4 Lokala förutsättningar JU150

Transkript

1 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan I detta kapitel beskrivs de förutsättningar som är väsentliga för Norrbotniabanans dragning mellan Piteå och Södra Gäddvik. Här behandlas landskap, geologi och formellt skyddade områden såsom riksintressen, Natura 2000-områden och naturreservat. Även andra områden som bara i viss mån är skyddsklassade men som är mycket viktiga i det lokala sammanhanget såsom exempelvis natur- och kulturmiljöer, friluftsområden och boendemiljöer beskrivs, samt befolkningsmönster, pendling och näringsliv. Nygården Övre Kvarnen Ale Ton Bälingsträsket Brändkölen Alvik Bälinge Gammelstadsfj. Severlins Lill-Sakris Luleå Stor-träsket sronningen Gäddvik Lag Innerbodarna 4.1 Utredningsområdet Järnvägsutredning (JU) 150 behandlar sträckan från norr om Piteå till Södra Gäddvik, som ligger strax söder om Luleå och väster om Luleå Airport (Kallax). Sträckan genom Piteå har tidigare utretts inom ramen för JU140 och infarten mot Luleå inom ramen för JU160, se figur Området som utreds i den här rapporten ligger i Norrbottens län, i Piteå och Luleå kommuner. Järnvägsutredningen är en fördjupning av förstudien för Norrbotniabanan, där de möjliga järnvägskorridorerna som togs fram då har omarbetats med hänsyn till nytillkommen kunskap. Utredningen koncentreras till ett antal alternativa korridorer som alla ligger inom det utredningsområde som behandlades i förstudien. I miljökonsekvensanalyserna har ett vidare område studerats runt korridorerna för att kunna värdera indirekta konsekvenser på omlandet. Förutsättningar i utredningsområdet En mängd olika förutsättningar, av varierande karaktär, är av betydelse för Norrbotniabanans dragning. Vissa områden skyddas av specifika lagar, andra områden har inte klassificerats för särskilt ändamål. Några av de förutsättningar som är avgörande för dragningen av Norrbotniabanan och som redovisas i det här kapitlet är tätortsstruktur, transportinfrastruktur, näringsliv, resande, människors hälsa och boendemiljö, geologiska förhållanden, natur- och kulturvärden, landskapsbild, försörjningsgrenar såsom jordbruk, skogsbruk och rennäring, förekomst av förorenad mark, samt möjligheterna att anlägga en säker och robust järnväg. Vilka förändringar som gjorts gällande korridorernas omfattning, med hänsyn till förutsättningar och konsekvenser som klarlagts allt eftersom utredningen fortskridit, kan studeras närmare i kapitel 8. Figur Utredningsområdet består av skogsmarker med uppodlade dalgångar, villasamhällen, sjöar och våtmarker. Här på bilden syns Norrfjärden. Solbacken Altersbruk Lakafors Bergsviken Holmen Sjulsmark Norrfjärden Kopparnäs Utredningskorridorer JU150 Utredningsområde JU150 Harrträsket Näsudden Holsträsket Harrbäcken Småland Nördfj. Brändön Norrfjärden Piteå Fällträsket Storträsket Luleå kommun Piteå kommun Flarken Gråsten Figur Karta visande utredningsområdet för JU150. Fällträsk Utredningskorridor JU150 inför godkännande av MKB handling Kilometer Lantmäteriet GsdBV/1279 holmen Bränd- Rosviks-bodarna Sjulsmark/Rosvik Rosvik Bentaedet Storfjärden Svedjan Alderholmen Gräns för delstäcka Förstudiekorridorer Bäcken Sörsundet Gäddvik Alvik/ Holfj. Kallviken fjärden Dravelsviken Fagervik 37

2 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling 38 Riksintressen Särskilt värdefulla områden kan enligt Miljöbalken (MB) förklaras vara av riksintresse för en viss samhällssektor. Olika myndigheter ansvarar för att peka ut vad som ska vara av riksintresse inom respektive verksamhetsområde men lagarna för när så ska ske finns samlade i MB. MB kräver att områden av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada intresset. Riksintressena inom utredningsområdet finns upptagna i figur samt utsatta i figur De finns dessutom mer utförligt beskrivna under respektive avsnitt. Samhällssektor Ansvarig myndighet Lagrum i miljöbalken Avsnitt i JU Aktuella områden Naturvård Naturvårdsverket 3 kap Sjulsmark (5). Naturvård, Natura 2000 Naturvårdsverket 4 kap Alterberget (9), Skäret (7), Möröfjärden (6), Backen (4), Tetberget (2). Kulturminnesvård Riksantikvarieämbetet 3 kap Sjulsmark (5), Rosviksbodarna (3), Norrfjärdens kyrkstad (1). Turism och friluftsliv Naturvårdsverket 4 kap 2 3 kap Norrbottens skärgård (8). Fyndigheter av ämnen eller material SGU 3 kap Inga aktiva undersökningstillstånd finns inom området. Rennäring Sametinget 3 kap Stor-Fällberget (10), Kvarnbäcken (11). Vissa anläggningar: - energiproduktion och energidistribution Statens energimyndighet - kommunikationer Trafikverket, Luftfartsstyrelsen, Post- och telestyrelsen 3 kap 8 Behandlas i senare skeden. - sjöfart Trafikverket 3 kap 8 Berör ej JU150 Figur Faktorer inom utredningsområdet som kan skyddas i form av riksintressen. Inga riksintresseområden för vindkraft finns inom utredningsområdet. Kraftledningar kan behöva korsas. 3 kap Kallax flygplats ligger utanför utredningsområdet men berör JU160. Väg E4 och väg 94 utgör stråk av nationell betydelse (12). Solbacken Altersbruk 11 5 Figur Karta över riksintressen. 1 Sjulsmark 4 Bergsviken 94 Nygården Holmen 10 Norrfjärden Kopparnäs Harrträsket Näsudden Holsträsket Harrbäcken Småland Nördfj. Piteå Fällträsket 2 Storträsket Luleå kommun Piteå kommun Riksintressen Utredningsområde JU150 E4 Riksintresse rennäring Utredningskorridorer JU150 inför Riksintresse naturmiljö godkännande av MKB handling Riksintresse kulturmiljö Natura 2000 Riksintresse väg Kilometer Lantmäteriet GsdBV/1279 Övre Kvarnen Ale Fällträsk Flarken Gråsten Långnäs Rosvik E4 holmen Bränd- Rosviks-bodarna 3 Alvik 7 Bentaedet Storfjärden Ton Bälingsträsket Brändkölen 12 6 Svedjan Alderholmen Bäcken Riksintr rörligt friluftsliv (MB 4:2; 3:6) Riksintresse sjöfart, hamnområden Riksintresse sjöfart, farleder Riksintresse sjöfart, sjösäkerhetsanläggning 8 Lag Bälinge Sörsundet Severlins Lill-Sakris Stor-träsket Luleå sronningen 9 Gäddvik Innerbodarna Holfj. Gammelstadsfj. Kallviken fjärden Dravelsviken Fagervik

3 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan 4.2 Befolkning och tätortsstruktur I Piteå kommun är befolkningen i området främst koncentrerad till tätorterna Norrfjärden och Rosvik samt småorten Kopparnäs, dessutom finns ett flertal mindre byar inom området. I Luleå kommun är befolkningen främst koncentrerad till tätorterna,, och Alvik samt småorterna Ale, Fällträsk och Gäddvik. Gäddvik ligger på gränsen mellan utredningsområdet för JU 150 och JU 160. De orter som eventuellt skulle kunna motivera en regionaltågsstation är Norrfjärden, Rosvik och /Alvik/. Både Piteå och Luleå kommun har stora landsbygdsområden uppdelade i ett antal byar. Befolkningskoncentrationer finns av tradition huvudsakligen ute vid kusten och vid större vattendrag och dalgångar där det varit strategiskt att lägga varv, sågverk och annan industri. Även andra naturresurser har bidragit till lokaliseringen av orter, längs sträckan finns även fina jordbruksmarker runt t.ex.. Luleå kommun är störst till ytan och har även den största befolkningsmängden, ca invånare. Luleå är residensstad med ca invånare, med stadsdelar inräknade. De tätorter som ligger inom utredningsområdet är, Alvik, och. Dessutom finns småorterna Ale och Fällträsk (med mindre än 200 invånare). Piteå kommun är något mindre till ytan och har även mindre befolkningsmängd, ca invånare. Piteå är den största orten med ca invånare. De tätorter som ligger inom utredningsområdet är Norrfjärden och Rosvik samt utkanten av Sjulsmark, samt småorterna Kopparnäs och Långträsk. Norrfjärden Norrfjärden ligger i Piteå kommun vid E4, ca 10 km norr om Piteå och ca 40 km söder om Luleå. Tätorten har ca invånare (2005). Områden kring Alterälven, Porsnäsfjärden samt odlingslandskapet utgör viktiga delar av naturen kring Norrfjärden. Norrfjärdens naturmiljö är en viktig resurs för byn. Landskapet och dess natur skapar förutsättningar för attraktiva boendemiljöer och rekreationsmöjligheter. Centrum för Norrfjärden ligger nordväst om E4 där även merparten av befolkningen är bosatt. Norrfjärden var tidigare centralort i en egen kommun. Servicen är väl utbyggd. Där finns förskola och grundskola med klasser upp till årskurs 9, äldreboende och bibliotek. På orten Charmen som kännetecknar byn är den fina blandningen av gammalt och nytt. Här finns Norrbottensgårdar från 1800-talet, de mer fyrkantiga 40-talshusen, villor från 1970 och ultramoderna hem där stora fönsfinns också en vårdcentral och folktandvård. I centrum finns bankkontor, livsmedelbutik, kafé, frisörer samt någon specialbutik. Vid E4 finns bensinstationer och restaurang. Detta område tenderar att få en allt större tyngdpunkt som centrum. Allmänheten har tillgång till flera samlingslokaler i Norrfjärden. Där finns sport- och simhall och föreningsägda idrottsplatser. Idrottsföreningar och trossamfund bedriver barn- och ungdomsverksamhet. Sjulsmark Sjulsmark är beläget i Piteå kommun cirka 14 km nordväst om E4/ Norrfjärden, i korsningen av väg 563 och väg 573. Tätorten har cirka 370 invånare. Antalet boende i Sjulsmark har ökat med ca 5% den senaste 10- årsperioden. I byn finns förskola, skola med årskurs 1-6 samt ett Folkets hus. Sjulsmark består till stor del av en traditionell bybebyggelse omgiven av öppna landskap. Naturoch kulturvärdena är mycket höga och bidrar starkt till att skapa attraktiva boendemiljöer och rekreationsmöjligheter. Rosvik Rosvik ligger öster om väg E4 i Piteå kommun, ca 20 km norr om Piteå och ca 30 km söder om Luleå. Tätorten har ca invånare (2005). De södra delarna av tätorten ligger i skärgårdsmiljö med havsutsikt och närhet till fina rekreationsmiljöer, vilket starkt bidrar till ortens attraktivitet som boendemiljö. Stora villaområden har byggts ut för att förse arbetande inom industrin i Piteå och andra närliggande orter med bra boende, vilket gör att Rosvik är en utpräglad pendlingsort. Rosvik har en relativt väl utbyggd service. Här finns förskola, grundskola årskurs 1-6 och äldreboende. Inom vården finns en sjuksköterskemottagning som är öppen under vissa tider. I Rosviks centrum finns bankkontor, bibliotek, livsmedelsbutik, bensinstation och ett kafé. Här finns även frisörer, pub och en gummiverkstad. ligger i Luleå kommun vid E4 ca 30 km norr om Piteå och ca 20 km söder om Luleå. befolkningsmängd är totalt ca 670 invånare, varav drygt 400 bor i själva byn och resterande i närområdet som innefattar ett antal mindre byar. delas ungefär på mitten av E4:an, i en västlig och en östlig del. Huvuddelen av byborna bor på östra sidan, där också bykärnan och skolan (upp till årskurs 6) finns. Bebyggelsen har en tydlig lantlig prägel och består av både äldre jordbruksfastigheter och äldre och nyare villabebyggelse. ligger i Luleå kommun vid E4 cirka 33 km norr om Piteå och cirka 17 km söder om Luleå och är en viktig knutpunkt där väg 94 leder västerut mot Älvsbyn. Tätorten har cirka 1000 invånare. Byn, som har expanderat kraftigt de senaste årtiondena, är en gammal jordbruksbygd som har övergått till villaområden fr.o.m. slutet av 60-talet. Här finns i dag bl.a. sporthall, skola med årskurs 1-6, två dagis och förskolor, fritidshem, servicehus med äldreomsorg, hyreshus samt kyrka. I byn finns även livsmedelsaffär med vissa apoteksvaror, frisör, bensinstation, möbelaffär, elfirma m.m. Planer finns på ett nytt bostadsområde i utkanten av i riktning mot Alvik. Byn har ett rikt föreningsliv. Alvik/Långnäs Alvik ligger i Luleå kommun ca 4 km väster om E4 längs väg 94 i riktning mot Älvsbyn, cirka 21 km söder om Luleå. Byn Långnäs tar vid direkt nordväst om Alvik. Tätorten Alvik har cirka 940 invånare. terytor ger karaktär åt boendet. Utöver villorna finns hyreslägenheter och äldreboenden. Bebyggelsen ligger i en sydvästsluttning vid det skogsbevuxna Långberget med utsikt över öppna åkermarker. Det finns flera större verksamheter i Alvik av stor betydelse för tätorten. I den västra delen finns en skola för årskurs 1-6. ligger i Luleå kommun cirka 3 km öster om E4, cirka 36 km norr om Piteå och cirka 20 km söder om Luleå. Tätorten har cirka 790 invånare. I byn finns en förskola och en skola upp till årskurs 6, därefter åker barnen buss till Bergsskolan. har närhet till havet med två småbåtshamnar, en badplats i Såte, skogen och bergen där det finns skoterled, rastplatser, elljusspår och slalombacke, som även nyttjas av Luleåborna. Figur Västra delen av Norrfjärden (närmast i bild). Ett möjligt hållplatsläge för Norrbotniabanan i Norrfjärden kan skapas i ett E4 nära läge eller i ett läge väster om Porsnäsfjärden. I bildens fond syns skärgården. 39

4 Salet Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling 4.3 Transportinfrastruktur Inom utredningsområdet finns följande riksintressen för kommunikationer, Miljöbalken 3:8. E4 ingår i det nationella stamvägnätet och transeuropeiska transportnätet (TEN). Väg 94 från E4/ mot Älvsbyn, ingår i Barentsleden. Väg 968 och väg 616 är viktiga infartsleder till Luleå samt viktiga förbindelser till Kallax flygplats strax utanför utredningsområdet. Norrbotniabanan är ett riksintresse. Järnväg Järnväg saknas idag inom utredningsområdet. Närmaste järnväg för godstrafik är Piteåbanan (Piteå-Älvsbyn) söder om utredningsområdet samt Stambanan som ansluter till Luleå centrum. Båda dessa järnvägar kan anslutas till Norrbotniabanan inom JU140 respektive JU160-områdena. Piteåbanan används sedan slutet av 1970-talet enbart för godstrafik. Järnvägsstationen i centrum revs i slutet av 1980-talet, då godsbangården byggdes ut. Flera industrier har industrispår kopplade till banan däribland Smurfit Kappa, SCA Packaging och SCA Timber. Det finns också ett industrispår till Piteå hamn på Haraholmen. Åren har banans standard förbättrats. Banan är elektrifierad. Stambanan genom övre Norrland går mellan Bräcke och Luleå och ingår i det nationella stamvägnätet och transeuropeiska transportnätet (TEN). Banan har kapaciteten STAX 25 ton (STAX är ett mått på hur tunga tåg banan tål beräknat på axeltrycket) och är elektrifierad. Malmbanan kallas huvuddelen av den runt 50 mil långa järnvägssträcka som går från Boden till Narvik i norr och där är banan upprustad till STAX 30 ton. Från stambanan väster om Luleå centrum finns anslutande industrispår till Storhedens handels- och industriområde, kombiterminalen i Gammelstad, Karlsvik, Notvikens lokverkstad och industriområde samt Porsöns industriområde. Söder om Luleå centrum ansluter industrispår till Svartöns industriområde och Luleå hamn. Vägar Det statliga vägnätet utgör ett yttäckande transportnät som ger tillgänglighet till landets alla delar. Europaväg 4 (E4) utmed kusten utgör den mest värdefulla vägen i utredningsområdet. E4 är av riksintresse för kommunikation och ingår i det nationella stamvägnätet och transeuropeiska transportnätet (TEN). E4 följer utredningskorridoren i nord-sydlig riktning genom Norrfjärden, Rosvik,, och Gäddvik. Väg 94 som sträcker sig mellan (E4) via Älvsbyn till Arvidsjaur (väg 95) är av riksintresse för kommunikationer. Vägen korsar utredningsområdet i öst-västlig riktning. Vägen är en viktig förbindelse mellan inlandet och Norrbottenskusten (E4) och ingår även i Barentsleden som kopplar samman Mo i Rana i Norge med Sverige, Finland och Ryssland. Övriga statliga vägar inom utredningsområdet är: Väg 510, väg genom Sandlabygden Väg 563, Arnemark-Sjulsmark- Väg 569, Tullnäs (väster om Norfjärden)-Altersbruk Väg 571, Pålmark-Nybyn Väg 572, Kopparnäs-Norrfjärden Väg 573, Norrfjärden-Sjulsmark Väg 574, Rosvik-Hälleström Väg 575, genom Rosvik Väg 579, -Alvik Väg 580, --Kallax-Bergnäset Väg 581, -E4 trafikplats Väg 582, Alvik-Selet-Bodforsen (utanför utredningsområdet) Väg 908, genom Bertnäs Väg 961, Bränslan- Solbacken Altersbruk Nybyn 571 Tullnäs Pålmark Sjulsmark Bertnäs Bergsviken Transportinfrastruktur Nygården Holmen 510 Norrfjärden Kopparnäs Utredningsområde JU150 Harrträsket Näsudden Holsträsket Hälleström Harrbäcken Småland Nördfj. Piteå Fällträsket Storträsket Övre Kvarnen Luleå kommun Piteå kommun 574 Flarken Utredningskorridor JU150 inför godkännande av MKB handling Kilometer Lantmäteriet GsdBV/1279 Ale 94 Fällträsk Gråsten Rosvik 579 E4 holmen Bränd- Rosviks-bodarna Alvik Bentaedet Storfjärden 961 Bränslan Ton Bälingsträsket Brändkölen Svedjan Alderholmen 580 Bäcken 575 Lag Bälinge 581 Sörsundet Severlins Lill-Sakris Stor-träsket Luleå 968 Dravelsviken Fagervik 616 sronningen Gäddvik Innerbodarna Holfj. Gammelstadsfj. Kallviken fjärden 40 Figur Vägnätet och järnvägsnätet tillsammans utgör ett rikstäckande transportnät. Figur Karta visande de viktigaste vägarna i utredningsområdet.

5 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan Hamnar Närmaste hamn för godstransporter är Piteå Hamn, ca 12 km sydost om Piteå centrum och Luleå Hamn, ca 7 km sydost om Luleå centrum. Dessa ligger utanför utredningsområdet för JU150. Hamnarna som är av riksintresse har järnvägsanslutningar via Piteå respektive Luleå. Verksamheten vid hamnen i Piteå består främst i hantering av skogsprodukter som kraftliner, pappersmassa och sågade trävaror. Massaved och flis som i huvudsak kommer från Baltikum dominerar bland de inkommande godsslagen. Totalt hanteras ca 1.8 miljoner ton årligen. Luleå Hamn är Sveriges största bulkhamn vad gäller hantering av torrbulkgods, med järnmalm från LKAB som det absolut största godsslaget. Annat bulkgods som hanteras i hamnen är stenkol, kalksten och koksgrus. Varje år omsätts mer än 8 miljoner ton gods. Det gör Luleå till en av Sveriges fem största hamnar och Sveriges största hamn för torrt bulkgods. Flygplatser Närmaste flygplats ligger ca 7 km utanför Luleå centrum och består av en civil del, Luleå Airport och en militär del, Luleå-Kallax Flygplats. Flygplatsen ligger utanför utredningsområdet för JU150 men är av stor betydelse för Norrbotniabanans utredningsområde JU160. År 2009 hade Luleå Airport totalt passagerare vilket gör flygplatsen till Sveriges femte största flygplats med avseende på antalet passagerare. Den goda infrastrukturen gör Luleå till ett kommunikationscentrum i Barentsregionen. Vid flygplatsen finns en internationell fraktflygplats, Kallax Cargo, med tillgång till Sveriges längsta landningsbana, 3350 m. Inom fraktflygplatsens marknadsområde finns den norska fiskeoch oljeindustrin, världsledande teknikindustrier i norra Sverige och Finland samt de stora tillgångarna på gas, olja och mineraler i nordvästra Ryssland. Kallax Cargo utvecklar flygfrakten på Luleå Airport i samarbete med Swedavia (tidigare LFV), speditörer och logistikföretag i Barentsregionen. Flygplatsen ägs av Försvarsmakten och ligger i direkt anslutning till Norrbottens flygflottilj, F21 som är en av Sveriges största flygflottiljer. Försvarsmakten är flygplatshållare och sköter banunderhåll, snöröjning mm. Den närliggande väg E4 har en jämn raksträcka mellan och som eventuellt kan vara av intresse för militärflyget (f.d. reservlandningsbana). Figur Trafikplatsen vid där väg 94 knyts samman med väg E4 är en viktig knutpunkt inom utredningsområdet. Figur Figur Flygfoto över trafikplatsen där E4 korsar över Älvsbyvägen (väg 94) med en bro. 41

6 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling 4.4 Näringsliv och arbetsmarknad Ett antal mindre företag finns på respektive ort och några större företag finns inom utredningsområdet. Förutom jord- och skogsbruk finns bland annat hantverksföretag, möbelvaruhus, bilverkstäder, snickerier, restaurangföretag, bensinstationer och företag inom jordbruk och djurhållning. Dessutom finns matvaruaffärer och bensinstationer. Restider och pendlingsmöjligheter är av stor betydelse för utvecklingen av områdets arbetsmarknad. Norrfjärden Tätorten Norrfjärden har cirka 480 arbetstillfällen. I Norrfjärden med omnejd finns 121 registrerade företag varav 42 är aktiebolag. Pet-Food Fodertjänst är den största privata arbetsgivaren med anställda. Övriga företag är mindre bolag eller enskilda firmor. Vid E4 finns ett rastställe med bensinstation, restaurang m.m. Arbetsplatser återfinns även inom kommunal service som vårdcentral, skolverksamheter, sporthall och badhus. Sjulsmark I Sjulsmark finns 46 registrerade företag varav 9 är aktiebolag. E Lundmarks Traktorlast AB är den största privata arbetsgivaren med 7 anställda. Sjulsmark har en mycket hög andel arbetspendling till Piteå och Luleå. Rosvik Tätorten Rosvik har cirka 210 arbetstillfällen. I Rosvik med omnejd finns 118 registrerade företag varav 19 är aktiebolag. De flesta företagen är småföretag, bland annat inom jordbruk/skogbruk, handel och kommunikation, byggverksamhet och företagstjänster. Arbetsplatser återfinns även inom kommunal service som skola och omsorg. Tätorten har drygt 70 arbetstillfällen, dessa återfinns inom mindre företag som t ex snickeri, rörfirma, restaurang, maskinförsäljning och taxi. I finns även skolverksamheter som ger sysselsättning. Tätorten har cirka 150 arbetstillfällen. Arbetsplatserna återfinns främst inom småföretag/hantverksföretag, kommunal service och handel. I finns bland annat en matvaruaffär, möbelvaruhus samt en obemannad bensinstation. Arbetsplatser återfinns även inom skola och omsorg. Alvik/Långnäs Tätorten Alvik har omkring 290 arbetstillfällen, varav LIKO är den enskilt största arbetsgivaren. I Alvik finns det dels små hantverksföretag, verkstäder och en grillkiosk, men även några större arbetsplatser som Alviks Trafik AB och Alviksgården. I Alvik/Långnäs finns förskola, skola och fritids. LIKO Det största företaget inom utredningsområdet är LIKO i Alvik. LIKO, Hill-Rom Company, är ett världsledande företag som sedan starten 1979 är specialiserade på att utveckla lösningar för enkla och säkra lyft och förflyttningar av rörelsehindrade personer, till exempel vid äldreboenden, specialskolor, sjukhus eller i hemmet. LIKO utvecklar, tillverkar och marknadsför personlyftar, lyftselar och andra tillbehör. LIKO ingår i den världsledande medicinteknikkoncernen Hill-Rom som finns i närmare 80 länder. På huvudkontoret i Alvik utanför Luleå som är ett globalt kunskapscenter för lyft och förflyttning av patienter arbetar fler än 130 medarbetare. Alviksgården Alviksgården ligger mitt i Norrbotten utanför Luleå. Här finns sedan år 1975 en djuruppfödning med slaktsvin. Gården har ca femton anställda och ett eget slakteri. Den största delen av fodret odlas på egna marker. Alviksgården är en självförsörjande gård. De 200 hektar åker som omgärdar byggnaderna producerar foder åt grisarna. Dessa växer upp och slaktas på plats och både gödsel och slaktavfall tas omhand i gårdens egen biogasanläggning. Den producerade biogasen försörjer byggnaderna med värme och el. Dessutom bildas ett överskott av el vilket ger en extra förtjänst till företaget. Alviks Trafik AB Alviks Trafik AB är ett åkeriföretag med huvudkontor i Alvik med cirka 85 anställda. Alviks Trafik bedriver buss- och lastbilstrafik med Nordkalotten som det huvudsakliga verksamhetsområdet. Företaget har inom sin buss och lastbilstrafik ett 70-tal större fordon till sitt förfogande. Tillsammans med de delägda företagen NEX Resebyrå AB och Incoming Nordkalotten AB utför företaget företagsresor, gruppresor, privatresor samt annan övrig beställningstrafik. Tätorten inrymmer drygt 80 arbetstillfällen, dessa återfinns främst inom kommunal service och mindre företag som t. ex. byggsektor/snickeri samt utbildning och forskning. Även i finns skolverksamheter. 42 Figur Utredningsområdet består av skogsmarker med uppodlade dalgångar, villasamhällen, sjöar och våtmarker. Här på bilden syns Alterälvens korsning med väg E4 i Norrfjärden. Figur Alviksgården med grisuppfödning och omgivande odlingsmarker.

7 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan 4.5 Trafikering och resande Resande/pendling Pendlingsströmmarna i området mellan Piteå och Luleå är totalt sett riktade ut från de mindre orterna med övervikt i riktning mot Luleå. Även Piteå är en viktig målpunkt och det förekommer pendling också till Älvsbyn och Boden. Rosvik ligger vid kusten norr om Piteå, i anslutning till väg E4. Både Piteå och Luleå ligger inom pendlingsavstånd. Som acceptabelt pendlingsavstånd brukar man allmänt räkna restider under en timme. Avståndet är ca 25 km till Piteå tätort och 35 km till Luleå tätort. Av de drygt 1000 förvärvsarbetande i Rosvik pendlar mer än hälften till en annan kommun. De som har valt att bosätta sig i Rosvik pendlar i stor utsträckning till Luleå. Piteå kommun kan dra nytta av de arbetstillfällen som finns och skapas i Luleå. Förvärvsfrekvensen är likvärdig med kommunen i övrigt. Norrfjärden ligger cirka 16 kilometer norr om Piteå, på norra sidan om Alterälven. E4:an går genom byns södra sida. Norrfjärden belastas av tät trafik längs E4 och Altervägen. Norrfjärden ligger inom pendlingsavstånd till Luleå och Piteå, byns läge gör att området bedöms ha goda utvecklingsmöjligheter. Av de drygt 1077 förvärvsarbetande i Norrfjärden pendlar 267 till en annan kommun, främst Luleå. Sörbyarna (, Alvik,, ) ligger ca 17 km söder om Luleå. Större delen av den arbetsföra befolkningen pendlar till omkringliggande tätorter för arbete. har en befolkningsmängd på ca 1000 personer. Av den förvärvsarbetande befolkningen som uppgår till 465 personer utpendlar 454 personer. Inpendlingen till området är ca 100 personer. har en befolkningsmängd på ca 675 personer. Av den förvärvsarbetande befolkningen som uppgår till 358 personer utpendlar 318 personer. Inpendlingen till området är ca 40 personer. Tågtrafik Området mellan Piteå och Luleå saknar helt järnvägsförbindelse utmed kusten. Stambanan i övre Norrland ligger inte vid de tätbefolkade områdena längs kusten. Tågförbindelsen till Luleå sker på Stambanan via Boden. Avsaknaden av en sammanhållande kustjärnväg medför att man i norra Norrland idag i första hand är hänvisad till buss, flyg eller bil. Figur 4.5.1Tågresenärer i alla åldrar. Än så länge saknas järnväg inom utredningsområdet för JU150. Solbacken Altersbruk Bergsviken Teckenför klar ing Nygården Holmen Sjulsmark 510 Norrfjärden Kopparnäs Älvsbyn, m.fl Harrträsket Näsudden Harrbäcken Småland Nördfj. Utredningsområde JU150 Holsträsket Piteå Fällträsket 574 Ale 94 Flarken Gråsten Piteå, Öjebyn, m.fl Storträsket Kilometer Lantmäteriet GsdBV/1279 Övre Kvarnen Fällträsk Figur Antal påstigande bussresenärer under ett år Rosvik 579 E4 holmen Bränd- Rosviks-bodarna Alvik Bentaedet Storfjärden Ton Bälingsträsket Brändkölen Alderholmen 580 Bäcken 575 Lag Bälinge Gammelstadsfj. Luleå, Bergnäset, Severlins m.fl. Svedjan Sörsundet Lill-Sakris Stor-träsket Luleå 968 sronningen Gäddvik Innerbodarna Holfj Dravelsviken Fagervik 616 Kallviken fjärden Linjer: 14 Piteå - Luleå 20 Umeå - Haparanda 31 Älvsbyn - Luleå 100 Sundsvall Haparanda 206 Trundön - Rosvik - Piteå Sjulmark - Piteå 210 Holmträsk - Norrfjärden - Piteå 220 Mörön Luleå 221 Selet - Alvik - - Luleå Kollektivtrafik Totalt antal påstigande perioden

8 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling 44 Tågförbindelsen med Piteå sker via Piteåbanan som ansluter till Norra stambanan vid Älvsbyn. Persontrafik sker dock i nuläget med anslutningsbussar till Älvsbyn, så banan trafikeras endast av godståg. Orterna i området i övrigt har inga tågförbindelser. Vägtrafik Bilen är idag det dominerande transportmedlet för personförflyttning i Sverige och Norrland i synnerhet. Bilägandet i Norrland är större än genomsnittet i Sverige vilket kan förklaras av stora avstånd och ett kollektivtrafiknät som varken är heltäckande eller kan konkurrera tidsmässigt med personbilarna. Trafiken på E4 norr om Piteå uppgår till ca (ÅDT) fordon per årsmedeldygn och söder om Luleå till ÅDT. En stor andel pendlare från orter söder om Luleå tätort in till Luleå tätort ger den högre trafikmängden i norr. Den tunga trafiken uppgick till 10-11% vilket ger ca 1100 tunga fordon år Väg E4 nyttjas för en hel del långväga godstransporter över landsgränserna i Norrbotten (både från Norge och Finland/Ryssland) och söderut. Busstrafik För orterna mellan Piteå och Luleå är busstrafik den kollektivtrafik som erbjuds. Till följd av avsaknaden av persontågtrafik är busstrafiken längs kusten relativt orternas storlek omfattande. Till orter norr om Piteå och söder om Luleå finns följande utbud enligt tabell Kollektivtrafiken i tätorter utanför Piteå och Luleå sköts av Länstrafiken med relativt stort antal turer under vardagar. Helgtrafiken är mer sparsam. Länstrafiken sköter även trafiken till och från angränsande kommuners tätorter. Dessa linjer utgår från Piteå och Luleå i första hand. Av orterna i utredningsområdet är det Norrfjärden och Rosvik som har flest bussresenärer räknat i antal påstigande. Båda dessa orter har ett totalt antal påstigande bussresenärer på ca resenärer vardera per år., Alvik och har mellan till påstigande resenärer vardera per år. Kollektivtrafiklinjerna fördelas på lokala linjer som trafikerar orter utmed vägnätet vid sidan om E4 och på linjer utmed E4 i nord sydlig riktning. Resandet på de lokala linjerna inom utredningsområdet domineras av resor mellan hem och skola. Antalet resenärer per år på linjer utmed väg E4 utgör ca 75 % av det totala bussresandet i området. Den största delen av bussresenärerna utmed E4 är arbetspendlare och universitetsstuderande. Sträcka Piteå - Luleå, med stopp i småorterna: - Norrfjärden - Rosvik - - Piteå - Luleå, direktturer Någon lokaltrafik i byarna mellan Piteå och Luleå finns inte. Länstrafikens hållplatser finns utmed E4, i Norrfjärden vid Porsnäsvägen, i Rosvik vid Luleåvägen, i Alvik (väg 94) m.m. Flygtrafik Dubbelturer /dag Restid från Piteå (minuter) 25 t.otalt Figur Länsbusstrafik mellan Piteå och Luleå. Flygtrafiken längs Norrlandskusten domineras av inrikes trafik till Stockholm, men de långa avstånden i norra Sverige gör flyget konkurrenskraftigt även för resande mellan mindre orter på lite kortare avstånd. Charterflyg till olika turistmål såväl som inflygning av turister till Norrland finns i viss omfattning. Längs Norrlandskusten mellan Umeå och Luleå finns tre trafikflygplatser; Umeå flygplats, Skellefteå flygplats och Luleå Airport (Kallax). Det antal resenärer som anges nedan omfattar både ankommande och avresande resenärer. Luleå Airport (Kallax) är Sveriges femte största inrikesflygplats med reguljärflyg till Stockholm, Göteborg, Kiruna, Sundsvall, Umeå, Östersund, Tromsö, Rovaniemi, Murmansk/Archangelsk och Pajala samt viss chartertrafik. Antal flygresenärer uppgår till cirka år Kallax har landets längsta landningsbana som möjliggör trafikering av internationella fraktflygplan. Skellefteå flygplats trafikeras idag av två linjer med 8 turer per dag till Stockholm och viss chartertrafik. Antal flygresenärer uppgår till drygt år Solbacken Altersbruk Nygården Holmen Kopparnäs 908 Bergsviken Teckenför klar ing Sjulsmark Harrträsket Näsudden Holsträsket Harrbäcken Småland Nördfj. Fällträsket Storträsket Övre Kvarnen Ale Fällträsk Flarken Gråsten Kilometer Lantmäteriet GsdBV/ Norrfjärden Utredningsområde JU150 Figur Busslinjer i området. Piteå holmen Bränd- Rosviks-bodarna Rosvik 579 E4 Bentaedet Alvik Storfjärden Ton Bälingsträsket Brändkölen 961 Svedjan Alderholmen Bäcken Lag Sörsundet Severlins Lill-Sakris Stor-träsket Luleå sronningen Gäddvik Innerbodarna Holfj. Gammelstadsfj. Kallviken fjärden Dravelsviken Fagervik Kollektivtrafik Linje 206 Linje 220 Linje 209 Linje 221 Linje 210 Linje 14, Linje 20 Linje Bälinge Statistik från perioden

9 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan 4.6 Geologiska förhållanden Jordarter I figur visas en översiktlig bild av jordarter inom utredningsområdet och där det också framgår att de storskaliga geologiska strukturerna inom utredningsområdet antar en nordväst sydostlig utbredning. Inom höglänt terräng domineras jorden av fast lagrad morän vanligtvis klassificerad som sandig siltig morän. I de högt belägna bergsområdena är moränen vanligtvis svallad i ytan och på dess lägre belägna sluttningar förekommer det ursköljda materialet som svallsediment av silt grusfraktioner. I lokala sänkor i terrängen förekommer vanligen myrmark där torven normalt inte överstiger ett par meter i tjocklek. Torven underlagras ofta av relativt tunna lager av silt eller av morän. I den låglänta terrängen i dalgångar påträffas finkorniga havsediment som utgörs av lösa ler- och siltjordar. Dessa jordar innehåller vanligtvis sulfid och benämns ofta sulfidjordar eller svartmocka. Myrmarker i låglänt terräng har vanligtvis små torvmäktigheter men kan underlagras av mäktiga lager av lösa sediment. Norrfjärden Inom området kring Norrfjärden utgörs jorden av fast morän och av finkorniga sedimentjordar i ungefär lika stor omfattning. Enligt äldre undersökningar utförda i närheten av väg E4 mellan Hedars och Sladan består sedimenten vanligtvis av som mest 3 m lös silt vilande på morän. I enstaka utförda undersökningar har tunna lager av sulfidjord påträffats. Myrmark finns i begränsad omfattning inom området och av de myrar som finns ligger de flesta i den västra delen av området. Sjulsmark/Rosvik Inom den södra delen av området mellan Sjulsmark och Rosvik passerar samtliga korridorer genom ett höglänt bergområde där berghällar förekommer i stor omfattning. Marken är ställvis mycket blockig och jorden domineras av kraftigt svallad morän i de högst belägna områdena. Flertalet mindre myrar förekommer i sänkor i terrängen. I den nordliga delen påträffas lösa finkorniga sediment huvudsakligen i de låglänta områdena längs Rosån och Lillån och däremellan består jorden huvudsakligen av morän med flertalet mindre myrar. Större myrmarker finns i anslutning till de lösa sedimenten längs Rosån och Lillån. I myrar kring Lillån har största torvdjupet uppmätts till ca 1 m. Under torven följer vanligtvis upp till 3 m mycket lösa sulfidhaltiga sediment. Utredningsområdets enda isälvsavlagring löper genom Fällträsket i nordvästlig sydostlig riktning och är synlig sydväst om Fällträsket där den framträder som en låg ås över omgivande terräng. Norr om isälvsavlagringen domineras jorden av vidsträckta finkorniga sedimentjordar och myrar. Nordväst om domineras jorden av morän samt enstaka större myrar. Alvik/ I den östra delen av området domineras jorden av lösa finkorniga sediment. Närmast Aleån består jorden av mellan 8-10 m lös sulfidjord. Längs väg E4 mellan Aleån och består jorden huvudsakligen av fast siltig sand ställvis överlagrad av upp till ca 1 m lösa leriga sediment. Längre västerut från väg E4 mellan Aleån och Alvik visar äldre undersökningar utförda längs en del av Klubbenvägen att mäktigheten av lösa sediment som mest uppgår till 2 m. Norr om längs väg E4 består jorden generellt av 3-5 m lös sulfidjord. Norr och väster om Alvik består jorden av fast morän och av finkorniga sedimentjordar i ungefär lika stor omfattning. Gäddvik Närmare Gäddvik består jorden huvudsakligen av fast morän. I lokala sänkor i terrängen påträffas upp till 4 m mäktiga svallsediment av silt och sand. Berggrund Den mest dominerande bergarten inom utredningsområdet är granit enligt berggrundskartan och den berggrundsgeologiska karteringen. Inom de sydligaste delarna av undersökningsområdet (Rosvik, Norrfjärden) förekommer en omvandlad, gnejsig granit. Denna gnejsiga granit uppträder dels som folierad (bandad) och dels som linjerad (parallellorienterade mineralkorn). Utöver granit förekommer även vulkanit och tonalit i mindre omfattning inom området. Berget varierar i kornstorlek och blockstorlek men är huvudsakligen röd-rosa (graniter och vulkaniter) eller ljusgråsvart (granit och tonalit). I de mer gnejsiga områdena uppträder foliationen nästan på gränsen till lineation (ibland detta också) dvs. att den texturförändring som har skett är relativt ny i sammanhanget. Detta kan göra att graniten och den gnejsiga graniten är svår att urskilja. Solbacken Altersbruk Holmen Sjulsmark Norrfjärden Hedars Nygården Kopparnäs Harrträsket Näsudden Holsträsket Harrbäcken Småland Sladan Nördfj. Piteå Fällträsket Storträsket Övre Kvarnen Ale Fällträsk Luleå kommun Piteå kommun Flarken Lillån Gråsten Rosån holmen Bränd- Rosviks-bodarna Alvik Alån Bentaedet Storfjärden Jordarter inom utredningskorridorerna (inför godkännande av MKB handling) Utredningsområde JU150 Silt Sten-block Organisk jordarter Sand Isälvssediment, sand-block Lera Grus Morän Kilometer Lantmäteriet GsdBV/1279 Tunt jordtäcke Berg Fyllning Ton Bälingsträsket Brändkölen Svedjan Alderholmen Övrigt Vatten Bäcken Lag Bälinge Sörsundet Severlins Lill-Sakris Stor-träsket Luleå sronningen Gäddvik Innerbodarna Holfj. Gammelstadsfj. Kallviken fjärden Dravelsviken Fagervik Figur Jordarter inom utredningskorridorerna. 45

10 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling Där granit förekommer som huvudbergart har även en del gång- och sidobergarter observerats. Den vanligast förekommande gångbergarten är pegmatit vilken i huvudsak uppträtt som grovkornig och rosa. De studerade berggrundskartorna indikerar inga större regionala strukturer i tunnellägena. Vid fältkarteringen har endast ett fåtal större strukturer/zoner påträffats. Vid varje karterad berghäll har en bedömning på ett GSI-värde (Geological Strength Index) gjorts. GSI är ett klassificeringssystem för bergsmassor som sträcker sig mellan där 0 är mer eller mindre jordliknande material och 100 är storblockigt intakt berg. Värdena för detta sträcker sig mellan 75 och 85 vilket strukturellt indikerar på bra och generellt sprickfattigt berg. Det ska dock påpekas att det oftast är berg med god till utmärkt kvalitet som exponerats. Sprickrikt berg och svaghetszoner som täckts med jordlager påträffas vanligtvis ej vid fältkartering. Grundvatten Grundvattenytan ligger vanligtvis inom 0-2 m från markytan inom områden med lösa finkorniga sediment och i myrar. I moränmark kan grundvattenytans läge variera mycket beroende på topografiska förhållanden men ligger ofta inom några meters djup under markytan. Isälvsavlagringar utgör stora grundvattenreservoarer. Byggnadstekniska förhållanden I områden där morän och sand- och grusavlagringar förekommer råder i allmänhet goda byggnadstekniska förhållanden eftersom fördyrande grundläggningsåtgärder vanligtvis inte behövs. I områden med lösa finkorniga sediment och inom myrar erfordras grundförstärkningsåtgärder p. g. a. jordens låga bärighet och sättningsbenägenhet. Val av grundförstärkningsåtgärd inom ett specifikt område beror av jordens hållfasthets- och sättningsegenskaper och av hur tjocka de lösa jordarna är samt av den planerade järnvägsbankens höjd över marken. Inom utredningsområdet bedöms den vanligaste grundförstärkningsåtgärden komma att bli urgrävning av lösa sediment och torv ner till fasta jordlager och återfyllning med grovkorniga moränjordar eller sprängsten. Denna åtgärd är vanlig vid måttliga sediment- och torvdjup. Vid urgrävning av sulfidjord som är vanligt förekommande inom utredningsområdet ställs särskilda krav på omhändertagandet av schaktmassorna ur miljösynpunkt. I närheten av Aleån i Alvik/ påträffas sedimentdjup som är mer än 7 m och där är pålning av järnvägsbanken och bron över Aleån en trolig åtgärd. Pålning för järnvägsbanken bedöms kunna utföras med träpålar medan bron grundläggs med betongpålar. De flesta broar inom utredningsområdet i övrigt bedöms kunna grundläggas med plattor på packade fyllningar av krossmaterial på fasta jordlager. Huvuddelen av det undersökta området har visat på friskt och medel- till storblockigt berg vilket är gynnsamt. Huvuddelen av de sprickor som karterats stryker tvärs tunnlarna. Dock förekommer partier där strykningen uppträder parallellt med tunnellägena. På en del ställen har pegmatit förekommit. Denna bergart uppträder ofta i gångar vilket kan innebära en lokal svaghetszon. Större svackor i ett bergområde indikerar sämre berg eller deformations-/krosszoner vilka kan påverka framdrift negativt och innebära mer förstärkningsinsatser. Om bergtäckningen är liten där svaghetszoner når ned nära tunneltaket kan detta medföra omfattande förstärkningsinsatser eller. Om tunneltak i byggbart berg helt upphör kan den ersättas med t. ex. en betongtunnel. På en del ställen längs sträckan förekommer regionala deformationszoner. Berget i området innehåller generellt låga glimmerhalter. Ställvis förekommer dock ansamlingar av biotit och även kvarts vilket påverkar användbarheten hos bergmassan negativt. Användningen av den glimmerfattiga graniten till ballast bedöms vara gynnsam, detta måste utredas mer ytterligare i nästa skede. 46 Figur Storblockig granit vid Rosvik. Figur Foliation i berget.

11 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan 4.7 Hälsa och boendemiljö Boendemiljöer Generellt kan sägas att boendemiljöer i tätbebyggda områden i högre grad riskerar att drabbas av störande faktorer eftersom avståndet mellan järnvägen och bebyggelsen ofta är mindre. Dessa miljöer är ofta redan påverkade av andra störande faktorer, såsom biltrafik eller industriell verksamhet varför den tillkommande störningen kan uppfattas mindre jämfört med i ett glesare bebyggt område. Inom JU150 kan en eventuell samlokalisering av järnvägen invid befintlig väg E4 beröra många boendemiljöer. Inom utredningsområdet finns bebyggelseområden främst i anslutning till kusten. Inom Piteå kommun ligger tätorterna i huvudsak i anslutning till väg E4, medan landsbygden i övrigt är mycket glest befolkad. Undantaget är Sjulsmark och småbyarna utmed väg 563. I Luleå kommun är befolkningen koncentrerad till Sörbyarna, som i viss mån börjat växa samman, medan det i övrigt finns stora områden som är helt obefolkade. Tätorternas karaktärer är dels äldre samhällen med bystruktur, dels villasamhällen från talen. Orterna nära de större städerna är mycket attraktiva genom utbudet av prisvärda villor i naturskön miljö på pendlingsavstånd från arbetsmålpunkterna. Flerbostadshus finns endast i begränsad omfattning, men är eftertraktade av äldre personer som vill bo kvar i sin hemtrakt men inte längre sköta om hus och trädgård. Barriäreffekter Under avsnitt 3.7 Miljö och naturresurser behandlas barriäreffekter övergripande för hela Norrbotnibanan. En järnväg orsakar en stor barriäreffekt, genom att man inte får korsa järnvägen annat än på särskilda platser. Norrbotniabanan kommer att byggas helt planskild, d.v.s. inga passager i plan kommer att tillåtas. Planskilda korsningar kommer att byggas där det finns ett betydande behov av att korsa banan, men många människor kommer ändå att tvingas till omvägar jämfört med nuvarande förhållanden. Järnvägen kan också orsaka fysiska och visuella intrång i bostadsmiljöer invid banan. Förutom att banan tar mark i anspråk av de fastigheter som ligger i vägen kan den också medföra förändrad utsikt, förändrade vind- och solförhållanden, annan inverkan på lokalklimatet eller annan påverkan för fastigheter som ligger nära. Bullerdämpande åtgärder kommer att krävas inom tätorterna vilket även förstärker barriäreffekten både fysiskt och visuellt. Placeringen av passager har stor betydelse för hur barriäreffekterna kommer att upplevas. Detta utreds mer ingående i järnvägsplaneskedet. Väg E4 utgör idag en kraftig barriär för de boende i byarna som vägen passerar genom. Vägen är på större delen ombyggd till mötesfri väg med mitträcke och viltstängsel vilket innebär att man inte kan ta sig över på andra sidan vägen överallt längs sträckan. Buller Under avsnitt 3.7 Miljö och naturresurser behandlas buller övergripande för hela Norrbotnibanan. Där framgår hur tågbuller kan påverka människor generellt. Buller är oönskat ljud, vilket kan påverka människor i olika hög grad beroende både på personliga förutsättningar och omgivningens förutsättningar. En annan påverkande faktor är om det bullrande ljudet pågår konstant eller uppträder med längre mellanrum. På Norrbotnaibanan planeras ca 60 tågrörelser per dygn. Det kan antas, vilket även stöds av studier i ämnet, att flera bullerkällor med olikartad karaktär stör mer än källor med likartat buller. Befintliga bullerkällor I utredningskorridoren finns idag ingen järnväg som genererar buller. Inte heller industribuller eller storstadsbuller förekommer. Större trafikstråk är därför dominerande bullerkällor som kontrasterar till den i övrigt relativt tysta omgivningen. Väg E4 är den största bullerkällan, vilken påverkar boende utmed hela E4-stråket (exempelvis i Norrfjärden, och ). Under sommaren med hastigheter på 110 km/h erhålls en ekvivalent trafikbullernivån på 55 db(a) på ca m avstånd från vägen. Maximalnivån 70 db(a) erhålls på ca m avstånd från vägmitt. Flera bostadsfastigheter utmed vägen är idag försedda med bullerskydd, såsom plank. Även väg 94 genererar märkbart trafikbuller. I den nordöstra delen av utredningsområdet kan flygtra- fiken till och från Kallax ibland upplevas som störande. Större delen av utredningsområdets västra delar utgörs av glesbygdsområden där tysta områden förekommer i stor utsträckning. De omgivande skogsmarkerna och sjöarna är viktiga rekreationsområden för de som bor i byarna. Områden som är särskilt viktiga ur bullersynpunkt Områden som idag är relativt fria från buller och i vilka tystnaden är en väsentlig del av upplevelsen kan vara Natura 2000-områden, naturreservat, rekreations- och friluftsområden och områden med höga kulturmiljövärden. Självklart är de befintliga bebyggelsemiljöerna viktiga att ta hänsyn till. Särskilt viktiga områden är Bebyggelsemiljöerna i Kopparnäs, Norrfjärden, Rosvik,, Alvik, och Möröfjärdens Natura 2000 område som är en viktig rastfågellokal (inkl. området i /Alvik där fåglarna betar), Alterberget och övriga naturskyddade områden som kan ge särskilda naturupplevelser Norrfjärdens kyrkby Rekreationsområden i anslutning till Norrfjärden, Rosvik, Sjulsmark,, Alvik, och I bebyggda områden är lokaler som används för undervisning och liknande samt sovrum särskilt viktiga att skydda för bullerstörningar. Figur Boendemiljö i Rosvik. Figur E4 vid. Här finns två planskildheter för att minska barriärerna för korsande trafikanter. 47

12 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling Övre Kvarnen Ale Ton Bälingsträsket Brändkölen Bälinge Severlins Lill-Sakris Stor-träsket Gammelstadsfj. Luleå Nygården Alvik Lag sronningen Alterberget Gäddvik Innerbodarna Alviksgården Alån Figur Tåg i höga hastigheter påverkar sin omgivning. Det finns ingen verksamhet som är extremt bullerkänslig, men Alviksgården är viktig att ta hänsyn till med avseende på djurhållningen. Vibrationer Under avsnitt 3.7 Miljö och naturresurser behandlas vibrationer övergripande för hela Norrbotnibanan. Gränsen för när skador på byggnader kan uppkomma ligger runt 5 mm/s. Det är dock mycket ovanligt att vibrationer från tåg orsakar skador i form av sättningar eller sprickor på normalt grundlagda byggnader. En viktig faktor i detta sammanhang är självklart avståndet till byggnaden. När järnvägen anläggs anpassas grundläggningen i känsliga områden för att minska vibrationsspridningen. Finkorninga havssediment som lera utgör jordar där man bör kontrollera vibrationsspridningen. Särskilt viktiga områden att ta hänsyn till ur vibrationssynpunkt är passage genom odlingsmarker i Kopparnäs, Norrfjärden, Sjulsmark, Hälleström,, Alvik och som sammanfaller med bebyggelseområden. Se även kartan, figur här intill. Luftkvalitet Under avsnitt 3.7 Miljö och naturresurser behandlas luftkvalitet övergripande för hela Norrbotnibanan. Luftmiljön inom hela utredningsområdet skiljer sig inte från de förutsättningar som i regel präglar landsbygden i norra Sverige. Lokala luftmiljöproblem i norra Sverige är främst förknippat med större tätorter. I denna järnvägsutredning utgörs den absoluta merparten av sträckan av skogsmarker och gles bebyggelse. Inom utredningsområdet har varken Luleå kommun eller Piteå kommun utfört mätning av luftkvalitet. Det finns inga större industrier eller andra större föroreningskällor förutom vägtrafik i området. Bedömningar kring luftkvalitet inom utredningsområdet bedöms vara av underordnad betydelse för JU 150. Elektromagnetiska fält Under avsnitt 3.7 Miljö och naturresurser behandlas elektromagnetiska fält övergripande för hela Norrbotnibanan. Normalt anläggs ny järnväg minst 30 meter från bebyggelse, av säkerhetsskäl och för att minimera störningar som buller och vibrationer. På detta avstånd är magnetfälten från järnvägen svagare än de som förekommer inomhus i de flesta svenska hem från ledningar och hushållsapparater. Det är endast vid passage genom bebyggelseområden i Kopparnäs, Norrfjärden, Hälleström, Rosvik,, Alvik och som frågan kan vara av visst intresse. Solbacken Altersbruk Holmen Sjulsmark Norrfjärden Kyrkby Kopparnäs Vibrationskänsliga områden Utredningsområde JU150 Harrträsket Näsudden Holsträsket Hälleström Harrbäcken Småland Nördfj. Piteå Fällträsket Storträsket Fällträsk Luleå kommun Piteå kommun 563 Flarken Gråsten Utredningskorridor JU150 inför godkännande av MKB handling Kilometer Lantmäteriet GsdBV/1279 E4 holmen Bränd- Rosviks-bodarna Bentaedet Storfjärden Svedjan Alderholmen Bäcken Sörberget Sörsundet Möröfjärden Vibrationskänsliga områden nära bebyggelse Holfj. Kallviken fjärden Dravelsviken Fagervik 48 Figur Karta över områden där det kan finnas vibrationskänsliga jordarter nära tät bebyggelse.

13 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan 4.8 Landskapets värden Följande avsnitt ger en beskrivning av de värden inom utredningsområdet som är förknippade med alla landskapets förutsättningar, dvs. naturvärden, kulturmiljövärden, friluftslivsintressen och landskapsbild. Inom utredningsområdet är många av de högsta bevarandevärdena samlade till älvdalarna, Alterälvens dalgång, Rosåns dalgång samt Aleåns (även kallad Alån) dalgång. Här finns flera bevarandevärda områden som är utpekade som riksintressen för kulturmiljö, naturvård eller Natura 2000 (se figur 4.8.1). Dessutom finns stora kulturhistoriska värden samt naturvärden i Sjulsmark. Hela kusten öster om E4 är av riksintresse för friluftslivet. Dessutom är de landskapsbildsmässiga värdena inom utredningsområdet ofta förknippade med just de utpekade, bevarandevärda områdena. Kulturlandskap med lador och norrbottensgårdar, ängs- och hagmarker samt skärgårdslandskapet. Landskapets huvudsakliga karaktär Landskapet utgör en komplex miljö skapad av naturgivna förutsättningar och människans aktivitet. Det är under ständig förvandling. Många av de naturgivna förutsättningar som sätter prägel på landskapet har formats redan under istiden. Det var då bergen fick sin nuvarande form och jordtäcket, som ger upphov till växtlighet av olika typer, blev till. Landskapet präglas av landhöjningskusten och älvdalarnas sedimentområden. Jordbruksbygderna ligger samlade främst längs älvarna, kuststräckan och de gamla havsfjärdarna. Odlingslandskapet har formats av den långa kontinuiteten samt av det älv- och kustnära läget. Landhöjningens konsekvenser kan man följa tydligt, bland annat i Aleåns dalgång och utloppet i Möröfjärden. Enligt Nordiska ministerrådets naturgeografiska indelning, där man delat in Norden i 76 regioner varav 29 berör Sverige, tillhör hela utredningsområdet region 29. Beskrivningen lyder som följer: Kustslätter och dalar med finsediment kring norra Bottenviken. Skärgård med sandiga öar, slätt vid kusten och bergkullterräng i inlandet. Utredningsområdet ligger helt under högsta kustlinjen vilket betyder att området har stigit ur havet efter den senaste istiden. Det innebär att havet har svallat ur fina partiklar från höjdpartierna så att bara en grov morän lämnats kvar, på flera berg har jorden sköljts bort alldeles så att berget ligger bart. Där det inte är bara berghällar växer ofta tallar. De fina partiklarna har avsatts där vattnet varit djupt och flutit lugnt. Detta har gett upphov till bördiga sedimentjordar i dalgångarna. Sedimentjordarna används ofta för jordbruk eller är klädda med lövskog. I gränslandet mellan dalar och höjder ligger bebyggelsen. Många av de större byarna har ett medeltida ursprung och de äldsta bygderna har ett älv- eller kustnära läge. Många av de gamla byarna är stora eller mycket stora med nationella mått mätt. Under och 1800-talen, då böndernas ställning stärktes genom skiftesreformen och utvecklingen av skogsbruket, blomstrade bygden. Det var då som norrbottengårdarna utvecklades och fick sin särskilda prägel och vid varje lämplig sjö fanns det småbrukarnybyggen. Jord- och skogsbruk är de näringar som starkast har påverkat landskapets utseende under de senaste 150 åren. Rennäringen har också nyttjat landskapet för renskötsel, men detta har påverkat landskapet i mindre grad. Fram till 1800-talet skedde inte så stora omdaningar av naturlandskapet, men då började sågverksnäringen blomstra med ökat nyttjande av skogen som följd. Det rationella skogsbrukets utveckling under 1900-talet har medfört att det idag nästan inte finns några naturskogar kvar. Skogen har likriktats. Jordbrukslandskapet förändras också. Brukningsenheterna har blivit större och mycket av det småskaliga odlingslandskapet har försvunnit. Inom utredningsområdet utvecklas olika områden i olika riktningar. Marker med god lönsamhet slås ihop till större brukningsenheter medan mindre och mer svårbrukade områden omvandlas till hästhagar eller tillåts växa igen. Det finns dock flera platser där det traditionella åkerbruket har fått leva kvar och där länsstyrelsen upprättat bevarandeplaner för odlingslandskapet. Områdena som är med i den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet är närmre beskrivna i kapitlet om Kulturmiljö och finns markerade i figur karta visande kulturmiljövärden. Landskapsbild Utredningsområdet genomkorsas av flera parallella dalgångar i nordväst-sydöstlig riktning i förlängningen till havsvikarna. De två största är den utmed Alterälven i söder och den mellan och i norr. I dalarnas lågpunkter glittrar sjöar och vattendrag. Mellan dalgångarna finns högre skogspartier, berg och våtmarker. Landskapet kan delas in i olika landskapstyper (se karta) efter hur det ser ut och brukas. Analysen bygger i huvudsak på kartstudier, material framtaget i kulturmiljöanalysen och naturinventeringen, kommunernas översiktsplaner samt fältbesök. Solbacken Altersbruk Sjulsmark ROSÅNS DALGÅNG KUPERAD SKOGSMARK FLACKT VÅTMARKSOMRÅDE Harrbäcken Småland Alterälven Harrbäcksavan Porsnäsfjärden Norrfjärden Brändön ALTER- HARRBÄCKENS Harrbäcks- Sandlabygden ÄLVENS DALGÅNGfjärden KUPERAD DALGÅNG SKOGSMARK Kopparnäs Landskapsbild Bergsviken Holmen Utredningsområde JU150 Nygården Harrträsket Näsudden Holsträsket Nördfj. Piteå Fällträsket Storträsket Övre Kvarnen Inrebyn Långträsk holmen Bränd- Rosviks-bodarna KUPERAD SKOGSMARK Flarken Rosvik Alvik ENSTAKA BERG I FLACK SKOGSMARK Alån ALEÅNS DALGÅNG Möröfjärden Figur Karta visande olika landskapstyper och känsliga passager, ur landskapsbildssynpunkt. Ale Fällträsk Utredningskorridor JU150 inför godkännande av MKB handling Kilometer Lantmäteriet GsdBV/1279 Bentaedet Storfjärden Ton Bälingsträsket Brändkölen Svedjan Alderholmen Landskapstyp Bäcken Känslig landskapspassage Lag Bälinge sberget Sörsundet Severlins Lill-Sakris Stor-träsket Luleå sronningen Gäddvik Innerbodarna Holfj. Gammelstadsfj. Kallviken fjärden Dravelsviken Fagervik 49

14 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling Norrfjärden: Där utredningsområdet angränsar mot JU140 i söder korsar den genom ett högre liggande bergsparti, speciellt den västra delen av utredningsområdet är kuperad och har höjdpunkter med berg i dagen (figur 4.8.2). Norrfjärden ligger i den sydligaste dalen, där rinner Alterälven genom hela utredningsområdet. Väster om samhället sväller älven ut i en grund sjö, Porsnäsfjärden. Dalgången är relativt bred och flack. Dalgången används till stora delar för jordbruk. Sandlabygden, Harrbäcksfjärden Harrbäcksavan Harrträsket ligger i nästa dalgång. Söder om sjöarna ligger flera mindre byar och traditionella norrbottengårdar i jordbruksmarken (figur 4.8.3). Stränderna på den norra sidan av sjöarna sluttar snabbt uppåt (förutom i området öster om E4) så här finns inte utrymme för något omfattande jordbruk. Stränderna är istället skogklädda (figur 4.8.4). Den västra delen av utredningsområdet är mer kuperad och odlingsmarken övergår i sankmark. Skogen tar överhanden. Nordost om dalgången finns några stora skogklädda berg. I övrigt är skogen in mot Luleå relativt flack. Gäddvik: Nordost om och finns en del jordbruksmark men delsträckan domineras av stora, flacka barrskogar. Ett par berg utmärker sig, till exempel sberget med radaranläggningen (figur 4.8.8), och några sjöar bryter av och skapar utblickar. Känsliga passager Utredningsområdet består av ett varierat landskap med skilda naturförutsättningar. Ett nytt järnvägsspår påverkar landskapet i varierande grad beroende på landskapskaraktär. I allmänhet är de känsligaste avsnitten passager genom/intill tätorter och annan bebyggelse samt passager av älvdalar och kulturlandskap. Norrfjärden och Alterälvens dalgång, bebyggelse och värdefullt odlingslandskap. Tydliga landskapsrum som ger byarna karaktär. Sandlabygden/Harrbäcken/Brändön, bebyggelse och värdefullt odlingslandskap. Kulturlandskap med höga värden. Norrbottensgårdar, lador och fält med traditionella gränser. Stor synbarhet. Rosvik, Norra Rosvik och passagen av Rosån, sammanhängande kulturmiljö genom hela dalgången, delvis öppet odlingslandskap. Rosviksbodarna, småskalig kulturmiljö. Landskapet runt fäboden är mycket viktigt för förståelsen. Sjulsmark, höga landskapsvärden, värdefullt odlingslandskap. Kuperad odlingsmark med kulturhistorisk utbredning och bebyggelse. Långträsk Fällträsk, bebyggelsemiljö nära vattnet. Tydliga landskapsrum som ger byarna karaktär. Hela Aleåns dalgång med,, och Alvik, bebyggelse och värdefullt odlingslandskap. Kulturlandskap. Stor synbarhet. Kulturlandskapet mellan Inibyn, Innerbodarna och Lag norr om och. Traditionellt landskap med åkrar närmast gårdarna och fäbodvallar uppe i skogen. Figur Flackt våtmarksområde. 50 Sjulsmark/Rosvik och södra : Den här delen av utredningsområdet går främst genom skogsmark. Den södra delen är varierad och kullig. Norr om Flarken finns ett flackt parti med utbredda sankmarker (figur 4.8.5). Där ligger bergen åtskilda som tydliga toppar istället för sammanhängande höjdpartier, liknande landskapet i den nordligaste delen uppe vid Gäddvik. En sammanhängande dalgång sträcker sig utmed Rosån, från Rosvik i sydost och upp norr om Sjulsmark. Utmed ån finns mindre byar och odlingsområden med ängslador (figur 4.8.6). Norra och Alvik/: Dalgången mellan byarna är mycket flack, nästan helt platt. Några trädridåer skymmer sikten väster om E4 men annars är dalen öppen (figur 4.8.7). Bostadsbebyggelsen ligger framförallt i sluttningarna norr och söder om odlingsmarken, ute på fälten finns några större aktiva gårdar och spridd jordbruksbebyggelse. Speciellt byarna norr om dalen är populära för villabebyggelse, där har de ursprungliga byarna kompletterats och vuxit med nyare småhus. på den södra sidan är mer traditionellt uppbyggd. Markerna närmast Aleån svämmar över i snösmältningen. De partierna ha traditionellt använts för slåtter eller bete medan åkrarna har legat längre upp mot husen. Många lador finns kvar från tidigare brukare. I den nordvästra delen av dalgången korsas den av några skogsskiften, men odlingslandskapet fortsätter på den norra sidan och sträcker sig även utanför utredningsområdet. Mål och riktlinjer för gestaltningen Riktlinjer för hur olika landskapstyper och känsliga passager ska hanteras i den fortsatta planeringen av Norrbotniabanan framgår av kapitel 7 Gestaltning. Ett mer detaljerat gestaltningsprogram kommer att tas fram gemensamt för hela Norrbotnibanan. Figur Kuperad skogsmark söder om Kopparnäs i fonden och Alterälvens bördiga dalgång i förgrunden. Figur Bebyggelsekaraktär i Harrbäckens dalgång. Figur Harrbäckens dalgång med skogiga stränder. Figur Rosåns dalgång är ett kulturstråk. Figur Aleåns dalgång. Figur Enstaka berg i flack skogsmark. sberget syns över stora delar av det flacka utredningsområdet.

15 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan Riksintressen och Natura 2000 På de kommande sidorna beskrivs de riksintressen inklusive Natura 2000 som berör landskapets värden. Flera av riksintresseområdena är också omnämnda i olika typer av kommunala och regionala naturinventeringar utöver de formella skydd som redovisas nedan. Nr Område Riksintresse Annat formellt skydd 1 Norrfjärdens Kulturmiljö MB 3 kap 6 kyrkstad 2 Tetberget Natura 2000 utpekat med stöd av Art- och habitatdirektivet MB 7 kap Rosviks- Kulturmiljö MB 3 kap 6 bodarna 4 Backen Naturvård MB 3 kap 6 Natura 2000 utpekat med stöd av Art- och habitatdirektivet MB 7 kap Sjulsmark Naturvård och kulturmiljö MB 3 kap 6 6 Möröfjärden Natura 2000 utpekat med stöd av Fågeldirektivet MB 7 kap Skäret Natura 2000 utpekat med stöd av Art- och habitatdirektivet MB 7 kap Norrbottens skärgård Friluftsliv och Rörligt friluftsliv MB 3 kap 6 och MB 4 kap Alterberget Natura 2000 utpekat med stöd av Art- och habitatdirektivet MB 7 kap Naturreservat, biotopskydd Natura 2000 Natura 2000 heter det nätverk av skyddsvärda områden, så kallade Natura områden, som alla EU:s medlemsstater ska bidra till enligt två av EU:s direktiv, Art- och habitatdirektivet och Fågeldirektivet. Syftet är att bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden inom gemenskapen. Som medlem i EU har Sverige åtagit sig att se till att de arter och naturtyper som pekats ut i direktiven har gynnsam bevarandestatus, dvs att de finns kvar i en långsiktigt hållbar omfattning. Beskrivning Sveriges yngsta kyrkstad. Myr- och skogsområde där kalkgynnade arter trivs. Området kan komma att utvidgas som naturreservat. En välbevarad fäbodvall. Hagmark som innehåller många av de arter som var vanliga förr men som numera är ovanliga på grund av igenväxningen. Kulturbygd med lång hävd och aktivt småskaligt jordbruk vilket även lett till höga naturvärden. Igenväxande havsvikar som blivit en bra livsmiljö för sällsynta vadarfåglar och rastplats för flyttfåglar. Betesmark som hävdats kontinuerligt sedan den steg ur havet. Kilometerlånga sandstränder, båtutflykter, fiske, myller av fåglar och turer på långfärdsskridskor, skoter eller skidor. En av Luleå kommuns mest trollska skogar, helt utan stigar och rastplatser. I sluttningen med uråldrig granskog rinner underjordiska källor fram och skapar en speciell livsmiljö. Figur Landskapsvärden av riksintresse och Natura 2000, från söder till norr, som berörs av utredningskorridoren. Nr enligt vidstående karta. (Rennäringens riksintressen redovisas närmare i kapitlet om Rennäring, se figur och ) Solbacken Altersbruk 5 1 Sjulsmark 4 Bergsviken Riksintressen Utredningsområde JU150 E4 94 Nygården Holmen Norrfjärden Kopparnäs Harrträsket Näsudden Holsträsket Harrbäcken Småland Nördfj. Piteå Fällträsket 2 Storträsket Övre Kvarnen Ale Luleå kommun Piteå kommun Flarken Riksintresse rennäring Utredningskorridorer JU150 inför Riksintresse naturmiljö godkännande av MKB handling Riksintresse kulturmiljö Natura 2000 Riksintresse väg Kilometer Lantmäteriet GsdBV/1279 Fällträsk Gråsten 3 Långnäs Rosvik E4 holmen Bränd- Rosviks-bodarna Alvik 7 Bentaedet Storfjärden Ton Bälingsträsket Brändkölen 6 Svedjan Alderholmen Riksintr rörligt friluftsliv (MB 4:2; 3:6) Riksintresse sjöfart, hamnområden Riksintresse sjöfart, farleder Bäcken Riksintresse sjöfart, sjösäkerhetsanläggning 8 Lag Bälinge Sörsundet Severlins Lill-Sakris Stor-träsket Luleå sronningen 9 Gäddvik Innerbodarna Holfj. Gammelstadsfj. Kallviken fjärden Dravelsviken Fagervik Figur Viktiga miljöförutsättningar inom utredningsområdet. Se tabell i figur för beskrivning av värdena. 51

16 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling 1. Norrfjärden, kyrka och kyrkstad - Riksintresse kultur (K60) Norrjärdens kyrka och kyrkstad ligger i Norrfjärdens centrum vid Porsnäsfjärden. Befolkningsökning På grund av befolkningsökningen och högre administrativa krav på samhället beslutades 1905 att Piteå landsförsamling skulle delas och få två nya socknar. En av dem var Norrfjärden. Namnet Norrfjärden har sedermera blivit benämningen på centralorten som samlar de närbelägna byarna Porsnäs, Håkansön och Kopparnäs under ett gemensamt namn. Den nya socknen behövde genast en ny kyrka. Den ritades av Torben Grut ( ). En arkitekt som annars är mest känd för Stockholms stadion som han ritade samtidigt som Norrfjärdenkyrkan. Sveriges yngsta kyrkstad Kyrkan invigdes Den fick en utpräglad nationalromantisk utformning för att efterlikna fornnordisk byggnadskonst. Fasaderna och de karaktäristiska strävpelarna kläddes med brädspån. Det finns också ett kapell på begravningsplatsen som är från den här tiden. Trots att avståndet till kyrkan krympt för merparten av besökarna uppfördes flera kyrkstugor nordväst om kyrkan för att bevara kyrkstadstraditionen. Flera av stugorna blev stora, två våningar och med flera lägenheter, så kallade kyrkstugekammare. De bygdes i samma stil som själva kyrkan. Kyrkstaden i Norrfjärden är den sista kyrkstaden som byggdes i Sverige. Kyrkstad De stora socknarna i norra Skandinavien ledde till uppförandet av små byggnader bredvid kyrkorna där långväga församlingsbor, som inte kunde återvända hem samma dag, kunde sova över. Det var inte tillåtet att bedriva handel i kyrkstaden, det var inte en riktig stad på så vis. Men flera kyrkstäder utvecklades med tiden till municipalsamhällen. De flesta kyrkstäderna uppkom under medeltiden då kristendomen hade stor tyngd i samhället och kyrkan var medelpunkt i det sociala livet brann träkyrkan ner och en ny kyrka i modernistisk stil byggdes för att ersätta den gamla. Den nya kyrkan ritades av norrbottensarkitekten Göte Lundström. Han skulle senare rita bland annat Piteås stadshus. Den nya kyrkan uppfördes i en strikt modernistisk stil med platta tak, kvadratiska former och slutna tegelfasader. Hela byggnadskroppens form utgår från den traditionella kyrkan med långhus och sidoskepp. 2. Tetberget - Natura 2000 Tetberget är utvalt att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns arter som ska skyddas enligt EUs art- och habitatdirektiv. Tetberget är ett myr- och skogsområde med kalkhaltig jordmån och därför trivs sällsynta kalkgynnade arter. Området domineras av fuktig kalkskog med en blandning av öppna tallbeväxta rikkärr. Orsaken till den rika växtligheten är att skalgrus ingår i den svallade moränen. Området ingår även i Piteå kommuns hänsynsområden (klass 1, vilket betyder högsta naturvärde), och det utreds om området ska avsättas som naturreservat. Piteå kommun har föreslagit en utökning av området (se figur ). Tetberget är ett relativt känt område och upptrampade stigar finns i området. Natura 2000-området omges av brukade skogar, det är endast på den norra sidan som det finns uppvuxen skog av äldre tall och gran. I området finns en nyckelbiotop i form av barrskog med stora botaniska värden. 3. Rosvik, fäbodmiljö i Rosviksbodarna (K64) Rosviksbodarna är en fäbodsmiljö som ingår i riksintresse kultur, skyddad enligt Miljöbalken 3:6. De hävdade markerna runt fäboden är även ett uppskattat utflyktsmål för botaniskt intresserade. Fäboden - en viktig födogren Rosviksbodarna ligger några kilometer norr om Rosvik och har varit byns fäbodställe sedan 1600-talet. Hit flyttades kreaturen sommartid eftersom tillgången på bete var begränsad i byn. Uppe vid fäboden kunde djuren släppas på skogsbete och den goda tillgången på bete gjorde att gårdarna kunde hålla många kor. Man nyttjade också myrar och skogslyckor runt fäboden som slåttermark för att dryga ut mängden vinterfoder åt djuren. Ju mer foder man kunde samla i utmarkerna desto större yta av byns åkrar kunde användas till annat, såsom spannmåls- och potatisodling. Mjölken som mjölkades uppe i fäboden togs om hand och ystades och kärnades till ost och smör, ofta för vidare försäljning. Smöret skeppades söderut och var en viktig inkomstkälla. En kulturlämning som är lätt att besöka En bit in på 1900-talet, när vallodlingen blev vanligare och djuren kunde hållas närmare gården i byn, minskade användningen av fäbodarna. Rosviksbodarna består idag av sex stugor, två ladugårdar, ett visthus, brunn, stengärdesgård och utedass. Strax intill, öster om E4, ligger Söderbodarna, en annan fäbod som tillhörde bönderna i Rosvik. Närheten till E4 innebär att fäbodställena är lättillgängliga för besökare men också att den historiska miljön störs av trafiken. 4. Backen - Natura 2000 och riksintresse natur Backen är utvalt att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns en naturtyp som ska skyddas enligt artoch habitatdirektivet. Den skyddsvärda naturtypen kallas Artrika torra-friska silikatgräsmarker nedanför trädgränsen. Backen består av en öppen hage på torr, stenig mark. Området har nyttjats för bete under lång tid vilket är anledningen till att så många sällsynta arter har kunnat hävda sig där. Under de senaste åren har markerna istället hävdats genom slåtter vilket på sikt kan påverka artsammansättningen i markskiktet. Ett litet delområde av hagen är fuktigare och beväxt med tuvtåtel, i övrigt dominerar rödven och stagg. Området är mycket rikt på hävdgynnade arter, däribland höstlåsbräken, kattfot, blåklocka, ärenpris, hundstarr, späd ögontröst och ormrot. Backen ligger i direkt anslutning till Sjulsmark som är av riksintresse för kulturmiljö och naturvård samt inom bevarandevärt odlingslandskap. Art- och habitatdirektivet År 1992 beslöt EU-länderna att utöka Natura 2000-begreppet till att innefatta även skydd av andra arter än fåglar och även livsmiljöer (habitat) där hotade arter kan förekomma (Rådets direktiv 92/43/EEG). Huvudsyftet med Art- och habitatdirektivet är att uppnå en hållbar utveckling genom att främja den biologiska mångfalden samtidigt som man tar hänsyn till ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov. I EUs medlemsländer är särskilda bevarandeområden utpekade. De svenska bevarandeområdena finns förtecknade hos Naturvårdsverket. Inom utredningsområdet finns Tetberget, Backen, Skäret och Alterberget. 52 Figur Norrfjärdens kyrkstad anlades 1913, det gör Norrfjärden till Sveriges yngsta kyrkstad. Byggnaderna i nationalromantisk stil är dock ritade för att se äldre ut.

17 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan 5. Sjulsmark - Riksintresse natur och kultur Byns namn, i likhet med andra byanamn med ändelsen -mark, tyder på att området upptogs för nyodling under medeltiden. Bebyggelsen har alltid varit spridd, utan gemensam bytomt. Boningshusen ligger högt i landskapet med den böljande öppna odlingsmarken runt omkring. Norrbottensgårdarna består av mangårdsbyggnader och en mängd olika ekonomibyggnader som ladugårdar, logar och härbren. Ladorna ute på åkermarken är viktiga komponenter i den värdefulla kulturmiljön. Åkrarna var länge små, fuktiga och frostlänta och man försörjde sig främst på boskapsskötsel. Ängarna var mycket vidsträckta. Efter laga skiftet skedde en kraftig uppodling varvid den gamla ängen förvandlades till åker. Än idag pågår ett aktivt jordbruk med ett tiotal mjölkbönder i byn. Det är den långa hävden tillsammans med det kuperade och varierade landskapet som givit grunden för de höga naturvärdena inom området. Soliga fält med öppna diken och åkerholmar med gamla lövträd ger goda förutsättningarna för biologisk mångfald, liksom den varierade brynzonen. Sjulsmarks agrarhistoriska värden ligger i att byn är ett levande odlingslandskap med lång kontinuitet och förhållandevis bra hävd. Många bebyggelselägen har hög ålder. Dessutom har ett flertal gårdar traditionell trähusbebyggelse, utan senare inslag. Den äldre åkern ingår vanligen utan avgränsningar i yngre former, varför odlingsmarken väsentligen präglas av markanvändningen efter laga skiftet. På några ställen kan dock gärdesbegränsningar från 1700-talets början fortfarande urskiljas. Den brukade marken ligger mellan 15 och 40 m ö h, medan omgivande höjder når höjder kring 100 m ö h. Hela området ligger under högsta kustlinjen. Brutenheten varierar lokalt. Stora tämligen flacka områden med leriga sediment gränsar till markerade höjder som ofta har sandig mark på sidorna. Miljöerna av agrarhistoriskt intresse är huvudsakligen belägna i och kring den vidsträckta och oregelbundna dalgång som omger det nu igenväxta Sjulsmarksträsket. Landskapet har stora sammanhängande öppna ytor som begränsas av barrskog. I anslutning till området ligger Aggnäsberget som ingår i Piteå kommuns utvalda hänsynsområden och Backen som är Natura 2000 och av riksintresse för naturvården. 6. Möröfjärden - Natura 2000 Möröfjärden är utvalt att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns arter som ska skyddas enligt EUs fågeldirektiv. Målet är att arterna ska finnas kvar långsiktigt på biogeografisk nivå. Hela området är klassat i högsta naturvärdesklass (klass 1) i våtmarkinventeringen samt ingår i Luleå kommuns naturvårdsplan. Följande bevarandemål finns i bevarandeplanen för Möröfjärden: Fågeldirektivet År 1979 beslöt EU-länderna att införa särskilda regler för skydd av fåglar, fågeldirektivet (Rådets direktiv 79/409/EEG). Fågeldirektivet berör totalt 200 fågelarter som förekommer i medlemsländerna. Av dem finns 66 i Sverige. Varje medlemsland ska: vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer. vidta särskilda åtgärder för fågelarter som är listade i direktivets bilaga 1. Bl.a. ska särskilda skyddsområden pekas ut (Möröfjärden är utpekat som ett sådant särskilt skyddsområde). Skyddet kan också handla om att återställa livsmiljöer för fåglarna De häckande fågelarterna ska finnas i livskraftiga bestånd inom ramen för naturlig variation. För alla fågelarterna ska det finnas goda förutsättningar för födosök, häckning eller rastning inom Natura 2000-området. Specifika bevarandemål för populationsutvecklingen av varje fågelart finns inte angivet men kommer antagligen att arbetas fram. Kunskapsläget har förbättrats i och med den fågelinventering som genomförts inom projekt Norrbotniabanan. En grund havsvik med näringsrikt vatten Möröfjärden är en grund havsvik. Natura 2000-området är större än det som normalt kallas för Möröfjärden och inkluderar även s-, fjärdarna samt stora delar av viken som är igenvuxen till våtmark. Näromgivningen utgörs av våtmark, skog (främst lövskog), sedimentstrandängar, samt brukad ängs- och åkermark. Området tillförs vatten och näring via Aleån och diken från omgivande odlingsmark. I vattenområdet vid Aleåns mynning blandas sötvatten med bräckt vatten. Vattenvegetationen är mycket frodig med stora sammanhängande sjösävområden. I mera öppna delar dominerar flytvegetationen med olika näckrosarter. Bottnarna är till stor del täckta av vattenpest, hårslinga, svalting mm. Rastlokal för flyttande fåglar Möröfjärden utgör en av de viktigaste rastlokalerna för framför allt sångsvanar, vadare, änder, gäss och tranor i Norrbotten. Det höga värdet hänger samman med dels fjärdens och strandängarnas rikedom på mat och gömslen och dels med de närbelägna fälten och kornåkrarna. Gäss, svanar och tranor födosöker på åkrarna vid Alvik och övernattar i Möröfjärden. Det är därmed en betydande flygtrafik av fåglar som följer vattendraget in mot betet i gryningen och ut till gömslena i skymningen, framför allt under vår- och höstflytt. Var betet är bäst varierar från år till år och är beroende av vad bönderna beslutar sig för att odla. Gynnsamt läge även för andra arter Strandzonen runt fjärdarna som översvämmas under vår- och högvattenflödet har skapat en frodig sumpkärrsvegetation. Exempel på platser med rik flora: Söder om Svartgrundet finns en mindre strandnära lövsumpskog som i vissa delar översvämmas av vårens högvatten. Hela området är klassat som högsta naturvårdsklass (klass 1) i våtmarkinventeringen. I inre delen av sfjärden är hornsärv en mycket vanlig art. Utmed fjärden finns också frodiga kantzoner med missne. Figur Röjningsarbete i Sjulsmark. Lång hävd har givit landskapet höga kultur- och naturvärden. Figur Aleåns utlopp i Möröfjärden. Vattnet som svämmar över på strandängarna om våren tillför näring och ger fåglarna skydd mot rovdjur. Fotot är taget drygt 500 m öster om väg E4 ut mot Möröfjärden. Översvämningsmarker finns både öster och väster om europavägen men det är de yttersta som är mest värdefulla. 53

18 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling 54 Ute på Svartgrundet finns utbredda strandängar som till stor del är beväxta av norrlandstarr, madrör och ängsull. Ute på Hästgrundet/Grytgrundet finns väl utvecklade strandängar med rik vegetation av kärrsilja, norrlandstarr mm. Möröfjärden är även ett typiskt reproduktionsområde för varmvattensfisk som abborre. Även älgar uppskattar den rika vattenvegetationen (kända viltrörelser redovisas i figur ). Inventeringar inom JU150 Under våren och sommaren 2010 genomfördes en fågelinventering i området kring Möröfjärden. Den del av Natura 2000-området som berörs av järnvägskorridor AA3 har även ingått i naturvärdesinventeringen som genomfördes hösten Resultaten av inventeringarna finns redovisade längre fram i kapitel Skäret - Natura 2000 Skäret är utvalt att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns en naturtyp som ska skyddas enligt artoch habitatdirektivet. Den berörda naturtypen kallas enligt direktivet för fuktängar med blåtåtel eller starr och är beroende av hävd (bete eller slåtter). Fuktängen är ca 7 ha stor och mestadels mycket blöt. Syftet med Natura 2000-området Skäret är att det ska bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus för den ingående naturtypen på biogeografisk nivå. Skäret ligger ca 15 km söder om Luleå. Gården anlades 1865, troligen låg stora delar av detta skifte då under vatten. I takt med att vattnet sjönk undan har marken kunnat nyttjas som betesmark. Idag betas sötvattensstrandängen av kvigor och kalvar. Dessa släpps ut på tidigt bete, vanligen redan i maj. I området finns, enligt bevarandeplanen, hävdgynnade arter som kärrsälting, liten blåklocka, ormrot, vanlig låsbräken, ängsskallra, hundstarr, säterfryle och ängsfryle. Dessa växter är beroende av att hävden av marken fortsätter. Vid Skäret finns också en iordningställd rastplats och enkla spänger att gå på utmed Aleån, för besökare och fiskeintresserade. Vandringsleden fortsätter norrut utmed Aleån (se figur ) Under 2010 gjordes en naturvärdesinvenering av natura 2000-området. Inventeringen beskrivs längre fram i kapitel Norrbottens Skärgård - Riksintresse kust-, turism- och friluftsliv Hela kust- och skärgårdsområdet öster om väg E4 är klassificerat som riksintresse för friluftsliv enligt 3 kap 6 och 4 kap 1-2 i miljöbalken. Kusten och skärgården erbjuder rika möjligheter till friluftsliv både sommar och vinter i form av båtturer, bad, fiske, bär- och svampplockning, turskidåkning, skoteråkning m.m. och har en stor betydelse för såväl befolkningen i området som för turismen. Figur Besökare i Skärets Natura 2000-område strax väster om E4 på Aleåns norra strand. All oexploaterad mark och allt vatten inom området är i något avseende intresseområden för tätortsbefolkninens rekreation och för turismen i området. Det finns också många fritidshus utmed kusten och på de större öarna. 9. Alterberget - Natura 2000 Alterberget är utvalt att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns naturtyper som ska skyddas enligt artoch habitatdirektivet. Området består av naturskog med hög förekomst av hotade arter. Förutom Natura bestämmelserna (7 kap miljöbalken) är området skyddat som naturreservat. Det ingår även i Luleå kommuns naturvårdsplan och ligger inom riksintresse friluftsliv. Biologisk mångfald Alterberget utgör ett, för kustregionen, förhållandevis stort, sammanhängande naturskogsområde. Det hyser därför en stor mångfald växter och djur knutna till naturskogsmiljöer. Då skogen inte brukas ökar andelen gamla och döda träd. En tredjedel av alla skogslevande arter är på ett eller annat sätt beroende av död ved. Ofta handlar det om svampar, skalbaggar och insekter, men även hackspettar behöver döda eller döende träd för att få mat. Stora delar av Alterberget visar tydliga spår av skogsbrand, något annat som är ovanligt inom skogsbruket. I naturliga skogar är branden den vanligaste föryngringsfaktorn eftersom branden frigör näringsämnen och ger plats för ny vegetation att etablera sig. På Alterbergets sluttning finns också ett specielt hydrologiskt förhållande, ett underjordiskt dråg. Detta ger hög luftfuktighet och delvis sumpiga marker. Här har lunglav hittats växande på gran, vilket är mycket ovanligt. Viktiga biotoper inom området På Alterberget finns flera mindre områden med stor artrikedom som skyddats särskilt. Biotopskyddet utgörs av urskogsartade bestånd av barrträd. Nyckelbiotopen har stora botaniska värden med värdefull kryptogamflora, rik förekomst av tickor och vedsvamp samt rikligt med död ved. Den har även stora ornitologiska värden. Området som ingår i nyckelbiotopen har brunnit och det är även betes- och källpåverkat. Området ingår även i naturvårdsplan Luleå, klass 1. Figur Norrbottens skärgård erbjuder många möjligheter till naturupplevelser och aktiviteter.

19 Gemensamt kapitel för järnvägsutredningar för Norrbotniabanan Fågelinventering JU150 Under våren och sommaren 2010 genomfördes en fågelinventering i området kring Möröfjärden. Inventeringen utfördes av Enetjärn Natur AB i samarbete med lokala ornitologer med god platskännedom. Resultaten av inventeringen har jämförts med tidigare kunskaper om fågellivet i området. Först inventerades vilka fåglar som rastade inom och runt Natura 2000-området, man tittade också på hur de rörde sig mellan olika områden, hur många det var och hur länge de stannade. Senare på försommaren inventerades häckande fåglar, både i skogsmark och odlingsmark inom järnvägskorridoren mellan Alvik och. Alla fåglar som sågs eller hördes artbestämdes och räknades individuellt. Syftet med fågelinventeringen var att fylla de kunskapsluckor som fanns angående fåglarnas rörelsemönster och nattplatser vid Möröfjärden samt att få en mer detaljerad bild av fåglarnas områdesutnyttjande runt fjärden. Ytterligare ett syfte var att kartlägga häckande fåglar i de naturmiljöer som kan komma att påverkas av en järnväg förbi Möröfjärden. Inventeringen har koncentrerats till de delar av Aleåns dalgång (innanför och utanför Natura 2000-områdets gränser) som ligger i eller nära järnvägsutredningens korridorer. Inventeringarna har i första hand inriktats på de fågelarter som utgör grund för utpekandet av Natura 2000-området och i andra hand på arter som är rödlistade eller på andra sätt bedöms särskilt känsliga för en järnvägsetablering (arterna finns listade i tabellen i figur ). Detta är en sammanställning av inventeringens resultat. En mer ingående beskrivning finns i rapporten Fåglar vid Natura 2000-området Möröfjärden - Inventeringar i området Alvik Betesplatser och nattplatser En stor del av de födosökande fåglarna i det inventerade området koncentrerades runt Alviksgården och Klubben. Här rastade huvuddelen av alla gäss, svanar och tranor under den första delen av våren. Efterhand som våren och snösmältningen fortskred så började även andra delar av slättbygden att användas i högre grad. Då började fälten runt, på båda sidor av E4, att dra till sig fåglar, liksom åkrarna längre åt sydost mot Svartskatan. Under fågelräkningarnas sista vecka var det mestadels runt och Svartskatan som större flockar gäss och svanar rastade (se figur ). Orsaken till hur fåglarna byter betesplats under säsongen beror på snösmältningens förlopp som i sin tur styrs av lokalklimatet. Betesområdena är därmed inte lätt utbytbara för fåglarna. Den enskilt viktigaste faktorn bakom fältvalet hos vårrastande gäss och andra betande fåglar (efter att det har tinat fram) är förekomsten av föda såsom stubb och oskördad säd. Igenväxning, avstånd till nattplats och förekomst av störningar är viktigt men spelar mindre roll. Klubbens stora betydelse för gäss, tranor och svanar beror bland annat på att särskilda foderfält har anlagts här för att locka tranorna från andra fält och på så vis undvika skördeskador. Bevakningen av kvällssträcket indikerade tydligt att områdets enda viktiga nattplats ligger i fjärden, Möröfjärdens inre del (se figur ). Gäss och svanar fanns mest runt och utanför Aleåns mynning medan tranorna befann sig lite längre in efter åns lopp. Som närmast uppehöll sig tranorna ca 1 km från E4. Tidigare år har svanar och gäss setts övernatta i viss utsträckning även i sfjärden men så skedde inte Stockarsmyran och Skäret används för nattvila endast i mycket marginell omfattning. Rörelser inom området Förutsättningarna med födosöksplatser i väster och nattplatser i öster innebär en betydande flygtrafik av fåglar in mot betet i gryningen och ut till gömslena i skymningen. Inventeringen visade att den sträckpassage som helt dominerade löper längs Aleån (se figur ). Fåglar anslöt till leden från alla de västliga betesmarkerna. Fåglarnas flyghöjd låg i genomsnitt på m höjd över marken men den varierade mellan m beroende på terrängförhållanden, vegetation, flygsträcka och så vidare. Den genomsnittliga flyghöjden för sångsvanar låg något lägre än för övriga arter. Sammantaget kan det dock slås fast att fåglarna passerade på två till tre trädhöjder, det vill säga, med betydande marginal över trädtopparna. Fåglarna verkade i stort sett oberörda av passerande biltrafik. Endast någon enstaka lågt flygande flock som tvärade över E4 reagerade på trafiken genom att svänga av något. Rastande änder, doppingar, lommar, måsar och tärnor liksom flertalet vadarfåglar sågs vid inventeringarna 2010 endast öster om E4, framförallt i fjärden. Vissa vårar kan större svämsjöar bildas på slätten Gäddträsket Gäddträsket 94 Alån Krister-Pålsab. Klubben Alvik E4 94 Alån Skäret Lillkvarnb. Sörbäcken Svartskatan fjärden sfjärden Långbacken Börtnäsheden Figur Schematisk skiss över viktiga betesområden för gäss, svanar och tranor i området runt Möröfjärden Stor ring = stort antal fåglar. Liten ring = mindre antal fåglar. Mörön Karsbäcken Kvarnbäcken E4 Teckenförklaring Utredningskorridorer JU150 inför godkännande av MKB handling Nilstjärnen Utredningsområde JU150 Natura 2000, Möröfjärden Natura 2000, Skäret Ü ( Mängden fåglar på olika betesmarker, Enetjärn Natur AB Sågträsket Norrbäcken Inibyn 1,000 2,000 3,000 Meter Gustavtjärnen Lillvikbäcken 94 Alån Krister-Pålsab. Klubben Alvik E4 94 Alån Skäret Lillkvarnb. Sörbäcken Svartskatan Lill-träsket Lill-träsket Utredningskorridorer JU150 inför Kvarnbäcken E4 godkännande av MKB handling Figur Skiss över kvällssträcket av gäss, svanar och tranor mellan betesplatserna inne i dalen och nattplatsen i Möröfjärdens inre del, fjärden. Nattplatsens avgränsning enligt slutsatser från besök på platsen. Norrbäcken fjärden Teckenförklaring Övernattningsplats, Enetjärn Natur AB Nilstjärnen Flygstråk för gäss, sångsvanar och tranor, Enetjärn Natur AB Inibyn Meter sfjärden Natura 2000, Möröfjärden Natura 2000, Skäret Utredningsområde JU150 Långbacken Börtnäsheden Mörön Karsbäcken Sågträsket Gustavtjärnen Lillvikbäcken 55 Hamptjärnen Hamptjärnen

20 Norrbotniabanan järnvägsutredning 150 Utställningshandling 56 vid Alvik och de drar då till sig hundratals änder av olika arter. Så skedde dock inte Rovfåglar Den stora mängden fåglar drar till sig uppmärksamhet från rovdjur och rovfåglar. Rastande rovfåglar rör sig över större områden och är inte stationära på specifika fält på samma sätt som fågelarter som betar spannmål och andra vegetabilier. De dras dock till områden med gott om byte och även i deras fall brukar Alviksslätten erbjuda mest föda. I synnerhet arter som falkar, kärrhökar och örnar kan dock röra sig över hela Natura 2000-området Möröfjärden och kringliggande slätter. Häckningslokal Många av vadarna och sjöfåglarna stannar kvar i Möröfjärden över sommaren och häckar. Även den uppodlade marken och lövskogarna utgör livsmiljöer och häckningsplatser för framförallt mindre fåglar. De odlade markernas häckfågelfauna är mycket varierad. Vid inventeringen här hittades inga av de arter som ligger till grund för Möröfjärdens utpekande som Natura 2000-område eller några andra Natura 2000-arter utpekade i fågeldirektivet. Däremot fann man två andra rödlistade arter som häckade i de uppodlade markerna, nämligen storspov och sånglärka. Det är framförallt lövskogen mellan Klubben och Skäret som bedöms ha höga värden för häckande fåglar. Vid inventeringen fann man två av de arter som ligger till grund för utpekandet av Möröfjärden som Natura 2000-område, grönbena och ortolansparv, samt ytterligare tre rödlistade arter, storspov, rosenfink och mindre hackspett. I Natura 2000-området Skäret fann man ytterligare ett par av häckande ortolansparvar. Stora delar av lövskogarna mellan Klubben och Skäret är ännu ganska unga men har ändå en tämligen stor mängd död ved och utvecklingspotentialen är hög. Här kan även ovanligare arter av hackspettar med tiden Art / grupp av arter Sångsvan Gäss Simänder Rovfåglar Trana Ljungpipare Brushane Storspov Vetenskapligt namn Cygnus cygnus Anser / Branta ssp. Anas ssp. Accipitriformes Grus grus Pluvialis apricaria Philomachus pugnax Numenius arquata Figur Tabell visande fokusarterna, det vill säga de fågelarter och fågelgrupper som prioriterades vid fågelinventeringen våren Vid inventeringen av häckande fågel senare på sommaren inventerades alla förekommande arter. tänkas etablera sig. Naturvärdesinventering JU150 Förutom den fågelinventering som gjorts för att säkra de värden som finns i och runt Natura 2000-området Möröfjärden har en översiktlig naturinventering gjorts inom ramen för JU150. Inventeringen är genomförd under hösten 2010 av Enetjärn Natur AB (se figur ). Syftet har varit att lokalisera och bedöma naturmiljöer inom utredningsområdet som kan ha sådana naturvärden att de i planeringsstadiet järnvägsutredning kan ha alternativskiljande karaktär eller i övrigt påverka fortsatt arbete med att utvärdera alternativen. Inventeringen ska också vara stöd för bedömningen om eventuell påverkan på områden utpekade inom Natura Inledningsvis utfördes flygbildstolkning där till slut tre övergripande landskapsavsnitt kunde väljas ut som de mest intressanta och som skulle bli föremål för vidare fältinventering. Landskapsavsnitten är: Alterälvens dalgång Rosviksbodarna - Långträsket Aleån med omgivningar Inventeringen har varit översiktlig och beskrivit olika delområden inom de tre landskapsavsnitten som bedömts med avseende på sina naturvärden. Vid fältbesöken har topografi, strukturer i våtmarker och skog, skogshistorik, naturskogselement och arter studerats liksom spår efter tidigare mänskliga störningar som avverkning och dikning. Detta är en sammanställning av inventeringens resultat. En mer ingående beskrivning finns i rapporten Norrbotniabanan JU150 Naturinventering - bedömning av naturvärden inom delar av utredningsområdet. Där presenteras också delområdena mer ingående. Alterälvens dalgång Den lilla skogsån Alterälven omges av ett småskaligt, något böljande landskap. Sammanhängande odlingsmarker och spridd bebyggelse utmed dalgången skapar en sammanhållen bygd. Där ån når havsnära nivåer strax uppströms Porsnäsfjärden vidgas dalbotten, ån formas till i ett litet deltaland med lövskogar och strandängar. Här finns partier med breda buskmarker och lövskogar kring älven, marker som tidigare nyttjats för slåtter. Porsnäsfjärden är en tidigare havsvik som idag är en grund slättsjö precis vid Norrfjärdens samhälle. Strax uppströms älvens utlopp i havet finns ett låglänt mynningsområde med flacka lövsumpskogar. Alterälvens dalgång hyser vattendragsmiljöer, strandängar och strandnära lövskogar som i ett landskapsperspektiv har höga naturvärden. Följande tre områden ansågs vid naturinventeringen innehålla ekologiska funktioner och särskilt höga natur värden av en sådan art att de inte lätt kan ersättas av andra områden i närheten: Ni1. Alterälven uppströms E4 Alterälven från Porsnäsfjärden till mynningen är ett så viktigt förbindelsestråk för djur och fåglar att det i kombination med höga naturvärden sammantaget motiverar Figur Möröfjärden i september. Vattnet i viken är näringsrikt och vegetationen frodig vilket ger gott om föda för vadare och sjöfåglar. Säv- och vassruggar är också skyddade platser som lämpar sig för häckning och vila. ett starkt skydd. Delområdet bedöms som ett naturvärde av regionalt intresse. Naturtypen och den variation som finns utmed den lilla skogsälven är ovanliga i det omgivande landskapet. Ni2. Porsnäsfjärden Porsnäsfjärden har höga naturvärden. Sjön har ett starkt skyddsintresse och en mycket stor potential att vara en fortsatt viktig fågelsjö under en lång tid framöver. Delområdet bedöms som ett naturvärde av regionalt intresse. Naturtypen är ovanlig i det omgivande landskapet. Delområde Ni3. Tuvans strandängar Tuvans strandängar har höga naturvärden. Naturområdet har ett starkt skyddsintresse och en stor potential att vara en fortsatt viktig fågellokal under en lång tid framöver. Delområdet bedöms som ett naturvärde av regionalt intresse. Naturtypen är ovanlig i det omgivande landskapet. Delområdena finns markerade i naturinventeringskartan i figur Rosviksbodarna - Långträsket Rosviksbodarna - Långträsket är ett större skogs och våtmarksdominerat landskapsavsnitt beläget på m höjd över havet mellan de båda vattendragen Aleån i norr och Rosån i söder. I området finns flera våtmarker som bedömts ha höga eller mycket höga naturvärden i samband med länsstyrelsens våtmarksinventering. Detta i kombination med att området är helt obefolkat motiverade en särskild analys och fältinventering. I det här landskapsavsnittet finns flera mindre fäbodar som samtliga har spår av tidigare hävd av myrar för både slåtter och åkerbruk. Många av myrarna är dikade eller har tidigare gjorts om till åkermark. Bland annat kring Söderbodarna där det finns stora sådana marker som idag är igenväxningsmarker. Några myrar är dock hydrologiskt nästan helt opåverkade. Skogarna i området är genomgående hårt påverkade och fragmenterade av skogsbruk. Det finns i stort inte några värdefulla områden med gammal skog kvar. Andelen sumpskogar är mycket hög, vilket bl.a. framgår av Skogsstyrelsens sumpskogsinventering. Sumpskogarna är dock i stor utsträckning påverkade av dikningar, något som givetvis gett negativa konsekvenser för sumpskogarnas skyddsvärden. Ni4. Bromyran Denna del av Bromyran är visserligen delvis påverkad av mindre dikningar men har flera orörda myrelement och är inte påverkad av kanaliseringen av Lillån. Objektets naturvärden är inte lätt utbytbara och det bedöms därför som ett naturvärde av regionalt intresse. Bromyran ingår i det större våtmarksobjektet Bjurmyran som har utpekats i den nationella myrskyddsplanen.