Förbundsstämma Djurskyddet Sverige

Transkript

1 Förbundsstyrelsens förslag till policy för djurskyddsfrågor Förbundsstämma Djurskyddet Sverige Quality Hotel Park i Södertälje maj 2014

2 2

3 Innehållsförteckning FÖRSLAG OM POLICY FÖR DJURSKYDDSFRÅGOR IDEOLOGI Lantbruksdjur 5 Slaktkyckling 5 Värphöns 6 Kalkoner 7 Grisar 7 Mjölkkor och överiga nötkreatur 8 Får och lamm 8 DJURSKYDDET SVERIGES POLICY VID VALLNING Allmänt 9 Vallningsdjuren 10 Hunden 11 Träningsplatsen 11 Föraren 11 Ägaren till de vallade djuren 11 TRANSPORTER AV LEVANDE DJUR 11 EKOLOGISK ELLER LIKNANDE PRODUKTIONSFORMER 12 Ull och dun 13 Sällskapsdjur 13 Hund 13 Häst 14 Katt 15 Pälsdjur 16 DJURSKYDDET SVERIGES POLICY AVSEENDE DJURFÖRSÖK 17 Rovdjur 17 Jakt 17 Grytjakt och hållande av grävling 18 Utsättning av fågel 18 3

4 4

5 Förslag om policy för djurskyddsfrågor IDEOLOGI Djurskyddet Sveriges vision är att alla människor har ett etiskt och empatiskt förhållningssätt, vilket innebär att vi tar ansvar för alla djur och bemöter dem med respekt. Djurskyddet Sverige vill betona vikten av: Förståelse och kunskap om olika arters levnadssätt, beteenden och behov. Förmåga att se till de enskilda individerna i en djurgrupp. Förmåga till inlevelse och medkänsla för alla levande varelser. Lantbruksdjur Att Djurskyddslagens krav på att djur ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom ska gälla på individ nivå, även för lantbruksdjuren. Människan har ett ansvar att ständigt arbeta för bättre djurvälfärd för de djur vi använder i livsmedelsproduktionen. Att det är inkonsekvent och olämpligt att lagstiftningen gör skillnad på arter som har liknande behov. Vi anser det också inkonsekvent och olämpligt att lagstiftningen för samma djurslag kan skilja betydligt beroende på om djuret hålls till exempel i ett konventionellt lantbruk eller i en djurpark. Att myndigheter, djurägare och slakterinäring ska använda rönen från kognitionsforskningen till att förbättra djurvälfärden för djuren i livsmedelsproduktionen. Forskningen visar att lantbruksdjuren delar många förmågor med människan, till exempel detaljminne, förmåga till avancerade sociala relationer, saknad, ångest och viss problemlösning. Att det måste vara ett oavvisligt krav att alla djur som slaktas får en fullgod bedövning innan slakten, utan undantag. Att taggtråd ska förbjudas för alla djurslag. Att inga levande djur ska behöva vistas på slakteri över natten. Slaktkyckling Idag föds slaktkycklingar upp på ytor som gör att de får det mycket trångt när de börjar bli fullvuxna. Trängseln gör det svårt för djuren att få tillräcklig vila. Aveln har gjort att kycklingarna växer mycket snabbt, vilket leder till att många får benfel. Många djurskyddsproblem finns också vid slakten, där det är vanligt att kycklingarna bryter vingarna i hantering vid i- och urlastning. 5

6 Att den högsta tillåtna beläggningsgraden för slaktkycklingar (36 kg/ m2 om gården är med i Svensk Fågels kontrollprogram) inte får höjas ytterligare utan bör sänkas till 30 kg/m2. Under uppfödningens sista dagar är kycklingarna så stora att trängseln gör det svårt för djuren att få tillräcklig vila. Att tillväxttakten hos dagens slaktkycklingraser (främst rasen Cobb men även rasen Ross) är så hög att den skapar djurskyddsproblem i form av benfel. Aveln måste inriktas på att skapa en rimlig tillväxttakt i hela kycklingens kropp. Detta måste ges större utrymme vid avelsurval, än vad som sker idag. Djurskyddet Sverige är dock positiva till att näringen har tagit problemen med benfel på allvar och att frekvensen av kycklingar med någon grad av benproblem har sjunkit. Att det är alldeles för många kycklingar som lider av fotskador (ca 13 procent redovisade kraftiga fotförändringar i Svensk Fågels slaktskadestatistik 2012). Djurskyddet Sverige anser att noll procent kraftiga fotförändringar är den enda acceptabla nivån inom svensk slaktkycklinguppfödning. Att djurskyddsproblem finns vid slakten. Förekommande problem är vingbrott, att kycklingarna hängs upp i benen inför bedövning och att fåglarna inte hanteras på ett korrekt sätt vid avlastning på slakteriet. Att man ska ha ett system vid slakten så att fåglar slipper hängas upp i benen då de är vid medvetande. Till exempel kan man använda sig av koldioxidbedövning. Att under förutsättning att utevistelse kan ordnas så att smittrycket hålls nere, innebär det högre livskva litet för fåglarna att få picka, sprätta, leta föda ute och röra sig över större ytor. Att uppfödningssystemen inte får vara så sårbara att djuren riskerar att bli utsatta för lidande genom foder- och platsbrist vid fördröjd hämtning till slakt. Värphöns 2012 fanns i Sverige cirka 6,7 miljoner värphöns. Omkring 35 procent av djuren hålls i inredda burar och resten (65 procent) hålls frigående inomhus eller utomhus. Andelen ekologiska värphöns (hålls frigående utomhus) var 2012 drygt 11 procent. Att inredda burar generellt medför en bättre djurhälsa och en mindre stressande miljö för djuren än frigående system, men att de medför begränsningar i djurens möjlighet till naturligt beteende på grund av små ytor. De inredda burarna bör göras större och med högre takhöjd. Att frigående system inomhus medför större möjligheter för hönorna att röra sig i höjdled och sidled, men också större risker för djuren att drabbas av sjukdomar, fjäderplockning och stressituationer. Frigående system inomhus kräver god sjukdomsbevakning liksom frekvent djurtillsyn. Att frigående system utomhus medför de bästa möjligheterna för djuren att få utföra sina naturliga beteenden men att även detta system orsakar större risker för djuren att drabbas av sjukdomar, fjäderplockning och stressituationer än i inredda burar. Vid utevistelse ska hönsen ges skydd från rovfåglar och en smittskyddsmässigt välplanerad utomhusmiljö. 6

7 Att samtliga former av hönsstallar ska ha berikning, till exempel rotfrukter, hö, halm eller halmbalar. Att dispenser från kravet på fönster med dagsljusinsläpp för värphönsstallar inte får ges av kontrollmyndigheterna. Att tillstånd till olika nivåer på ammoniakhalt i stallarna inte ska få ges av kontrollmyndigheten beroende på om envåningssystem eller tvåvåningssystem används för värphöns. Kalkoner I Sverige finns endast kalkoner av rasen British United Turkey i produktion. Selektiv avel har gjort kalkontuppen ungefär tre gånger så tung som hönan vilket gör att fortplantningen bara kan genomföras via insemination. Den höga tillväxttakten skapar även benproblem. Det finns också djurskyddsproblem vid slakten då kalkonerna hängs upp och ned vid fullt medvetande. Att den högsta tillåtna beläggningsgraden för kalkoner (40 kg/m2 eller om producenten är ansluten till kontrollprogram, 45 kg/m2 för slaktkalkon över 7 kg) är för hög. Risken för kannibalism bland djuren ökar med en hög beläggningsgrad. Att aveln mot högre köttansättning har drivits för hårt och skapar djurskyddsproblem. Extremaveln som leder till att kalkonerna inte kan para sig naturligt bör förbjudas. Att djurskyddsproblemen finns vid slakten på grund av att de tunga kalkonerna vid fullt medvetande hängs upp i benen. Djuren bör bedövas, till exempel genom koldioxid, innan de hanteras på slakteri. Grisar Aveln leder idag till att suggan föder allt fler kultingar. Detta gör att onödigt många smågrisar dör. Bristen på strö i främst slaktgrisstallarna skapar djurskyddsproblem, framförallt eftersom grisarna saknar sysselsättning. Att grisstallarnas utgödslingssystem måste anpassas så att de ständigt kan ha tillgång till bädd med halm att böka i. Att slaktgrisarna ska ha större utrymmen och aktivering i lämplig form. Att grisarna ska kunna välja att gå ut i hage när markbeskaffenhet och väder tillåter detta. Att aveln mot högre köttansättning och fler kultingar per sugga är olämplig. Den ökande kullstorleken skapar en oacceptabelt hög smågrisdödlighet. Att grisar ska kastreras med immunokastrering, som är den mest djurvänliga metoden för att undvika galtlukt. Att frekvensen av bogsår hos suggor måste sänkas kraftigt från 2011 års nivå, där cirka en tredjedel av sug- 7

8 gorna utvecklar bogsår under digivningen. Att exporten av suggor från Sverige till Tyskland ska upphöra. Mjölkkor och övriga nötkreatur Allt fler kor går idag i lösdriftssystem men flertalet står fortfarande i uppbundna system. Den begränsade rörelsefriheten orsakar såväl fysiska som mentala problem. Kor ska enligt lag få gå ut på bete varje sommar, men idag ges dispenser som gör att vissa kor får stå inne hela året, till exempel gäller detta kalvar och ungdjur som ska till slakt. Aveln som idag satsar på hög mjölkavkastning leder till sjukdomar och onödigt lidande för många kor. Att förbud mot uppbundna nötkreatur bör införas i Sverige. Begränsningar i rörelsefriheten orsakar fysiska problem, såsom försämrad ben- och klövhälsa, samt tar bort möjligheten för djuren att ha en naturlig beteenderepertoar. Att aveln mot högre mjölkavkastning för mjölkkor orsakar onödig sjukdom, bland annat genom försämrad juverhälsa och ben/ klövlidanden. Många kor slaktas idag oacceptabelt tidigt på grund av produktionssjukdomar. Avelsarbetet måste inriktas mer på djurhälsa och livslängd. Att dagens lagkrav på bete måste behållas. Betet medför en rad väl dokumenterade välfärdsvinster för korna. Att kalvar i mjölkkobesättningar ges möjlighet att fortsätta dia under de första levnadsmånaderna. Att driva djuren med elpåfösare på slakterierna helt ska förbjudas. Att alla nötkreatur hålls i utrymmen där de har möjlighet att uppsöka en liggplats som inte består av dränerande golv (spaltgolv). Att inte undantag från beteskravet ges för kalvar/ ungdjur som ska slaktas mitt i sommaren eller är yngre än sex månader. Att stutar omfattas av beteskravet. Att tjurkalvar ska kastreras och att de, förutom att omfattas av beteskravet, även får tillgång till dränerade rasthagar under resterande år. Att allt nötkött som kommer från djur som slaktats utan bedövning i andra länder och säljs i Sverige ska märkas. Att kvigor inte får betäckas om ökad risk för förlossningssvårigheter kan förväntas. Får och lamm Inte alla lamm får idag möjlighet till utevistelse. Viss fåravel sker genom att ett befruktat ägg opereras in i tackan. Detta ger onödigt stress och smärta för fåret och på sikt kan många bukoperationer leda till smärtsamma sammanväxningar i magen. 8

9 Att alla lamm ska ha tillgång till god utevistelse i välskötta hagar. Avgjort bäst för lammen är att få en period på riktigt bete. Att det är olämpligt att genomföra kirurgisk embryotransfer, ET, på tackor. Detta skapar onödig stress och smärta i samband med det kirurgiska ingreppet och tackor som bukopererats upprepade gånger kan få sammanväxningar som ger kronisk smärta. Att avel på raser med långa svansar inte ska tillämpas, då långa svansar kan orsaka kraftiga träckföroreningar och problem med flugangrepp. Att kött och skinn ska märkas där det framgår att lammen haft tillgång till bete eller godkänd (det vill säga dränerade hagar som skapar aktivitet för lammen) utevistelse. Att produkter från får och lamm som slaktats utan bedövning i andra länder och säljs i Sverige ska märkas. Att tackor inte får betäckas om ökad risk för förlossningssvårigheter kan förväntas. DJURSKYDDETS SVERIGES POLICY VID VALLNING Inledning Djurskyddet Sveriges policy för att skydda vallade djur ska säkerställa att all vallningsträning med hund genomförs på ett korrekt sätt utifrån djurskyddsaspekten för de vallade djuren. Allmänt Det finns ett antal hundraser vars ursprungliga användningsområde är att valla olika typer av djur inom lantbruket. Främst används vallhundar i Sverige till vallning av får, men även nötkreatur och i viss mån andra djurslag som getter, gäss och ankor. En vallhund kan vara en bra hjälp för den som dagligen arbetar med flockar av får och nötkreatur. Svenska Kennelklubben, SKK, ansvarar för vallhundsprov och vallanlagsprov som i första hand är ett arbetsprov, men det arrangeras även tävlingar i vallning. Det finns dessutom ett växande intresse för vallningsträning med hund från personer som inte främst använder hunden vid praktiskt vallningsarbete. Oavsett orsak är det dock viktigt att djuren som ska vallas inte köps in som "rekvisita" för hundträningen, utan i alla sammanhang hanteras enligt gällande lagar och med respekt för de vallade djuren som levande individer. För att kunna använda en vallhund krävs omfattande träning. Denna träning måste alltid genomföras på sådant sätt att både de vallade djurens och hundarnas välfärd garanteras. Vid vallningsträning av hund krävs att den har god allmänlydnad. Dessutom måste tiden som de vallade djuren används begränsas till maximalt 20 minuter per träningstillfälle. Däremellan måste de vallade djuren ges vila under minst två timmar sammanhängande mellan träningspassen. Under pausen ska de vallade djuren erbjudas foder och vatten. Om får inte vill äta är detta ofta tecken på stress och då ska de inte vallas mer den dagen. 9

10 Under såväl träning som tävling ansvarar SKK och Svenska Vallhundsklubben, via respektive arrangörer, för att reglerna i den policy som SKK antagit på initiativ av Djurskyddet Sverige följs. Samtliga instruktörer/tränare som leder träning och vallningsprov i Sverige ska ha genomgått lämplig grundutbildning i djurskydd. Djurskyddet Sverige anser att alla arrangörer av offentliga vallhundstävlingar, vallhundsträningar och liknande evenemang ska ge tydlig och skriftlig information till skötare/ägare av de vallade djuren om vad som krävs för att hålla och sköta djuren. I den informationen ska det ingå fakta om hur de vallade djuren känner och reagerar när de utsätts för vallningsträning med hundar. Föraren ansvarar dessutom för att varken de vallade djuren eller hunden blir utsatt för otillbörlig stress. Vallningsdjuren Djuren som hunden tränas på ska vara vallningsbara och invallade, så att de lugnt går undan när hunden kommer mot dem. De ska i grunden vara så lite stressbenägna som möjligt. De vallade djuren ska gå i skritt och föraren måste vara uppmärksam på stressymtom hos dem. Djuren ska vara i god kondition, vilket innebär att de klarar av att bli vallade utan att visa tecken på påfrestning. Djur som visar tecken på nedsatt allmäntillstånd, andningspåverkan, hälta eller smittsam sjukdom ska inte användas vid vallningsträning. Alla djur som används vid vallningsträning ska vara i normalhull och friska. Djuren ska vara i lämplig ålder för att kunna tränas med hund. För får och getter innebär detta att de är minst fyra månader gamla, nötkreatur ska vara minst sex månader och ankor måste vara vuxna djur. Används dräktiga nötkreatur får dessa inte vara över sex månaders dräktighet. Dräktiga tackor och getter i sista halvan av dräktigheten ska inte användas vid vallningsträning. Djuren ska ha tillgång till foder, vatten, skugga och torra liggytor samt få vila vid lämpliga tillfällen under träningen, enligt tidigare regler under rubriken "Allmänt". Antalet djur får inte vara för litet, utan det måste vara en flock. För får och getter innebär detta minst åtta individer, för nötkreatur minst fyra och för ankor minst tio. Alla djur ska passa in i flocken, det vill säga djuren måste vara vana vid varandra sedan tidigare. Vid träning i varm väderlek, det vill säga vid minst 20 C dagsteperatur, ska får vara tillräckligt klippta. Vallning med oklippta får får inte utföras om dagstemperaturen överstiger denna gräns. Övriga väderförhållanden måste också vara gynnsamma för vallningsdjurens välfärd. När träning sker i en 25 x 25 meters inhägnad med innerhage på 5 x 5 meter, får inte hundarna springa med in i innerhagen. Hunden Hunden ska alltid vara under kontroll. Hunden ska vara i god kondition. Hunden ska behandlas väl och ges tid för vila/vatten. Träning av tik får inte ske i senare delen av dräktigheten eller när tiken har valpar som är yngre än 12 veckor. 10

11 Träningsplatsen Varken hund eller vallningsdjur ska vara utsatt för olycksrisk i träningen. Platsen för vallningsträning ska vara lämplig med avseende på stängsel och eventuella hinder. Föremål, ojämnheter och hål i terrängen ska undvikas. Grindar ska kontrolleras så att de inte är trasiga, riskerar att välta eller är konstruerade med vassa utstickande delar som utgör skaderisk. Vid ogynnsam väderlek ska marken vara så pass dränerad att det inte uppstår lervälling som djuren riskerar att halka i. Föraren Hundföraren ska ha kunskap/förståelse för vallningsdjuren. Hundföraren ska ha erfarenhet av vallningsträning. Om sådan saknas måste en erfaren instruktör finnas med i träningssituationen. Om de vallade djuren springer undan eller söker skydd hos människorna, måste föraren omgående kunna stoppa hunden. Föraren får inte sparka eller slå de vallade djuren. Förare som bryter mot policyn ska kunna stängas av från vallningsverksamhet. Ägaren till de vallade djuren Det är alltid djurägaren som har det yttersta ansvaret för vallningsdjurens situation när vallningsträning sker med dennes djur. Transporter av levande djur Transporter av levande djur har flera olika aspekter som har stor betydelse ur djurskyddssynpunkt. Djur som transporteras utsätts för många moment som är stressande. De flyttas från en invand miljö, hanteras ofta av främmande människor och lastas, blandas med andra för dem okända djur, transporteras under trängsel under kortare eller längre tid, lastas av och placeras i ny okänd miljö. Tillgång till vila, vatten och foder är ofta begränsad och risken för skador ökar dramatiskt. Handel med levande djur är dessutom en av de viktigaste faktorerna för spridning av smittsamma djursjukdomar. Att Handel med levande djur ska ersättas med handel med kött, sperma och embryon. Transporter av djur ska minimeras och slakt ska ske så nära uppfödningsplatsen som möjligt. Den övergripande målsättningen för djurtransporter ska vara samma som för försöksdjuren: ersätta, minska och förbättra, (Replace, Reduce, Refine - de tre R:en). Att djurskyddslagens krav på att djuren ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom måste vara vägledande för de krav som ska ställas på djurtransporterna. Att varje moment under transporten måste utformas så att stressen minimeras. Det omfattar på och avlast- 11

12 ningsförhållandena, transportfordonens utformning, beläggning under transport, transporttidens längd, vila, vatten och foder. Att samma krav ska gälla oberoende av syftet med transporten av djuren transport till slakt, för vidareuppfödning, för att de ska användas i avel eller för tävling. Att maximala transporttider måste reduceras så mycket som möjligt, och dessa får inte tillåtas upprepas efter en kortare vila, för att förlänga transporten. Alla angivna transporttider måste omfatta tiden för av- och pålastning av djur. Att handel endast sker med friska och oskadade djur för att motverka spridning av smittsamma djursjukdomar. Att all personal, inklusive djurägaren, måste vara utbildade i djurhantering och djurens beteende som har betydelse för hantering och transport. Att minimering av blandning av djur från olika besättningar och grupper måste eftersträvas från djurskydds och smittskyddssynpunkt. Det innebär exempelvis en avveckling av kreatursmarknader och omlastningsstationer. Att Sverige bör införa strängare nationella regler än i övriga EU, vara ett föregångsland och driva frågorna kraftfullt i EU och internationellt. Att krav måste ställas på implementering och förbättrad kontroll av gällande regelverk i EU:s medlemsstater och ansökarländer. Att straffnivån för brott mot gällande lagstiftning måste sättas så högt att den avskräcker från framtida överträdelser. Ekologisk eller liknande produktionsformer som bygger på stor del utevistelse För de flesta djur är det bra med utevistelse året runt. Det ger stimulans och sysselsättning och möjlighet till fler sociala kontakter mellan djuren. Det finns dock exempel på djur som inte ges möjlighet till skydd för väder och vind eller tillräckligt med mat och vatten. Att det är positivt för djurvälfärden med tillgång till utevistelse året runt och bete under betessäsongen för lantbruksdjuren. Att samma typ av krav på god och berikad miljö ska ställas i hagarna som i stallen. Vindskydd som erbjuder lä och torr liggplats måste finnas. Att ytan och betestillgången ska vara anpassad efter vilket djurslag och hur många individer som ska beta. Att parasitbekämpning sker med effektiva medel och att förebyggande åtgärder används så att djuren inte hinner få sjukdomssymtom innan behandling sätts in. 12

13 Ull och dun Mulesing är en metod som används i framförallt Australien. Vissa fårraser är framavlade med mycket skinn kring bakdelen. I denna blir det ofta problem med fluglarver. Detta har man löst genom att skära bort det överblivna skinnet. Detta görs utan bedövning och skapar ofta infektioner i såret. Plockning av dun från levande fåglar är ett stort djurskyddsproblem ibland annat Asien. Att det ska finnas en tydlig märkning av ull och dun där det framgår att djuren inte utsatts för oacceptabla produktionsmetoder som mulesing för ullproduktion eller plockning av fjädrar/dun från levande fåglar. Att produktionsmetoder som mulesing och plockning av dun från levande fåglar är fullständigt oacceptabelt, liksom ryckning av päls hos till exempel angorakaniner. Sällskapsdjur Att när människan har djur som sällskapsdjur är det grundläggande att man ser till varje arts specifika behov. Det ställer höga krav på den enskilda djurägarens kunskaper. Vi anser att det inte ska vara möjligt att köpa djur direkt i zoo-butiker utan att man visat sig ha relevanta kunskaper om djuret man avser att köpa. Att djuren måste hållas på ett sådant sätt att de ges möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Burar avsedda för sällskapsdjur ska vara utformade så att djuret kan röra sig på ett naturligt sätt, vilket i praktiken innebär att burstorlekarna måste ökas väsentligt. Exempelvis ska en kanin kunna skutta, gräva och resa sej, en fågel ska kunna flyga och söka föda och en råtta ska kunna klättra. Att djurägare ska uppmuntras till att kastrera sina djur. Hund Synsättet att hunden ska bli dominerad och underordna sig människan i ett rangsystem skapar djurskyddsproblem. Bestraffande träningsmetoder ger rädda hundar. Trenden mot extrema utseenden hos många hundraser gör att vissa raser drabbas av onödig risk för skada eller sjukdom. Att varje hund finns till för sin egen skull, inte för att i första hand tjäna oss människor. 13

14 Att vårt förhållande till hunden ska bygga på ömsesidigt förtroende och kärleksfull respekt. Att vi alltid, och i alla situationer, måste ha hundens välbefinnande i fokus, och ständigt försöka förstå hundens behov. Att all form av träning ska bygga på belöning av önskvärda beteenden och vara helt fri från alla former av tvång, psykiskt och fysiskt våld eller bestraffning. Att hundens utrustning inte får vara av sådan beskaffenhet att den riskerar att orsaka smärta, rädsla eller obehag, exempelvis stryphalsband eller antiskallspray. Att vi människor inte ingår i hundens rangordningssystem så som det ser ut i en hundflock. Att vi inte konkurrerar med hunden om rangordningen och att vi därför inte behöver visa oss dominanta mot hunden. Att aveln bör förändras så att fokus läggs på hundens hälsa och framtida välbefinnande istället för exteriör. Om inte detta sker anser vi att vissa raser bör utgå av djurskyddsskäl. Häst Antalet hästar i Sverige blir fler och fler. Många far illa på grund av att människor inte har kunskap om vad hästar behöver vad gäller till exempel foder och inhysning. Många hästar tränas med ganska tuffa metoder som ger smärta och/eller obehag. Att hästar försvinner till slakt utomlands, till exempel till Sydeuropa, är ett problem eftersom det bland annat innebär långa och plågsamma transporter. Att spödrivning av häst i alla dess former ska vara förbjudet. Att det inte ska vara tillåtet att ha hästar uppbundna i spilta. Att hästar ska ha sällskap av minst en annan häst. Att all form av träning ska bygga på belöning av önskvärda beteenden, och vara helt fri från alla former av tvång, psykiskt och fysiskt våld eller bestraffning. Att varje häst finns till för sin egen skull, inte för att tjäna oss människor och att vårt förhållande till hästen ska bygga på ömsesidigt förtroende och kärleksfull respekt. Att vi alltid, och i alla situationer, måste ha hästens välbefinnande i fokus, och ständigt försöka förstå dess egna behov. Att hästens utrustning inte får vara av sådan beskaffenhet att den riskerar att orsaka smärta, rädsla eller obehag. Kontrollen ska förbättras så att hästar inte kan försvinna eller slaktas av misstag. Att alla hästar ska ha rätt till daglig utevistelse på tillräckligt stora ytor med för hästar lämpligt underlag. 14

15 Katt I Sverige lever uppskattningsvis mer än hundratusen katter som saknar ägare och hem. En del av dessa har övergivits, andra har fötts ute av hemlösa katthonor. Dessa förvildade katter utsätts otvivelaktigt för stort lidande då de många gånger går en plågsam död till mötes på grund av svält, sjukdomar eller skador. Att alla katter ska vara märkta och registrerade. Vi arbetar för att det ska bli ett krav i lagstiftningen på samma sätt som för hund. En katt som är ID-märkt och registrerad kan återförenas med sin ägare om den har försvunnit och sedan hittats. Kattägare som brustit i sitt ägaransvar kan genom denna åtgärd ställas till svars rättsligt. Att en utekatt alltid ska vara kastrerad. Det finns redan idag alldeles för många oönskade katter kattägare ska inte bidra till att detta problem kvarstår genom att låta sina utekatter reproducera sig. Katter som lever hela sina liv inomhus, utan tillgång till en fertil partner, behöver inte kastreras, men ofta kan det vara bättre för katten själv att slippa påverkan av könshormoner. Att en katt ska vara försäkrad. Veterinärvård är dyrt och en försäkring täcker de största utgifterna det går inte att räkna med att en katt ska vara frisk hela livet. Man ska aldrig behöva tveka att ge sin sjuka eller skadade katt veterinärvård. Att det ekonomiska värdet är en viktig del för att höja kattens status. Att en katt som är svårt sjuk eller skadad, och där ingen vård kan erbjudas, ska avlivas av djurskyddsmässiga skäl. Ta alltid hjälp av veterinär för att göra denna bedömning. Det finns också andra tillfällen där avlivning kan vara enda lösningen. Om en kattägare omöjligen kan ha kvar sin katt, och trots stora ansträngningar inte lyckats omplacera den eller på annat sätt lösa situationen, kan det vara nödvändigt att fatta beslut om avlivning. Att man kan omplacera förvildade katter, men bara under följande förutsättningar: Kattungar som har hanterats av människor före åtta veckors ålder blir i regel tama. Katter som är födda ute, men som har haft viss kontakt med människor som till exempel har matat dem ute sedan de var små, kan bli mer eller mindre tama. Ofta fortsätter de dock att vara skygga för andra människor än just de som matat dem. Dessa katter kan därför vara svåra att omplacera hos främmande människor. Vuxna, förvildade katter som levt hela sitt liv ute, utan närmare kontakt med människor, blir aldrig riktigt tama. Risken är mycket stor att de upplever stark stress vid påtvingad och nära kontakt med människor, till exempel i en lägenhet. Att om man väljer att ta in en osocialiserad katt kräver detta ett exceptionellt stort tålamod och en lyhördhet för kattens behov, hos den som tar katten i sin vård. Dessutom förståelse för att katten troligen aldrig kommer att känna sig helt bekväm med mänsklig närkontakt. Man måste därför allvarligt överväga om det mentala lidande en osocialiserad katt måste uthärda, instängd i en lägenhet i ständig närhet av människor, verkligen är etiskt försvarbart. Att det inte finns någon riktigt bra lösning för hur förvildade katter, som inte är socialiserbara, ska kunna tas om hand på ett djurskyddsmässigt fullgott sätt. Avskjutning av friska men skygga katter är, av såväl etiska som funktionella skäl, inget alternativ. Att Trap - Neuter Return, TNR, kan accepteras som ett kortsiktigt sätt att hantera friska men ej socialiserbara katter, men inte som ett sätt att på lång sikt lösa problem med förvildade katter. Förbundet kan acceptera TNR under en begränsad period om följande förutsättningar uppfylls: 15

16 Varje individuell katt i kolonin identitetsmärks genom örontatuering eller chip, och att en personlig an svarig ägare registrerar katten. All behandling av katterna sker i enlighet med svenska lagar och förordningar (vilket bland an nat innebär att amputation av öronspetsar ej får utföras, och att tillstånd krävs för innehav av fler än nio katter). Alla sjuka eller skadade katter i kolonin ges adekvat veterinärvård så snart problemen upptäcks. Alla medicinska behandlingar utförs av i Sverige legitimerade veterinärer. En skriftlig plan ska finnas för varje koloni där varje katt och dess ägare finns identifierade, och där samtliga åtgärder som kastrering, vaccinationer, avmaskning, skador/infektioner journalförs tillsammans med rutinmässiga dagliga loggar av utfodringstillfällen och tillsyn. Pälsdjur Uppfödning av djur enbart avsedda för pälstillverkning medför alltid mycket stora inskränkningar av djurens livsutrymme och livskvalitet. I Sverige är det huvudsakligen minkar som föds upp för päls. Minkar är inhysta i mycket små enkla nätburar, utan tillgång till bad, klättermöjligheter eller födosök. För att ge farmade minkar möjlighet att utöva de naturliga beteenden de är motiverade för, krävs omfattande förändringar av deras livsmiljö. Att det är helt orealistiskt att en kommersiell uppfödning av mink och andra djurslag avsedda för enbart päls, kan ske utan allvarliga inskränkningar av individernas välfärd. Djurskyddet Sverige accepterar att man nyttjar djur, men inte på bekostnad av individernas välbefinnande och grundläggande behov. Att uppfödning av djur enbart avsedda för päls bör förbjudas, så länge djuren inte får basala behov som rimliga rörelseytor, bad, klättermöjligheter och födosök tillgodosedda. Motsvarande förbud har redan införts i andra länder som Storbritannien, Österrike, Irland och Kroatien. Djurskyddet Sveriges policy avseende djurförsök Djurskyddet Sveriges mål är att alla för djuren plågsamma djurförsök ska kunna ersättas, men utan att den vetenskapliga kvalitén sänks. För att detta ska kunna ske är det viktigt att staten och företagen som utför försöken avsätter pengar för att öka forskningen om djurfria metoder. Så länge djurförsök används är det viktigt att de tre R:en (Replace, Reduce, Refine) genomsyrar verksamheten. Varje djurförsök måste också prövas mot det behov det förväntas kunna motsvara och försök som inte är nödvändiga för att förbättra människors hälsa bör inte tillåtas. I alla fall där det finns mindre smärtsamma metoder ska dessa användas, även om det innebär en högre kostnad. I försök där djur utsätts för lidande ska detta minimeras även i tid. Djur som används i försök ska övervakas noga både vad avser djurets fysiska hälsa samt beteendeförändringar. 16

17 Rovdjur Det finns idag endast några hundra vargar i Sverige. Det är inte en nivå som är tillräcklig för att stammen ska klara sig på sikt tror ledande forskare. Dessutom är stammens storlek osäker. De förebyggande åtgärder som staten erbjuder fungerar inte så bra som det borde. Pengarna till vargstängsel tar slut och ersättningssystemen haltar. Lodjursstammen minskar också kraftigt. Lodjur jagas genom fällfångst, en mycket plågsam jaktmetod där djuren upplever både smärta och ångest innan det avlivas. Den illegala jakten är ett fortsatt problem för alla rovdjur. Djurskyddet Sverige är positivt inställd till ökade forskningsinsatser i syfte att på bästa sätt genetiskt säkerställa den särskilt i landet utsatta vargstammen. Att staten ska vara generös vad gäller ekonomisk kompensation från allmänna medel till tamdjursägare som drabbats av rovdjursangrepp, om de så långt som möjligt försökt förhindra angreppen, till exempel med hjälp av stängsel. Att licensjakt på varg ska stoppas. Att informationen om de svenska rovdjuren bör förbättras i skolan. Att tuffare tag bör tas mot den illegala jakten på rovdjur. Att jakt på lo med fälla måste förbjudas. Att rovdjur inte ska betraktas som konkurrenter om vilda bytesdjur, utan istället får företräde vid bytesbrist eftersom de är helt beroende av födan för sin överlevnad. Jakt Jaktmetoder med snara och fälla som fångar djuren levande, men där avsikten sedan är att döda, skapar stor stress och ångest hos villebråden. Djur som skadeskjuts är ett stort djurskyddsproblem och innebär ett utdraget lidande. Ett särskilt problem med skadeskjutningar är jakt på säl från båt. Att Svenska Jägareförbundet har statens allmänna uppdrag att leda delar av jakten och att sköta viltvården leder till en vinklad syn på jaktfrågor. Att alla människor som utövar jakt ska ha ett empatiskt och respektfullt sätt att se på djuren. Vi ska vårda och ta hänsyn till de vilda djuren och deras levnadsmiljö, istället för att se dem som en resurs som kan utnyttjas efter vårt godtycke. Jägare bör ha god förståelse för vilda djurs behov i olika situationer och behandla både levande och döda djur på ett vördnadsfullt sätt Att vilda djur ska omfattas av en relevant lag där de erkänns som levande och kännande individer. Att alla jakt- och viltfrågor i Sverige hamnar under en statlig myndighet med ett renodlat myndighetsuppdrag. Att Svenska Jägareförbundet fråntas det allmänna uppdraget och betraktas som det förbundet är en intresseorganisation. 17

18 Att allt lidande för djur i samband med jakt ska minimeras, till exempel kan ingen nivå av skadeskjutningar anses acceptabel, och att det psykiska lidandet (till exempel tidsaspekten) måste vara lika avgörande som den fysiska smärtan när det gäller att försöka avgöra djurs lidande. Att alla djurskyddsmässigt oacceptabla jaktformer förbjuds, till exempel all jakt där djur fångas levande (till exempel med burar och snaror) för att avlivas, bågjakt och utsläppsjakt. Att utbildningsnivå och lämplighet hos den enskilde jägaren kontrolleras regelbundet. Att hundar som används vid jakt behandlas med respekt och att en relevant riskbedömning görs inför jakten. Att möjligheterna till skyddsjakt begränsas mycket påtagligt och att alternativa lösningar prövas först för att förhindra konflikter mellan djur och människa. Att ingen djurart betraktas som skadedjur utan har sin självklara rätt att finnas för sin egen skull, även då de kan orsaka människor problem. Att kuljakt på vattenlevande däggdjur inte får bedrivas när dessa vistas i vattnet, och aldrig från båt. Inför obligatorisk märkning av snöskotrars drivmattor. Det skulle öka möjligheten att fälla för jaktbrott. Grytjakt och hållande av grävling Grytjakten i Sverige bedrivs nästan enbart mot räv och grävling och det är en plågsam jaktform för både hund och bytesdjur. Jakten går till så att man lokaliserar ett gryt med räv eller grävling och blockerar alla utgångar. Sedan förser man hunden som används i jakten med pejlutrustning och släpper in den i grytet. Hunden söker därefter upp det jagade djuret och tränger in det i ett hörn. När det är gjort kan jägaren pejla med GPS, gräva sig ner och avliva bytesdjuret. Ofta pågår jakten under jord i timmar, med svåra skador på både bytesdjur och hund som följd. Har bytesdjuren ungar så blir de ihjälbitna eller överges. Att ett omedelbart förbud mot alla former av grytjakt införs, eftersom det finns starka djurskyddsskäl för det. Förbjuds grytjakt finns ingen anledning att bedriva grytjaktsträning eller hållande av grävling, och vi kräver även förbud mot dessa två företeelser. Utsättningsjakt av fågel I Sverige och Danmark föds det upp stora mängder fasaner, rapphöns och gräsänder som sätts ut av svenska jägare och jaktföretag för att sedan jagas. Fåglarna kläcks i stora anläggningar. Efter några veckor planteras fasander och rapphöns ut i hägn och gräsänder i våtmarker. Antalet utplanterade fåglar varierar från några hundra per utsättning till flera tusen. Jakten sker ofta när fåglarna just börjat flyga de sprids då och får svårt att överleva. Att ett stopp på jakt på utsatt fågel införs, både av djurskyddsskäl och på grund av att smittspridning kan starta i stora kläckningsanläggningar och därefter överföras ut i naturen. De som sätter ut fåglar tar inget 18

19 ansvar för dessa efter jakten det leder dess värre alltför ofta till att gräsänder flyttar in i städer och samhällen under vinterhalvåret, eftersom de saknar flyttinstinkt. 19