Read this story in English. My personal story

Transkript

1 My personal story Sweden 23 Female Primary Topic: CHILDHOOD / FAMILY LIFE / RELATIONSHIPS Topics: EDUCATION IDENTITY LEISURE PROFESSIONAL CAREER SOCIETAL CONTEXT Key actors: family member Year: conflict family life fatherhood household assistance roles/role pattern upbringing degree/diploma orientation femininity masculinity resistance sports (un)-paid work labour conditions occupation/job salary/income/allowance sanctions Read this story in English R: (...) I think about when I meet my relatives. We are six cousins, two boys and four girls. When I started thinking about this I realized that it is expected of us girls to help to clear 1

2 the table and do things and the boys just sit down. I: How does this happen? R: I don't think it happens in any other way than that we [the girls] rise and the boys don't. It's not something we talk about, it just happens I: Yes... How does this feel? R: Well... I guess it feels okay. And it doesn't happen so often since we don't meet so often. But I think the way we look at this is a bit different between these three families... In my family, we are two sisters, so there hasn't been any [gender] difference, but it feels like as if there are different levels of awareness in the different families, and a difference as to how often things are discussed around the kitchen table I: Do you know why this has happened? R: I think it depends on what you are used to... Well, you sense what you are expected to do, but you also do what you think is right. If you haven't felt that you should help doing things; if you aren't asked to, it doesn't come naturally, but if it's a part of a general feeling of this is what you do, then you rise and do it... I think it is much like that, unconscious thoughts or feelings about what to do. R: And that is... if I think further, now that I start to talk about it, this does not only concern the younger generation, but also the parents. My relatives play golf but my father doesn't, so he's in the kitchen, helping out, but none of the men from the other families do that, because they are busy gol ng or watching the TV. So, perhaps it is more natural that everyone helps in my family. I: (...) Will you try to change this? 2

3 R: Perhaps not in this particular context, it's a bit sensitive... It's quite interesting, especially as my uncle has a hot temper - if something goes wrong, then... You hardly dare to cut the bread, because the slices could get a bit too thick [laughter]. My mother described this as a bit Norénian [Norén is a Swedish playwright who has done famous plays about family parties ending in disaster], and she has a point, it is very much that you can't do anything wrong, and everyone and everything amounts to not making certain people angry... So I think it would be hard to bring these things up in this particular context... But, if you are aware and see what happens you can make sure that these patterns don't form in other families or in other contexts, I: That's right, that's right... I wonder how you would do that. Do you have a theory? R: No, I think that... In my family we discuss, we talk about these things and that's the normal thing to do for us. R: (...) I was thinking about us being three very different families. In my family I feel that there is another kind of awareness, and my parents have the same level of education, while among the other parents', the man earns much more money and has a fancy job. That could also affect which role you take, I guess. I: (...) That's right, your parents are doctors, right? R: Yeah, that's right. I: Then one can imagine that your mother already took a step into another... R: Exactly. The way she told it she had not really felt that it was any difference between men and women [while studying at the university], and when she started working it came as a huge chock... I: Yes, okay, 3

4 R: Being a female doctor wasn't easy... The bosses very clearly diminished the women and were happy about the men... She started female doctors' networks and stuff... I think that as long as you are in school [university] you are quite protected. I: How do you think it will be when you start working, do you think things have changed since when your mother started working? R: I don't know, I have no idea. Not entirely, no... Read this story in Swedish I: Då ska vi se. Det känns alltså okej att vi spelar in? R: Ja, det gör det. g vill ha det på band också. R: Ja. I: Vill du berätta om ett tillfälle när du... upplevde att det faktum att du är man eller kvinna spelade roll? R: För det första ska jag säga att jag tyckte det var väldigt svårt. Att det är väldigt många tillfällen som jag inte upplever det, alls. Jag tror att det kan ha lite att göra med att jag faktiskt läser nåt tekniskt så att man, att den bilden av att man som kvinna inte har koll på till exempel teknik och naturvetenskap I: just ja R: försvinner ju, så, men... Jag kom att tänka på när vi träffar min släkt, då är vi sex kusiner, det är två killar och fyra tjejer. När jag då började tänka på det så insåg jag att det förväntas av oss tjejer att hjälpa till att duka undan och xa och göra sånt och killarna går och sätter sig 4

5 I: just det R: och det är ganska tydligt liksom, och jag har inte tänkt på det innan I: Ja R: Men... ja I: Hur går det här till, eller, hur...? g tror inte går till på nåt annat sätt än att vi reser oss upp, och killarna inte gör det liksom. Det är inget uttalat, utan det är mest att det blir... Är det så att, hur känns det liksom, eller hur...? R: Ja alltså... det känns väl också helt okej egentligen, absolut. Och det är inte så ofta det händer, det är inte så ofta vi träffas... Men det, jag tror att det är lite olika i de här tre familjerna, lite olika hur man ser på det, som I vår familj, nu är vi i och för sig två tjejer, så då har det inte kunnat bli någon skillnad egentligen, men det känns som om vi har lite olika form av medvetenhet och hur mycket man diskuterar saker och ting, kring köksbordet och sånt, i de olika familjerna I: Vet du hur det här har uppstått, eller hur har det liksom blivit så? R: Jag tror det är ganska mycket vad man är van vid R: Alltså att man, att man känner lite av vad som förväntas av en men också att man gör det man tycker är rätt, och har man inte känt att man borde, att man borde hjälpa till att xa, det faller sig ju inte naturligt att bara göra det om man inte blir ombedd liksom, men ingår det i en allmän sån där känsla av, att det är det man gör, då reser man sig och gör det, jag tror det är mycket så, undermedvetna tankar kring eller bara känslor om vad man ska göra 5

6 hade det känts konstigt att inte, eller, att inte hjälpa till, om du nu har börjat tänka på det... R: absolut R: Det tar emot liksom att sitta kvar om andra reser sig tycker jag..[ohörbart].. det tycker jag gäller i de esta sammanhang liksom.. Även på andra ställen då? R: Mm. Jag tänker att jag kan ju lika gärna göra, det är inte så svårt liksom... tror du att de här andra personerna tänker R: ingen aning faktiskt. Jag tror inte att de är så medvetna, eller att man ser det I: nej R: Och det är, om jag tänker vidare, nu när jag börjar prata om det, så gäller det ju verkligen inte alls bara den yngre generationen, utan även på föräldranivå, och där kan jag väl också se att, att det här är en väldigt golfspelande släkt, men min pappa spelar inte golf till exempel, så han står i köket och han hjälper till och sånt, men det är ingen av de andra männen i familjerna som gör det, för de är upptagna med sin sport eller sitt tv-tittande och så. Så det kan ju också ha att, att i min familj är det lite mer självklart att alla hjälps åt kanske, jag vet inte I: vad intressant, är det så att de, då står de också pratar om golf eller vad gör de när..? R: de spelar, de spelar golf mycket I: Jaha! 6

7 R: Det brukar vara, vi träffas ofta på såhär högtider och så, så det är mycket som ska förberedas, eller att man, ja men jag måste se det här på tv just nu, eller, vi sätter oss och tar en öl R: och så vi alltid medan vissa sitter och dricker öl, är det alltid några som står kvar i köket I: just det. Vad intressant. Upplever du att... kommer du att försöka förändra det här eller är det nåt som... R: Kanske inte just i det här sammanhanget, det är lite känsligt... Det är ganska intressant, särskilt som han, min mammas bror, som [ohörbart] har ett väldigt temperament, om nåt blir fel, så... man får, vågar bara nästan skära upp brödet, för det kan ju vara så att skivorna blir lite för tjocka [skratt] Min mamma beskrev det som en aning Norénskt vid nåt tillfälle, och lite ligger det väl i det också, att det är väldigt såhär, man får inte göra fel, och alla, allt går ut på att inte göra vissa personer arga... Så jag tror det kan vara svårt att på nåt sätt lyfta såna här saker, i just det sammanhanget... Men, är man medveten och ser vad som händer så kan man ju se till att undvika att såna mönster skapas i andra familjer eller andra sammanhang I: just det, just det. Undrar hur man gör då. Har du någon teori? R: Nej, jag tänker att, om man tänker sådär, min bild av min egen familj är att man diskuterar, och att man pratar om såna här frågor och att det inte är något konstigt [Respondentens andra narrativ tar vid] I: Din förra, din första berättelse handlade om din släkt, och hur det här, det verkar ju också vara nåt som nns i båda generationerna, även bland dina kusiner, och morbröderna då och fastrarna och så 7

8 I: så det är lite samma mönster i båda [historierna], så... I: upplever du att det, att, också fråga, det verkar ju vara nåt som ligger lite i luften liksom, det är inget som nån gör aktivt, inget som du gör aktivt heller liksom "Nu ska jag göra som en icka" R: Nej precis, utan det är mest att det är någon slags känsla, jag tänkte lite på det är med att, det är ju tre familjer, väldigt olika, och jag upplever ändå att i min familj, det nns lite en annan medvetenhet, och där så, och mina föräldrar har ju samma utbildningsnivå, medan de andra föräldrarna så är det mannen som tjänar betydligt mer och som har na jobb så. och det kan ju också påverka hur, vilken roll man intar tänker jag ha! Ja det kan säkert nnas en, ja... spännande... R: och det liksom, föräldrarnas beteende förs ganska lätt över på barnen I: mm. Men ändras också ju. och det är ju det som är så intressant, vad är det som gör att det går vidare och vad är det som gör att det förändras. Just ja, dina föräldrar är läkare, visst är det så? just det I: Då kan man tänka sig att din mamma redan har tagit steget in i en annan.. R: Precis. Ja, så som hon har berättat det, när hon började jobba efter att då ha pluggat och inte riktigt känt av att det var så stor skillnad på män och kvinnor, och sen började jobba, och det kom som en sån jättechock ha, okej R: att komma som kvinnlig läkare var inte lätt liksom 8

9 I: Jaha.. okej R: Med chefer som väldigt tydligt förminskade kvinnorna och gladde sig för männen, och så startade hon såhär kvinnliga läkarnätverk och sånt.. att de jag tror också det att så länge man pluggar så är man väl ganska skyddad på nåt sätt I: Hur tror du det kommer bli när du kliver ut i arbetslivet, tror du att det har förändrat sen din mammas tid liksom R: Jag vet inte. ingen aning faktiskt. Inte helt och hållet, tror jag inte I: nej R: men sen är det, det handlar ju lite om att, liksom hur man själv gör, R: sen kanske man har mer eller mindre motstånd just det. det kan nnas olika strategier, typ om din mamma startade nätverk, det kan vara en väg eller I: Spännande I: Vill du? Känner du dig klar? I: då trycker vi på stopp 9