Överklagan av Länsstyrelsens beslut från den diarienummer:

Transkript

1 1 Den 9 september Till Mark- och miljödomstolen Vänersborgs tingsrätt Box Vänersborg Överklagan av Länsstyrelsens beslut från den diarienummer: Undertecknad överklagar härmed rubricerat beslut till Mark- och miljödomstolen, Vänersborgs tingsrätt. Fåglar, enstaka fågel eller inga fåglar alls. Länsstyrelsen skriver i sitt ovan rubricerat beslut: Länsstyrelsen anser att tillräckligt underlag finns i ärendet för att åtgärdens lämplighet enligt 2 kap. PBL ska kunna bedömas. Länsstyrelsen delar även nämndens bedömning att den fortsatta inventeringen av fågellivet, som får anses avse ett naturvärde, kan ske under prospekteringsstadiet. Den inventering av fågellivet som gjorts, gjordes första veckan i januari det år då detta begav sig. Alltså en tid då de flesta fåglar flyttat söderut. Dalslands Miljönämnds beslut från den påpekade också angående denna fågelinventering att: Vissa mycket viktiga observationer kan dock vara hemlighållna och observationerna är inte systematiska. I beslut kan det begäras att inventering av eventuella tjäderspelplatser eller liknande genomförs, och hänsyn till sådana platser tas, innan byggandet startas. Vidare skriver Miljönämnden: Detta är inte en full fågelinventering även om det kan konstateras att området troligen inte har några större ornitologiska värden. Innan exploatering sker bör dock en kontroll av områden för vägar och vindkraftverkens placering göras. En kontroll för att säkerställa att inte platser som t.ex. spelplatser för tjäder skadas. Detta kan dock genomföras i projekteringsskedet och behöver inte vara ett hinder för att medge exploateringen. Medan kommunens beslut att säga ja till etableringen inte innehåller varken ordet fågel, eller ordet fåglar, överhuvudtaget. Att då Länsstyrelsen anser att: tillräckligt underlag finns i ärendet för att åtgärdens lämplighet enligt 2 kap. PBL ska kunna bedömas. finner undertecknad märkligt. Vilket underlag är det som är tillräckligt och som Länsstyrelsen avser i sin bedömning? Och om man nu menar att: den fortsatta inventeringen av fågellivet, som får anses avse ett naturvärde, kan ske under prospekteringsstadiet fråntar man ju medborgaren dennes, i lag skyddade, rätt att få tillgång till miljöinformation samt rätt att få delta i beslutsprocessen. Varken Länsstyrelsen, Dalslands Miljönämnd eller Dals Eds kommun har något att stödja sina kunskaper på om fågellivet på platsen då den fågelinventering som gjorts inte är en full fågelinventering. Att mena att tro skulle utgöra en saklig grund menar inte ens miljönämnden, (men åberopar den likväl) då den efterlyser tillsammans med Länsstyrelsen en fortsatt inventering av fågellivet, innan byggandet startas. Vad undertecknad kan konstatera är att möjligheterna att få delta i beslutsprocessen för den enskilde redan är passerad om fågelinventeringen tillåts vara klar efter det att beviljandet av etableringen redan skett. Undertecknad åberopar således Århuskonventionen i detta avseende och menar att hela tillståndsprocessen ska stoppas upp tills en fullvärdig och oberoende fågelinventeringen har

2 genomförts och delgivits parterna med påföljande möjlighet för dem att yttra sig över den då framtagna informationen. 2 Undertecknad bestrider således Länsstyrelsens påstående: 1. att tillräckligt underlag finns i ärendet för att åtgärdens lämplighet ska kunna bedömas. 2. att den fortsatta inventeringen av fågellivet kan ske under projekteringsstadiet. (Visserligen kan både en bedömning och fortsatt inventering ske under prospekteringsstadiet, men ska detta bli fullgott och utan att bryta mot svensk lag kan det naturligtvis inte ske.) För det har ju visat sig att Mark- och miljööverdomstolen i ett tidigare mål avslagit en ansökan från ett vindkraftsbolag på grund av just fågelförekomster. I domen, mål nr M från den , skriver Mark- och miljööverdomstolen följande: Vid en bedömning av om vindkraftverkens lokalisering kan godtas ska dock hänsyn inte bara tas till möjligheten att innehålla de buffertzoner som rekommenderas i Vindvals rapport nr 6467 Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss (2011) utan det måste ske en helhetsbedömning i fråga om etableringens påverkan på området som fågellokal. Utredningen visar att en etablering av de sju vindkraftverk som miljöprövningsdelegationen lämnat tillstånd till skulle fragmentera området och därigenom riskera att störa fåglar samt tränga bort dem från boplatser och födosöksområden. Med hänsyn till områdets påtagliga betydelse som fågellokal och de risker för rovfåglar och andra särskilt skyddsvärda fågelarter som en etablering skulle medföra, finner Mark- och miljööverdomstolen att bolaget inte har visat att den valda platsen uppfyller kravet på en lämplig lokalisering enligt 2 kap. 6 miljöbalken. Mark- och miljödomstolens dom och miljöprövningsdelegationens beslut ska därför ändras och Eolus Vind AB:s ansökan ska avslås i sin helhet. Undertecknad anser därför att en fullständig inventering av en oberoende konsult absolut skall göras för att någon överhuvudtaget ska kunna veta vad man faktiskt beslutar om eftersom tillräckliga underlag för beslut f.n. saknas. Därför anser undertecknad att Länsstyrelsens beslut skall upphävas. Jävsinvändningen. Länsstyrelsen skriver under rubrik: Länsstyrelsens bedömning : Mut- och bestickningsbrott regleras i brottsbalken och kan inte prövas av Länsstyrelsen inom ramen för det överklagade beslutet. Länsstyrelsen tolkar dock anmärkningen om bestickning som en invändning om jäv. Länsstyrelsen skriver vidare: Enligt Länsstyrelsens bedömning finns inget som tyder på att uttalandet skulle ha påverkat nämndledamöternas opartiskhet i ärendet. Det saknas därför anledning att upphäva det överklagade beslutet med anledning av jävsinvändningen. Undertecknad vill påpeka att ingen har påstått att någon påverkan har skett. Vad som åberopades av någon var att sökande har i samband med ett yttrande till kommunen angett att de avser att upprätta en stiftelse som ska gynna kultur, naturvård och ungdomsverksamhet i närområdet. Lagtexten som åberopas är: Brottsbalken, utfärdad: , ändrad: t.o.m. SFS 2012:625, 10 kap. 5 a : "Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning och det är fråga om en otillbörlig förmån för hans eller hennes fullgörande av uppgifter vid tävlingen. Första stycket gäller även om gärningen har begåtts innan gärningsmannen fått en sådan ställning som avses där eller efter det att den upphört. För tagande av muta enligt första och andra styckena döms också den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för någon annan än sig själv.

3 Lag (2012:301)." godtar ett löfte om för någon annan än sig själv. Kommunen behöver således inte ha reagerat på bestickningen för att bestickningen bevisligen ska ha ägt rum. Ett sådant löfte, om en sådan stiftelse, hör inte till en bygglovsansökan. Och biläggs löftet sådan ansökan kan det normalt uppfattas som bestickning, men tydligen inte av den myndighet som i sitt regleringsbrev har uppgiften att driva på det här med vindkraftsutbyggnaden. Därmed rubbas förtroendet för Länsstyrelsen även om det inte är ämnat att göra det. Det finns alltså starka skäl för Mark- och miljönämnden att upphäva Länsstyrelsens beslut. Därför förväntar sig undertecknad att Mark- och miljödomstolen också upphäver Länsstyrelsens beslut så att förtroendet för Länsstyrelsens opartiskhet inte rubbas. Länsstyrelsen med det regleringsbrevet i ryggen är inte lämpliga att överhuvudtaget yttra sig i detta ärende. Möjligheten att bygga och bo på sin egen fastighet. På sidan 4, sista stycket, i sitt beslut, skriver Länsstyrelsen: Den enskildes önskemål att få bygga inom ett visst område ska vägas mot eventuella andra markanvändningsanspråk beträffande samma område, exempelvis sådana som redovisas i den vägledande översiktsplanen. Markägarens rätt till sin egendom framgår av 2 kap. 15 regeringsformen som skriver följande: 15 Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. Första stycket avslutas alltså med orden: utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Och då det inte finns några angelägna allmänna intressen behöver heller inte markägaren tvingas, till vem det nu än vara månne, avstå sin äganderätt till sitt eget hem. De inskränkningar som den vägledande vindbruksplanen Vindbruk Dalsland föreskriver avser 1000 meter från vindkraftverket räknat där inga nya bygglov för bostäder kommer att beviljas. Därmed fråntar man de berörda grannarna deras ägande- och bruksrätt till sina fastigheter i detta avseende. Att Länsstyrelsen då skriver: Vad gäller klagandenas möjligheter att bebygga och använda sina fastigheter, bedömer Länsstyrelsen att vindkraftverken inte heller i dessa avseenden medför betydande olägenhet. ser undertecknad som fullständigt obegripligt. Man köper ju inte en fastighet för att ha den i fickan eller för att ha något att bara gå och titta på. En fastighet inköps ju för att kunna bygga och bo på, vilket också innebär möjligheten att kunna bedriva skogs- och jordbruk på. Eller vad man nu vill driva för verksamhet på sin inköpta fastighet. Nekas man då bygglov för bostad, eller flera bostäder, t.ex. till sina barn, är det absolut en betydande olägenhet om man nekas den möjligheten. Det borde väl Länsstyrelsen begripa. För det finns inget mellan att bygga en bostad eller att inte bygga en bostad. Inte heller har Länsstyrelsen redovisat sitt underlag till att bedöma huruvida det är en betydande olägenhet eller inte för klagandenas möjlighet att använda sina fastigheter. Och vilka störningar kan miljönämnden ingripa mot då dessa störningar förhindrar en markägare att bygga ytterligare en bostad? 3

4 4 Att etablera ett bullrande industriområde som också inskränker audiellt på fastighetens framtida möjligheter är en betydande olägenhet varför undertecknad vill att Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen skrev i sitt yttrande daterat över planförslaget Vindbruk Dalsland: Allmänt om utpekade ytor. I planförslaget, Vindbruk Dalsland, har ett stort antal områden identifierats med goda förutsättningar att etablera vindkraftsparker. I dessa skulle, enligt planhandlingarna, ca 700 verk kunna inrymmas. Med dagens teknik innebär det att utrymme finns för att producera ca 3,5 Twh per år, vilket motsvarar nästan 20 % av det förslag till mål på 20 TWh som finns avseende landbaserad vindkraft för hela riket. Skulle Dalsland ta sin andel av målet i förhållande till sin landareal skulle det motsvara ca 0,2 TWh av det totala målet på 20 TWh. Det är naturligtvis helt orealistiskt att en så hög andel av Sveriges vindkraft skulle hamna i Dalsland med tanke på den omfattande planeringsaktivitet som råder i hela landet. För att uppnå de nationella målen behövs inte särskilt många moderna större vindkraftsparker fördelat över alla Sveriges kommuner. Hittillsvarande erfarenhet från den övergripande planeringen i länet är att ambitionsnivån för vindkraftsutbyggnad överstiger kraftigt det som skulle motiveras av de aktuella kommunernas yta. Ovanstående resonemang antyder därmed att marktillgången, åtminstone utifrån ett planeringsperspektiv, med stor sannolikhet inte kommer att utgöra en trång sektor. Därför är det viktigt att planeringen utgår från en restriktiv och kräsen hållning till vilka områden som pekas ut som lämpliga. Det finns mycket goda förutsättningar för att avstå från områden där det finns andra starka motstående intressen. Detta ger utrymme för en god fysisk planering och en markanvändning som medför en från allmän synpunkt god hushållning med mark och vatten." Därför menar undertecknade att det ovan nämnda, kompletterat med vindbruksplanens anmodan om en mycket återhållsam inställning till etablering i övriga områden, gör att det beslut som nu Länsstyrelsen har fattat ska upphävas. Vi behöver inga fler vindkraftsverk i Dalsland. Avtalslagen skriver också att: 1 : Anbud om slutande av avtal och svar å sådant anbud vare, efter ty här nedan i 2-9 sägs, bindande för den, som avgivit anbudet eller svaret. Vad i nämnda paragrafer stadgas skall lända till efterrättelse, så vitt ej annat följer av anbudet eller svaret eller av handelsbruk eller annan sedvänja. I fråga om avtal, för vars giltighet enligt lag fordras iakttagande av viss form, gälle vad särskilt är stadgat. Anbud och svar måste alltså vara exakt lika för att ett bindande avtal ska uppkomma. Den som avger ett anbud är bunden av det och likaså den som avger accepten. Om svaret avviker från anbudet är den som svarat bunden av svaret som om han givit ett nytt anbud. Och då ingen berörd granne givit ett svar som är exakt likt anbudet, utan tvärtom nekar till alla intrång på sin fastighet, finns ingen laglig rätt för verksamhetsutövaren att heller köpa någon fastighet. Undertecknad vill därför att Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsens beslut då ovanstående lagtexter i grundlagen skyddar samtliga berörda grannar till vindkraftsetableringen. Speciellt också då det inte heller finns några angelägna allmänna intressen att tillgodose med en vindkraftsutbyggnad. Inte heller har Länsstyrelsen redovisat några sådana.

5 5 Enligt lagen räcker det inte med enstaka skyltar då annat säkrare skydd finns att tillgå. t.ex. stängsel. Skogsbruk. Möjligheterna att bedriva ett ostört skogsbruk begränsas inte enbart till vindkraftverkens omedelbara närhet. En vindkraftsvinge har en hastighet på c:a 250 km/h ute vid spetsarna. Skulle någon vinge lossna, vilket hänt ett flertal gånger, slungas vingen iväg flera hundra meter. Varje vinge väger, beroende på storlek förstås, bortåt ton. Och om is, som bildats på vingen, skulle släppa, slungas även dessa klumpar iväg varierande sträcka beroende på storlek och vikt. Det är sällan, eller snarare aldrig, som det ramlar rakt ner och hamnar vid vindkraftverkets fundament. Detta gör att ett riskområde helst upprättas med en radie på c:a meter runt vindkraftverket. Och ska lagen följas måste vindkraftverket stängslas in så att inga obehöriga

6 riskeras. Skogsbruk inom denna radie är därför mycket riskabelt. 6 Länsstyrelsen har inte angivit något sådant riskområde varför deras beslut inte är fullständigt och borde därför absolut upphävas. Undertecknad har svårt att förstå att Länsstyrelsen inte heller värnar om de som utnyttjar allemansrätten för bär- eller/och svampplockning, vandringar i skog och mark och/eller de som bedriver skogsbruk på sina skogsfastigheter. Att avkräva bärplockaren att denne ska ikläda sig skyddsskor och varselväst och dessutom ta på sig skyddshjälm verkar lite väl långsökt enligt undertecknads mening. Skogsbruket har ju redan idag sin skyddsutrustning. Men ingen skyddsutrustning klarar av att skydda individen för en vindkraftsvinge på t.ex. 15 ton även om personen sitter i en skördare eller skotare. Därför borde skyddsreglerna runt vindkraftverken vara sådana att vindkraftverken måste stannas om någon skogsarbetare skall vistas inom skyddsområdet på meter från verket. För att skydda de som utnyttjar allemansrätten finns väl knappast ett bättre sätt än att stängsla in verket. Och då följer man ju också intentionerna i Maskindirektivet, vilket inte heller är helt fel, trots Länsstyrelsens ovilja att skydda människor och djur från verkens uppenbara risker. Hörbart, likaväl som inte hörbart, ljud som utgör en hälsorisk för närboende. Som påtalades i överklaganden till Länsstyrelsen framgick det med all tydlighet vilka hälsorisker som kringboende grannar till vindkraftverk utsätts för. Och då åberopande en sakkunnig professor och f.d. överläkare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Medan Länsstyrelsen endast kommenterade frågan om det hörbara ljudet. Vad beträffar det hörbara ljudet har inte någon utredning presenterats huruvida berörda grannar till vindkraftsetableringen ligger i vindskyddat läge eller inte varför de presenterade värdena för respektive fastighet inte är relevanta och därför inte borde få utgöra någon grund för bedömning. Så endast av den anledningen bör Länsstyrelsens ofullständiga beslut upphävas av Mark- och miljödomstolen. Vad det sen beträffar det ohörbara ljudet har Länsstyrelsen inte alls kommenterat det överhuvudtaget. Detta är mycket märkligt. Om Länsstyrelsen nu sitter inne med mera information och kunskaper än de specialistläkare som varnar för detta skadliga ljud, bör de, enligt undertecknad, omedelbart redovisa dessa. Men då de istället inte ens kommenterar det ohörbara ljudet och dess skadliga påverkan på människan misstänker vederbörande att Länsstyrelsen inte har några kunskaper alls om detta ljud. Men i Läkartidningen finns, till en artikel, en kommentar som skriver bl.a. följande: Eftersom att jag har en bekant med hörapparat som bor 1300 meter från vindkraftverk som störs oavsett om hon har sin apparat i örat eller inte. Det finns massor av forskning som visar att vindkraftens infraljud är ett problem. Detta har vindindustrin känt till sedan 1987 men ändå hävdas att problemen inte finns. Jimmie Lindberg, Hemtjänsten, Forsalid Enligt den ovan nämnda artikeln i Läkartidningen skriver två specialistläkare: Citeras som: Läkartidningen. 2013;110:CESZ Läkartidningen 32 33/2013 Läkartidningen.se Infraljud från vindkraftverk en förbisedd hälsorisk Infraljud från vindkraftverk påverkar innerörat och utgör en möjlig hälsorisk för personer med migrän eller annan typ av central sentitisering. Regelverket för nyetablering av vindkraftverk bör revideras med hänsyn tagen till denna omständighet, anser artikelförfattarna. Håkan Enbom MD, PhD, ÖNH-specialist, otoneurolog, specialist på yrselsjukdomar

7 Inga Malcus Enbom ÖNH-specialist, specialist på allergi och överkänslighetsreaktioner; båda vid Cityhälsan ÖNH, Ängelholm 7 Tidigare vetenskapliga studier om vindkraftverk och infraljud har varit motsägelsefulla. De har därför inte varit tillräckligt trovärdiga vid planeringen av regelverket för etablering av vindkraftverk. Under de senaste åren har emellertid en ny insikt vuxit fram om central sentitisering, vilket ger en ökad förståelse för migrän, fibromyalgi och andra kroniska smärtsyndrom [1, 2] samt vissa fall av tinnitus och yrsel. Denna insikt har även betydelse för förståelsen av hur infraljud från vindkraftverk kan påverka hälsan. I flera studier har man funnit att boende nära vindkraftverk oftare har allvarliga sömnstörningar och depression. Man har även funnit en ökad frekvens av yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet, huvudvärk, ökad aktivering av autonoma nervsystemet med mera [3, 4]. Förutom det hörbara ljudet, som kan ge bullerskada och vara allmänt störande psykiskt, genererar vindkraftverk även ett pulserande infraljud som påverkar innerörat och centrala nervsystemet utan att skada själva hörseln. Infraljud är ljud med frekvenser under 20 Hz, motsvarande våglängder från 17 meter och uppåt, som inte uppfattas med normal hörsel. Detta ljud kan, om det inte dämpas kraftigt, utbreda sig över mycket långa sträckor. Det uppstår ur flera källor, till exempel pulserande flöden ur rörmynningar, stora virvlar (till exempel vindkraftverk och stora jetmotorer) och stora vibrerande ytor. I vetenskapliga studier har infraljudet från vindkraftverk uppmätts vid så låga nivåer att ljudet inte uppfattas av människa. Man har även gjort bedömningen att infraljud från vindkraftverk inte kan ge upphov till bullerskada i traditionell mening. [5] Det man inte har tagit hänsyn till i dessa studier är att infraljudet från vindkraftverk är ett rytmiskt pulserande ljud, och att det pulserande ljudtrycket påverkar innerörat även om något ljud inte uppfattas av individen. Tryckvågorna fortplantar sig till innerörats vätskefyllda hålrum, och denna»massageeffekt«påverkar sinnescellerna i innerörats hörsel- och balansdelar [6]. Man har inte heller tagit hänsyn till det faktum att en del människor är känsligare än andra för sensorisk påverkan. Vissa är påtagligt känsliga för det pulserande ljudtrycket medan andra inte påverkas av det på ett märkbart sätt. Det rytmiskt pumpande infraljudet från vindkraftverk utgör en stimulering som påverkar innerörats sensoriska funktioner [7, 8]. En sådan sensorisk stimulering kan hos personer med sensorisk överkänslighet framkalla central sentitisering med besvärande symtom såsom ostadighetsyrsel, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, synstörningar, med mera [9]. Besvären uppstår även om den uppmätta bullernivån är relativt låg eftersom infraljudet hela tiden påverkar och rytmiskt ändrar trycket i innerörats vätskerum via hörselbenskedjan. Det pulserande ljudtrycket från vindkraftverk framkallar även indirekt en aktivering av det autonoma nervsystemet med ökad utsöndring av adrenalin med åtföljande stresspåslag, risk för panikångest, högt blodtryck och hjärtinfarkt för personer med ökad sensorisk känslighet. Migrän orsakas av en genetiskt betingad central sensorisk överkänslighet med risk för central sentitiserng. Migränprevalensen är omkring 30 procent [10, 11]. Till det kommer andra orsaker till cental sentitisering, vilket innebär att drygt 30 procent av boende i närheten av vindkraftverk riskerar att, i större eller mindre utsträckning, drabbas av vindkraftverksrelaterade besvär. Speciella riskgrupper är personer med migrän eller med migrän i släkten, personer över 50 års ålder, personer med fibromyalgi och personer med tendens till ångest och depression [12]. Även barn och vuxna med ADHD och autism tillhör riskgruppen och riskerar att få sina symtom förvärrade.

8 Det är alltså inte fråga om en bullerskada i traditionell mening utan en effekt av att ett konstant pulserande ljudtryck ständigt ändrar trycket i innerörat och retar sinnesorganen där. Man kan likna det vid ett pulserande eller flimrande ljus många besväras inte märkbart medan personer med sensorisk överkänslighet kan få besvär. Flimrande ljus kan som bekant till och med utlösa epilepsi. På samma sätt utlöser det ständigt pulserande, icke hörbara infraljudet från vindkraftverk betydande besvär hos personer med central sensorisk överkänslighet. Dessa besvär kan bli kroniska, invalidiserande och leda till ångest och depression och öka risken för hjärtinfarkt. I det aktuella regelverket för etablering av vindkraftverk har hänsyn inte tagits till den potentiella risken för personer med central sensorisk överkänslighet. Vindkraftverk uppförs i dag alltför nära bebyggelse. Det aktuella regelverket bör därför revideras med ett ökat säkerhetsavstånd till bebyggelse för att förhindra eller reducera risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet. 8 Referenser 1. Woolf CJ. Central sensitization: Implications for the diagnosis and treatment of pain. Pain. 2011;152(3 Suppl): S Aguggia M, Saracco MG, Cavallini M, et al. Sensitization and pain. Neurol Sci. 2013;34 Suppl 1:S Farboud A, Crunkhorn R, Trinidade A. Wind turbine syndrome : fact or fiction? J Laryngol Otol. 2013;127(3): Shepherd D, McBride D, Welch D, et al. Evaluating the impact of wind turbine noise on healthrelated quality of life. Noise Health. 2011;13(54): Arbetsmiljöverket. Buller och bullerbekämp1ning. Stockholm: Arbetsmiljöverket; Salt AN, Hullar TE. Responses of the ear to low frequency sounds, infrasound and wind turbines. Hear Res. 2010;268(1-2): Todd NP, Rosengren SM, Colebatch JG. Tuning and sensitivity of the human vestibular system to low-frequency vibration. Neurosci Lett. 2008;444(1): Enbom, H. Vestibular and somatosensory contribution to postural control [dissertation] Lund: Lunds universitet; Lovati C, Mariotti C, Giani L, et al. Central sensitization in photophobic and non-photophobic migraineurs: possible role of retino nuclear way in the central sensitization process. Neurol Sci. 2013;34(Suppl): Ashina S, Bendtsen L, Ashina M. Pathophysiology of migraine and tension-type headache. Tech Reg Anesth Pain Manag. 2012(16): Aurora SK, Wilkinson F. The brain is hyperexcitable in migraine. Cephalalgia. 2007;27: Desmeules JA, Cedraschi C, Rapiti E, et al. Neurophysiologic evidence for a central sensitization in patients with fibromyalgia. Arthritis Rheum. 2003;48: Här är en dirketlänk till ovanstående artikel i Läkartidningen:

9 Dessa läkares, plus professor Göran Holms (hans som anfördes i överklagandena), kunskaper om detta farliga ljud anser undertecknad absolut ska ligga till grund för beslutet att bevilja eller avslå bygglovsansökan om att bygga vindkraftverken i Töftedals-Bön. Också då Länsstyrelsen själv i sitt beslut åberopade PBL 2 kap. 9 att byggnadsverk ska placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller på annat sätt medför betydande olägenhet för omgivningen. Människorna runt vindkraftsetableringen är således skyddade i lag och bör därför fortsättningsvis även få åtnjuta detta skydd. Därför vill undertecknad att Länsstyrelsens ovan rubricerade beslut om att avslå överklagandena upphävs av Mark- och miljödomstolen. Vägar till och från vindkraftverken. Verksamhetsutövaren påstår att inga nya vägar behöver byggas. Detta måste vara fullständigt fel. De vägar som nu finns är inte byggda till varje nu planerat vindkraftverk varför vägar visst måste byggas, om än kanske bara några meter. Men det kanske räcker med några meter för att slå ut eventuella befintliga hydrologiska förhållanden. Därför borde även MKB:n innehålla en opartisk redovisning, undersökning, konsekvensbeskrivning avseende dessa vägsträckors påverkan på naturen och miljön på plats. Än mindre håller de vägar som nu finns, enligt verksamhetsutövaren själv, för de enorma belastningar som man nu behöver för att kunna bygga denna vindkraftspark. Detta eftersom man menar sig behöva utnyttja tjälen vintertid för att klara just dessa belastningar. Om nu något skulle hända med något vindkraftverk på våren kan alltså inte heller reparationer slutföras förrän nästkommande vinter för att kunna utnyttja eventuell tjäle då vägarna inte tål den belastning som krävs för att transportera bort den skadade delen eller transportera dit den nya. För det den delen väger när man transporterar dit den, det väger den också när man transporterar bort den därifrån. Hela idén med att förlita sig på blott och bart eventuell bara på eventuell tjäle i vägbanorna för att kunna bygga och underhålla 150 meter höga maskiner som kostar c:a 40 miljoner per styck är en mycket hopplöst dålig idé. Punkt efter punkt i Länsstyrelsens beslut verkar vara baserat på önskedrömmar, tro och likgiltiga lösa antaganden. Att planera och bygga avställningsytor om 2000 m2 vid varje verk innebär bara det en intensiv tung trafik av stora fordon som skall transportera all denna bergskross som går åt till att bygga dessa ytor. Att då behöva vänta tills vintern och en eventuell tjäle för att kunna genomföra bygget låter inte trovärdigt. Och varifrån skall all denna krossade bergsmassa tas? Vilken del av naturen här i Dalsland skall stå för det ingreppet? Var finns den MKB:n som beskriver konsekvenserna det ingreppet orsakar i naturen? Undertecknad anser att Länsstyrelsens beslut bygger mycket på dumma önskade, icke relevanta, till synes likgiltiga, antaganden som inte alls är vid handen. Tjäle finns inte varje vinter, varför vägarna i området kommer att utsättas för onödig risk, mer än den vägbudget som finns för området tillåter. Därför anser undertecknad att Länsstyrelsens beslut också på grund av detta bör upphävas. Avslutningsvis: Den samlade bedömningen efter genomgång av samtliga inkomna synpunkter är att en mindre vindkraftsanläggning på den valda platsen kan godtas. skriver Länsstyrelsen i sitt beslut. De inkomna synpunkterna däremot, från de berörda grannarna, påvisar med all tydlighet att ingen 9

10 av dessa berörda grannar godtar någon vindkraftsanläggning alls på den valda platsen. 10 Namnunderskrifter:

11 Överklagan till Mark- och miljödomstolen av Länsstyrelsens beslut från den diarienummer: Namnunderskrifter:

12 12