2:a tryckningen; ex (6/2000)

Transkript

1

2 Utgiven av Rikspolisstyrelsen Sveriges Civilförsvarsförbund Utformning B Ankarberg, RPS Information Illustrationer B Ankarberg, RPS Information* Upplaga 1:a tryckningen; ex (10/1999) 2:a tryckningen; ex (6/2000) Tryck Dala Print Media AB, Borlänge 2000 ISBN * sid 10 sid 18 sid 19 Följande illustrationer har foto som förlaga: Foto: Herman Sundkvist / Norrlandia Foto: Mikael Lundgren / Norrlandia Foto: Thomas Kupper / Polishögskolan

3 Innehåll 1 Förord 3 2 Polisens förberedande åtgärder 4 3 Hur försvinner människor? 5 4 Ett försvinnande anmäls till polisen 6 5 Polisens inledande arbete 7 6 Något om den försvunnes situation och råd till den som är eftersökare 8 Beteenden hos den som är vilse 8 - Barn i vilsesituation 8 - Barn 0-3 år 9 - Barn 3-6 år 9 - Barn 6-12 år 9 - Förståndshandikappade 9 - Vuxna 9 - Vuxna deprimerade 9 - Vuxna äldre, även åldersdementa 9 - Vuxna med Alzheimer (AD) 9 Kroppens behov av vatten och mat 10 - Vatten 10 - Mat 11 - Brist på mat 12 Något om nedkylning, klädsel och utrustning 12 - Klädsel och utrustning för en eftersökare 13 7 Räddningstjänst 15 8 Sökområdet 16 9 Sökmetoder 17 - Sök med hund 17 - Flygspaning 17 - Ledstångssök 18 - Attraktioner 18 - Patrullsök 18 - Sökkedja 18 - Ljudkedja 19 - Skallgång Många viktiga uppgifter 20 Bilaga: Vad säger lagen? 21 Polislagen 21 Räddningstjänstlagen 21 Fjällräddningstjänst 22 Ledning 22 Tjänsteplikt 22 Rätt till ersättning 22 1

4

5 1 Förord Denna information handlar om arbetet vid efterforskning av försvunna personer och om det sätt på vilket en försvunnen kan reagera. Informationen är riktad till de människor som deltar i en av polisen organiserad och ledd insats. Förutom poliser kan människor från olika organisationer delta i arbetet. De kan komma från försvaret, kommunal räddningstjänst, jaktlag, orienteringsklubbar, civilförsvarsföreningar, scoutkårer och hundorganisationer för att nämna några exempel. Syftet med informationen är att ge den som deltar i ett eftersök kunskap om polisens arbete, om ansvarsförhållanden, om den eftersöktes situation och något om själva sökarbetets utförande. Den som deltar i ett eftersök kallas i det följande eftersökare. Informationen gör inte anspråk på absolut fullständighet men bör vara en god grund för varje eftersökare. De bestämmelser som reglerar efterforskning av försvunna personer återfinns i bilaga. Rikspolisstyrelsen och Sveriges Civilförsvarsförbund har i samverkan författat informationen. 3

6 2 Polisens förberedande åtgärder Polisen är organiserad i 21 polismyndigheter. Varje myndighet planlägger för polisarbetet vid olika typer av händelser. Därför skall det finnas en planläggning också för efterforskning av försvunna personer. Till planen fogas en resursförteckning, d.v.s en uppgift om vilka resurser utanför polisorganisationen som polisen kan anlita för ett eftersöksarbete. Polisen arbetar aktivt med att knyta lämpliga resurser till sin beredskap inför kommande eftersök. Störst nytta i detta sammanhang gör sådana resurser som har en egen struktur och därmed en egen ledning. De människor som på detta sätt, på frivillig grund, tas i anspråk av polisen måste informeras, utbildas och övas med viss regelbundenhet. Då detta sker kan polisen klara ut vad olika resurser bäst kan användas till. Inom polisen bedrivs en särskild utbildning av de polismän som har att leda efterforskningsinsatser. 4

7 3 Hur försvinner människor? När är någon försvunnen och vad menas med ett försvinnande? Vid personefterforskning kan det definieras som att någon uppfattas som saknad. En eller flera människor kan inte komma i kontakt med den försvunne och de tror att det kan ha inträffat något. Det behöver inte vara något allvarligt men de känner ofta en större eller mindre oro. Det leder i allmänhet till att de söker efter den försvunne. Om den försvunne inte påträffas anmäls försvinnandet till polisen. Situationen när den saknade försvann har oftast varit sådan att han har gått hemifrån och inte återkommit. Ibland har den försvunne inte kommit hem från arbetet. I andra fall har han inte kommit till avtalad tid eller så svarar han inte på telefon. Det händer även att någon inte har kommit hem från en resa i tid och av den anledningen anmäls som försvunnen. Det är inte ovanligt att ungdomar ger sig av hemifrån utan att komma hem inom vad som av föräldrarna uppfattas som rimlig tid. När det gäller ungdomar finns det försvinnanden som har att göra med invandring och etniska problem. Människor kommer ifrån varandra under jakt, skidåkning och bärplockning. Gamla lämnar sjukhusavdelningar och försvinner. Ett barn har lekt på gården och är plötsligt borta. Det är inte heller ovanligt att barn rymmer hemifrån. Slutligen kan det ligga ett brott bakom ett försvinnande. I de flesta fall kommer den som har varit försvunnen tillrätta utan att polisen har varit inkopplad. Antingen dyker han upp självmant eller också lyckas man finna honom. Ofta har han inte själv ansett sig vara försvunnen och ställer sig frågande till varför man varit orolig för honom. Alla kategorier av människor försvinner, dvs. barn, ungdomar, vuxna och gamla. I vissa delar av landet är det vanligast att barn och gamla anmäls som försvunna. Barn försvinner från daghem eller sina dagmammor och från föräldrarna ute på stan. Ungdomar kommer inte hem i tid. Vuxna med sociala och medicinska problem eller relationsstörningar försvinner. Äldre människor från instutitionsboende kommer bort. Härtill kommer de försvinnanden som anmäls i samband med någon fritidsaktivitet som skidåkning, jakt, fiske och bärplockning och som drabbar alla åldrar. 5

8 4 Ett försvinnande anmäls till polisen Vanligast är att man ringer till polisen men besök på en polisstation kan också förekomma, exempelvis när barn är i sällskap med föräldrarna ute på stan och försvinner. Föräldrarna brukar då söka upp närmaste polisstation. Det kommer sällan brev om försvinnanden. Vanligast är att anhöriga och bekanta ringer men även myndigheter och institutioner hör av sig. Hemtjänsten ringer när någon inte öppnar vid ett hembesök. Sjukhus och servicehem hör av sig, liksom personal vid barndaghem. Om grannar anar oråd ringer de. Har någon varit borta från arbetsplatsen en längre tid ringer arbetsgivaren. När barn försvinner dröjer det högst ett par timmar innan anmälan sker. Det handlar också oftast om korta tider när gamla försvinner. När det gäller ungdomar är det inte ovanligt att anmälan sker dagen därpå. De har varit ute på kvällen och har inte kommit hem under natten. Gäller det familjemedlemmar i vuxen ålder händer det att det tar längre tid innan polisen kontaktas. Om exempelvis en person saknar sin bror som bor på annan ort kan det ta åtskilliga dagar innan han blir orolig för brodern. I vissa fall kan det dröja ett par veckor innan polisen kontaktas, t.ex. när en anställd är borta från arbetet utan att höra av sig. Varje år anmäls omkring 7000 försvinnanden till polisen. Denna siffra säger inget om det verkliga antalet försvinnanden i landet. Allt anmäls inte till polisen. Människor kommer tillrätta utan att polisen varit inblandad. Många som går vilse hittar rätt själva. Anhöriga, vänner och bekanta finner den de söker utan att polisen berörs. Storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har flest anmälningar per invånare. Generellt visar statistik att glest befolkade län har färre antal försvinnanden per invånare än mer tätbefolkade län. Det innebär att försvinnanden i första hand är ett storstadsfenomen. Bland de försvinnaden som sker på landsbygden är det flera, proportionellt sett, som är vilsesituationer eller ofrivilliga försvinnanden. I de större tätorterna finns det en mängd andra anledningar till att människor försvinner. De frivilliga försvinnandena dominerar. Av olika anledningar vill man hålla sig undan för släkt och vänner. En vanlig orsak är depressioner. F.d. Göteborgs polisdistrikt, 1994, kan tjäna som exempel. Antalet anmälningar om försvinnanden var då omkring 400 per år. Bakom denna siffra döljer sig i genomsnitt: 5 brott, 5 rena vilsefall, 25 senildementa som avvikit, 25 fall med etniska orsaker, 25 självmord, 25 självmordsförsök och 290 fall av psykiska problem som leder till att den saknade håller sig undan för anhöriga och bekanta. Det finns årsvariationer. Antalet anmälningar ökar under den ljusa tiden av året. Det är en tydlig tendens som kan förklaras med att vi är mer i rörelse under den tiden. Huvudsemestrarna inträffar sommartid och vi reser då i större utsträckning och vistas överhuvudtaget mera ute. 6

9 5 Polisens inledande arbete I allmänhet har vakthavande polisbefäl uppgiften att ta emot anmälningar om försvinnanden och ansvaret för en första bedömning. Vakthavande befäl skaffar sig underlag för sin bedömning av fallet genom att utnyttja sina resurser på olika sätt. Ofta sänds en polispatrull till anmälaren för att få ytterligare information och för att göra en första undersökning av omständigheterna. Direkt efter anmälan söks närområdet igenom. Det kan vara den försvunnes bostad, ett daghem, en skola etc och den omedelbara närheten till dessa. Byggnader söks igenom systematiskt och mycket noggrannt. Sök i närområdet utförs av poliser. Det har i många fall, speciellt när det rör barn, visat sig att den försvunne finns i närområdet trots att t.ex daghemspersonal anser sig ha letat ordentligt. En spaningspatrull försöker komplettera informationen genom intervjuer med anhöriga och bekanta.en hundpatrull sätts tidigt in för att söka spår efter den försvunne. Samtidigt påbörjar polisen sitt inre spaningsarbete. Personal vid taxi och lokaltrafiken underrättas så att man får ut uppgifter om den försvunne till en större krets som kan göra iakttagelser. Kontroller görs med akutsjukhus för att utröna om den försvunne finns där. Ofta kontaktas lokalradion för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på försvinnadet. Gäller försvinnadet ett barn eller en gammal människa får ärendet en särskilt hög prioritet. Om någon försvunnit i naturen betraktas det som allvarligt, särskilt när det råder mörker och kyla. Vakthavande befäl använder tillgängliga polisresurser för snabba inledande eftersök i naturen. Då vakthavande befäl, på kort tid, skaffat sig all tillgänglig information gör han sin bedömning av ärendet. Om det finns anledning anta att den försvunne kan uppehålla sig i ett visst område och befinna sig i en nödsituation som motsvarar vad som beskrivs i räddningstjänstlagen, föredras ärendet för polischefen. Polischefen fattar efter föredragningen beslut huruvida fortsatta insatser skall göras med stöd av räddningstjänstlagen, eller inte. Misstanken om att ett brott kan ligga bakom försvinnandet hålls hela tiden levande. Polisens inre spaning pågår också fortlöpande och syftar till att finna mer information om den försvunne och anledningen till försvinnandet. 7

10 6 Något om den försvunnes situation och råd till den som är eftersökare Detta avsnitt handlar till stor del om den försvunnes sårbarhet. Den som önskar fördjupa sina kunskaper i detta ämne är välkommen att vända sig till Sveriges Civilförsvarsförbund. Beteenden hos den som är vilse Vid eftersök av försvunna personer är det viktigt att känna till hur brist på vätska och mat påverkar upplevelse och handling. Mer om detta i särskilt avsnitt nedan. Vid ogynnsamma förhållanden kan den som är vilse redan under det första dygnet vara så illa medfaren att han inte förmår att ta vara på sig själv eller ens ge sig till känna. Andra faktorer som kan påverka beteendet är sjukdom, handikapp och dåligt självförtroende. Barn i vilsesituationen Till vardags klarar sig de flesta barn bra under utevistelser. De förefaller tåliga och kan vara ute under de flesta väderleksförhållanden. De lyder oftast tillsägelser och följer de regler som de vuxna satt upp, dock under tillsyn. Om de skulle behöva kan de oftast söka stöd, hjälp och tröst hos vuxna och därigenom få sina behov av varma kläder, mat, dryck, sömn mm tillfredsställda innan problemen blir alltför akuta. Vardagssituationen känns därför oftast trygg och säker. Om barn utsätts för en krissituation, som ju en vilsesituation är, kan de drabbas av en mängd psykiska och fysiska påfrestningar som, särskilt under kall årstid, drastiskt kan minska deras möjligheter att klara sig. En vilsesituation kan av barnet upplevas som en helt ny och skrämmande händelse. Barnet har normalt inte varken referenser eller kunskap till att bearbeta situationen rationellt. Vuxna i barns omgivning förlitar sig ofta på att barnet skall uppträda rationellt, som att utnyttja sitt förnuft och följa förmaningar de fått ifall de skulle komma vilse. Tyvärr fungerar detta sällan. Känslor som rädsla och oro dominerar barnet. Psykologiska och fysiologiska faktorer kan göra att förnuft och inlärda kunskaper slås ut totalt. 8

11 Barn 0-3 år Det lilla barnet, upp till c:a tre år, förstår inte att det är vilse, utan det är de vuxna som är borta. Barnet går planlöst omkring, gråtande och skrikande, tills det utmattat söker skydd, då företrädesvis mörkt och trångt, och somnar sedan där. Eftersom barnet i denna ålder ännu inte har logisk och analytisk förmåga och dessutom, helt normalt, tunnelseende och -hörande kan det ha sökt sig till farliga ställen. Speciellt viktigt att komma ihåg är att barnet kanske inte hör när vi ropar. Barnet har förmåga att förflytta sig c:a två kilometer på en timme i en till synes svårforcerad terräng. På ett dygn kanske sju till åtta kilometer. Tänk på att bara ropa åt ett håll och från en plats. Barn 3-6 år Förskolebarnet upp till c:a sex år, förstår att det är vilse. Men den logiska och analytiska förmågan har precis bara börjat blinka. Tidsuppfattningen är ännu ej helt utvecklad. Barnet har fortfarande tunnelseende och -hörande. Barnet vill så gärna ställa allt tillrätta, men det är precis som en kattunge. Det kanske kan ta sig upp, men sedan tryter kraft och metodik, så risken är att barnet istället utsätter sig för större fara. Denna ålder benämns även som spökåldern. Barnet använder fantasi för att bearbeta rädsla. Det kan nu ställa till värre bekymmer. Man får leta flera gånger på samma ställe, leta noga. Barn i den här åldern gömmer sig inte gärna trångt och mörkt utan hellre så det har koll på läget men inte syns själv, gärna högt upp. Barnet kan förflytta sig två till tre kilometer på en timme, beroende på terräng, så länge det inte är mörkt. Barn 6-12 år Barn i denna ålder har relativt klart för sig vad som kan hända, genom egna erfarenheter men också andras som de nu har förmågan att ta till sig. De äldre barnen i denna grupp har utvecklat sin orienteringsförmåga, känsla för riktning och tidsuppfattning. Detta gör att de hittar bra i sina hemtrakter. De blir dock lätt desorienterade och förvirrade när de vistas på annan ort. Många vuxna är mycket inkonsekventa vad gäller gränser och hot om straff. Detta är ett skäl till att barn kan rymma eller gömma sig med avsikt. Kanske för att undgå bestraffning eller för att bestraffa någon. Det är därför inte självklart att barnet svarar på anrop. Barnet kan förflytta sig mer än tre km på en timme, så länge det inte är mörkt. Mörkerrädsla är vanlig i denna grupp. Förståndshandikappade Mentalt är dessa människor som barnet i åldern 6-12 år. Motorik och olika färdigheter kan vara mycket individuella. De gömmer sig gärna, tycker om att leka kurragömma och svarar sällan när man ropar deras namn. Dessutom har de ofta stor rädsla för mörker och oväder. De har ingen förmåga att ta vara på sig själva och att inse när de lider av fysisk skada. De håller gärna till inom ett begränsat område, där de boar flera dagar. De lockas enklast fram med ett fåtal personer, gärna bekanta, och med attraktioner som sirener eller stora eldar. Vuxna Hörsel- och synbesvär hos en för övrigt frisk vuxen är inte alltid kända för omgivningen. Dessutom är psykosociala bekymmer något som de flesta anhöriga väntar med att berätta, så det är sällan man får reda på det inledningsvis. Vuxna deprimerade Dessa söker sig ofta till avskilda och ostörda platser dock oftast med civilisationen inom synhåll, exempelvis en strand eller en skogshöjd med utsikt. Sällan söker de sig in i en skog eller till otillgänglig terräng. Befaras den försvunne vara självmordsbenägen bör man söka på platser som har stor känslomässig betydelse för den försvunne. Om försvinnandet har annonserats genom avskedsbrev eller hotelser om självmord lägger den försvunne ofta ned stor möda på att förhindra upptäckt. Detta kan betyda att den försvunne dränkt sig. Vuxna äldre, även åldersdementa Det är mycket viktigt att klargöra den försvunnes fysiska och psykiska status såsom exempelvis syn, hörsel, sinnestillstånd. Hur kan nedsatta funktioner påverka upplevelser och handlingar? Det är inte ovanligt med hjärtbesvär som följd av de påfrestningar som vilse-situationen kan innebära. Vuxna med Alzheimer (AD) AD drabbar i Sverige var tionde person över 65 år. AD är en sjukdom och inte en del av åldrandet. Sjukdomen innebär en gradvis degenerering av hjärnceller, så att delar av hjärnan förtvinar. De delar av hjärnan som 9

12 påverkas mest är de som har med minnet och tankeförmågan att göra. Viktigt att tänka på vid sök efter AD-sjuk: Anträffandet brukar vanligen ske i närområdet, en till två och en halv km från den plats varifrån den sjuke försvann. Anträffandet kan ibland ske långt avlägset om den sjuke förflyttat sig med exempelvis tåg eller buss. Den AD-sjuke är ofta känd för att ge sig iväg och har ytterligt svårt att klara sig själv. En förflyttning kan göra den sjuke fullständigt desorienterad. Den sjuke beger sig ofta till platser som sen tidigare (ofta barndomen) haft stor betydelse. Det är därför viktigt att noga intervjua anhöriga om just sådana platser. Man måste även söka på omöjliga ställen, exempelvis i en ogenomtränglig häck. I minnet hos den sjuke fanns häcken inte då, eller var den då så låg att man kunde hoppa över den. Den drabbade är oftast förvirrad och svarar sällan på anrop. Kroppens behov av vatten och mat Som redan påpekats är det viktigt att känna till hur brist på vatten och mat påverkar en vilsegångens tillstånd och beteende. Det är också betydelsefullt för en eftersökare att känna till sina behov av vatten och mat för att kunna upprätthålla skärpa och effektivitet i sökarbetet. I det följande beskrivs i generella termer sånt som är värdefullt för en eftersökare att känna till. Vatten Normalläget En vuxen människa består till c:a 65 % av vatten. Att hålla vätskebalansen i kroppen är ytterst viktigt. Vattnet är en förutsättning för kroppens kemiska och fysiologiska processer. Under vardagssituationen, utan hårt kroppsarbete eller extrema temperaturer, behöver kroppen c:a 2,5 liter vatten per dygn. Att hålla vätskebalansen är inte något problem under normala förhållanden. Många läkare hävdar dock att vi dricker för lite även i vardagen och därför har en ständig lätt vätskebrist. Törsten är ingen bra avkännare på om man druckit tillräckligt. Generellt gäller att när man har druckit sig otörstig, måste man dricka lika mycket till för att täcka det verkliga vätskebehovet. Bristsituationen Om kroppen inte får påfyllning med nytt vatten uppstår en allt allvarligare vätskebrist. Redan tidigt blir arbetsförmågan kraftigt nedsatt. En vätskeförlust om 1-5% av kroppsvikten kan ge följande effekter. törstkänsla orkeslöshet långsamhet svårighet att tänka klart hög puls, även vid vila illamående, huvudvärk ingen aptit ökad känslighet för kyla mörk urin Vätskeförluster på 10-15% av kroppsvikten ger svåra bestående skador och kan leda till döden. Effekterna av vätskebrist kommer inte nödvändigtvis i nämnd ordning och kan vara olika starka beroende på person och situation. Vätskebristen är lömsk då den smyger sig på utan att man märker det. Många av effekterna liknar de som uppträder vid hunger, sömnbrist eller vanlig förkylning. Det kan därför vara svårt att identifiera den verkliga orsaken. Det finns dock ett bra sätt att kontrollera om man drabbats av vätskebrist - se på urinen. Om urinen är mörk som thé och luktar starkt, då är det dags att påminna sig när vatten druckits det senaste dygnet. Har det bara skett ett fåtal gånger är det med stor säkerhet vätske- 10

13 brist som är problemet. Vätskebristen måste genast åtgärdas. Annars följer i ökande takt de effekter som nämnts. Utan vatten följer total utmattning och orkeslöshet efter c:a 3 dygn. Att häva vätskebristen Under normala förhållanden, vid måttligt icke svettdrivande arbete och vid normala temperaturer, behöver man dricka c:a 1,5 liter vatten under ett dygn. Till detta kommer c:a 1 liter vatten som följer med ett normalt matintag. Alltså sammanlagt per dygn c:a 2,5 liter vatten. Den som arbetar hårt och svettdrivande kan behöva dricka 3 5 liter per dygn. Vistas man ute vid kylig temperatur urinerar man oftare samtidigt som andningsvägar och hud torkar ut. Detta innebär ett ytterligare behov av vätska. Om en vilsegången inte har mat med sig måste hela dygnsbehovet av vätska drickas. Det kan vara frestande att dricka mycket vid få tillfällen, men tumregeln är att dricka 2 4 deciliter vatten per halvtimme. Alltså, drick lite vatten, men ofta, för att återställa vätskebalansen. Vissa drycker driver ut mer vätska ur kroppen än de tillför. Kaffe, thé, alkoholdrycker och läskedrycker som innehåller koffein är alla urindrivande. Se upp med iskallt vatten. Det kan orsaka magkramp och diarré. För att kontrollera vätskebalansen titta åter på urinen. Om den är ljust gul är vätskebalansen bra. Den vilsegångnes problem Den första åtgärden för den som är vilse är att försöka hitta tillbaka. Inte förrän törstkänslan blir stark börjar sökandet efter vatten. Om det vatten som påträffas i naturen inte ser bra ut, luktar eller smakar konstigt, avstår han nog från att dricka. Vattnet kan vara bakterierikt eller innehålla föroreningar som kan vålla magbesvär. Diarré eller kräkningar innebär förlust av vätska och den energireserv av mat som finns i magen. Den som drabbats av vätskebrist kan troligen ge sig till känna det första dygnet men sjunker sedan in i tilltagande passivitet. Ett logiskt handlande kan inte påräknas. Den som drabbats av vätskebrist kanske kan skärpa sig för korta stunder men enda sättet att bli normal igen är att fylla på kroppen med nytt vatten. Barn rör sig vanligen intensivare och mer ostrukturerat än vuxna och förbrukar därmed energi snabbare och svettas mer. Därför drabbas barn fortare av vätskebrist än vuxna. Utöver de effekter som nämnts blir barns immunförsvar försvagat av vätskebrist. Det kan innebära att en lurande sjukdom bryter ut under den tid barnet är vilse. Äldre människor kan vara försvagade och sjuka varför en vätskebrist kan bli livshotande redan inom ett dygn. Du som eftersökare Du inser säkert att det krävs att dina sinnen är skärpta för att kunna hitta en försvunnen som är passiv och medtagen. Du kan själv drabbas av den smygande vätskebristen om Du inte dricker tillräckligt med vatten. Fyll på kroppen med vatten innan Du går ut. Ha med Dig vatten under sökarbetet och drick när tillfälle ges. Ser Du kamrater som verkar trötta och blir efter, erbjud dem vatten eller se till att de kan avlösas. Om det av något skäl inte går att bära med sig tillräckligt med vatten och vattenkvalitén i området är tveksam, kan ett vattenreningsfilter eller vattenreningskemikalier vara en lösning. Mat Under vår normala vardag får kroppen behovet av vitaminer, mineraler och de tre näringsämnena kolhydrater, fett och protein genom den mat vi äter. Kolhydrater är exempelvis stärkelse från potatis, ris, rotfrukter och pasta. Det kan också vara socker från mjölk, frukt och bär mm. Kolhydraterna är ett högoktanigt bränsle som finns lättillgängligt för musklerna. Det används främst vid intensivt kroppsarbete som kräver snabba muskelrörelser. Om man arbetar måttligt använder musklerna ungefär lika mycket fett som kolhydrater som bränsle. Kolhydrater är det enda bränsle som nervsystemet, hjärnan och njurarna kan använda. De tar upp sin energi från blodet och därför har mängden socker i blodet en viktig roll. Kroppens reserv av kolhydrater är c:a 400 gram, vilket i regel räcker ett dygn. Vid hårt kroppsarbete förbrukas de snabbare. Fett får man främst från kött och fisk men också från mejeriprodukter, oljor och nötter. Om man äter mer mat än vad som förbrukas omvandlar kroppen överskottet till fettvävnad, en energireserv som kroppen kan använda vid matbrist. Fett används av musklerna som bränsle främst vid monotont och långsamt arbete. Kroppens fettreserv är hos en normalbyggd 70-kilos man c:a 10 kilo och den räcker i omkring fyra veckor vid måttligt arbete. Protein kommer ur kött och fisk och är kroppens byggstenar. Det bygger upp muskler och reparerar skador. Vid en svältsituation kan kroppen omvandla protein i musklerna till kolhydrater för främst hjärnans behov. 11

14 När blodsockret är lågt kan de handla tvärtemot all logik och vad de eventuellt lärt sig som beteende i en vilsesituation. Du som eftersökare Du är en resurs som polisen räknar med. Om Du drabbas av lågt blodsocker under eftersöket påverkas Din uppmärksamhet, analysförmåga och styrka på ett negativt sätt. Ät innan Du går ut och se till att Du har extra proviant med Dig i fickorna eller i ryggsäcken. Som nödproviant duger godis som karameller och choklad. Var uppmärksam på Dina kamraters beteende. Om någon gör misstag eller blir efter kan det vara fråga om låg blodsockerhalt. Det enda som då hjälper är mat, gärna något med stärkelse eller socker. Brist på mat Under normala förhållanden finns det oftast tillgång till mat för den som blir hungrig. Få har upplevt de problem, obehag och svårigheter som uppkommer redan vid ett dygns svält. Vissa har fastat frivilligt, men då i en trygg och kontrollerad miljö där man själv kunnat välja fastans längd och graden av svält. För den som gått vilse utan någon mat alls kan effekterna av matbristen bli förbryllande och leda till misstolkningar. Situationen kan bli svår att hantera inom ett dygn eftersom det händer mycket i kroppen vid svält. Om den vilsegångne känner sig stressad och väderleken är ogynnsam bidrar det till att tömma kroppen på det viktigaste näringsämnet kolhydrater. Man kan vara utan mat i flera veckor utan att dö av näringsbrist. Detta tack vare kroppens energireserver. Det som vid svält påverkas mest är den mentala förmågan. Det beror på att hjärnan och nervsystemet endast kan använda kolhydrater (blodsocker) som energikälla. Redan tre till fyra timmar efter en måltid har blodsockerhalten sjunkit till en nivå där den mentala kapaciteten försämrats. Symtomen är, utöver hungerkänslor, dålig motorik och balans samt försämrat omdöme. Om blodsockerhalten inte höjs genom intag av kolhydrater kommer symtomen att förstärkas. En vilsegången människa utan tillgång till mat kan efterhand bli förvirrad och passiv, utan reaktion på ljud- och synintryck. Barn upp till 12 års ålder har en snabbare förbränning än vuxna. Det innebär att barn fortare drabbas av låg blodsockerhalt, det vill säga inom c:a 2 timmar. Något om nedkylning, klädsel och utrustning Klädseln kan vara avgörande för hur man klarar en ansträngande dag i skogen. Den som går vilse kan utsättas för stora påfrestningar. Han kan vara dåligt utrustad. Vädret kan försämras, så att de kläder som han har på sig är helt otillräckliga. En viktig förutsättning för att klara sig är bra och riktig klädsel. Det är nödvändigt att räddningsledningen klarar ut hur en vilsegången är klädd och utrustad för att kunna bedöma situationens allvar. Om den drabbade till exempel har regnvåta jeans i kylig väderlek finns en uttalad risk för kraftig nedkylning. Kylan är ett problem, men kombinationen kyla och väta är livshotande. För en eftersökare är det mycket viktigt att ha rätt klädsel för väderleken och att medföra rätt utrustning för att klara arbetet på ett effektivt sätt. En frusen och hungrig person är ingen bra eftersökare. Om kroppstemperaturen börjar sjunka, stänger kroppen av det värmande blodflödet till kroppsdelar som inte är livsviktiga, exempevis händer och fötter. Blodet dirigeras till djupare liggande organ. Huden blir blek. Blodflödet till huvudet stängs av naturliga skäl inte av. 12

15 Om man saknar huvudbonad och kroppstemperaturen sjunker på grund av detta kan kroppen alltså inte göra mycket åt det. Då stänger kroppen av blodflödet till fötterna istället och då upplevs att man fryser om dessa. Det gamla talesättet stämmer alltså, om du fryser om fötterna, ta på dig mössan. Om kroppen inte kan hålla värmen trots att den stänger av blodflödet till händer och fötter kan situationen bli allvarlig och kanske livshotande. Om kroppstemperaturen sjunker under +36 grader C börjar man huttra. Detta är en varningssignal. Kroppen talar om att värmen eller isolationen inte räcker och att något genast måste göras. Huttring är ett energikrävande muskelarbete som kroppen sätter igång för att öka värmeproduktionen.nu måste man hjälpa kroppen antingen genom att förstärka klädseln eller, och det är det bästa sättet, sätta igång och röra sig. Sjunker kroppstemperaturen under +34 grader C är man illa ute. Den drabbade börjar få kramper, blir stel och slö och tappar omdömet. Han klarar sig inte längre själv. Andra måste träda till för att rädda livet. Om temperaturen sjunker ytterligare till +29 grader C inträder medvetslöshet och vid c:a +24 grader C är faran överhängande för att den drabbade dör. Risken för hjärtkammarflimmer är stor. Kroppstemperaturen kan dock sjunka ytterligare utan att man dör, men hjärt- och lungfrekvensen är mycket låg. Om man påträffar en starkt nedkyld människa kan det vara mycket svårt för en lekman att avgöra om hon lever eller är död. I den situationen skall man alltid utgå från att hon lever och handla därefter. En varning! Ge aldrig en starkt nedkyld människa hjärtmassage. Risken är då att man sätter igång ett hjärtkammarflimmer som orsakar hennes död. Vid omhändertagande av en nedkyld person skall man dessutom tänka på följande. Skydda för ytterligare nedkylning. Byt ut våta kläder till torra. Arrangera med läkarvård snarast möjligt. Låt aldrig en nedkyld sitta upp. Transport skall ske liggande vågrätt. Ge inte varm dryck till den som inte kan hålla i koppen själv. En nedkyld skall värmas upp mycket långsamt och försiktigt. Kroppstemperaturen får inte stiga mer än c:a en halv grad per timme. Under läkarkontroll kan uppvärmning ske snabbare. Underkläder Plagg närmast kroppen skall vara av syntet eller ullfrotté. Detta för att svettmekanismen skall fungera och att inte våta klibbiga plagg skall ligga direkt mot huden och orsaka nedkylning. Isolationslagret Som nästa lager skall man ha ett eller flera värmeplagg som är gjorda av ett material som endera inte kan bli vått eller som värmer även i fuktigt tillstånd. Fleece-, fiberpäls- eller ullplagg passar bra. Flerskiktsprincipen Det är bra att klä sig efter flerskiktsprincipen. Det är bättre med flera tunna plagg än ett tjockt. Det är då lätttare att anpassa klädseln efter aktiviteten. Både luften i plaggen och luften mellan plaggen isolerar. Ytterplagget Ytterst har man en jacka som fungerar som vindskydd. Den skall vara konstruerad så att man kan öka och minska vidden för att utnyttja skorstenseffekten. Jackan skall gå att stänga vid halsen och vid midjan, längst ned och vid handlederna. Den skall vara fuktavvisande. En lämplig väv är en blandning av bomull och polyester. Underkroppen Underdelen av kroppen kläs på liknande sätt. Alltså långkalsonger av syntet eller ullfrotté och byxor av blandväv bomull och polyester. Byxor av enbart syntetväv är också bra. Använd inte jeans, eftersom de är gjorda av enbart bomull. De blir lätt våta och är nästan omöjliga att torka ute. Kyleffekten på benen av våta jeans är avsevärd. Huvudbonad Mössan är ett viktigt klädesplagg. Redan vid -4 grader C utgör värmeförlusten från ett huvud utan mössa hälften av den totala värmeförlusten från kroppen. Huvudet kan utnyttjas som kylare genom att mössan tas av när man blivit för varm. Klädsel och utrustning för en eftersökare En eftersökare måste ha kläder som skyddar mot väta och nedkylning. Klädseln måste kunna anpassas efter aktiviteten. 13

16 Fotbeklädnaden Man bör ha stövlar eller grova skor med skaft. De skall förhindra att vatten tränger in och blöter ned strumporna. På fötterna skall man ha strumpor och sockor av ull. Det finns bara ett sätt att få bort fotsvetten ur skodonen och det är att lyfta ut fukten med hjälp av strumporna. Glöm ej de viktiga inläggssulorna. De skall tvättas nästan lika ofta som strumporna. Utrustning Utrustningen kan bäras i en ryggsäck, midjeväska eller i fickorna. Här följer förslag till lämplig utrustning: kompass karta visselpipa reflex kniv tändstickor (vattentätt förvarade) cigarettändare första förband ficklampa (gärna pannlampa) snören plastpåsar (att dra utanpå de torra strumporna innan foten stoppas ned i en blöt sko) sopsäck (kan användas som regnplagg, vindskydd mm) ombyte av strumpor jägarsnus (godsaker för att höja blodsockerhalten) vattenflaska sittunderlag mobiltelefon (men lita inte på den). 14

17 7 Räddningstjänst Då polischefen fattar ett beslut om räddningstjänst, dvs att vidare efterforskningsansträngningar skall ske med stöd av räddningstjänstlagen, fattar han också beslut om vem som skall vara räddningsledare. Polischefen kan välja att själv vara räddningsledare men han kan också delegera uppgiften till någon annan för uppdraget särskilt lämplig polisman. Räddningsledaren fattar ett beslut i stort om hur arbetet skall bedrivas och han låter efterhand skapa en ledningsstab. Räddningsledaren utser också en för uppdraget särskilt lämpad polisinsatschef. Polisinsatschefen upprättar en för ändamålet rätt avvägd fältstab. Räddningsledaren och polisinsatschefen beräknar tillsammans det aktuella sökområdet, bestämmer lämpliga sökmetoder och vilka sökresurser som skall inkallas. De kommer vidare överens om frågor som samband, rapportering, dokumentation och underhåll. I anslutning till sökområdet upprättar polisinsatschefen sin stabsplats. Fältstaben förbereder omedelbart mottagandet av inkallade sökresurser som skall registreras, informeras, utrustas, organiseras och tilldelas sökuppgifter. Fältstaben förbereder vidare sambandsoch dokumentationsuppgifter. 15

18 8 Sökområdet Räddningsledaren beräknar sökområdet tillsammans med polisinsatschefen. Utgångspunkten för beräkningen är oftast den försvunnes senast kända position, förväntat beteende enligt en s.k. objektsprofil och statistiska beräkningsgrunder. Då sökområdets omfattning bestämts ordnas någon form av bevakning av detta för att hindra att den försvunne lämnar området, s.k. avgränsning. Sökområdet segmenteras och beräkningar görs för i vilken ordning segmenten skall sökas och med vilken typ av sökresurs och med vilken sökmetod. 16

19 9 Sökmetoder Ett beslut om en räddningstjänstinsats bygger på antagandet att det föreligger fara för den försvunnes liv eller allvarlig risk för den försvunnes hälsa. Det är därför av största vikt att använda snabba sökmetoder i inledningsskedet. De snabba sökmetoderna kan innebära snabb undsättning av den försvunne, men de är mindre noggranna än den långsamma sökmetoden traditionell skallgång. Sök med hund Polishundar och godkända civila hundar används. Det finns olika sökmetoder även här. En del hundar söker spår på marken och en del går på luftvittring. Denna sökmetod kräver förövad resurs. Flygspaning Spaning från luften med helikopter eller möjligen med långsamtgående mindre flygplan är en utomordentlig sökmetod. Detta under förutsättning av att flygförarna har god erfarenhet av markspaning från luften och därmed kan flyga mönstersök på lämplig höjd. Helikoptern eller 17

20 flygplanet bör ha en besättning av, förutom föraren, en eller flera spanare. Man bör inte överskatta flygspaningens möjligheter. Allt syns inte från luften. Särskilt svår ter sig spaning över exempelvis tät skog. De mest erfarna piloterna för eftersök finns vid polisens flygverksamhet. Det finns flygresurser att använda även i Försvarsmakten och i Frivilliga Flygkåren. Vid samtidig användning av flera flygande enheter är trafikledning och trafikdisciplin av största vikt. De flygande enheterna kan förutom ren spaning också lyfta upp räddningsledaren och polisinsatschefen för att ge dessa en nödvändig överblick av sökområdet. Ledstångssök Erfarenhetsmässigt vet man att huvuddelen av de som försvinner söker sig till s.k. ledstänger. Ledstångssök kan genomföras på olika sätt beroende på hur sökområdet ser ut och vilka sökresurser som finns tillgängliga. Man letar snabbt igenom området på och närmast kring vägar, stigar, kraftledningsgator och andra tydliga ledstänger. De resurser som används kan vara orienterare, hundekipage, ryttare eller sådana som använder motorcykel eller mountainbike. I detta sök ingår också kontroll av farliga eller intressanta platser. Denna sökmetod kräver förövad resurs. Attraktioner Här är det endast kreativiteten som är gränssättande. Eldar, sirener, fyrverkeri, spelande glassbilar - allt som kan leda den försvunne i rätt riktning är av intresse. Det är viktigt att attraktionen leder den försvunne mot säkerheten och inte mot eventuella faror. Patrullsök Sökmetoden kallas internationellt för Critical Separation. Den bygger på en väl tränad patrull som söker i ett tilldelat söksegment. Patrullen består av 3-6 eftersökare. Dessa bestämmer själva vilket avstånd de skall ha mellan varandra. Avståndet skall vara så stort att varje eftersökare noga ser halva sträckan mellan sig och de eftersökare som rör sig intill. Avståndet varieras sedan under förflyttningen beroende på terrängens utseende. Eftersökarna spanar medvetet och noga runt omkring, framåt, åt sidorna och bakåt. Denna sökmetod kräver förövad resurs. Sökkedja En grupp eftersökare rör sig på kedja under ledning av en gruppchef. Luckan mellan eftersökarna bestäms av vilken träffsannolikhet som eftersträvas. Tabeller för detta finns framtagna genom praktiska test och erfarenheter från genomförda skarpa sök. Flankerna snitslas efterhand som kedjan rör sig framåt. Sökkedjan bör bestå av 6-12 eftersökare. Denna sökmetod kräver förövad resurs. Patrullsök Avståndet varieras beroende på terrängen. 18

21 Ljudkedja I patrullsöket och sökkedjan kan eftersökarna utrustas med visselpipor. Med ett förutbestämt tidsintervall stannar de, håller för öronen och blåser i visselpiporna. Sedan de stått stilla en stund och lyssnat fortsätter de framåt. Skallgång Skallgång är den traditionella sökmetoden. Eftersökarna ställer upp på kedja och finkammar sedan terrängen med luckor på 3-6 meter. Flankerna snitslas efterhand som kedjan rör sig framåt. Detta är en sökmetod som har hög träffsannolikhet. Metoden är tidsödande eftersom den tar lång tid att organisera och är resurskrävande. Kedjan rör sig långsamt framåt i terrängen. Skallgång som metod är sista utvägen när annat misslyckats. Denna sökmetod kräver en förövad ledare. Sökkedja Skallgång 19

22 10 Många viktiga uppgifter Vissa efterforskningsinsatser leder snabbt till att den försvunne anträffas. Om anträffandet dröjer växer insatsen i omfattning och många människor blir engagerade under ledning av polisen. Att delta som eftersökare är självklart en mycket viktig uppgift men det finns flera andra uppgifter som är viktiga. För att möjliggöra ett effektivt eftersök behöver sökområdet bevakas. Även fältstabens område behöver bevakas. Registrering och support av deltagare är en viktig syssla. Support kan innebära mycket som exempelvis att ordna med uppvärmda rastutrymmen och förplägnad till eftersökare eller skapande av parkeringsmöjligheter mm. Frivilligresurser kan även i detta avseende göra en mycket betydelsefull insats. Till sist, Du är mycket välkommen att göra Din insats för att hjälpa en medmänniska i nöd. Helikopterlandningsplats P-plats Uppvärmda rastutrymmen för vila, förplägnad etc Ledningsbuss 20

23 B I L A G A Vad säger lagen? Polislagen (1984:387) 1 Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet skall polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. 2 Till polisens uppgifter hör att 1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten, 2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat, 3. bedriva spaning och utredning ifråga om brott som hör under allmänt åtal, 4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen, 5. fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt särskilda bestämmelser. Räddningstjänstlagen (1986:1102) 2 Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som görs enligt 25-27a utan att det har inträffat någon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för en olyckshändelse. Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats föreligger endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är påkallat att staten eller kommunen svarar för insatsen. 21

24 Fjällräddningstjänst 25 Inom fjällområden skall polisen 1. efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för hans liv eller allvarlig risk för hans hälsa, 2. rädda den som har råkat ut för en olyckshändelse eller drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp. Efterforskning av försvunna personer i andra fall 27a I andra fall än som avses i skall polisen efterforska personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa. Ledning 31 Vid varje räddningsinsats skall det finnas en räddningsledare. 32 Räddningsledare är 2. i fjällräddningstjänsten och ifråga om efterforskning enligt 27a polischefen i distriktet eller den som denne har utsett. Skyldighet att medverka i räddningstjänst eller sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen 34 En statlig eller kommunal myndighet skall med personal och egendom delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren och vid sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen på anmodan av den myndighet som svarar för saneringen. En sådan skyldighet föreligger dock endast om myndigheten har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hindrar myndighetens vanliga verksamhet. Tjänsteplikt 44 När det behövs, är var och en som under kalenderåret fyller lägst arton och högst sextiofem år skyldig att medverka i räddningstjänst, i den mån hans kunskaper, hälsa och kroppskrafter tillåter det. Tjänsteplikten fullgörs på anmodan av räddningsledaren. Rätt till ersättning 48 Den som på grund av tjänsteplikt eller frivilligt efter anmodan av räddningsledaren har medverkat i räddningstjänst enligt denna lag eller i övning med räddningskår har rätt till skälig ersättning för kostnader för resa och uppehälle samt för arbete och tidsspillan enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Han har också rätt till ersättning för skada på kläder och andra personliga tillhörigheter. Första stycket gäller inte den som har erhållit ersättning av någon annan eller på grund av tjänst eller annars genom avtal har rätt till ersättning för medverkan i räddningstjänst. Ersättningen enligt första stycket skall betalas av kommunen till den som har medverkat i kommunal räddningstjänst eller i övning med räddningskår och av staten till den som har medverkat i statlig räddningstjänst. 49 I lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. finns bestämmelser om ersättning vid personskada till den som har medverkat i räddningstjänst enligt denna lag eller i övning med räddningskår. 22

25 Anteckningar

26 Anteckningar

27

28 RIKSPOLISSTYRELSEN / Box / STOCKHOLM / tel / fax SVERIGES CIVILFÖRSVARSFÖRBUND / Box 2034 / SOLNA / tel / fax