Uppdatering av regional utvecklingsplan för psykiatri Beroendeproblematik

Transkript

1 Uppdatering av regional utvecklingsplan för psykiatri Beroendeproblematik Arbetsgrupp: S-E Alborn SU (ordförande) Gunnar Gunnarsson SÄS Per L.Persson NU/NÄL Hanna Kataoka/Cathrine Rönnbäck Kungälv Göran Eriksson Primärvården/Närhälsan Marie Lööv SkaS Mats Ohlson Klin.kem. SU Vetenskaplig referensgrupp (CERA Center for Education and Research on Addiction) : Professor Bo Söderpalm Inst. För klinisk neurovetenskap GU/Beroendekliniken SU, Professor Claudia Fahlke Psykologiska inst. GU/Beroendekliniken SU Docent Fredrik Spak Inst. För socialmedicin/ Primärvårdens FoU Docent Kristina Berglund, Psykologiska inst. GU 1

2 Basfakta kring riskbruk-missbruk-beroende i VG-regionen I Västra Götaland, liksom i övriga landet, är riskbruk, missbruk och beroende av alkohol det allt överskuggande drogproblemet.i Västra Götaland finns ca personer med olika former av riskabel alkoholkonsumtion, från lättare tillstånd till svårt beroende. Av dessa kan de med uttalat missbruk/beroende av alkohol uppskattas till personer, varav kvinnor och män (baserat på regionala data). Det finns dock en stor skillnad mellan storstad och övriga VG-regionen där konsumtionen av alkohol är ca 50 % högre i Göteborg. Alkoholkonsumtionen har sjunkit, från en mycket hög nivå, hos ungdomar sedan början av 2000-talet och hos vuxna sedan ungefär Det gäller båda könen. Även alkoholrelaterad död har minskat. Trots detta är alkohol den tredje främsta orsaken till sjukdom och död för män och den sjunde för kvinnor. Till detta kommer att alkoholkonsumtion också är starkt relaterad till våld, övergrepp och olyckor. Dödligheten bland narkomaner har däremot ökat något de senaste åren. Samtidigt förefaller antalet narkotikaberoende vara någorlunda konstant. Cannabis är det vanligaste narkotikapreparatet. Tre procent av männen och 1,5 procent av kvinnorna har använt cannabis senaste året vilket är oförändrat jämfört med Bland unga talar dock mycket för att användandet blir allt vanligare. I en studie av högstadie- och gymnasieungdomars drogvanor i Göteborg konstaterades att antalet som någon gång prövat cannabis ökat, jämfört med tidigare undersökningar. Detta gäller särskilt för de centrala stadsdelarna, där upp till 30 %, har prövat cannabis. Liknande siffror rapporteras från Stockholm och Malmö. I landet som helhet hade 12 % av ungdomarna, i åldersspannet, prövat cannabis. Ökningen av cannabisanvändande i socialt etablerade ungdomsgrupper gör också cannabisanvändande till en folkhälsofråga. I storstäder som Göteborg har en betydligt större andel av befolkningen missbruks- /beroendeproblem än mindre orter och landsbygd. Särskilt gäller det narkotika. I en kartläggning av tunga narkomaner (daglig användning och/eller injektionsmissbruk) i Göteborg identifierades 1708 unika individer, bland dem var amfetamin den dominerande drogen, följt av heroin och cannabis. Men antalet kan var betydligt större, då mörkertalet är svårt att beräkna. Antalet tunga narkomaner i Västra Götaland beräknas vara ca 5000, (8000 i värsta scenariet). Personer som vårdas inom sjukvården för skadligt bruk eller beroende av hypnotika, sedativa och analgetika uppgår till totalt i landet. För Västra Götaland blir det drygt 2000 personer; men totala antalet personer med sådana problem antas vara minst Många av dessa är liksom flertalet med alkoholproblem, socialt etablerade personer som inte alltid nås av, eller vill söka hjälp hos den ordinarie beroendevården. Det skulle löna sig för såväl sjukvård, som socialtjänst om man kunde nå ut med tidiga insatser i högre grad än nu. Personer med omfattande vårdbehov kommer oftare i kontakt med vården då de akuta vårdbehoven är större hos de med komplex problematik. Denna, till antalet, mindre grupp med svåra beroendeproblem, nås av vården till ca 50%, medan endast ca 10% av den större gruppen, med begränsade problem (oftast alkoholproblem), gör det. Psykisk ohälsa är ofta kopplad till missbruk och beroende i bägge grupperna, dels som en följd av missbruket, dels som en bakomliggande riskfaktor. I gruppen med mer komplexa problem finns dock en högre grad av allvarlig psykiatrisk samsjuklighet och/eller psykiska funktionshinder. Ju allvarligare psykiatrisk problematik, desto större risk för att utveckla missbruk/beroende. (Exempelvis är livstidprevalensen för missbruk/beroende ca 50 % för de med schizofreni och bipolär sjukdom). Hög grad av somatisk samsjuklighet föreligger vid allt missbruk/beroende. 2

3 Nuläget för de olika förvaltningarna Primärvården Vårdcentralerna i VGR har en stor spridning i aktivitet, inklusive användning av AUDITformulär och MI-liknande arbetssätt. Riskbruksarbetet har till växlande del integrerats med andra livsstilsfaktorer. Alkohol- och drogfrågor är viktiga för primärvården dels för tidig upptäckt och intervention, dels för övertagandet av en större del av ansvaret för behandling av patienter med okomplicerat missbruk och beroende. Mödrahälsovården och barnhälsovården utgör en särskilt viktig del av primärvården när det gäller sjukdomsförebyggande insatser för gravida kvinnor, nyblivna föräldrar och barn. SkaS SkaS har en specialiserad avdelning för beroendepatienter med 16 ordinarie vårdplatser som ofta överbeläggs. Huvuduppdraget är abstinensbehandling och samsjuklighet. Enheten samverkar med socialtjänsten i de 15 kommuner som hör till upptagningsområdet. Psykiatriska insatser för samsjukliga sköts inom allmänpsykiatrisk öppenvård i samverkan med socialtjänsten. SkaS har också en substitutionsmottagning i anslutning till beroendeavdelningen där det arbetar två sjuksköterskor. Enheten fungerar än så länge som en satellitmottagning till substitutionsverksamheten i Göteborg. NU-sjukvården Nu-sjukvården har en slutenvårdsavdelning med 14 ordinarie platser, som ofta överbeläggs upp till 17 platser. Avdelningen är inriktad på abstinensbehandling vid huvudsakligen alkoholberoende men även narkotika- och tablettberoende. I öppenvården finns personal specialiserad mot beroende vid de flesta mottagningarna. Personalen jobbar främst med narkomaner inom substitutionsbehandling, men också med en del bensodiazepinnedtrappningar. Nu-sjukvården har 34 buprenorfinpatienter i öppenvården just nu (sannolikt för få), samt tre inom rättspsykiatrin. Förutom dessa har NU-sjukvården 3 metadonpatienter. Alkoholprevention/behandling när ingen psykiatrisk komorbiditet finns hänvisas till primärvården och/ eller till socialtjänsten. SÄS Inom Psykiatriska Kliniken i SÄS finns en beroendeavdelning med 16 vårdplatser för abstinensbehandling och vård av patienter med psykiatrisk samsjuklighet. Man har också en Beroendemottagning med ansvar för dubbeldiagnoser med uppdrag för Borås/Bollebygd. LARO - motagningen är en del av Beroendemottagningen och startade Den har nu cirka 65 patienter som behandlas med Suboxone och Buprenorfin.Basuppdraget rörande beroendesjukdomar och dubbeldiagnoser har den lokala psykiatrin som är representerade i de flesta kommunerna. Det finns totalt 10 kommuner varav Borås med invånare är den största och Bollebygd med är den minsta. Kungälv I Kungälv finns en slutenvårdsavdelning med 10 vårdplatser, med inriktning mot psykiatrisk beroendevård. Psykiatriska beroendeteamet (PBT) är en specialiserad poliklinisk utredningsenhet som utreder psykiatrisk samsjuklighet vid beroendetillstånd, (enheten bedriver inte behandling). Inom de psykiatriska öppenvårdsmottagningarna görs även screening för missbruk/beroende (t.ex. skall alla förstagångsbesök skattas med hjälp av AUDIT). Öppenvårdsbehandling av missbruk/beroende sker inom respektive kommun i samverkan mellan allmänpsykiatrisk öppenvård och respektive kommun. Inom de flesta av kommunerna finns socialmedicinska mottagningar där medicinsk kompetens (såsom t ex 3

4 sjuksköterska, konsultläkare) tidigare funnits att tillgå från primärvården. Där har tidigare viss poliklinisk alkoholabstinensbehandling genomförts. SU Beroendekliniken inom SU är ett eget psykiatriskt verksamhetsområde som har tillgång till olika samordnade vårdkedjor med öppen och sluten differentierad vård för olika behovsgrupper och i nära samverkan med socialtjänst, kriminalvård och primärvård (barn och mödrahälsovård för personer med missbruksproblem). Många enheter är samverksamheter med framför allt socialtjänstens behandlingsverksamheter. Vården är organiserad efter komplexiteten i beroendeproblematiken, där en nivå är beroende utan framträdande psykiatrisk problematik (vanligen mer socialt fungerande personer med alkoholberoende), och en annan för de med omfattande psykiatrisk samsjuklighet. Beroendekliniken har också en ungdomsvårdkedja och en vårdkedja för substitutionsbehandling av opiatmissbruk. Båda med visst regionalt ansvar. Inom slutenvården finns ytterligare åtta regionala platser. De senaste åren har kliniken sett en mycket stor ökning (upp till ca 50 %) av sökande, främst till klinikens psykiatriska öppenvårdsenheter. Laboratoriemedicin En stor del av sjukvårdens provtagning av missbruksmedel i urin och alkoholmarkörer sker på de olika klinikernas enheter och avdelningar. Provtagning sker även hos primärvård och privatläkare. Kommunal omsorg använder sig främst av sjukvårdens provtagningscentraler. Användning av snabbstickor har ett större mått av osäkerhet, än analyser utförda av laboratorier. Laboratoriemedicin inom SÄS, NÄL, SU och Unilabs är ackrediterade för missbruksanalyser. Önskat läge för vården av riskbruk-missbruk-beroende i VGregionen Primärvård Primärvården har ett delat ansvar med socialtjänsten för tidig upptäckt och behandling mot riskbruk, missbruk och beroende Patienter med misstänkt hälsorelaterad problematik ges Screening för alkohol och droger Fokus på den växande användningen av cannabis, bland unga. Frågor om rökning samt hälsorådgivning För personer med okomplicerat riskbruk/missbruk/beroende Enheter för socialt etablerade alkohol och blandmissbrukare/spelmissbruk, tillsammans med kommunerna och med stöd av länssjukvårdens beroendepsykiatri Behandling av lindrigare alkoholabstinens samt nedtrappning av beroendeframkallande läkemedel som ej kräver sjukhusvård Medicinskt stöd för nykterhet Psykosocial behandling (MI, återfallsprevention m.m.) Kort/tidig intervention alt internetbaserad behandling vid riskbruk/okomplicerat missbruk Systematiskt och rutinmässigt arbete, med att uppmärksamma och stödja barn och vuxna, som indirekt drabbas av riskbruk/missbruk/beroende (enligt HSL 2g). Kvinnor i Mödrahälsovården ges Screening alkohol och droger 4

5 MI vid riskbruk Specialiserad psykiatrisk beroendesjukvård Psykiatrins beroendevård har ett ansvar för akut behandling av abstinens och psykisk sjukdom samt utredning och långsiktig behandling av personer med beroende och psykiatrisk samsjuklighet i samverkan med socialtjänst. Behandling av beroende och psykiatriska problem skall ske samtidigt och samordnat med stödjande insatser som t.ex. boendestöd och sysselsättning. Mobila specialiserade öppenvårdsteam utanför SU för utredning och behandling alternativt subspecialisering av särskild personal inom varje allmänpsykiatrisk mottagning Förstärkta behandlingsinsatser för patienter med läkemedelsassisterad behandling. Från några sjukhus uttrycks långsiktig önskan att ta över vård av de metadonpatienter, som nu sköts av SU:s regionala enhet. (Behöver utredas?) Regional slutenvårdenhet för analgetikaberoendepatienter med komplicerad abstinensbehandling och nedtrappning samt samverkan med smärtenheter vid okomplicerad nedtrappning För patienter med spelmissbruk, specialiserad enhet placerad inom SU, med regionalt uppdrag i samverkan med primärvård, och socialtjänst. Enheten skall även bedriva forskning och utveckling av behandling mot spelmissbruk. Vård för patientgrupper med särskilda behov Mödravårdscentral med särskild missbruks/beroendekompetens för blivande föräldrar med missbruks- och beroendeproblem Barnhälsovården erbjuder frivillig uppföljning av barnet för nyblivna föräldrar med missbruk/beroende. Uppföljning sker i samverkan med beroendepsykiatri och socialtjänst Regionala specialiserade öppenvårdsenheter/team för kvinnor utanför SU (samarbete med kommunerna) Regionövergripande elektiv slutenvårdenhet för kvinnor med särskilda skyddsbehov som kan nyttjas av hela regionen placerad vid SU eller i Kungälv Ungdomsslutenvård för nordöstra delen av regionen t.ex. vid SkaS eller NÄL Annan psykiatrisk sjukvård Alla patienter ges alltid screening alkohol och droger Hälsorådgivning och stöd för nykterhet/drogfrihet även vid riskbruk Somatisk sjukvård Alla patienter screening alkohol och droger Hälsorådgivning och motiverande samtal hänvisning till rätt vårdinstans (vid behov) Utökad och förstärkt samverkan mellan vårdgivare Sjukvård och kommunal beroendevård (socialmedicinska mottagningar/rådgivningsbyråer), samverksamheter för behandling av alkohol- och läkemedelsmissbruk utan psykiatrisk samsjuklighet. Förstärkning/utveckling av regionövergripande eller lokala behandlingsenheter, i samverkan mellan psykiatri och kommuner för patienter med psykiatrisk samsjuklighet och komplicerat beroende 5

6 Psykiatriska kliniker i regionen samverkar för differentierad behandling vid psykiatrisk samsjuklighet. Gemensamma resurser kan koncentreras till något eller några sjukhus. Samverkan med vuxenhabiliteringen gällande förhållningssätt, pedagogik och stöd för patienter med ADHD och missbruk/beroende Primärvård/länssjukvård i samverkan med kommunernas ungdomsvård på Minimariamottagningar vid ytterligare några platser i regionen, utanför SU. Brukar och anhörigmedverkan Patienter och anhöriga deltar aktivt i planering och utformning av vård. Alla Patienter skall ha en individuell plan som de medverkat i att ta fram och godkänt. (Undantag tvångsvård) Patienters upplevelse av vården och eventuella resultat, följs via regelbunden uppföljning i behandlingsarbetet Anhöriga och barn till vuxna personer med beroendeproblem, erbjuds alltid stöd. Barns situation uppmärksammas. Brukarråd med medverkan av organisationer inbjuds att delta i utvecklingsarbete och diskussioner kring strategiska frågor inom beroendevården, på central och lokal nivå. Brukarrevisioner sker vid beroendeverksamheter. Nära samverka etableras med frivillig och klient/patientorganisationer kring information och vårdupplägg för personer med beroendeproblem. Stöd för fortsatt nykterhet och drogfrihet förbättras vid nära samverkan med t.ex. Länkarna, AA och NA. På samma sätt kan anhörigorganisationer integreras i sjukvårdens arbete, för stöd till barn och vuxna anhöriga. Gapanalys Primärvården Primärvården är av särskild betydelse när det gäller arbetet med tidig identifikation och intervention eftersom det är den verksamhet som har den bredaste kontaktytan gentemot den vuxna befolkningen i allmänhet. Det är också i den generella befolkningen som flertalet personer med riskbruk, missbruk eller beroende finns, vilka i dag inte nås av vården, och som de största hälsomässiga vinsterna kan göras genom adekvata insatser. Gruppen med missbruk/beroende har stor komorbiditet även med den del och med de sjukdomar som kommer att dyka upp och behöva hanteras i primärvården. Här finns ännu mycket att göra. T.ex. saknas specialiserade insatser för mellangruppen som inte kan skötas av vanliga vårdcentraler och inte är så sjuka att de tillhör psykiatrin. Psykiatriska beroendevården När det gäller den psykiatriska beroendevården så kan stora universitetssjukhus som SU, genom sin volym, subspecialisera och differentiera utbudet och har lättare att skapa egna vårdkedjor inom en subspecialiserad beroendepsykiatrisk klinik/verksamhetsområde. Mindre sjukhus i regionen har subspecialisering av slutenvård för beroende, akutvård, utredning etc. men den psykiatriska öppenvården för beroendepatienter sker oftast vid lokala allmänpsykiatriska enheter i samverkan med socialtjänst. Viss subspecialisering finns även, på några håll, vad gäller utredningsteam, eller särskilt specialiserad personal vid allmänpsykiatriska enheter. Substitutionsbehandling bedrivs även i öppna former vid alla sjukhus. SkaS enhet är dock en satellitmottagning till SU:s substitutionsverksamhet. 6

7 För att råda bot på olikheterna och gå vidare med en mer enhetlig och jämlik vård behövs en samordnad planering av beroendevården inklusive riskbruk och hälsofrämjande åtgärder. Eftersom beroendevården har en annan avgränsning gentemot socialtjänsten än annan psykiatri, så behöver vi samverka tätare och utveckla gemensamma insatser och samverkande enheter med kommunernas specialiserade vård. Men eftersom kommunerna är många så behöver de liksom vi inom sjukvården samla resurser för viss subspecialisering, som t.ex. mottagningar för kvinnor, ungdomar och socialt etablerade personer med förhållandevis okomplicerat alkoholmissbruk. Därför bör diskussionen om den framtida missbruks- och beroendevården ske gemensamt. Lokal psykiatri När det gäller resurser inom den lokala psykiatrin så behövs resursförstärkningar, främst på öppenvårdssidan. Gemensamt behöver vi samverka mer för att skapa gemensamma enheter med regionala uppdrag för insatser för gemensamma behov som t.ex. mellanvårdsformer. FoU och laboratoriemedicin På FOU-sidan borde vi samla oss med stöd från regionen till CERA och det arbete som redan bedrivs, men som kan ges bättre lokal anknytning. Vad gäller provtagning och Klinisk kemi, så kan man gå vidare med tydliga gemensamma riktlinjer, och gemensamt utbildningsupplägg gentemot sjukvården inom regionen. Endast ackrediterade laboratorier ska användas oberoende om de är offentliga eller privata. Klinisk kemi inom SU har även en koppling till CERA. Brukar- och anhörigmedverkan Det återstår oerhört mycket vad gäller att utveckla brukarmedverkan. Dels vad gäller brukarråd/fokusgrupper etc. som kan hjälpa till med utveckling och förändring av vårdens innehåll och organisation. Dels vad gäller involvering av enskilda brukare och deras anhöriga i behandlings- och stödupplägg. Vad gäller barn, behövs fortsatt fokus på deras situation och tillskapande/länkning till stödverksamheter och socialtjänst. En annan viktig aspekt av brukarsamverkan är att etablera en tätare vårdsamverkan med de brukarorganisationer, som t.ex. Länkarna, AA och NA, ALANON, RFMH etc., som kan erbjuda stöd i processen att lämna missbruk och beroende, samt stödja i vidmakthållande av nykterhet/drogfrihet. Förslag till åtgärder Primärvård Utarbeta generella rutiner för screening (AUDIT, DUDIT, rökning), hälsovårdsrådgivning och behandling av missbruk/beroende av alkohol. Hälsorådgivning och motivationssamtal även vad gäller narkotika, främst cannabis. Hänvisning till adekvat vårdinstans i relation till svårighetsgrad av missbruk och psykiatrisk samsjuklighet Enheter för behandling av socialt etablerade personer med, främst, alkoholmissbruk/beroende Tillsammans med kommunerna / Förstärkning med medicinsk personal och psykolog, vid redan existerande socialmedicinska enheter, alternativt mottagningar i primärvårdsregi, i samverkan med socialtjänst. Psykiatrins beroendevård står för konsultativt stöd. Utbildnings- och utvecklingsstöd i samverkan med psykiatrisk beroendevård för etablerande av interaktiv internetbaserad behandling 7

8 Utveckla mödravårdscentral med särskild missbruks/beroendekompetens för mödrar/föräldrar med missbruks- och beroendeproblem. Utveckla uppföljning av barnet, inom barnhälsovården i samverkan med beroendepsykiatri och socialtjänst. Tillgång till beroendekunniga sjuksköterskor och psykologer på alla vårdcentraler. Psykiatrisk Beroendevård Skapa/förstärka, specialiserade öppenvårdsenheter för beroendepsykiatrisk vård alternativt ha specialiserad personal vid allmänpsykiatriska mottagningar Förstärkt substitutionsbehandling regionalt. (Behov av; utredning/fortsatt diskussion kring vad som är önskvärt och vilken vård som är möjligt att bedriva vid varje sjukhus, och vad som bör bedrivas regionövergripande t.ex. vad gäller metadonpatienter). Utveckla regional spelmissbruksenhet inom SU i samverkan med beroendekliniken, primärvård och kommuner. Utveckla specialiserade öppenvårdenheter för kvinnor utanför SU Utveckla regionövergripande elektiv slutenvårdsenhet för kvinnor med särskilda skyddsbehov vid SU eller Kungälv Utveckla enhet ungdomsslutenvård för nordöstra delen av regionen (t.ex. SkaS eller NÄL) Utveckla öppenvårdsenheter (MiniMaria) i regionen utanför Göteborg Utveckla regionövergripande slutenvårdsmottagning för analgetikaberoende, i samverkan med smärtmottagningar/centra. Utökad och förstärkt samverkan inom regionen och mellan vårdgivare I samverkan med kommuner utveckla enheter för tillnyktring delat ansvar. Ekonomiska incitament för stimulering av samverkan mellan vårdgivare I samverkan med socialtjänst utveckla specialiserad mellanvård, frivillig heldygnsvård utanför sjukhus, för att tillgodose behov mellan öppen och sluten vård, med möjlighet till utredning av funktionsnivå och viss funktionsträning. Utreda behov av och organisation av eventuell sprutbytesverksamhet Laboratoriemedicin Tillskapande av en regiongemensam policy för screenings- och verifieringsanalyser av droger. Utbildningsinsatser för utveckling av goda, gemensamma laboratorierutiner och laboratoriesvar. Serumkoncentrationsbestämning av psykofarmaka rekommenderas för att hantera complianceproblem och farmakokinetiska variationer. Farmakogenetiska analyser kan med fördel användas för att individualisera psykofarmakabehandling. Endast ackrediterade laboratorier skall användas. Stöd till mer forskning av nya analysmetoder i samspel med de psykiatriska klinikerna och CERA Kompetensförsörjning Fler ST-läkartjänster i regionen inriktade mot beroende Minst 10 ST-läkartjänster inom SU som motor i läkarförsörjningen för hela regionen. 8

9 Etablering av specialisttjänster för psykologer med inriktning mot beroende inom psykiatrin Ökat antal PTP-tjänster inom psykiatrisk beroendevård Förstärkt utbildning av specialistsjuksköterskor, vad gäller missbruks-/beroendelära. Regionalt kunskaps- och utvecklingscentrum för riskbruk, missbruk, beroende (CERA) Förstärkt kontakt med CERA för regiongemensam kompetensutveckling, rådgivning och forskning (se bilaga 1) Samverkan med CERA och universitetet i fördjupningsutbildningar och kontinuerlig uppdatering av aktuell forskning, riktlinjer etc. Brukar och anhörigmedverkan Patienter och anhöriga deltar aktivt i planering och utformning av vård. Alla patienter skall ha en individuell plan som de medverkat i att ta fram och godkänt. (Undantag tvångsvård) Patienters upplevelse av vården och eventuella resultat, följs via regelbunden uppföljning i behandlingsarbetet Anhöriga och barn till vuxna personer med beroendeproblem, erbjuds alltid stöd. Barns situation uppmärksammas. Brukarråd med medverkan av organisationer inbjuds att delta i utvecklingsarbete och diskussioner kring strategiska frågor inom beroendevården, på central och lokal nivå. Brukarrevisioner sker vid beroendeverksamheter. Nära samverka etableras med frivillig och klient/patientorganisationer kring information och vårdupplägg för personer med beroendeproblem. Stöd för fortsatt nykterhet och drogfrihet förbättras vid nära samverkan med tex Länkarna, AA och NA. På samma sätt kan anhörigorganisationer integreras i sjukvårdens arbete, för stöd till barn och vuxna anhöriga. Uppföljningsindikatorer förslag. I Socialstyrelsens kommande nationella riktlinjer för missbruk och beroende som beräknas vara klar våren 2015 kommer ett kapitel finnas som inbegriper de indikatorer som Socialstyrelsen har utarbetat och som skall användas för att utvärdera vårdens innehåll. Det kommer att finnas generella indikatorer (bl.a. dödlighet bland vårdade för missbruk/beroende), indikatorer som berör farmakologisk (t.ex medicinering vid abstinensbehandling), psykosocial behandling (t.ex. andel med KBT, 12-stegsbehandling, psykodynamisk behandling) och användning av bedömningsinstrument (t.ex. AUDIT och DUDIT). Vi anser att VG-regionen i första hand ska använda Socialstyrelsens kommande indikatorer för att utvärdera vårdens innehåll, med eventuella tillägg av några egna utarbetade regionala indikatorer. 9

10 Referenser: Drogutvecklingen i Sverige 2011, CAN (2012). Bättre insatser vid missbruk och beroende, SOU2011:35. Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, Socialstyrelsen Behandling av alkohol- och narkotikaproblem. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); SBU rapport nr 156 I-II. ISBN Sveriges officiella statistik, SCB. Kartläggning av tungt narkotikamissbruk i Göteborg 2011, Kunskapskällarn, Rapport 2012;1 Skolelevers drogvanor 2013, Kunskapskällarn, Rapport 2013;1. BILAGA, CERA: 10

11 CERA Center for Education and Research on Addiction (CERA) är en tvärvetenskaplig och partsammansatt centrumbildning vid Göteborgs universitet för forskning och undervisning inom beroendeområdet. I fokus för centrumbildningen står frågor om vilka bio-psyko-sociala faktorer som samspelar till varför vissa individer utvecklar missbruk, samt vad detta leder till för följder för dem själva och deras omgivning. Vidare finns ett stort intresse för folkhälsa, särskilt preventiva insatser som kan minska risken för utveckling av missbruksproblem och psykisk ohälsa. Inom CERA finns det en tvärvetenskaplig tradition och ambitionen är att se övergripande på frågor om mäns och kvinnors hälsa, droganvändning samt koppla samman dessa med deras framtidsutsikter och delaktighet i samhället. Den vetenskapliga kompetensen inom CERA är hög. Nämnas kan att forskare inom CERA har erhållit excellens-utmärkelse för sin forskning i samband med internationella utvärderingar (t.ex. Göteborgs universitet 2010, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap 2012 och 2013 års drogforskningspris från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning). CERA har tvärtvetenskaplig kompetens som sträcker sig från molekylärbiologiskt perspektiv till ett samhällsperspektiv. Inom CERA finns också personer som återkommande engageras för kunskapsutvecklingen inom området, så som medverkan i olika vetenskapliga råd vid Socialstyrelsen, områdesansvar och delaktighet vid utarbetandet nationella riktlinjer på området, utarbetat kvalitetsregister för beroende (SBR), med mera. Etableringen av CERA bygger på ett mångårigt samarbete inom ramen för FMB (Forskningsrådet för missbruks och beroendefrågor), som bl.a. arbetat med att ta fram och genomföra utbildningar och konferenser för implementering av socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks och beroendevård över hela Vg-regionen, samt tagit fram föreläsningar och undervisningsmaterial till SKL:S Kunskap till praktik. FMB har sedan 204 också, utan ersättning arbetat med att erbjuda kostnadsfria vetenskapliga seminarier öppna för alla verksamma inom vård och myndigheter som kommer i kontakt med riskbruks, missbruks och beroendefrågor. Man har också presenterat två populärvetenskapliga sammanställningar, i bokform, av aktuell forskning i regionen, inom ämnesområdet. Under FMB-tiden startades också tvärvetenskapliga vidareutbildningar inom ämnet, inklusive en mastersutbildning. Genom att man aktivt arbetat med utbildning och stimulera till utvärdering och forskning, och utvärdering har också allt fler kliniskt verksamma inom regionen, kopplats till forskningsprojekt och forskningsförberedande utbildningar. 27/ omvandlades nätverket FMB till CERA som en fast centrumbildning vid GU. Samarbetet går över vetenskapliga discipliner och mellan aktörer såväl från universitet, och offentlig verksamhet, såväl inom kommun, landsting och statliga organ: Länsstyrelsen, FoU i Väst/GR, Folkhälsoinstitutet, FoUU primärvården, Sahlgrenska universitetssjukhuset och specialiserad beroendepsykiatri inom regionen. Kontaktytan med det omgivande samhällsaktörer, inte minst med Västra Götalandsregionen, måste betraktas som extremt bred och god. Genom detta samarbete har goda förutsättningar skapats för att identifiera centrala frågeställningar inom området, understödja och initiera forskning samt sprida resultaten i dialoger, nätverk och på andra sätt för att de ska få praktisk betydelse. Styrgruppen består av representanter för: Göteborgs universitet (Sahlgrenska akademin, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Handelshögskolan) Beroendekliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Område 2, Göteborg FoU i Väst, Göteborgsregionens kommunalförbund FoUU i primärvården, Västra Götaland Länsstyrelsen Västra Götalands län 11

12 12