget. En del av utvärderingen innebär att forskare vid universitet och högskolor har gjort en oberoende granskning och belysning av Handslagets olika verksamheter. RF valde att i samarbete med Centrum för Idrottsforskning (CIF) utlysa möjligheten att lämna förslag på forskningsprojekt kring Handslaget. 23 olika projekt erhöll stöd för att utvärdera och analysera satsningen utifrån en mängd olika perspektiv. Forskningsprojekten är baserade på den fria forskningens villkor och därmed inte styrda eller påverkade av RF. Med tanke på den mycket omfattande verksamhet Handslaget utgör är det inte möjligt att med 23 forskningsprojekt ge en heltäckande utvärdering. De ger dock var för sig nedslag i olika områden och tillsammans en bild av den unika Handslagssatsningen. Vi hoppas att du finner denna och de övriga forskningsrapporterna lärorika och tänkvärda för en fortsatt utveckling av barn- och ungdomsidrotten. Karin Mattsson Ordförande Riksidrottsförbundet

4

5 Innehåll Introduktion...7 Syfte och tillvägagångssätt...9 Bortfall och bortfallsanalys...9 Teoretisk referensram...10 Resultat...12 Allmän beskrivning av skolornas arbete med fysisk aktivitet...12 Daglig fysisk aktivitet inom ramen för skoldagen...13 Fysisk aktivitet totalt i skolan...13 Orsaker till att skolan inte erbjuder Daglig fysisk aktivitet...14 Handslaget...15 Former för samverkan inom Handslaget...16 Skolan som arena för maktkamper...18 Referenser... 20

6

7 Introduktion Under senare tid har vi nåtts av oroande rapporter om såväl skolan som om befolkningens hälsostatus. 1 Förenklat kan man säga att skoldebatten handlar en förment bristfällig skola där svenska elever tycks halka efter i jämförelse med andra länder 2 medan hälsodebatten handlar om att vi blir allt fetare, speciellt barnen. Detta väcker oro. Denna debatt har också nått ämnet idrott och hälsa. Missnöjet bland debattörerna har gällt att ämnets timtilldelning minskat i och med införandet av den nya läroplanen, Lpo 94, men också att ämnet i alltför stor grad är ett färdighetsämne som fått sin legitimitet genom att vara ett roligt ämne och inte genom att vara ett kunskapsämne. Men även om ämnet klassas av många elever som ett av grundskolans roligaste ämne så är det en grupp, både flickor och pojkar, som inte anser att ämnet idrott och hälsa har något att erbjuda dem. Denna grupp elever är inte heller fysiskt aktiva på sin fritid. Ett exempel på hur idrottsämnet uppfattas framkom i ett debattinlägg i en lokaltidning i Falun av en politiker med speciellt intresse för bl a skolfrågor. Debattinlägget hade rubriken Skolan kan inte vara bäst på allt och avhandlade idrottsämnet i skolan. Sammanfattningsvis gick artikeln ut på att skribenten uppfattar idrottsämnet som oflexibelt och gammalmodigt. Han efterlyser en större individanpassning av ämnet där resurserna borde satsas på dem som inte är fysiskt aktiva på sin fritid. Lösningen ser han i att ett större samarbete mellan idrottsföreningar och skolorna etableras. Han skriver bl a: Min pojke och 1000-tals andra idrottsungdomar i Dalarna har således mycket små behov av organiserad idrottsundervisning under skoltid. Idrottsföreningarna är helt enkelt mer kompetenta och har mycket bättre förutsättningar än skolan att bedriva idrottsträning för dessa ungdomar. Skall skolan leva upp till målen med idrottsundervisningen så krävs helt enkelt målinriktat samarbete med världen utanför skolan. Skolan kan nämligen inte vara bäst på allt. Artikeln besvarades av sju idrottslärarutbildare 1 Nationella utvärderingen av grundskolan samt Mål för folkhälsan prop. 2002/03:35. 2 Timms 2003 se även PISA Falu kuriren, , ledare - opinion, Skolan kan aldrig vara bäst på allt. från Högskolan Dalarna. En av idrottslärarutbildarna hävdar: Forskningen har visat att det ur ett folkhälsoperspektiv är bättre att människor, framförallt ungdomar, får kunskap och erfarenhet av mer motionsbetonade aktiviteter än att skolas in i tävlingsidrotten. Det ger en bättre beredskap och större sannolikhet att man senare i livet ska vara fysiskt aktiv. Jag vill hävda att skolan, i det här fallet idrottslärarna i idrott och hälsa, är bäst på att förmedla detta! Debatten visar att det finns en stor skillnad i hur idrottslärarutbildaren ser på målet med ämnet idrott och hälsa i skolan kontra den syn politikern har. Idrottslärarutbildaren representerar en mer holistisk syn på ämnet idrott och hälsa och de har en vidare definition av ämnet (d v s de värden som framhålls i kursplanen för idrottsämnet skrivs fram) medan politikern är mer inriktad på att ämnet syftar till idrottsträning. I sitt svar till idrottslärarna och idrottslärarutbildarna ondgör sig politikern över det han kallar teoretisk gymnastik: Inlägget från de sju idrottslärarutbildarna på Högskolan har dock en märklig slagsida åt det teoretiska hållet. Man får intrycket att de står för något slags teoretisk gymnastik. Stämmer detta intryck är det mycket oroväckande om vi nu är överens om att det stora problemet är att en del av skoleleverna rör sig alldeles för lite. Trots skillnaden i syn på vad idrottsämnet ska vara till för, finns en grundläggande likhet i politikerns och idrottslärarnas utgångspunkt; oron över att det finns skolelever som rör sig alldeles för lite. De fysiskt inaktiva barnen ger således näring åt folkhälsodebatten men håller också skoldebatten vid liv. Att en del elever rör sig för lite är således både ett folkhälsopolitiskt problem och ett skolpolitiskt problem där både skola och idrottsrörelse medverkar i debatten. Under samma tidsperiod, närmare bestämt den 27 februari 2003, utfärdade Skolverket på uppdrag av regeringen en förordning om änd- 4 Falu kuriren, , debatt, Idrott och hälsa är ett kunskapsämne för alla elever. 5 Falu kuriren, , ledare opinion, Illavarslande motstånd och teoretisk gymnastik. 7

8 ring av 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet. 6 Tillägget i läroplanen innebär att Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. 7 Att ändra i läroplanens allmänna del är en mycket ovanlig åtgärd i Sverige. Förändringar i den allmänna delen i en läroplan sker i huvudsak i samband med att en ny läroplan formuleras. Men detta var inte den enda politiska åtgärd som vidtogs. Införandet av daglig fysisk aktivitet i läroplanen kompletterades med ytterligare tre åtgärder (se nedan). Idrottsrörelsen tilldelas t.ex. medel från Svenska spels överskott. Detta projekt fick namnet Handslaget. En viss del av handslagsmedlen öronmärktes för ett intensifierat samarbete med skolan. Likväl som det är mycket ovanligt att läroplanens allmänna del förändras är det också ovanligt att intressenter utanför skolan tilldelas medel av staten för att verka i skolan. Åtgärderna att införa daglig fysisk aktivitet är i sig mycket intressant att studera men kommer inte enbart att utgöra fokus i förestående rapport. Intresset rör sig istället i huvudsak kring hur skolan och idrottsföreningar samverkar genom Handslaget, speciellt den del av Handslaget som öronmärkts för ett intensifierat samarbete mellan idrottsföreningar och skolan. Hur ser denna samverkan ut och hur uppfattar skolans rektorer Handslaget? Ser rektorerna Handslaget som en del av en strategi för att påverka barn och ungdomar till ökad fysisk aktivitet och som ett sätt att nå de fysiskt inaktiva barnen? Handslaget som handlar om det intensifierade samarbete med skolan kan emellertid inte avskiljas vare sig från hur ämnet idrott och hälsa organiseras i skolan eller från implementeringen av daglig fysisk aktivitet inom skolans ram. De politiska åtgärderna som riktades mot skola respektive idrottsrörelsen kan således inte behandlas var för sig utan måste ses som en sammanhållen politisk strategi. Den strategi vi åsyftar framkommer i ett pressmeddelande från februari 2003 där dåvarande utbildningsminister Tomas Östros dra upp riktlinjer för de förändringar som senare genomförs under våren samma år. 1. Daglig fysisk aktivitet för alla barn skrivs in i läroplanen. 2. Uppdrag till Skolverket att följa upp ändringen i läroplanen. 3. Ett nationellt resurscentrum för idrott och hälsa inrättas vid Örebro universitet. 6 SKOLFS 2003:17. 7 Lpo 94, s Handslaget med idrottsrörelsen idrottsmiljarden. 8 En annan viktig utgångspunkt beträffande idrottsföreningens samverkan med skola är att idrottsrörelsen och skolan verkar under helt olika förutsättningar. Tomas Peterson har i en artikel i Svensk idrottsforskning pekat på idrottsrörelsens och skolans olika förutsättningar. Idrottsföreningarna karakteriseras av att nästan alla ledare arbetar ideellt och att utbildningsnivån är låg åtminstone vad gäller kunskaper om det obligatoriska skolväsendet och skolans värdegrund. Engagemanget bygger alltså på frivillighet både avseende aktiva och ledare. Vad beträffar styrdokument så saknar idrottsrörelsen sådant utan det är upp till varje förening att fritt tolka idrottsrörelsen policydokument Idrotten vill. 9 Skolans förutsättningar är däremot helt annorlunda. Verksamheten styrs av detaljerade anvisningar i läroplaner och kursplaner. Vidare sker kontinuerligt kontroller från staten att gällande styrdokument efterlevs. De flesta lärarna är professionellt utbildade och de är anställda. Slutligen omfattas grundskolan av skolplikt, d v s om en individ skulle vägra infinna sig skulle han/hon i slutänden kunna hämtas av polisen. Detta är några av de grundläggande skillnader som Peterson pekar på i sin artikel. Vidare framför han tankar om vad staten har för avsikt med Handslaget och då specifikt målområdet samverkan med skolan. Peterson menar att en rimlig slutsats är att syftet med Handslaget är att staten ser idrottsföreningar som ett verktyg för att öka den fysiska aktiviteten bland barn och ungdomar som inte redan är fysiskt aktiva och att idrottsföreningarna kan skapa ett intresse för fortsatt aktivitet på fritiden. 10 Man kan emellertid fråga sig varför ämnet idrott och hälsa och idrottslärarna inte utgjorde målgrupp i politikernas strävan att uppnå ökad fysisk aktivitet. Hur kan man förstå detta? Nationella utvärderingen av grundskolan (NU 03) 11 och speciellt utvärderingen av ämnet idrott och hälsa ger en fingervisning om att man från skolpolitiskt håll vill ändra på ämnets innehåll och framtoning. Samtidigt som det från politiskt håll markeras att skolorna skall medverka i att aktivera eleverna fysiskt lyfts andra budskap fram i utvärderingen av ämnet idrott och hälsa. I NU-03 framförs kritik mot att ämnet omfattar 8 Skolbarn behöver röra på sig,. pressmeddelande Idrotten vill, 10 Svensk idrottsforskning nr 3 (2005), När fälten korsas. 11 Nationella utvärderingen av grundskolan, rapport 253 Idrott och hälsa ss

9 allt för mycket fysisk aktivitet. Dessutom påpekas att undervisningen i idrott och hälsa lämnar för lite utrymme åt diskussion och reflektion över t ex hälsa och livsstil. Ämnet uppfattas alltså av utvärderarna som ett aktivitetsämne och inte som ett kunskapsämne. Detta vill man ändra på. Det blir omöjligt i detta läge att ålägga idrottslärarna att ta hand om mer fysisk aktivitet inom ämnets ramar eftersom man vill förändra ämnet från att vara ett aktivitetsämne till att bli ett kunskapsämne. Ökad fysisk aktivitet måste sålunda bli en angelägenhet för hela skolan. Det uppstår således en paradoxal situation; idrottsämnet kritiseras för att vara alltför inriktat på fysisk aktivitet och för att idrottsrörelsen har en för stor inverkan på idrottsämnet samtidigt som idrottsrörelsen tilldelas öronmärkta medel för att intensifiera samverkan med skolan och skolan uppmanas att öka den fysiska aktiviteten. Vidare bör påpekas att en grupp som är central i sammanhanget men som inte inbjöds att vara med och diskutera vare sig förändringen av läroplanen eller att idrottsrörelsen tilldelas öronmärkta medel för att intensifiera samverkan med skolan, är skolornas rektorer. Rektorn är ansvarig för all verksamhet inom respektive skola, även för, som i detta fall, samverkan med idrottsrörelsen och rektor är den som ska se till att förändringen i läroplanen efterlevs. Det är därför speciellt intressant att undersöka hur rektorerna uppfattat läroplansförändringen och erbjudandet om samverkan med idrottsrörelsen genom Handslaget. Syfte och tillvägagångssätt Syftet med utvärderingen är belysa idrottsrörelsens intensifierade samarbete med skolan inom ramen för Handslaget i relation till implementeringen av daglig fysisk aktivitet i grundskolan. I vilken utsträckningar genomförs daglig fysisk aktivitet i 100 grundskolor? Hur mycket organiserad fysisk aktivitet erbjuds elever i grundskolan? Av vilka anledningar genomförs inte daglig fysisk aktivitet? I vilken utsträckning samverkar grundskolorna med idrottsrörelsen inom ramen för Handslaget? Hur är aktiviteterna utformade och vilka elever deltar? Hur uppfattar rektorerna att samarbetet med idrottsrörelsen fungerat? Under vintern 2005 arbetades ett frågeformulär fram och testades under våren i en kommun i Stockholms län. Efter en analys av enkätsvaren arbetades delar av enkäten om och ett nätbaserat frågeformulär utformades. Den slutliga urvalsgruppen kom att bestå av 80 slumpmässigt utvalda kommunala grundskolor och 20 slumpmässigt utvalda friskolor från fyra län. Skolorna valdes utifrån följande kriterier: - Geografisk spridning över landet (Två glesbygdslän och två mer tättbefolkade län) - Glesbygd och mer befolkningstäta områden - Kommunala grundskolor och friskolor - Olika typer av grundskolor (år 1-3, år 1-7, år 6-9, år F 9.) Under hösten 2005 skickades det nätbaserade frågeformuläret ut till rektorerna. Enkäten var uppbyggd kring ett antal frågeområden: allmän information om skolan, t ex antalet elever, om skolan jobbar med timplan eller ej, ämnet idrott och hälsa med frågor om t ex huruvida skolan har utbildade idrottslärare eller ej, antalet idrottslektioner och idrottslektionernas längd, miljön för fysisk aktivitet med frågor om skolgårdens utseende, tillgången på lokaler och andra arenor för fysisk aktivitet såsom simhall, planer för bollspel, skridskoåkning mm, daglig fysisk aktivitet, med frågor om omfattning, typer av aktiviteter, utvärdering och uppföljning Handslaget med frågor om omfattning, aktiviteternas utformning och vilka elever som aktiviteterna vänder sig till. Bortfall och bortfallsanalys Antalet deltagare framgår av tabellen nedan. Tabell 1. Medverkande skolor uppdelat på län. Kommunala grundskolor Friskolor Totalt Län Antal Procent Antal Procent Procent Län Län Län Län Totalt Län 1 och 2 tillhör kategorin mer tättbefolkade medan län 3 och 4 är glesbygdslän. Svarsfrekvensen från friskolorna är, som framgår av tabellen mycket hög. Endast en skola valde att inte delta i undersökningen. Bland de kommunala skolorna var bortfallet större, 21 av 80 skolor besvarade inte frågeformuläret. 9

10 En bortfallsanalys genomfördes och 11 av de skolor som inte besvarade frågeformuläret kontaktades. Rektorn på skolan fick besvara frågan om de har daglig fysisk aktivitet och/eller samarbete med idrottsrörelsen inom ramen för Handslaget. Nio av elva skolor hade vare sig daglig fysisk aktivitet eller något samarbete med idrottsrörelsen inom ramen för Handslaget. Grundskolor som inte har daglig fysisk aktivitet och/ eller samverkan genom Handslaget är alltså överrepresenterad i bortfallsgruppen. Man kan därför konstatera att resultatet är något positivare avseende daglig fysisk aktivitet och samverkan genom Handslaget på grund av bortfallet. Teoretisk referensram Daglig fysisk aktivitet är som påpekades i introduktionen en förändring i läroplanen. Forskning visar att det många gånger uppstår problem i samband med implementering av nya läroplaner i skolan. 12 Ett exempel på forskning kring läroplansreformer genomfördes i samband med införandet av en ny läroplan Projektet gick under namnet Skolans arbetsplatsproblem (SKARP) och ansvariga forskare var Arfwedson och Lundman. Deras centrala fråga var Varför är skolor så olika? Analysinstrument som de använde är ett begrepp som de kallar skolkod. Ett sammanfattande analysinstrument, som betecknar de sätt att tänka och handla som varje existerande skolverklighet framkallar hos de människor som arbetar i denna verklighet (d v s på en bestämd skola/arbetsplats) en verklighet som de anställda också i sin tur påverkar. 13 Syftet med att använda sig av skolkodsbegreppet var att försöka urskilja gemensamma tanke- och handlingsmönster vid var och en av de undersökta skolorna. Lärarkåren på de olika skolorna är en heterogen grupp och det finns konflikter och olikheter inom och mellan olika ämnesområden. Trots detta anser författarna att de funnit starka indicier på en kollektivt existerande skolkod som har betydelse för de olika skolornas förändringsbenägenhet. 14 Vilka faktorer påverkar då skolkoden och vilka konsekvenser får gällande skolkod för perso- 12 Arfwedson, Gerhard & Lundman Lars (1984), Skolpersonal och skolkoder, Om arbetsplatser I förändring, se även Lindensjö B & Lundgren U (2000) Utbildningsreformer och politiskstyrning. 13 Arfwedson, Gerhard & Lundman Lars (1984), Skolpersonal och skolkoder, Om arbetsplatser I förändring, s Ibid. nalen på de olika skolorna? Författarna lyfter fram betydelsen av både den yttre och den inre kontexten. Den yttre kontexten a. Skolorna har i olika hög grad anknytning till sin orts upptagningsområdes tradition och historia. På mindre orter var detta mer utpräglat än på större. b. Karaktären hos ortens näringsliv påverkar befolkningens syn på t ex vilka förväntningar de har på skolan. Föräldrarnas syn traderas till barnen som tar med sig den till skolan. c. Mindre orter tenderar att i en högre grad ha lärare med förankring i hemkommunen, vilket Arfwedson och Lundman menar ytterligare förstärker den lokala skolkoden. 15 Konsekvenserna av ovanstående är att skolkoden tenderar att bli starkare och mer stabil på mindre orter. Mindre städers expanderande förortsområden visar en mindre stabilitet, dels beroende på att lärarkåren till en större andel är inflyttad från andra orter, dels genom att lokala traditioner saknas, delvis eller helt. 16 Skolkoden påverkas också av en inre kontext. Den inre kontexten är beroende av skolans yttre kontext vilken sätter gränserna för det utrymme den inre kontexten kan få och för en rad andra interna skolförhållanden. Som exempel på interna förhållanden anges skolans historiska tradition, t ex kan skolor med en lång historia ha kvar traditioner som härstammar från realskolan/folkskolan. 17 En tredje faktor som Arfwedson och Lundman menar inverkar på skolorna är systemkontexten. Med systemkontexten åsyftas centrala regelsystem och organisation. Författarna lyfter fram hur de undersökta skolorna nära nog hämningslöst kritiserar olika reformförsök. Samtliga av de undersökta skolorna uppvisar ett motstånd mot införandet av Lgr 80. Men Arfwedson och Lundman ser motståndet mer som en positiv funktion för de olika skolorna, än som ett tecken på att lärarkåren är bakåtsträvare. Eftersom reformer inom skolvärlden drabbar arbetssituationen för alla lärare, ung och gammal, erfaren och oerfaren, på ett likartat sätt, är det massiva motståndet begripligt. För de flesta lärare innebär reformer med andra ord ett hot, ett 15 Ibid, s Arfwedson, Gerhard & Lundman, Lars (1984), Skolpersonal och skolkoder, Om arbetsplatser I förändring. 17 Ibid. 10

11 hot mot deras kompetens. Detta skiljer lärarna från andra grupper i samhället. Reformer inom skolan är inte enbart en fråga om att ändra rutiner och arbetssätt utan innebär även en ändring av synsätt och ideologi. Ovanstående anser författarna vara en förklaring till att motståndet mot förändringar är så stark hos lärarkåren. Men det finns andra förklaringar som de anser är än mer centrala. 18 En sådan faktor är den starka genomströmningen av människor. Arfwedson och Lundman uttrycker det så här: På tre år byts eleverna på ett skolstadium ut till hundra procent, samtidigt som medelåldern inom elevgruppen hela tiden förblir konstant. Inga kumulativa effekter i fråga om kunskap och erfarenheter bland eleverna underlättar rutinerna: när eleverna fått erfarenheter och kunskaper till en viss nivå, lämnar de skolan och tar dem med sig, varpå hela processen startar om från noll. 19 Även lärarkåren inom en skola förändras i större eller mindre omfattning från läsår till läsår vilket också inverkar på skolkoden. Vid en större omsättning av lärare blir skolkoden svagare vilket resulterar i att skolan kommer att sakna gemensamma spelregler, vilket i sin tur får konsekvens för hur eleverna behandlas. Vid en försvagad skolkod kommer eleverna att utsättas för dubbla budskap, vilket gör dem förvirrade. Detta påverkar i sin tur lärarnas arbetssituation. 20 Svårigheten att implementera nya läroplaner, menar Arfwedson och Lundman, har sin grund i att den inre och yttre kontexten alltid blir mer utslagsgivande än systemkontexten. En speciell typ av genomgripande förändring av skolors inre kontext initieras av staten och kallas reform eller ny läroplan. När en sådan förändring införs i den ständiga ström av mångdimensionell förändring, som skolans verksamhet i praktiken utgör, blir effekten för det mesta homeopatisk: utspädningen blir stor, effekterna oftast ringa. Yttre och inre kontextförändringar blir praktiskt taget alltid mer utslagsgivande än förändringar i systemkontexten. 21 Förklaringen till svårigheten med implementeringen av nya läroplaner ligger med andra ord i 18 Ibid. 19 Ibid, s Ibid. 21 Ibid, s 250. de lokala förhållanden som råder vid respektive skola. Ett annat sätt att förstå benägenheten till förändring är att ta fasta på att det finns klyftor mellan tre olika beslutsnivåer inom skolvärlden. Längst upp finns formuleringsarenan, d v s den politiska nivån där t ex en ny läroplan, eller som i det här fallet tillägget om att införa daglig fysisk aktivitet, formuleras. Ett problem som uppstått i och med kommunaliseringen av skolan är att politiker i riksdagen beslutar om hur de övergripande riktlinjerna för skolornas arbete ska se ut, medan det är kommunpolitikerna som har huvudansvaret för genomförandet av förändringar som t ex införandet av daglig fysisk aktivitet i grundskolan. Formuleringsarenan är med andra ord delad i en central arena och en rad lokala arenor där varje kommun reproducerar och transformerar centrala riktlinjer efter egna förutsättningar. Transformeringen av riktlinjer för skolan sker dels på kommunalpolitisk nivå, dels på skolnivå där rektorn, som är ansvarig för verksamheten inom varje skola, har ett avgörande inflytande över vilka förändringar som genomförs lokalt på skolorna. 22 Den andra lokala arenan, där transformeringen sker, kallar Lindensjö och Lundgren för transformerings- och medieringsarenan. Författarna betonar att propositioner och riksdagsbeslut förmedlas medialt, tolkas medialt och transformeras medialt i dagens samhälle. Lindesjö och Lundgren pekar på att det finns relativt lite forskning om vad som händer när politisk styrning av utbildning transformeras och medieras. De hävdar att den senaste tidens utveckling också medfört att information kan spridas mycket snabbare och mer effektivt än förut och att den ökande konkurrensen inom media inneburit att, för att nå fram med ett budskap måste starkare signaler skickas ut idag än vad som behövdes tidigare. Politiker måste också ta hänsyn till hur olika reformer uppfattas medialt. 23 Den tredje arenan där beslut fattas är belägen inom själva skolan. Skolan är den arena där den politiska styrningen av utbildningen ska implementeras och realiseras. Denna arena kallas följaktligen realiseringsarenan. Vad som händer på realiseringsarenan ser lite olika ut beroende på vilken implementeringsnivå som studeras. Lindensjö och Lundgren pekar på två huvudlinjer, Guidelinewriting och Field-implementation. Guidelinewriting åsyftar tjänstemannanivån där politiskt fattade beslut omsätts till bindande regler för sko- 22 Lindensjö B & Lundgren U, P (2000), Utbildningsreformer och politisk styrning, ss Ibid ss

12 lorna. En del forskare menar att förklaringen till reform-misslyckanden till stor del ligger i hur det lokala administrativa tjänstemannaledet tolkar politiska beslut, d v s vilka riktlinjer och regler som skrivs in i den lokala kommunala skolplanen. Field-implementation avser det led där reformer ska verkställas, d v s lärarkåren. 24 I Sverige äger av tradition den enskilde läraren rätt att själv bedöma hur undervisningen ska bedrivas. Rektorernas pedagogiska ledning, visar forskningen, har begränsade möjligheter att påverka den enskilde lärarens val av innehåll och sätt att undervisa. Forskare som undersökt detta framför att för att en reform ska kunna genomföras måste den uppfattas som väsentlig för lärarna, d v s innebära en vinst för dem. 25 Sammanfattningsvis visar forskning att skolan har uppvisat ett motstånd mot reformförsök. Arfwedson och Lundman som undersökt enskilda skolor konstaterat att det existerar olika skolkoder på de undersökta skolorna. Vilken typ av skolkod som utvecklats ger i sin tur olika benägenhet att ta till sig reformer. Lindensjö och Lundgren visar att det ofta finns ett glapp mellan formuleringsarenan och realiseringsarenan. Lindensjö och Lundgren pekar också på att det i ett decentraliserat skolsystem finns ett behov av att reformförsök förankras lokalt, d v s att lokala politiker, rektorer och lärare förstår och kan ta till sig de motiv som finns för en förändring, annars blir risken att centrala riktlinjer tolkas på olika sätt lokalt. 26 Daglig fysisk aktivitet i skolan är ett beslut taget på den centrala formuleringsarenan, d v s på direkt uppmaning av dåvarande utbildningsminister Tomas Östros. Handslaget är likaledes beslutat på central nivå. Konsekvenserna av glapp mellan formulerings- och realiseringsarenan kan visa sig i att både omfattningen av och inriktningen på den fysiska aktiviteten och samverkan med Handslaget i grundskolorna kan se väldigt olika ut beroende på hur de centrala riktlinjerna tolkats lokalt. Resultat Resultatdelen inleds med en beskrivning av hur den organiserade fysiska aktiviteten i stort ser ut på de undersökta skolorna, dels avseende idrottsämnet omfattning, dels i vilken utsträckning grundskolorna arbeta med daglig fysisk aktivitet. Därefter presenteras undersökningens centrala 24 Ibid ss Ibid, s Ibid, s 178. resultat d v s Handslagets målområde att intensifiera samarbetet med skolorna. Allmän beskrivning av skolornas arbete med fysisk aktivitet Traditionellt har den fysiska aktiviteten i skolan främst genomförts inom ramen för idrottsämnet. I och med tillägget i läroplanen 2003, där det markeras att skolorna ska sträva efter att erbjuda eleverna daglig fysisk aktivitet, har idrottslärarna inte längre det totala ansvaret för elevernas fysiska aktivitet. Fysisk aktivitet är numer också en angelägenhet för hela skolan. Idrottsämnet har enligt Sandahl, 27 i och med införandet av Lpo/Lpf 94 fått vidkännas en tidsmässig nedskärning. Resultatpresentationen inleds med en redovisning av idrottsämnets omfattning, och d v s antal tillfällen och hur timtilldelningen ser ut på skolorna. Tabell 2. Antal idrottslektioner i år F till år 9. Procent. Tre År Inga lektioner En lektion Två lektioner lektioner eller fler F Tabellen visar att det från år 3 och uppåt är vanligast att eleverna har två lektioner i veckan. Det bör uppmärksammas att i förskoleklasser dominerar en lektion i veckan. En skola har angivit att de inte har någon idrottsundervisning för förskolebarnen. Vid en jämförelse mellan länen framkommer inte någon skillnad. Inte heller är det någon skillnad mellan friskolor och kommunala skolor. Det är generellt två lektioner i veckan som gäller på de flesta grundskolor i de fyra länen. Omfattningen av ämnet idrott och hälsa är också naturligtvis beroende av hur långa lektionerna är. Nedan framgår variationen på lektionernas längd i olika år. 27 Sandahl, Björn (2005), Ett ämne för alla? Normer och praktik i grundskolans idrottsundervisning ss

13 Tabell 3. Lektionslängd idrottsämnet år F 9. Procent. Lektionslängd Lektionslängd Lektionslängd År min 60 min min F Av skolorna anger 47 % att alla klasser erbjuds daglig fysisk aktivitet. Slår man ihop kategorierna alla klasser och vissa klasser så framgår det att 82 % av de undersökta grundskolorna erbjuder någon form av daglig fysisk aktivitet för sina elever. Det är således 18 % av skolorna som inte hörsammat kravet på daglig fysisk aktivitet. I slutrapporten från Myndigheten för skolutveckling 29 framkommer att det verkar vara lättare att finna vägar för daglig fysisk aktivitet i grundskolans år 1 6 än i år 7 9. En jämförelse av hur daglig fysisk aktivitet genomförs inom olika skolformer stärker detta påstående. Det råder som synes stor variation mellan grundskolorna i lektionslängd, framförallt i de tidiga åren. Den vanligaste lektionslängden ligger mellan minuter. En sammanfattning av tabell två och tre visar att de flesta elever i de undersökta skolorna har någonstans mellan min idrott två gånger per vecka, men det finns exempel på skolor som har två lektioner omfattande minuter per vecka. Det finns skolor som har ett 80 minuterspass idrott per vecka. En grundskola har fem 60- minuters lektioner per vecka. Variationen är som synes stor och huruvida timtilldelningen reducerats eller ej är svårt att säga något eftersom variationerna mellan skolorna är stora. Denna bild av ämnet idrott och hälsa visar att en mindre andel barn får behovet av daglig fysisk aktivitet tillfredställt inom ämnet idrott och hälsa medan andra barn inte tillnärmelsevis når upp till Folkhälsoinstitutet rekommendationer. 28 Daglig fysisk aktivitet inom ramen för skoldagen En intressant fråga är vilket genomslag tillägget i läroplan för grundskolan, Lpo 94, om att skolan ska erbjuda eleverna daglig fysisk aktivitet, haft ute på skolorna. I figur 1 framgår hur skolorna besvarat frågan om de erbjuder alla eller endast vissa klasser daglig fysisk aktivitet. Figur 1. Andel klasser som erbjuds daglig fysisk aktivitet. Procent. (n = 78) 28 Fysisk aktivitet och folkhälsa, Figur 2. Daglig fysisk aktivitet i skolan. Uppdelat på år. Procent. (n= 75) Figuren visar att det är betydligt vanligare med daglig fysisk aktivitet i grundskolor som har år F 6 än för övriga skolformer. Resultatet är signifikant. En närmare analys av grundskolorna i gruppen F 9 gjordes. Denna visar att på 20 av 24 grundskolor anger rektorerna att den dagliga fysiska aktiviteten genomförs i år F 6. Slutsatserna i slutrapporten från Myndigheten för skolutveckling och resultatet från vår undersökning stärker således varandra. Skolorna har lättare att finna former för daglig fysisk aktivitet för den yngre elevgruppen. Fysisk aktivitet totalt i skolan I diskussionen om daglig fysisk aktivitet i grundskolorna är det av intresse att dels se vilka olika lösningar skolorna tar till för att uppfylla kravet om daglig fysisk aktivitet, dels belysa variationen i den totala fysiska aktiviteten i skolorna. Ett tänkbart sätt att lösa kravet på fysisk aktivitet, är att skolan erbjuder daglig fysisk aktivitet de dagar då eleverna inte har idrott och hälsa på schemat. En annan lösning är att daglig fysisk aktivitet erbjuds oavsett den schemalagda un- 29 Slutrapport, Särskilt uppdrag att stödja och följa skolornas arbete med att genomföra ändringar som gjorts i Lpo 94 samt Lpf 94, i syfte att stärka skolans ansvar att erbjuda daglig fysisk aktivitet

14 dervisningen i ämnet idrott och hälsa. En tredje variant kan vara att skolan löser daglig fysisk aktivitet med hjälp av samverkan med Handslaget. (Det senare återkommer vi till.) Figur 3. Daglig fysisk aktivitet relaterat till schemalagd undervisning i idrott och hälsa. Procent. (n = 59) Som figuren visar finns det skillnader i hur skolorna löser tillägget i läroplanen om daglig fysisk aktivitet. En del skolor (39 %) agerar utifrån ett kompletterande synsätt: de erbjuder daglig fysisk aktivitet de dagar idrott och hälsa inte förekommer på schemat. Andra (51 %) tolkar läroplanstillägget som att den dagliga fysiska aktiviteten skall genomföras oavsett om man har idrott och hälsa på schemat eller inte. Som tidigare visats är det vanligare med daglig fysisk aktivitet för de yngre elevgrupperna. Är det så att det är skolorna med år 7 9 som kompletterar med daglig fysisk aktivitet de dagar då eleverna inte har någon schemalagd idrottsundervisning? En analys av dessa skolor gav inget stöd för ett sådant antagande. Det är lika vanligt att grundskolor kompletterar med daglig fysisk aktivitet i yngre år som i de äldre. Orsaker till att skolan inte erbjuder Daglig fysisk aktivitet Som visades i figur 1 angav 18 % av grundskolorna att de inte implementerat daglig fysisk aktivitet. På frågan om varför, svarade rektorerna enligt tabellen nedan. Tabell 4. Angivna orsaker till att inte erbjuda Daglig fysisk aktivitet. Antal (n = 21) Orsak 1. Känner ej till förordningstexten 2. Prioriterar andra saker 3. Tiden räcker inte till 4. Personalen på skolan saknar kompetens 5. Upplever det svårt att hantera organiserandet 6. Otydliga riktlinjer Stämmer helt Stämmer till stor del Stämmer till viss del Stämmer inte alls Av tabellen framgår att tiden, organiserandet och prioritering av andra saker är de vanligaste anledningarna till att skolorna inte implementerat daglig fysisk aktivitet. (Endast svarsalternativ 2 och 4 har fyllts i av samtliga rektorer. Övriga svarsalternativ har ett internt bortfall) Samma svarsmönster framkom på en öppen fråga där rektorer som har implementerat daglig fysisk aktivitet kunde framföra eventuella problem och hinder som de upplevt vid implementeringen. Ett återkommande svar från flera rektorer var, att det som varit de största hindren är just tiden och organiserandet. Framförallt är det rektorer på grundskolor som har år 7-9 som framför detta. En annan faktor som flera rektorer för fram, är att det är svårt att få lärarna att ställa upp på att genomföra daglig fysisk aktivitet. En av rektorerna uttrycker sig så här. Lärarna har ibland svårt att förstå betydelsen av fysisk aktivitet, tycker då att det äter tid. Liknande svar återkommer hos flera rektorer. Lindensjö och Lundgren pekar på för att en reform ska få genomslag är det viktigt att lärarna uppfattar den som väsentlig. 30 En av rektorerna ringar in problematiken Det är svårt att få alla att äga uppdraget och ta ansvar för det. Några ser inga vinster med detta. I skolor som har år 30 Lindensjö B & Lundgren U, P (2000), Utbildningsreformer och politisk styrning, s

15 7 9 anger flera rektorer att eleverna är svåra att motivera. Rektorerna upplever också att det är svårt att hitta aktiviteter som attraherar de äldre eleverna. För yngre åldrar är t ex promenader den vanligaste aktiviteten. En rektor pekar på problemet med att hitta aktiviteter för de äldre eleverna, Ju äldre eleverna blir, ju svårare blir det att aktivera dem till enkla aktiviteter såsom promenader. En annan faktor som Lindensjö och Lundgren framför är att kommunaliseringen av skolan inneburit att reformer från den centrala formuleringsarenan tolkas och tranformeras till direkta direktiv för rektorerna på den lokala formuleringsarenan (också kallad transformeringsarenan). Vilka direktiv har då rektorerna fått avseende daglig fysisk aktivitet? Figur 4. Direktiv angivet i Kommunens skolplan för daglig fysisk aktivitet i skolan. Procent. (n = 77) Figuren visar att en påfallande stor del av rektorerna (71 %) inte fått någon hjälp från den lokala formuleringsarenan i tolkningen av hur daglig fysisk aktivitet ska erbjudas eleverna. Det är med andra ord upp till rektorerna på dessa skolor att efter egen förmåga följa de centrala direktiven. På den lokala formuleringsarenan, där den lokala skolplanen utarbetats, har av någon anledning inte daglig fysisk aktivitet varit av något större intresse för kommunala skolpolitiker. Det finns således ett glapp mellan skolpolitiker på den centrala formuleringsarenan och skolpolitiker på den lokala formuleringsarenan. Detta underlättar naturligtvis inte direkt implementeringen av daglig fysisk aktivitet. Handslaget I RF:s rapport Handslagets första år framkommer att under perioden 1 januari 30 november har 3027 föreningar fått stöd för sammanlagt 4481 projekt inom ramen för Handslagets fem målområden. Statistik visar att 27 % av projekten rört målområdet intensifierat samarbete med skolan. Sammanlagt har 1333 projekt genomförts avseende intensifierat samarbete med skolan under Handslagets första år. I rapporten framkommer också att syftet med samarbetet med skolan är att idrottsföreningar ska nå barn och ungdomar som man annars har svårt att engagera. Distriktsförbunden har fått intensifierat samarbete med skolan som en speciell uppgift. 31 För att ge skolan exempel på hur en samverkan med lokala idrottsföreningar kan se ut har RF publicerat en skrift Barn i rörelse sju skolexempel. RF:s dåvarande ordförande Gunnar Larsson skriver i inledningstexten att det pågår ett intensivt arbete ute på skolorna för att leva upp till förordningstexten avseende daglig fysisk aktivitet. 32 Bakom denna formulering kan man ana att idrottsrörelsen inte känner sig främmande för att hjälpa skolorna att leva upp till förordningstextens krav, även om detta inte är det primära syftet med Handslaget. Problemet är att dock det inte finns någon mer omfattande undersökning av hur många skolor som arbetar med daglig fysisk aktivitet och i vilken utsträckning olika skolor samverkar med lokala idrottsföreningar inom ramen för Handslaget. Myndigheten för skolutveckling är den statliga instans som är satt att utvärdera implementeringen av den dagliga fysiska aktiviteten. Slutrapporten presenterades hösten I rapporten framkommer att skolans samverkan med idrottsrörelsen genom Handslaget inte i någon större utsträckning används för att öka elevernas fysiska aktivitet. Bara några få kommuner har hänvisat till Handslaget i sin rapportering om hur de arbetar med daglig fysisk aktivitet. Merparten av kommunerna som angett att man samverkar genom Handslaget presenterar inte heller några exempel på vad, hur eller under vilka former samverkan sker. 33 RF:s anger att 1333 projekt med syftet att intensifiera samarbetet med skolan genomfördes under det första året. Slutrapporten från Myndigheten för skolutveckling och vår utvärdering, (se nedan) tyder på att skolorna inte utnyttjat Handslaget för att uppfylla förordningstextens krav på daglig fysisk aktivitet. 31 Handslagets första år, s 1, Barn i rörelse sju skolexempel, s 1, Slutrapport, Särskilt uppdrag att stödja och följa skolornas arbete med att genomföra ändringar som gjorts i Lpo 94 samt Lpf 94, i syfte att stärka skolans ansvar att erbjuda daglig fysisk aktivitet. s

16 Men i vilken omfattning samverkar idrottsföreningar med skolan genom Handslaget och hur uppfattar rektorerna Handslaget i relation till tilllägget i läroplanen om daglig fysisk aktivitet? sig av Handslaget än grundskolor som uppger att de inte har daglig fysisk aktivitet. I analysen framkom inget sådant samband. Det finns både skolor som har daglig fysisk aktivitet och de som inte har daglig fysisk aktivitet som samverkar med idrottsrörelsen. Denna analys stärker ytterligare den tidigare slutsatsen att Handslaget inte ses som ett sätt att nå målsättningen att erbjuda eleverna daglig fysisk aktivitet. Figur 5. Andel skolor som samverkar med idrottsrörelsen inom ramen för Handslaget Procent. (n = 78) Figuren visar att 33 av rektorerna d v s 43% anger att skolan samverkar genom Handslaget. I motsats till slutrapporten från Myndigheten för skolutvecklings där man uppger att få skolor anger att man använder Handslaget kan vi konstatera att en förhållandevis stor andel av vår undersökningsgrupp anger att de samverkar med idrottsföreningar inom ramen för Handslaget. Huruvida Handslaget används som ett sätt att genomföra daglig fysisk aktivitet för eleverna framgår av figuren nedan. Figur 6. Omfattning av samverkan med Handslaget vid implementeringen av daglig fysisk aktivitet. Procent. Figuren visar att huvuddelen av rektorerna inte uppfattar samarbetet med idrottsrörelsen inom ramen för Handslaget som ett sätt att uppfylla den dagliga fysiska aktiviteten i grundskolan. Ytterligare en analys genomfördes för att kartlägga eventuella samband mellan Handslaget och daglig fysisk aktivitet. Frågan var om grundskolorna som uppger att de erbjuder daglig fysisk aktivitet i en högre utsträckning också använder Former för samverkan inom Handslaget Skolorna som samverkar med idrottsrörelsen genom Handslaget uppger en rad olika samverkansformer. Den vanligaste formen är att idrottsföreningar kommer ut i skolorna och informerar om sin verksamhet. Frågeställningen gav möjlighet att kryssa för fler alternativ och flera skolor angav flera samverkansformer än en. Tabell 5. Antal aktiviteter genom samverkan med Handslaget. En aktivitet Två aktiviteter Tre aktiviteter Fyra aktiviteter 8 skolor 14 skolor 7 skolor 2 skolor Tabell 5 visar att åtta skolor använder sig av endast en form av samarbete, där information var den vanligast förekommande. Fjorton av grundskolorna uppgav att samverkan bestod både av information och prova på dagar eller deltagande i idrottsföreningars aktiviteter. Sju skolor uppgav att samverkan bestod av information, deltagande i idrottsföreningars aktiviteter och att idrottsledare kom till skolan och ledde verksamheter. Slutligen angav två av skolorna att de kombinerar fyra av alternativen. Den ena skolan använde sig av information, prova på dagar, idrottsledare i skolan och att eleverna erbjuds delta i idrottsföreningens aktiviteter, på den andra skolan användes kombinationen information, prova-på-dagar, idrottsledare i skolan och skolans idrottsförening. Många olika specialidrottsförbund har varit delaktiga i samverkan med skolan (20 st). Vissa skolor har samarbetat med olika special idrottsförbund i syfte att eleverna ska få prova på många olika idrotter medan en del samarbetat med enstaka förbund i riktade projekt. Det mest vanligt förekommande samarbetet är med lokala orienteringsklubbar (9 skolor). En del skolor samverkar med lokala simklubbar i den ordinarie simundervisningen. 16

17 I RF:s rapport Handslagets första år markeras, som redan påpekats, att syftet med samarbetet med skolan är att idrottsföreningar ska nå barn och ungdomar som man annars har svårt att engagera. 34 Med hänsyn till ovannämnda syfte är det av intresse att lite närmare belysa vilka elever och klasser som varit engagerade inom handslagsprojektet. Figur 7. Andel klasser som deltar på idrottsrörelsens aktiviteter. Procent. som däremot bör uppmärksammas är att ingen av rektorerna anger att den målgrupp som anges i RF:s syfte är också den som främst deltar. Det verkar med andra ord som att rektorerna inte uppfattat att Handslaget är ett projekt som riktar sig speciellt mot elever som inte sedan tidigare är verksam inom idrottsrörelsen. En fjärdedel av rektorerna uppger att det är främst de redan aktiva som deltar. Är det kanske så att aktiviteterna som idrottsföreningarna har genomfört främst attraherar de som redan är aktiva inom idrottsrörelsen? Om målgruppen är de ungdomar och barn som idrottsrörelsen annars har svårt att nå är en rimlig tanke att aktiviteternas utformning måste anpassas för att nå dem som tidigare inte attraherats av idrottsrörelsens utbud eller som kanske har provat på men inte tyckt att det var någonting för dem. Nedan redovisas hur rektorerna uppfattar att aktiviteterna är upplagda. Figuren visar att över hälften av rektorerna, (56 %) uppger att det endast är vissa klasser som deltar i verksamheten. Till skillnad mot den tidigare analysen där sambandet mellan daglig fysisk aktivitet och skolår kunde fastställas, d v s att daglig fysisk aktivitet är vanligare i yngre åldrar, kan inte ett sådant samband fastställas när det gäller samarbete med Handslaget. Nästa fråga av intresse är vilka elever som handslagsprojekten nått fram till på de undersökta grundskolorna. Figur 8. Vem deltar på idrottsrörelsens aktiviteter? Procent. Tolkningen av ovanstående figur måste göras med en viss försiktighet. På frågan om vilka elever som deltar visar det sig att en fjärdedel av rektorerna inte vet. Det är inte är så konstigt, speciellt på stora skolor, där rektorn knappast kan ha kontroll över verksamhet på mikronivå. Det 34 Handslagets första år, s 1, Figur 9. Aktiviteternas anpassning till skolan. Procent. Figuren visar att drygt en tredjedel av rektorerna inte vet hur aktiviteterna är utformade, vilket kan tyckas märkligt då det i detta fall är aktörer som inte tillhör skolan som bedriver verksamhet med skolans elever. En tredjedel av rektorerna har uppfattningen att den verksamhet som bedrivs är anpassad för skolan. En välvillig tolkning är att dessa aktiviteter till viss del är anpassade för de elever som RF anger som målgrupp. Den återstående tredjedelen av rektorerna har uppfattningen att verksamheten inte är anpassad för skolan utan genomförs som vilken idrottsträning som helst. Som tidigare visats angav över hälften av rektorerna att samverkan genom Handslaget bestod i att eleverna erbjöds att delta i idrottsföreningars aktiviteter. Samverkan med skolan genom Handslaget syftar till, som RF:s rapport visar, att rekrytera de som inte är aktiva inom idrottsrörelsen. Det verkar finnas två olika strategier för att värva inaktiva elever. En del föreningar försöker 17