SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV ARBETSRELATERAD STRESS

Transkript

1 Sjuksköterskeprogrammet 180hp Kurs 2VÅ45E Ht 2011 Examensarbete 15 hp SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV ARBETSRELATERAD STRESS En intervjustudie med sjuksköterskor i somatisk vård Författare: Camilla Olsson

2 INNEHÅLL INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Arbetsrelaterad stress 2 Arbete och stress inom vård och omsorg 2 Sjuksköterskans kompetensområde 3 Teoretisk referensram 3 PROBLEMFORMULERING 4 SYFTE 4 METOD 4 Datainsamling 5 Urvalsförfarande 5 Intervjuerna 5 Analys 6 Etiska överväganden 6 RESULTAT 7 Att uppleva tidsbrist och svårigheter att hinna med vården till patienterna 7 Orsaker till tidsbristen 7 Faktorer som framkallade upplevelsen av stress 7 Kombinationen av flera faktorer 8 Tidsbristens inverkan på vården av patienterna 8 Att uppleva ett bristfälligt ledarskap 9 Otydlig ansvarsfördelning 9 Upplevda samarbetsproblem 9 Upplevelser av otillräcklig kompetens 10

3 DISKUSSION 10 Metoddiskussion 11 Resultatdiskussion 12 Slutsats 14 REFERENSER 15 Bilagor 1. Informationsbrev till ansvarig verksamhetschef 2. Informationsbrev till avdelningschef 3. Informationsbrev till informant 4. Samtyckesblankett 5. Intervjuguide 6. Exempel på analys

4 Titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord Sjuksköterskors upplevelser av arbetsrelaterad stress en intervjustudie med sjuksköterskor i somatisk vård Camilla Olsson Sjuksköterskeprogrammet Rose-Marie Nilsson-Lindmark Stig Wenneberg Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och Vårdvetenskap Växjö arbetsrelaterad stress, konsekvenser, omvårdnad sjuksköterskor SAMMANFATTNING Bakgrund: Stress är vanligt förekommande på vårdavdelningarna eftersom arbetsbelastningen är hög samtidigt som sjuksköterskan inte kan påverka hur och när arbetsuppgifterna ska utföras. Syfte: Metod: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av arbetsrelaterad stress och deras uppfattning om hur denna stress inverkar på vården av patienten. En kvalitativ ansats valdes i form av en intervjustudie för att fånga sjuksköterskornas upplevelse av arbetsrelaterad stress. Intervjun bestod av öppna halvstrukturerade frågor där åtta informanter deltog som skulle vara legitimerade sjuksköterskor med minst två års yrkeserfarenhet och som upplevt arbetsrelaterad stress. Intervjun bandades och transkriberades ordagrant. Analysen följde metoden för kvalitativ innehållsanalys vilket innebär att meningsenheter som motsvarar syftet tas fram och består av textinnehåll som bearbetats för att kondenseras utan att tappa innehållet. Meningsenheterna bildar en kod. En kod är en etikett på en meningsenhet som kortfattat beskriver dess innehåll. Kategorier framkom genom att observera och beskriva skillnader och likheter i textens innehåll. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor upplever stress pga. tidsbrist och ett bristfälligt ledarskap. Sjuksköterskan riskerar att inte se till hela patienten utan bara behandla det sjuka. Detta kan leda till att patientens värdighet kränks i vårdrelationen. Slutsats: Kommunikationen är viktig mellan hälso- och sjukvårdspersonal för att undvika fel och försummelse i stressade situationer. Det finns stressituationer som vi kan göra något åt genom att ha handledning vilket bör efterfrågas i större utsträckning.

5 INLEDNING Under min tid som sjuksköterska på en kirurgavdelning har jag själv, men även mina kollegor, upplevt stress i arbetet. Det var ofta diskussioner kring allt som ska hinnas med och att arbetstillfredsställelsen inte riktigt infann sig. Hög arbetstakt och ökande arbetsbelastning och alltmer utbredd datoranvändning är trenden i en utveckling som sker i vården men också i arbetslivet generellt. Sjuksköterskan har liten möjlighet att själv bestämma sin arbetstakt och planering för de olika arbetsuppgifter som skall göras. Mer än hälften av dem som arbetar inom vården anser att de ha alldeles för mycket att göra i jämförelse med andra yrken enligt en rapport från Yrkesmedicinska enheten (2009). Arbetsrelaterad stress är någonting som vi alla kan uppleva i arbetslivet och mitt intresse väcktes därför att undersöka detta fenomen från ett sjuksköterskeperspektiv. Kunskap om sjuksköterskans upplevelse av stress är viktig då risk finns att patienten kan uppleva vårdlidande. Ett vårdlidande kan uppstå då sjuksköterskan i stressade situationer inte bemöter patienten utifrån dennes upplevelser av situationen utan vårdar utifrån sina egna erfarenheter och på så sätt uppstår inte en värdig vård för patienten. Kunskap om vilka situationer som ökar stressen kan bidra till att synliggöra vad som behöver förändras. BAKGRUND Stress och ohälsa Stress uppstår då individen känner otillräcklighet, tidsbrist eller överbelastning i tillvaron. Stress kan upplevas både positivt och negativt enligt Malmström och Nihlén (2002). Den positiva stressen infinner sig då situationen upplevs meningsfull och lagom utmanande, samtidigt som tid för återhämtning finns. Den negativa stressen uppstår till exempel då kraven från organisationen är oklara eller alltför höga, vilket kan leda till att osäkerhet och oro uppstår. Vid negativ stress finns en svårighet att koppla av och finna ro vilket så småningom leder till utbrändhet (Ibid). Utbrändhet är ett tillstånd som ökat inom människovårdande yrken och leder till ökade sjukskrivningar inom vårdsektorn (Währborg, 2002). Detta är ett tillstånd av långvarig stress som uppstår då tid för återhämtning uteblir. När upplevelsen av stress uppstår aktiveras två neuroendokrina system som styrs av hjärnan. I det ena systemet stimuleras binjuremärgen via sympatiska nervsystemet att avge katekolaminerna adrenalin och noradrenalin (Ekman & Arnetz, 2005). I det andra påverkas binjurebarken via hypofysen och hormonella banor att avge kortisol. Katekolaminerna bidrar till att öka näringstillförseln till muskler och hjärta vid stress. Binjurebarksystemet och kortisol är också kopplat till det emotionella i stressupplevelsen (Ibid). Ämnesomsättningen påverkas även i kroppens celler. Långvarig social påfrestning kan leda till att regleringsmekanismerna i hjärnan riskera att bli störda, med en ständig förekomst av stresshormoner som förr eller senare kan ge upphov till sjukdom. Förmågan till att aktivera dessa fysiologiska system är nödvändiga för individens överlevnad och för att underlätta anpassningen till nya situationer. Stresshormoner insöndras för att kunna hantera stressituationen, vilka ger extra energi samtidigt som koncentrationsförmågan ökar. När stressen upphört bör den fysiologiska aktiveringen avta och återgå till en period av återhämtning. Då olika krav ställs från omgivningen bidrar det till att fysiologiska system hålls aktiverade under lång tid. Det innebär en överexponering av stresshormoner som kan orsaka skada enligt Ekman och Arnetz (2005). 1

6 Arbetsrelaterad stress Arbetsrelaterad stress anses uppstå när en föränderlig arbetsmiljö ställer krav som individen har svårt att leva upp till, samtidigt som egenkontroll över arbetssituationen saknas (Ekman & Arnetz, 2005). Otydlighet i beskrivningen av sjuksköterskans roll gör också att känslan av delaktighet inför organisationsförändringar känns främmande. Arbetsbelastningen har dessutom ökat inom vården samtidigt som antalet anställda har minskat, vilket får negativa effekter för personal som är kvar i organisationen (Ibid). Organisationsförändringar är således en situation som upplevs som stressande för sjuksköterskan då hon själv inte kan påverka hur och när framtida arbetsuppgifter ska utföras. I det motsatta fallet när individens ansvar och skyldigheter i organisationen är tydligt beskriven kan de höga kraven som omgivningen ställer bemötas på ett bättre sätt. Arbete och stress inom vård och omsorg Dagens omorganisationer som resulterar i färre anställda leder till att vårdpersonalen känner sig hindrad i sin ambition att utföra ett bra arbete runt patienten. Det goda arbetet att som vårdare känna stöd och förtroende och ha ett inflytande över arbetet som hon utför är betydelsefullt för att kunna bidra till en effektiv vård med hög kvalitet. En försämrad arbetsmiljö skulle däremot påverka de anställdas hälsa och indirekt vårdtagarnas hälsa negativt. Den som arbetar i en god arbetsmiljö har mindre ryggbesvär, hjärtklappning, sömnbesvär, magbesvär och huvudvärk Yrkesmedicinska enheten (2009). Risken för utbrändhet blir mindre och en högre nivå av välbefinnande infinner sig. Att ha låg kontroll och små utvecklingsmöjligheter kombinerat med en krävande arbetssituation utan stöd leder till stress i arbetet, och är starkt relaterat till olika former av ohälsa. Stöd, inflytande och utvecklingsmöjligheter i arbetet är därför resurser som kan balansera de höga krav som ställs (Ibid ). Bailey och Clark (1992) menar vidare att sjuksköterskan behöver ha stödjande arbetskollegor runt sig då stressande arbetssituationer uppstår för att klara att hantera situationen. Kommunikationen mellan olika personalkategorier upplevs oftast som bra på en avdelning, dock kan kommunikationen med läkaren ibland uppfattas som mer kontrollerande jämfört med de andra personalgrupperna. Vid en stressande arbetssituation stannar tankarna kvar på jobbet och medför svårigheter att komma till ro på sin fritid och sova gott enligt Arbetsmiljöverket (2005). Parmsund, Alderling, Målqvist och Åborg (2009) redovisar också i sin rapport att personal inom omvårdnadsyrkena drabbas i större utsträckning av sömnsvårigheter än inom andra yrkesområden. Arbetsmiljöverket (2002) belyser även hur stress påverkar oss kognitivt varigenom att kreativiteten minskar, problemlösningsförmågan blir sämre och förmågan till att fatta viktiga beslut försämras. Detta kan leda till att felbehandlingar lättare uppstår om vårdpersonalen arbetar under stress. McVicar (2003) visar i en sammanställning av forskning att i sjuksköterskans arbetsmiljö finns ett antal situationer och faktorer som kan ge upphov till upplevelsen av stress som hög arbetsbelastning, bristande ledarskap, emotionell påverkan från arbete med sjuka människor samt en bristande belöning vid skiftarbete. Arbetsrelaterad stress hos sjuksköterskan kan påverka kvalitén på den direkta patientvården, som leder till att sjuksköterskan inte känner sig nöjd med det arbete som hon utför (ibid). Stress kan också skapas genom att sjuksköterskan ibland har orimliga krav och förväntningar på sig själv enligt Su, Boore, Jenkins, Lin och Jang (2009). Det finns olika situationer som upplevs stressframkallande. På kirurg och medicinavdelning upplever sjuksköterskorna att den höga arbetsbelastningen och den låga bemanningen är stressande. De faktorer som upplevs som stressande skiljer sig dock mellan 2

7 de olika specialiteterna. På någon avdelning upplevde sjuksköterskorna stress som var relaterat till vård av döende patienter enligt McVicar (2003). Generellt har också en ökad datorisering av en mängd administrativa rutiner i vården, gett upphov till ytterligare krav och upplevelse av belastning hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskans kompetensområde I Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor (2005) beskrivs sjuksköterskans kunskaps- och ansvarsområde. Sjuksköterskans område består av arbete i den direkta yrkesutövningen (den arbetstekniska delen) kunskaper om de tekniska, ekonomiska, organisatoriska och sociala principer, traditioner och konventioner som arbetet är baserat på (den yrkesteoretiska delen) och kunskaper av kommunikativ art. Sjuksköterskan ska därmed kunna ge patienten en trygg och säker vård, samt utgå från en värdegrund med humanistisk människosyn. Visa respekt för patientens integritet och värdighet. Genom team-samverkan bidrar sjuksköterskan till en helhetssyn på patienten. Vid stressade arbetssituationer som beskrivits ovan löper dock sjuksköterskan risk att brista i sitt yrkesansvar vilket i förlängningen kan ge upphov till en sämre vård. TEORETISK REFERENSRAM bemöter den enskilde patienten på ett sätt som gör att patientens upplevelser och erfarenheter blir Med livsvärldsperspektiv menas att vårdaren utgångspunkten i vårdandet (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud och Fagerberg, 2003). Livsvärlden beskrivs som den levda världen, genom vilken människor älskar, hatar, arbetar, leker, tycker och tänker. Genom den levda världen försöker människan skapa ett livsinnehåll och en mening i livet. Patientens livsvärld är utgångspunkten i vårdandet och den får sjuksköterskan tillgång till genom patientens berättelse om den upplevda hälsan, sitt lidande, sitt välbefinnande eller sin vård. Bemötandet bör ske så förutsättningslöst som möjligt även om vårdaren alltid har någon form av förförståelse (Ibid). När arbetsbelastningen är stor har sjuksköterskan svårt att hinna sitta ned och prata med sina patienter, vilket kan upplevas som att sjuksköterskan inte bryr sig och kan skapa ett lidande för patienten. Lidande och välbefinnande är två viktiga vårdvetenskapliga begrepp och förekommer som ett spänningsförhållande eller två poler i en människas liv. Vårdens mål är att skapa förutsättningar för ett ökat välbefinnande hos patienten. Lidandet kan å sin tur förekomma i olika former hos patienten. Sjukdomslidande är ett tillstånd av lidande som patienten befinner sig i som är direkt orsakat av sjukdom. Vårdlidande förorsakar patienten lidande genom att vårdpersonalen exempelvis inte ombesörjer en värdig vård eller då intrång sker i patientens liv. Förnekandet av den lidande patientens upplevelser har en stor inverkan på välbefinnandet eftersom patienten är beroende av vårdarens välvilja (Ibid). Att som vårdare lyssna till det som patienten försöker förmedla oberoende av om patienten upplevs som förvirrad eller oklar så är det viktigt att utgå ifrån patientens upplevelse av situationen, för att således inte orsaka ett vårdlidande (Ibid). Ett annat exempel på vårdlidande är då det förekommer organisationsförändringar som får konsekvenser för den enskilde patienten, t ex att patienten tvingas byta avdelning och personal under sin vårdvistelse. Detta kan senare få konsekvenser för patienten med svårigheter att känna tilltro och hopp och en känsla av främlingskap inför sig själv och andra, eftersom det rådande paradigmet inom hälso- och sjukvården snarare ser patienten som ett objekt som 3

8 består av delar i stället för att se hela patienten i sin vårdsituation enligt Kase n, Nordman, Lindholm och Eriksson (2008). PROBLEMFORMULERING Forskning visar att i sjuksköterskans arbetsmiljö finns ett antal situationer som kan ge upphov till stress och hög arbetsbelastning enligt Mc Vicar (2003). Under de senaste åren har arbetsuppgifterna inom vården ökat vilket ger upphov till ytterligare belastning. På många arbetsplatser fanns inte beredskap, tillräcklig kompetens eller stöd för att hantera dessa förändringar. Den allt snabbare arbetstakten har dessutom gjort att personalen pressas att snabbt ta svåra beslut enligt Parmsund et al. (2009). Sjuksköterskans utsatthet och ohälsa kan därför leda till konsekvenser för vårdandets kvalitet. Enligt Dahlberg et al. (2003) kan en relativt god vård ändå upplevas negativt av den enskilde patienten om arbetssituationen är ansträngd och leda till ett vårdlidande. Genom min studie vill jag undersöka vilka situationer som sjuksköterskan upplever som stressande. Inverkar det ökade kravet på exempelvis dokumentation i vården på sjuksköterskans stressupplevelse? Studien kan förhoppningsvis ge ökad kunskap om arbetsrelaterad stress och hur det påverkar samspelet mellan sjuksköterska och patient. SYFTE Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av arbetsrelaterad stress och deras uppfattning om hur denna stress inverkar på vården av patienten. METOD En kvalitativ ansats valdes i form av en intervjustudie för att fånga sjuksköterskornas upplevelse av arbetsrelaterad stress. Holme och Solvang (1997) menar att närkontakt till informanterna skapas genom en intervju och kan bidra till en ökad förståelse för ett upplevt fenomen. Enligt Kvale (1997) strävar den kvalitativa forskningsintervjun efter att synliggöra vad en individ upplever i sin livsvärld. Dahlberg et al. (2003) menar att människors livsvärld tydliggörs vid en intervju. I mötet med informanten krävs att intervjuaren är medveten om sin förförståelse för att en öppenhet ska ske för det som sägs och inte sägs. För att bli medveten om sin förförståelse granskar intervjuaren sig själv. Detta är viktigt då alla har någon form av förförståelse som påverkar mötet. Det finns en risk att lyssna efter sådant som bekräftar den egna förförståelsen istället för att se den andres unikhet och att tro sig veta vad den andre menar i stället för att fråga. Förförståelsen behöver sättas åt sidan för att kunna bli förvånad av verkligheten (Ibid). Författaren var därför under hela studiens genomförande medveten om sin förförståelse. Min förförståelse var att stressen ökat pga. att dokumentationsansvaret blivit allt större och antalet patienter som är i behov av sjukvårdsinsatser ökat. 4

9 Datainsamling En intervjuguide utformades med semi-strukturerade frågor utifrån studiens syfte innan informanterna rekryterades. Intervjuguiden började med en inledande fråga om ålder och erfarenhet (se bilaga 5). Frågeområdena var: Kan du nämna en situation då du upplevde stress, vad var det som gjorde att du upplevde stress, vad kände du och vilka tankar uppstod i relation till patienten? För att testa frågorna i intervjuguiden genomfördes en pilotintervju för att se om frågorna gav svar på studiens syfte. I Kvale (1997) beskrivs pilotintervjun som en slags träning i att intervjua och ställa rätt följdfrågor för att få syftet tillräckligt belyst. Förmågan att behärska intervjutekniken gör att självförtroendet ökar och samspelet mellan intervjuare och informant blir tryggt (Ibid). Frågorna i intervjuguiden förändrades inte efter pilotstudien och detta material kunde därför ingå i studien. Urvalsförfarande Informanterna var allmänsjuksköterskor som arbetade på medicin respektive kirurgavdelning på två olika sjukhus i södra Sverige. De som intervjuades var sju kvinnliga sjuksköterskor och en manlig sjuksköterska i åldrarna år. Tre sjuksköterskor arbetade på medicinavdelning med två till fyra års erfarenhet och fem sjuksköterskor arbetade på kirurgavdelning med 10 till 25 års erfarenhet av yrket. Inklusionskriterierna för att ingå i studien var att informanterna skulle vara legitimerade sjuksköterskor med minst två års yrkeserfarenhet och som upplevt arbetsrelaterad stress. Önskemål fanns om så stor variation som möjligt beträffande ålder och erfarenhet eftersom synen på stress kan formas beroende på erfarenheterna. Brev skickades till verksamhetschefen på respektive klinik för att få tillåtelse om att genomföra intervjun (se bilaga 1). Avdelningscheferna informerades och ombads om hjälp med att få kontakt med sjuksköterskorna på respektive avdelning (se bilaga 2). Enligt Holme och Solvang (1997) bör det dessutom vara intervjupersoner som är medvetna och reflekterande i sitt sätt att tänka och arbeta. Informationsbrev delades således ut till informanterna av respektive avdelningschef. Vid första kontakten med intervjupersonerna blev alla informanter tillfrågade om de ville delta i studien. De fick en övergripande information om studiens syfte och genomförande både muntligt och skriftligt, där det även togs upp vilka rättigheter de hade som intervjupersoner. Samtliga åtta intervjupersoner tackade ja till att delta i studien. Intervjuaren kontaktade sedan samtliga informanter per telefon för att bestämma när och var intervjuerna skulle äga rum. Platsen för intervjun planerades att genomföras i anslutning till avdelningen för att informanterna skulle uppleva trygghet och kunna fokusera på själva intervjun. Ett skriftligt samtycke lämnades av samtliga informanter om att delta i studien, se bilaga 4. Intervjuerna Intervjun inleddes med att intervjuaren och informanten initialt talade om vardagliga händelser. Enligt Kvale (1997) är det också viktigt för informanten att intervjuaren berättar om sig själv och kunna tillåta sig att tala om sina erfarenheter och känslor. Intervjuaren lyssnade sedan aktivt på det som berättades genom att ställa följdfrågor. Det är också av större vikt att intervjuaren lyssnar aktivt på informanten än att behärska hur följdfrågor ska ställas (Ibid). Att ställa följdfrågor för att ge svar på syftet med studien kräver dock viss erfarenhet hos intervjuaren. Då informanten tappade fokus klargjorde intervjuaren det sista som blivit sagt för att kunna hitta tillbaka till ämnet. Informanten och intervjuaren satt snett mittemot varandra för att kroppsspråk och mimik skulle uppmärksammas. Enligt Thomsson (2002) är 5

10 det en bra placering eftersom ögonkontakt kan fås när så önskas och den intervjuade upplever situationen som avslappnad. Intervjuerna spelades in och varade mellan 25 till 35 minuter. Platsen för intervjuerna bestämdes av informanterna. Det blev mestadels en ostörd plats utanför avdelningen för att intervjusituationen skulle kännas bekväm för informanterna. Några störande moment förekom aldrig. Innan intervjun avslutades tillfrågades informanterna om de hade något mer att tillägga. Kvale (1997) menar att intervjun kan avslutas med en öppen fråga, om informanten har något mer att berätta, vilket ger ett bra tillfälle för denne att ta upp något som denne eventuellt har funderat på under intervjun. Analys Intervjuerna har analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Den induktiva ansatsen innebär att texter som bygger på människors berättelser om sina upplevelser analyseras med förförståelsen åsidosatt. Tolkning av intervjupersonernas berättelser bör vidare göras med medvetenhet om personlig historia, livsvillkor och kultur för att intervjuaren ska komma sanningen närmre och ses i sitt sammanhang (Granskär et al., 2008). Det innebär att den som intervjuar går till saken genom att få ta del av den intervjuades livsvärld utan att ta något för givet (Dahlberg, 2008). Den kvalitativa innehållsanalysen beskriver variationer genom att observera och beskriva skillnader och likheter i textens innehåll som sedan bildar olika kategorier (Granskär et al., 2008). Kategorier är till innehållet närbesläktad, men skiljer sig från innehållet i andra kategorier. Inga data ska passa in mer än i en kategori. Analysen börjar med att bilda meningsenheter som består av textinnehåll som bearbetats för att kondenseras utan att tappa innehållet. Meningsenheterna lyfts till en högre nivå och bildar en kod. En kod är en etikett på en meningsenhet som kortfattat beskriver dess innehåll och som underlättar för forskaren att reflektera över sina data på ett nytt sätt (Ibid). De transkriberade intervjuerna lästes sålunda igenom upprepade gånger tills meningsenheterna tydligt utkristalliserade sig och författaren hade skapat sig en helhetsbild av intervjuerna. Meningsenheterna kondenserades och koder bildades. För att underlätta analysarbetet valde författaren att ge koderna olika färger. Det gjordes för att kunna urskilja och sortera materialet. De koder som hade liknande innehåll sorterades upp i olika kategorier. Exempel på analysens utförande visas i bilaga 6. Etiska överväganden Studien har följt Helsingforsdeklarationens rekommendationer. Enligt Helsingforsdeklarationen (2008) definieras forskning som vetenskapligt experimentell eller som teoretiskt arbete. Behandling av personuppgifter ska etikprövas oberoende av om forskningspersonen lämnat sitt uttryckliga samtycke eller inte. Intervjuer ska etikprövas eftersom det är en metod med uppenbar risk att utsätta forskningspersonen för skada. Deltagaren har rätt att avbryta när som helst under pågående studie. Deltagarna i studien blev därför informerade om studiens syfte, om sina rättigheter, att deras deltagande var frivilligt, att de kunde avbryta sin medverkan när de ville samt att deras personuppgifter skulle hanteras konfidentiellt. De lämnade även sitt samtycke skriftligen. Det inspelade intervjumaterialet och de transkriberade texterna blev förstörda av författaren efter att de använts i studien och analysen fullbordats. 6

11 RESULTAT Resultatet presenteras i form av två kategorier nedan. Att uppleva tidsbrist och svårigheter att hinna med vården till patienterna, samt Att uppleva ett bristfälligt ledarskap. Under första kategorin framkom fyra underkategorier, Orsaker till tidsbristen, Faktorer som framkallade upplevelsen av stress, Kombinationen av flera faktorer och tidsbristens inverkan på vården av patienterna. Under andra kategorin framkom tre underkategorier, upplevelser av otydlig ansvarsfördelning, samarbetsproblem och att inte ha tillräcklig kompetens. Direktcitat från intervjuerna finns med i texten, som anger vilken informant som har sagt vad, vilket även visar att citaten kommer från olika informanter och att inte bara ett par av informanterna styr resultatet. Att uppleva tidsbrist och svårigheter att hinna med vården till patienterna Denna kategori beskriver vad sjuksköterskorna upplevde vara orsaker till tidsbristen och den stress de upplevde samt hur tidsbristen inverkade på vården av patienterna. Orsaker till tidsbristen Samtliga sjuksköterskor upplevde att arbetsbelastningen hade ökat de senaste åren bl.a. beroende på att bemanningen på avdelningen hade minskat. Den minskade bemanningen gjorde att sjuksköterskan behövdes mer i den patientnära vården för att hjälpa undersköterskan samtidigt som sjuksköterskeuppgifterna skulle utföras. Att behövas på två ställen samtidigt upplevdes stressande av samtliga sjuksköterskor. Läkaren vill ronda samtidigt som undersköterskan behöver hjälp med att lyfta upp en patient (if:2). Förmiddagen upplevdes som mest stressande då allt skulle göras. Oftast var det tiden innan läkaren kom för att gå rond som upplevdes som mest stressande för sjuksköterskan. På den tiden ska sjuksköterskan skapa sig en uppfattning om hur patienten mår, titta på provsvar och röntgensvar. Man vill ju vara påläst och kunna svara på läkarens frågor (if:8). Ökad belastning på avdelningen berodde delvis på ett ökat patientflöde skapade därmed också mer arbete med in och utskrivningar. Belastningen på sjuksköterskan ökade även av de direktiv som kom från organisationen om exempelvis att arbeta mer patientsäkert. Sjuksköterskan upplevde det stressande då något nytt skulle införas och hade funderingar om hur det skulle fungera i det dagliga arbetet. Det var ingen sjuksköterska som kände sig direkt stressad utav omvårdnadsdokumentationen, däremot upplevdes det svårt att hitta tid när under arbetspasset det skulle kunna ske. Oftast dokumenterade sjuksköterskan efter arbetets slut. Jag sätter mig inte ner för att dokumentera när jag har patienter som behöver prata (if:3). De yngre sjuksköterskorna upplevde dokumentationen ibland som både utmanande och rolig. Faktorer som framkallade upplevelser av stress Stressade situationer upplevdes inte så ofta som dagligen, men kunde förekomma flera gånger i veckan hos nästan samtliga sjuksköterskor. Situationer som gav upphov till stress såg olika ut vilket berodde på hur länge sjuksköterskan varit yrkesverksam. De sjuksköterskor som inte varit yrkesverksamma så länge upplevde det stressande när undersköterskan behövde hjälp samtidigt som sjuksköterskeuppgifterna skulle utföras. Då sjuksköterskan varit ledig och började morgonen med gruppansvar och nya patienter upplevdes detta också som stressande. Ibland framkallade antalet patienter känslan av att inte hinna med. En sjuksköterska berättade att stressen kunde upplevas mindre negativ då undersköterskan var van och hade en god kunskap om patienterna. Att ha ett nära samarbete med undersköterskan ansågs därför viktigt i många situationer då sjuksköterskan själv inte kunde observera eller 7

12 göras uppmärksam på ev. förändringar i patientens tillstånd. Förändringar i patientens tillstånd riskerade att uppmärksammas senare då arbetsbelastningen var hög. Flera sjuksköterskor upplevde att det inte bara var förändringar i patientens tillstånd som uppmärksammades sent utan även den medicinska behandlingen riskerade att bli försenad eller glömmas bort i de fall då det var mycket att göra. Läkemedel delades ut senare och infusionerna blev inte satta i tid. Samtliga sjuksköterskor kände sig missnöjda över det arbete de utförde under stressiga arbetsdagar beroende på hög arbetsbörda, personal samt vårdplatser. Kombinationen av flera faktorer Att ha ansvaret för ett stort antal patienter framkallade en viss stress hos samtliga sjuksköterskor. Att ha tio patienter på en kväll då måste det verkligen klaffa överallt annars går det ju liksom inte, då får vi jobba till elva liksom (if:1.) Oftast var det kombinationen av flera faktorer som framkallade stress som att ha ansvaret för många patienter samtidigt som vårdbehovet var stort. När sjuksköterskan hade hög arbetsbelastning blev det svårt eller nästan omöjligt att även räcka till för omvårdnadsarbetet. Det finns ingen som gör mina sjuksköterskeuppgifter när jag hjälper undersköterskan i patientvården (if:7). Samtliga sjuksköterskor upplevde stress då sjuksköterskan behövdes i vårdarbetet samtidigt som ordinationer och undersökningar skulle utföras. Sjuksköterskan står med ena foten innanför dörren och den andra foten utanför (if:8). För att hinna med det dagliga arbetet krävdes att sjuksköterskan prioriterade och delegerade uppgifter. En av sjuksköterskorna upplevde stressen störst på helgen eftersom personalen då var färre till antalet men att uppgifterna var desamma. Tidsbristens inverkan på vården av patienterna Överbeläggningar förekom någon gång på samtliga vårdavdelningar vilket bidrog till mindre tid för den enskilde patienten. Då patientantalet var stort upplevde samtliga sjuksköterskor sig stressade över att inte ha den kontroll som de önskade eller som de brukade ha. Att inte kunna påverka flödet av patienter upplevdes som att inte ha kontroll över situationen och en osäkerhet uppstod. Att ha ett större antal patienter bidrog till att prioriteringar fick göras. Någon sjuksköterska berättade att rast ibland fick hoppas över för att skapa tid. Samtliga sjuksköterskor upplevde kontakten med patienten som mer ytlig när belastningen blev stor, frågor ställdes där svaret inte alltid väntades in. Vårdbehovet var olika hos patienterna, de som hade ett mindre vårdbehov riskerade att få träffa sjuksköterskan mindre eftersom prioriteringar fick göras. Mest tid ägnades åt de vårdkrävande patienterna. Någon sjuksköterska upplevde det stressande då någon patient hade ett stort vårdbehov som tog mycket av sjuksköterskans tid att hon inte hann med att vara hos mindre vårdkrävande patienter ibland när jag rapporterade kom jag på mig själv att knappt ha varit hos patienten (if:8). Att ha patienter med olika vårdbehov upplevdes ibland som stressande hos någon sjuksköterska och resulterade i dåligt samvete inför de som hade ett mindre hjälpbehov. Någon sjuksköterska hade en önskan om att vara ute mer i patientvården för att skapa bättre kontakt med patienten men det pressade tidsschemat hindrade sjuksköterskan från att vara det. En bra dag är när man hunnit sitta och prata med sina patienter (if:4). Mötet med patienten ansågs viktig och krävde att sjuksköterskan var lyhörd och uppmärksam för det som patienten berättade. Bristen på tid bidrog till att tankarna samtidigt fanns på allt som skulle hinnas med och därför uppmärksammades inte allt som patienten förmedlade. Det praktiska hinner man med men att samtala och ta upp viktiga frågor och funderingar är svårt att få till (if:5). 8

13 Sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att värna om patientens självbestämmande men när det var mycket att göra upplevde flera att patienten tycktes få anpassa sig efter hur mycket personalen hade att göra. De upplevde således att patienten fick anpassa sig till situationen som rådde på avdelningen. Att sjuksköterskan hade mycket att göra var inget som uttryckligen sades till patienterna men de upplevde att patienten kunde känna av detta. De tycktes kunna se det på personalen eller känna det i situationen. Patienterna kunde säga Ni är ju så stressade, ni springer fram och tillbaka ( if:2). Att uppleva ett bristfälligt ledarskap Denna kategori beskriver sjuksköterskans upplevelse av stress relaterat till ett bristfälligt ledarskap. Där framkom bristande arbetsfördelning, samarbetsproblem och brist på kompetens. Otydlig ansvarsfördelning Sjuksköterskorna var eniga om att en arbetsbeskrivning skulle behövas för att arbetsuppgifterna skulle bli gjorda där det tydligt fanns beskrivet vilken yrkeskategori som bär ansvaret för vissa uppgifter. Någon sjuksköterska upplevde stress vid oklarhet i ansvarsfördelningen och då arbetsdagen inte kunde planeras på ett acceptabelt sätt. På en av avdelningarna där en sjuksköterska arbetade förekom en tydlig fördelning av arbetet som gjorde att stressen upplevdes som mindre eftersom personalen visste vad som fanns att göra och vem som hade ansvaret för att saker blev gjorda. Ansvarsfördelningen mellan läkare och sjuksköterskor uppfattades också av någon sjuksköterska som inte tillräckligt tydlig. Hon upplevde att läkaren ibland såg det som en självklarhet att sjuksköterskan uträttade saker utan att denne egentligen tog reda på om det ingick i hennes arbetsuppgifter. Vidare togs det ibland för givet att sjuksköterskan skulle utföra arbetsuppgifter som egentligen läkaren kunde göra. Något som en sjuksköterska påtalade var hur viktigt det var med kommunikationen för att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan yrkesgrupperna för att undvika att saker inte blev utförda eller för att undvika missförstånd arbetssysslor har blivit glömda för den ene trodde att den andre gjort ( if: 5). Vid stressade situationer ansågs det ännu viktigare med kommunikationen. En sjuksköterska uttryckte att undersköterskornas ansvarsområde var mer synligt än vad sjuksköterskornas var, t.ex. att se till att patienterna kom upp från sängen på morgonen medan sjuksköterskans ansvar var exempelvis att samordna med kommunen så att patienten fick det bra efter utskrivningen och som därför inte syntes på samma sätt. Upplevda samarbetsproblem Samarbetet med undersköterskorna upplevdes av samtliga sjuksköterskor oftast som bra. Någon sjuksköterska som inte arbetat så länge upplevde dock ibland stress över att behöva hjälpa undersköterskorna ute i vårdarbetet tunga patienter där man måste hjälpa till med allting ( if: 1) samtidigt som ordinationer och andra uppgifter skulle göras. Att sjuksköterskan skulle hjälpa till med morgonarbetet ute på vårdavdelningarna upplevdes mer som en självklarhet på medicinavdelningarna än på kirurgavdelningarna eftersom medicinpatienterna oftast kunde ha ett större behov av hjälp. Stressen upplevdes olika beroende på hur länge sjuksköterskan varit yrkesverksam. De sjuksköterskor som inte arbetat så länge upplevde en viss svårighet med att säga ifrån och slog knut på sig för att hinna med så mycket som möjligt då sprang man som en skållad råtta (if: 4). De sjuksköterskor som arbetat några år hade oftast en rakare kommunikation med undersköterskorna och berättade att 9

14 idag kan jag inte hjälpa till för jag har så mycket annat som jag måste göra i första hand och som du inte kan hjälpa mig med (if: 6). Att ha ett öppet arbetsklimat upplevde samtliga sjuksköterskor som viktigt för att upplevelsen av stress skulle undvikas. Arbetsklimatet mellan sjuksköterska och undersköterska upplevdes av någon sjuksköterska som bättre än mellan sjuksköterska och läkare. Däremot var samarbetet inget som diskuterades med läkarna. En sjuksköterska ansåg samarbetet som viktigare mellan sjuksköterskan och undersköterskan än mellan sjuksköterskan och läkaren eftersom undersköterskan fanns på avdelningen hela tiden och läkaren endast kom kortare stunder vid ronderna Nej, ibland tycker läkaren att jag ska ringa till onkologen men jag vet knappt hur jag ska säga, det är ju bättre att läkaren själv ringer som kan svara på frågorna ( if:5). Upplevelser av otillräcklig kompetens Några sjuksköterskor kände sig stressade över att ha ansvar för patienter där erfarenhet och kunskap inte alltid räckte till. På samtliga avdelningar kunde det tillfälligt vårdas patienter som egentligen tillhörde en annan avdelning pga. platsbrist. Att få ansvaret för en patient med en diagnos och behandling som skiljde sig från det som sjuksköterskan vanligtvis ansvarade för ledde till osäkerhet eftersom sjuksköterskan inte visste hur patienten skulle vårdas på bästa sätt. De sjuksköterskor som hade längre yrkeserfarenhet hade hunnit skaffa sig en bredare kompetens eller varit med om situationen tidigare och de upplevde inte samma osäkerhet och stress. Sjuksköterskornas upplevelser av att inte ha tillräcklig kompetens förekom inte bara hos sjuksköterskorna utan även hos läkarna. Sjuksköterskorna upplevde att läkarna inte alltid hade någon bra förklaring att ge patienten utan fick konsultera kollegor och återkomma med besked senare. Att ta hjälp av en kollega var något som även sjuksköterskorna gjorde när de inte visste det får inte gå någon prestige i det man gör utan våga fråga (if: 4). Handledning i grupp var något som ibland förekom på avdelningarna då någon situation upplevdes som svår och behövde diskuteras mer, men det var inget som rutinmässigt erbjöds. DISKUSSION Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av arbetsrelaterad stress och deras uppfattning om stressens inverkan på vården av patienterna. Resultatet visar situationer som upplevdes stressande av sjuksköterskorna på medicin respektive kirurgavdelningarna. De situationerna som upplevdes som stressande var tidsbrist som kunde orsakas av att ansvara för ett stort antal patienter med svårighet att hinna med vården, otydlig ansvarsfördelning med risk för att saker inte blev gjorda i arbetsgruppen, samarbetsproblem mellan läkare och sjuksköterska där läkaren ibland tog för givet att sjuksköterskan utförde arbetet, samt kompetensbrist då patienter flyttades över från en annan avdelning med en diagnos som vanligtvis inte förekom på avdelningen. Det är oftast situationer som att behövas på två ställen samtidigt som orsakade stress. När det var mycket att göra blev det svårt att ha den kontroll som man önskade eller brukade uppleva. 10

15 Metoddiskussion En kvalitativ metod valdes eftersom det var människors levda erfarenheter och uppfattningar som efterfrågades. Kvale (1997) menar att vid en kvalitativ forskningsintervju försöker intervjuaren beskriva och förstå vad det är informanten säger. En intervjustudie genomfördes på grund av att forskning om situationer som framkallar stress i vården och dess påverkan på patienten inte finns i någon större omfattning. Att genomföra en litteraturstudie blev därför inget alternativ. Datainsamlingen skedde genom att intervjua åtta allmänsjuksköterskor inom medicin och kirurgavdelning. Antalet informanter är få men intervjuerna bedömdes ge tillräckligt med information för att syftet skulle besvaras. Då den åttonde intervjun utfördes tillkom ingen ny information och en datamättnad verkade hade nåtts precis som Thomsson (2002) beskriver. Att vara ensam författare till denna intervjustudie kan både ha haft fördelar och nackdelar. Fördelarna med att vara ensam författare är (Ibid) att det finns ingen annan att förlita sig på, allt arbete som ska göras tar man ansvar för själv och risken att något område av studien missas blir därför mindre. Fördelarna med två författare är att man kan komplettera varandra, det är två som tolkar och försöker förstå materialet genom diskussioner och risken för feltolkningar minskar då (Ibid). För att undvika de problem som finns med att vara ensam författare har arbetet under studiens gång uttömmande diskuterats med handledaren. En pilotintervju genomfördes och granskades av handledaren som sedan gav kommentarer kring genomförandet och vikten av att ställa följdfrågor innan resten av intervjuerna genomfördes. Detta underlättade de följande intervjuer. Bandspelaren är ett bra instrument vid intervjuer eftersom intervjuaren kan koncentrera sig på ämnet och genomförandet av intervjun Kvale (1997). Bandspelare användes vid intervjuerna och författaren kunde därför lägga all sin uppmärksamhet på informanten och på sitt sätt att formulera och ställa följdfrågor. Nackdelen med att använda bandspelare skulle kunna vara att informanten blir mer nervös under intervjun och utelämnar information som kan ha betydelse för studiens syfte. Någon nervositet märktes dock inte bland de intervjuade. Resultatet hade sannolikt inte haft lika hög tillförlitlighet om författaren hade antecknat under intervjun i stället för att använda bandspelare. Eftersom syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser valde författaren att ordagrant transkribera intervjuerna. Detta stärker resultatets tillförlitlighet. Att lyssna aktivt, ställa öppna frågor och leda intervjun var en teknik som författaren blev alltmer skicklig på allteftersom intervjuerna gjordes. Därför kan kvaliteten skilja sig åt mellan intervjuerna, den första intervjun gav inte lika mycket information som den sista. Därför är det en fördel att det ändå ingår åtta intervjuer i studien vilket stärker resultatets trovärdighet. Författaren har under studien varit medveten om sin förförståelse om att stress förekommer nästan dagligen med svårighet att få tiden att räcka till för det som är planerat. Under analysen av materialet upptäckte författaren att fler följdfrågor kunde ha ställts för att få ett mer uttömmande svar, detta ha till viss del påverkat resultatet negativt. Författaren har försökt att vara noggrann när intervjuerna analyserades och har beskrivit tillvägagångssättet vilket stärker trovärdigheten i studien. Variationer av upplevelser har fåtts genom att män och kvinnor i olika åldrar intervjuats enligt Granskär et al. (2008). Studiens trovärdighet ökar också genom de citat som använts i resultatet. Det finns angivet vilken informant som har sagt vad, vilket visar att citaten kommer från olika antal personer. En 11

16 trovärdig studie har ett resultat som går att överföra till andra sammanhang. För att det ska vara möjligt måste studiens metod vara utförligt beskriven. Överförbarhet bedöms av läsaren men det är viktigt för en bedömning att det finns en noggrann beskrivning av urval, deltagare, datainsamling och analys. En intervjuguide användes för att säkerställa att alla intervjuer blev likvärdiga och att intervjuerna berörde de frågor som skulle kunna svara på studiens syfte och därför blev det möjligt att öka tillförlitligheten i studie. Nackdelen skulle kunna vara att fokus blev på informationsguiden istället för på informanten så viktig information gick förlorad (Ibid). Resultatdiskussion Resultatet visar att samtliga sjuksköterskor upplever stress från och till eftersom de behövs mer ute i patientvården då personalen minskat till antalet de senaste åren. Att personalen har minskat får negativa effekter för den personal som är kvar i organisationen enligt Ekman och Arnetz (2005). När sjuksköterskan trots allt försöker ge en god vård till patienten under dessa förutsättningar kan detta upplevas som svårt och resultera i en försämrad arbetsmiljö med påverkan på de anställdas och därför indirekt även på vårdtagarens hälsa (Ibid). Resultatet visar vidare att sjuksköterskorna upplever stress flera gånger i veckan vilket också medför att tid saknas för återhämtning. Det skulle i förlängningen kunna leda till att olika fysiologiska system förblir aktiverade under en längre tid vilket kan resultera i uppkomst av stressrelaterade och i förlängningen sjukskrivningar. Då sjuksköterskor upplever brist på tid för att kunna hinna utföra sina arbetsuppgifter på ett professionellt sätt måste deras arbetssituation förändras. I Teng et al. (2010) anser man att det bör finnas en övre gräns för hur mycket sjuksköterskan ska hinna med under en arbetsdag eftersom det tydligt framgår att sjuksköterskans upplevda tidspress kan påverka den patientupplevda vården negativt (Ibid), exempelvis att patienterna får vänta på hjälp. Svårigheten med att få arbetsdagen att räcka till för allt som behöver göras är således en vanligt förekommande situation för sjuksköterskan. Saker får prioriteras och ibland hoppas raster över för att vinna extra tid. I Teng et al. (2010) framkom vidare att det under arbetsdagar då sjuksköterskan har mycket att göra så upplevde patienten brist på trygghet och lyhördhet från sjuksköterskans sida och att saker som blivit lovade ibland glömdes bort. Det framkom på samma sätt i resultatet att kontakten mellan patient och sjuksköterska påverkas negativt som gör att patienten känner sig otrygg i situationen och sjuksköterskan upplever sig som oprofessionell. Enligt Wu et al. (2009) känner sig sjuksköterskan också otillräcklig i sådana sammanhang vilket kan framkalla en känsla av oro, oro över att ha missat något när arbetsdagen är över. Det framgick också i deras resultat (Ibid) att både patient och personal upplevde en viss otillfredsställelse när belastningen var för hög på avdelningen. Patienten fick inte den kontakt med sjuksköterskan som denne önskade för att kunna bli hjälpt i sitt lidande, samtidigt som personalen kände dåligt samvete över att inte hinna utföra det hon planerat eller förväntades utföra under sin arbetsdag. I Baillie s studie (2004) framkom vidare att under stressiga förhållanden så ses patienten inte längre som en lidande människa av sjuksköterskan utan mer som en kropp vars basala behov ska tillfredsställas. Exempelvis så tillgodoses de fysiska behoven i omvårdnaden, men de emotionella behoven väljs bort eftersom tiden inte finns och därmed undviker sjuksköterskan att skapa en vårdrelation med patienten som gör att patienten upplever situationen otrygg och ännu mer främmande (Ibid). 12

17 Vårdlidande är ett lidande som patienten vållas i vården då värdigheten kränks i relation till vårdpersonalen då arbetsuppgifterna tenderar att bli viktigare att utföra än att se till den enskilde patienten och dennes behov. Det är därför en angelägen etisk utmaning för vårdvetenskapen att hindra det som håller på att hända när sjuksköterskorna hamnar i en situation där de riskerar att se patienten som ett objekt som består av olika kroppsdelar i stället för att se patienten som en hel människa i sin respektive vårdsituation. Ibland tvingas patienten byta avdelning och personal under sin vårdvistelse. Detta kan också få konsekvenser för patienten, exempelvis svårigheter att känna tilltro och hopp och en känsla av främlingskap inför sig själv och andra (Kasén et al., 2008). I den lidande situationen som många patienter upplever är det viktigt för patienten att uppleva tilltro och hopp som gör att situationen orkas med. Detta kräver att sjuksköterskan lyssnar in för att ge patienten upplevelsen av att erhålla en meningsfull vård. Sjuksköterskans uppgift är ju att hjälpa patienten att finna och hålla fast vid hoppet, eller att upptäcka nya perspektiv och möjligheter i den förändrade situationen som patienten har hamnat i. För att patienten ska kunna bibehålla hoppet om en framtid är det viktigt med en stöttande omgivning som har kunskap och kan besvara patientens frågor och ge denne styrka. Att flytta patienten till en annan avdelning för att rutinerna är sådana vid överbeläggning pga. av nedskärningar i vården, kan göra att hoppet fråntas patienten. Att öka bemanningen tillfälligt på avdelningen då patientantalet ökar är ett bättre alternativ än att flytta runt patienten som hunnit skapa en vårdrelation och trygghet på den tillhörande avdelningen. Det framkom vidare att sjuksköterskorna upplevde stress då dessa inte hade tillräcklig kompetens, eller hade samarbetsproblem, otydlig ansvarsfördelning samt brist på tid. Enligt Teng et al. (2009) kan förmågan till att hantera stress bero på graden av kompetens och erfarenhet inom yrkesområdet som kanske också är beroende av en kombination av arbetsmiljö- och personliga faktorer. Faktorer som bidrog till negativ stress och otrygghet var bland annat brist på stöd av kollegor och arbetsgivare (Ibid). Kommunikation i arbetsgruppen är också viktig för att sköta patienten på ett tillfredsställande sätt och för att en trygghet ska uppstå i vårdandet. Kommunikationen mellan undersköterskan och sjuksköterskan upplevs som viktig, men även generellt för all vårdpersonal för att samarbetet ska fungera och för att undvika fel och brister. Exempelvis så finns bevis på att ett gott samarbete mellan sjuksköterskor och läkare resulterar i förbättrade behandlingsresultat och en mer optimal fördelning av arbetsuppgifter. I Leonard et al. (2004) har vinsten med en effektiv kommunikation och lagarbete visat sig vara en förutsättning för leverans av en säker vård med god kvalitet. Bristande kommunikation är dessutom en mycket vanlig orsak till ofrivillig patientskada. Kompetensen upplevs ibland också som otillräcklig enligt resultatet av denna intervjustudie och detta kan leda till att en osäkerhet uppstår om hur patienten ska tas om hand på bästa sätt. Problem i vårdens struktur, t ex att vården inte kan tillhandahålla lämpliga vårdinsatser på grund av brister i personalens kompetens, innebär ju också en risk för patientsäkerheten enligt Socialstyrelsen (2004). Om sjuksköterskan inte upplever sig nöjd med det arbete som hon utför samtidigt som hon har brister i sin yrkesprofession gör att situationen bör uppmärksammas och tas på allvar. Det framgår bland annat att sjuksköterskorna upplever det svårt att ha kontroll över sin arbetssituation eftersom de inte kan påverka flödet av patienter samtidigt som det kommer nya krav hela tiden. Skillnaden mellan kraven som organisationen ställer och den egna förmågan 13

18 blir då svår att balansera (Karasek & Theorell, 1990). Balans mellan krav och kontroll bör eftersträvas för att arbetsbördan ska upplevas som mindre stressande av sjuksköterskan. Enligt Cortese et al. (2010) är det viktigt med en arbetsledning som stödjer sina medarbetare och ger möjligheten till att kunna påverka och utveckla sin arbetssituation som sjuksköterska. Arbetsglädjen har då lättare att infinna sig bland personalen då ledningen inte hela tiden ökar kraven. Sjuksköterskan behöver också stöd samt ges möjligheten till att kunna påverka och utveckla sin arbetssituation genom att t.ex. höja sin kompetens. Patientorienterad handledning är en sådan handledningsform som pågår i mer än ett år där sjuksköterskan granskar och reflekterar över sitt eget arbete tillsammans med andra sjuksköterskor (Ohlson & Arvidsson, 2005). Sjuksköterskan får där sätta ord på känslor och reaktioner som uppstår i mötet med patienten och bearbeta dessa på ett medvetet sätt som bidrar till en ökad möjlighet att hantera stress. Handledning finns också i form av mentorskap där den enskilde sjuksköterskan får stöd och vägledning i sitt sätt att arbeta som sjuksköterska (Latham et al., 2008). Handledning är något vi måste bli bättre på att kräva från ledningen för att få möjligheten till att bearbeta situationer och ta lärdom av varandra. SLUTSATS En av uppsatsens slutsatser är att en ökad kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal är viktig för att fel och brister ska undvikas i sjukvården. Vid stressade arbetssituationer är kommunikationen ännu viktigare för att inte äventyra patientens säkerhet. Att använda utarbetade kommunikationsverktyg som t.ex. ISBAR tydliggör patientens situation så viktig information inte missas. Kommunikation är en viktig del i bemötandet av patienten. Vi kommunicera hela tiden, men på vilket sätt gör vi det? Vi behöver bli mer medvetna om kommunikationens betydelse för att skapa en bra relation med patienten. En god relation med patienten gör att både patienten och sjuksköterskan upplever tillfredsställelse i situationen. När relationen med patienten är etablerad vilket kräver en del arbete kommer slutligen tid att frisättas eftersom patienten nu är välinformerad och har funnit ett välbefinnande genom sin delaktighet i vården. Patientens livsvärld är utgångspunkten i vårdandet och den får sjuksköterskan tillgång till genom patientens berättelse om den upplevda hälsan och lidandet. Förnekandet av den lidande patientens upplevelser vid brist på tid har en stor inverkan på välbefinnandet eftersom patienten är beroende av vårdarens välvilja. Att som vårdare lyssna till det som patienten försöker förmedla oberoende av om patienten upplevs som förvirrad eller oklar är det viktigt att utgå ifrån patientens upplevelse av situationen, för att inte orsaka ett vårdlidande. Kommunikation är en viktig del av arbetet inom hälso-och sjukvården för att undvika fel och brister. Något som personalen kan träna på under utbildningsdagar för att göras uppmärksam på hur saker och ting kan uppfattas när man inte kommunicera med varandra. 14