Inledning 3. Vad är en mikrofon, och hur fungerar den? 4. Vad finns det för typ av mikrofoner, och vad är skillnaderna? 5.

Transkript

1 1

2 Innehållsförteckning Inledning 3 Vad är en mikrofon, och hur fungerar den? 4 Vad finns det för typ av mikrofoner, och vad är skillnaderna? 5 Membranstorlek 6 Vad är en riktningskaraktär, och hur använder jag det? 7 Stereoteknik 9 Användning av mikrofonen 12 Vård av mikrofonen 13 Tillverkare 14 Slutligen 16 Källförteckning 17 2

3 Inledning Denna uppsats är ett research arbete som helt enkelt gått ut på att jag ska ta reda på allt om mikrofoner och beskriva det så att jag, och personer som inte kan något om det, kan förstå och förhoppningsvis lära sig utav det jag skrivit. Nu är det ju mycket liten chans att jag lyckats få med allt i detta arbete. Men jag kan satsa en femma på att jag fått med allt som har med grunden att göra. Det har varit ganska svårt att skriva ihop all fakta till stycken som förklarar det på ett enklare sätt. Att få ihop all fakta har dock inte varit något problem. Att sedan få en bra struktur på texten, lägga upp det i delar och lägga rätt del på rätt plats, har varit ganska krångligt eftersom det är lätt att förbise små saker som man själv tar för givet. Metoden jag använt för att göra detta arbete är följande: 1. Leta fakta. Detta måste göras på många håll så att man är säker på att informationen stämmer. 2. Läsa all fakta. Gjorde små anteckningar, och markerade även saker som jag tyckte var relevant. 3. Lägga ihop all fakta till vettiga texter, och även formulera på ett lätt sätt. Nu när jag skriver detta så ser jag att jag har använt mig utav tre stycken L. Jag tror att jag lyckats få denna uppsats att bli relativt relevant och även lärorik. 3

4 Vad är en mikrofon och hur fungerar den? En mikrofon är ett redskap för att förvandla ljudtrycksförändringar till elektriska signaler. Man kan kalla dessa förändringar för förtätningar och förtunningar. Vid en förtätning så blir lufttrycket högre, och vid en förtunning blir det mindre. Vårat öra fungerar på det sätt att när en luftförändring sker så rör sig trumhinnan i takt med dessa förändringar. Vid en förtätning så åker trumhinnan in, och vid en förtunning åker den ut. Detta är samma sak som en högtalare gör. Men istället för att uppfatta ljudtrycksförändringar så skapar en högtalare dem så att vårat öra kan uppfatta dem. Men om vi ska kunna höra på en sak som spelats in tidigare så måste vi först och främst spela in ljudet med en mikrofon. En mikrofon gör som sagt om dessa förändringar till signaler som vi kan fånga upp med en dator eller liknande för att sedan troligen sända ut signalerna till en eller flera högtalare som då återskapar dessa förtätningar och förtunningar så att vårat öra kan uppfatta dem. Men detta görs olika beroende på vad det är för typ av mikrofon. Det mikrofonerna har gemensamt är att de på något sätt använder sig utav ett membran* för att skapa signaler. Membranet är det som får agera trumhinna på mikrofonen. Det förflyttas alltså i takt med alla förändringar som sker i lufttrycket. Dock är det olika på hur mycket ett membran rör sig för olika frekvenser. Vissa mikrofoner är anpassade för att röra sig (fånga upp ljud) vid ljud långt ifrån mikrofonen, bas ljud, höga toner eller kanske för att ha en väldigt jämn upptagning på alla sätt och vis, både nivå och frekvensmässigt. *En mycket tunn hinna eller platta i t.ex. koppar, som i det här fallet befinner sig i en maskin. SHURE SM58, den vanligaste sångmikrofonen i världen. 4

5 Vad finns det för typ av mikrofoner och vad är skillnaderna? I dagens läge så är det i praktiken två olika mikrofoner som används. Dynamiska mikrofoner och kondensatormikrofoner. Dynamiska mikrofoner fungerar genom att membranet är mekaniskt kopplat till en elektrisk spole som har sin position i ett konstant magnetfält. Så när membranet flyttas av t.ex. en förtätning så skapas det en spänning i spolen som sänds ut genom sladdar. Det är på samma sätt som en högtalare fungerar. Man kan faktiskt använda en högtalare som en dynamisk mikrofon, och en dynamisk mikrofon som högtalare. Troligen så blir det inget vidare ljud varken ut eller in om man gör detta, men teoretiskt så funkar det. Man hör och läser väldigt ofta att dynamiska mikrofoner är robusta, vilket givetvis också är sant. De tål också väldigt höga ljudtryck. Men eftersom både membranet och spolen ska vibrera av lufttrycksförändringarna så måste de vara ganska kraftiga för att det ska ge utslag alls. Dynamiska mikrofoner har också en viss tröghet, eftersom membranet inte hinner med de riktigt snabba attackljuden (transienter). Kondensatormikrofoner består av två plattor, den ena är fast och den andra rörlig, där membranet är den rörliga. Mellan dessa plattor så bygger man upp ett elektriskt fält med hjälp av spänning som sedan ändras beroende på hur membranet rör sig. Denna spänning är oftast en så kallad Fantom- (Phantom) matning, där man ger ut mellan volt (Kan variera) genom en vanlig mikrofonkabel (XLR kontakt). Det vanligaste är att man ger ut en spänning på 48 volt. Utan denna spänning från en utomstående källa så fungerar alltså inte mikrofonen, till skillnad från den dynamiska mikrofonen som alltid ger ut signaler, oavsett om sladd är inkopplad för att fånga upp dem eller inte. Kondensatormikrofonen är mer känslig för höga frekvenser och är från början anpassad för att ta upp ljud på långt håll, och är därför även känslig för starka ljud. Idag används den dock väldigt flitigt som t.ex. sångmikrofon. Kondensatormikrofoner klarar snabba attackljud bättre än dynamiska mikrofoner. Eftersom man kan göra membranet väldigt litet och lätt så blir signalen av väldigt hög kvalité. Kondensatormikrofonen är mycket ömtålig, och även dyr. Den används mest i studiosammanhang och vid mätningar. AKG C3000 B, Kondensatormikrofon Utöver dessa mikrofontyper så finns det även bandmikrofoner som fungerar som en dynamisk mikrofon, förutom att membranet rör sig i ett magnetfält istället för att behöva flytta en spole. Eftersom det då blir mycket lättare att flytta membranet så kan man få betydligt mycket bättre kvalité på signalerna. Dock är en bandmikrofon vind- och stötkänslig, har låg 5

6 utgångssignal och kan gå sönder illa kvickt om man råkar slå på Fantom matningen. Den är även ganska tung. En elektretmikrofon däremot har liknelser till kondensatormikrofonen. Skillnaden är att den drivs med antingen ett batteri eller att membranet konstant är elektriskt laddat. Idag ser man mest batteridrivna elektretmikrofoner eftersom en konstant laddning av membranet, en såkallad permanentmagnet avtar med tiden. Dessa mikrofoner användes tidigare mest om man ville ha en liten mikrofon till ett lågt pris, men används allt mer i studiosammanhang idag. Elektretmikrofonerna går att göra mycket små. Mikrofoner av typen myggor som man fäster på kroppen vid t.ex. tv inspelningar är ofta av elektret typen. Rörmikrofoner har samma teknik som en kondensatormikrofon när det gäller ljudupptagning. Men förstärkaren i mikrofonen består inte av transistorer som i en kondensatormikrofon, utan av en rörkonstruktion. Dessa mikrofoner behöver en högre spänning än vad en fantom matning kan ge, så därför använder man alltid en separat spänningsmatning som är kopplad till mikrofonen. Så när man vill koppla in mikrofonen så gör man det direkt i spänningsenheten istället för mikrofonen. Förr så använde man kristallmikrofoner i enklare sammanhang. I dessa är membranet kopplat till en kristall som avger en elektrisk spänning när den utsätts för tryck. Dessa kristaller kallas piezoelektrisk. Ljudkvalitén på dessa mikrofoner är inte särskilt bra, men de köps för ett lågt pris. Och till sist så har vi också kolkornsmikrofonen som var den första användbara mikrofonen. Den användes i det första telefonsystemet. Mikrofonen består av en kapsel med kolpulver, och sedan ett membran som är isolerat ifrån kapseln. Lägger man en spänning mellan membranet och kapseln så kommer strömmen i mikrofonen att variera i samband med ljudvågen. Det är ett mycket begränsat frekvensområde som fångas upp och det är mycket brus i denna typen av mikrofon. I dagens läge så har man bytt ut kolkornsmikrofonen överallt. I telefonen är det främst elektretmikrofoner. Membranstorlek Man kan ofta få höra någon prata om stor- eller småmembrans mikrofoner. Det betyder just det som det låter. En stormembransmikrofon har ett större membran och ger oftast ett varmare ljud än en småmembransmikrofon. Stormembran används ofta vid sång, eftersom de har ett lägre brus, och småmembran till instrument. Men man kan lika gärna använda de till båda. Helt beroende på vilket ljud man är ute efter. Småmembransmikrofoner tål högre ljudstyrka än stormembransmikrofoner. De blir också oftast mindre i kroppsstorleken vilket gör det lättare att gömma dem eller att placera dem diskret. Det lilla membranet gör också att mikrofonen klarar av ljudattacker bättre, vilket är väldigt positivt för slagverksinstrument. Storleken på ett stortmembran är 1 (2,54 cm), och småmembran är det som är mindre en detta. Dock brukar småmembranen vara betydligt mindre än 1, omkring mm. 6

7 Vad är en riktningskaraktär, och hur använder jag det? Alla mikrofoner har någon typ av område som de fångar upp ljud ifrån. Det finns några speciella typer av dessa områden, eller riktningar som man brukar säga, som de flesta mikrofoner efterliknar. Orsaken till att dessa riktningar förekommer beror på mikrofontypens konstruktion. En bandmikrofon har till exempel en karaktär av en åtta, vilket betyder att den tar upp lika bra bakåt som framåt, men nästan ingenting från sidorna. De karaktärer som man brukar tala om är följande: Rundupptagande Kardioid Omni (Rundupptagande) Också kallad Kula. Denna tar upp ljud lika starkt i alla riktningar. Kan användas om man vill fånga upp rumsklang eller bakgrundsljud. Kardioid (Njure) Också kallad för Riktad mikrofon. Detta är den vanligaste riktningskaraktären. Denna mikrofon tar främst upp ljudet framifrån, men även lite på sidorna. Om man ritar upp en skiss på upptagningskaraktären så har den en form av en njure. I PA sammanhang är denna mikrofon vanlig eftersom man lätt kan undvika rundgång. Handhållna mikrofoner är ofta av denna karaktär. Det finns olika typer av kardioider. Det som beskrivits ovan är en vanlig Kardioid. Men det finns även super kardioid, och hyper kardioid som också brukar kallas för shotgun. Superkardioiden är en lite mer riktad mikrofon än den vanliga kardioid mikrofonen. Det kan ta upp på lite längre avstånd, men den tar även upp mer bakifrån. Hyperkardioiden är en väldigt riktad mikrofon som oftast kan ta ljud från en källa en bra bit bort. Superkardioid Hyperkardioid (Shotgun) Åtta Den röda pricken på bilderna föreställer mikrofonen. De heldragna linjerna visar riktningskaraktären. 7

8 Den är konstruerad som ett rör (därav shotgun) med hål på sidorna som gör att ljudet från sidorna så gott som släcks ut. Den tar in lite ljud bakifrån också. Hyperkardioiden används ofta vid tv inspelningar när mikrofonerna måste vara en bit ifrån för att inte synas i bild. En riktad mikrofon har en så kallad Proximity effekt, vilket betyder att ju närmare man är, ju högre är basen, och lite lägre frekvenser. För bästa ljud ska man helst vara en liten bit ifrån. Men det beror på vilket ljud man är ute efter. Bidirectional (Åtta) Tar upp lika mycket framifrån som bakifrån, men mindre från sidorna. Den kan användas om två sångare ska använda samma mikrofon, så att de slipper trängas på samma sida, och så att man inte behöver spela in från alla håll samtidigt. Det finns mikrofoner som är ännu mer riktade. De kallas för paraboliska mikrofoner och kräver nästan att man siktar på objektet som ska höras. Man kan använda dessa typer av mikrofoner på t.ex. en fotbollsmatch om man vill höra hör de sparkar på bollen, eller hur de ropar till varandra. Denna typ av mikrofon har en väldigt bumlig bas. Det finns även de mikrofoner som är omställbara. Det går då att välja riktningskaraktär med hjälp av en knapp eller liknande. När mikrofonen tar in ljud rakt framifrån (0 grader) så kallas det att den fångar in ljud on axis. Och om det kommer från sidan eller bakifrån kallas det för off axis. Frekvensomfång Mikrofoner tar inte bara upp från en viss riktning. De tar också upp frekvenser olika bra. Vissa mikrofoner är t.ex. konstruerade för att fånga upp bas mer än höga toner. Det man oftast söker är en mikrofon med ett ganska jämnt frekvensomfång. Här är en typisk frekvenskurva. Den här är för mikrofonen AKG Solidtube. I det första diagrammet visas frekvensomfånget i on axis läge. Den gröna kurvan visar hur den tar upp om man slår på det inbyggda high-pass filtret, som alltså skär lite bas. Det andra diagrammet visar frekvenserna runt om mikrofonen. 8

9 Stereoteknik Det faktum att vi hör med två öron gör att vi kan lokalisera vart ett ljud kommer ifrån. När man talar om stereo så menar man att då att man har två spår, som gör att vi kan avgöra vart instrumenten, eller sången, kommer ifrån. Att lyssna på något som är inspelat i stereo gör lyssningen mer levande och det känns som att man hör den live. För att kunna få en stereobild (Om du lyssnar på en låt i stereo så kan du blunda och då få fram en bild av hur instrumenten är uppställda) så måste man i grunden använda minst 2 mikrofoner, en höger och en vänster. Men idag så är det väldigt ofta som man ger varje instrument en egen mikrofon, eftersom man då kan justera nivåerna mellan instrumenten i efterhand. Men om vi utgår ifrån att vi ska spela in en sångkör, och vi vill spela in den i stereo. Vi har bara tillgång till två mikrofoner. Hur ska vi då ställa mikrofonerna? Först och främst vill jag klargöra att om inget annat nämns så utgår jag ifrån att jag använder mig utav kardioid mikrofoner. Man kan ju tänka sig att mikrofonerna ska representera höger och vänster öra på den som lyssnar. Därför kan man snabbt säga att man helt enkelt kan ställa dem bredvid varandra, med ett huvuds bredd emellan. Det borde väl fungera ganska ypperligt för att återskapa den naturliga stereobilden? Självklart kan man göra detta. Om vi ställer två mikrofoner bredvid varandra med ca 19 cm mellan dem, och självklart riktar dem mot kören, så har vi använt oss utav en A/B stereo teknik. Denna teknik ger oftast en naturlig, men i många fall också överdriven stereobild. Man kan givetvis höja avståndet till något lämpligt, beroende på hur bred ljudkällan är, för att öka stereobildens tydlighet. Om vi har en kör på fyra personer som står fint på en rad så kan vi sätta en mikrofon framför person nummer ett och en framför person nummer 4. Nu har vi en väldigt bred stereobild. Vi kommer höra mest av person nummer ett i vänstra högtalaren, och person nummer fyra i högra högtalaren. Personerna två och tre kommer höras lite mer in mot mitten, men fortfarande på varsin sida. Ingen kommer att vara i mitten. Det som är negativt med dessa placeringar är att ljudet kan Stativ gjort för A/B stereo teknik bli väldigt dåligt om man spelar upp det i mono. Eftersom det är ett sånt avstånd till mikrofonerna så uppstår troligen fas skillnader. Så om vi spelar upp det i mono kan vi möta på den så kallade kamfiltereffekten, som innebär att lika ljud som ligger i motfas tar ut varandra. Vilket gör att vi förlorar frekvenser som kan vara viktiga för att behålla en bra ljudkvalité. Om vi istället flyttar mikrofonerna mot mitten så att de har 20 cm i avstånd till varandra så har vi en stereobild som liknar det att en person sitter i mitten av kören och lyssnar live. Oavsett om vi har en kör på 40 personer eller som i det här fallet fyra så spelar bredden en stor roll beroende på hur man vill att lyssnaren ska uppfatta stereobilden. Vid en större kör bör man kanske bredda ut mikrofonerna så att de tar upp ungefär halva kören var för att få en 9

10 realistisk stereobild. Det man måste tänka på är ju att kanske inte ställa hela kören på en rad, utan kanske göra flera rader så att man inte behöver ha mikrofonerna för långt ifrån varandra. Då riskerar man att vissa körmedlemmar inte kommer att höras särskilt bra. En annan teknik för att spela in i stereo heter X/Y teknik. Den går ut på att man placerar mikrofonerna med en vinkel på grader i förhållande till varandra. Nu är alltså mikrofonerna så nära varandra att de faktiskt kan vara i kontakt med varandra. Det som är kan var förvirrande första gången man använder sig utav denna teknik är att mikrofonen som är placerad till vänster ska fånga upp den högra delen av ljudkällan, och tvärtom. Vi kan använda oss utav våran fyramannakör igen. Om vi placerar mikrofonerna framför kören i mitten, och sedan börjar med att rikta den högra mikrofonen så att den pekar mellan person nummer ett och två. Efter detta så tar vi den vänstra mikrofonen och vrider den så att den pekar mellan person tre och fyra. X/Y teknik. Nu har vi en stereobild som borde vara ganska naturlig. Kom ihåg att jag utgår ifrån att vi använder oss utav kardioid mikrofoner, vilket gör att mikrofonerna tar upp ungefär halva kören var. Eftersom vi har mikrofonkapslarna vid i stort sätt samma punkt så styrs stereobilden utav intensitetsskillnader istället för avståndsskillnader. Och vi behöver inte oroa oss för några fasfel. I varje fall inga som kommer göra inspelningen obrukbar. ORTF är en teknik som uppfanns i Frankrike på 1960-talet vid den dåvarande Office de Radiodiffusion Télèvision Française (Franska radion och televisionen). Tekniken kan beskrivas som en blandning utav X/Y och A/B, eftersom man använder sig utav både tids och intensitetsskillnader. Det ser ut ungefär som en bakvänd X/Y teknik. Man använder två kardioidmikrofoner placerade med 110 graders ORTF teknik vinkel och ett avstånd på 17 cm mellan mikrofonkapslarna. Detta ger en hyfsad monokompabilitet. Dock förekommer det små fasfel. Men knappast något man tänker på. Vid MS-stereo (Mitt/Sida eller Mono/Stereo) används i grunden en åttakopplad mikrofon och en kardioidmikrofon som spelar in från samma punkt. Åttan spelar in från sidorna, och kardioiden spelar in mot ljudkällan. Genom att sedan höja eller sänka åttans nivå så ändrar man djupet i stereobilden. Man kan alltså säga att om det varit en A/B teknik så skulle man 10

11 kunna öka eller minska avståndet mellan mikrofonerna efter självaste inspelningen vilket kan vara en väldigt stor fördel. Dock måste man koppla rätt för att det ska fungera och det kan vara krångligt att kontrollera. Blumlein tekniken består av två åttakopplade telefoner som har en 90 graders vinkel i förhållande till varandra, vilket gör att upptagningskaraktären blir formad som en fyrbladig blomma. Konsthuvudstereo är något som kan vara mycket intressant att testa. Det man gör är att använda ett konstgjort huvud där man placerat mikrofoner vid trumhinnan egentliga position. Om man lyssnar på en sådan inspelning i hörlurar så upplever man den väldigt verklig. Som jag beskrev innan så brukar man idag Blumlein teknik spela in varje instrument med egen mikrofon. Detta gör att man vid mixning, i dator eller på mixerbordet, kan panorera ut varje instrument på önskad placering i stereobilden. Detta ses som en väldigt stor fördel idag och gör att man inte behöver tänka på stereobilden förens mixningen ska till att ske. 11

12 Användning av mikrofonen Nu när vi gått igenom det mesta om mikrofonernas egenskaper så är det dags att gå igenom när vi ska använda dem. Mycket har redan blivit sagt i de olika delarna mikrofontyperna, riktningskaraktärerna och stereoteknikerna. Men här kommer lite mera. Först måste vi tänka på vad det är vi ska spela in. Är det en orkester, en kör, en stråkorkester en akustiskt gitarr eller kanske en intervju? Oavsett vad det är vi ska spela in så finns det mycket att tänka på. Det första är avståndet mellan mikrofonen och ljudkällan. Om vi ska spela in ett band så finns det olika avstånd att använde beroende på några andra variabler. Vid kort avstånd bör vi ha en mikrofon per instrument. Här behöver vi inte tänka på rummets akustik, alltså hur rumsklangen låter, eftersom det i stort sett bara går in direktljud i mikrofonerna, och eftersom alla instrument har en egen mikrofon så kan vi justera nivåerna via en mixer. Här kan vi använda dynamiska mikrofoner, eller bandmikrofoner, eftersom de klarar av höga ljudtryck. Men en kondensatormikrofon som klarar höga ljudtryck fungerar minst lika bra. Vi behöver oftast inte oroa oss för något högt brus i mikrofonerna. Men vi måste komma ihåg att eftersom mikrofonen är nära så tar den in låga frekvenser bättre. Detta kan vara mycket positivt, och mycket negativt. Om vi istället väljer att spela in instrumenten i små grupper, så behöver vi höja avståndet mellan mikrofonerna och ljudkällan. Här kommer vi höra lite mer utav rumsklangen. En mikrofon med hög känslighet bör användas om instrumenten inte är så starka i tonerna. Kardioidmikrofoner, vanlig eller super, borde vara ganska optimala för denna typ av inspelning. Om vi vill spela in hela bandet med kanske bara en, två eller tre mikrofoner så måste vi se till att mikrofonerna tar upp allt ljud vi vill ha med, så vi måste ha ett ganska långt avstånd. Man kan ju också använda sig utav stereotekniker om man vill det. Nu kommer rumsklangen att komma med, så om man vill ha hög kvalité bör man inte ta första bästa plats att spela in på. Inte heller vilka mikrofoner som helst bör användas. Mikrofonerna ska ha ett väldigt lågt brus, och det passar sig kanske bäst med kardioidmikrofoner. Eller om man verkligen vill ha med rumsklangen så kan man använda sig utav rundupptagande mikrofoner. Dock bör man kanske inte förlita sig på dynamiska mikrofoner eftersom de är sämre på långt håll. Kondensatormikrofoner är det som gäller. Oavsett val av mikrofoner så måste du nu också tänka på hur instrumenten är placerade. Är trummorna närmare mikrofonen än gitarren så kan man kanske gissa hur det kommer att låta. Sen om man vill ha en bra stereobild så måste man ju placera ut instrumenten efter den. Detta sätt att spela in är det lättaste, men också det mest krävande. Billiga mikrofoner är kanske inte det man ska använda. Och som sagt behöver man en bra klang i rummet. Man kan nästan säga att ju färre mikrofoner man använder, ju dyrare bör de vara. Det som man måste tänka på är alltså vad vi spelar in, vilket avstånd vi ska ha, vilka mikrofoner som lämpar sig bäst, hur vi placerar mikrofonen, alltså lite ovanför, lite under eller kanske bredvid. Och sen såklart hur vi vill att det ska låta i slutändan. 12

13 Det handlar ju mest om att testa. Det finns ingen guide som säger att du ska göra på ett visst sätt för att få det att låta som du vill. Bara om du skriver den själv. Så testa dig fram. Vilken mikrofon låter bäst vid sång och vilket passar bäst för en fiol? Om vi spelar in tal eller sång med mikrofonen väldigt nära så är det bäst att använda sig utav ett puffskydd, som helt enkelt skyddar mikrofonen från puffar. Puffar är en typ av överbelastning av mikrofonens membran. Dessa förekommer t.ex. om man säger bokstaven P eller T. Det blir som en stark liten vindpuff som tvingar membranet att i de flesta fallen röra sig allt för mycket. Detta är inget önskat ljud på inspelningar. De flesta sångmikrofoner, eller talmikrofoner, har redan ett litet skydd mot detta. Det kan vara ett galler, eller en skumbit som sitter runt mikrofonkapseln. Men det är inte alltid som dessa är tillräckligt bra. Utomhus är det väldigt viktigt att använda puffskydd, eller till och med vindskydd, så att inte mikrofonen tar skada. Vissa mikrofoner är extrakänsliga för dessa puffar. Riktade mikrofoner brukar vara mycket känsliga. En shotgun, eller hyperkardioid är inget man borde stå och blåsa rätt in i, eftersom den mycket väl kan ta skada av detta. Puffskydd från JJlabs Vård av mikrofoner Bästa förvaringen av en mikrofon är i dess orginallåda och i ett rum med normal temperatur och normal fuktighet. Man ska inte utsätta sin mikrofon för ultraviolett ljus, damm, smuts eller fukt. Detta kan skada den. Montera ner och lägg undan mikrofonerna efter inspelningen för att försäkra dig om att den inte kommer till skada. En bandmikrofon bör aldrig ligga på sidan. Då kan bandet töjas ut och lägga sig mot magneten. Det bästa är om den står upp, eller alternativt ligger rakt. 13

14 Tillverkare Jag tänkte lista några utav de vanligaste mikrofonerna och tillverkaren, vilken typ den är och dess riktningskaraktär. AKG C414B En kondensatormikrofon med fem olika riktningskaraktärer, alltså omställbar. Solidtube En rörmikrofon med kardioid karaktär. C451B En lite mindre kondensatormikrofon, även denna en kardioid. C1000 En elektretmikrofon som är omställbar mellan rundupptagande och kardioid. D112 En dynamisk mikrofon med kardioid karaktär. En mycket bra bastrumme mikrofon. Neumann U87 Kondensatormikrofon, omställbar mellan rundupptagande, kardioid och åtta. Väldigt vanlig i studior. U89 En utveckling av U87:an. Kan ställas om mellan fem olika karaktärer. TLM 103 Kondensator med riktningen kardioid. En billigare mikrofon. KM183 En liten kondensatormikrofon med rundupptagande karaktär. Den har två syskon: KM184 och KM185. Den förstnämnda har kardioid karaktär och den andra är en hyperkarioid. Shure SM57 / SM58 Världens mest använda dynamiska mikrofon. Den har en kardioid karaktär. Den är också relativt billig med tanke på kvalitén. SM58:an är en typisk sångmikrofon som har ett påbyggt puffskydd, just för att fungera bättre som sångmikrofon än SM57:an. Det är även en liten skillnad i ljudet. SM81 Kondensatormikrofon med kardioid karaktär. Sennheieser MD 421 II En dynamisk mikrofon med riktning av kardioid, som funkar bra till det mesta. MD 441 U Som ovan, fast superkardioid. Ska vara väldigt bra för blåsinstrument. MKH 60/70 En hyperkardioid kondensatormikrofon, 60 har kortare upptagningsförmåga än 70. Väldigt bra mikrofon, men också dyr. 14

15 Detta är bara några exempel på mikrofoner som förekommer ganska ofta i en inspelningsstudio. Tillverkare finns det gott om. Nedan är en lista över många, men säkerligen inte alla. ADK AEA AKG Behringer Beyer Dynamics BLUE Crowley and Tripp Earthworks GA Project Gefell Hansén Horch JJLabs Line Audio Design Manley Milab MXL Neumann Nevaton Oktava Pearl Royer Labs Röde se Electronics Sennheiser Shure Sontronics Studio Projects Telefunken THE TSM Violet Design 15

16 Slutligen Nu när arbetet är klart så måste jag säga att jag är rätt nöjd. Jag tycker att jag har lyckats strukturera texten på ett sätt som är lätt att förstå. Vissa saker var dock inte så lätta att skriva om så att vilken person som helst ska förstå, utan att behöva skriva en hel bok om det ämnet som egentligen inte är relevant för mikrofonen, men som man samtidigt behöver kunskap om för att förstå det övriga som skrivs. Några saker har jag gått in ganska djupt på, medan andra saker bara är upptagna kort, just för att man ska förstå det som skrivs. Jag tror att jag själv kommer att läsa vad jag skrivit för att se till att jag kan allt detta om mikrofoner. För enligt min åsikt är det den bästa mikrofonuppsatsen jag någonsin läst! 16

17 Källförteckning: Internet: Böcker: Ljudinspelningens ABC Medie boken - Ljud Bilder: Stereo.png/618px-Blumlein_-Stereo.png lick%20image%2c%20click%20%22save%20picture%20(image)%20as%22%2c% 20click%20%22Save%22.&pic=/mediendatenbank2/pspic/hires//33/solidtube4055c bd.jpg