Nya mediala landskap i skolan om nedladdning och hur det används i skolan

Transkript

1 Nya mediala landskap i skolan om nedladdning och hur det används i skolan Den första juli infördes en lag som i stort sätt gör det olagligt att ladda ner copyrightskyddat material från internet. Samtidigt höjs även priset på inspelningsmedia (DVD-, Cd-skivor) samt hårddiskar. Frågan är hur påverkar detta skolans värld? Hur har de tidigare större möjligheterna att dela med sig av rörlig bild påverkat det vardagliga skolarbetet? Kan det rent av vara så att nedladdningen av rörlig bild underlättat arbetet med den rörliga bilden i skolan? Mikael Kowalski, filmpedagog som årligen möter tusentals elever och hundratals pedagoger försöker förklara hur det nya mediala skollandskapet ser ut. Lite bakgrundsfakta om nedladdning: Då nedladdning av copyrightskyddat material i stort sätt är olagligt i de flesta länder är det lite osäkra källor om hur mycket som verkligen laddas ner. Vad det är som laddas ner? Vilka är det som laddar ner? Varför laddar man ner och hur påverkar det de branscher som drabbas/drar nytta av nedladdningen? Nedan följer en liten sammanställning av en del av de fakta jag lyckats finna kring frågorna ovan. Hur mycket laddas ner och vad laddas ner? Till en början var det främst musik som laddades ner illegalt. Idag har musikbranschen allt mer lyckats få internetanvändare att betala för nedladdning av musik. Musikförsäljningen dalar dock fortfarande. Enligt musikbranschens intresseorganisation Ifpi är den illegala musikmarknaden (inte enbart nedladdad musik)värd 4,6 miljarder dollar. Även databranschen har haft stora problem med nedladdning även om det där är svårare att få exakta siffror på hur mycket och till vilken kostnad. På senare tid har också film och TV-branschen börjat upptäcka minskad försäljning. Enligt en undersökning gjord 2004 av Mediavsion baserad på 8000 svenskar (15-74 år) har nära 2,2 miljoner svenskar (individer år) tillgång till bredband i hemmet. Av dessa laddar knappt en halv miljon individer i genomsnitt ner tre filmer per månad, vilket blir drygt 15 miljoner filmkopior på ett år. I åldersgruppen ungdomar år uppges hela 45 % ladda ner film. Idag anses det största illegala nedladdningssättet P2P (peer 2 peer) stå för otroliga 30 % av all internettrafik. Vilka är då de som laddar ner film, vad är det som laddas ner och varför? I stort sätt alla undersökningar gällande illegal nedladdning visar att det i högre grad är män än kvinnor som laddar ner illegalt innehåll från nätet. Enligt flera undersökningar är det även

2 unga män. Detta förklarar kanske att det som laddas ner mest idag är pornografi. Av P2Ptrafiken är c:a 60 % video. Av dessa 60 % är c:a hälften porr, en tredjedel TV och kortfilmer och resten är långfilmer. Varför laddar då folk ner det de laddar ned? För porren är svaret simpelt: internet erbjuder anonymitet för brukaren. För TV ser svaret lite annorlunda ut. Främsta anledningen anses här vara möjligheten att se programmen utan reklam. Även om vi tycker att det är mycket reklam här i Sverige så är det bara en bråkdel av antalet reklamavbrott en amerikan drabbas av. En annan anledning som ofta nämns är möjlighet att se flera avsnitt åt gången samt att inte behöva styra sitt liv efter TV-tablån. Man kan se programmen när man själv vill och hur många gånger man vill. Internet ger också alla tillgänglighet till i stort sätt alla stora program oavsett vilka kanaler man har hemma. Bland det 5 mest nedladdade TVprogrammen finner man två TV-serier som är på plats 172 (OC)och 173 (Smallville) bland de mest sedda i USA. För nedladdning av långfilm ser ofta svaren lite annorlunda ut. Då det gäller film är det ofta en kombination av tre faktorer. Den främsta som nämns i flera undersökningar är priset. Folk tycker ofta att det är för dyrt att gå på bio. Som exempel kan tas biografen jag jobbar på (Hagabion, Folkets Bio, Göteborg) som sänkte alla biljettpriser till ett pris 60:-. Första månaden fördubblades antalet besökare. Vill man öka antalet besökare verkar en biljettprissänkning alltså vara ett bra alternativ. En annan orsak till minskande biobesök är en DVD-marknad som fortfarande är på uppgående. Efter ett par år med ökningar på över 100% har marknaden svalnat och hamnat på en årlig ökning på c:a 3-4 %. Många väljer istället för att gå på bio att köpa filmen och se den hemma (till ungefär samma pris som två biobiljetter). Ytterligare en anledning som filmbolagen sällan lyfter fram är att publiken anser filmerna sämre nu än för bara några år sedan. Det är inte värt att betala för en dålig produkt längre. Det som är lite bekymrande för mediebranscherna är att förutom att det är män som är främsta nedladdarna så har det visat sig i undersökningar att de stora nedladdarna även är stora mediekonsumenter av legalt inköpta produkter. Med andra ord, många av de största syndarna är även de största brukarna på den legala marknaden. Detta är lite av ett problem för mediebranscherna då det går stick i stäv med mantrat att folk som laddar ner inte köper produkterna. Vilka är förlorare och vilka är vinnare? Förlorare är givetvis folk i de branscher som påverkas av nedladdningen. Hur mycket det påverkar är svårt att verkligen se då intresseorganisationerna för de olika branscherna ofta

3 räknar lite konstigt gällande ekonomiska förluster. Då intresseorganisationerna räknar förluster räknar de oftast på följande vis: Uppskattning av hur mycket material som distribueras illegalt gånger vad det hade kostat att köpa samma material till vanligt pris i butikerna. Problemet är att man med det räknesättet utgår utifrån att om inte internet funnits skulle alla som laddat ner illegalt där, köpt skivorna, filmerna etc. i butik istället, vilket är högst osannolikt. Det finns t.o.m. undersökningar som visar att folk laddar ner och sprider material de äger rätten att använda för privatbruk, dvs. de äger produkten själva. Vilka är då de stora förlorarna i filmbranschen? Den allra största förloraren är tveklöst porrbranschen som inte har intresseorganisationer som tar hand om deras ekonomiska intressen och har små möjligheter att få igen de förlorade inkomsterna på annat sätt. Genom utformningen på det svenska filmavtalet är den svenska filmbranschen en förlorare genom att folk går mindre på amerikansk film. För enligt filmavtalet går 10% av biobiljettpriset till Svenska Film Institutet som därmed får in pengar till att producera svensk film, finansiera regionala resurscenter eller ge ut tidningar som Zoom. I det nya filmavtalet kommer uppdelningen se lite annorlunda ut men principen av avtalet är ändå att 10% av biljettintäkterna går tillbaka till branschen. Den svenska biograffilmen torde påverkas ytterst lite av nedladdningen (video och DVDuthyrning är däremot en annan diskussion). För tittar man på P2P-sajterna ser man ganska snabbt att den svenska biofilmens del är nära på obefintlig vilket innebär att folk inte kan välja att se en nerladdad film istället för att se den på bio. Biograferna är förlorare, likaså popcornproducenterna om folk går mindre på bio (främst på amerikansk film). Vinnare är främst de som erbjuder allt snabbare bredband såsom Telia, Bredbandsbolaget, Glocalnet m.fl. samt hårdvaruproducenterna. Källor: DN, GP, Aftonbladet.se, Wired, Teknik och människa, Videomonitor, Antipiratbyrån, Ifpi, Lunarstorm samt samtal med lärare och elever. Hur har då detta nya mediala landskap påverkat arbetet med film i skolan? Frågan man lärare och elever så verkar det tycka att utvecklingen varit mycket positiv. Den allra främsta positiva påverkan är att rörlig bild har blivit mycket mer tillgänglig i klassrummet. Både lärare och elever är fullt medvetna att de rör sig i en juridisk gråzon men så länge det främjar undervisningen så verkar det finnas ett samförstånd om var man befinner sig i gråzonen. Eleverna talar inte om sina källor då de citerar ur filmer och lärarna frågar inte, eller som vissa lärare säger är det bra för undervisningen frågar jag inte. En del lärare och

4 andra pedagoger verkar också se att filmbolagen och speciellt filminstitutet ändrat sin tidigare rigida attityd till bilder i klassrummet, vilket har varit positivt. Lärare, speciellt de som undervisar i film vittnar också om att intresset för rölig bild i allmänhet har ökat. Detta främst genom att det idag finns ett mycket större utbud och allra främst att DVD-återutgivning samt nedladdningen ökar tillgängligheten för äldre filmer. Idag kan helt plötsligt film och medielärare börja arbeta med filmer som är äldre än två år, allt från riktiga klassiker till moderna klassiker. Lärare som arbetar med IT vittnar om att den ökade tillgängligheten på rörligt bildmaterial skapar kreativa elever. Elever klipper om filmer och gör egna filmer med hjälp av bilder och musik från nätet. Remixing som det kallas innebär blad annat att man klipper om G.W. Bush tal, klipper om Star Wars-filmerna (så att de blir bättre)eller klipper om Memento så den blir kronologisk. Man skapar även nya filmer med lån från andra filmer (såsom i Döda män lär inte i rutigt). Eleverna ser även nya möjligheter till musikläggning, då som de säger all musik är tillgänglig ). Helt plötsligt öppnas en hel lekstuga för blivande medieproducenter och konsumenter. Dessa filmer sprids sedan givetvis vidare via nedladdningssajter. Den illegala nedladdningen får ändå även ses som ett exempel på hur vår värld länkas samman allt mer och blir allt mer global. Idag är inte film enbart tillgänglig för de som bor i storstäderna utan för alla som sitter framför en databurk. Detta har tvingat filmbolagen att släppa filmer i allt fler kopior och se till att de finns tillgängliga inte enbart i storstäderna utan även på mindre orter runt omkring i landet. Som filmpedagog som reser runt en del har jag upptäckt att den mediala kompetensen och medievetenheten ute i landet har ökat bland yngre på senare år. Idag är inte film och TV-debatt något för enbart några få kulturskribenter i Stockholm och Göteborg utan även för medieintreserade på orter som Vilhelmina och Lysekil. Frågar man elever om varför de ser mindre film så får man flera olika svar som nästan alltid kan sammanfattas i ett svar: Dagens filmer är inte lika bra eller Jag laddar ner film men är det en film jag verkligen vill se så ser jag den först på bio (med bra bild och ljud) och sedan ser jag om den i halvtaskig kvalité hemma. Det är dock allt färre filmer som elever anser vara värda att se först på bio. Sådana filmer är ofta de stora effektfilmerna såsom Sagan om Ringen filmerna, Star Wars, Världarnas krig och liknande. Ytterligare en aspekt av detta är att de filmer som ofta laddas ner är av dålig kvalité och därmed sänker och förändrar filmupplevelsen. Ett annat svar på minskat filmtittande är att TV erbjuder bättre berättelser. Man laddar främst ner TV-program idag(vilket statistiken stödjer) och att om man får det bästa berättandet gratis

5 på TV (då de sänds) så varför skall man betala massor för mycket sämre berättelser på bio. Att TV faktiskt inte är gratis är lite svårare att få dem att förstå. Att hävda att det borde vara självklart att betala för det andra människor skapat är även det allt svårare att få elever att förstå. Detta är givetvis ett stort problem då det i längden förmodligen kommer att påverka det de kan se. Vad gäller kommersiell TV så är det ju så att de inte kan fortsätta utan riktiga tittare. Deras produkt är ju trots allt publiken som tittar på programmet då det visas. Filmbolagen måste få in pengarna någon annanstans, just nu gör de det på DVD men även Dvd-försäljningens uppsving dalar. Utan framgångsrika filmer på bio har även den svenska filmproduktionen stora problem. Vad som är ännu allvarligare ur pedagogisk synvinkel är att de regionala resurscentrumen på många ställen i Sverige är den enda filmpedagogiska resurs som finns. Sammanfattningsvis kan man ändå säga att de lärare och elever jag pratat med om nedladdning och film i skolan alla är ganska eniga: De positiva effekterna överväger den väldigt negativa effekten att man gör något olagligt. Det nya mediala landskapet har möjliggjort en bättre och bredare undervisning i film och media. En del drar t.o.m. resonemanget så långt att de hävdar att med hjälp av internet möjliggörs nu en undervisning som ligger i linje med läroplanen.