Förbränningsanläggningar. Vägledning del 3. Regler som finns både i regelverken för avfallsförbränning och stora förbränningsanläggningar

Transkript

1 Förbränningsanläggningar Vägledning del 3 Regler som finns både i regelverken för avfallsförbränning och stora förbränningsanläggningar BESÖK: STOCKHOLM - VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB KIRUNA KASERNGATAN 14 POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 Innehåll INLEDNING 4 Förkunskaper 4 Kompletteringar 5 BEGREPP OCH FÖRKORTNINGAR 6 Författningar 6 Övrigt 7 TILLÄMPNINGSOMRÅDEN 8 Ska NFS 2002:26 eller avfallsförbränningsreglerna tillämpas? 8 Anläggning där avfall förbränns i en/några av pannorna 8 Avfallsförbränningsreglerna tillämpas för respektive panna 8 Tillämpningsområdet - Då avfall under en tid inte förbränns i en panna där avfall brukar samförbrännas 9 ALLMÄNNA FRÅGESTÄLLNINGAR 10 Minimidirektiv 10 Straff/Påföljder kap. miljöbalken 10 Miljörapport 11 Rapportering - 19 NFS 2002:26-33 NFS 2002:28 11 Rapportering av miljöpåverkan och efterlevnad av villkor i miljötillstånd 12 ÖVERVAKNING AV UTSLÄPP - ALLMÄNT 13 Enheter för utsläpp av rökgas till luft 13 Enheten mg/nm 3 vid viss syrgashalt 13 Allmänt om enheter 14 Omräkning mellan syrgashalter 14 Halt koldioxid 15 mg/mj 15 kg/mwh nyttiggjord energi 16 Krav på representativa mätningar enligt standarder 16 Ska och inte ska i dessa standarder 18 Köpa standarder 18 KVALITETSSÄKRING AV KONTINUERLIGA MÄTNINGAR 19 Krav på mätinstrument, QAL 1 - samt - Avdrag för mätosäkerhet 19 2

3 Största mätosäkerhet - och "avdrag" - lite mer konkret 21 Löpande kontroll under drift, QAL 3 21 Kalibrering var femte respektive tredje år, QAL 2 - samt Årlig kontroll, AST 22 Kalibrering, QAL 2 22 Årlig kontroll, AST 22 Standarder som ska följas vid kontinuerlig mätning 23 Övergripande standarder 23 Mätstandarder 24 Då mätningarna inte blir representativa då visst krav i standard följs 25 3

4 Inledning Denna vägledning är del 3 av tre vägledningsdokument om förbränningsanläggningar: Vägledning del 1, Regler om stora förbränningsanläggningar Vägledning del 2, Avfallsförbränningsreglerna Vägledning del 3, Regler som finns både i regelverken för avfallsförbränning och stora förbränningsanläggningar Vi vägleder här om regler om stora förbränningsanläggningar och om avfallsförbränningsreglerna. De två regelverken är huvudsakligen olika, men i de två regelverken finns en del regler som är lika eller likartade. De beskrivs i det tredje vägledningsdokumentet i punktlistan ovan. Båda regelverken har sitt ursprung i EU-direktiv. Vi ger i vissa fall uttryck för våra bedömningar i fall där praxis från EU-domstolen saknas. Det tydliggörs genom formuleringar såsom "vi bedömer att". Vi vill uppmärksamma läsaren på att EUdomstolens framtida uttalanden kan medföra att rättsläget tydliggörs eller ändras. Reglerna om stora förbränningsanläggningar gäller för ungefär 130 anläggningar i Sverige. Avfallsförbränningsreglerna gäller för ungefär 75 anläggningar i Sverige. I mellan 30 och 40 av dem förbränns i stort sett enbart avfall i de pannor som omfattas av avfallsförbränningsreglerna. I ungefär lika många anläggningar förbränns både avfall och annat bränsle i de pannor som omfattas av avfallsförbränningsreglerna. Det är inte ovanligt att en eller ett par pannor på en anläggning omfattas av reglerna om stora förbränningsanläggningar, och att en eller ett par pannor omfattas av avfallsförbränningsreglerna. Förkunskaper För att förstå de begrepp som används i detta dokument behöver man ha en del förkunskaper om förbränningsanläggningar. En del sådana kan man inhämta på våra webbsidor om förbränningsanläggningar. Där har vi en särskild sida med fakta om branschen och dess miljöpåverkan, bland annat vårt branschfaktablad om förbränningsanläggningar. Vi har också en sida med förklaringar till en del begrepp. 4

5 Kompletteringar Vi har främst tagit fram de tre vägledningsdokumenten på grund av frågor och synpunkter som vi fick som svar på vår remiss i oktober 2009 om ändringar i NFS 2002:26 och NFS 2002:28. Vi vägleder också i några frågor där vi vet att behovet är stort. Vi har för avsikt att komplettera vägledningsdokumenten och hålla de senaste versionerna tillgängliga på Du hittar dem på våra webbsidor om förbränningsanläggningar. Kontakt: staffan.asplind@naturvardsverket.se 5

6 Begrepp och förkortningar I detta dokument används följande begrepp och förkortningar. Författningar Med avfallsförbränningsreglerna avses följande regler: förordning (2002:1060) om avfallsförbränning, Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28, ändrad genom NFS 2010:3) och en paragraf i miljöbalken (22 kapitlet 25b ) om vad en dom som gäller avfallsförbränning ska innehålla. FAF = förordning (2002:1060) om avfallsförbränning NFS 2002:28 = Naturvårdsverket föreskrifter (NFS 2002:28) om avfallsförbränning NFS 2002:26 1 = Naturvårdsverkets föreskrifter om utsläpp från stora förbränningsanläggningar Den 1 juni 2010 ändrades NFS 2002:26 genom NFS 2010:2, och NFS 2002:28 ändrades genom NFS 2010:3. Hänvisningar till NFS 2002:26 avser den konsoliderade versionen av föreskriften, alltså NFS 2002:26 ändrad genom NFS 2010:2. Hänvisningar till NFS 2002:28 avser den konsoliderade versionen av föreskriften, alltså NFS 2002:28 ändrad genom NFS 2010:3. I de fall den ursprungliga lydelsen av NFS 2002:26 eller NFS 2002:28 avses så anges det explicit. LCP-direktivet = Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar, LCP står för Large Combustion Plants. WI-direktivet = Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall. WI står för Waste Incineration. Länk till 1 "Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:26) om utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft från förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på 50 MW eller mer". Den ändrades den 1 juni 2010 genom NFS 2010:2. 6

7 direktivet på engelska. Direktivets svenska version är svårläst eftersom engelskans "incineration plant" översatts med "förbränningsanläggning" vilket kan vara förvirrande. I FAF och NFS 2002:28 används ordet "avfallsförbränningsanläggning". Länk till direktivet på svenska. Övrigt För att underlätta korrekturläsning och liknande skrivs begreppen V avfall, K avfall, V proc och K proc i detta dokument utan nedsänkt text: Vavfall, Kavfall, Vproc och Kproc. För att förenkla texten används ordet panna ofta i betydelsen panna eller gasturbin. Hänvisning mellan de tre vägledningsdokumenten görs genom formuleringen "Vägledning del 1" osv. 7

8 Tillämpningsområden Ska NFS 2002:26 eller avfallsförbränningsreglerna tilllämpas? I Vägledning del 1 och del 2 beskrivs utförligt tillämpningsområdena för NFS 2002:26 respektive avfallsförbränningsreglerna. Där beskrivs begrepp och författningstext vilka används och refereras i det följande. Där återges också de paragrafer som nämns nedan. Kort och förenklat kan man säga att: NFS 2002:26 gäller för fasta förbränningsanläggningar större än 50 MW som inte förbränner avfall. Effekterna ska summeras för de pannor som har skorstenar som har gemensam skorsten eller skorstenar som inte ligger för långt från varandra.. Om summan blir minst 50 MW omfattas pannorna. Avfallsförbränningsreglerna gäller för de pannor som förbränner avfall som inte är undantaget enligt 4 FAF. Här ska kort behandlas hur de tillämpas tillsammans. Anläggning där avfall förbränns i en/några av pannorna På en anläggning med flera pannor, där sådant avfall som inte är undantaget enligt 4 fjärde punkten FAF förbränns i vissa pannor, blir avfallsförbränningsreglerna tillämpliga på de pannorna. Om summan av övriga pannors tillförda effekter är minst 50 MW och de uppfyller skorstensregeln omfattas de av NFS 2002:26. Avfallsförbränningsreglerna tillämpas för respektive panna Avfallsförbränningsreglerna tillämpas på en panna i taget. Det är en tolkning vi alltid gjort. Det bekräftades också i EU-domstolens förhandsavgörande i målet Gävle Kraftvärme AB./. Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Se förhandsavgörandets ("domens") sista sida, näst sista stycket. EU-domstolens uttalande i förhandsavgörandet gällde enbart tillämpningen av avfallsförbränningsreglerna. Avgörandet påverkar alltså inte hur NFS 2002:26 med sin skorstensregel ska tillämpas. 8

9 FRÅGA Vilka generella regler kommer att gälla för våra pannor efter det att vi övergått till avfallsförbränning i en av dem? Anläggningen omfattas av, och vi tillämpar löpande, reglerna i NFS 2002:26 eftersom summan av pannornas installerade tillförda effekt är 70 MW. I en panna som är på 30 MW (tillfört installerat) kommer vi att övergå till att förbränna sådant avfall som omfattas av reglerna om avfallsförbränning. SVAR Den panna som blir en avfallspanna kommer att omfattas av reglerna om avfallsförbränning LÄNK. De andra pannorna kommer inte att omfattas av några generella regler - eftersom summan av deras installerade tillförda effekter endast är 40 MW vilket är mindre än gränsen 50 MW som anges i 1 NFS 2002:26. Om summan hade blivit 50 MW eller mer hade NFS 2002:26 fortsatt att gälla för dem. Tillämpningsområdet - Då avfall under en tid inte förbränns i en panna där avfall brukar samförbrännas Miljööverdomstolen har i en dom klargjort att vid samförbränning gäller reglerna i NFS 2002:28 även då avfall tillfälligt inte förbränns (mål M ). Detta beskrivs utförligare i Vägledning del 2, i avsnittet med samma rubrik som detta avsnitt har. 9

10 Allmänna frågeställningar Minimidirektiv EU-direktiv kan vara s.k. minimidirektiv eller fullharmoniserande direktiv samt även en kombination av dessa båda. Är det fråga om minimidirektiv anger EUregleringen en lägsta gemensam standard för regleringen med möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva strängare regler. Både LCP-direktivet och WI-direktivet baseras på artikel 175 i EU-fördraget och är därför minimidirektiv. Detta belyses också av att det i 6 FAF anges att då det i miljötillstånd finns villkor som är strängare än vad som följer av avfallsförbränningsreglerna gäller de strängare villkoren. I Miljööverdomstolens dom M Ängelholm KVV Åkerslund (sidan 13 sista stycket) konstaterar Miljööverdomstolen att eftersom NFS 2002:26 baserar sig på ett minimidirektiv måste tillståndsmyndigheten ta ställning till om det finns skäl att förskriva strängare krav än vad som anges i NFS 2002:26. I miljödomstolens i Nacka dom avseende Mälarenergi AB:s kraftvärmeverk i Västerås delade domstolen Naturvårdsverkets uppfattning att särskilda villkor ska föreskrivas också för de parametrar som ingår i NFS 2002:26, eftersom de där angivna utsläppsgränsvärdena är miniminivåer som alla anläggningar ska klara och inte resultatet av en individuell prövning. Straff/Påföljder 29 kap. miljöbalken Det är straffsanktionerat att bryta mot FAF, men det är inte straffsanktionerat att bryta mot NFS 2002:26 eller NFS 2002:28. Den 1 juli 2007 ändrades 29 kap. 8 fjärde punkten miljöbalken så att den endast omfattar föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av 9 kap. 5 - och inte som tidigare angavs i 29 kapitlet även sådana föreskrifter som en myndighet meddelat med stöd av 9 kap. 5. Därmed blev inte längre överträdelser av NFS 2002:26 och NFS 2002:28 straffsanktionerade. Att bryta mot FAF är fortfarande straffsanktionerat. 10

11 I tillstånd är villkor som är strängare än vad som krävs enligt föreskriften straffsanktionerade. I villkor ska inte anges vad som följer av en författning. Om sådana villkor förekommer i ett tillstånd torde de inte vara straffsanktionerade. Här bör dock tilläggas att straffpåföljd kan följa för de fall då överträdelsen av krav i NFS 2002:26 eller NFS 2002:28 också leder till något som kan rubriceras som miljöbrott eller någon av de andra brottsrubriceringarna i 29 kap. miljöbalken. Miljörapport Rapportering - 19 NFS 2002:26-33 NFS 2002:28 19 NFS 2002:26 och 33 NFS 2002:28 Bestämmelser om rapportering av efterlevnaden av dessa föreskrifter finns i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:9) om miljörapport. Båda föreskrifterna har likalydande paragrafer om rapportering. Det är värt att notera att hänvisningen till NFS 2006:9 enbart avser rapportering av efterlevnaden av föreskrifternas krav. Paragraferna tar inte sikte på redovisning av miljöpåverkan eller efterlevnad av villkor i miljötillstånd eller annat som ska rapporteras i miljörapporten. Paragraferna hänvisar till bestämmelser i föreskrifterna om miljörapport (NFS 2006:9). Där finns krav i 4 åttonde punkten och i bilaga 3. RAPPORTERING ENLIGT 4 ÅTTONDE PUNKTEN NFS 2006:9 I 4 åttonde punkten NFS 2006:9 finns bestämmelser om rapportering av efterlevnad av NFS 2002:26 och NFS 2002:28. NFS 2006: Miljörapportens textdel ska innehålla följande: En kommenterad sammanfattning av de uppgifter som behövs för att kunna bedöma efterlevnaden av Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1990:14, SNFS 1994:2, NFS 2001:11, NFS 2002:26 och NFS 2002:28. Där så är möjligt ska uppgifter redovisas i SMP:s emissionsdel. Här åsyftas bland annat rapportering av utsläppssvärden för redovisning av om föreskrifternas utsläppsgränsvärden efterlevts. De kan dock inte redovisas i SMP:s emissionsdel eftersom de endast avser dygn och andra korta tidsperioder. 11

12 För NFS 2002:28 och för nya förbränningsanläggningar under NFS 2002:26 rapporteras värden beräknade genom att de mätta värdena subtraherats med de procentangivelser angivna i bilaga 6 NFS 2002:26 respektive bilaga 3 NFS 2002:28. För befintliga förbränningsanläggningar under NFS 2002:26 rapporteras mätta värdena utan subtraktion av procentangivelserna. Bakgrunden till detta utvecklas nedan i avsnitt "Krav på mätinstrument, QAL 1 - samt - Avdrag för mätosäkerhet". RAPPORTERING ENLIGT BILAGA 3 NFS 2006:9 I bilaga 3 NFS 2006:9 anges ytterligare krav på vad rapportering för en stor förbränningsanläggning ska omfatta. NFS 2006:9 - Bilaga 3 Energiparametrar Rapporteringskraven gäller inte anläggningar (eller produktionsenheter) som förbränner bränslen som omfattas av förordningen om avfallsförbränning (SFS 2002:1060). Anläggningar för förbränning av bränslen som omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter om stora förbränningsanläggningar (NFS 2002:26) med en total tillförd effekt av mer än 50 MW ska rapportera: Installerad tillförd effekt för i anläggningen ingående produktionsenheter (förbränning) och sammanlagt för anläggningen. Eventuella produktionsenheter för avfallsförbränning eller samförbränning som omfattas av förordningen om avfallsförbränning (SFS 2002:1060) ingår inte. Bränsleförbrukning under året (GWh) uppdelat på produktionsenheter (förbränning) och sammanlagt - Biomassa (enligt NFS 2002:26) - Övriga fasta bränslen (kol och torv) - Flytande bränslen (ange vilka) - Naturgas - Övriga gaser (ange vilka) Rapportering av miljöpåverkan och efterlevnad av villkor i miljötillstånd I föreskriften om miljörapport (NFS 2006:9) finns en lång rad krav på vad en miljörapport ska innehålla. Som en del av miljörapportens redovisning av miljöpåverkan eller efterlevnad av villkor i miljötillstånd kan i det enskilda fallet utsläpp till luft eller vatten redovisas. De värden som då redovisas, i emissionsdeklarationen eller på annat sätt, ska redovisas så som de uppmätts. Det finns ingen juridisk koppling mellan den redovisningen och föreskrifterna NFS 2002:26 och NFS 2002:28, så någon reduktion av värden med "procentangivelser" kan inte komma ifråga. 12

13 Övervakning av utsläpp - Allmänt Enheter för utsläpp av rökgas till luft Enheten mg/nm 3 vid viss syrgashalt 2 7 och 8 NFS 2002:26 2 I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angiven betydelse Rökgaser: utgående gaser från förbränning. Gasflödet uttrycks i kubikmeter per timme vid standardtemperatur, 273 K, och standardtryck, kpa, efter korrigering för innehållet av vattenånga och anges som Nm 3 /h. 8. Utsläppsgränsvärde: den koncentration av ett ämne i rökgaserna från förbränning som under en bestämd tidsperiod inte får överskridas. Värdet anges som mg/nm 3 vid en syrehalt på 3 volymprocent för flytande och gasformiga bränslen och 6 volymprocent för fasta bränslen samt 15 volymprocent för gasturbiner NFS 2002:28 3 I dessa föreskrifter avses med: Nm 3 : kubikmeter torr rökgas normaliserad till temperaturen 273 K och trycket 101,3 kpa. Av dessa paragrafer följer att enheten för utsläppsgränsvärden i de båda föreskrifterna är mg/nm 3 vid en viss syrgashalt (% O 2 ). Syrgashalterna anges i föreskrifternas bilagor: 3 % för flytande och gasformiga bränslen, 6 % för fasta bränslen och 11 % för avfall. Det finns två specialfall som avviker från detta: I bilaga 4 avsnitt B 2 om nya gasturbinenheter anges utsläppsgränsvärden vid 15 % O 2. I bilaga 2.1 NFS 2002:28 om cementugnar som förbränner avfall anges utsläppsgränsvärden vid 10 % O 2. Bokstaven N i enheten betyder här inte Newton, utan "normal" i betydelsen normalt lufttryck och noll grader Celsius. Det förekommer även andra sätt att skriva denna enhet, exempelvis mg/m 3 normal torr gas eller "mg/m 3 normal torr gas". Att enheten är så krånglig beror på att rökgasens volym, alltså antalet kubikmeter, ändrar sig med temperaturen, trycket och innehållet av vattenånga. Vanligen räknar verksamhetsutövarens mätdator om halterna så att de anges i mg/nm 3 vid en viss syrgashalt. 13

14 Med "efter korrigering för innehåll av vattenånga" i 2 punkt 7 NFS 2002:26 avses just att gasen är torr. Allmänt om enheter I vår Rapport 4438, "Lathund", finns tabeller och diagram för omvandling mellan de olika enheter som används för energi, effekt, tryck, temperatur och föroreningshalter. Här anges också för olika bränslen typiska värden på elementarsammansättning, emissionsfaktorer, densitet, värmevärde, fukthalt och svavelhalt. Observera att tabellerna och diagrammen med omräkningsfaktorer baseras på de syrgashalter och rökgasflöden (som i sin tur beror på bränslesammansättning) som anges på sidan 15 i Lathunden. Omräkning mellan syrgashalter Bilaga 6 NFS 2002:28 Formel för omräkning av utsläppskoncentration mellan olika syrehalter Följande formel ska användas för omräkning av föroreningskoncentrationer, liksom av Kavfall och Kproc, mellan olika syrehalter. där E S = utsläppskoncentration vid syrehalt O S O S = den syrehalt som omräkning ska ske till E M = uppmätt utsläppskoncentration vid syrehalt O M O M = uppmätt syrehalt som omräkning ska ske från Omvandling mellan olika syrgashalter görs med hjälp av formeln i bilaga 6 NFS 2002:28. Bilagan har sitt ursprung i WI-direktivet. Formeln är ren fysik och gäller alltid i vanlig rökgas 2. Formeln för omräkning finns också på sidan 14 i nyss nämnda "Lathund". Formeln är där dock skriven på ett sådant sätt att den är lite svår att begripa. Om man tycker det är krångligt att räkna om mellan olika syrgashalter kan man tänka på att ju högre syrgashalten är desto mer "utspädd" är rökgasen. Och därför blir siffran för föroreningskoncentrationen lägre. 2 men den gäller inte vid förbränning i annat än vanlig luft, t.ex. vid förbränning i ren syrgas. 14

15 Exempel: Vid omräkning från halt i - mgnm 3 vid 6 % O 2 till 3 % O 2 : multiplicera med 1, " " " --- 1, " " " --- 1,8 ( ---" " " ) ( ---" " " --- 7,5 ) Observera de höga omräkningsfaktorerna vid höga syrgashalter. Sådana förekommer nästan bara i gasturbiner och vid upp- eller nedeldning av pannor. Halt koldioxid Istället för syrgashalten kan ibland halten koldioxidhalten anges. Det finns ingen enkel universell formel för omvandling mellan halt vid viss halt syrgas till halt vid viss koldioxidhalt. Det beror på att syrgasinnehållet i olika bränslen varierar vilket gör att de bidrar olika mycket till syrgashalten i rökgasen. Förr var det vanligt att koncentrationen av en förorening angavs i mg/nm 3 vid 13 % O 2. För trä och liknande, men inte för andra bränslen, motsvarar det samma halt vid drygt 7 % syrgashalt. Därför är halten i mg/nm 3 vid 13 % O 2 ungefär samma "siffra" uttryckt som mg/nm 3 vid 6 % O 2, vilket är den enhet som ofta används idag för fasta bränslen. EXEMPEL 100 mg/nm 3 vid 13 % CO 2 är ungefär detsamma som 100 mg/nm 3 vid 6 % O 2. mg/mj Det är lätt att tappa fotfästet vid enhetsomvandlingarna. En bra fixpunkt kan vara att relatera till utsläppet i enheten mg/mj tillfört bränsle eftersom det är oberoende av syrehalten. Ofta skriver eller säger man lite slarvigt bara "mg/mj". Enheten anger utsläppet i relation till mängden tillfört bränsle. För att kunna räkna om exakt mellan mg/mj och mg/nm 3 s måste man veta bränslets värmevärde. Men för överslagsberäkningar kan man använda följande lite grova tumregel: Siffervärdet i mg/nm 3 är (vid "normala" syrgashalter) mellan 1,5 och 4 gånger större än siffervärdet i mg/mj. 15

16 Ofta stämmer följande omräkningsfaktorer ganska bra. Se för övrigt den nämnda "Lathunden". Från mg/mj till mg /Nm 3 vid 0 % O 2 multiplicera med 4 ---" % ---" --- 3,3 ---" % ---" --- 2,7 ---" % ---" --- 1,8 Multiplikationsfaktorn ökar med ökad fukthalt i bränslet så över cirka 30 % fukthalt blir multiplikationsfaktorn successivt större. kg/mwh nyttiggjord energi Enheten kg/kwh nyttiggjord energi är en ovanlig enhet, men den används i statistiken för den svenska NOx-avgiften. Det ovanliga är att utsläppet anges per nyttiggjord energienhet. Att omvandla från mg/mj tillfört bränsle till kg/mwh tillfört bränsle görs enkelt med en omräkningsfaktor: multiplicera med 0,0036. Men för att omräkna till kg/kwh nyttiggjord energi måste verkningsgraden på "pannan" tas med i beräkningen. Den varierar ju mellan pannor och också för en enskild panna (ofta lite lägre verkningsgrad då lasten är låg). Överslagsmässigt kan man räkna med ungefär 90 % verkningsgrad. I statistiken för NOx-avgiften används verklig verkningsgrad sedan 2001 och innan dess 87 % verkningsgrad. Med 87 % verkningsgrad är omräkningsfaktorn från mg/mj tillfört bränsle till kg/mwh tillfört bränsle 0,0041. Krav på representativa mätningar enligt standarder 14 NFS 2002:26 14 Representativa mätningar av aktuella föroreningar och driftparametrar samt metoder för referensmätningar för att kalibrera automatiska mätsystem ska genomföras i enlighet med CEN-standarder så snart dessa är tillgängliga. Om CEN-standarder inte är tillgängliga ska ISO-standarder och nationella eller internationella standarder, som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet, tillämpas. Bilaga 3, första och andra stycket, NFS 2002:28 Mätmetoder Mätningar för att bestämma koncentrationer av utsläpp av föroreningar till luft och vatten ska genomföras på ett sådant sätt att de blir representativa. För samtliga föroreningar, inklusive dioxiner och furaner, gäller att provtagning och analys, liksom kalibrering av automatiska mätsystem med referensmätmetoder, ska utföras enligt CENstandarder. Om CEN-standarder saknas ska ISO-standarder, nationel- 16

17 la eller internationella standarder som kan garantera data av likvärdig vetenskaplig kvalitet tillämpas. De två citerade avsnitten ur NFS 2002:26 respektive NFS 2002:28 är något olika formulerade men innebär enligt vår bedömning samma krav. Formuleringarna kommer från respektive direktiv. Mätningar ska vara representativa (båda avsnittens första mening). Standardmetoder ska användas. I första hand CEN-standard. (första meningen respektive andra stycket). Den sista meningen i respektive avsnitt anger (på snarlikt sätt) att andra standarder kan användas om CEN-standard inte finns. CEN-standarder betecknas EN xxxxx, där xxxxx är siffror. Normalt finns de som svensk standard - de har då samma nummer men betecknas SS EN xxxxx - exempelvis SS EN Ibland publicerar SIS dem med text på både svenska och engelska, ibland enbart på engelska. Detta innebär att en CEN-standard ska följas om - den gäller en parameter som regleras genom respektive föreskrift, och - den gäller ett område som passar in, t.ex. mätning i rökgas eller kalibrering av mätinstrument. Om CEN-standard inte finns ska andra standarder användas. Vår bedömning är att det kravet ofta inte blir lika tvingande som kravet att använda CEN-standard - dels eftersom det kan finnas både ISO- och nationell standard, dels eftersom en bedömning (likvärdig vetenskaplig kvalitet 3 ) ska göras. Bildligt kan man säga att 14 NFS 2002:26 och bilaga 3 NFS 2002:28 är två krokar i vilka de CEN-standarder som passar in hänger. Sådana CEN-standarder blir därmed en del av svensk miljörätt. De två citerade föreskriftsavsnitten är med andra ord av central betydelse för hur mätningar ska genomföras. I synnerhet för kontinuerliga mätningar där ett helt batteri standarder byggts upp. Kravet på representativa mätningar sammanfaller med en del av de krav som följer av kraven på verksamhetsutövarens egenkontroll: 26 kap. 19 miljöbalken, förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll Naturvårdsverkets föreskrifter om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter (NFS 2000:15) Mer om detta i avsnittet "Kvalitetssäkring av kontinuerliga mätningar" nedan. 3 Vid denna bedömning är en så vitt vi vet obesvarad fråga hur man kan avgöra om t.ex. en ISOstandard ger likvärdig vetenskaplig kvalitet som en icke existerande CEN-standard. 17

18 Ska och inte ska i dessa standarder I de aktuella standarderna finns formuleringar med ska eller skall. Verksamhetsutövaren ska följa det som formuleras på det sättet. Tänkbara undantag från det beskrivs i avsnittet "Då mätningarna inte blir representativa då visst krav i standard följs". I standarderna finns också formuleringar om vad som kan eller bör göras, eller som rekommenderas. Ofta kan det vara lämpligt att följa det som anges så. Men det är inte krav som följer av NFS 2002:26 och NFS 2002:28. I standarderna förekommer också formuleringar om vad den behöriga myndigheten (competent authority) ska eller bör göra. Sådana formuleringar innebär inte något krav på någon myndighet i Sverige. Detta följer bland annat av att myndigheters verksamhet inte ingår i föreskrifternas tillämpningsområde. Det följer också av att Naturvårdsverket inte haft bemyndigande att föreskriva vad andra myndigheter ska göra. Formuleringarna kan dock innebära förväntningar från verksamhetsutövare eller mätlaboratorier på vad en tillsynsmyndighet /Naturvårdsverket /tillståndsmyndighet ska eller bör göra i ett enskilt fall. Myndigheten har då att hantera dessa förväntningar på lämpligt sätt. I standarderna förekommer också formuleringar som innebär krav på vad mätlaboratorier (de som utför större delen av QAL 2 och AST) ska göra. Det kan vara krav som mätlaboratoriet ska följa som följd av de regler som gäller för den ackreditering de har genom SWEDAC. Mätlaboratoriers verksamhet ligger dock utanför föreskrifternas tillämpningsområde varför sådana krav inte träffar dem direkt från föreskrifterna (14 NFS 2002:26 och bilaga 3 NFS 2002:28). Köpa standarder Standarder finns inte tillgängliga på webben. De skyddas av upphovsrätt varför vi inte kan återge dem här. De säljs av SIS Förlag AB. På deras webbsidor finns övergripande information om standarder - exempelvis namn, beteckning, beskrivning och pris. 18

19 Kvalitetssäkring av kontinuerliga mätningar Kvalitetssäkring är av avgörande betydelse för att mätvärden ska vara tillförlitliga. Kvalitetssäkringen regleras dels av föreskrifterna direkt, dels av de standarder som kopplas in. Inledningsvis ska här endast nämnas kvalitetssäkringens fyra delar och de beteckningar som används i SS EN Krav på mätinstrument QAL 4 1 Löpande kontroll under drift QAL 3 Kalibrering QAL 2 Årlig kontroll AST 5 Krav på mätinstrument, QAL 1 - samt - Avdrag för mätosäkerhet NFS 2002:26 16 andra stycket NFS inget validerat dygnsmedelvärde... validerade timmedelvärden Validerade medelvärden ska fastställas på sätt som anges i bilaga 6. Varken de perioder som avses i 9 eller start- och stopperioder ska medräknas. Bilaga 6 NFS 2002:26 Bestämning av validerade medelvärden Värdena på de 95-procentiga konfidensintervallen för enskilt mätvärde ska inte överstiga följande procentandelar av utsläppsgränsvärdena: Svaveldioxid 20 % Kväveoxider 20 % Stoft 30 % De validerade tim- och dygnsmedelvärdena ska bestämmas med utgångspunkt från de uppmätta timmedelvärdena efter avdrag av värden enligt ovan. 4 Förkortningen QAL står för Quality Assurance Level. 5 Förkortningen AST står för Annual Surveillance Test 19

20 NFS 2002:28 31 NFS 2002:28 Halvtimmes- och tiominutersmedelvärdena ska bestämmas inom den effektiva drifttiden (exklusive start- och stopperioder) på grundval av de uppmätta värdena efter det att värdena vid konfidensintervallet enligt bilaga 3 har dragits ifrån. Dygnsmedelvärdena ska bestämmas på grundval av dessa korrigerade medelvärden. Bilaga 3, tredje stycket, NFS 2002:28 Mätmetoder Vid utsläppsgränsvärden för dygnsmedelvärden för utsläpp ska värdena på de 95- procentiga konfidensintervallen i de enskilda mätvärdena inte överskrida följande procentandelar av utsläppsgränsvärdena: Kolmonoxid 10 % Svaveldioxid 20 % Kvävedioxid 20 % Stoft 30 % Totalt organiskt kol 30 % Väteklorid 40 % Vätefluorid 40 % De citerade föreskriftsavsnitten är olika formulerade men innebörden densamma. Kanske är formuleringen i NFS 2002:28 lättare att begripa än den i NFS 2002:26. Här anges följande regler: Start- och stopperioder ska inte räknas med. Den tiden som blir kvar benämns effektiv drifttid i NFS 2002:28. Ofta används begreppet även för pannor under NFS 2002:26. Mätinstrumentens mätosäkerhet får inte vara större än de procentsatser som anges. Kravet är uttryckt med det matematiska uttrycket 95- procentigt konfidensintervall. Det betyder att ett mätt värde med 95 % sannolikhet inte ska vara mer "fel" än de procentandelar som anges. De angivna procentandelarna ska subtraheras från de uppmätta värdena för: - Avfallsförbränningsanläggningar. - "Nya förbränningsanläggningar" under NFS 2002:26. Det är bara för dem som den citerade 16 gäller. Motsvarande regel finns inte i 15 om befintliga förbränningsanläggningar. De värden som erhålls då avdrag gjorts ska underskrida utsläppsgränsvärdena. För "nya" stora förbränningsanläggningar kallas sådana medelvärden "validerade": - i 16 (för "nya" anläggningar) NFS 2002:26 och i bilaga 3. Begreppet "validerat medelvärde" finns inte i NFS , men används ibland ändå även under avfallsförbränningsreglerna. Se dock "Observandum" efter denna punktlista! För befintliga förbränningsanläggning ska de mätta värdena underskrida utsläppsgränsvärdena. Nivåerna har satta utgående från den förutsätt- 20

21 ningen. Detta följer av formuleringen i 15 - där förekommer inte ordet validerade. Observandum! Så som nämnts ovan i avsnitt "Rapportering av miljöpåverkan och efterlevnad av villkor i miljötillstånd" ska "avdrag" för mätosäkerhet inte göras i miljörapportens redovisning av miljöpåverkan eller efterlevnad av villkor i miljötillstånd - i emissionsdeklarationen eller på annat sätt. Krav på mätinstrument följer också av krav enligt standarder. Kraven benämns QAL 1. Standarden SS EN anger att mätinstrument ska uppfylla krav enligt ISO Härigenom blir kraven i den ISO-standarden bindande. Där anges kraven i detalj. Största mätosäkerhet - och "avdrag" - lite mer konkret Den största mätosäkerhet som ett mätinstrument får ha är: utsläppsgränsvärdet multiplicerat med "procentandelen" delat med 100 Detta följer av orden "följande procentandelar av utsläppsgränsvärdena" i bilaga 6 NFS 2002:26 och bilaga 3NFS 2002:28. Det värde som beräknats på detta sätt är också det värde som ska subtraheras från de mätta värdena 6 (fast som sagt inte för "befintliga" stora förbränningsanläggningar). Löpande kontroll under drift, QAL 3 I SS EN (avsnitt 7) anges detaljerade krav på hur verksamhetsutövaren löpande ska kontrollera mätutrustningen. Denna löpande kontroll benämns QAL 3. 6 Detta följer av orden "efter avdrag av värden enligt ovan" i Bilaga 6 NFS 2002:26, och av orden "efter det att värdena vid konfidensintervallet enligt bilaga 3 har dragits ifrån" i 31 NFS 2002:28. 21

22 Kalibrering var femte respektive tredje år, QAL 2 - samt Årlig kontroll, AST Kalibrering, QAL 2 23 NFS 2002: Utrustningen ska kalibreras minst vart tredje år genom parallellmätningar. Kalibrering ska göras minst vart tredje år för anläggningar under avfallsförbränningsreglerna och minst vart femte år för stora förbränningsanläggningar. För stora förbränningsanläggning följer inte kravet av NFS 2002:26 utan av avsnitt 6.1 i SS EN Kraven på hur kalibreringen ska göras anges i SS EN så de kraven är lika för anläggningar under NFS 2002:26 och under NFS 2002:28. Kalibreringen kallas i SS EN QAL 2 och beskrivs i standardens avsnitt 6. Den ska utföras av ett ackrediterat luftlaboratorium. I SS EN anges krav på under vilka förutsättningar QAL 2 ska utföras oftare än med dessa tidsintervall. Årlig kontroll, AST 14 NFS 2002: Det kontinuerliga mätsystemet ska kontrolleras minst en gång per år genom parallellmätning med referensmetod. 23 NFS 2002:28 Automatiserad utrustning för mätning av utsläpp till luft och vatten ska årligen kontrolleras med avseende på funktion. Det ackrediterat luftlaboratoriet ska inte bara utföra kalibrering med några års mellanrum. Det ska också utföra merparten av den årliga kontrollen. De andra delarna ska göras av verksamhetsutövaren. Den årliga kontrollen kallas i SS EN AST och beskrivs i standardens avsnitt 8. 22

23 Standarder som ska följas vid kontinuerlig mätning Som nämnts i avsnitt "Krav på representativa mätningar enligt standarder" pekar 14 NFS 2002:26 och Bilaga 3, första och andra stycket, NFS 2002:28 på krav i standarder. De kontinuerliga mätningarna under NFS 2002:26 och NFS 2002:28 ska utföras enligt fyra övergripande standarder och ett dussin mätstandarder. Övergripande standarder De fyra övergripande standarder reglerar en lång rad frågor - exempelvis: - krav på mätinstrument - var mätplan/mätuttag ska placeras i rökgaskanalen, - hur kalibrering och årlig kontroll ska utföras De listas i tabellen nedan. SS EN har blivit kritiserad för att den inte omfattar mätvärdeshanteringen från det att mätsignalen lämnat mätinstrumentet. Standarden omfattar alltså till exempel inte signalbehandling i mätdator. Därför pågår arbete med att ta fram en standard för datahantering - den finns också med i tabellen. Reglerar Standard Namn QAL 2, QAL 3, AST EN Utsläpp och utomhusluft Kvalitetssäkring av automatiska mätsystem QAL 1 EN ISO Air quality Evaluation of the suitablility of a measurment procedure by comparison with a required measurement uncertainty Mätstrategi, Sampling över tvärsnitt, Placering av mätplan, Mätplattform Certifiering av automatiska mätsystem Kommande standard om datahantering EN Luftkvalitet Utsläpp och utomhusluft Strategi, planering, rapportering och utformning av mätplatser vid emissionsmätningar EN Utsläpp och utomhusluft - Certifiering av automatiska mätsystem - Del 3: Prestandakrav och testförfaranden för automatiska mätsystem för övervakning av emissioner från fasta förbränningsanläggningar Arbetsnamn "DAHSstandarden" Data Acquisition and Handling System Stationary source emissions - Quality assurance of AMS data I tabellen nedan visas schematiskt kopplingar mellan krav under NFS 2002:26, NFS 2002:28, egenkontrollkrav och krav i standarder. 23

24 Strategi AMS Planering AMS Bra AMS Datahantering efter AMS Mätplan AMS Mätplats AMS Dokumentation Rapportering Löpande kontroll av AMS Följer av egenkontrollkrav X X X X X X Krav på bedömning och krav på att utföra Stora förbrännanläggn. 14 NFS26 (19 NFS26) NFS MiRap 14 NFS26 Avfallsförbränning Bil 3 NFS28 24 NFS28 NFS MiRap Bil 3 NFS28 Krav på hur ska utföra Standarder VU ska följa EN EN EN Standarder mätlab ska följa EN ISO14956 EN DAHSstandard EN Beteckning i EN QAL QAL3 Årlig kontroll av AMS Kalibrering av AMS X X 2 stycke 14 NFS26 5:e år enl. EN NFS26 1 mening 23 NAF 3:e år enl. 23 NFS28 Bil 3 NFS28 EN EN EN EN för SRM EN EN15259 AST QAL2 AMS betyder här automatiskt mätsystem, alltså det kontinuerliga mätsystemet. Mätstandarder Tabellen nedan är en förteckning över standardreferensmetoder som ska användas av det ackrediterade mätlaboratoriet vid QAL 2 och AST. Att en standard är en standardreferensmetod brukar också anges i början av texten i standarden. Det finns också en förteckning över standardreferensmetoder i EN (Annex A, tabell A.1). Mätstorhet Standard Rubrik NOx SS-EN Utsläpp och utomhusluft- Bestämning av masskoncentrationen kväveoxider (NOx) - Referensmetod - Kemiluminiscens SO 2 SS-EN Utsläpp och utomhusluft- Bestämning av masskoncentrationen svaveldioxid (SO 2 ) - Referensmetod Stoft SS-EN Utsläpp och utomhusluft- Bestämning av låga masskoncentrationer av stoft Del 1: Manuell gravimetrisk metod TOC SS-EN Utsläpp och utomhusluft- Bestämning av masskoncentrationen av totalt gasformigt organiskt kol i låga halter i rökgas Kontinuerlig analys med flamjonisationsdetektor HCl SS-EN Utsläpp och utomhusluft. Manuell metod för bestämning av HCl. CO SS-EN Utsläpp och utomhusluft. Referensmetod för bestämning av kolmonoxid i emissioner med en icke-dispersiv infraröd metod O 2 SS-EN Utsläpp och utomhusluft- Bestämning av volymskoncentrationen oxygen (O 2 ) - Referensmetod - Paramagnetism 24

25 H2O SS-EN Utsläpp och utomhusluft- Bestämning av vattenånga i kanaler. Metaller SS-EN Luftkvalitet - Utsläpp och utomhusluft - Bestämning av totalutsläpp av As, Cd, Cr, Co, Cu, Mn, Ni, Pb, Sb, Tl och V Kvicksilver SS-EN Utsläpp och utomhusluft - Manuell metod för bestämning av totalkoncentrationen kvicksilver Dioxiner SS-EN 1948 Utsläpp och utomhusluft - Bestämning av masskoncentrationen av PCDD/PCDF och dioxinliknande PCB - Del 4: Provtagning och analys av dioxinliknande PCB Då mätningarna inte blir representativa då visst krav i standard följs I viss fall erhålls orimliga mätvärden då kalibrering QAL 2 utförs enligt SS EN Standarden beskriver i vissa sådana fall inte hur det ska hanteras - vilket standarden kritiserats för. Svårigheterna uppmärksammades av bland annat Avfall Sverige och Skogsindustrierna som lät konsultföretaget Bergström & Öhrström ta fram en Handbok för praktisk tillämpning av standarden SS-EN RAPPORT F2007:02. Den beskriver bland annat hur sådana situationer kan hanteras. För att kunna ta till sig vissa delar av handboken bör man ha tillgång till SS EN I de fall svårigheter av denna typ uppkommer ska verksamhetsutövaren förstås bedöma hur de ska hanteras. Tillsynsmyndigheten har att bedöma verksamhetsutövarens bedömningar. Allmänt är vår inställning följande. I avsnittet "Krav på representativa mätningar enligt standarder" beskrivs att krav på representativa mätningar, och att följa vad som anges i vissa standarder anges i 14 NFS 2002:26 och i Bilaga 3, första och andra stycket, NFS 2002:28. Som nämnts sammanfaller kravet på representativa mätningar med krav som följer av reglerna om egenkontroll. Vi bedömer också att kravet på att följa standard syftar till att uppfylla kravet på representativa mätningar. I den betydelsen menar vi att kravet att följa standard är underordnat krav på representativa mätningar. Mot denna bakgrund är vår tolkning att om de två nämnda kraven inte går (tekniskt, fysikaliskt, ) att uppfylla samtidigt ska kravet på representativa mätningar ha företräde. Nästa fråga som uppkommer brukar vara på vilket sätt det är lämpligt att i sådana situationer göra undantag från vissa av kraven i en standard - och vilket förfarande som istället ska väljas. I den nämnda handboken "RAPPORT F2007:02" ges rekommendationer. Allmänt är vår inställning att de förfaranden som anges är bra förfaranden. I det enskilda fallet kan mätkonsulten ha ett annat förslag på hanter- 25

26 ingen som också kan vara ett lämpligt sätt. Vår generella bedömning är att vad som är lämpligt ofta sammanfaller med vad som är en tekniskt sett god metod. Den europeiska standardiseringen CEN arbetar med ett vägledande dokument (CEN TR Guidance Document) som bland annat beskriver hur sådana svårigheter ska hanteras. Den kommer inte att vara bindande, endast rekommenderande. I det förslag till text som finns sammanfaller många av rekommendationerna med vad som anges i nämnda "RAPPORT F2007:02". Vi hoppas att den då den är antagen av CEN kommer att underlätta bedömningarna. Den kan bli antagen under 2010 eller 2011 men tidtabellen är svår att bedöma. Runt årsskiftet 2009/2010 blåstes för övrigt åter liv i försöken att revidera hela SS EN i syfte att ändra texten så att de nämnda svårigheterna mildras eller inte uppkommer. 26