Vart har all kunskap om kostens betydelse för hälsa och sjukdom tagit vägen?

Transkript

1 Vart har all kunskap om kostens betydelse för hälsa och sjukdom tagit vägen? Under de första 3-4 årtiondena av 1900-talet gjordes stora framsteg inom näringsforskningen. Man upptäckte då bl a de flesta av våra vitaminer och det gjordes en rad experiment kring kostens betydelse för sjukdom och hälsa. En av de mest framstående forskarna på området var Sir Robert McCarrison, en engelsk militärläkare som bl a var ansvarig för det indiska centret för näringslära i Coonoor. Under 1920 och 1930-talet skrev han en rad vetenskapliga artiklar i ämnet kost och hälsa och presenterade sina rön i många muntliga framföranden. Hans arbete var så framgångsrikt att det engelska läkaresällskapet startade en speciell sektion för näringslära Nedan är en översättning av hans tal då sektionen bildades, vilket hölls vid det årliga mötet inom British Medical Association. Det är en sammanfattning av hans arbete inom ämnet kost och hälsa och visar på hur fundamentalt avgörande kosten är för att hålla oss friska. Så här säger McCarrison. Detta är ett historiskt ögonblick. Bildandet av sektionen för näringslära är ett erkännande från sällskapet att kunskapen om näringsämnenas betydelse är en integrerad del av den medicinska vetenskapen. Den nyaste av sektioner, men inte den minst betydande. Snart kommer den dagen då näringslära inte bara är något man ängar sig åt då och då utan det kommer att bli ett ämnesområde som ständigt gör sig påmint. För med den snabba utveckling som idag finns inom området så kommer näringsläran snart att vara grundfundamentet för rationell sjukvård. Förhoppningsvis kommer inte den här sektionens arbete i framtiden att vara begränsat till de medicinska aspekterna av fysiologi, biokemi och patologi utan också vara en del av lantbruks- och veterinärvetenskapen. Trots att näringsläran är en ny vetenskap har den redan omslutit alla delar av medicinen. Det passar därför bra att i min föreläsning ta upp hur näringsläran har betydelse för alla de andra 19 sektionerna som är en del av detta årsmöte. Men hur förhåller sig egentligen den traditionella medicinska vetenskapen till näringslära? För att kunna svara på den frågan måste vi först definiera medicinsk vetenskap och näringslära. Ser vi i en allmän uppslagsbok så definieras medicinsk vetenskap såsom vetenskapen och förmågan att förebygga, behandla och bota sjukdomar. Alltså inte enbart hur man behandlar sjukdomar. Det viktiga är den första delen, förebygga, står före behandla och bota. Den medicinska vetenskapen är egentligen vetenskapen om hur man håller sig frisk. 1

2 Och vad är då näringslära eller näringsfysiologi? Det är de fundamentala funktionerna i kroppen som vår hälsa är beroende av. Det är inte bara kunskapen om näringsämnena i maten som det står i en del lexikon. Mat är vad som krävs för att få näring, näringslära är hur vi utnyttjat den den serie av processer som sker för att kroppen skall kunna utnyttja näringen i maten. Den består i hur vi tar upp maten i kroppen genom kemisk nedbrytning och assimilering samt vår metabolism, dvs hur den ger oss energi för att hålla värmen, röra våra muskler och sköta de interna kroppsliga processerna. Men näringslära är också hur vi använder näringsämnena för att bygga upp och reparera det kroppen består av och hur man tar vara på det avfall som produceras. En av de primära processerna inom näringsläran är således att bilda och upprätthålla funktionen för alla kroppens olika organ. Och då hälsa är det tillstånd i kroppen då alla organ och processer i kroppen funktionerar optimalt är det med andra ord hålla oss friska genom att upprätthålla alla kroppens funktioner i perfekt ordning. Näringens huvudsyfte är således att på ett tillfredställande sätt se till så att alla kroppens funktioner fungerar så att det inte förekommer några störningar, dvs det vi kallar för sjukdom. Det är så förhållandet är mellan hälsa och sjukdom ämnet på dagens föreläsning och svaret på frågan; hur förhåller sig näringslära till den medicinska vetenskapen? Tidigare kunskap inom näringslära visade på sambandet mellan energiinnehållet i vår mat i relation till våra kroppsliga aktiviteter. Den visade också på hur viktigt proteinet är som en del av vår näringstillförsel. Men det är bara under de senaste åren vi har fått klart för oss hur viktigt det är med andra essentiella komponenter, såsom vitaminer och mineraler, för att upprätthålla de vitala funktionerna. Dessa studier har lett till en helt ny syn på orsaken till sjukdom, något som kan summeras enligt följande: fel föda fel näringsämnen felaktig funktion felaktig struktur dålig hälsa sjukdom. Det är den här nya kunskapen inom näringsläran, och inte vårt behov av energi, som idag har betydelse. Som vi alla vet så består näringsläran av en rad faktorer: maten i sig och hur den produceras, nödvändig syresättning av blodet och kroppens vävnader, hur effektiva processerna är för matsmältning, upptaget i kroppen, cirkulationen och utsöndring. Faktorer som har betydelse för dessa processer är tillräckligt med motion, vila och sömn, avsaknad av stress och överdrivna negativa känsloyttringar, god hygien, solljus och ärftliga faktorer. Det absolut viktigaste är dock att födan har en sådan sammansättning att den ger alla de essentiella ämnena så att alla processer i kroppen skall kunna utföras på ett tillfredsställande sätt. Likaså kan bristen eller tillförsel i felaktiga proportioner, av något eller några av de essentiella ämnena, påverka processer i kroppen som gör problemen ännu värre, och på så vis skapa en ond cirkel. Ensidig föda kan ge upphov till försämring av de processer som ingår i matsmältning, näringsupptag och ämnesomsättningen inne i cellerna. Otillräcklig syresättning av blodet och vävnad kan t ex bero på felaktig föda. Oro och upprördhet kan vara orsakad av felaktig föda. Defekter i sammansättingen av dieten kan ge upphov till oönskade effekter vid överexponering av solljus. Mat är den helt avgörande faktorn när det gäller hur människans näringsfysiologi fungerar. Det är grundstommen till hälsan; den viktigaste faktorn när det gäller att bekämpa våra sjukdomar. Nu framstår frågan: Vilka är då de ämnen som påverkar vår fysiologi och var kommer de ifrån? De är så vitt man vet idag (1936), syre, vatten, och nedbrytningsprodukter av protein, fett och kolhydrater 2

3 samt mineraler och vitaminer. Förmodligen finns det andra ämnen, vem vet? Vad som egentligen är viktigast är att se på de råvaror, intagna i lämpliga proportioner, som med säkerhet ger de bästa näringsmässiga förutsättningarna och därmed hälsa hos människorna. Förutom rikligt med vatten är dess matvaror: 1. En bra blandning av fulkornsprodukter eller bra fullkornsbröd 2. Mjölk och mjölkprodukter såsom smör, ost, surmjölk och kärnmjölk 3. Ägg 4. Bladgrönsaker 5. Rotfrukter potatis, morötter etc 6. Baljväxter 7. Frukt 8. Kött Att dessa matvaror tillför alla de beståndsdelar, kända och okända, som behövs för ett hälsosamt liv är uppenbart genom att de är ingredienser i nationaldieten hos vissa folkslag i norra Indien vars fysik och hälsa, hos dem som äter dieten till fullo, är oöverträffad på jorden,. Likaså genom det faktum att albinoråttor som får motsvarande diet kan upprätthålla en fullkomlig hälsa. De flesta av dessa matvaror är nu betraktade som hälsomat av den moderna näringsforskningen något som dessa folkslag kände till för hundratals år sedan. Om mat är grunden till hälsa så är de nämnda ingredienserna dess grundstenar. Om man äter dem i rätt proportioner finns de ingen anledning att fundera på hur mycket man får i sig av det ena eller andra näringsfaktorn. Dessa födoämnen tillför alla näringsfaktorer i rätt proportioner i förhållande till varandra. Detta förutsätter dock att de är producerade på en jord som inte är utarmad på de för växterna nödvändiga näringsämnen som t ex jod, vilket tillförs människan via växterna eller djuren som betat på marken. Vi är liksom de andra djuren på jorden produkter av markens växtlighet. Rätt sammansättning av födan är viktig under alla livets skeden, men absolut viktigas är den under uppväxten. Det är då kroppens alla beståndsdelar utvecklas och byggs upp. Många av de brister i struktur eller funktion som då kan uppstå av felaktig föda kommer senare i livet att kunna vara orsaken till sjukdom. Så långt näringens generella betydelse för medicinen. Som kontrast kan vi blicka på dess specifika betydelse för bakteriologi och internmedicin. Vi kan börja med näringsläran i förhållande till infektioner. För inte så länge sedan tog Clausen upp den frågan till kritisk granskning. Hans generella slutsats var enligt följande. Motståndskraft mot infektioner har mycket att göra med den diet man äter. Ett litet underskott på vitamin A eller vitamin C ger definitivt sämre motståndskraft mot infektioner. I vissa fall kan brist på något av B-vitaminerna ge samma effekt. En brist på Vitamin D kan som så inte öka infektionsrisken, men om man samtidigt har lite låg nivå av Vitamin A blir konsekvenserna värre. Det är högst troligt att en marginell brist på något vitamin ger en sämre motståndskraft mot infektioner. Det bör påpekas att förutom vitaminer så kan brist på proteiner och vissa mineraler, främst kalcium, vara en viktig orsak till sämre motståndskraft mot infektioner. 3

4 När det gäller internmedicin kan förhållandet näringslära och sjukdomar bäst illustreras av hur det påverkar matsmältningen och de endokrina körtlarnas funktion. Den förra, en högst specialiserad mekanism som skall se till så att kroppen kan få tillgång till alla de näringsämnen den behöver, och den senare också en högst specialiserad mekanism som är designad att kontrollera och koordinera en stor mängd kemiska reaktioner av vilken hela näringsläran består. Om vi först studerar hur matsmältningen påverkas av dåligt sammansatt föda lite närmare så ska vi se att det är en mycket viktig faktor för uppkomst av sjukdomar. Detta upptäcktes främst via försök med apor som matades med föda med flertalet brister lågt innehåll av vitaminer och mineraler och mycket kolhydrater. Något som är ganska vanligt i den mänskliga dieten. Det viktiga för en frisk matsmältningskanal är tillräckligt med vatten, protein, vitaminer och mineraler. Att diskutera vattnets betydelse för en bra matsmältning behöver vi inte lägga tid på. När det gäller proteiner, och dess beståndsdelar aminosyrorna, så är de viktiga för att kroppen skall kunna bilda alla de enzymer som är nödvändiga för att bryta ner maten. Likaså är en tillräcklig tillförsel av aminosyror viktig för att katalytiska ämnen såsom glutation, adrenalin, tyroxin och insulin skall kunna framställas i kroppen. Vad gäller mineraler så räcker det med att påpeka att de är beståndsdelar i alla celler, inklusive de som finns i matsmältningskanalen. Dess funktion är att styra cellernas permeabilitet, musklernas sammandragning och känsligheten hos nerverna. Likaså är de viktiga beståndsdelar i magsafterna. Ett tillräckligt tillskott av dess är därför en grundläggande förutsättning för en väl fungerande mage och tarm. Vitaminerna A, B-komplexet, och C har alla en avgörande betydelse struktur och funktion av matsmältningskanalen. Brist på vitamin B1 (Tiamin) gör t ex att magsäcken förlorar sin sammandragningsförmåga vilket i sin tur sätter ner aptiten samt sekretionen av magsaft och förmågan att tömma magen så att födan kan föras vidare i tarmsystemet. Brist på vitamin B2 (Riboflavin) försvagar epitelet i matsmältningskanalen. Brist på vitamin A gör att vi lättare får inflammation och infektion i tarmen, vilket förstärks vid brist på vitamin C och B-komplexet. Brist på vitamin C kan också orsaka blodstockningar och svulster. Experiment på djur har tydligt visat att dessa brister skapar uttänjd magsäck, gastrit, magsår och inflammationer i både tunn- och tjocktarm. Det faktum att ca 25 % av människorna i det här landet har dessa problem och samtidigt en diet som har stora brister på dessa ämnen är också ett tydligt bevis. Ser vi vidare på hur felaktigt sammansatt föda påverkar våra endokrina körtlar så är binjurarnas funktion beroende av vitamin A och B. Ser vi på sköldkörteln så är den beroende av tillräcklig tillförsel av jod och flertalet vitaminer och protein, men påverkas också negativt av för mycket fett och kalcium. Bukspottkörteln utarmas av en diet rik på kolhydrater och med brist på vitaminer. Likaså kan reproduktionsförmågan bli sämre beroende på vissa näringsbrister i födan. Redan för många år sedan påpekade jag hur ensidig föda med brister på vissa ämnen kan påverka hormonproduktionen och signalerna i de sympatiska nerverna. Detta leder följaktligen till bristande funktion hos de körtlar som styr och reglerar en normal ämnesomsättning. För femton år sedan skrev jag följande: Jag vill speciellt uppmärksamma de brister som finns i felaktigt sammansatt föda på matsmältningen och de endokrina körtlarna som har betydelse för de metabola processerna. Effekterna av detta är grunden för alla de sjukliga tillstånd som finns i matsmältningskanalen och diffusa tillstånd av obehag som så många lider av idag, något vi haft 4

5 mycket liten kunskap tidigare. Jag upprepar det citatet idag med eftertryck eftersom dess sanningshalt åtskilliga gånger stärkts under de år som gått sen dess. Sambanden mellan näringslära och obstetrik och gynekologi är många. Det bör räcka att enbart ge några exempel. Se bara på de svårigheter engelska sjukan och benvävnadsuppmjukning ger vid en förlossning. Förhållandet mellan de vi äter, och då framförallt fett, mineraler och vitaminer, till fertilitet, graviditeten och amningen. Förhållandet mellan linolensyra (omega 6) när det gäller att förbättra fertiliteten och hur viktigt det är med fett för att överföra vitamin A genom moderkakan till fostret. Hur viktigt det är med tillräckligt med vitamin A, B och C och kalcium, fosfor, magnesium och järn till en gravid eller ammande kvinna. Likaså tillräckligt med vitamin D och E samt jod. Vitamin E är speciellt viktigt för att förhindra spontana aborter. Brist på vitamin A kan mer specifikt ge förhårdnader i slidväggen, förlängd graviditet, besvärlig förlossning, blödningar i livmodern, störningar i moderkakans tillväxt, blödningar och vävnadsdöd i livmodern symptom som i sin tur kan orsaka olika typer av infektioner eller inflammationer. Det är sant man hittills bara studerat detta i experiment med råttor, men det är högst troligt att motsvarande problem uppkommer hos kvinnor. Det intressanta är också att dessa problem uppstår hos råttor även när de inte har så allvarliga brister av vitamin A att de orsakar xerophthalmia (oförmåga att producera tårar), ett symtom som bara uppkommer vid alvarligt vitamin A brist. Alla ovan beskrivna symptom visar på hur viktigt det är att alla presumtiva mödrar och gravida, samt ammande kvinnor, får en väl balanserad föda. Något som faktiskt är lika viktigt för barnet som för modern. När det gäller kirurgi så kommer behovet säkerligen att minska om människor får hjälp av läkarvetenskapen att äta en bättre sammansatt kost. Det gäller speciellt den kirurgi som berör våra inre organ. Men på samma sätt som kirurgin tog stora kliv framåt beroende på Listers upptäckt av de antiseptiska metoderna så kommer hela läkarvetenskapen att utvecklas i positiv riktning genom de senaste rönen inom näringsläran. Vad gäller kirurgi bör det också påpekas hur viktigt en rätt sammansatt kost är för läkning av kirurgiska ingrepp, frakturer och kroniska ben och ledbesvär. Ser vi sedan på anatomi och dess förhållande till näringslära så är det givet att ben och vävnadsstruktur har stor betydelse av vad vi äter. Den kunskap som nu finns när de gäller de förändringar som sker i vävnader beroende på felaktig föda är minst lika viktig som den tidigare kunskapen man lärde ut om hur normal vävnad ser ut. Fysiologi och biokemi är nära sammanbundna med läran om näringsämnenas betydelse för hälsan, man kan säga att det är delar av den. När det gäller biokemin så är dess uppgift att identifiera de olika näringsfaktorerna och framställa dem. Något man lyckats bra med. Men i det virrvarr av vitaminer och andra biokemiska näringsfaktorer finns dock risken att den vanlige läkaren inte förstår att det enda han behöver göra är att råda sina patienter att äta de olika födoämnena som tidigare nämnts, i rätt proportioner och i det skick som naturen framställt dem. På så vis kommer naturen själv att ge svar på hur mycket vitaminer, mineraler och ändra näringsfaktorer kroppen behöver på ett mycket säkrare sätt än vad någon biokemist kan säga. Nu är det kanske på sin plats att säga några ord om nomenklaturen när det gäller vitaminerna. Man brukar fortfarande benämna dem som extra kostfaktorer eller som ämnen som motverkar olika bristsjukdomar. Det är dags att frigöra dem från dessa begränsande deskriptiva benämningar. De är nämligen inga extra faktorer utan de är essentiella ämnen och inte på något sätt underordnade de övriga ämnena i födan. De är ämnen som är oumbärliga i varje steg av näringsläran. Det gäller allt 5

6 ifrån att reglera aptiten till upptaget av näringen i kroppen och dess celler till utförseln av restprodukter från ämnesomsättningen. Substanser som är så viktiga, att om man inte får tillräckligt av dem, så kan inte normala strukturer eller funktioner i kroppens organ eller andra delar upprätthållas. De är lika viktiga för kroppen som motoroljan är för en bil. Det är sant att de också är botemedel mot den ena eller andra bristsjukdomen, men de har, vilket jag påpekat för många år sedan, många fler och viktigare funktioner än att förhindra lidandet från dessa sjukdomar. Det största problemet med det gamla sättet att tänka är att man förleds att tro att det inte kan finnas någon brist på vitamin A om man inte har xerophthalmia eller att det inte kan finnas någon brist på vitamin B1 om man inte har beri-beri osv. Man ser det hela som svart eller vitt. Men det är låga nivåer i födan eller det dåliga upptaget eller utnyttjandet i kroppen, och inte den fullständiga avsaknaden, som orsakar de mest frekventa problemen för människors hälsa. Näringslära har också ett nära samband med psykologi och neurologi. Holt skriver; Den snabba tillväxten av hjärnan och nervsystemet utsätter det växande barnet för stor mottaglighet för störningar i nervsystemet om det finns brister i dieten. De flesta av de neuroser som uppstår i barndomen är beroende på felaktig näring. Huvudvärk, sömnlöshet, danssjuka, vanliga spasmer och hysteriska utfall och en rad andra symptom kan man komma tillrätta med genom att ändra på de matvanor som egentligen är grundorsaken till problemen. Förhållandet mellan diet och intelligens eller efterblivenhet hos skolbarn, den mentala kapaciteten och pellagra, det ömsesidiga beroendet mellan fysisk och psykisk hälsa är andra exempel där dieten och psykologisk medicin hänger ihop. Det är nu helt klarlagt att brist på vitaminerna A, B1 och B2 har viktiga funktioner när det gäller utvecklingen av ett väl fungerande nervsystem. Ett slående exempel på detta är de försök jag gjort på cellkulturer i Nutrition Research Laboratories i Coonoor. Där kunde man se att embryonal nervvävnad inte växte till sig i plasma från djur som berövats antigen vitamin A eller vitamin B. De problem man kunde se hos nervvävnaden var olika former av degenerering. Andra klara exempel på hur nervfunktionen påverkas av vitaminbrist är de nervförändringar man ser hos personer med pellagra och beri-beri. Ortopederna har kopplingar till näringslära då många av de bensjukdomar vi har beror på felaktig diet. Det gäller allt från engelska sjukan och osteoporos till hur snabbt benbrott läker. Näringslära har också starka kopplingar till de sjukdomar som berör öron-näsa-hals. Det gäller främst de förändringar som sker av slemhinnan vid underskott på vitamin A. Dessa förändringar gör att försvaret mot infektioner minskar så att man betydligt lättare blir sjuk i öroninflammation och halsfluss. Det är också allmänt känt att undernärda och försvagade barn lättare får infektioner i öronnäsa-hals. Det är i princip omöjligt att ha sådana barn på en vårdavdelning i en eller två veckor utan at de får snuva, ont i halsen, öroninflammation, bronkit eller lunginflammation, skriver Holt. Något som får en att minnas de mörka åren vad gäller kirurgin och alla dess följdinfektioner som fanns före introduktionen av Listers läror. Dessa barn har också ofta uppsvällda halsmandlar, något jag också observerat i mina experiment med undernärda råttor. När det gäller tuberkulos och kosten så kommer jag alltid att tänka på sanatoriet i byn Papworth. Inte ett enda barn som föddes där under sanatoriets 20 åriga existens fick tuberkulos. Ändå är dessa barn söner och döttrar till föräldrar som alla hade tuberkulos och därmed i ständig kontakt med dem. Detta har åstadkommits genom att barnen fått fullgod näring, vilket gjort dem motståndskraftiga 6

7 mot infektioner, samt att de kunnat undvika höga doser infektiöst material då anläggningen var försedd med ett rikligt antal för ändamålet avsedda spottkoppar. Det finns alltså ett starkt samband mellan infektioner och inflammationer i luftvägarna och felaktig näring. Det visar inte minst de försök som gjorts på råttor där de fått äta den typ av mat som förtärs av personer i England och Wales där var tionde person har frekventa sådana problem. Det är då främst brist på vitamin A som är orsaken till detta. När det gäller huden och dess åkommor är finns också et starkt samband med felaktig näring: lätt undernäring, vätskebrist, proteinbrist, brist på vissa mineraler (främst järn, fosfor, kalcium och jod) samt vitamin brist (främst A, B och C) orsakar ofta problem med detta organ och kringliggande vävnad. De symptom som uppkommer är torrt och oelastiskt skin, förhårdnader, slapphet, rynkor, dålig hårväxt, risigt hår, håravfall, dålig sårläkning, dålig ärrvävnad, eksem, seborré och en rad andra åkommor beroende på dålig funktion hos hudcellerna. Det är främst i form av behandling av sjukdomar som näringsläran kommer att ha sin största betydelse. Tidigare när läkare gav råd om kosten så gällde det att förhindra att vissa känsliga organ inte tog mer skada. Nu börjar de tänka mer hur kosten generellt kan förbättra hälsotillståndet för patienten, säger McLaster. Det är i första hand hela patienten som måste behandlas och inte den specifika sjukdomen, och vid den typen av behandling finns det inget som är viktigare än fullgod näring. Det är bara att se på vad fulvärdig kost har gjort för behandlingen av tyfus, magsår, njurinflammation, högt blodtryck, diabetes, tuberkulos, kronisk artrit, eklampsi, mm. Något som uppnåtts genom en total förändring i kosten så att patienterna fått en fullvärdig kost med alla de vitaminer och mineraler som behövs för att upprätthålla och återskapa frisk vävnad i kroppen. Genom en fullvärdig kost kan patienterna, med några få undantag, läka sig själv. Här kommer alltså den nya kunskapen om näringslära till läkarens hjälp så att patienterna kan ges de bästa kostråden för snabbast läkning. Det finns många exempel på hur fullvärdig kost hjälpt människor som levt i missär. Ett av de tydligaste exemplen är de som miss McMillan nämnde i sin bok The Nursery School när hon beskriver hur illa medfarna barn från slummen genom en förbättrad kost och omvårdnad på förskolan i Dentford blivit av med engelska sjukan, bronkit, inflammationer i öron och näsa, svullna lymfkörtlar eller karies. Efter att blivit väl närda i ett par år hade i princip alla blivit av med de krämpor de hade då de började på förskolan. Genom sådana vittnesmål har vi definitivt kunnat visa på orsaken till dessa sjukdomar. Tyvärr vet vi också att det finns en stor andel av befolkningen som inte ser till att de får en fullvärdig kost eller ens vet om vad de skall äta för att få en tyvärr något som kännetecknar vår värld idag. Det är dock fel att tro att det bara är fattigdom som gör att folk inte får i sig rätt näring. Ett överflöd av mat är ingen garanti för att man inte skall få näringsbrist eftersom det finns en rad faktorer såsom fördomar, okunskap och gamla vanor, ofta hindrar människor från att göra de hälsosamma valen när det gäller födan. För att komma åt problemet måste vi läkare snarast utbilda oss själva så vi kan sprida kunskap åt gemene man. Om vi inte har utrymme i vår läroplan, låt oss då istället ersätta en del av den kunskap som idag lärs ut kring sjukdomar med kunskaper om hälsan, och då främst näringslära, vilken är hälsans grund. Jag är nu framme vid den sista av läkaresällskapets sektioner medicinsk historia. I hela den medicinska historien finns inget kapitel som är mer fyllt med hopp och som är så inspirerande, när det 7

8 gäller människans framtida hälsa, än det om näringslära. Den första delen av kapitlet beskriver hur felaktigt sammansatt föda kan orsaka skörbjugg och beri-beri. Därefter följer historien om vitaminernas upptäckt och hur mineralerna och andra näringsfaktorer har betydelse för en normal utveckling av människans hälsa. Tålmodig forskning som gett grunddata ur vilken slutsatser har dragits varpå nya fakta sedan har kompletterat bilden. Det är så forskning bedrivs, det är på så vis som forskningen inom näringslära har bedrivits. Av Major-General Sir Robert McCarrison, C.I.E., M.D., D.Sc., LL.D., F.R.C.P., I.M.S., Read in opening a discussion in the Section of Nutrition at the Annual Meeting of the British Medical Association, Oxford, 1936 Översatt av Pehr-Johan Fager, maj 2011 Publicerad i British Medical Journal den 26 september,