Försöka, hjälpas åt och samla tillsammans

Transkript

1 EN RESERAPPORT OM KOOPERATIV HOS AFARER I ETIOPIEN Försöka, hjälpas åt och samla tillsammans Så lyder råden från afarkvinnorna i ett hantverks- och butikskooperativ utanför staden Mille till andra som vill starta kooperativ. De har själva tre års erfarenhet av att driva kooperativ och vägen har varit full av svårigheter som de har varit tvungna att lösa. Medlemmar i ett kvinnokooperativ. Foto: Ingela Björck Den här reserapporten handlar om hur afarer i Etiopien har startat kooperativ för att främja ekonomisk utveckling av sina hushåll och byar. Kooperativens mål är att svara mot behoven som finns i afarsamhället och metoden är att stärka samhället att utvecklas genom egen kraft och med egna medel. Jag besökte i januari 2011 ett tiotal kooperativa grupper i Afarområdet och samtalade med kooperativ-medlemmar, rådgivare och ledare för ett kooperativt projekt. Amina Musa var min tolk och medhjälpare och Ingela Björck har tagit många av fotografierna. Afarer Afarernas område är en triangel på Afrikas horn och sträcker sig över tre nuvarande landsgränser; Etiopien, Djibouti och Eritrea. Sedan urminnes tider har de levt där och försörjt sig som nomader på boskapshållning. Området är uppdelat i land som hör till de olika klanerna. Gästfriheten och generositeten är stor; om det är torka och missväxt i en klans område kommer andra klaner att dela med sig till de drabbade. De traditionella afariska lagarna värnar om miljön och man har utvecklat komplexa system för att förhindra överbetning och exploatering av naturtillgångarna. Samtal och samarbete är grundstenar i den afariska kulturen. Detta gör det lätt för dem att anpassa sig till utveckling. Den afariska oganisationen APDA (Afar Pastoralist Development Association) arbetar med utveckling av läskunnighet, skriftspråk, hälsovård och ekonomisk verksamhet. Den har 400 fältarbetare som når en tredjedel av afarerna och den stöds av ett 15-tal internationella biståndsorganisationer.

2 Kvinnornas roll i det patriarkala och muslimska afariska samhället är komplicerad. De arbetar hårt och tar hand om sina stora familjer. Kampanjer mot kvinnlig omskärelse har fått stort genomslag och kommer att på sikt minska det stora antalet förlossningskomplikationer. Den rika världens klimatpåverkan slår hårt mot afarerna, som själva tär oerhört lite på jordens resurser. Tio år med svår torka har decimerat hjordarna av boskap (får, getter, nötkreatur, åsnor och kameler) med över 50 %. De djur som överlever torkan är svaga och drabbas lätt av sjukdomar. De traditionella betesmarkerna hotas och begränsas av den etiopiska regeringens utförsäljning av land utmed Awash-floden till kommersiellt jordbruk (kinesiska sockerplantager mm). Detta förstör systemet av växelbetning mellan torra och mindre torra områden och orsakar erosion av känsliga jordar. Betesmarkerna förstörs också av en buske med giftiga taggar (Prosopis julanti) som på talet infördes som skogsråvara men som ohejdad har spridit sig över stora arealer och nu bidrar till att den naturliga skogen avverkas och bränns till kol. Ett annat hot mot afarernas betesmarker är inkräktande nomadstammar som med regeringens välvilliga inställning tränger in i området. En stor del av afarområdet består av öken och halvöken, med vulkanisk sten och sand. Marken passar därför bättre för nomadiserande boskapshållning än för jordbruk. Av ca 1,5 miljoner afarer bor drygt tio % i tätorter (enligt Wikipedia), men torka och konflikter gör att fler afarer lämnar sina traditionella områden och söker sig till tätorter. Här möter de ett marknadssystem som är nytt för dem och som de är oförberedda på. Deras egen kultur bygger på muntlig tradition och de är inte vana vid att lönearbeta eller spara pengar i bank. Städerna lockar med frestelser och männen kan sätta sprätt på hela hushållskassan på kaat -blad. Fattigdomen bland afarer har ökat de senaste åren och undernäring har blivit ett akut problem. Ekonomisk utveckling är nödvändig för afarerna. Att göra detta utan att förstöra den afariska kulturen är en utmaning som APDA axlar. Här kommer det kooperativa projektet in i bilden. Kooperativ Ett kooperativ är en demokratisk företagsform där varje medlem i gruppen äger en lika stor andel och tillsammans äger medlemmarna hela företaget. Det kooperativa projektet 2003/2004 dök tanken på att starta ett ekonomiskt utvecklingsprojekt upp hos APDA. Kooperativ var inte helt nytt i Afarområdet; en del försök hade gjorts av regeringen att ge startbidrag till kooperativ verksamhet, men de hade inte slagit vidare väl ut startade APDA det kooperativa projektet som har drivits tillsammans med Afarvänner i Sverige med ekonomiskt stöd av SIDA och Forum Syd. Syftet var att kartlägga möjligheter till ekonomisk utveckling, att bygga upp kompetens om kooperation inom APDA och inom nomadsamhället, att göra utbildning och samordning inom en kooperativ rörelse tillgängligt för afarerna och att bygga upp ett kooperativt resurscentrum. På tre år har projektet uppnått förbluffande resultat i ett område där de flesta människorna är analfabeter, inte har erfarenhet av marknadsekonomi och inte har någon tradition av att spara pengar.

3 Undervisning av kvinnliga kooperativ-medlemmar. Foto: Ingela Björck Grunden för projektet var en omfattande utbildning i att läsa, skriva och räkna samt kooperativ ekonomi: bokföring, ekonomisk planering, sparande, revision, affärsverksamhet, kooperativt regelverk etc. Utbildningen har bedrivits på flera nivåer och i flera led. En APDA-anställd utbildad ekonom med erfarenhet från community money system på den indiska landsbygden leder verksamheten. En grupp om 16 personer (elva män, fem kvinnor) har utbildats till kooperativa experter och håller kurser för kooperativens medlemmar. Bara under sex månader av projektet utbildades 714 kooperativmedlemmar varav 46 % var kvinnor. Utbildningsmanualer i en upplaga om 900 ex om att bilda och driva kooperativ och om att planera och driva affärsverksamhet har skrivits på afariska och med exempel som passar för nomader. Den kooperativa utvecklingen har förankrats i byarna genom lokala rådgivare. Klanledare har informerats och engagerats. De olika kooperativen har lärt sig och entusiasmerats av varandras verksamhet fanns kooperativ i elva woredas (områden); tillsammans 36 registrerade kooperativ med totalt 1660 medlemmar varav 45 % kvinnliga. Indirekt berörs ca 7000 personer (familjemedlemmar) av kooperativen personer (över 30 % kvinnor) har i gruppdiskussioner fått information om kooperativ utveckling. Kooperativen har bred verksamhet: butiker (både mobila och stationära), grönsaks/fruktodling, kvarnar, salthandel, djuruppfödning och djurhandel, banker för sparande och mikrolån, smörproduktion, honungsproduktion, hantverk, veterinärverksamhet etc Kooperativens mål är att svara mot behoven som finns i afarsamhället. I ett av kooperativen som vi besöker formulerar man sina mål så här: ha kunskap; ha rättvis prissättning och låga priser till byn/samhället, samarbeta med andra kooperativ, vara en modell för andra kooperativ. APDA har befäst ekonomisk utveckling som ett av sina viktiga arbetsområden och stärkt samarbetet med den regionala regeringens byrå för kooperativ utveckling. Ett kooperativt resurscentrum med tre kontorsrum har byggts på APDA:s område i Logia. Centret ska fungera som en bro mellan det afariska samhället och marknaden, samla och sprida information, utbilda och stötta, bygga nätverk mellan kooperativen och stimulera dem att bredda sin verksamhet.

4 I februari 2011 planerar APDA att anordna en mässa/workshop med representanter för banker, investerare, NGO:s, mikrofinans m fl och dessutom kommer 60 deltagare från kooperativen i de elva woredas att delta. Målet är att underlätta samarbete och nätverkande och att formulera visioner. Det kooperativa resurscentret i Logia. Kooperativens organisation Kooperativen i projektet har en enhetlig organisation: Den som blir medlem i föreningen betalar en registreringsavgift (varierar mellan kooperativen; t ex 40, 75 eller birr). Varje medlem köper en andel (t ex 300 birr, eller birr beroende på hur de har råd, eller 30 birr/månad). (1 birr = 0,39 svenska kronor. Wikipedia anger medellönen 2009 på etiopiska landsbygden till ungefär 800 birr och i större städer till 2600 birr). Stadgar reglerar verksamheten, t ex om upplösande av kooperativ. Varje kooperativ har en styrelse eller förvaltningskommitté (management committee) som driver verksamheten. Styrelsen består av sju medlemmar och där ingår ordförande, vice ordförande, sekreterare, kassör. Medlemmarna i styrelsen väljs på tre år och varje år hålls val. Styrelsen har möten ungefär varannan vecka. Man har också en övervakande kommitté (monitoring committee) med tre medlemmar, som övervakar styrelsens arbete. Allmänna medlemsmöten (general assembly) hålls regelbundet, t ex var 6:e månad, för att diskutera och planera verksamheten. Årlig revision (görs utan kostnad av regeringsrepresentant) är ett krav från regeringen.

5 Den afariska kooperativa verksamheten sex exempel: 1. HONUNG: Kooperativa bikupor. Foto: Ingela Björck. När jeepen stannar och vi är framme ser vi oss förvånade omkring. En ödslig svart och stenig slätt brer ut sig och på mitten finns en liten kulle, som kullen på en hatt med vida brätten. Det är torrt och hett, finns knappt någon växtlighet, bara enstaka acacia-träd och några torra örter här och där. Kan man verkligen producera honung här? När vi klättrat upp för kullen upptäcker vi två hyddor byggda av sten och inuti dem står bikuporna. Det är gula fyrkantiga trälådor staplade på varandra på höjden. Inuti finns trådramar med vaxkakor. Svarta bin flyger energiskt ut och in ur hyddorna. Honungskooperativet består av 23 kvinnor och 34 män. De har fått kuporna från regeringen men har själva byggt stenhyddorna och anlagt fält med växter som lockar och föder bin. Bina har hämtats från samhället/byn. Att driva kooperativ har biodlarna lärt sig på kurs hos APDA; sex medlemmar från kooperativet har fått utbildning. Att hålla bin och producera honung har de lärt sig av föräldrar och släktingar. De vet att för att lugna bin så att det är möjligt att jobba med dem så blåser man luft på dem. De vet att bin behöver vatten för att kunna producera honung av nektar; vattnet hämtas från floden. De vet att efter honungsskörden behöver bin få sockerlösning så att de inte svälter. Under lång tid innan honungen kan skördas måste bina skötas om och vaktas. Den förra honungsskörden blev stulen, därför vaktas kuporna nu hela tiden. Ren och oförfalskad (outblandad) honung är en attraktiv produkt. Den anses ha medicinska egenskaper vid sidan av de kulinariska. Kooperativets medlemmar vill sälja honungen och spara vinsten för att i framtiden kunna satsa på att köpa och sälja boskapsdjur. Ännu har man inte bestämt hur honungen ska säljas, det får bli där det bästa priset finns.

6 2. DAGLIGVARU-BUTIK: Muhammed Ali i den kooperativa butiken. Utmed genomfartsvägen i Asayita ligger en butik med dagligvaror. Bakom disken står Muhammed Ali, som är anställd av APDA för att arbeta i denna kooperativt ägda butik. Butiken förser 13 byar i området med varor. Det är svårt att ta sig ut till byarna eftersom vägarna är dåliga. Butiken fungerar också som kontor för kooperativet. Tidigare fick man klara sig utan butiks- och kontorslokal men sedan ett år tillbaka hyr kooperativet lokalen. Butiken är öppen varje dag men stänger tidigare på fredagar. Där säljs livsmedel (socker, bönor, linser m m), tvål, tvättmedel, batterier, pennor, cigaretter och andra dagligvaror. Det som säljer mest är livsmedel. Butiken bygger upp lagret allt eftersom pengar kommer in. Varorna hämtas från olika ställen, t ex från staden Nasaret i närheten, och lastas på bil eller kamel eller körs med häst och vagn. Ibland kommer handlare från Djibouti till Asayita och då passar kooperativet på att köpa varor till butiken. Butiken är mycket uppskattad av kunderna i byarna. Priset är lite billigare och dessutom transporteras varorna till byarna. Det är ca 50 medlemmar i kooperativet varav ca 20 är kvinnor. Av de sju i styrelsen är två kvinnor. Kassören sköter både kooperativets och butikens ekonomi. I alla byarna finns medlemmar som representerar sin by. Från början ville kooperativets medlemmar ägna sig åt djurhandel, men idén med butiken har slagit väl ut.

7 3. BANK FÖR SPARANDE OCH MIKROLÅN: Bokföring. Foto: Ingela Björck. Kooperativet har 35 medlemmar varav 15 kvinnliga. Banken började med sparande och nu kan man börja låna ut pengar till medlemmarna. De flesta lån tas av medlemmar som vill starta affärsverksamhet. Den som vill låna pengar för personliga problem, t ex sjukvård, måste betala tillbaka pengarna snabbare. För att en medlem ska få låna t ex 2500 birr måste han/hon först ha sparat 1000 birr och dessutom måste en annan medlem lämna en garanti på ytterligare 1000 birr. Dessa säkerheter minskar bankens risker. Ränta på 10 % av lånet betalas och går till kooperativet. Detta kan jämföras med de 7 % som etiopiska banker tar och där pengarna går till banken. 4. KAMELHANDEL: Kamelmarknad i Chifra.

8 Kameler är värdefulla djur som ägs gemensamt av klanen och inte får säljas eller slaktas utan medgivande från klanäldste. En kamelko säljs i princip inte alls eftersom hennes värde som mjölkproducent och avelsdjur är så stort. Ändå finns ett kooperativ som har som verksamhetsidé att köpa och sälja kameler. Man köper och säljer också getter och annan boskap. Djuren köps av byarna i området och drivs till marknader, t ex boskapsmarknaden i Chifra, där de säljs. Jag ställer frågor om kameler och får svar: Hur mycket kostar en kamel? Det kan vara väldigt olika, de kostar från 8000 birr och uppåt. Varför säljer folk en kamel? För att få pengar. Varför köper folk en kamel? För att använda den som lastdjur eller för att få mjölk. Säljer ni dem för export? Nej. Hur många kameler finns i området? Många; men ingen vet en siffra. Är det olika raser av kameler? Vet inte, men de har olika färger. 5. SMÖRFÖRSÄLJNING: Kooperativt getsmör. Kooperativet som sysslar med smörförsäljning har bedrivit sin verksamhet i två år. De är 48 medlemmar varav 13 kvinnliga. Alla sju i styrelsen är män. Förutom smörförsäljningen bedriver man djurhandel, bankverksamhet med mikrolån och planerar också att öppna en butik där smör och annat kan säljas. Smöret köper man ifrån byarna i området. Det är en kvinnosyssla att göra smör och getmjölk är det som är mest populärt som råvara. Då känner köparen på smaken att det är rent och outblandat smör.

9 Getmjölken behandlas på traditionellt sätt; först lämnas den över natten och på morgonen hälls den över i en liten säck av skinn och skakas tills mjölkfettet klumpar ihop sig och smör bildas. Smöret flyttas över i en hink och samlas under sisådär fem dagar. Sedan kokas smöret tillsammans med vetekorn som suger upp den mjölk som finns kvar i smöret och lägger sig på botten. Bottensatsen silas bort och det som är kvar är ett flytande smör som är mycket hållbart och inte behöver förvaras kylt. Kooperativet köper smöret och tappar upp det på plastdunkar som sedan säljs till kunder, oftast en familj. Vissa typer av plastdunkar är bättre än andra och ger ett hållbarare smör. 6. GRÖNSAKSODLING: Kvinnor som odlar grönsaker. Foto: Ingela Björck. Gränsen för hur långt vattnet från Awash-floden når är knivskarp och mycket tydlig. På ena sidan gränsen finns bara svarta stenar och naken, sandig jord. På den andra sidan väller växtligheten fram ur marken och allt är grönt. Marken ägs gemensamt av byn och det är fritt fram för dem som vill att efter klartecken från byäldste röja mark och odla. För att komma till odlingarna måste vi korsa floden på en liten flotte som dras fram och tillbaka med rep. Några tiotal meter längre bort ligger en krokodil i strandkanten. Kvinnoföreningen startades för två år sedan, har 30 medlemmar och ingår som en del i ett kooperativ. Kvinnorna odlar grönsaker och tillverkar också mattor och prydnadsföremål av gräs som de färgar. I deras grönsaksland finns tomater, lök, chili, potatis, dadelpalmer och teff sädesslaget som används för att göra nationalrätten ingeera, ett pannkaksliknande bröd. Snart vill de prova att odla ris också. Grönsakerna som skördas används i hushållen och säljs på marknad. Odlingarna försörjs med vatten från floden. Kvinnorna har själva grävt bevattningskanalerna och de har röjt marken från ogräs och buskar. De sköter odlingarna tillsammans och de turas om att hålla vakt, mot djur och människor som vill inkräkta. Genom erfarenhet lär de sig vad som fungerar bra. En säsong odlas tomater i en del av landet, och nästa säsong odlas chili i samma del. Växtföljden

10 anpassas för att förhindra skadedjur, men trots detta ställer en liten mask till problem och skadar tomaterna. Allting används fullt ut och inget går till spillo. Frön från tidigare skörd sparas för att användas till utsäde. Ogräs som rensas bort från landen buntas ihop och bärs hem till getterna i byn. På frågan om männen är stolta över deras arbete så ler kvinnorna och svarar att javisst, deras män uppmuntrar dem och hjälper dem ibland när det blir tungt. Kommentarer Under projektets gång har förankringen av den kooperativa rörelsen i afarsamhället ökat. Från början var de APDA-anställda/anknutna dominerande men nu verkar kooperativens medlemmar utgöras av pastoralisterna själva och APDA har en stöttande roll lite mer i bakgrunden. Med resurscentret kan APDA ägna kraft åt nätverkande och att utbilda, stötta, stimulera. Kooperativen verkar successivt stärka sin roll i klanerna och intresset från klanäldste ökar. De har sett att målet för kooperativen inte är att göra maximal vinst utan framför allt att tillgodose afarsamhället/byarnas behov. De praktiska svårigheterna är många och stora. Ett kooperativ förlorade alla sina djurstängsel i en översvämning, ett annat fick hela honungsskörden stulen, ett tredje fick sina mediciner och vacciner till djur förstörda för att kylkedjan inte höll. Torkan, dåliga vägar, uteblivna pengar från regeringen Exemplen är otaliga och det är svårt att föreställa sig hur mycket kraft som måste gå åt till att överkomma dessa motgångar, varav många är svåra att påverka och en del till och med del omöjliga att förutse. Från början ville många kooperativ arbeta med djuruppfödning och djurhandel men successivt har verksamheterna breddats och omfattar idag många olika områden. Detta är ett sätt att minska risken för bakslag. Kvinnorna har en utsatt situation i det afariska samhället. Analfabetismen är högst bland dem, kvinnosjukdomar (förlossningskomplikationer mm) drabbar dem hårt och de har tungt ansvar för barn och hushåll. Kooperativen har blivit en väg till utveckling för kvinnorna. De får lära sig läsa och skriva, får möjlighet att tjäna egna pengar och spara. De är intresserade, de arbetar hårt och de gör inte av med pengar (på kaat t ex). Kooperativen har stärkt kvinnornas självkänsla. Sparande och mikrolån kan underlätta för kvinnokooperativen att starta ny verksamhet, t ex köpa in råvaror för hantverk. Den regionala regeringen har genom sin byrå för kooperativ utveckling bidragit med utbildning i kooperation men förefaller ändå ha en svag roll i den kooperativa utvecklingen. Regeringen har aldrig varit här säger de kooperativa medlemmarna i byar som vi besökte. Årlig revision är ett krav på kooperativen men resursbrist hos regeringsbyrån gör att det tar lång tid att få revisionen gjord. Ofta måste kooperativen göra revisionen själva och byrån bara godkänner och undertecknar. APDA:s arbete och engagemang har varit förutsättningen för utvecklingen av en kooperativ rörelse i

11 afarområdet. På APDA anser man att stödet från Afarvänner i Sverige/Forum Syd/SIDA har varit mycket värdefullt. Besöken på kooperativen och samtalen med APDA:s ekonom Muhammed Ali Adu fick mig att känna stor respekt för det arbete som gjorts och görs. Utan tvekan fungerar kooperativen. Jag tycker att det är förbluffande och imponerande att APDA på så kort tid har lyckats bygga upp en kooperativ rörelse hos ett folk som till stor del är analfabeter, inte har kontakt med marknadsekonomi och inte är vana att spara pengar. Jag tror att det finns flera förklaringar till att man lyckats så bra. En är den kraftfulla satsningen på utbildning inom projektet, en annan är den stabila lokala förankringen i det afariska samhället. Ytterligare en förklaring är användningen av goda exempel för att skapa motivation och entusiasm. I afarernas traditionella kultur ingår samarbete, solidaritet, gemensamma diskussioner och att värna om det gemensamma allt detta passar väl in i en kooperativ rörelse. Mitt intryck är att den afariska kooperativa rörelsen har stora möjligheter att befästas och utvecklas och att den kan ge ett viktigt bidrag till afarernas utveckling och till matsäkerhet och matsuveränitet i Afarområdet. Afarerna lever mitt i två motriktade trender. Den ena trenden är de krafter som bygger upp afarernas tillvaro - kooperativ utveckling och andra framsteg som afarerna och APDA gör. Den andra trenden är effekterna av klimatförsämringen och den etiopiska regeringens söndrande politik. Förutsättningen för att afarerna ska kunna överleva som folk är att den uppbyggande trenden inte äts upp av den nedbrytande. Jag önskar att vi i västvärlden kunde ta starkare ställning för de uppbyggande krafterna. Uppsala 31 januari 2011 Kerstin de Verdier Källor: Muntlig information vid besök hos styrelse och medlemmar i ett tiotal kooperativ i Mille, Assayita och Logia (Etiopien). Samtal med Muhammed Ali Adu; ekonom och ansvarig för kooperativ och ekonomisk utveckling på APDA i Logia. Projektrapporter från Afarvänner i Sverige och Afar Pastoralist Development Association (APDA).