Opiumvallmo (Papaver Somniferum)

Transkript

1 Opiumvallmo (Papaver Somniferum) Blommande opiumvallmo. Fotograferat av Arne Anderberg. - till nytta och fördärv Anna Rydström och Jenny Rasmusson Biovetenskapligt läkemedelsprogram T7 Läkemedelsutveckling från naturprodukter 3p, ht 2000 Institutionen för farmakognosi, Uppsala Universitet Institutionen för farmakologi, Göteborgs Universitet Handledare: Anders Backlund

2 Sammanfattning Vi valde att skriva om opiumvallmo för dess betydelse i historien och för att dess substanser fortfarande används i dagens sjukvård. Ur opiumvallmo, Papaver somniferum, utvinns råopium som består av bland annat alkaloiderna morfin, kodein, noskapin och papaverin. Dessa substanser har i olika mån smärtlindrande och/eller hostdämpande/kramplösande effekt. Morfin kan diacetyleras vilket blir heroin som klassas som tung narkotika. Användandet av opiumvallmo går långt tillbaka i tiden och det har hittats fynd av frökakor som är 4000 år gamla. Opium var känt i antikens Grekland för dess sömngivande effekt och användes mot allehanda krämpor. Kunskapen kring opium gick vidare till romarna och med romarnas hjälp spred sig kunskapen över Asien. I Kina orsakade den ett krig - opiumkriget mellan England och Kina. I Europa nådde opiatförbrukningen sin kulmen under 1800-talet då det pågick flitig användning främst inom medicinen. Idag odlas opium illegalt i länder öster om Medelhavet och i Sydostasien. Legala odlingar, kontrollerade av FN, finns främst i Europa och Indien. I Sverige finns släktingen kornvallmo, Papaver rhoedas, som har liknande men betydligt svagare egenskaper. Papaver somniferum Opiumvallmo tillhör släktet Papaver som består av cirka 103 arter och familjen Papaveraceae. Det är en kal, ettårig ört som kan bli upp till 80 cm. Den är upprätt och har strödda, halvt stjälkomfattande, djupt parflikiga blad som är blågröna. Blommorna varierar i färg från vitt till rött eller purpur och kronbladen har ofta en svart fläck vid basen. Frukten är en stor, äggformig och kal kapsel. Fröna är njurformade, vita, blåaktiga eller svarta (Mabberley Namnet Papaver somniferum har växten fått då artnamnet somniferum betyder "sömnbringande". Av mjölksaften från opiumvallmons kapslar framställs opium. Man snittar de omogna kapslarna och av saften, som så småningom stelnar till brunsvarta klumpar, blir det råopium. Av råopium tillverkas både opium, morfin och heroin - de tre olika drogerna i gruppen opiater. Växtens frö används dessutom till att krydda matbröd (barkis tex) eller för att framställa olja, då de är mycket oljerika. Opium odlas legalt i Bulgarien, Grekland, Iran, Turkiet, Jugoslavien, Sovjetunionen, Indien, Kina, Vietnam och Mexico. Denna produktion kontrolleras av FN-organet "International Narcotics Control Board". Illegalt odlas opium främst i "den gyllene halvmånen" och "den gyllene triangeln" - länderna Iran, Turkiet, Afghanistan, Pakistan, Indien, Burma, Laos och Thailand (Bruhn, 1990). Opiumvallmon har en släkting i Sverige, nämligen kornvallmon, Papaver rhoeas. Den är också ettårig och kan bli cm hög, med stora röda blommor. Som namnet antyder trivs den bland sädesslagen på fälten och det är förmodligen på detta sätt som den följt människan och spridits över världen. Det sägs att den ursprungligen kommer från Turkiet eller Bulgarien. Även kornvallmo har utnyttjats medicinskt då blombladen och mjölksaften har en viss lugnande och smärtstillande effekt. Mjölksaften innehåller den ofarliga alkaloiden rhoeadin (Mabberley, 1997)

3 Opiums historia Opiumvallmon har använts sedan lång tid tillbaka i mat, som läkemedel och som rusningsmedel. På 4000 år gamla stenåldersboplatser i Schweiz och Italien påträffades rostade vallmofrön, förkolnade frökapslar och en förkolnad frökaka vilket tyder på att plantan användes som födoämne. I antikens Grekland odlade man opiumvallmon för dess sömngivande egenskaper. De helgade plantan åt Morfeus, sömnens gud. I litteraturen beskrivs användandet av saft från vallmo av greken Theophrastus ( fkr) samt av Hippokrates som skriver om vallmon i medicinska beredningar och mjölksaften betraktas som hypnotisk och narkotisk. Under romarrikets storhetstid missbrukades opium i Rom samt användes som universalläkemedel mot alla möjliga krämpor. Efter romarrikets fall tog araberna till sig de medicinska traditionerna och i och med Islams utbredning österut kom opiumvallmon att odlas och användas i Kina och Indien ca eKr. Opium har varit orsaken till uppkomsten av ett krig nämligen Opiumkriget ( ) i Kina mellan de kinesiska myndigheterna och engelsmännen. Engelsmännen exporterade opium till Kina i utbyte mot bland annat te och de kinesiska myndigheterna ville få stopp på försäljningen på grund av opiumets skadliga och vanebildande effekt. Det ansågs att opium gjorde den kinesiska befolkningen till slavar under engelsmännen. Upptakten till kriget var när kineserna beslagtog och brände upp cirka 250 ton opium. Kina förlorade kriget och tvingades legalisera handeln med opium (Nationalencyklopedin, 1994) beräknas det ha funnits 15 miljoner opiummissbrukare i Kina. Då hungersnöd hotade i Kina skedde en massemigration av kineser till Thailand, Mekong-deltat och Rangoon-området dit opiummissbruk och vallmoodling då spred sig träffades internationella avtal i Shanghai om att upphöra med opiumhandeln och det var dessa avtal som senare ledde fram till Haag-konventionen rörande narkotikahandeln I Europa användes opium för medicinskt bruk som smärtlindrande medel redan under medeltiden men med försiktighet eftersom man kände till de starka vanebildande egenskaperna. Parcelsus ( ) anses ha spridit kunskapen om opiums förtjänster inom läkarvetenskapen. Thomas Sydenham introducerade Laudanum i mitten på 1600-talet. Laudanum var en tinktur av opium vars lösningsmedel var sherry och smaksatt med kanel, kryddnejlika och saffran (Roderick, 1985). I Sverige såldes det opiumdroppar på apoteken mot ångesttillstånd och diarréer. I en medicinalbok från 1800-talet går det att läsa "Den största försigtighet bör wid nyttjandet och begagnadet af Opium iakttagas; ty denna Ört som innebär den werksammaste läkedoms kraft kan genom oförsigtighet blifwa ett ganska werksamt Gift" (Tunón, 1993) I början av 1800-talet kunde man börja framställa rena kemiska substanser ur opiet isolerades morfin och 15 år senare narkotin (nu kallat noskapin). Fler kemiska substanser renframställdes och bland dessa var kodein och papaverin. Morfin blev kommersiellt tillgängligt på 1820-talet och gavs via injektion. Opium och dess produkter vann en kraftig uppgång i popularitet i Europa under 1800-talet och därför försökte man sig på odling av opiumvallmon i flera europeiska länder. Odlingarna blev aldrig riktigt lönsamma och lades ner efter hand. I Sverige försökte man att odla opiumvallmo för att utvinna olja ur fröna men odlingarna misslyckades då skördarna var för dåliga och försöken lades ner (Bruhn, 1990)

4 Opium Opium är den torkade mjölksaften från opiumvallmons (Papaver somniferum) kapsel. Opiumet innehåller en mängd olika alkaloider varav 4 har fått vidsträckt medicinsk användning. De fyra är morfin (utgör ca % av opium), kodein (0,8-2,5 %), noskapin även kallat narkotin (4-8 %) och papaverin ( 1 % ) (Samuelsson, 1999). Det vanligaste sättet att inta opium är att röka torrdestillatet i speciella opiumpipor. Opiumet skördas ur vallmon genom att göra snitt på den omogna blomknoppen så att mjölksaften tränger fram. Det är viktigt att inte skära för djup skåra då en del av saften då går förlorad genom att rinna in i knoppen istället för ut. Mjölksaften får torka under natten och nästa dag samlas de torkade bruna klumparna ihop och får torka ytterligare. Ett torrdestillat framställs ur den torkade saften och detta stoppas i pipan och tänds på för att rökas. Opiumet verkar smärtstillande, dämpande och är starkt beroendeframkallande. Då ruset sätter in upplevs en stark men snabbt övergående känsla av eufori som sedan följs av dvala och behagliga drömmar. Opium är klassat som narkotika och röks idag mest i Asien. Opiater svarar för 90 % av världsförbrukningen av narkotiska läkemedel (Bruhn, 1990). Morfin Morfin formas ifrån tyrosin via retikulin. Morfin har fenolegenskaper och är därför lätt att separera ut från de andra alkaloiderna. Idag sker framställningen genom direkt extraktion från vallmokapslarna och andra delar ovan jord. Förr skedde framställningen ur opium. I Europa odlas vallmon för utvinning av morfin i Schweiz, Frankrike, Ungern och Turkiet. Morfin verkar kraftigt smärtstillande och ger eufori (Samuelsson, 1999). Morfin påverkar även peristaltiken i tarmen och kan ge andningsdepression. Morfin är starkt beroendeframkallande och är klassat som narkotika. I dagens sjukvård har de en begränsad användning på grund av tillvänjningsrisken. Morfin används främst mot cancer smärtor och andra svåra smärttillstånd. I Sverige finns 10 produkter innehållande morfin registrerade som läkemedel (FASS 1998). Kodein Kodein framställs mestadels genom att metylera morfin. En bättre framställningsmetod som utarbetats framförallt i USA är att odla Papaver bracteatum, en närbesläktad art till opiumvallmo. I denna finns det riklig mängd av alkaloiden tebain som saknar narkotiska egenskaper och ifrån vilken det går att syntetisera kodein (Bruhn, 1990). Kodein är ett smärtstillande medel men har inte lika stark effekt som morfin och är inte heller lika beroendeframkallande. Kodein är även verksamt mot hosta. I Sverige finns 10 läkemedel innehållande kodein. Några är kombinationspreparat innehållande andra smärtstillande medel som NSAIDs. Kodeinet ökar effekten av dessa (FASS 1998). Noskapin Noskapin är ett phtalid-isoquinolid derivat (Samuelsson, 1999). Det fungerar som ett hostdämpande medel och saknar vanebildande egenskaper. I Sverige finns 3 läkemedel innehållande noskapin (FASS 1998). Papaverin Papaverin tillhör gruppen benzylisoquinoliner. Det används för att häva kramptillstånd i glatt muskulatur i mag-tarm kanalen. Det finns 2 läkemedel registrerade i FASS

5 Heroin Heroin är diacetylderivatet av morfin och är mycket lätt att syntetisera. Det lanserades i ett försök att hitta en drog med liknande effekter som morfin men utan effekter på patientens andning, då många svårt sjuka patienter dött till följd av morfinbehandling. Den nya drogen fick namnet heroin på grund av den heroiska insats den väntades göra som ett säkert smärtstillande medel. Snart upptäcktes dock att heroinet var mycket mer beroendeframkallande än morfinet och det används idag inom sjukvården endast för behandling av cancerpatienter i livets slutskede. Desto mer vanligt är preparatet i missbrukarkretsar. Sedan 1970-talet, då heroinet kom till Sverige, har över 1000 heroinister dött, bara i Stockholm. Heroinet kan snusas, rökas (såkallat brunt heroin), eller injiceras från sprutor (såkallat heroinhydroklorid eller vitt heroin). En kapsel vitt heroin innehåller 0,2 g 30 procentigt heroin vid gatuförsäljning. Dödsfall på grund av överdosering har inträffat då renare preparat vid enstaka tillfällen kommit ut på marknaden. Heroinpåverkan gör att man tappar både matlusten och törsten. Man avskärmar sig från omvärlden och all oro försvinner. De första 15 min av ruset blir man euforisk (den sk "kicken"), medan man efterhand bara blir lugn och välmående. Detta sitter i 3-4 timmar. Därefter kommer avtändningen då drogen lämnar kroppen. Den är som värst timmar efter sista intaget då man kan drabbas av skakningar, svettningar, kräkningar, ångest och längtan efter mer heroin. På lång sikt påverkas hjärnans signalsubstanser vid missbruk. Detta kan ge känslomässig avtrubbning, personlighetsklyvning eller depressioner. Diskussion Opium och dess renframställda alkaloider är välkända, omdiskuterade droger som varit mycket betydelsefulla historiskt, både positivt och negativt. Inom medicinen har dess smärtstillande effekt varit av avgörande betydelse, men man har också funnit dess baksida i form av beroendeutveckling och andningsdepression. På senare år har dess medicinska användning minskat då andra preparat kommit ut på marknaden med mindre allvarliga biverkningar. Intensiv forskning bedrivs inom området, men morfin är vid svåra smärtor fortfarande förstahandsalternativet. Missbruket av morfins syntetiska analog, heroin, sker dock med oförminskad styrka i missbrukarkretsar. Referenser Bruhn, J. Naturliga läkemedel, Apotekarsocietetens förlag AB, Bohusläningens Boktryckeri AB: Uddevalla 1990; 1th ed. Engström, C. And Sjögren, P et al. Nationalencyklopedin, Bokförlaget bra böcker AB: Höganäs 1994; 14 bandet 1th ed. FASS. Läkemedelsinformation AB, Elanders; Kungsbacka 1998 Mabberley, DJ. The plant book, Cambridge University Press: 1997; 2th ed McGrew, R. Encyclopedia of medical history, Samuelsson, G. Drugs of Natural Origin: A textbook of farmacognosy; Swedish Pharmaceutical Society, Swedish Pharmacetical Press: Stockholm Sweden 1999; 4th ed. Tunón, H. Opium - mjölksaft från dödsriket? Naturvetaren 1993, 2: