Innehåll i filen "ByggnskyddSolnaLL":

Transkript

1 Lars Lagerås Innehåll i filen "ByggnskyddSolnaLL": A. Analysmaterial: Sid Några iakttagelser, konstateranden och slutsatser efter granskning av k-, L- eller q-märkta och/eller byggnadsminnesförklarade byggnader och miljöer i Solna. 2 Ur Boken om detaljplan och områdesbestämmelser, 2002 års revidering, Boverket. 20 B. Ur pärmen "q-märkningar i Solna" (i A3-format, i 2 exemplar): Förklaring till hur pärm med k-, L-, Q- eller q-märkta byggnader är upplagd. 26 Register plankarta - q-, Q- och äldre k- eller L-märkning. 27 Register plankarta - nyare k-märkning. 44 Karttext: Solna stad. Bebyggelse med skyddsbestämmelser. 45 C. Ur pärmen "Byggnadsminnen i Solna" (i A4-format, i 2 exemplar): Förklaring till hur byggnadsminnespärm är upplagd. 46 Byggnadsminnen i Solna. 47 D. Från BN-arkivförtecknande: BN:s arkiv 15 tr - preliminär volymöversikt. 50 1

2 Några iakttagelser, konstateranden och slutsatser efter granskning av k-, L- eller q-märkta och/eller byggnadsminnesförklarade byggnader och miljöer i Solna. Innehåll: A. Skydd i detaljplan a. Skydds- eller varsamhetsbeteckningar för befintlig bebyggelse 1. k-märkning (äldre) 2. L-märkning 3. Q-märkning 4. q-märkning 5. k-märkning (nyare) 6. Ingen märkning b. Några utformningsbeteckningar för tillkommande bebyggelse 1. f-märkning 2. Övriga här relevanta skyddsbeteckningar B. Skydd genom områdesbestämmelser * C. Byggnadsminnesskydd D. Några övriga speciella områdesskydd *** Detaljplanernas och områdesbestämmelsernas skyddsbestämmelsers täckning av stadens kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse A. Nuläge a. Skydd av bebyggelse som i stadens kulturminnesvårdsprogram ansetts vara kulturhistoriskt värdefull (A-klassats) b. Skydd av kulturmiljöer som i Översiktsplan 90 ansetts vara särskilt skyddsvärda * c. Skydd av byggnadsminnesförklarade miljöer ** B. Åtgärdsförslag a. Situation b. Förslag 1. Planarbete 2. Bygglovshantering 3. Informationsspridning *** Några allmänna frågeställningar om detaljplaner * Lars Lagerås Stadsarkitektkontoret, Solna stad

3 A. Skydd i detaljplan a. Skydds- eller varsamhetsbeteckningar för befintlig bebyggelse. 1. k-märkning (äldre). Statens planverk skriver i Beteckningar bestämmelser, revidering 1970, bl a: Kulturreservat. Enligt 9 BS skall vid planläggning tillses, att områden med bebyggelse av särskilt värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt eller ur skönhetssynpunkt såvitt möjligt bevaras. Såsom framgår av 38 BS skall byggnadsnämnden tillse att byggnad av större värde ur historisk, kulturhistorisk eller konstnärlig synpunkt icke förvanskas, vare sig genom arbete på själva byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet. Dessa stadganden avser icke blott sådana byggnader som förklarats för byggnadsminnen enligt byggnadsminneslagen. I beskrivningen till stadsplan kan lämpligen redovisas, förutom fast fornlämning och byggnadsminne, även annan byggnad eller miljö av kulturhistoriskt värde. I stadsplan kan under vissa förutsättningar kvartersmark eller annat område som upptas av befintlig bebyggelse av kulturhistoriskt värde anges såsom kulturreservat. Bestämmelsen för sådant område brukar ges följande lydelse: Med k betecknat område skall utgöra reservat för befintlig, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. En förutsättning för att mark skall åsättas sådan bestämmelse är, att marken ägs av kommunen eller att markägaren lämnat sitt medgivande. Bestämmelser varigenom byggnadsföretag berörande byggnad av historiskt, kulturhistoriskt eller konstnärligt värde gjorts beroende av tillstånd av annan myndighet än byggnadsnämnd, har icke fastställts. Den äldsta skyddsmärkningen av ett område p g a dess kulturhistoriska värde återfinns på planen NA 4/2, upprättad 1946, och berör Falkenerarbostället. Planen gäller fortfarande. Den beteckning som används är Pk, som förklaras; Mark avsedd för parkändamål (kulturreservat). I stadsplanebestämmelserna för området (beslutade /5) förklaras innebörden: 7. Med Pk betecknat område utgöra kulturreservat och får icke bebyggas. 9. Undantag. Mom. 1. Inom befintlig byggnad/ Falkenerarbostället, Solna hembygdsgård/ å det med Pk betecknade området må utan hinder av bestämmelserna i 7 till nybyggnad hänförlig ändring vidtagas, såvida byggnadens volym eller våningstal ej därigenom ökas och byggnaden prövas vara i så gott skick att ändring av densamma lämpligen bör tillåtas. Det skydd som k-märkningen ger är således, åtminstone i det här fallet, relativt begränsat. Samma beteckning, Pk, används även på RÅ 22/3 (1948) och RÅ 44/2 (1958), vilka dock inte längre gäller (berör Charlottenburg, nu L-märkning där). k-märkning avseende skydd av kulturhistoriskt värdefull äldre miljö har även gjorts i Ritorp (JA 7/2, upprättat 1953). Ritorps huvudbyggnad och flygel är märkta Bk, där B betyder bostäder och k :et torde utläsas kulturreservat (Det är detta sistnämnda ord antikvarien Selling använder i ett brev där han rekommenderar skyddsmärkning). I de till planen hörande bestämmelserna står om k :ets innebörd: Fråga om byggnadslov för åtgärd inom med k betecknat område får ej avgöras innan byggnadsstyrelsens yttrande inhämtats. En iakttagelse: k-märkt byggnad är försvunnen. 3

4 En k-märkt byggnad, Ritorps nordvästra flygelbyggnad, med på JA 7/2 (upprättad 1953), är idag försvunnen (I till planen hörande stadsplanebestämmelser, står vad som angetts i föregående stycke.) När och under vilka omständigheter detta har skett har inte kunnat utrönas. 2. L-märkning På planerna UL 2/1 (1964) och RÅ 72/2 (1967) används bokstaven L för att beteckna Område för kulturreservat (avseende Charlottenburg respektive Jakobsdal). Båda planerna gäller. I förslag till stadsplanebestämmelser för Charlottenburg (okt 1966) förklaras innebörden av L-märkningen kortfattat: Med L betecknat område skall utgöra reservat för befintlig, kulturhistoriskt värdefull byggnad. På Jakobsdal uppfördes 1966 en ca 7 ggr 14 m stor förrådsbyggnad på tomtens sydvästra del. Detta dock först efter att slottsarkitekt och kultur- och fritidsförvaltningen yttrat sig om utformning. Fler byggnader har därefter tillkommit på denna del av tomten. Samma beteckning, L, används även på planen HU 104/1 (upprättad 1974), som dock inte längre gäller (Huvudsta gamla slott, nu Q-märkning där). (I kulturminnesvårdsprogrammet Kulturmiljöer i Solna står angående skyddsbeteckningar 1953 fick Solna sitt första K-märkta hus Ritorps gård. Sedan dröjde det till 1978 innan detta planinstrument användes igen, då för resterande hus i kv Odin (varav hälften ändå revs två år senare) och för Bergmarkska villan., vilket med tanke på ovanstående ger en något ofullständig bild.) (Se även under Q-märkning nedan.) 3. Q-märkning. Q-märkning förekommer på detaljplanerna fr o m 1978 (HD 67/1 är den äldsta). 14 objekt är idag Q-märkta: Annelund, Augustendal, Björkhagen, Filmstaden, Frösundaviks herrgård, Godthem, Hagalunds vattentorn, Huvudsta gamla slott, Lilla Frösunda, Monte Carlo, Odin 1, 2 o 3, SBL (på två planer, båda gällande), Stallmästargården, och Stora Frösunda. Statens planverk skriver i sina detaljplaneanvisningar 1976: I plan kan under vissa förutsättningar kvartersmark eller annat område som upptas av befintlig bebyggelse av kulturhistoriskt värde anges som kulturreservat. Bestämmelsen för sådant område kan ges följande lydelse: Med Q betecknat område skall utgöra reservat för 4

5 befintlig, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Om område betecknas med endast Q får detta anses innebära möjlighet till nyttjande för olika ändamål i vid bemärkelse, såvida detta inte kommer i konflikt med bestämmelsens syfte. Om användningssättet för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen skall preciseras, kan detta ske genom att ändamålsbeteckningen placeras före bokstaven Q. Bestämmelsen kan vid exempelvis bostadsbebyggelse ges lydelsen: Med BQ betecknat område får användas endast för bostadsändamål och skall utgöra reservat för befintlig, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Där endast den allmänna karaktären hos en byggnad eller ett bebyggelseområde avses bevaras kan beteckningen q användas. I sådana fall skall användningssättet anges. Vid exempelvis bostadsbebyggelse kan bestämmelsen utformas sålunda: Med Bq betecknat område får användas endast för bostadsändamål. Sådan förändring av befintlig byggnad får ej vidtas som förvanskar dess yttre form och allmänna karaktär. Ny bebyggelse får ej uppföras. Utan hinder härav kan medges viss begränsad ny bebyggelse som med hänsyn till områdets allmänna karaktär prövas lämplig. I vissa fall kan sista meningen utgå. Andra alternativ kan innebära att man ger olika regler för huvudbyggnader och uthus, t ex i äldre stadsmiljöer där uthus på gårdarna kan behöva rivas eller helt byggas om. Boverket skriver i sina detaljplanevisningar 2002: Den bestämmelse om markanvändning som betecknas Q och som tidigare benämnts Kulturreservat, bör fortsättningsvis benämnas Användning anpassad till bebyggelsens kulturvärde. Innebörden av Q är att marken får användas endast för befintlig, värdefull bebyggelse, men att användningen av byggnaderna är helt fri till bostäder, kontor, handel, värdshus etc med den begränsningen, att användningen inte får motverka syftet att bevara byggnaderna som sådana och att det inte får uppkomma betydande olägenheter för omgivningen. Bestämmelserna innebär inte automatiskt rivningsförbud, men rivning kan ändå komma att vägras med stöd av 8 kap 16 PBL. Om avsikten är att en byggnad endast får användas för ett visst ändamål, bör istället motsvarande användningsbestämmelse kompletteras med lämplig skyddsbestämmelse, t ex Bq1 = Bostäder/ byggnaden får inte rivas. Beteckningen för värdefull miljö föreslås vara q samt rivningsförbud och skyddsbestämmelser q kombinerat med index. Detta gäller både kvartersmark ( ) och allmän plats ( ). Bestämmelserna skall redovisas under rubriken Skyddsbestämmelser. Beteckningarna Q och q bör förbehållas områden eller byggnader som är särskilt värdefulla, och som därför enligt 3 kap 12 PBL inte får förvanskas. Förbud mot förvanskning gäller generellt även om inget särskilt bestämts om detta i planen. Om ett värdefullt område har utpekats och avgränsats i en lagakraftvunnen plan innebär det att den värderingen av områdets kvalitet inte senare kan ifrågasättas vid lovprövningen (klagorätten är beskuren). Om planbestämmelse saknas eller den är diffus avgörs det helt i bygglovsprocessen, vilka krav som kan ställas på byggnaden ifråga. (Se även under k- och L-märkning ovan.) Några iakttagelser: Märkning med Q kan ha något olika innebörd. För åtta av de 14 Q-märkta objekten anges som betydelse Kulturreservat. Dessa är Monte Carlo, Godthem. Annelund, Frösundaviks herrgård, Hagalunds vattentorn, Laboratoriet 1 (två ggr), Lilla Frösunda och Filmstaden. 5

6 I ett fall förklaras (A)Q med (Allmänt ändamål,) kulturhistoriskt värde (Odin 1, 2 o 3). I de övriga fem uppges Q stå för: Kulturhistorisk bebyggelse (huvudsakligen för bostadsändamål) ((B)Q, Björkhagen) ; Kultur, användningen anpassas till bebyggelsens kulturvärden (Stallmästargården) ; Användning anpassad till bebyggelsens kulturvärden (Stora Frösunda) ; Användning anpassad till bebyggelsens kulturvärden. Byggnad får ej rivas eller förvanskas. Åtgärder skall utföras med traditionell teknik och material. (Q1, Huvudsta gamla slott) ; Användning anpassad till bebyggelsens kulturvärden, ej bostad. Byggnader får ej rivas eller förvanskas. Åtgärder skall utföras med traditionell teknik och material. (Q2, Augustendal). Q kan kombineras med annan användningsbestämmelse. När beteckningen för användning är QB, som för Björkhagen i Bergshamra (på BA 59/2, år 1995, med innebörden Kulturhistorisk bebyggelse, huvudsakligen för bostadsändamål ), så torde det vara ett beteckningssätt enligt 1976 års anvisningar, men inte enligt 2002 års (se ovan). (Möjligen hade det för Björkhagen idag använts B kombinerat med q för rivningsförbud samt skyddsbestämmelser märkta q + index.) Se även ovan.) Q:s begränsningslinje sammanfaller ibland med byggnadens ytterkontur Q-märkningen omfattar i dessa fall alltså ingen obebyggd mark. Detta är förhållandet med Godthem i Bergshamra, Hagalunds vattentorn och Augustendal i Huvudsta. 4. q-märkning. q-märkning förekommer på detaljplanerna fr o m 1978 (HD 67/1 är den äldsta). q-märknings innebörd på olika planer. På ett par äldre planer, som RÅ 79/2 (upprättad 1969) står q för Gatumark som får överbyggas. Nedan följer några exempel på innebörden av olika q-märkningar under rubriken Placering, utformning, utförande under senare årtionden. (Det är förstås helt naturligt att samma typ av anvisning kan få olika index efter sig på olika planer); q: BA 47/1: Särskild miljöhänsyn, befintlig bebyggelse. BA 57/2: Kulturhistoriskt värdefull miljö. Bebyggelse skall utformas. HA 17/2: Byggnadens yttre får inte förvanskas. q1: BA 57/2: Byggnad får inte rivas. HA 11/0: Området utgör kulturhistoriskt värdefull miljö. q2: BA 57/2: Parkmiljön skall. HA 11/0: Byggnad får inte rivas. q3: BA 59/2: Ny bebyggelse skall utformas med särskild hänsyn till den kulturhistoriskt värdefulla omgivningen. HA 20/2: Ny byggnad skall anpassas till kulturmiljön avseende fasadmaterial, takmaterial, fönstersnickerier och färger. HA 11/0: Parkmiljön skall bevaras och underhållas. q4: BA 59/2: Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Några iakttagelser: 6

7 1. Samma q-beteckning förklaras under olika rubriker på samma plan, med delvis samma innebörd. PÅ BA 57/2 anges Bq: Bostäder, kulturhistoriskt värdefull miljö under användning av kvartersmark men förklaras innebörden av samma q (utan index) under utformning, utförande. (Jfr med HA 11/0, där Kasernen 1 på karta har beteckningen K1q1, och där q1 bara förekommer och förklaras under utformning, utförande : q1 Området utgör kulturhistoriskt värdefull miljö. Befintlig byggnad får inte rivas. Bebyggelse skall utformas med särskild hänsyn till omgivningens egenart. ) 2. Samma q-beteckning förklaras under olika rubriker på samma plan, med något olika innebörd. På RÅ 119/2 står under användning Bq1 och under utformning, utförande q1, i det första sammanhanget med innebörden Bostäder. Byggnaden får inte rivas och i det andra, angående samma byggnad, Byggnadens exteriör får inte förvanskas. Underhållsarbeten skall utföras på traditionellt sätt. Se även HD 73/2. 3. Läge för q-märknings egenskapsgräns kan var något oklart. PÅ planen HD 81/2 finns på fastigheten Nordan 28 beteckningen Bqv, sammanskrivet. Användningsgränsen innesluter både Nordan 27 och Nordan 28. I detta fall är q-märkningen, vars innebörd förklaras under placering, utförande, utformning, avsedd att omfatta både Nordan 28 och 29, men egenskapsgränsen för q:et sammanfaller med Nordan 28:s fastighetsgräns. Se även HA 11/0, där nuvarande Kasernen 1 har märkts K1q1, men utanför kasernbyggnadens egenskapsgräns. 4. q-märkning används ibland för ännu ej uppförd bebyggelse. På plan inritade planerade byggnader har i några fall i förväg q-märkts. Detta gäller bl a Bollen 2 (RÅ 107/2, 1979), Laboratoriet 1 (HU 138/1), tre nätstationer (JA 43/1, HA 11/0 och RÅ 129/1) och Logfyrkanten 4 (JA 56/1, tillbyggnad av q-märkt skola). (Möjligen hade enbart f -märkning, som ju används för att ange utseende på planerad bebyggelse, kunnat användas istället. Jfr t ex HA 20/2 med HA 79/1: Märkningen q3 ( Ny byggnad skall anpassas till kulturmiljö avseende fasadmaterial, takmaterial, fönstersnickerier och färger ) på den förstnämnda motsvarar till karaktär märkningen f2 på den senare.) A. q-märkta byggnader har flyttats. Två byggnader har flyttats efter att de q-märkts: Smedjan vid Lilla Frösunda är med på JA 45/1 men borttagen på JA 59/0. Smedjan finns numera vid Charlottenburg, vars plan, RÅ 72/2, är från 1966, alltså före dess flyttning. Charlottenburg med trädgård är dock L-märkt. Bergmarkska villan, med på HD 67/1, har på HD 73/2 flyttats till ett läge strax öster om det ursprungliga. B. q-märkta byggnader har rivits. Två byggnader har rivits efter att de q-märkts. Båda har ersatts med repliker, åtminstone avseende exteriör. Byggnaderna är Bergshamra gård (byggnadslov för rivning och * 7

8 återuppbyggnad beviljat /10) och Villa Ekensberg (motsvarande lov beviljat /10), båda i Bergshamra. * * * 5. k-märkning (nyare). k används numera som beteckning för varsamhetsbestämmelse gällande befintlig bebyggelse. Boverket skriver 2002: Eftersom någon ersättning till markägaren inte utgår för varsamhetsbestämmelser, får de inte heller innebära sådan rådighetsinskränkning för honom att pågående markanvändning inom berörd del del av fastigheten avsevärt försvåras. Samma krav som kan ställas vid nybyggnad i en viss miljö bör dock kunna hävdas som varsamhet vid ändring. Denna typ av k-märkning förekommer i Solna fr o m Den finns på fem planer och har fr a använts på något nyare bebyggelse. Användningen av k med tillhörande varsamhetsbestämmelse är totalt sett alltså liten. 6. Ingen märkning (bokstavsbeteckning). Bokstavsbeteckning kan saknas för bestämmelser som är av karaktären skydds- eller varsamhetsbestämmelse. HU 143/2 utgör tilllägg till detaljplanerna HU 73 och HU 101 och innehåller bestämmelser angående fasadförändringar: Kv Fältmarskalken m fl inom stadsdelen Huvudsta i Solna, upprättad i augusti Planbestämmelser: Följande gäller inom avgränsade områden. Underliggande detaljplaner ( ) gäller jämsides. Utformning:. Administrativa bestämmelser: Ändrad lovplikt. Bygglov krävs ej för omfärgning av fasader om ovan angivna kulörer väljs.. (Konstaterande: Ovanligt med lovplikt för känsliga åtgärder. Lovplikt för känsliga åtgärder är ytterligare ett instrument som kan användas på detaljplan, men som inte påträffats på någon granskad plan. Denna typ av administrativa bestämmelser betecknas med a, kompletterat med ett index.) b. Några utformningsbeteckningar för tillkommande bebyggelse. * * 1. f-märkning. f-märkning förekommer ofta på detaljplanerna. Tillhörande bestämmelser innehåller relativt detaljerade anvisningar, som kan reglera t ex fasad- och takmaterial. 2. Övriga här relevanta skyddsbeteckningar (mera ovanliga). På BA 47/1: m Särskild miljöhänsyn, tillkommande bebyggelse. På HU 147/1: p Byggnad skall i fråga om utseende, färg, form och 8

9 materialval ansluta till omgivande bebyggelse. B. Skydd genom områdesbestämmelser. Genom områdesbestämmelser kan bebyggelse utanför planlagt område få samma typ av skyddsbeteckningar och varsamhetsbeteckningar som områden som planlagts. I Solna finns bara i ett fall skyddsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse utanför planlagt område, nämligen områdesbestämmelserna för Hagalunds trafikverkstad (JA 48/1). Ett antal byggnader har där försetts med q-märkning. C. Byggnadsminnesskydd I Solna finns idag 12 byggnadsminnen. Dessa är: Annelund, Fyrväpplingen (radhus), Hagaparken, Haga tingshus, Karlbergs slottsområde, Kontrollkontoret, Carl Malmstens hus, Stallmästaregården, Statens Bakteriologiska Laboratorium, Stenbrottet, Tomteboda station, Ulriksdals slottsområde. Några iakttagelser: Byggnadsminnen har rivits. Åtminstone en byggnad inom byggnadsminneområde har rivits, nämligen Annero i Hagaparken. Fel byggnad har fått skyddsbestämmelser. I länsstyrelsens byggnadsminnesförklaring av SBL år 1995 har i text bl a byggnad 12 Z getts skyddsföreskrifter. På tillhörande karta har dock fel byggnad (intilliggande mindre portvaktsbyggnad, uppförd 1977) fått denna beteckning, medan avsedd byggnad (en portvaktsstuga uppförd 1937) felaktigt fått beteckningen 44 ZB, och inte försetts med skyddsföreskrifter. F d byggnadsminnesmärken. Frösundaviks herrgård förklarades som byggnadsminnesmärke /1. Detta upphävdes vid Solna stads övertagande Lilla Frösunda herrgård fick motsvarande status /1. Solna stad övertog sedan byggnaderna, varvid Lilla Frösunda upphörde att vara byggnadsminnesmärke. Ingendera av byggnaderna är idag byggnadsminne. * 9

10 D. Några övriga speciella områdesskydd. a. Igelbäckens naturreservats bestämmelser. (Inrättande av reservatet beslutades /6, men har överklagats.) I bestämmelserna ( Igelbäckens naturreservat i Solna. Beslutat den 21 juni 2004 ) står på sid 6-7: Zon II. Tillstånd och dispenser från föreskrifterna inom zon II prövas av kultur- och fritidsnämnden. Utöver vad som gäller enligt föreskrifter och förbud i lagar och författningar, är det inom zon II (Överjärva Gård, Dammtorp) förbjudet att:. Utan tillstånd från kommunen (kultur- och fritidsnämnden) är det förbjudet att: AII:5 Uppföra ny byggnad, bygga om eller till byggnad, t ex uppföra veranda. AII:6 Riva byggnad. AII:7 Byta fönster, fasad- eller takmaterial, eller omfärga byggnad. AII:8 Uppföra anläggningar. AII:9 Utföra trädfällning eller uppföra stängsel. AII:10 Utföra markarbeten, så som att schakta, gräva eller tippa. Denna föreskrift utgör inget hinder för odlings- eller trädgårdsarbete. AII:11 Plantera energiskog AII:12 Anlägga körbar väg eller parkeringsplats. AII:13 Anlägga gångväg, cykelväg eller ridstig. AII:14 Dra fram luftledning eller markförlagd ledning/kabel. AII:15 Uppföra radiomast, mobilmast eller liknande. b. Nationalstadsparkens bestämmelser. Nationalstadsparken bildades Miljöbalken 4:7 innehåller följande lagparagraf: "Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark. Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas." Lagtexten trädde i kraft i januari (Ovanstående har emellertid inte förhindrat att Sörentorps torpmiljö, med rötter åtminstone i tidigt 1700-tal, troligen 1600-tal, har försvunnit. Stugubyggnaden från 1850-talet har flyttats en bit och källarbyggnaden från 1850-talet har troligen rivits eller flyttats. En grund har gjutits över en stor del av tomten.) (c. Kgl Djurgårdens förvaltnings bestämmelser. d. Karlbergs, Haga o Ulriksdals slottsförvaltningars bestämmelser (och fastghetsverkets). Till Ulriksdal hör ett stort antal utarrenderade områden med byggnader, fr a söder om slottet (Ulriksdal 2:3). (I ÖP 90 står på sid 8:3; Även större delen av den övriga privatägda bebyggelsen är byggnadsminnesvärd. Vården av mark och byggnader inom slottsområdet åvilar ståthållarämbetet genom Ulriksdals Slottsförvaltning och byggnadsstyrelsen. I de privata husägarnas markarrendekontrakt finns bestämmelser som medför starkt skydd för beyggelsens kulturhistoriska värden. ) *** 10

11 Detaljplanernas och områdesbestämmelsernas skyddsbestämmelsers täckning av stadens kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse. A. Nuläge. a. Skydd av bebyggelse som i stadens kulturminnesvårdsprogram ansetts vara kulturhistoriskt värdefull (A-klassats). Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som i stadens kulturminnesvårdsprogram från 1988 ( Kulturmiljöer i Solna ) är försedd med ambitionsnivå A är i många fall inte Q- eller q- märkt. Detta beror i de flesta fall på att bebyggelsen ligger utanför detaljplanelagt område eller ligger i ett område vars gällande detaljplan är av större ålder. 1. Skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse utanför detaljplanelagt område. Enbart Hagalunds trafikverkstad har fått områdesbestämmelser. Utanför planlagt område ligger dock också följande A-klassade byggnader, som alltså saknar skyddsbestämmelser (q- eller Q-märkning): Dammtorp, Emmylund, Mellanjärva, Norra begravningsplatsen (med Stora gravkoret, Romersk-katolska kapellet och Mosaiska kapellet), Prinsessan Eugenies blindhem Sköntorp, Tivolipaviljongen, Väntorp, Överjärva gård, Annan bebyggelse nära Ulriksdals slottsområde (på Ulriksdal 2:3). Utanför planlagt område ligger också Karlbergs slottsområde, Hagaparken, Ulriksdals slottsområde, Haga tingshus, Kontrollkontoret, Tomteboda station och Stenbrottet, som dock alla är byggnadsminnen (se nedan). 2. Skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i område som ej detaljplanelagts under senare årtionden. Äldsta q-märkning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Solna är som nämnts från år Innan detta år är den enda skyddsmärkning för sådan bebyggelse (som ännu gäller) k- märkningen av Falkenerarbostället 1946 och av Ritorp 1953, samt L-märkningen av Jakobsdal 1964 och av Charlottenburg I plan fastställt skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse förekommer alltså i mycket liten utsträckning i områden som inte detaljplanelagts under senare årtionden. I detaljplanelagda områden men utan skyddsbestämmelser ligger följande A-klassade byggnader: Alnäs, Anhalten 11, Arrendatorbostaden, Dag Ribbings villor och kedjehus vid Solna kyrka, Fjorden 9-10, Fjällstugan, Huvudsta gård med dess båda flyglar m m och Bränneriet 1, Karlshäll, 11

12 Klippan 7, Rådslaget 13, S:t Martins stall, Solna prästgård, Statens Växtskyddsanstalt (Växten 1, i Kulturmiljöer i Solna står felaktigt på sid 169 att denna, SIPRI, q-märktes n g u , se BA 46/1 från 1982), Stocksundstorps gård med sjöbod. I sådant område ligger också radhusen i Fyrväpplingen, som dock är byggnadsminne. Delvis innanför och delvis utanför detaljplanelagt område ligger de A-klassade bostadshusen Rödingarna i Järva. Byggnader som i kulturvårdsprogrammet är B-klassade med samtidigt uppges vara byggnadsminnesvärda och som i dag ligger på detaljplanelagt område men saknar speciellt skydd är: i Råsundas norra villakvarter Svanen 1, Åreskutan 1, Plantan 8 och Fjället 20, samt i Råsundas södra villakvarter Björkkällan 9 och Rönnen 3. b. Skydd av kulturmiljöer som i Översiktsplan 90 ansetts vara särskilt skyddsvärda. 12 av de 25 områden som på till översiktsplanen bilagd karta betecknas som särskilt skyddsvärda kulturmiljöer saknar helt skydd genom q-märkning eller annan planbeteckning. (Observera att även i de områden som innehåller skydd kan detta vara ofullständigt. T ex så är det i centrala Råsunda bara Bollen (som är q-märkt) och radhusen i Fyrväpplingen (som är byggnadsminne) som är skyddade. Och i området som innehåller Dag Ribbings villor och kedjehus m m vid Solna kyrka så är det enbart Falkenerarbostället som har skyddsbeteckning på plan.) Av de 12 områdena utan q-märkning eller motsvarande är åtta helt eller delvis förklarade som byggnadsminnen. De resterande fyra områdena, som alltså helt saknar speciella skyddsbestämmelser, är: I Bergshamra: Alnäs. Stocksundstorps gård. I Huvudsta: Huvudsta slott med flyglar m m samt delar av Bränneriet. (I ÖP 90 står om Huvudsta gård: Huvudsta gård med parken, allén, gamla slottet och Augustendal bör bevaras intakt, och skyddsbestämmelser bör införas i detaljplan. ) I Järva: Överjärva gård. Ägs dock av staden. Byggnadsvårdsplan upprättad Ligger också inom Igelbäckens planerade naturreservat. (I ÖP 90 står om Överjärva: När området i framtiden planläggs bör hela gårdsområdet markeras med Q-kulturreservat. Därutöver kan fråga väckas om byggnadsminnesförklaring av statarbostaden och kapellet. ). (Samtliga fyra ovanstående områden är även A-klassade i Kulturmiljöer i Solna.) (Noteras kan också, att i ÖP 90 skrivs om några enskilda objekt el områden bl a: Centrala Råsunda: De centrala delarna av Råsunda utgör en samlad, enhetlig och välbevarad tidig 1910-talsmiljö av stort kulturhistoriskt värde. Här finns ovanligt nog en hel stadskärna som präglas av den i Sverige så snabbt övergående jugendstilen, men med starka 12

13 influenser av den frambrytande nationalromantiken. Bebyggelsen utmärks av stora, lugna och släta puts- och tegelfasader beslutade kommunfullmäktige att byggnadsstadgans 38 skulle tillämpas inom ett område som avgränsats runt stadskärnan för att skydda områdets särart och befintliga kulturhistoriska värden. Skyddsbestämmelser bör införas i detaljplan för de byggnader som ingår i det avgränsade området. Inga skyddsbestämmelser har införts för denna bebyggelse. Charlottenburg: Charlottenburgs gård och trädgård bör få skyddsbestämmelser i detaljplan. (tydligen betraktar man inte den L-märkning området fick 1967 som någon skyddsbestämmelse). Området kring Solna kyrka (Solna prästgård, Falkenerarbostället, S:t Martins stall, Dag Ribbings hus): Miljön kring Solna kyrka har ett självklart och omistligt kulturhistoriskt värde. Alla kyrkans byggnader skyddas av speciell lagstiftning. Inför avvecklingen av kyrkans tjänstebostadssystem har riksantikvarieämbetet på uppdrag av civildepartementet gjort en utvärdering av prästgårdarna i Stockholms län. I denna har man klassificerat Solna prästgård, Falkenerarbostället och S:t Martins stall som byggnadsminnesvärda. Också huslängorna från 1940-talet väster om kyrkan har högt kulturhistoriskt och arkitektoniskt värde, och miljön och husens exteriörer bör skyddas från förvanskning genom bestämmelser i detaljplan. Idag har enbart Falkenerarbostället något skydd genom bestämmelser i detaljplan. Sköntorp: Speciellt Sköntorp skulle väl kvalificera sig som byggnadsminnesmärke. Sköntorp har inga områdesbestämmelser och skyddet genom läget vid Ulriksdal är oklart. Tomteboda station och kontrollkontoret: Eftersom spårområdet inte är planlagt bör områdesbestämmelser utfärdas för husen och järnvägsmiljön. Inga områdesbestämmelser har utfärdats.) (I ÖP 90 finns också en karta över kulturminnesområden av riksintresse, enligt Riksantikvarieämbetets avgränsning Dessa är tre stycken: Ett omfattar Haga och Ulriksdals slottsområden med en del intilliggande mark, ett Karlbergs slottsområde och slutligen ett Norra begravningsplatsen och Solna kykogård med en del intilliggande mark.) c. Skydd av byggnadsminnesförklarade miljöer. 4 av stadens 12 byggnadsminnen är samtidigt q-märkta, nämligen Annelund, Malmstens hus, Stallmästargården och Statens Bakteriologiska Laboratorium: 1. Annelund: Byggnadsminnesförklarades 1987 (byggnm-märke till 1984) q-märktes Malmstens hus: q-märktes 1989 byggnadsminnesförklarades SBL: Byggnadsminnesförklarades 1993 k Q-märktes 1995 o Stallmästargårde: Byggnadsminnesförklarades 1985 Q-märktes Av de övriga 8, som alltså alla saknar q-märkning, ligger Hagaparken, Karlberg, Ulriksdal, Haga tingshus, Tomteboda station, Kontrollkontoret och Stenbrottet utanför detaljplanelagt område, medan Fyrväpplingen finns med på RÅ 3. 13

14 B. Åtgärdsförslag. a. Situationen idag: Idag saknar, som framgår av vad som tidigare skrivits, en tämligen stor del av den bebyggelse som Solna stad klassat som speciellt värdefull särskilda skyddsbestämmelser. Speciellt skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan av kommunerna i förväg ges i detaljplan (med eventuella till dessa hörande senare tillägg), eller genom områdesbestämmelser. I övrigt återstår i huvudsak endast att hänvisa till översiktsplaner samt till allmänna principer om varsamhet i PBL. Innan några skisser till åtgärdsförslag presenteras följer här en liten sammanfattning av delar av lagstiftningen vad gäller skydd av byggda miljöer: Något om lagstiftningen angående byggnadsskydd: Historik: 38 -förordnande: Ett 38 -förordnande var en tidigare möjlighet att skydda bebyggelse. Maria Malmlöf skriver i "Kulturmiljöer i Solna" (1988): "För att skydda de stora kulturhistoriska värdena i Råsunda stenstad beslutade fullmäktige 1982 att för första gången anta ett "38 - förordnande". Det följdes 1985 av samma förordnande för bebyggelsen längs Råsundavägens södra sida från kv Framnäs till kv Sladden i Vasalund. "38 -förordnande" gäller nu som översiktsplan fram till dess en riktig översiktsplan antagits av fullmäktige." PBL 1987: Då plan- och bygglagen infördes 1987 krävdes bygglov för att en ombyggnad skulle kunna göras. En granskning skedde då också beträffande husets inre delar. PBL 1995: Kommunernas inflytande vid ändringsarbeten förändrades drastiskt genom plan- och bygglagen 1995, då den generella bygglovsplikten för ombyggnad avskaffades. Nu krävs bygglov i princip bara för förändringar av husets yttre, tillbyggnader, ändrad användning m m. För ändringar i det inre krävs i flertalet fall endast en bygganmälan. Byggherren har nu för tiden det fulla ansvaret för att åtgärder svarar mot gällande lagar och bestämmelser, också vad gäller varsamhetskrav. Genom byggsamråd och kontrollplan har kommunerna ett visst tillsynsansvar över föreslagna ändringar och hur man genomför dem. Angående begreppet ändring. Den första juli 1995 togs begreppet ombyggnad bort ur lagstiftningen och alla åtgärder som inte är nybyggnad eller underhåll kallas därefter ändring. Ändring kan vara tillbyggnad eller annan ändring. Med ändring avses en åtgärd som förändrar en byggnads konstruktion, funktion eller utseende. Det kan vara svårt att dra gränsen mellan en omfattande underhållsåtgärd och ändring. Exempel på gränsfall är byte av stammar för vatten och avlopp. I stort sett gäller vid ändring samma lagar och övriga bestämmelser som vid nybyggnad, men med en del anpassningar. År 1996 kom Boverkets ändringsråd (BÄR) som vägledning för åtgärdsbeslut vid underhåll och ändring. 14

15 Bygganmälanskravet. Tillbyggnad och ändring som förändrar användningen av en byggnad kräver som nämnts bygglov, liksom ändring som avsevärt påverkar byggnads yttre utseende. Andra ändringsåtgärder är inte bygglovspliktiga. Dock måste en bygganmälan göras före start om arbetena avser (se Byggprocessen, Uno Nordstrand, 2000): 1. Sådana ändringar som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt påverkar byggnadens planlösning. 2. Installation eller väsentlig ändring av hissar med mera eller anordningar för ventilation, vattenförsörjning eller avlopp i byggnader. 3. Vissa andra åtgärder, exempelvis rivningsarbeten. PBL om rivningslov. Rivningslov krävs i PBL för att helt eller delvis få riva en byggnad i ett område med detaljplan. Kommunen kan utöka eller minska kravet på lov. Vid totalrivning, rivning av delar av byggnad och i en del fall där farligt avfall förväntas uppstå vid ändring av byggnad ska en rivningsanmälan lämnas till byggnadsnämnden tre veckor innan rivning ska påbörjas. Tekniska egenskapskrav kontra varsamhetskrav. De tekniska egenskapskrav som gäller för alla byggnader, vare sig de nyuppförs eller ändras, anges i lagen om tekniska egenskaper på byggnadsverk m m, byggnadsverkslagen (BVL) och byggnadsverksförordningen (BVF). Kraven uttolkas i Boverkets byggregler (BBR) och avser: Bärförmåga, stadga och beständighet. Brandsäkerhet. Hygien, hälsa och miljö. Säkerhet vid användning. Skydd mot buller. Energihushållning och värmeisolering. Lämplighet för avsett ändamål. Tillgänglighet och användbarhet. Hushållning med vatten och avfall. Då en byggnad ändras (tillbyggs eller tillförs nya egenskaper) ska de tekniska egenskapskraven i BVL och BVF uppfyllas för ändringen eller den tillbyggda delen. Kraven ska följas med beaktande av de varsamhetskrav som finns i 3 kap PBL. Hänsyn ska även tas till ändrings omfattning och till byggnads förutsättningar. Varsamhetskravet. I PBL: I plan- och bygglagen, PBL, 3 kap 10 ställs krav på varsamhet vid all ändring av en byggnad: "Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas tillvara". Kravet gäller alla slags åtgärder och omfattar alla sorters bebyggelse, inte bara den som klassats som kulturhistoriskt värdefull. Varsam ändring är bland annat (se Byggprocessen, Uno Nordstrand, 2000): 1. Att välja och placera kompletterande inredning och utrustning så att den harmonierar med den gamla. 2. Att bevara husets karaktär genom att bevara det som fungerar. 3. Att låta de boende komma till tals med sin kunskap om huset. 4. Att göra fortsatt varsamhet möjlig och att förändra så att underhåll och nya förändringar underlättas. Varsam ändring är inte: 1. Att flytta väggar och dela av rum bara för att åstadkomma en planlösning som baseras på dagens nybyggnadstänkande. 2. Att likrikta utformningen av olika delar av ett hus, om förutsättningarna är varierande. 3. Att byta ut byta ut befintliga delar och komponenter som kan lagas och förbättras. 15

16 Att också underhåll ska utföras med varsamhet står i 3 kap 13 PBL: "Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär". Att för underhållsåtgärder eller ändringar vilka inte kräver vare sig bygglov eller bygganmälan varsamhetskarvet ändå gäller står i 3 kap 11 PBL: "I fråga om byggnadsåtgärder som får vidtas utan bygganmälan skall 1, 2 och 10 tillämpas i den utsträckning som kan krävas med hänsyn till åtgärdens art och omfattning". I BÄR: I BÄR står om varsamhetskravet: "Plan- och bygglagens krav på varsamhet innebär att varje ändring av en byggnad bör projekteras och genomföras så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess positiva kvaliteter tas till vara. De värden som ska bevaras är inte enbart kulturhistoriska eller motsvarande. Det är också vardagliga och estetiska kvaliteter som planlösningar med fina rumssamband och rumsutformningar, fungerande inredning och utrustning eller tidstypiska och hållbara material". Hyresnämndens ökade roll för byggnadsskyddet. Hyreslagen säger att fastighetsägaren måste informera hyresgästerna om projekt och få deras godkännande innan planerade ändringsarbeten påbörjas. Varsamhetsfrågan kommer numera upp i hyresnämnden när hyresgäster anser de föreslagna åtgärderna vara ovarsamma och p g a detta inte godkänner dem. Bristande varsamheter som förekommer är dels förändringar i planlösningar (med väggflyttningar etc), dels i detaljutförande där t ex utbyte av kökssnickerier kan orsaka stora protester från hyresgäster. Hyresnämnden ska döma efter hyreslagen och inte efter PBL. Fastighetsägarens önskemål vägs alltså efter andra kriterier än varsamhet. I propositionen inför den nya hyreslagen (som trädde i kraft 1 april 2002) finns två öppningar till att varsamhet framöver kan komma att få ett större betydelse i samband med hyresnämndsprövningar. För det första ska/bör hyresnämnden när den får ett ärende som berör varsamhet underrätta stadsbyggnadsnämnden om det. För det andra finns en ny formulering i 12 kap jordabalken 18 f : " En ansökan enligt 18 e andra stycket skall bifallas om hyresvärden har ett beaktansvärt intresse av att åtgärden genomförs och att det inte är oskäligt mot hyresgästen att den genomförs. Vid prövningen av om det är oskäligt mot hyresgästen att den genomförs skall hyresvärdens intresse vägas mot de skilda intressen som hyresgäster i allmänhet kan antas ha av att åtgärden inte vidtas". Lagstiftning angående prövninsgrunder för bygglov: Boverket skriver i "Boken om detaljplan och områdesbestämmelser, 2002 års revidering": Bestämmelser om prövningsgrunder för bygglov är uppdelade på två paragrafer, där den ena (8 kap 11 PBL) avser områden med detaljplan och den andra (12 ) avser områden där detaljplan saknas. Den väsentligaste skillnaden är följande: Ett byggnadsföretag i ett område där detaljplan saknas skall lämplighetsprövas både mot 2 kap PBL och mot eventuella områdesbestämmelser. Inom ett område med detaljplan sker motsvarande lämplighetsprövning däremot bara mot detaljplanen. Denna förutsätts således ha beaktat alla kraven i 2 kap PBL och i 3, 4 och 5 kap MB och även tidsaspekten. Ytterligare en skillnad är att man utanför detaljplanelagt område i princip har rätt att utan prövning mot bestämmelserna i 2 kap PBL och i 3 och 4 kap MB uppföra komplementbyggnader och göra mindre tillbyggnader på tomter med en- eller tvåbostadshus. 16

17 Bygglov får inte ges för en åtgärd som strider mot en detaljplan. Å andra sidan skall lov ges för en åtgärd som stämmer överens med planen, om inte heller något av vissa andra hinder föreligger. Regler i PBL: Åtgärder som inte kräver bygglov, rivningslov eller marklov skall ändå utföras så att de inte strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Detta gäller dock inte s k friggebodar och skärmtak m m som är generellt undantagna från bygglovsplikt. b. Några åtgärdsförslag: 1. Utökning av beslutsunderlag För att kunna ta till vara kvaliteterna i enskilda byggnader och i områden från olika tidsperioder är det naturligtvis väsentligt att först kunna identifiera och definiera dessa. En utgångspunkt är då stadens kulturminnesvårdsprogram Kulturmiljöer i Solna, en annan "Översiktplan 90". De inventeringar av stadens 1930-, 40- och 50-talsbebyggelsen som nyligen gjorts, och som innehåller en del omdömen, kan utgöra ett kompletterande beslutsunderlag i en del fall. Vad som det möjligen finns ett behov av är en fördjupad analys av olika bebyggelseområdens särdrag och kvaliteter. Vilka stildrag är karaktäristiska och värdefulla för ett visst område? Eller, för att vända på perspektivet, var inom kommunen är t ex den äldre lantliga bebyggelsen, det tidiga 1900-talets jugendarkitektur eller 1930-talets funktionalistiska villaarkitektur bäst gestaltad och/eller bevarad? 2. Planarbete Den bebyggelse som i kulturminnesvårdsprogrammet ( Kulturmiljöer i Solna ) A-klassats och som ligger utanför planlagt område skulle i större utsträckning kunna förses med områdesbestämmelser (se föregående). A-klassad bebyggelse i planlagt område som saknar skydd skulle kunna få detta genom tillägg till gällande detaljplan (på motsvarande sätt som har gjorts genom HU 143/2, angående fasadutformning på Fältmarskalken m fl, där underliggande detaljplaner HU 73 o HU 101 gäller jämsides), eller genom nya detaljplaner. Speciellt viktigt är kanske att den del av den i kulturminnesvårdsprogrammet A-klassade bebyggelsen som i ÖP 90 betecknas som speciellt värdefull kulturmiljö och inte är byggnadsminne samt saknar skyddsbestämmelser förses med sådana. Det rör sig om fyra områden; Alnäs, Stocksundstorps gård, Huvudsta slott med flyglar m m och delar av Bränneriet, samt möjligen Överjärva gård (se föregående). Sistnämnda område ägs dock av staden och har en byggnadsvårdsplan samt ligger inom Igelbäckens naturreservat. Även en del ej A-klassad bebyggelse som saknar skydd skulle behöva särskilt skydd genom någotdera av ovanstående planinstrument, t ex centrala Råsundas gamla stenstadsbebyggelse i jugend och nationalromantik, för vilken stadsplanen är av hög ålder och speciella skyddsbestämmelser saknas. De byggnadsminnen som saknar q-märkning eller motsvarande kan förmodligen anses vara tillräckligt skyddade ändå. 3. Bygglovshantering När förändringar ändå måste göras, t ex på grund av att en tilläggsisolering från 1970-talet har åldrats och ska tas bort, så öppnar sig ofta en möjlighet, ett lämpligt tillfälle, att återge ett hus något av dess ursprungliga uttryck. Det gäller då att kunna erbjuda fastighetsägaren konkreta bebyggelsehistoriskt mer riktiga alternativ vad gäller material och utformning (se nedan). 17

18 Det är viktigt att bygglov verkligen söks för alla exteriöra förändringar som påverkar stiluttryck, som t ex alla portbyten, fönsterbyten, takomläggningar etc, i synnerhet i de kulturhistoriskt mest värdefulla miljöerna, vanligen de med de största arkitektoniska kvaliteterna och/eller stor ursprunglighet. Att det i PBL vid ändringar i byggnadens inre i flertalet fall endast krävs en bygganmälan gör det svårt att skydda kvaliteter i interiören, även om fastighetsägaren alltid har ett formellt ansvar att visa varsamhet, se ovan. Exempelvis kan ursprungliga trapphus riskera att renoveras, eller bara målas om, på ett okänsligt eller förödande vis. Ett sätt att motverka detta skulle kunna vara att sprida information, även om möjligen inte alla fastighetsägare är mottagliga för sådan. 4. Informationsspridning. Informationsblad, av olika utformning för bebyggelse från olika tidsperioder, som förklarar arkitekturens särdrag och som gärna också ger praktiska råd och hänvisningar till leverantörer skulle kunna vara värdefulla. Informationen skulle göras tillgänglig för fastighetsägare, men helst även de boende. Förmodligen kan man som grund till stor del använda information som redan finns tillgänglig, t ex stilkaraktäristik utgiven i bokform av boverket. Det är väsentligt att kunna erbjuda konkreta alternativ. Var finns nya produkter som motsvarar äldre i kvalitet, utförande och utseende i så stor utsträckning som möjligt. Häften om varifrån lämpligt utformade byggnadsdelar, som balkongräcken etc, kan beställas och annan kompetens finns att tillgå lär finnas framtagna, på annat håll. Några exempel på litteratur med praktiska råd för varsamhet: "Bygga om och underhålla - på husens villkor", Boverket "Varsam förbättring av små hyreshus", Fastighetsägarförbundet "Varsamt & sparsamt. Förnyelse av 1950-talets bostäder", Ingela Blomberg "Portar. Underhåll, renovering och byte. Exempel på varsamma lösningar", BOOM-gruppen genom C Paues, Byggforskningsrådet T20:1990. "Fönster och balkonger vid ombyggnad. Delprojekt i byggnadsvårdsprogram för Stockholms innerstad", Stockholms Byggnadsnämnd "Lägenhetsdörrar. Underhåll, renovering och byte. Exempel på varsamma lösningar", BOOMgruppen genom C Paues, Byggforskningsrådet T19:1990. "Hissar. Komplettering och nyinstallation. Exempel på varsamma lösningar", BOOM-gruppen genom O Antell, Byggforskningsrådet T15:1991. "Kökssnickerier. Renovering, komplettering och målning. Exempel på varsamma lösningar", BOOM-gruppen genom O Antell, Byggforskningsrådet T14:1991. "Vårda kök med själ och hjärta - historik och råd för bevarande", S Hansing, Göteborgs universitet, Institutionen för kulturvård 1994:4. 18

19 Några allmänna frågeställningar om detaljplaner. Hur med ny bebyggelse på q-märkt kvartersmark? Om ny byggnad uppförs på q- eller Q-märkt kvartersmark, blir denna då lika skyddad som den äldre bebyggelsen på samma mark? Se t ex Frösundavik, fastigheten Kasernen 1 (plan HA 11/0), där en hotelldel tillbyggts den gamla kasernen. Märkningen av Kasernen 1:s kvartersmark är på den detaljplan som gjordes innan hotellbygget påbörjades K1 samt, för utformning inom fastigheten Kasernen 1, q1, med innebörden Området utgör kulturhistoriskt värdefull miljö. Befintlig byggnad får inte rivas. Bebyggelse skall utformas med särskild hänsyn till omgivningens egenart. Frågan blir här om den därefter uppförda hotelldelen är att betrakta som q-märkt? Hur med retroaktiv lagstiftning för äldre planer? I vilken utsträckning gäller retroaktiv rättsverkan vid ändring av juridisk innebörd av planutformning? Den äldsta ännu gällande stadsplanen är HD 4/1, som fastställdes Vidare är t ex den omfattande planen RÅ 3/0, angående ändring för Råsunda municipalsamhälle, från år Några exempel på frågeställningar som kan bli aktuella i sammanhanget: 1. Skiljer sig innebörden av begreppet kulturreservat år 1946 (NA 4/2) mot år 2001 (RÅ 129/1)? 2. Gäller den k-märkning som gjordes av Ritorp 1953 fortfarande till sin ursprungliga innebörd? 3. Vad händer om möjlighet till ersättning till fastighetsägare vid förändringar på q-märkt byggnad generellt förändras? Vad gäller för ny bebyggelse i byggnadsminnesskyddat område? Vad gäller om man i skyddsföreskrifterna angett att alla byggnader innanför på karta utritad gränslinje ska skyddas som byggnadsminne och man senare uppför en ny byggnad inom det markerade området? Får denna automatiskt samma skydd? T ex så har i Hagaparken uppförts ett flertal byggnader sedan byggnadsminnesförklaringen (I skyddsbestämmelserna från 1935 står att i med röd linje omslutna området befintliga byggnader åtminstone har exteriör skyddad). Vad gäller om byggnadsminne och q-märkning har olika innebörd? Om byggnadsminne och q-märkning har olika innebörd för samma byggnad, vad gäller? Byggnadsminnets skyddsbestämmelser? De mest långtgående skyddsbestämmelserna? Vad gäller om nybyggnadsprojekt ej genomförs? Om detaljplans nybyggnadsprojekt inte genomförs, vad gäller då för bebyggelsen på den plats där nybyggnaden skulle ha legat? Brukar planen förklaras som ej giltig efter genomförandetidens slut i dessa fall, och kan man då återgå till den tidigare detaljplanen? Hur med att bygga nytt på kulturreservat? Q-märkning innebär bl a att man inte kan uppföra nya byggnader. Boverket skriver 2002: Innebörden av Q är att marken får användas endast för befintlig, värdefull bebyggelse. På planen för Stallmästargårdens område har dock inritats ett område markerat med h som står för Utomhusservering får anordnas med anpassning till kulturmiljön. Innebär ovanstående att någon byggnad för denna verksamhet inte får uppföras? 19

20 Lars Lagerås Ur Boken om detaljplan och områdesbestämmelser, 2002 års revidering, Boverket. q- och Q-märkning Skyddsbestämmelser och förbud mot rivning får meddelas beträffande sådan kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som avses i 3 kap 12 PBL. Skyddsbestämmelser får omfatta bl a interiörer, byggnaders konstruktion, underhåll samt tomter och allmänna platser av mycket stort värde från t ex historisk, konstnärlig eller ekologisk synpunkt. Ersättning till fastighetsägaren kan bli aktuell. ((Konkreta bestämmelser om hur befintliga fysiska förhållanden ska bevaras är definitionsmässigt skyddsbestämmelser och kan bara meddelas med stöd av 3 kap 12 PBL. Skyddsbestämmelser medför alltid möjlighet att väcka talan om ersättning.)) I de fall en viss användning, t ex bostäder, önskas i hus som skall bevaras skall i stället denna användning anges, kompletterat med rivningsförbud och eventuella skyddsbestämmelser. I allmänhet torde denna senare form av reglering vara att föredra genom sin större tydlighet. Skyddsbestämmelser och rivningsförbud får utfärdas för byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär. Skyddsbestämmelser får också utfärdas för tomter och allmänna platser, vars trädgårds- eller gårdsanläggningar, respektive park- eller torganläggningar från samma aspekter är särskilt värdefulla. Bestämmelserna får omfatta interiörer och byggnadsdetaljer såväl som viktig växtlighet och konstarbeten. Där så är motiverat kan kraven gälla även visst arbetsförfarande vid underhållsåtgärder på byggnader och anläggningar samt viss skötsel av vegetation. Med skyddsbestämmelser avses regler som föreskriver att utpekade delar eller egenskaper hos en byggnad eller anläggning inte får förändras, tas bort eller att de skall underhållas på visst sätt. För att öka säkerheten i skyddet bör de kombineras med lovplikt för kritiska åtgärder samt rivningsförbud. Beteckningarna Q och q bör förbehållas områden eller byggnader som är särskilt värdefulla, och som därför enligt 3 kap 12 PBL inte får förvanskas. Förbud mot förvanskning gäller generellt även om inget särskilt bestämts om detta i planen. Om ett värdefullt område har utpekats och avgränsats i en lagakraftvunnen plan innebär det att den värderingen av områdets kvalitet inte senare kan ifrågasättas vid lovprövningen (klagorätten är beskuren). Om planbestämmelse saknas eller den är diffus avgörs det helt i bygglovsprocessen, vilka krav som kan ställas på byggnaden ifråga. 20