KIMITOÖNS KOMMUN UTREDNING AV KUMU- LATIVA EFFEKTER AV VINDKRAFTSPROJEKTEN

Transkript

1 Mottagare Kimitoöns kommun Dokumenttyp Utredningsrapport Datum februari 2013 Arbetsnummer KIMITOÖNS KOMMUN UTREDNING AV KUMU- LATIVA EFFEKTER AV VINDKRAFTSPROJEKTEN

2 KIMITOÖNS KOMMUN UTREDNING AV KUMULATIVA EFFEKTER AV VINDKRAFTSPROJEKTEN Datum Skriven av Granskad av Beskrivning Dennis Söderholm, Hannu Tikkanen, Matti Häkkilä, Heli Lehvola, Sonja Semeri, Janne Ristolainen, Arttu Ruhanen, Veli-Pekka Alkula Raino Kukkonen Bedömning av de kumulativa effekterna av vindkraftsprojekten i Kimitoöns kommun Referens Ramboll Niemenkatu LAHTI T F

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 1 2. PROJEKT SOM BEDÖMS Allmänt om projekten Högsåra Nordanå Lövböle Gräsböle Misskärr Stusnäs Kasnäs Olofsgård Påvalsby 3 3. KONSEKVENSER FÖR FÅGELBESTÅNDET Påverkningsmekanismer Material och metoder Beskrivning av fågelflyttningen på Kimitoön Konsekvenser Kollisioner Andra eventuella konsekvenser (bl.a. förskjutning av flyttstråken och flygningarna i jakt på föda) Källor KONSEKVENSER FÖR FLADDERMÖSSEN Påverkningsmekanismer Metoder Fladdermusarter som observerats i projektområdenas separata utredningar Andra fladdermusarter som eventuellt förekommer på projektområdena Källor KONSEKVENSER FÖR LANDSKAPET 22

4 5.1 Påverkningsmekanismer Metoder Landskapets och kulturmiljöns nuvarande situation Värdefulla landskaps- och kulturmiljöområden samt -objekt Konsekvensbedömning Konsekvenser för landskapet och kulturmiljön under byggtiden Konsekvenser för närlandskapet under driften, avstånd till kraftverken mindre än 6 km Konsekvenser för fjärrlandskapet under driften, avstånd till kraftverken mer än 6 km Konsekvenser för värdefulla landskaps- och kulturmiljöområden samt -objekt under driften Minskning av de kumulativa effekterna Osäkerhetsfaktorer Källor BULLERPÅVERKAN Påverkningsmekanismer Metoder Riktvärden Osäkerhetsfaktorer Konsekvensbedömning Dagtid Nattetid Minskning av de kumulativa effekterna Källor SKUGGEFFEKTER Påverkningsmekanismer Metoder Planeringsriktvärden Osäkerhetsfaktorer Konsekvensbedömning Minskning av de kumulativa effekterna Källor ELNÄTETS ÖVERFÖRINGSKAPACITET Bakgrund Metoder Elnätets nuvarande situation på Kimitoön och dess kapacitet 55

5 8.3.1 Fingrids elstation Fortums högspännings-distributionsnät Fingrids stamnät Investeringar i elnätet på grund av vindkraftsprojekten Anslutning till elnätet på Kimitoön Projektspecifik granskning Gräsböle Nordanå Lövböle Olofsgård Misskärr Stusnäs Påvalsby Kasnäs Källor SLUTSATSER Konsekvenser för fågelbeståndet Konsekvenser för fladdermössen Konsekvenser för landskapet Konsekvenser av buller och blinkande skuggeffekter Elnätets överföringskapacitet 63

6 BILAGOR Bilaga 1 Områden där landskapet påverkas i vindkraftverkens närområden Bilaga 2 Sektorer med landskapspåverkan Bilaga 3 Tabell över landskapspåverkan Bilaga 4 Bullerpåverkan dagtid Bilaga 5 Bullerpåverkan nattetid Bilaga 6 Blinkande skuggeffekter KARTMATERIAL Terrängdatabasen och rasterbakgrundskartor Lantmäteriverket

7 1 1. INLEDNING Tekniska nämnden i Kimitoöns kommun har beslutat att låta göra en utredning av de kumulativa effekterna av vindkraftsprojekten i kommunen. Nämnden beslöt om saken på sitt möte och i mötesprotokollets motiveringar konstateras: Det finns ett stort intresse för vindkraft på Kimitoön. För tillfället finns fyra delgeneralplaner för vindkraft och en del av en detaljplan som planläggs för vindkraft, i aktiv fas. Ytterligare har i offentligheten funnits uppgifter om ytterligare två vindkraftsparker. I varje planprocess undersöks vindkraftens konsekvenser. I samtliga planer görs åtminstone följande basutredningar: flygekorrutredning, inventering av fornlämningar, flyttfågelutredning, utredning om häckande fågelbestånd, vegetationsutredning, fladdermusutredning, landskapsutredning och fotomontage. Dessutom utreds i planbeskrivningen konsekvenserna för ytterligare ett flertal omständigheter, bl.a. buller, flimmer/reflexer, faunan, rekreation och människornas levnadsförhållanden och hälsa. För varje plan ger utredningarna en bild av konsekvenserna för planområdet och näromgivningen. Med så många vindkraftsplaner på gång och möjligen flera på kommande, så blir det aktuellt att utreda också vindkraftsparkernas, alltså de olika planernas, samkonsekvenser. Även om konsekvenserna av vindparker på respektive planområde i sig är väl utredda, så behöver konsekvenserna i ett större perspektiv ändå inte nödvändigtvis vara heltäckande. För att säkerställa situationen bör en utredning om samkonsekvenser utföras. I utredningen av kumulativa effekter (i protokollsutdraget samkonsekvenser ) har sex delområden tagits med: konsekvenser för fågelbeståndet och speciellt flyttfåglarna, konsekvenser för fladdermössen, konsekvenser för landskapet, bullerpåverkan, blinkande skuggeffekter och konsekvenser för elöverföringskapaciteten. Dessa är sådana delområden som påverkas av flera vindkraftsparker. Till exempel konsekvenserna för vegetationen eller flygekorrarna är mera begränsade till ett specifikt projektområde och konsekvenserna är inte gemensamma med andra projekt. Konsekvenserna av buller och blinkande skuggeffekter är också ganska lokala, men eftersom en del av projekten ligger nära varandra har kumulativa effekter mellan dessa undersökts också beträffande buller och blinkande skuggeffekter. I den här utredningen av kumulativa effekter har de separata utredningarna om vindkraftsprojekten, landskapsförbundets utredningar samt information som fåtts av andra aktörer använts som utgångsmaterial. Utredningen av kumulativa effekter har gjorts av Ramboll Finland Oy och deltagare i arbetet har varit FM planeringsgeograf Dennis Söderholm (projektchef, geodata), FM biolog Hannu Tikkanen och FM biolog Matti Häkkilä (konsekvenser för fåglarna), FM biolog Heli Lehvola (konsekvenser för fladdermössen), landskapsarkitekt Sonja Semeri (landskapspåverkan), ingenjör (YH) Arttu Ruhanen och ingenjör (YH) Janne Ristolainen (konsekvenser av buller och blinkande skuggeffekter) samt diplomingenjör Veli-Pekka Alkula (konsekvenser för elöverföringskapaciteten). Texten har översatts till svenska av Marita Storsjö. Utredningen av kumulativa effekter är baserad på de uppgifter om vindkraftsprojekten som fanns tillgängliga i slutet av januari Ett myndighetssamråd om utredningen ordnades i Åbo Den här utredningen kan uppdateras, om det framkommer ny information om projekten eller om nya projekt startas.

8 2 2. PROJEKT SOM BEDÖMS 2.1 Allmänt om projekten Vindkraftsparken består av de egentliga vindkraftverken, en elstation samt elöverföringsnät och servicevägar. Byggplatsen för ett vindkraftverk är cirka 60 x 80 meter. Storleken på kraftverkens fundament är 10 x 10 eller 20 x 20 meter beroende på fundamenttyp. Elöverföringen från vindkraftverken till elstationen sker vanligen med 20 kv jordkablar. Jordkablarna grävs ned i marken till cirka 0,7 meters djup och de placeras om möjligt i anslutning till vägarna. Kabeldikets bredd är cirka 0,4 meter. Till den del kabeln dras på område med tunt marktäcke placeras kablarna i en betongränna. Vägarna fram till vindkraftverken är 4 6 meter breda. Vägarna byggs av kross och beläggs med sand och grus. I vägnätet utnyttjas i mån av möjlighet befintliga skogsbilvägar som ska förbättras. 2.2 Högsåra På Kimitoön finns 3 vindkraftverk i drift på Högsåra. Via Wind Oy äger tre stycken 2 MW vindkraftverk på ön. Kraftverken togs i drift år Vindkraftverkens tornhöjd är 65 meter och rotordiametern är 72 meter. År 2010 producerade varje kraftverk i genomsnitt cirka MWh/a. 2.3 Nordanå Lövböle Målet för det aktuella projektet i Nordanå Lövböle är att bygga en vindkraftspark med 31 vindkraftverk. Projektet leds av Egentliga Finlands Energi Ab. Vindkraftverkens navhöjd är enligt projektplanen cirka 135,4 141 meter, rotordiametern är meter och avståndet mellan kraftverken är cirka meter. Eleffekten per vindkraftverk blir cirka 2,3 4 MW. Elöverföringen från vindkraftverken till elstationen sker med jordkablar. Det finns två alternativ för placeringen av elstationen på projektområdet. Elstationen ansluts till det regionala elnätet med en ny cirka 4,5 kilometer lång 110 kv luftledning eller jordkabel. För luftledningen finns två sträckningsalternativ. De senaste skedena i projekten var miljökonsekvensbedömning och utkast till delgeneralplan, som presenterades i november Gräsböle Målet för det aktuella projektet i Gräsböle är att bygga en vindkraftspark med 5 vindkraftverk. Projektet leds av Lounaisvoima Oy. Vindkraftverkens navhöjd är enligt projektplanen cirka 135,4 141 meter, rotordiametern är meter och avståndet mellan kraftverken är cirka meter. Eleffekten per vindkraftverk blir cirka 2,3 4 MW. Elöverföringen från vindkraftverken till elstationen sker med 20 kv jordkablar. Elstationen byggs intill den nuvarande 110 kv luftledningen. Enligt projektplanen ska en 20 kv luftledning byggas mellan kraftverk 1 och 3, antingen helt eller delvis. Projektets senaste skede var att utkastet till delgeneralplan var framlagt sommaren Projektets utredningar har kompletterats under vintern 2012/ Misskärr Målet för det aktuella projektet i Misskärr är att bygga en vindkraftspark med 9 vindkraftverk. Projektet leds av Taaleritehtaan Tuulipuisto I Ky. Vindkraftverkens navhöjd är enligt projektplanen cirka 120 meter, rotordiametern är 117 meter och avståndet mellan kraftverken är cirka meter. Eleffekten per vindkraftverk blir cirka 2,4 MW. Elöverföringen från vindkraftverken till elstationen sker med jordkablar. En elstation byggs intill den nuvarande 110 kv kraftledningen Dalsbruk Kimito cirka 4 km från projektområdet. För dragningen av jordkabeln finns ett sydligt och ett nordligt alternativ.

9 3 Projektets senaste skede var att utkastet till delgeneralplan var framlagt i november Stusnäs Målet för det aktuella projektet i Stusnäs är att bygga en vindkraftspark med 5 vindkraftverk. Projektet leds av Saba Wind Oy Ab. Vindkraftverkens navhöjd är enligt projektplanen 94 eller högst 124 meter, rotordiametern är högst 113 meter och avståndet mellan kraftverken är cirka meter. Eleffekten per vindkraftverk blir cirka 2,3 3 MW. Elöverföringen från vindkraftverken till elstationen sker med 20 kv jordkablar. Det finns ännu ingen närmare plan för placeringen av elstationen. Projektets program för deltagande och bedömning har offentliggjorts, men inget planutkast har ännu presenterats. 2.7 Kasnäs Målet för det aktuella projektet i Kasnäs är att bygga en vindkraftspark med 3 vindkraftverk. Projektet leds av Saba Wind Oy Ab. Kraftverkens navhöjd och rotordiameter har ännu inte noggrannare planerats. I den här utredningen har det antagits att kraftverkens navhöjd är 120 meter. Avståndet mellan kraftverken är cirka meter. Det finns inga närmare uppgifter om kraftverkens eleffekt. Elöverföringen antas ske med en ny sjökabel från Kasnäs till Dalsbruk, men ännu har inga noggrannare planer gjorts. Beslut om planläggning av projektet har fattats, men i övrigt är projektet i inledningsfasen. 2.8 Olofsgård Målet för projektet i Olofsgård är att bygga en vindkraftspark med 15 vindkraftverk. Projektet leds av Föreningen Konstsamfundet r.f. Vindkraftverkens navhöjd är enligt projektplanen cirka 140 meter, rotordiametern är 120 meter och avståndet mellan kraftverken är cirka meter. Eleffekten per vindkraftverk blir cirka 3 MW. Projektet ligger på båda sidorna om kraftledningen Dalsbruk Kimito. En ny elstation ska byggas intill ledningen. En miljökonsekvensbedömning av projektet ska göras. Bedömningsprogrammet kommer att publiceras under våren Beslut om planläggning har ännu inte fattats. 2.9 Påvalsby I Påvalsby planeras ett vindkraftsprojekt i andelslagsform enligt modell från Åland. Kimitoöns kommun är koordinator för projektet. Målet för projektet är att bygga en vindkraftspark med 15 vindkraftverk i två steg (6+9 st). Vindkraftverkens navhöjd är enligt projektplanen cirka meter och avståndet mellan kraftverken är cirka meter. Eleffekten per vindkraftverk blir cirka 3 3,6 MW. Beslut om planläggning av projektet har ännu inte fattats.

10 Figur 2-1. Karta över vindkraftsprojekten på Kimitoön. 4

11 5 3. KONSEKVENSER FÖR FÅGELBESTÅNDET 3.1 Påverkningsmekanismer Vindkraftsprojekten påverkar fåglarna på olika sätt. De viktigaste konsekvenserna är kollisioner med vindkraftverken, förändrad livsmiljö till följd av byggåtgärderna och förskjutning av flyttstråken, då fåglarna undviker att flyga i närheten av vindkraftsparker. Fågelflyttningen styrs ofta längs ledlinjer som tydligt kan urskiljas i terrängen. Många arter undviker att flyga över stora, öppna områden såsom sjöar och havsfjärdar. Under flyttningen utnyttjar rovfåglarna uppvindar. Sådana uppkommer inte över vattendrag. Därför följer deras flyttstråk ofta vattendrag och kuster. Då dessutom en del av arterna under flyttningen orienterar med hjälp av tydliga landmärken såsom åar, sjöar, åsar eller stora åkerområden, kan fågelflyttningen på lämpliga ställen vara mycket livlig. I Finland finns de viktigaste ledlinjerna för fågelflyttningen vanligen vid kusten. Intill havet, där vinden i allmänhet är starkare än i inlandet, är förutsättningarna för att utnyttja vindkraft allra bäst. Därför måste konsekvenserna för fåglarna av att vindkraftverk byggs i kustområdena bedömas mycket noggrant. Vindkraftverken orsakar olika typer av olägenheter och störningar för olika grupper av fågelarter. Det har exempelvis noterats att tranor gärna väjer för vindkraftsområden under sin flyttning och de kan ta en omväg redan flera kilometer på förhand, eftersom vindkraftsområdena syns långt. Å andra sidan verkar det som om många stora rovfåglar, exempelvis havsörnar, inte bryr sig om vindkraftverken och bl.a. i norska undersökningar har risken för att en havsörn som flyger genom ett vindkraftsområde ska kollidera med ett vindkraftverks rotorblad bedömts vara stor (Bevanger m.fl. 2010). Risken kan bero på att rovfåglarna utnyttjar uppvindar, och när de kretsar är de inte särskilt smidiga flygare, men även rovfåglarnas jakttaktik har nämnts som en delorsak till den stora kollisionsrisken. Under jakten kretsar örnarna på hög höjd och ger akt på rörelser lågt nere. Då kanske fåglarna inte i tid lägger märke till vindkraftverk som de har framför sig. Jämsides med de projektspecifika konsekvenserna för fåglarna kan vindkraftsprojekten också orsaka kumulativa effekter, om flera vindkraftsparker placeras nära varandra eller nära samma fåglars flyttstråk. Möjliga påverkningsmekanismer för flyttfåglarna är kumulativa kollisionsrisker som vindkraftsparkerna kan ge upphov till samt vindkraftsområdenas inverkan på styrningen av fåglarnas flyttning och deras flyttstråk. Om en fågel måste flyga genom flera vindkraftsområden upprepas också kollisionsrisken. I Finland flyttar fåglarna på våren främst från sydväst mot nordost och på hösten i motsatt riktning. Därför koncentreras flyttningen speciellt på hösten till kusten i väst och sydväst och då i synnerhet till uddar som är orienterade mot sydväst. På vårarna anländer fåglarna från havet över en bredare front, men till exempel havsvikarna är viktiga ledlinjer mot inlandet. Särskilt tidigt på våren, då det ännu är snö på marken, lockar också stora åkerslätter, där snön i allmänhet smälter först, stora mängder fåglar och styr också deras flyttning. I undersökningar i bl.a. Danmark och Sverige har man observerat att flyttfåglarna försöker anpassa sitt flygstråk så att de inte i onödan behöver flyga i den omedelbara närheten av vindkraftverkens rotorblad (Desholm & Kahlert 2005, Petersen m.fl. 2006). Därför kan man som en kumulativ effekt av vindkraftsparker observera att fåglarnas flyttstråk i viss mån förskjuts, då fåglarna väjer för vindkraftverk som kommer i deras väg. Ju större vindkraftspark fåglarna måste väja för, desto mera förskjuts förstås flyttstråket. Om flera vindkraftsparker ligger nära varandra, hamnar fåglarna som väjer för dem längre bort från sitt flyttstråk än förut. Konsekvenserna av detta kan vara betydande. Då fåglar förirrar sig bort från sitt normala flyttstråk kan de ha tillgång till färre rast- och födoområden, vilket kan påverka fåglarnas kondition och möjligheter att klara sig. Å andra sidan när till exempel rovfåglar måste väja för vindkraftverk som byggts på platser där fåglarna brukar kretsa i uppvindar, kan de bli tvungna att aktivt söka upp nya platser där det går att kretsa, vilket är betydligt mera ansträngande för fåglar som vanligen kretsar och glidflyger under flyttningen. Å andra sidan minskar väjningsrörelserna också sannolikheten för eventuella

12 6 kollisioner. Därför kan också den kumulativa kollisionsdödligheten till följd av projekten bli mindre än förutsett. Elöverföringsnätet kan också påverka fåglarna. Röjningen för ellinjerna förändrar livsmiljöerna och speciellt när det gäller luftledningar är konsekvensen långvarig. Luftledningarna utgör också en kännbar kollisionsrisk för fåglarna. I synnerhet hönsfåglar är ofta mera utsatta för kollisioner med luftledningar, om sådana finns i skogsmiljö. Konsekvenser av jordkablar uppkommer främst i form av störningar och förändringar i livsmiljön medan ledningarna byggs. 3.2 Material och metoder Som material för den här bedömningen av kumulativa effekter användes både utredningar som gjorts för de enskilda projekten och fågelskådares observationer på Kimitoön under åren Observationerna har fåtts av Åbo Ornitologiska Förening r.f. (TLY) och kontaktperson var föreningens områdesansvarige Kalle Rainio. Kimitoön är känd för ett stort antal fåglar, speciellt under höstflyttningen. Tiotals fågelskådare besöker området i synnerhet för att observera rovfågelflyttningen. På Kimitoön har också många sällsynta fåglar observerats, vilket är ett bevis på att ett stort antal fåglar flyttar via området, och det visar också hur aktiv fågelskådningen är. Vid bedömning av områdets värde beträffande fågelbestånd utnyttjades också ett sammandrag gjort av Egentliga Finlands Förbund: Varsinais-Suomen tärkeät lintualueet. Faunatica Fågelutredningar som gjorts i samband med de enskilda projekten och som utnyttjats i den här utredningen: Gräsböle och Nordanå Lövböle Kemiönsaaren Nordanå-Lövbölen ja Gräsbölen tuulipuistohankkeiden ympäristöselvitykset. Pesimälinnustoselvitys Suomen Luontotieto (Häckande fåglar) Nordanå-Lövbölen ja Gräsbölen Lintujen syysmuuton selvitys Suomen Luontotieto (Fåglarnas höstflyttning) Kemiönsaaren Nordanå-Lövbölen ja Gräsbölen tuulipuistojen ympäristöselvitykset. Lintujen kevätmuuton selvitys Suomen Luontotieto (Fåglarnas vårflyttning) Misskärr Misskärrin tuulipuiston pesimälinnustoselvitys. Ramboll Oy (Häckande fåglar) Kemiönsaaren Misskärrin tuulipuistoalueen ympäristöselvitykset. Selvitys alueen merkityksestä lintujen muuttoreittinä. Suomen Luontotieto (Fåglarnas flyttstråk) Kasnäs Kasnäsin tuulivoimapuiston linnusto- ja kasvillisuusselvitys. Ramboll Oy (Fåglar och vegetation) Stusnäs Stusnäsin tuulivoimapuiston linnusto- ja kasvillisuusselvitys. Ramboll Oy (Fåglar och vegetation) 3.3 Beskrivning av fågelflyttningen på Kimitoön Ett betydande flyttstråk går via Kimitoön och antalet av många arter är åtminstone på regionalt betydande nivå (TLY skriftl.). I synnerhet tranor ses i stort antal på höstarna och även antalet flyttande rovfåglar är ansenligt. Havsörnar förekommer i området året runt, och under de bästa dagarna kan över 20 individer ses från en enda observationsplats. Kimitoöns betydelse som flyttstråk för fåglarna beror på de flesta fågelarternas tendens att undvika att flyga över havet. Därför flyger de in i det sista över landområden. Då koncentreras deras

13 7 flyttstråk till spetsen av uddar och intill vattendrag. Den här så kallade tratteffekten märks på Kimitoön speciellt på höstarna, då strömmen av fåglar som flyttar mot sydväst koncentreras på Kimitoön, som sticker ut från fastlandet, och fortsätter sedan antingen över havet till Estland eller längs skärgården mot Åland och Sverige. På våren, då fåglarna anländer över en bred front över havet, är tratteffekten inte lika tydligt märkbar och antalet flyttande individer av olika arter över Kimitoön är betydligt mindre. Havsvikarna, som sträcker sig långt inåt land, styr dock i någon mån flyttningen och till exempel enligt en utredning gjord av Egentliga Finlands Förbund (Faunatica 2012) styr och samlar Pemarviken och Halikonlahti flyttningen ganska kraftigt. Observationsplatser I fågelinformationstjänsten Tiiras system för registrering av fågelobservationer finns rikligt med information från Kimitoön. Den populäraste observationsplatsen är den ganska stora åkerslätten i Björkboda i västra delen av Kimitoön, nordost om tätorten Dragsfjärd. Mitt på området finns en kulle där man har nästan fri sikt i alla riktningar, så platsen är populär bland dem som studerar flyttfåglarna. I Björkboda har flyttningen studerats heltäckande, speciellt på höstarna (under åren i september i medeltal 21 observationsdagar, TLY skriftl.) men också på vårarna och i någon mån på somrarna. Tack vare den goda sikten från Björkboda får man en ganska god bild av flyttströmmarna och var stråken går också över ett större område. Området i Björkboda har konstaterats vara ett regionalt mycket viktigt flyttområde och en knutpunkt för flyttningen, speciellt på höstarna (TLY skriftl.). Fåglarnas flyttstråk går på båda sidorna om observationskullen och också rakt över den. Därför är antalet flyttande fåglar i stort sett känt, likaså vilka arter det är fråga om, och summorna på hösten ger också en ganska god uppfattning om den verkliga flyttningen via området, speciellt beträffande stora arter. Höstflyttningens främsta flyttstråk går från Björkboda mot spetsen av Kasnäs. Därifrån fortsätter en stor del av fåglarna söderut eller mot sydost mot Estlands kust. Å andra sidan flyttar en stor del av sparvhökarna och ormvråkarna från Finland via Åland till Sverige och deras främsta flyttstråk vid Björkboda går ofta mot sydväst eller till och med väst. Berget på Lövö ligger i södra delen av Kimitoön, cirka 6 kilometer norr om Kasnäs. Från området har man god sikt i alla riktningar, så även den här platsen är lämplig för observationer av fågelflyttningen. Speciellt rovfågelflyttningen har studerats här i någon mån, men antalet observationsdagar är betydligt mindre än till exempel i Björkboda. Via området går dock ett betydelsefullt flyttstråk, eftersom många arters flyttstråk koncentreras till spetsen av Kasnäs. Bland annat ormvråkens flyttstråk går dock för det mesta västerut vid Lövö. Nedan ges en närmare beskrivning av de viktigaste arternas flyttning på Kimitoön och områdets betydelse för deras flyttning.

14 8 Figur 3-1. Observationsplatser vars observationsmaterial fågelutredningen främst är baserad på. Trana Tranan har blivit betydligt vanligare i Finland under de senaste årtiondena och antalet flyttande tranor ökar också påtagligt. Då de största dagssummorna ännu på 1990-talet var som mest 5000 fåglar kan man nu under en lämplig flyttdag se betydligt över flyttande tranor. Tranflyttningens tyngdpunkt har alltid funnits i västra Finland, eftersom de viktigaste rastområdena ligger i Österbotten och tranornas främsta flyttriktning är rakt söderut. Eftersom tranan är en stor art som utnyttjar uppvindar, undviker den in i det sista att flyga över havet, där det sällan förekommer uppvindar. I inlandet kan flyttningen ske över en bred front, men vid den sydvästra kusten koncentreras den till spetsen av uddarna och de stora öarna innan fåglarna blir tvungna att ge sig ut över havet. På Kimitoön har tranflyttningen studerats mest från Björkboda åkerslätt. Tranornas flyttstråk på höstarna varierar i någon mån beroende på rådande vindförhållanden. Vid hård västlig vind tvingas fåglarna längre österut, medan östlig vind får flyttstråket att förskjutas västerut. Därför varierar det årliga antalet flyttande fåglar mycket. Flyttsummorna på höstarna varierade mellan och tranor. Under de bästa flyttdagarna sågs tusentals fåglar från en enda plats: sågs individer, , , och Antalet flyttdagar med mer än tusen fåglar var 13. Tranornas vårflyttning är ofta fördelad över fler flyttdagar än på hösten, och då blir dagssummorna vanligen lägre än på hösten. Flyttstråket är också bredare på våren och vanligen anländer huvudtrupperna till Finland vid kustområdet mellan Åbo och Helsingfors, vanligen dock öster om Hangö. Även via Kimitoön flyttar rikligt med tranor vissa vårar. I Björkboda är vårflyttningen inte lika imponerande som höstflyttningen, men på andra populära platser där flyttningen studeras på Kimitoön, Lövö och vid Galtarbyviken, har goda flyttdagar noterats också på våren. Under den bästa flyttdagen på Lövö sågs flyttande tranor och i Galtarby 630 den Beträffande tranan är det skäl att notera att fågeln är stor, och från en lämplig observationsplats kan speciellt stora flockar ses på mycket långt håll. Därför har alla observerade fåglar inte nödvändigtvis flyttat över observationsplatsen. På höstarna går det främsta flyttstråket dock över

15 9 Björkboda åkrar mot Kasnäs och därifrån fortsätter tranorna mot söder sydost med sikte på Estland. Havsörn Havsörnen är numera en relativt vanlig syn på Kimitoön. Arten häckar speciellt på små skogbevuxna öar, men också på Kimitoöns huvudö finns åtminstone två revir (Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland). I Kimitoöns omgivning (inom 20 km radie från vindkraftsområdena) finns sammanlagt 21 bebodda havsörnsrevir. Utöver lokala häckande fåglar påträffas rikligt med kringstrykande fåglar som inte häckar och som rör sig över ett stort område över ön, också i de inre delarna av ön. Till exempel enligt Åbo Ornitologiska Förening var dagssummorna på området över 10 fåglar under 63 dagar i april oktober Den stora förekomsten av havsörn på området beskrivs av att dagssummor på till och med över 20 fåglar har noterats flera dagar i olika delar av ön. De största dagssummorna är till exempel i Björkboda , då 28 fåglar sågs, samt på Lövö då 25 kringstrykande havsörnar noterades. Vid Skärgårdshavet övervintrar dessutom ett anmärkningsvärt stort antal havsörnar från norra Ryssland, men i synnerhet under svåra isvintrar rör sig fåglarna mest i närheten av isranden. Figur 3-2. Havsörnsbon (blå cirklar) i närheten av vindkraftsområdena (gröna kvadrater).

16 10 Kungsörn Kungsörnens viktigaste flyttstråk i Finland går längs sydkusten österut via sydöstra Finland till Ryssland och vidare mot sydost. Ett annat viktigt flyttstråk går via Åbo skärgård och Åland till Sverige. På Kimitoön liksom på många andra platser är antalet havsörnar betydligt större än antalet kungsörnar. Under de bästa höstarna har man dock till exempel i Björkboda räknat ett betydande antal kungsörnar, exempelvis hösten 2008 sågs 26 flyttande kungsörnar. Antalet flyttande kungsörnar varierar dock årligen och till exempel hösten 2012 sågs endast en kungsörn. På Lövö har antalet varit något mindre, vilket delvis kan bero på att observationer görs i mindre omfattning där, men under den bästa hösten sågs ändå 19 kungsörnar. Till exempel år 2012 fanns 245 bebodda kungsörnsrevir i Finland och i dem påträffades 180 ungar i ringmärkningsålder. De gamla individerna av kungsörn stannar i sitt revir året runt. De som flyttar är endast ungfåglar och en stor del av de fåglar som ännu inte är könsmogna. Därför kan man konstatera att en avsevärd del av landets kungsörnar (ungproduktionen) flyttar via Kimitoön. Ormvråk Ormvråkens viktigaste flyttstråk i Finland på höstarna finns vid sydkusten, där flyttningen sker mot öster, och i den sydvästra skärgården, där ormvråkarna flyger via Åland mot Sverige. På vårarna är flyttningen vanligen fördelad över fler dagar än på hösten, och dagssummorna är mindre. Via den sydvästra skärgården flyttar dock ett stort antal ormvråkar på vårarna. Ormvråkarnas höstflyttning är livlig i Björkboda, där fåglarna i allmänhet tar sikte mot sydväst eller väst. De största antalen noterades hösten 2011, då höstens summa blev 911 ormvråkar. Under de bästa flyttdagarna sågs 198 ormvråkar och sågs 143 ormvråkar. Berget på Lövö ligger också intill ett stråk med livlig rovfågelflyttning. Den räknades där hela 239 ormvråkar som flyttade västerut och dessutom 39 vråkar av släktet Buteo som inte kunde artbestämmas. Blå kärrhök Liksom andra rovfåglar ses också blå kärrhök på Kimitoön i betydligt större antal på hösten än på våren. Den bästa hösten under de senaste åren, år 2011, sågs totalt 188 flyttade blå kärrhökar i Björkboda, medan den bästa vårsumman på Lövö är 4 flyttande individer våren De bästa dagssummorna på nyssnämnda områden är av samma storleksklass. I Björkboda skedde den bästa flyttningen , då 31 flyttande individer sågs, och på Lövö sågs 23 flyttande blå kärrhökar Sparvhök Sparvhöken är en av de rovfåglar som allra tydligast flyttar mot sydväst. Vid sydkusten ses mest sparvhökar vanligen på Hangö udd, men ett betydande antal sparvhökar flyttar också via den sydvästra skärgården. I synnerhet höstflyttningen är tidvis livlig på området. Under de senaste fem åren har bl.a. Björkboda haft 16 flyttdagar med fler än hundra fåglar. De bästa flyttningarna på Kimitoön är i Björkboda med 308 flyttande och på Lövö med 191 flyttande individer. Det totala antalet på hösten stiger ofta till över tusen och år 2011 sågs sammanlagt flyttande sparvhökar. På vårarna är antalet vanligen mindre och till exempel i Björkboda är den bästa vårsumman från år 2010, 48 flyttande fåglar. Den bästa dagssumman under de fem senaste vårarna är 25 flyttande individer vid Galtarbyviken Sannolikt flyttar dock mera sparvhökar via området också på våren. Flyttningen sker dock under en längre period och å andra sidan är observationerna på våren inte lika heltäckande som på hösten. Svanar På Kimitoön har ingen speciellt anmärkningsvärd svanflyttning observerats. Orsaken kan vara den långdragna höstflyttningen. Under de senaste åren har huvudflyttningen kunnat inträffa först i december, ibland till och med i början av januari. Å andra sidan kan vårflyttningen starta redan i början av mars. Flyttningen inträffar alltså till stor del under perioder då vanligen inga heltäckande observationer av flyttningen pågår på området. Den intensivaste svanflyttningen observe-

17 11 rades på berget på Lövö , då 44 flyttande sångsvanar noterades. Ganska många sångsvanar rastar dock på åkrarna på Kimitoön. Knölsvanar, som ofta häckar i skärgården, är vanligen bundna till havet och rör sig inte just alls i de inre delarna av ön. De häckar inte heller just alls i inlandet, så alla observationer av svanar som flyttar genom området gäller troligen sångsvanar. Enligt observationerna flyttar inga betydande mängder sångsvanar via Kimitoön. Gäss Kimitoön ligger inte på sädgässens främst flyttstråk, för på vårarna anländer största delen av gässen till Finland över Bottenhavet till Satakunta och Österbotten. Den vägen flyttar gäss. På höstarna går gässens flyttstråk över en betydligt bredare front och även på Kimitoön ser man tidvis måttliga mängder med flyttande sädgäss. Under den bästa flyttdagen, , i Björkboda sågs 604 flyttande sädgäss och samma höst nåddes också den största höstsumman, 631 flyttande individer. Den näst bästa flyttningen under de senaste åren var betydligt mindre, 235 flyttande fåglar , och höstsummorna är inte heller speciellt stora. Man kan konstatera att Kimitoön inte ligger på sädgässens främsta flyttstråk. I Finland ses oftast ingen egentlig grågåsflyttning, och Kimitoöns betydelse för grågässen gäller främst rastande fåglar i havsvikarna och fåglar som söker föda på åkrarna. Eftersom grågässen dagligen flyger mellan övernattnings- och rastplatserna och åkrarna där de hittar föda och eftersom tusentals grågäss kan rasta i Sjölax på sensommaren, ser man ofta arten på olika håll på ön, speciellt på sensommaren och under hösten. De största samlingarna på åkrarna har setts i Björkboda, där 820 grågäss sökte föda och 660 stycken den Annanstans på Kimitoön är samlingarna vanligen mindre, men nämnas kan att 32 fåglar som flög omkring sågs vid Galtarbyviken Förekomsten av vitkindade gäss är tudelad. Utöver de arktiska vitkindade gäss som häckar i Sibirien häckar numera också en allt större population av vitkindade gäss också vid Östersjön. De här vitkindade gässen som häckar i Skärgårdshavet ses i allt större antal också på Kimitoön, framför allt på höstarna. De största flyttobservationerna på Kimitoön har dock gjorts under de arktiska gässens huvudflyttning på hösten, då flyttningen under vissa år också går via Egentliga Finland. Den bästa flyttningen i Björkboda, flyttande vitkindade gäss, sågs , och troligen främst samma fåglar sågs också på Lövö, där summan var flyttande fåglar. De arktiska gässen rastar relativt sällan på åkrar, men hösten 2012 sågs på många ställen i Finland rekordstora samlingar på åkrar och även Kimitoön fick besök av en del av dem. I Björkboda den rastade 920 vitkindade gäss, och ännu den 7.10 fanns 900 stationära fåglar där. Åkrarna på Kimitoön spelar dock ingen särskilt viktig roll för de vitkindade gässen och det främsta flyttstråket ligger vanligen betydligt längre österut. De vitkindade gässens vårflyttning sker vanligen tydligare än höstflyttningen över Finska viken, och fastän man till exempel vissa år på senvåren ser en måttlig flyttning av arktiska lomfåglar vid Pemarviken ser man i allmänhet ingen massflyttning av vitkindade gäss i Egentliga Finland på vårarna. Samlingsområden och flygningar i jakt på föda På Kimitoön finns flera områden där fåglar samlas. Sjölax är en grund havsvik i den östra delen av ön. Den hör till skyddsprogrammet Natura 2000 (FI ) och enligt Naturadatablanketten är Sjölax sannolikt Finlands viktigaste samlingsområde för grågäss. På sensomrarna kan över grågäss rasta där, men under de senaste fem åren har det största räknade antalet varit individer år 2012 (TLY skriftl.). Gässen flyger dagligen till olika delar av ön för att hitta föda, främst dock till de stora åkerslätterna. Den viktigaste är Björkboda åkerområde där man som mest har räknat 820 grågäss Även vid Dalkarbyträsket och i Trotby har lokala samlingar med över 500 fåglar setts. Grågässen flyger alltså i stora flockar i olika delar av Kimitoön för att hitta lämpliga födoplatser. På åkrarna i Björkboda ses också anmärkningsvärda mängder rastande och ätande flyttfåglar. Utöver ovannämnda grågäss har det under de senaste åren också samlats ganska stora mängder av vitkindade gäss på området. Till exempel sågs 920 stationära vitkindade gäss. Även mindre mängder sångsvanar söker föda på åkrarna, speciellt på våren. Björkboda åkrar är

18 12 en viktig födo- och rastplats även för många tättingar såsom finkar, sånglärkor och piplärkor som syns i flockar med hundratals fåglar på vårarna och höstarna. Galtarbyviken är en smal havsvik i sydvästra delen av Kimitoön. Viken har karga stränder och i vikens innersta del finns vassruggar och frodig växtlighet. Det är inte närmare känt vilka arter som häckar där, men det är fråga om många arter av sjöfåglar. Grågäss ses i området, speciellt på höstarna. Flyttningen har studerats på området i någon mån, men inte så heltäckande som till exempel i Björkboda. Åtminstone delvis därför är antalet noterade flyttfåglar betydligt mindre. Kimitoöns betydelse som fåglarnas flyttstråk, jämförelse med övriga delar av landskapet Kimitoön ligger nära fastlandet och sträcker sig som en förlängning av fastlandet långt mot sydväst, vilket är en klar orsak till dess betydelse som flyttstråk för flyttfåglarna, speciellt på höstarna. På vårarna är de stora åkerslätterna på Kimitoön det första beaktansvärda födoområdet för flyttfåglar som anländer över havet. De smala havsvikarna Pemarviken och Halikonlahti, som sträcker sig långt inåt land, styr dessutom flyttningen, speciellt på vårarna. På kartan ser man att Kimitoön ligger mellan de här två ledlinjerna, men de ligger så nära varandra att fågelflyttningen är livlig också över Kimitoön. Många arter har sitt flyttstråk här, dock speciellt rovfåglar och tranor samt tättingar. Björkboda är enligt observationerna ett av de centralaste områdena med tanke på fågelflyttningen, speciellt på höstarna. Via det här området går flyttströmmar både söderut och mot sydväst och även mot väst. Dessutom söker ett stort antal fåglar föda på området. På grund av tratteffekten rör sig mer fåglar vid de sydligaste spetsarna av uddarna över ett mindre område än längre norrut, där flyttningen är mera spridd. Flyttningen över Kimitoön koncentreras speciellt till Björkboda och därifrån söderut mot Kasnäs. 3.4 Konsekvenser Kollisioner Uppskattning av antalet fåglar som flyger genom kraftverksområdet För att uppskatta antalet fåglar som flyger genom de olika kraftverksområdena beräknades fågeltätheterna (ind./km) på observationsplatserna utgående från tillgänglig information. Talet anger storleksordningen av mängden fåglar som i medeltal flyttar genom ett område som är en kilometer brett. Tillräckligt heltäckande material för bedömning av tätheten finns endast för projektet i Nordanå Lövböle samt uppgifter om amatörfågelskådares iakttagelser på observationsplatsen i Björkboda. Båda områdena ligger väster om Kimitoöns kommuncentrum, så antalet fåglar beskriver närmast flyttströmmarna i öns västra del. Uppgifterna om fågeltätheten på Nordanå Lövböle projektområde har fåtts genom att antalet flyttfåglar som nämns i MKB-beskrivningen har dividerats med områdets bredd. Informationskälla i Björkboda är Åbo Ornitologiska Förenings observationsmaterial från de senaste fem åren. I kolumnen Observerat antal har de största noterade totala antalen per art under de fem senaste åren på våren och hösten summerats. Fågeltätheterna har fåtts genom en artvis uppskattning av observerbarhetsprocent samt observerbarhetsradie. Observerbarhetsprocenten beskriver hur stor andel som med det gjorda observationssamplet har setts från observationsplatsen av alla de fåglar som flög förbi området. Observerbarheten varierar från art till art, främst beroende på hur lång flyttningstiden är. För havsörnen och sångsvanen är observerbarhetsprocenten låg på grund av att arterna flyttar under en mycket lång tidsperiod så att en betydande del av flyttningen inträffar utanför de dagar då observationer har gjorts. Tranornas flyttningstid är däremot kort och sker under massflyttningsdagar då de lätt kan observeras. Det teoretiska antalet flyttande fåglar vid observationsplatsen anger hur många fåglar som skulle ha kunnat ses, om observationer hade pågått oavbrutet. Observerbarhetsradien beskriver på hur stort område arten kan observeras och antalet har antecknats. Fågeltätheten har beräknats genom att det teoretiska antalet flyttande fåglar har divi-

19 13 derats med observerbarhetsradien. Med god optik kan arter i verkligheten identifieras och antecknas på betydligt längre avstånd, vilket ökar täthetsvärdet. Å andra sidan passerar en del av de fåglar som flyger också på nära håll obemärkt förbi, vilket minskar täthetsvärdet. I kollisionsmodelleringen nedan användes större täthetsvärden (med fet stil i tabellen) än vad ovannämnda olika materialkällor gav. Tabell 3-1. Antal flyttande fåglar och fågeltäthet i Björkboda samt fågeltäthet på Nordanå Lövböleområdet. Art Observerat antal Uppskattad observerbarhet % Teoretiskt antal flyttande vid observationsplatsen Observerbarhetsradie km Fågeltäthet/km i Björkboda Fågeltäthet Nordanå och Lövböle MKB sångsvan sädgås grågås vitkindad gås ? bivråk havsörn blå kärrhök sparvhök ormvråk fjällvråk ? kungsörn ? trana I följande steg bedömdes utgående från fågeltätheten antalet av alla iakttagna fåglar som flög över vindkraftsområdet, varvid undersökningsfönstrets bredd var summan av alla områdens bredd vinkelrätt mot den främsta flyttriktningen (tot. 23 km) (Tabell 3-2). Uppskattningen är behäftad med flera inexaktheter och felkällor, så resultatet kan anses vara endast ungefärligt. En beaktansvärd inexakthet är bl.a. att antalet fåglar som flög genom områdena har beräknats med samma täthetsvärde på alla områden. I verkligheten kan antalet flyttfåglar beroende på art variera betydligt i olika delar av ön. Därför anges uppskattningarna av antalet kolliderande fåglar inte områdesvis. Den här metoden för att få en total uppskattning ansågs lämplig, eftersom kraftverksområdena ligger i olika delar av ön, vilket jämnar ut felen. På vissa områden kan talen vara för små och på vissa för stora. I det tredje steget beräknades antalet fågelkollisioner enligt ovannämnda matematiska modell (Tabell 3-2). Kollisionsmodell Allmänt Som stöd för bedömningen av kollisionskonsekvenserna har man under de senaste åren också utvecklat flera olika matematiska modeller, som gör det möjligt att på en ungefärlig nivå bedöma och jämföra den fågeldödlighet som olika vindkraftsområden förorsakar. Fåglarnas kollisionsrisk uppskattades med en beräkningsmetod vars teoretiska modellering kommer från Lucas m.fl. (2007) verk Birds and windfarms enligt en teori i kapitel 15 (Band m.fl. 2007a). Uppskattningen sker i två steg. I det första steget uppskattas utgående från observationer i terrängen och sannolikhetsberäkningar sannolikheten för att en undersökt fågelart ska möta ett vindkraftverk med snurrande rotorblad. I beräkningen beaktas antalet fåglar som flyger genom vindkraftsområdet på en höjd där det föreligger risk för kollision och rotorernas antagna sammanlagda yta.

20 14 I det andra steget beräknas sannolikheten för att en fågel som flyger genom de snurrande rotorbladen ska träffa bladen. Sannolikheten för att träffa bladen påverkas av fågelns hastighet, storlek, flygsätt, rotorns rotationshastighet, rotorbladens längd och bredd, bladvinkeln och antalet blad. Som väjningsfaktor i kollisionsmodeller har man vanligen använt 0,95 0,97, vilket innebär att % av fåglarna väjer för vindkraftverk som kommer i deras väg och endast 3 5 % av fåglarna flyger genom vindkraftsområdet. I vissa undersökningar har det dock konstaterats att i verkligheten upp till % av fåglarna väjer för kraftverkens rotorblad (bl.a. Desholm & Kahlert 2006, Scottish Natural Heritage 2010). Väjningen beror till största delen på att de stora vindkraftverken (bl.a. den vita färgen och blinkningarna från rotorbladen) vid goda väderförhållanden syns mycket långt och att fåglarna därför har goda möjligheter att ta en omväg kring vindkraftsparken och på så sätt undvika kollisioner (Koistinen 2004, Scottish Natural Heritage 2010). I tabell 3-2 ges en uppskattning av antalet kollisioner, om det antal kraftverk som ingår i projektplanerna (90 st) finns på det planerade området. Utgående från observationerna har en uppskattning gjorts för de mest riskkänsliga arterna, som på grund av sin storlek och flyghöjd mest sannolikt kommer att ha kraftverk i sin väg. Storleksordningen för det antal fåglar som flyger genom vindkraftsområdet beräknades med hjälp av de genomsnittliga flyttfågeltätheterna som uppskattades med stöd av observationsmaterialet. I beräkningarna antogs att kraftverken ligger till 50 % i skydd av varandra (ökar inte den yta som fåglarna möter) och kraftverken snurrar 75 % av tiden. Kraftverkens rotorer antogs vara 62,5 meter långa. Tabell 3-2. Uppskattningar av det sammanlagda antalet fåglar som flyger genom områdena samt antalet fåglar som kolliderar med vindkraftverk. Art Antal som flyger genom området Andel som flyger på riskhöjd % Möten utan väjning Väjnings- % Kollisioner Sångsvan , ,89 Sädgås , ,48 Grågås ,7 97 2,8 Havsörn , ,11 Sparvhök , ,07 Ormvråk , ,36 Fjällvråk , ,11 Trana ,1 97 4,23 Blå kärrhök ,26 Bivråk , ,3 Vitkindad gås , ,47 Populationspåverkan I tabell 3-3 granskas riskerna för fågelpopulationerna. Den här informationen är med tanke på konsekvensbedömningen viktigare än enbart uppskattningen av dödligheten. Här användes Koistinens (2004) sätt att förutse populationsförändringen till följd av dödligheten.

21 15 Pk = P(1 - r)k Där P = ursprunglig population Pk = population efter k år k = tidsperiodens längd i år r = årlig andel döda av populationen Som populationsstorlek användes uppskattningarna i den senaste fågelatlasen över antalet häckande par i hela Finland. Populationsstorleken fick man genom att multiplicera en minimiuppskattning av antalet par med tre. Det antogs alltså att populationens individantal som drabbas av kollisionsdödlighet består av häckande par och en unge. Populationsgranskningen är mycket förenklad och innehåller betydande antaganden och osäkerheter, så resultaten måste anses vara endast vägledande. Den mest betydelsefulla observationen i den här granskningen är att de klart största riskerna på populationsnivå verkar drabba havsörnen på grund av att den förekommer i stort antal i trakten och att dess bestånd i Finland är litet. Enligt beräkningen kommer den ökade dödligheten för havsörnen till följd av vindkraften att bli cirka 0,6 %, vilket minskar artens bestånd i Finland med cirka 6 % på tio år, om beståndets storlek i övrigt förblir oförändrad. För alla övriga arter blir påverkan mycket obetydlig, mindre än 0,2 %. Tabell 3-3. Uppskattning av hur kollisionerna påverkar populationen. Art Kollisioner /år Par i Finland Populationsstorlek (ind.) r (andel som årligen dör) Populationens storlek efter 10 år P 10 (Förändring ind/10 år) P 10 (För- ändrings- %/10 år) Sångsvan 0, , ,06 Sädgås 0, , ,09 Grågås 2, , ,19 Havsörn 6, , ,19 Sparvhök 2, , ,11 Ormvråk 1, , ,13 Fjällvråk 0, , ,07 Trana 4, , ,05 Blå kärrhök 0, , ,03 Bivråk 0, , ,05 Vitkidad gås 0, , ,05 Havsörnen har i många undersökningar (t.ex. Rydell m.fl. 2011) bedömts vara en av de känsligaste arterna för påverkan av vindkraft. Arten är stor och därför en relativt långsam flygare som under flygningen utnyttjar uppvindar. Speciellt när den kretsar är den utsatt för risken att kollidera med vindkraftverkens snurrande rotorblad. Havsörnen kan uppenbarligen inte urskilja de snurrande rotorbladen eller förstår inte att de är farliga. Havsörnen och dess beteende i närheten av vindkraftsparker har undersökts speciellt i Norge, där havsörnar som häckar i omgivningen kring vindkraftsparken på ön Smøla har följts upp bl.a. med satellitsändare under åren (Bevanger m.fl. 2010). Resultaten av undersökningen kan

22 16 inte direkt tillämpas på havsörnar i Finland, eftersom fåglarnas beteende i den skogbevuxna inre skärgården i Finland sannolikt är annorlunda än vid Norges västkust. I Norge är fågeltätheten också betydligt större än i Finland, för på Smøla, vars storlek är 217 km 2 och i dess näromgivning finns bebodda havsörnsrevir, medan Kimitoön med en landareal på cirka 687 km 2 och dess näromgivning har 21 kända havsörnsrevir. På Smøla finns dessutom endast en stor vindkraftspark med 68 kraftverk, medan den här rapporten är en bedömning av de kumulativa effekterna av flera vindkraftsparker. Resultaten av undersökningen kan dock anses vara åtminstone vägledande. Det främsta resultatet av den norska undersökningen var att havsörnarna inte ändrade sitt beteende på vindkraftsparkernas område. De kunde alltså inte väja för kraftverkens snurrande rotorblad och under fyra års tid konstaterades sammanlagt 39 örnar som dött på grund av kollision. Antalet havsörnskollisioner under uppföljningsperioden var 7,8 individer/år eller 0,11 ind./kraftverk/år. Största delen av kollisionerna inträffade för gamla fåglar på våren, alltså då de flyger som aktivast och bär med sig föda till ungarna i boet. Vindkraftsparken hade alltså stor påverkan och den årliga dödligheten ökade med hela 10 %. Dödligheten bland gamla fåglar som förökar sig har stor inverkan på populationsnivå, i synnerhet då deras död också indirekt leder till att ungen i boet dör. Då havsörnen flyger utnyttjar den uppvindar som bildas till exempel över kala berg. I den norska undersökningen noterades att örnarna också utnyttjade den turbulens som uppkommer intill vindkraftverken och de kretsade därför mycket ofta alldeles intill kraftverken, vilket naturligtvis ökade kollisionsrisken. Havsörnen har ett stort revir och i Finland är avståndet mellan två bebodda bon vanligen minst fem kilometer. Under häckningstiden kan fåglarna alltså röra sig över ett mycket stort område. I den norska undersökningen konstaterades via satellitlokalisering att fåglarna rör sig i genomsnitt 15 gånger om dagen. Om det är svårt att hitta byte är det sannolikt att fåglarna blir tvungna att röra sig ännu mera, i synnerhet under häckningstiden. Det har också sagts att örnarna under jakten fäster uppmärksamheten nedåt mot marken där bytet finns och inte särskilt aktivt tittar framåt. Då kan de utan att märka det komma för nära ett vindkraftverk och kollidera med de snurrande rotorbladen. Ungfåglarna rör sig under de första månaderna främst i närheten av boet men kan senare, under de första åren, stryka omkring över ett stort område, till och med på flera hundra kilometers avstånd. Därför kan vindkraftsparker i ett mycket stort område orsaka kumulativa effekter för havsörnarna. Havsörnen är en flyttfågel, även om det i allmänhet är bara de unga fåglarna som flyttar söderut. Häckande par håller sig i sitt revir året om, även om de speciellt under hårda isvintrar kan utnyttja ett större jaktområde. Bland havsörnar som häckar vid Vita havet i Norra Ryssland flyttar också de gamla fåglarna i regel söderut. En del av de här fåglarna som häckar i Ryssland övervintrar till exempel i Skärgårdshavet. Konsekvenserna av vindkraftsparkerna på Kimitoön kan alltså påverka också havsörnspopulationer som häckar utanför Finlands gränser. I verkligheten blir förändringarna i bestånden inte lika rätlinjiga som uppgifterna i tabell 3-3 anger. Det finns många olika faktorer som påverkar populationens livskraft och storlek. Det häckande beståndet av havsörn vid Östersjön har stärkts speciellt sedan 1990-talet. Det häckande beståndets utveckling följer ungefär samma mönster i olika delar av Östersjön (Herrman m.fl. 2011). Antalet par i Östersjöstaterna uppskattades till cirka år 2007, och sedan dess har antalet häckande par fortsatt att öka. I Finland fanns närmare 370 häckningsrevir år Antalet revir tre år tidigare var mindre än 300 (Stjernberg m.fl. 2011). De viktigaste häckningsområdena ligger vid Finlands västkust, för en stor del av reviren ligger på Åland, i Egentliga Finland och i Kvarken. I Finland anses havsörnen fortfarande enligt bedömningen av arternas hotstatus vara sårbar (VU) (Rassi m.fl. 2010), medan den i en internationell bedömning är klassificerad som livskraftig (LC). Bland Östersjöstaterna finns det flest häckningsrevir i Polen ( år 2007) och Sverige (455) samt i Tyskland (295). Finland är dock också ett mycket viktigt häck-