AVFALLSPLAN ANTAGEN AV KOMMUNFULLMÄKTIGE

Transkript

1 AVFALLSPLAN ANTAGEN AV KOMMUNFULLMÄKTIGE

2 1

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 VISION 4 2 AVGRÄNSNINGAR OCH STYRMEDEL Lagar Gällande ren håll nings lag stift ning Nationella avfallsmål Miljöbalken Rivningsplan enligt plan- och bygglagen Deponiskatt Hantering av kyl- och frysskåp Ren håll nings för ord ning Förordning om bat te rier Producentansvar Producentansvar för förpackningar Producentansvar för returpapper Producentansvar för däck Producentansvar för bilar Frivilligt pro du cent an svar i byggsektorn Förslag på pro du cent an svar för elektriska och elektroniska pro duk ter Andra styrmedel EUs arbete på av fall som rå det Kommunala beslut Kommunens ansvar Lokal agenda Miljöpolitiskt handlingsprogram 17 3 KOMMUNENS MÅL FÖR AVFALLSHANTERING Övergripande mål Konkreta mål och åtgärder 20 4 HANDLINGSPLAN Hushållsavfall Hushållens farliga avfall Säck- och kärlsopor Icke brännbart avfall Förpackningar och returpapper 32 2

4 Komposterbart och brännbart avfall Grovsopor Avfall i skärgården Framtida mål upp fyl lel se och den påverkan det ger på avfallshanteringen Restaurang- och storköksavfall Park- och trädgårdsavfall Bygg- och rivningsavfall samt jord- och schaktmassor Avfall från energiutvinning Avfall från behandling av avloppsvatten Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten Slam från slutna tankar och slamavskiljare Latrin Handel- och industriavfall Branschspecifikt avfall Ej branschspecifikt avfall Farligt avfall 52 5 UTVÄRDERING AV HUR FÖRÄNDRINGAR I AVFALLS- HANTERINGEN PÅVERKAT MILJÖ OCH OMGIVNING Sortering av icke brännbart avfall Inlämning och sortering av grov av fall vid återvinningscentraler dagars hämtning Producentansvar Kärlhämtning Ökad källsortering och ökad återvinning av komposterbart och brännbart avfall 56 6 KOSTNADER 57 7 GAMLA AVFALLSDEPONIER 58 3

5 KAPITEL 1 EN VISION OM DET FRAM TI DA SAM HÄL LET I HAN IN GE Haninge kommuns vision är att återskapa ett ekologiskt uthålligt samhälle. Ett samhälle som fungerar enligt kretsloppsprincipen. Där det finns en utvecklad livskvalitet och där den ekologiska balansen är återställd. Ett Haninge i ekologisk balans, tar inte ut mer naturresurser än vad som skapas på nytt av naturen. Där är utsläppen till luft och vatten liksom de synliga soporna från hushåll och företag, inte större än vad som kan tas om hand, återanvändas, återvinnas och brytas ned i naturen. De tekniska kretsloppen är slutna och kommunen är självförsörjande med näringsämnen och material. Det kemiska jordbruket har ersatts av ett uthålligt jordbruk, där bonden ställt om till ekologiska principer för odling. Kemiska bekämpningsmedel har ersatts med biologiska. Handelsgödsel har ersatts fullt ut med näring från rötning av organiskt material från hushållen. Biogas har blivit ett viktigt bränsle för uppvärmning och transporter. Samhället har utvecklat en mångfald och flexibilitet när det gäller att ta hand om och återvinna näringsämnen och material från samhället och leda in dem i hållbara kretslopp. Faktor 10, en minskning av vår resursförbrukning till en tiondel av dagens förbrukning, är inte längre en hypotes, utan verklig i stort sett inom alla samhällsområden. Ett högre medvetande och en högre kompetens om miljö och liv har utvecklats bland invånarna i Haninge. Detta har påskyndat utvecklingen i riktning mot ett uthålligt samhälle. Det finns också ett kunnande och en motivation bland invånarna som håller i gång processen och säkerställer en fortsatt positiv samhällsutveckling. 4

6 KAPITEL 2 AVGRÄNSNINGAR OCH STYRMEDEL 2.1 Lagar Gällande ren håll nings lag stift ning Avfallshanteringen styrs av den samlade renhållningslagstift ning en, kompletterad med bland annat kom mu nens lokala föreskrifter. Dessutom förekommer andra typer av styrmedel, såsom ekonomiska och in for ma ti va. De viktigaste lagar och förordningar för avfallshanteringen i Haninge kommun som äger til lämp ning 1999 är: Lagar: Miljöbalken (SFS 1998:808) Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) Förordningar: Renhållningsförordning (SFS 1998:902) Förordning (SFS 1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer Förordning (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Förordning (SFS 1996:971)om farligt avfall Förordning (SFS 1997:645) om batterier Förordning (SFS 1994:1205)om producentansvar för retur pap per Förordning (SFS 1997:185) om producentansvar för förpack ning ar Förordning (SFS 1998:944) om förbud m m i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av ke mis ka produkter Förordning (SFS 1994:1236) om producentansvar för däck Förordning (SFS 1997:788)om producentansvar för bilar Lokala föreskrifter: Renhållningsordning för Haninge kommun (KF 105/ 94, 248/94 och 111/96). Senare revidering KF 55/ 2002). Tidigare hade kommunerna ansvar för bortforslingen av allt avfall från hushållen och för bortforslingen av farligt avfall från företag. Förändringar har dock införts beträffande förpackningar och returpapper samt farligt avfall. Författningsändringarna har lett till ett ökat an svar för producenterna och minskat för kommunerna. Föl jan de gäl ler: Från den 1 oktober 1994 har kommunerna ej längre ansvar för de avfallstyper som faller under så kallat pro du cent an svar såsom förpackningar, däck och re tur - pap per. Från den 1 januari 1995 är det kommunala trans port - an sva ret för farligt avfall från yrkesmässig verk sam het upphävt (SFS 1994:1130). Kommunerna kan dock, med stöd av renhållningsförordningen (SFS 1998:902), besluta att behålla trans port mo no po let för detta av fall. Haninge kom mu n har valt att inte ha nå got kommunalt trans port an svar. Ansvaret för det farliga avfall som hushållen lämnar in på återvinningscentraler och miljöstationer ligger kvar på kommunerna. Från den 1 januari 1995 har kommunerna ansvar för omhändertagande av kyl möb ler. Bortforsling får, enligt 9 ren håll nings för ord ning en (SFS 1998:902), endast ske i kommunens försorg. Kommunerna har lagstadgad skyldighet att utarbeta och antaga avfallsplaner omfattande alla avfallsslag i kommunen och att bedriva tillsyn på avfallsområdet. Ef ter 1 januari 1996 skall planerna lämnas till länsstyrelsen som skall sammanfatta planerna i länet och rapportera om läget till Naturvårdsverket. År 1988 fick länsstyrelserna i uppdrag av regeringen att göra regionala miljöanalyser. Dessa fick stort genomslag och Naturvårdsverket tog därför tillsammans med Boverket fram en Strategi för regional miljö (STRAM). Någon formell skyldighet för länsstyrelserna att utarbeta en regional miljöanalys finns inte, men de flesta läns sty rel ser har gjort detta. I de regionala mil jö ana ly ser na, till exempel den för Stockholms län, är avfallsfrågorna en viktig del. 5

7 2.1.2 Nationella avfallsmål Riksdagens övergripande mål inom avfallsområdet är att: avfallets innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen skall minimeras främst genom åtgärder i produktionsledet, avfallets mängd skall minimeras genom åtgärder i både produktions- och konsumtionsledet, avfall som uppkommer skall återanvändas eller återvinnas i största möjliga utsträckning, mycket hårda miljökrav ska ställas på omhändertagande av avfall som inte kan återvinnas Miljöbalken Den 1 januari 1999 trädde den nya miljöbalken med förordningar i kraft. Syftet med miljöbalken är att samordna miljöskyddslagstiftningen för att göra den mer överskådlig och att införa samma grundregler för användning av mark och skydd för miljön, oberoende av vilken typ av verksam-het eller åtgärd som utförs. I och med att miljöbalken trädde i kraft upphörde renhållningslagen att gälla. De bestämmelser som rör avfallshanteringen finns nu i kapitel 15 i miljöbalken. Huvuddragen i miljöbalken: Femton av de viktigaste lagarna, bland annat renhållningslagen, hälsoskyddslagen, naturresurslagen, miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter, samlas i en gemensam balk i lagboken och ersätter dagens lagstiftning med olika krav och straff för samma verksamhet. En definition av avfall som överensstämmer med den definition som gäller inom EU införs i balken. Reglerna om producentansvar utökas i balken med möjlighet att kräva information om vilka ämnen och material som ingår i en vara som omfattas av producentansvar. Regionala miljödomstolar ersätter vattendomstolarna och koncessionsnämnden. Dess beslut kan överklagas till miljööverdomstolen, som inrättas under Svea Hovrätt i Stockholm. Bestämmelser om miljökvalitetsnormer införs i miljöbalken. Regeringen får för att skydda människors hälsa eller miljön föreskriva om sådana normer. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Normerna får avse bland annat högsta eller lägsta förekomst i naturen av kemiska produkter eller biotekniska organismer som inte får överskridas eller underskridas efter en viss tidpunkt. Myndigheter och kommuner skall se till att miljökvalitetsnormer som har meddelats uppfylls när de planerar och planlägger, prövar tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utöver tillsyn och meddelar föreskrifter. Miljöorganisationer som bedrivit verksamhet tre år och med minst medlemmar får överklaga miljöbeslut. Ansvaret för att ta hand om förorenade områden utökas och dagens obligatoriska miljöskadeförsäkring kompletteras med en saneringsförsäkring Rivningsplan enligt plan- och bygglagen Kommunerna kan sedan den 1 januari 1996 ställa krav på så kallad selektiv rivning och kontroll på återvinning av rivningsavfallet efter ändringar i Plan- och bygglagen (PBL). I Haninge är det miljö- och byggnadsnämnden som beviljar rivningslov och godkänner rivningsplaner. Ändringen i PBL innebär bl a att en rivningsanmälan (och normalt en rivningsplan) krävs för rivning av byggnad eller del av byggnad, även om rivningslov ej erfordras. När rivningsplan krävs får arbetet inte påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt planen. Det förekommer två typer av rivning: 1) Rivning av byggnader (när byggnader rivs helt eller delvis). Enligt PBL ställs krav på selektering av rivningsmaterialet i samband med rivning av byggnader och delar av byggnad. 2) Rivning i byggnader (när byggnadsmaterial och installationer rivs ut ur byggnader). Även vid rivning inom byggnader i samband med ändring av planlösning, installationer etcetera kan vissa krav ställas på selektering av rivningsmaterialet enligt Boverkets Byggregler. Här kan endast krav ställas på begränsad selektering. En del byggföretag sorterar byggavfall enligt egen miljöpolicy och då är den mer omfattande än de statliga föreskrifternas krav. 6

8 Rivningsplanen ska visa hur rivningsmaterialet kommer att hanteras samt hur miljöfarliga och miljöskadliga material tas om hand. Rivningen skall utföras så att olika material kan omhändertas var för sig. I en rivningsplan skall normalt redovisas: inventering av byggnaden, bland annat förekomsten av miljö och hälsofarligt material, ohyra, virkesförstörande insekter eller hussvamp i förekommande fall vilka byggnadsdelar som ska återanvändas hur rivningsmaterialet kommer att sorteras och återvinnas var för sig hur miljöfarligt och miljöskadligt material tas om hand och utrotningsmetod då bekämpning av ohyra fordras hur rivningsarbetet ska utföras risker och skyddsåtgärder transport- och arbetsorganisation Deponiskatt Den april lämnade regeringen sin proposition 1998/99:84 Lag om skatt på avfall till riksdagen. Propositionen innehåller ett förslag till beskattning av avfall som deponeras. Avsikten är att skapa ett ekonomiskt incitament för aktörerna i branschen att utveckla alternativa behandlingsformer och undvika deponering. Planerat ikraftträdande för deponiskatten är den 1 januari år Huvuddragen i deponiskatteutredningen: Utredningen omfattar alla avfallsslag. Vissa avfallsslag kommer dock att undantas från skatt. Anläggningar som undantas från skatt är dels de som deponerar mindre än 50 ton/år, dels anläggningar som endast tar emot rena naturmaterial (gråberg, jord, sten etc). Skatten kommer att vara utformad som en så kallad nettodeponiskatt, det vill säga allt avfall som tas om hand på en deponeringsanläggning blir skattepliktigt och avdrag får göras för det avfall som inom en viss tidsrymd förs ut från anläggningen. Skattenivå: 250 kr/ton avfall som tillförs deponin Hantering av kyl- och frysskåp Från och med den 1 januari 1995 gäller att allt avfall som utgörs av kasserade kylmöbler ska hanteras på sådant sätt att utsläpp till luft av CFC och HCFC inte sker. Lagändringen innebär att kommunerna från årsskiftet 1995 har totalansvaret för hela hanteringskedjan när det gäller kylmöbler; insamling, mellanlagring, transporter, destruktion och återvinning av CFC och HCFC. Det betyder att avfallslämnaren själv inte får transportera kasserade kylmöbler, utan dessa skall hämtas av kommunens avfallsentreprenör. Det finns ett flertal lagar och förordningar som reglerar hanteringen av CFC och HCFC Renhållningsförordning Renhållningsförordningen (SFS 1998:902) ersatte den tidigare renhållningsförordningen (SFS 1990:984) den 1 januari Renhållningsförordningen (SFS 1998:902) innehåller bland annat: Definition av avfall. Hantering och bortskaffande av avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter. Detta avfall får deponeras, förbrännas eller fragmenteras endast efter godkänd förbehandling. Denna del av förordningen har ännu ej trätt i kraft, utan börjar gälla den dag som regeringen bestämmer. Bortskaffande av brännbart och organiskt avfall. Från och med den 1 januari år 2002 skall brännbart avfall förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall, utsorterat brännbart avfall får inte heller deponeras. Från och med den 1 januari år 2005 får inte organiskt avfall deponeras. Tillstånds- och anmälningsplikt för transport och hantering av avfall. 7

9 2.1.8 Förordning om batterier Förordningen (SFS 1997:645) om batterier trädde i kraft den 1 januari Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier. Från och med 1 januari 1998 ska alla kasserade batterier samlas in. Kommunerna har fått ansvaret för att samla in, sortera och transportera bort alla batterier. Batterier kan även lämnas in hos vissa återförsäljare, som sedan lämnar dem vidare till kommunens insamlingssystem. Detta är i så fall ett frivilligt åtagande från återförsäljarens sida. Återförsäljare som saluför apparater med inbyggda miljöfarliga batterier är dock skyldiga att ta emot dessa då de tjänat ut. Kasserade apparater med inbyggda miljöfarliga batterier kan även lämnas in via kommunens insamlingssystem. I 13 förordning om batterier (SFS 1997:645) ges kommunerna möjlighet att föreskriva att miljöfarliga batterier ska vara demonterade från apparater med inbyggda batterier innan de lämnas till avfallsentreprenören. Detta kan föreskrivas genom en ändring i renhållningsordningen. Ur de insamlade batterierna ska de miljöfarliga batterierna sorteras ut och transporteras till särskilda anläggningar för bortskaffande eller återvinning av kvicksilver, kadmium och bly. Den avgift som producenterna betalar till batteriinsamlingen ska täcka kostnaderna för informationsspridning, sortering och bortskaffande/återvinning av miljöfarliga batterier. Kostnaderna för insamling och transport får kommunerna stå för Producentansvar År 1999 finns fyra gällande förordningar om producentansvar: Förordning (SFS 1994:1205) om producentansvar för returpapper Förordning (SFS 1994:1236) om producentansvar för däck Förordning (SFS 1997:185) om producentansvar för förpackningar Förordning (SFS 1997:788) om producentansvar för bilar De två förstnämnda förordningarna trädde i kraft den 1 oktober Förordning (SFS 1997:185) om producentansvar för förpackningar trädde i kraft 1 juni 1997 och ersatte då förordningen (SFS 1994:1235) om producentansvar för förpackningar, från den 1 oktober Förordning (SFS 1997:185) om producentansvar för bilar trädde i kraft den 1 januari Med producentansvar avses att producenterna, dvs de som tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning, har ett ansvar för att ta hand om dessa när de tjänat ut. Det långsiktiga syftet med producentansvar är att det ska leda till en mer miljöanpassad produktutveckling, materialcykler i samhället, bättre användning av restprodukter och minimal deponering. Undantagna från det kommunala insamlingsansvaret är kasserade blybatterier med en vikt över tre kilogram, till exempel bilbatterier. Dessa är återförsäljarna skyldiga ta emot och transportera till anläggning för återvinning eller bortskaffande. 8

10 Producentansvar för förpackningar Producenterna hade i den föregående förordningen, förordning (SFS 1994:1235) om producentansvar för förpackningar, kravet på sig att agera så att de senast den 1 januari 1997 hade nått de återvinningsnivåer som regeringen bestämt. Naturvårdsverket har utvärderat hur återvinningsmålen klarades fram till 1 januari 1997 (Rapport 4748 Har producenterna nått målen?): Förpackningsslag Återanvändning eller materialutnyttjande, exklusive biologisk behandling, i viktprocent krav 1 jan 1997 resultat Förpackningar av aluminium, dock inte dryckesförpackningar 50 % 19 % Förpackningar av papp, papper och kartong 30 % 45 % Förpackningar av wellpapp 65 % 81 % Förpackningar av plast, dock inte dryckesförpackningar av PET 30 % mer än 30 % Förpackningar av stålplåt 50 % 54 % Returförpackningar av glas för öl och läsk fyllda i Sverige 95 % återanvändning 98 % Returförpackningar av glas för vin och sprit fyllda i Sverige 90 % återanvändning 80 % Övriga förpackningar av glas 70 % 72 % Dryckesförpackningar av aluminium 90 % 92 % Dryckesförpackningar av PET 90 % återanvändning 97 % 90 % materialåtervinning 77 % I förordning (SFS 1997:185) om producentansvar för förpackningar ställs nya återvinningskrav på producenterna. Producenterna skall se till att förpackningsavfall senast den 30 juni 2001 tas om hand enligt följande: Slag av förpackningsavfall Återvinning i viktprocent Förpackningar av aluminium, dock inte dryckesförpackningar 70 % materialutnyttjande Förpackningar av papp, papper och kartong 70 %, dock minst 40 % materialutnyttjande Förpackningar av wellpapp 65 % materialutnyttjande Förpackningar av plast, dock inte flaskor för konsumtionsfärdig dryck av PET 70 %, dock minst 30 % materialutnyttjande Förpackningar av stålplåt 70 % materialutnyttjande Förpackningar av glas 70 % materialutnyttjande Dryckesförpackningar av aluminium 90 % materialutnyttjande Dryckesflaskor av PET 90 % materialutnyttjande Förpackningar av trä 70 % återvinning, dock minst 15 % materialutnyttjande Förpackningar av övriga material 30 % återvinning per material, dock minst 15 % materialutnyttjande per material För dryckesförpackningar av aluminium eller flaskor för konsumtions-färdig dryck av PET gäller i övrigt: lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar. 9

11 Retursystem för glasflaskor av öl, läsk, vin och sprit har funnits sedan länge. Idag administreras systemen för glas, aluminium och PET av ett antal bolag: Svenska Bryggareföreningen AB (returglas för öl och läsk samt transportförpackningar i plast för dessa), Vin & Sprit AB (returglas för vin och sprit), AB Svenska Returpack (dryckesförpackningar av aluminium och PET). Retursystemet för glas för vin och sprit håller på att avvecklas sedan 1 januari 1998 på grund av att andelen returglas minskat. Producenterna för förpackningar har organiserat sig i särskilda materialbolag som administrerar insamling och återvinning. Materialbolagen är Svensk Glasåtervinning AB (engångsglas), Svensk Kartongåtervinning AB (kartong- och pappersförpackningar), RWA Returwell AB (wellpapp), Svenska Metallkretsen AB (metallförpackningar), Plastkretsen AB (plastförpackningar) och Svensk EPS Återvinning AB (EPS-plast). För att finansiera insamlingssystemet, tas avgifter ut på förpackningarna ibland direkt hos tillverkaren, vilket är fallet för bl a wellpapp, men som huvudregel hos fyllare och importörer. Avgifterna är viktbaserade, vilket ska stimulera till en strävan att minska mängderna av materialen tunnare glas, tunnare folier osv. I slutledet betalas avgifterna av konsumenten. Idag uppskattas kostnaden till ca 150 kr per hushåll och år. Materialbolagen för förpackningar av plast, metall, kartong och wellpapp har bildat ett särskilt dotterbolag, REPA-registret, som administrerar avgifter. Materialbolaget för glas tar in avgifter på egen hand och är därför ej anslutet Repa-registret. Materialbolagen ska inte vara vinstgivande. Avgifterna ska täcka kostnaderna för insamling och återtagning. En liten del av avgifterna för vissa materialslag avsätts till forskning på området Producentansvar för returpapper I förordning (SFS 1994:1205) om producentansvar för returpapper regleras producenters skyldighet att samla in och ta hand om returpapper. Producenterna skall se till att 75 viktprocent av de tidningar som konsumeras i Sverige senast år 2000 samlas in som returpapper för att materialåtervinnas eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt. Med returpapper avses i denna förordning avfall av tidningar. Med tidningar jämställs tidskrifter, direktreklam, telefonkataloger och liknande produkter av papper. Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt för distribution inom Sverige: tillverkar eller importerar sådant papper som tidningar trycks på, trycker eller låter trycka tidningar, importerar tidningar Producentansvar för däck I förordning (SFS 1994:1236) om producentansvar för däck regleras producenternas skyldighet att på ett miljömässigt godtagbart sätt ta hand om däck som tjänat ut. Syftet är att, av alla däck som årligen återlämnas, skall 60 % efter den 31 december 1996 och 80 % efter den 31 december 1998 inte deponeras. Enligt materialbolaget Svensk Däckåtervinning AB, SDAB, skrotades 1996 totalt ca ton däck, varav ca ton däck samlades in. Den del av skrotdäcken som inte deponerades uppgick därmed till drygt 85%. Detta innebär att målet i förordningen om producent-ansvar för däck mer än väl uppfylldes. Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer däck. Med producent avses även den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer fordon och redskap som är försedda med däck Producentansvar för bilar Den 1 januari 1998 trädde förordning (SFS 1997:778) om producentansvar för bilar i kraft. Den innebär att bilproducenter är skyldiga att ta emot alla uttjänta bilar av egen tillverkning eller import för skrotning. Uttjänta bilar av egen tillverkning eller import som registrerats från och med 1 januari 1998 ska utan ersättning tas emot av bilproducenten. Producenten ska underlätta för dem som vill lämna uttjänta bilar och anvisa lämpliga ställen för mottagning av sådana bilar. För att underlätta återanvändning och återvinning ska bilproducenterna redovisa vilka material, komponenter och kemiska produkter som ingår i bilen. Producenterna ska se till att material och komponenter från bilarna återanvänds, återvinns (materialåtervinning eller i andra hand energiutvinning) eller tas om hand på annat miljömässigt godtagbart sätt. Varje bilproducent skall, räknat som genomsnitt per år, uppnå följande mål för återanvändning och återvinning: - minst 85 % av bilarnas tjänstevikt senast från och med år 2002 och - minst 95 % av bilarnas tjänstevikt senast från och med år

12 Frivilligt producentansvar i byggsektorn Våren 1994 meddelade Kretsloppsdelegationen att den enligt riktlinjerna i den så kallade kretsloppspropositionen avsåg att utforma ett producentansvar för byggvaror. För att skapa ett brett och samordnat engagemang från byggsektorns intressenter beslöt ett antal organisationer att skapa ett eget samarbetsorgan. I oktober 1994 konstituerades detta Byggsektorns Kretsloppsråd. Byggsektorns frivilliga åtagande ligger i linje med såväl kretsloppspropositionens intentioner som med PBLs utveckling mot minskad detaljstyrning och ökat ansvar för byggherren att nå önskade resultat. Byggsektorns Kretsloppsråd fick en struktur baserad på fyra grupperingar inom byggsektorn: Byggherrar och fastighetsägare, arkitektföretag och tekniska konsultföretag, byggindustri och byggmaterialindustri. Arbetet i Kretsloppsrådet har lett fram till byggsektorns gemensamma handlingsplan Miljöansvar för byggvaror inom ett kretsloppssamhälle ett utvidgat producentansvar. Handlingsplanen överlämnades till Kretsloppsdelegationen i december De övergripande målen med byggsektorns handlingsplan är att begränsa negativ miljöpåverkan och främja långsiktig hushållning med naturresurser. Åtagandet är förankrat inom byggsektorn genom ett omfattande remissförfarande. Byggsektorn har frivilligt åtagit sig att: öka kompetensen och kunskapsnivån i miljöfrågor och intensifiera redan påbörjade utbildningsinsatser, begränsa framtida miljöproblem genom att i tidiga skeden vid produktutveckling, planering, och projektering miljöanpassa byggnadsverk och byggnadsprocesser, utforma och tillhandahålla byggvarudeklarationer snarast, dock senast under 1997, i samband med revidering kretsloppsanpassa branschstandarder, avtal och dokument, som till exempel AMA, senast under 1998, identifiera farligt avfall från nybyggnad, underhåll, ändring och rivning samt källsortera detta för att avfallet skall kunna omhändertas på ett miljöriktigt sätt, källsortera restprodukter senast under 1997, bland annat för att förbättra förutsättningarna för återvinningsindustrin, se till att avfall endast lämnas till avfallslämnare godkända enligt byggsektorns regler, till år 2000 halvera byggsektorns avfallsmängd till deponi samt följa upp handlingsplanens åtagande. 11

13 Förslag på producentansvar för elektriska och elektroniska produkter Elektriska och elektroniska produkter innehåller många kända miljöfarliga ämnen som kadmium, kvicksilver, bromerade flamskyddsmedel, bly samt klorparaffiner och många i varuproduktionen tidigare oanvända ämnen med okända effekter på hälsa och miljö. I stort sett alla elektroniska produkter innehåller kretskort. Det är den komponent i de elektriska och elektroniska produkterna som har den största mångfalden av ingående ämnen och föreningar. I följande tabell redovisas några för miljön kritiska komponenter i de elektriska och elektroniska produkterna. Komponent Kretskort Katodstrålerör Laddbara batterier Plastkåpor Displayer Kvicksilverbatterier och kvicksilverbrytare Gamla kondensatorer Miljöproblem Nästan samtliga grundämnen förekommer exempelvis de miljöfarliga ämnena bly, brom, antimon, silver, krom, barium, kvicksilver, kadmium, beryllium. 1 kg bly per TV ger stort blytillskott till deponierna. Dessutom finns sällsynta grundämnen i ytskiktet. Står för en stor del av tillskottet av kadmium till teknosfären. Står för stora tillskott av bromerade flamskyddsmedel och antimon. Kan innehålla mycket hälso- och miljöfarliga ämnen. Ger stora mängder kvicksilver i främst de historiska produkterna. Innehåller ofta PCB i de historiska rodukterna. Förslag på producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter Förslag finns på att införa ett producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Producenterna, det vill säga de som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer elektr(on)iska produkter, ges enligt förslaget om producentansvar följande skyldigheter: 12 ta hand om avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter, informera om sitt ansvar, lämna upplysningar som rör produkterna och samråda med berörda kommuner om skyldigheternas fullgörande. Förslaget till förordningen innebär att en producent blir skyldig att kostnadsfritt återta en uttjänt produkt för varje såld produkt. Däremot får inte producenterna ansvar för att ta emot uttjänta produkter om inget nyförvärv görs. Producenterna skall se till att de produkter som tas emot återanvänds, återvinns eller hanteras på annat sätt som är godtagbart ur miljösynpunkt. Informations- och upplysningsplikten innebär att producenten dels ska informera om hur produkten kan lämnas in dels lämna upplysningar om innehållet i en produkt. Dessutom skall producenterna samråda med de berörda kommuner som begär det. Samrådet skall syfta till att finna ändamålsenliga sätt att samordna producenternas ansvar med kommunens renhållningsskyldighet. Sådant elektronikavfall som innehavaren vill göra sig av med utan att köpa en ny motsvarande produkt berörs inte av producentansvaret utan är en del av hushållsavfallet. Samtidigt som producentansvaret träder i kraft kommer även ett förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av avfall som utgörs av uttjänta elektriska och elektroniska produkter och som inte behandlats av godkänd demonterare och sorterare, att införas. Detta förbud, som redan finns beslutat om i 13 renhållningsförordningen (1998:902), träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Detta innebär att även kommunerna kommer att bli tvungna att utveckla ett insamlingssystem för detta avfall, parallellt med producenterna. Kommunerna kommer inte få något ansvar för att ta hand om industrins elektronik-avfall. Producentansvaret föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

14 Andra styrmedel Ekonomiska styrmedel Exempel på ekonomiska styrmedel kan vara subventioner och skatter, differentierade renhållningstaxor och behandlingsavgifter samt panter och retursystem. En utgångspunkt vid utformandet av ekonomiska styrmedel är prin-cipen om att förorenaren skall betala. Den principen formulerades och antogs 1972 av OECD som den så kallade Polluter Pays Principle. Tre år senare antog även EG:s ministerråd en resolution om samma princip. För att med hjälp av ekonomiska styrmedel stimulera till en minskning av avfallsmängderna och en effektivare resursanvändning kan man antingen lägga en skatt på de råvaror som utnyttjas vid produktionen eller en skatt på avfall. Skatterna kan dessutom kombineras med subventioner av miljömässigt bra lösningar. För att kunna stimulera till en ökad återvinning av avfallet har kommunerna möjlighet att differentiera avfallstaxorna. I en majoritet av Sveriges kommuner, däribland Haninge, används någon form av differentierade taxor. Informativa styrmedel Oavsett val av styrmedel krävs det alltid någon form av information. Kunskapen om att det finns en ny lag eller en ny skatt på området måste nå ut till den tänkta målgruppen. Information kan även användas som ett styrmedel i sig då informationen av egen kraft är tänkt att verka i en viss riktning. Informativa styrmedel kan till exempel vara informationsbroschyrer, TV-reklam, utbildning, rådgivning eller miljömärkning. Syftet bakom miljömärkning är att peka ut de produkter som är bäst ur miljösynpunkt inom en viss produktgrupp. Miljömärkningen är relativ och innebär inte någon garanti för att produkten är helt ofarlig för miljön. Företagen deltar på frivillig väg i miljömärkningssystemen. Ett exempel på miljömärkningssystem är den nordiska Svanmärkningen som i Sverige förvaltas av SIS (Standardiseringskommissionen i Sverige), andra är Naturskyddsföreningens falk och EU: s blomma. Offentlig upphandling Med en miljöanpassad upphandling menas att göra inköp där hänsynen till miljön bedöms som ett viktigt kriterium vid val av produkter. Sådana kriterier kan vara att produkten framställts med låg miljöbelastning eller att produkten är utformad så att det finns en möjlighet att återvinna den. Naturvårdsverket arbetar med förslag på riktlinjer för miljöanpassad upphandling. Miljövarudeklarationer Miljövarudeklaration är ett system som ger information om en varas miljöpåverkan under hela livscykeln och hur en vara skall tas om hand när den tjänat ut. Grundtanken är att mottagaren utifrån denna information själv skall kunna väga in miljöaspekterna vid inköp. Deklarationen kan till exempel vara ett hjälpmedel vid offentlig upphandling av varor och för industrin vid upphandling från underleverantörer. Ett internationellt standardiseringsarbete pågår för att utarbeta gemensamma principer för innehållet i miljövarudeklarationer. EMAS och ISO Från 1 januari 1995 gäller en lag (1994:1596) i Sverige om frivillig miljöstyrning och miljörevision i enlighet med EUs förordning om frivillig miljöstyrning. Företag som vill ansluta sig till EMAS måste bland annat göra en intern miljöutredning, anta en miljöpolicy och genomföra miljörevisioner. En parallell utveckling är miljöledningssystem enligt ISO Ett företag kan få sitt miljöarbete certifierat genom att uppfylla standarder för bland annat miljöstyrningssystem, miljörevision och miljömärkning. Syftet med miljöstyrningsinstrument är att få en effektivare användning av råvaror och energi, ett minskat slöseri och en bättre avfallshantering hos företag och andra verksamheter. Miljöinvesteringar skall ske på ett mer effektivt sätt och på sikt leda till sänkta kostnader för företaget EUs arbete på avfallsområdet Genom Sveriges inträde i EU skall även EUs regelverk beträffande avfallshantering införlivas i svensk lagstiftning. Grunderna i EUs avfallspolicy är omhändertagandestegen, som anger i vilken prioritetsordning avfall skall hanteras. Principen säger att avfallsarbetet i första hand skall leda till att mängden uppkommet avfall minimeras. Det avfall som ändå uppkommer skall i första hand återanvändas eller materialåtervinnas och i andra hand förbrännas med energiutvinning. Deponering skall ses som en sista utväg i avfallshanteringen. De principer som i övrigt styr avfallshanteringen är den så kallade Polluter Pays Principle (PPP), som innebär att den som förorenar alltid ska betala avfallshanteringen, självförsörjandeprincipen, som innebär att länderna var för sig ska vara ha kapacitet att ta hand om sitt eget avfall, och närhetsprincipen, som innebär att avfall skall tas om hand på närmast möjliga anläggning för att minska transporterna. 13

15 På avfallsområdet finns en rad olika direktiv och förordningar. Här följer en kort beskrivning av de viktigaste. Ramdirektivet om avfall Det så kallade ramdirektivet om avfall (75/442/EEG ändrat genom 91/156/EEG) innehåller en rad över-gripande regler för avfallshanteringen. I korthet kan sägas att ramdirektivet innehåller bestämmelser om hur hanteringen av avfall skall kunna kontrolleras och hur avfall skall tas om hand utan risk för människors hälsa och miljö. För att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och en effektiv kontroll måste företag som tar hand om och återvinner avfall omfattas av tillståndsplikt och inspekteras. För att avfallet skall kunna övervakas, från det att det uppkommer tills det slutligen bortskaffas, bör även andra företag såsom insamlare av avfall, transportörer och avfallsmäklare omfattas av tillståndsplikt eller registreringsskyldighet och bli föremål för tillsynsåtgärder. Åtgärder skall vidtas för att minska avfallsmängderna och avfallet innehåll av skadliga ämnen. För det avfall som ändå uppkommer skall åtgärder vidtas som främjar återanvändning och återvinning. I direktivet har vissa begrepp på avfallsområdet, till exempel avfall, hantering av avfall, insamling, återvinning och bortskaffande, definierats. För att ytterligare förtydliga vad som avses med avfall utifrån ramdirektivet har en förteckning över avfall upprättats (94/3/EG). Förteckningen, som benämns Europeiska avfallskatalogen (EWC), är ett komplement till ramdirektivet där olika avfallsslag räknas upp utifrån deras ursprung. För att uppnå målen skall alla medlemsländer upprätta planer för avfallshanteringen. Direktivet om farligt avfall I direktivet om farligt avfall (91/689/EEG) definieras farligt avfall utifrån avfallets egenskaper och ursprung. Direktivet innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för anläggningar som behandlar farligt avfall samt regler för nationella transporter av farligt avfall. Till direktivet om farligt avfall finns en förteckning över vad som är att betrakta som farligt avfall (94/904/EEG). Förteckningen bygger på den tidigare nämnda EWC-listan och utgör en bindande minimilista över vad som skall anses vara farligt avfall. Förordning om övervakning och kontroll av transporter inom, till och från europeiska gemenskapen Förordning (EEG) 259/93 om övervakning och kontroll av transporter inom, till och från europeiska gemenskapen reglerar handel med avfall inom EU och export och import av avfall ut ur och in i EU. Direktiv om förpackningar och förpackningsavfall Enligt direktivet (94/62/EG) om förpackningar och förpackningsavfall skall system införas som innebär att använda förpackningar och förpackningsavfall kan returneras så att återvinning kan ske. Direktivet anger nivåer för återvinning och materialutnyttjande som skall uppfyllas på nationell nivå. Direktiv om förbränning av farligt avfall Direktivet (94/67/EEG) om förbränning av farligt avfall syftar till att fastställa åtgärder och förfaranden för att förhindra eller, om detta inte är möjligt, i möjligaste mån minska de skadliga effekterna på miljön från förbränning av farligt avfall. Förbränning av hushållsavfall Förbränning av hushållsavfall regleras genom två direktiv, direktiv (89/369/EEG) om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar och direktiv (89/429/EEG) om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar. De båda direktiven gäller all förbränning av hushållsavfall och liknande avfall. Deponering av avfall Arbete pågår inom EU med ett direktiv om deponering av avfall. Syftet med direktivet om deponering är att sörja för bestämmelser, förfarande och vägledning för att så långt det är möjligt förebygga och förhindra de negativa effekter på miljön, särskilt föroreningar av ytvatten, grundvatten, mark och luft och de risker för människors hälsa som följer av avfallsdeponering. Direktivet innehåller föreskriver om tekniska standarder för deponering av avfall för att skydda, bevara och förbättra miljökvalitén samt anger de krav som deponier måste uppfylla vad beträffar lokalisering, villkorsreglering, skötsel, kontroll, avslutning samt förebyggande av och skyddsåtgärder mot varje miljöhot på både kort och lång sikt. I direktivet definieras tre olika deponiklasser och typer av avfall som kan tas emot vid deponier av de olika klasserna. 14

16 2.2 Kommunala beslut Här följer en sammanställning över beslut i avfallsfrågor som tagits i kommunfullmäktige och/eller kommunstyrelse under perioden : Renhållningsordning för Haninge kommun, gällande fr.o.m. den 1 juli 1994 Antagande Kf 105/1994 Ändring 1 Tillämpningsområde (industrins miljöfarliga avfall), Kf 248/1994 Ändring 8 Paketering (extrasäck), 13 Hämtningsintervaller (övergång till 14-dagarshämtning enbostadshus och fritidshus) och 18 Generella undantag från hämtningskrav, Kf 111/1996. Ändringar i renhållningstaxan för 1997, Kf 304/1996 (Fler valmöjligheter betr. kärlstorlek och hämtningsfrekvens samt därtill hörande intervalltaxor. Införande av extravgift för osorterat avfall. Komposteringsrabatt. Ökad taxa för slambehandling.) Sop- och latrinhämtningstaxa för fritidshus 1997, Kf 49/1997 (Taxehöjning för täckande av kostnader för införande av metall/restavfallshämtning m. fl. kostnadsökningar.) Insamling av hushållsavfall med kärl och sidlastare inkl. tillägg i renhållningstaxa, Kf 48/1997 Ändringar i renhållningstaxan 1999, Kf 243/1998 (Taxeändring tilläggstjänst kärlhämtning inne på tomt samt hämtning av grovavfall, ny taxa för hämtning av avfall från miljögård i flerbostadshusområde) Frivilligt kommunalt ansvar (monopol) för insamling och transport av industrins miljöfarliga avfall i Haninge kommun, Kf 248/1994 Uppdrag till miljö- och byggnadsnämnden att revidera avfallsplanen, KS 106/1997 Upphörande av frivilligt kommunalt ansvar (monopol) för insamling och transport av industrins farliga avfall i Haninge kommun, Kf 191/1998 Ändringar i renhållningstaxa samt vissa tjänster Förändrad sophämtningstaxa, Kf 106/1994 (Anpassning till ny renhållningsordning, förändrad grovavfallshantering m. m.) Ändringar i renhållningstaxan för 1995, Kf 351/1994 (Förändringar och klargöranden i renhållningstaxa föranledda av ny renhållningsordning.) Sophämtningstaxa för fritidshus 1995, Kf 41/1995 (Likriktning med taxa för permanentboende, bl. a. införande av grundavgift) Förändringar i sophämtningstjänster och renhållningstaxa för 1996, Kf 331/1995 (Ny taxa för övergång till varannan veckas sophämtning vid enbostadshus för permanentboende samt fritidshus och kolonistugor. Grundavgift per lägenhet. Ändring av behandlingsavgift för sopsugfastigheter. Miljöavgift för restauranger och storkök som ej källsorterar. Klargöranden om fyllnadsgrad och vikter.) 15

17 2.3 Kommunens ansvar Följande avfallslag är kommunalt ansvar i Han in ge kom mun: Hushållsavfall: komposterbart avfall, bränn bart av fall, 16 icke brännbart avfall, farligt avfall, grovsopor, trädgårds av fall, kyl- och frys skåp. Slam från enskilda avloppsanläggningar Latrin (som inte komposteras vid fast ig he ten) Batterier (insamling, sortering, vi da re trans port) Kommunens avfallsentreprenör är SRV åter vin ning AB. Följande avfallsslag är producentansvar: Förpackningar (som inlämnats vid åter vin nings sta tion eller -central): - pappers- och kartongförpackningar, well papp - plastförpackningar - glasförpackningar - metallförpackningar (i Haninge ska metallförpackningar läggas i kärlet för icke brännbart avfall och hämtas vid bo sta den) Returpapper (som inlämnats vid åter vin nings sta tion eller -central) Däck (som lämnats in hos återförsäljaren) Bilar Entreprenör för producenterna av för pack ning ar och returpapper är SRV återvinning AB. Entreprenör för däckproducenterna är Ragn-Sells AB. Det kommunala ansvaret respektive pro du cent an sva ret för de här uppräknade av falls sla gen innefattar odelat ansvar för: insamling transporter omhändertagande information Ett undantag är batterier där ansvaret är upp de lat mellan kommunen och producenterna. Ansvaret för insamling och transporter av icke brännbart av fall är samordnat mellan kom munen och pro du cen ter na. Producenterna har ansvaret för metallförpackningarna medan kommunen har ansvaret för det övriga icke brännbara avfallet. Införandet av ett producentansvar har lett till dis kus sio ner kring kommunernas framtida roll och gräns drag ning en mellan kommunernas och producenternas an svar som rå den. Kom munens uppgift blir även i fortsättningen att ta hand om det avfall som inte omfattas av pro du cent an svar samt de avfallsfraktioner som av olika an led ning ar inte lämnas till produ centernas in sam lings sys tem. Den viktigaste upp gif ten för kommunerna är att utveckla sor te ring en och omhändertagandet av detta avfall ur behand lings syn punkt. Det innebär att utveckla om hän der ta gan det för det avfall som är lämp ligt att behandla med biologiska be hand - lings me to der eller förbränna och den minskande mängd avfall som skall deponeras. Men kommunens roll i avfallshanteringen be grän sar sig inte endast till att vara utövare av av falls han te rings tjäns ter och som an lägg ning säg are. Kommunen skall även bevaka att avfalls hanteringen sker med beaktande av både miljöoch hälsoaspekter. Det finns således miljö mässiga motiv bakom kommunernas arbete, men även hygieniska motiv som att und vika häl so ris ker som följd av felaktig av falls - han te ring, smitt sprid ning eller skadedjurs angrepp. Kommu nen utövar även tillsyn över insamling och hantering av avfall. Kommunen skall även planera för all av falls han te ring inom kommunen. I varje kommun ska det finnas en avfallsplan. Avfallsplanen ska inne hål la uppgifter om allt avfall inom kom munen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. En annan viktig uppgift är den fysiska planeringen som rör utbyggnaden av av falls han te ring en (anlägg ningar, in sam lings be hål la re och åter vin nings sta tio ner). Kommunerna har ett övergripande ansvar för in for ma tion till hushållen om källsortering sam ti digt som pro du cen - ter na har ett in for ma tions an svar för sin insamling. Det finns därför behov av samordning av informationen mel lan dessa båda parter för att budskapet till kommun invånarna skall bli så enhetligt och tydligt som möjligt. I Haninge kom mun är SRV åter vin ning AB av falls en tre pre nör åt både kommunen och producenterna. Det ta förhållande un der lät tar givetvis möjligheten att sam ord na av falls in - for ma tio nen till kommun invånarna. De avfallsslag för vilka producentansvar gäller är inte kommu nalt ansvar. Det innebär att kom mu nen inte har något ansvar för in sam ling, transport, behandling, in for ma tion mm, utan detta ansvar ligger på producenterna av de olika varorna och förpackningarna. Pro du cen ter na är med and-ra ord ansvariga för till ex em pel utplacering, tömning och renheten vid åter vinnings stationerna. För det avfall för vil ket producentansvar gäller men som inte sam las in av pro du cen ter na gäller dock kommunalt an svar.

18 Den centrala tillsynen över efterlevnaden av de för ord - ning en som berör avfall utövas av Natur vårds verket. Regional tillsyn utövas av Läns sty rel sen och den lokala tillsynen inom kom munen av miljö- och byggnadsnämnden. 2.4 Lokal Agenda 21 I kommunens Agenda 21-dokument 1998 återfinns ett kapitel om avfall innehållande bl.a. en vision år De önskvärda målen 2018 specificeras enligt följande: - Mängden avfall i omlopp i samhållet har minskat med 30 % - Slutprodukter från kompost- och rötningsanläggningar håller en kvalitet som är godkänd för ekologisk odling - Deponi av osorterat avfall har upphört - Allt avfall källsorteras när det är miljö- och energimässigt fördelaktigt I övrigt hänvisas till kommunens och SRV:s avfallsplan. 2.5 Miljöpolitiskt handlingsprogram Programmet, som syftar till att öka medvetenheten om miljöfrågor i allmänhet och i synnerhet det enskilda beslutets miljökonsekvenser, utgör en viktig del av underlaget inför nämnd- eller delegationsbeslut i kommunen. Bland de 39 punkterna i miljöpolitiska mål för Haninge återfinns flera övergripande resp. detaljerade miljömål som avser avfall och avfallshantering. 17

19 KAPITEL 3 KOMMUNENS MÅL FÖR AVFALLSHANTERING Utifrån visionen om att åter ska pa ett ekologiskt sam häl le i Haninge kommun har föl jan de över gri pan de mål for mu - le rats för av falls han te ring en. 3.1 Övergripande mål Det övergripande målen med av falls han te ring en i Haninge kommun är att: Upp kom sten av avfall skall mins kas. För det avfall som ändå upp kom mer gäl ler att åter an vänd ning och åter vin ning lik som an nan hus håll ning med ma te ri al, rå va ror och en er gi skall främ jas så att ett krets lopp uppnås. Av falls han te ring en skall kän ne teck nas av god resurshus håll ning, mi ni mal miljö be last ning och bi dra till en bätt re mil jö. Den skall ha en god hy gie nisk stan dard och er bju da en behovs an pas sad ser vi ce av god kva li tet. Verk sam he ten skall ut fö ras till rim li ga kost na der, som står i re la tion till nyttan, samt ge en god ar bets mil jö. För att nå dessa övergripande mål krävs ett stort en ga - ge mang och miljömedvetande hos alla som vistas och pro du ce rar avfall i Haninge kommun. I många fall måste in van da beteenden ändras. Redan vid tillverkning och inköp av varor måste ansvar tas för det avfall som dessa varor kommer att ge upphov till. För att uppnå de över gripande målen i Haninge kommun skall: De producerade avfallsmängderna mins kas. Avfallets innehåll av hälso- och mil jö far li ga ämnen minskas. Resurserna som finns i avfallet skall tas tillvara, i första hand genom åter an vänd ning, i andra hand genom återvinning av material och i tredje hand genom en er - gi ut vin ning. Näringsämnena i den biologiskt lättnedbrytbara delen av avfallet skall om möjligt återföras till jordbruket. Deponeringen ska successivt minska och säkrare deponier utvecklas för den icke åter vinnings bara delen av avfallet. De viktigaste åtgärderna för att uppnå detta är att: Arbeta för och utveckla in sam lings sys tem som ger en hög utsortering av farligt avfall och icke brännbart av fall samt material för återvinning. Utveckla taxestyrningen för att minska mängderna avfall samt öka sorteringsgraden och sor te rings kva li tén. Öka informationen, avfallsmedvetandet och movationen att delta i källsortering och åter vinningsaktiviteter. Dessutom skall: Avfallshanteringen utvecklas till att bli så enkel och bekväm som möjligt för de som producerar avfall, utan att göra avkall på de uppställda målen. Avfallshanteringstjänsterna anpassas efter olika kunders behov och önskemål. Hela hämtnings-, transport- och behandlings kedjan ständigt utvecklas och effektiviseras. 18

20 För att nå de högt ställda miljömålen i Haninge kommun krävs ett kontinuerligt arbete med att effektivisera och ut veck la avfallshämtningen och -transporterna så att mil jö be last ning en blir så liten som möjligt, öka återvinningen, informera och utbilda för en ökad avfalls medvetenhet samt utveckling av nya behandlingsmetoder för olika typer av avfall. Avfalls mängderna i allmänhet och mängderna mil jö- och hälsofarligt avfall i syn ner het skall minskas och det avfall som inte går att återvinna måste tas om hand på ett, för om giv ning en, så till förlitligt och säkert sätt som möj ligt. Med en effektiv källsortering kan alla av falls frak tio ner tas till vara på bästa möjliga sätt. Genom att sortera av fal let där det uppkommer, vid källan, erhålls en högre sor te rings kva li tet. I vissa fall måste dock källsorteringen kom plet te ras med ytterligare sortering, till exempel vid behandlings anläggning. För övrigt avfall gäller att allt farligt avfall skall sorteras ut, för att behandlas på ett miljö riktigt sätt och inte förorena andra fraktioner. Vidare skall så mycket som möjligt av de åter vinningsbara fraktionerna sorteras ut och åter vin nas för att ta tillvara resurserna i avfallet och minska deponeringen. För att uppnå detta skall avfallet källsorteras så långt det är möjligt. Som komplement till källsortering finns även sor te ring vid behandlingsanläggning. För att uppnå en avfallshantering med minimal mil jö be - last ning och största möjliga till vara tagande av re sur ser na i avfallet måste varje av falls frak tion omhändertas på, för fraktionen, bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar som råder. I Haninge kommun innebär det att hus håll sav fal lets olika fraktioner skall hanteras enligt följande: Allt farliga avfall skall, för att inte för o re na andra fraktioner, sorteras ut och där ef ter behandlas på ett miljöriktigt sätt. Icke brännbart avfall skall sorteras ut för att inte förorena andra fraktioner, för åter vin ning av me tal ler na och för miljöriktig behandling av det icke brännbara avfallet. Returpapper och förpackningar som lyder under producentansvar skall sorteras ut för att, i första hand, materialåtervinnas. Biologiskt lättnedbrytbart avfall skall sor te ras ut så långt det är möjligt och i första hand rötas, för återföring av nä rings äm nen i ett kretslopp till jordbruket. Bio ga sen som bildas vid rötning skall i första hand ut nytt jas som fordonsgas. Sorterat brännbart avfall, fritt från för o re ning ar, energiutnyttjas för upp värm ning av bostäder. Tack vare att avfallet är fritt från kemikalier, tungmetaller och metaller kan slaggen återvinnas istället för att deponeras. Grovsopor sorteras så långt det är möj ligt på åter vin - nings cent ra ler eller vid behandlings anläggning för högsta möjliga återvinning. 19