Redovisning av resa till Lazioregionen och Rom, Italien september 2017

Transkript

1 Redovisning av resa till Lazioregionen och Rom, Italien september 2017 Resan fokuserar på Villa d Este (1500-tal) och Villa Adriana/Hadrianus villa (100-talet) i Tivoli, Parco dei Mosti i Bomarzo (1500-tal) och Stadio dei Marmi (1930-tal) i Rom. Villa Adriana ersatte Forum Romanum som jag tänkt från början för att den är intressantare att spegla resten i. Alla platserna är präglade av var sin individ med en tydlig idé. De är skapade för privat bruk och representation men är idag offentliga och demonstrerar makt genom sin skala och påkostade byggnader och konstverk. Villa d Este Villa d Este skapades av Ippolito Este när han blev tilldelad tjänsten som guvenör i Tivoli och han knyter ihop sig själv med platsen och historien genom att spegla sin egen familjs historia i antika myter och deras karaktärer. Este inspirerades av Hadrianus Villa några kilometer bort, dess planritning och arkitektur och tog även föremål från Villa Adriana till sin egen trädgård. Han väljer liknande skulpturala motiv som Hadrianus hjältar och nymfer från det antika Grekland. Skulptören Pirro Ligorio, som lustigt nog också gjort skulpturerna i Parco dei Mosti, Bomarzo, skapade Villa d Estes alla fontäner genom att ingenjörsmässigt utnyttja Tivolis naturliga vattenfall. (En gammal man jag frågade om vägen till tågstationen visade mig en mindre trädgård på vägen och sa: Här är naturens vattenfall Villa d Este är människans.) Ett tema är naturen, det finns många djur och växter skulpterade i parken, liksom en skulptur av Diana Efesina, Moder Jord.

2 Ett annat är Herkules storverk som länkas till Ippiloto Estes många försök att bli påve, utan framgång. I villan finns alla Herkules storverk målade i taket. Geografiska platser brukar också finnas i mänsklig skulpturform i den italienska renässansparken, här är det floderna i trakten som skildras som figurer i parken. Ett Rom i miniatyr finns också.

3 Innan jag åkte tittade jag på Villa d Estes planritning och jämförde med den franska formella trädgården. Väl på plats bleknar likheterna bort eftersom Villa d Estes trädgård är byggd på en sluttning och ättlingar till kardinalen planterat många olika höga träd här och där i den välordnade strukturen. All överblick och imponerande omfång som finns i t ex Versailles försvinner här där buskar och trädtoppar hamnar sida vid sida. Det som driver besökaren framåt är ljudet av strilande vatten eller dånet av ett fall som finns bakom nästa krön.

4 Skulpturerna är ofta placerade i nischer och alkover eller bakom en fontän i en grottliknande plats. Det gör dem integrerade med arkitekturen ibland likt ett ornament eller som i en skulptural tablå.

5 Villa Adriana (Hadrianus villa) Villa Adriana från 100-talet byggdes åt kejsare Hadrianus som i mångt och mycket styrde romarriket härifrån. Det kan liknas vid en anläggning för tusentals personer med en mängd olika byggnadsrester och liksom villa d Este full av bassänger. Många har plockat härifrån genom åren tyvärr, det hade varit kul att se de skulpturer av egyptiska gudar som en gång fanns här, som Isis t ex, men en krokodil finns kvar som representant för den delen av världen. Hadrianus samlade ihop skulpturer från Romarrikets olika delar till sin villa som ett koncentrat av det väldiga riket. Idag finns förutom krokodilen, som hade sällskap av tre verkliga sköldpaddor, några grekiska fristående skulpturer, en del med pelare mellan sig och valvbågar över sig som en sammanhållande form.

6

7

8 Det syntes att det varit torka i ca sju veckor, gräset var brunt och olivträdens blad skrumpna i kanten.

9 Stadio dei Marmi/ Foro Italico Mussolinis skulpturer vid Stadio dei Marmi gick inte att se. Jag blev stoppad av olika vakter som förklarade att anläggningen var stängd till slutet av oktober, om min italienska stämmer. Irriterande, men att döma av det gröna staket jag kunde se över axeln på vakten kanske det pågick en renovering av arenan. Jag fick nöja mig med i mitt tycke fascistoida reliefer på Duca d Aosta-bron över Tibern intill. Greven av Aosta var krigsförare under första världskriget och bron byggdes på 30-talet i samband med arenabygget, då kallat Foro Mussolini, tänkt för den senare inställda olympiaden Det är ovanligt att se offentliga krigsmonument med moderna gevär och stridshjälmar på soldater i krigsscener talets monument handlar oftare om namn på stupade, symboler för seger eller fred samt den okände soldatens grav i Paris och i andra städer i världen. Ansiktsdragen är hårda och heroiserande, soldaterna på marsch från vänster till höger. Läser att skulptören bakom gjorde många krigsmonument på 30-talet, glorifiering av första världskriget som sporre inför det andra.

10 Parco dei Mosti/SacroBosco, Bomarzo Parco dei Mosti i Bomarzo är mindre känd än de andra platserna på min resa och svårare att nå, men jag hittade både rätt tåg och buss för resan norrut från Rom. Prince Pier Francesco Orsini lät uppföra parken i mitten av 1500-talet ute i skogen i närheten av hans gods. I 400 år låg den i törnrosasömn för att upptäckas av konstnärer och författare på 1950-talet. Orsini ville skaka om och överraska besökaren. En inskription på en skulptur råder: Den som inte besöker denna plats med höjda ögonbryn och spända läppar kan ej heller uppskatta världens sju underverk. Skogen är fylld av skulpturer av exotiska djur, mytologiska figurer och monster samt ett hus som starkt påminner om de förvridna perspektiven i Lustiga huset på Gröna Lund. En del figurer kommer från etruskisk mytologi, andra från medeltida historier och romerska myter. Många gåtor och metaforer att fundera på. Eftersom Villa d Este och Parco dei Mosti är samtida och av samma skulptör är de intressanta att jämföra med varann. Båda imponerar och överraskar, men i den förstnämnde möter vi hjältarna vi kan beundra, tydligt presenterade som på en utställning. I Bomarzo däremot är vi dem som övervinner rädslor och osäkerhet i möter med det okända.

11 Även i Bomarzo finns Herkules med här brottas han med en jätte.

12 Ovanpå havsguden Proteus finns ett hus, symbol för familjen Orsinis plats i världen.

13 Platsernas upphovsmän har velat få mig som betraktare att beundra gudar och överheter, eggas av stridslust eller oroas av monster och naturens märkligheter med hjälp av skulpturer i park- och stadsmiljö. För mig har det varit helt avgörande att besöka dessa platser i verkligheten, att röra mig rumsligt och se hur konsten integreras med omgivningen och se hur olika det kan upplevas. Jag har sett historiska epokers avtryck, sida vid sida med andra epoker, och hur de kommunicerar med varann. Under resan har jag tänkt på italienarnas förhållande till vad deras offentliga skulpturer och ornament berättar. Ippolito Estes högsta önskan var att bli påve och accepterad av den katolska kyrkan, ändå fyllde han villan och trädgården med Venus, Baccus och Orfeus. Det är först under talet som en del skulpturer med antika motiv i trädgården byts ut mot kristna varianter. Uppe vid olympiastadion har man idag tydligen inga problem med att det där står en obelisk med Mussolini Dux skrivet med mosaik i stora bokstäver och krigshetsande soldater i reliefer intill. Jag tänker på upploppen i Charlottesville i somras och striderna kring skulpturen av general Lee. I Usa ser man tydligen helt annorlunda på makt, konst och historia. Hur vi i offentlig konst gestaltar vår historia och vår relation till natur och medmänniskor känns mer angeläget än någonsin. Tack Iaspis för denna chans att titta i backspegeln! Elisabeth Westerlund Stockholm, 12 september 2017