SprängNytt. Ny vår för Lovisa - sida 10. Tän(k)t var det her! - sida 20. Sprängkurser våren sida 22. Ny utökad LP-serie - sida 26

Transkript

1 SprängNytt Nr. 2 December årgang Ny vår för Lovisa - sida 10 Tän(k)t var det her! - sida 20 Sprängkurser våren sida 22 Ny utökad LP-serie - sida 26 Kundmagasin från 1

2 Innehåll Inga dynamitarder i Saltvik Orica Mining Services minsta kund Bergsprängningskommitténs 53: e Diskussionsmöte Ny vår för Lovisa Roland Mattsson beredd på allt Höjdbygg på djupet Tän(k)t var det her! Sprängkurser våren 2008 Guldglans på gruvindustrin Ny utökad LP-serie Årets bergsprängare Nr 2 December 2007 Årgång 21 Ansvarig utgivare: Knut Nilsen Redaktör: Thor Andersen Redaktionskommittè: Thor Andersen. Svein Hegna Ari Kainulainen, Jan Kristiansen Hanne Merete Nilsen Adress: Dyno Nobel Sweden AB Gyttorp, Nora Telefon: Kommentarer, idèer och förslag till innehållet i denna tidning välkomnas till redaktionen för SprängNytt! Vi i Orica Mining Services önskar alla läsare God Jul 2

3 Vi har i år, liksom många år tidigare, valt att skänka en summa pengar till förmån för SOS-Barnbyar. Vi tror detta är en fin ersättning för den traditionella julhälsningen. Genom vårt bidrag hoppas vi att fler föräldralösa och lidande barn i världen skall få en chans till bättre uppväxtmiljö. Långsiktig hjälp till utsatta barn SOS-Barnbyar tar hand om föräldralösa och övergivna barn och ger dem ett hem, en familj och utbildning. Organisationen har byggt och driver över 470 SOS-Barnbyar i 132 länder samt över skolor, sjukhus, sociala center, yrkesskolor, ungdomshem och andra projekt. SOS-Barnbyar är politiskt och religiöst obunden och arbetar för att förverkliga FN:s Barnkonvention. Barnbyn är plattformen En barnbyfamilj består av sju till tio barn och en barnbymamma som bor i ett eget hus i något av barnbyns tio till 15 hus. Barnbymamman är huvudper- sonen i barnets liv och hon ger barnen den trygghet de behöver. Biologiska syskon hålls ihop och får alltid växa upp tillsammans i en familj. Barnen bor i barnbyn under sin uppväxt och förbereds för att så småningom kunna klara sig själva, precis som i vilken vanlig familj som helst. Alla barn har rätt att gå i skolan Genom att bygga skolor täcker SOS- Barnbyar inte bara behovet för de barn och ungdomar som bor i barnbyarna utan ökar också utbildningsmöjligheterna för barn i närområdet. Barn som går i skolan och får utbildning har större chans att i sin tur själva ta hand om sina barn. Det leder till att antalet barn som överges på grund av fattigdom på sikt minskar. Skolorna i anslutning till barnbyn håller en god standard och ser till att flickor ges samma möjligheter till utbildning som pojkar. Medicinklinikerna förbättrar hälsan i närområdet SOS-Barnbyars kliniker har specialiserat sig på förebyggande vård och förlossningsvård, samt bedriver olika vaccinationsprogram och spridning av hälsoinformation. Det pågår även ett omfattande arbete med att stödja familjer och barn som drabbats av hiv/ aids. Syftet med medicinklinikerna är att förbättra det allmänna hälsoläget i barnbyns närområde. 3

4 Den gamla fångvårdsanstalten i Saltvik är den mest annorlunda förläggning Kuno Sjöström haft under sin sprängarkarriär INGA DYNAMITARDER I SALTVIK På fångvårdsanstalten i Saltvik, strax norr om Härnösand, har det genom åren suttit många dynamitarder. Den mest kände är nog Anton Nilsson, som 1908 sprängde det engelska strejkbrytarfartyget Amalthea i Malmö hamn. Men när anstalten nu byggs ut används ingen dynamit. Istället prövas för första gången i Sverige Nobelit i ett större projekt. Det är helt underbart att slippa dynamitskallen, konstaterar Kuno Sjöström, sprängarbas vid NCC Roads. Kuno Sjöström och hans sex medarbetare, som arbetar med sprängningarna, sover i före detta celler i det gamla fängelset. Lite konstigt känns det allt. På väggarna finns fortfarande kvar klotter som internerna gjort, berättar han. Detta är den mest annorlunda förläggning som Kuno haft under sitt arbetsliv som sprängare, vilket inleddes 1974 hos Västerbottens Grusförädling. 4

5 Han har emellertid inte enbart sysslat med sprängningar. Under större delen av 1990-talet drev han eget företag och körde då grävmaskin lockades han tillbaka till sprängandet och var i NCC Roads regi med om fyra etapper på Botniabanan. Under tiden som jag var borta från branschen hade det inte hänt speciellt mycket nytt, konstaterar han. Trio säkerhetsfängelser Anledningen till att fängelset i Saltvik byggs ut bottnar i de uppmärksammade rymningarna från anstalterna Hall och Kumla under Lite längre bak i historien hittar man också ett berömt fritagningsförsök i Härnösand tågade nämligen arbetare till fängelset för att frita Amaltheamannen Anton Nilsson. Men hotet från vakternas kulsprutor fick demonstrationerna att ge upp. Hall och Kumla ska också byggas om och tillsammans med Saltvik bildar de en trio av svenska säkerhetsfängelser, berättar Kuno Sjöström. Den 15 augusti i år togs första spadtaget för utbyggnaden av Saltvik och om allt går enligt planerna blir det invigning i november Byggnaden kommer att rymma 191 platser, varav 110 ordinära platser, 57 häktesplatser och 24 säkerhetsplatser. Kostar 990 miljoner Byggherre är Specialfastigheter Sverige AB som äger och förvaltar fastigheter som är byggda för speciella ändamål. Hyresgäster hos dem är bland andra Kriminalvården, Rikspolisstyrelsen, Statens Institutionsstyrelse, Försvarsmakten och Specialskolemyndigheten. Specialfastigheter, som har huvudkontoret i Linköping, ägs av staten och lyder under Näringsdepartementet. Det kostar på att bygga ett nytt fängelse. I Saltvik närmare bestämt 990 miljoner kronor. NCC Constructions del i projektet är värd cirka 600 miljoner kronor och genomförs som ett partneringprojekt. Det omfattande sprängningsarbete som ingår i projektet har hamnat på NCC Roads lott. Kuno Sjöström och hans arbetskamrater, bland andra hans son Robert, började jobba här i september med sina tre borriggar och till våren ska deras arbete vara slutfört. I kontraktet står att kubikmeter berg ska tas ut. Men det kommer i slutänden att bli betydligt mer eftersom vi redan stött på berg som inte upptäcktes vid projekteringen. Använder Nobelit Kuno Sjöström konstaterar att det till största delen handlar om lättsprängt skitberg. Det är emellertid en sak som skiljer sig från vanliga sprängjobb. Det är att man använder sig av Nobelit, ett patronerat sprängkapselkänsligt emulsionssprängämne, istället för vanlig dynamit. Därför följs jobbet extra noggrant av Orica Mining Services regionchef Jonny Bagein-Linder. Detta är första gången i Sverige som Nobelit både används som botten- och pipladdning i ett större projekt, berättar han. Nobelit tillverkas av det estniska företaget Orica Eesti och säljs i Sverige av Orica Mining Services. Produkten har funnit i några år, men det är först nu som den släpps på den skandinaviska marknaden, berättar Jonny Bagein-Linder. När Sprängnytt besöker Saltvik finns han på plats för att lyssna in Kuno Sjöströms tankar kring Nobeliten. Och det visar sig att bara vara positiva 5

6 Fredrik Edlund, Robert Sjöström, NCC Roads samt Jonny Bagein-Linder, Orica Mining Services och Kuno Sjöström, NCC Roads erfarenheter, både sprängtekniskt och arbetsmiljömässigt. Tidigare har man varit van att ständigt gå omkring med huvudvärk och spykänslor, men Nobeliten ger inga sådana negativa effekter på kroppen. Det här är en riktigt bra produkt, säger Kuno Sjöström. Anledningen till att man vid hantering av dynamit får Dynamitskalle är att nitroglycerinet utvidgar blodådrorna och därmed sänker blodtrycket. Därför används också nitroglycerin framgångsrikt medicinskt för att behandla högt blodtryck, till och med så bra att tre professorer Robert Furchgott, Louis Ingnario samt Ferrid Murad, 1998 fick Nobelpriset i medicin inom detta forskningsfält. Nobelit EP är ett patronerat sprängkapselkänsligt emulsionssprängämne och kan användas till alla typer av bergsprängningsarbeten, som bottenladdning eller som pipladdning. Produkten har en densitet på 1,2 kg/dm 3 och kan laddas direkt i vattenfyllda hål. Nobelit EP är sprängkapselkänsligt ner till temperatur angiven under tekniska specifikationer. Vid låga temperaturer avtar detonationshastigheten och överslagsförmågan. Vid användning av Nobelit EP tillsammans med AN-prills genereras en hög gasvolym. Nobelit EP är godkänt för användning både ovan och under jord. Egenskaper: Förpackat i plastslangar Sprängkapselkänsligt Hög gasvolym Lämpat för underjordsbruk Känsliggjort medelst kemisk gasning Godkänt för ovan- och underjordsbruk Dimesion från 32 till 90 x 530 mm. Några längder er 535 mm Tekniska Specifikationer Densitet, ca. (patrondensitet, kan 1,2 ± 0,1 kg/dm 3 variera något) Energi (explosionsvärme), ca., 3,2 MJ/kg teoretiskt värde Detonationshastighet, ca m/s Gasvolym, ca., teoretiskt värde 929 l/kg Överslagsavstånd, ca. < 2 cm Vattenbeständighet Generellt mycket god Vattenbeständighet, tryck tid Inte uppgivet av producent Syrebalans - 0,92 % Viktstyrka 71 % Känslighet vid slag/stöt > 50 J (BAM fallhammar) Känslighet vid friktion > 360 N (BAM friktionsapparat) Min. styrka sprängkapsel (detonerande stubin rekommenderas inte til 1 g (nr. 8). 10 g detonerande stubin initiering) Lägsta/högsta hanteringstemperatur Mellan -30 o C och + 50 o C 6

7 Orica Mining Services har stort bredd på sina kunder. Störst är Boliden som bara till Aitikgruvan köper in cirka ton sprängämne per år. Minst är Hushållningssällskapet Rådgivning Nord AB i Norrbotten. Vi klarade oss med 2,5 kilo till sommarens provfiske, berättar Johan Linnér, biolog vid Hushållningssällskapet Norrbotten. Ingen är för liten för att få köpa sprängämnen från Orica Mining Services. Ett bevis på detta är att Hushållningssällskapet Norrbotten finns med på kundlistan. I somras använde de 2,5 kilo sprängämne när de genomförde provfiske med undervattensdetonationer efter Norrbottenskusten. Alla områden på ett sjökort som är grundare än tre meter är speciellt intressanta rekryteringsmiljöer. Här finner man de bästa miljöerna i de mest skyddade områdena med den lägsta vattenomsättningen. Yngelnot är den vanligaste metoden för att ta prov på yngel. Men i den inre skärgården där det förekommer mycket stenblock och vegetation är det både svårt och tidskrävande att genomföra traditionell notning. Där passar det bättre att använda små undervattensdetonationer, berättar Johan Linnér. Kustlaboratoriet, som drivs av Fiskeriverket, har utvecklat metoden med undervattensdetonationer. För att säkert kunna kontrollera var detonationerna ska ske används Nonel som inte är vattenkänsligt. Att sprängkapslarna är blyfria gör det möjligt att använda dem i den här typen av undersökningar. Sprängkunskaper i ryggmärgen På uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbotten genomförde Hushållningssällskapet Norrbotten en yngelundersökning efter Norrbottenskusten. Det är första gången som vi provat på det, berättar Johan Linnér. Att de kunde ta på sig uppdraget beror på att Johan Linnér har ett sprängkort. Den fick han via civilförsvarets försorg Fast jag hade nog aldrig trott att jag senare skulle få nytta av det i jobbet som biolog. Han konstaterar att det inte var några problem att damma av de gamla kunskaperna i sprängning. De satt där någonstans i ryggmärgen. ORICAS MINSTA KUND sambandet mellan växtligheten och fiskbeståndet. Vi behövde bara en sprängkapsel och 11 gram Nobelprime, per lokal. Kapseln hölls ut från båten med ett fem meter långt spö och detonationen skedde på en halvmeters djup. Små fiskar som befann sig i närheten av explosionen dödades eller bedövades av smällen. När de flöt upp kunde de registreras på artnivå. Alla arter flyter emellertid inte upp i samma omfattning beroende på simblåsans konstruktion. Spiggar, löja och strömming svävar till en början fritt i vattenmassan och sjunker sedan. Såg ut som en gädda Johan Linnér konstaterar att de borde ha varit en man till vid undersökningen. Det är svårt att både sköta båten och sprängningarna och det är även tufft för en dykare att ligga i vattnet hela dagarna. Efter jobbet såg Dan nästan ut som en gädda och jag kände mig ibland som Dynamit Harry i Jönssonligan. Dan fick öroninflammation och Johan slog flera gånger i huvudet i båten. Värst var det de dagar när det rådde kulingvarning, säger Johan Linnér, som i alla fall hoppas få nya uppdrag av det här slaget. Han är mycket nöjd med den service som de fått från Orica Mining Services. De har hjälpt oss att välja rätt grejer och även gett oss värdefulla tips. Vi fick riktigt bra hjälp från första kontakten, avslutar Johan Linnér. Text och bild: Lars Westerlund Dödas eller bedövas 100 lokaler efter kusten skulle undersökas under några intensiva veckor i augusti. Johan skötte båten och sprängningarna och hans kollega Dan Evander dök och samlade in yngel samt kartlade bottenvegetationen för att man skulle kunna undersöka Johan Linnér, biolog vid Hushållningssällskapet Norrbotten 7

8 11 mars 2008 är det dags för Bergspräng Vi träffas tillsammans med våra utställare på Stockholmsmässan i Älvsjö samt avslutar med sedvanlig bankett och underhållning på Grand. Som vanligt kommer dagen att bestå av en mängd intressanta föredrag och diskussioner. Vi planerar också för dagsaktuell information om några av våra stora infrastrukturprojekt, Citybanan, N länken, Förbifart Stockholm samt Ådalsbanan. Ett urval av dagens presentationer är som följer. Inleder gör BKs nye ordförande Örjan Wolff, med information om K o m m i t t é n s verksamhet under året samt en konjunkturöversikt för branschen vilken även kommer att belysa en spännande tunnelmarknad i Sverige. Därpå lämnar Thomas From, SveMin en konjungturöversikt med fokus på svensk Gruvindustri Citytunneln ett tunnelprojekt I Malmö där byggandet av Citytunneln pågår, som är en 6 km lång dubbeltunnel under centrala Malmö. I dagsläget har ca 60 % av arbetet utförts och driften beräknas vara helt slutförd sommaren Utnyttjandet av laserscanner - Man har under några år sett hur beställarna ställer högre krav på dokumentation när det gäller berghanteringen. En aktuell produkt är utnyttjandet av laserscannern. Här kommer att informeras om vilka möjligheter som laserscannern har. Hur den används vid arbete med tunnlar, bergtäkter, upplag mm Bergutbildningen - Industrins ökade krav på arbetskraft med kompetens inom bergområdet får direkta konsekvenser för de lärosäten som bedriver utbildningar inom området. Vi brottas med ett antal frågeställningar. Under de senaste 10 åren har civilingenjörsutbildningarna i Sverige förändrats, inte bara till innehållet utan även hur poäng räknas. Syftet med föredraget är att ge företag i branschen ökad insyn om hur utbildningen ser ut idag och ökad kunskap om de potentiella nya medarbetarna som utexamineras, både med avseende på kompetens och antal. Automatiserad stånghanteringsutrustning - Under 2006 har ett automatiskt stånghanteringssystem med magasin för i huvudsak injekteringsborrning utvecklats. Systemet, som monteras på matarna på Bergborrningsaggregaten kommer att ersätta den manuella skarvningen av stänger som sker idag. RHS E klarar att borra 25 m långa injekteringshål och är naturligtvis integrerat med det datoriserade styrsystemet för aggregaten. RHS E ligger helt i linje med att i största möjliga mån minimera eller eliminera riskfyllda moment inom tunnel och bergarbeten. Föredraget kommer att redovisa de erfarenheter som gjorts vid Norra länkens arbetsplatser. Tunneldrivning vid vattenkraftsbygge Vattenkraftsbygget i Sauda är ett av de sista riktigt stora vattenkraftbyggena i Norge. Projektet innehåller inte mindre än 30 km tunnel. I färdigbyggt skick kommer det att svara för 1,5 % av hela Norges elproduktion (varav 0,5 % ny energi). Tunnelstorlekarna är 27 och 38 m2 och tunnlarna har tilldelats tvärsektioner som har ansetts gynna hög framdrivningshastighet. I båda fallen har tunnlarna drivits med trebomsriggar. Vid en av tunnlarna presterade man hela 165 m under en vecka. Det hävdas att det överträffar vad man tidigare har lyckats uppnå då sett i ett globalt perspektiv. Liljeholmstorget, ett berggarage för ca 1000 bilar byggs i Nybohovsberget, Liljeholmen. Den färdiga anläggningen kommer att bestå av fem ca 100 m långa bergrum med ca 17 m: s spännvidd, arbetstunnlar och in- och utfartstunnlar. 8

9 ningskommitténs 53: e Diskussionsmöte Den dominerande bergarten är glimmergnejs med pegmatitgångar. Bergtäckningen är ställvis låg (under 7 m) och påverkar driften i dessa områden. Ovanför berggaraget finns flera punkthus och i närområdet tunnlar som påverkas av vibrationer. Under arbetet används 3D- modeller som kontinuerligt uppdateras med information för att hjälpa oss att få ett optimalt projekt gällande bergteknik, sprängning och drift. Presentationen kommer att fokusera på samverkansformen och dess fördelar. Aitikgruvan står inför en omfattande produktionsökning, från dagens 18 Mton till 36 Mton anrikad malm per år. Skonsammare sprängning krävs för att kunna uppnå de uppställda designkriterierna för rampen. Utifrån tidigare utvecklingsarbeten samt fältförsök har olika sprängdesigner testats och de resulterande sprängskadorna har utvärderats. Dessa försök kommer att förtydligas i detta föredrag. Förbättra krossanläggningens prestanda. genom att spränga rätt. Utfallet från borrning och sprängning påverkar anläggningen genom att förändra den ingående sprängkurvan. Det är dock svårt att ta reda på vilken sprängkurva som tillsammans med krossningsprocessen ger optimala produktions- förhållanden. Valet av sprängkurva har både en ekonomisk och processteknisk påverkan i anläggningen. Som ett resultat av forskning och utveckling har metoder för att lösa dessa problem tagits fram. Genom att utnyttja simulerings- och optimeringsteknik kan den totala processen från fast berg till färdig produkt förbättras. Kraftledningstunnel Skanstull-Solberga. En av avsikterna med Solbergaprojektet är att skapa värdefull bostadsmark och förbättra närmiljön för de boende runt Årstafältet. Kraftledningar som passerar bl.a. Årstafältet förläggs i tunnlar. Totalt sprängs ca sju km ledningstunnlar ut på ett djup från 20 till 50 m under markytan. Tvärsnittsarean i kombination med långa enkelfrontsdrifter, som mest 1.7 Km gjorde att produktions och arbetsmiljöplaneringen inför byggstart sattes på stora prov. Projektet har högt uppsatta mål avseende arbetsmiljö och miljö och har med ovannämnda insatser lyckats över all förväntan. Dessutom kommer där att rapporteras om Sprutbetong/Sprutbetongbågar och dess användningsområden i Sverige/Övriga världen samt Tunnelbygget Katzenberg -Tunnel Islisberg Swiss en järnvägstunnel genom Tyskland Som avslutning på dagen kommer Kirunas stadsarkitekt lämna en nulägesrapportering beträffande flytten av Kiruna, samt Christina Dahnér talar om Aktuell verksamhet i LKAB. För mer information och anmälan till dagen: Eva Rydén eva.ryden@bergspraningskommitten.se ÅRETS BERG- SPRÄNGARE Orica Mining Services (Dyno Nobel) instiftade år 1988 ett Bergsprängningsstipendium, som skall utdelas till någon person som har gott anseende i bergsprängningskretsar. Stipendiet som är på kronor utdelas i samband med Bergsprängningskommitténs årsmöte den 11 mars 2008 på Älvsjömässan i Stockholm. Förslag på kandidat till Årets bergsprängare 2007 sida 31. 9

10 Ny vår för Lovisa 10

11 Lovisagruvan ligger en dryg mil norr om Lindesberg, två kilometer sydväst om Stråssa. När man på små skogsvägar närmar sig gruvan finns inget som skvallrar om dess existens. Inte förrän man kommer helt nära ser man några byggnader, en ramp, ett krossverk, en hög med krossad malm färdig för transport och några högar med gråberg. Kontorsbyggnaden med personalutrymmen och matsal är helt nybyggd. Fyndigheten upptäcktes av ett joint venture mellan LKAB och BP-Minerals. Det ansågs att malmbasen var för liten, men kanske intressant för den som var intresserad av småskalig verksamhet. John Berge, tidigare geolog och produktionschef inom Gränges, Lamco, intresserade sig för fyndigheten och började skissa på en lämplig metod för småskalig brytning. Ett bolag av intressenter bildades och brytningsrätt förvärvades Verksamheten startades i början på 90-talet men när metallpriserna sjönk inställdes driften. Hösten 2004 hade läget förändrats och Lovisagruvan AB har varit i drift sedan dess med John Berge som eldsjäl och VD. Efter hans pensionering i september 2007 har Jan-Erik Björklund, tidigare Zinkgruvan, tillträtt som ny VD. John Berge sitter kvar i styrelsen. Ny VD Jag har varit 23 år i Zinkgruvan, berättar Jan-Erik Björklund. Jag trivdes bra där men jag ville testa något nytt. John Berge har kämpat mycket för den här gruvan och jag tyckte det var en intressant utmaning att utveckla den vidare. Jag är själv gruvarbetare från början. Vid ett tillfälle var jag i Filipstad och jobbade med ett bergrum. Då kom jag i kontakt med Bergsskolan där jag senare utbildade mig i tre år. Efter utbildningen arbetade jag med gruvmätning i tio år. De senaste åren var jag sektionschef för lastning, transport och processledningscentralen i Zinkgruvan. Tidigare i brukssamhällen hette det gruvfogde men nu heter det sektionschef. Lovisagruvan är en fin liten gruva, jag hade inga större problem att anpassa mig här, säger Jan-Erik Björklund. Gruvarbetarna är väldigt engagerade och insatta i allting och de tar ett stort ansvar för att allt skall fungera. De jobbar mycket självständigt i två skift, till och till Vi har en ung kvinnlig gruvarbetare sedan två år, hon borrar, laddar och Text: Kjell Duberg Foto: Kjell Duberg, John Berge. 11

12 Lovisagruvans nye VD Jan-Erik Björklund, till vänster, visar Ari Kainualainen, Orica, ett malmstycke som innehåller 50 % bly. lastar och kan alla moment, liksom de flesta här. Det beror mycket på intresset vad var och en gör. Jag ser också helst att alla kan allt. Verksamheten är för liten för att de skall kunna specialisera sig. Två arbetsledare ser till att produktionen fungerar på bästa sätt. Arbetsstyrkan i gruvan är nu uppe i 16 personer. Transporter och underhåll sköts av underleverantörer. Lönsam brytning Vi beräknar att komma upp i en brytning på ton/år om två år när antalet brytningsfronter är tillräckligt många. Mängden är beräknad med 100 % gråbergsinblandning. Eftersom vi konstaterat att malmbasen ned till 300 meter rör sig om ton, så räcker den till produktion i tolv, femton kanske tjugo år. Vi provborrar också här bredvid lite åt söder så man vet aldrig var det slutar. Under 300 meter har vi aldrig borrat. Det som gör gruvan lönsam redan nu är dels de höga metallpriserna, dels den högvärdiga malm som finns här. På vissa ställen har vi mätt upp en blyhalt på 50 %. Genomsnittet på det som krossas med 100 % gråbergsinblandning är 12 % zink, 8 % bly och mellan 30 och 100 gram silver per ton. Betydligt högre halter än vad exempelvis Garpenbergsgruvan har. Vår egenutvecklade brytningsmetod gör att vi kan hålla kostnaderna nere och därför tål vi ytterligare sänkningar av metallpriserna. Vi har dessutom prissäkrat bly och zink för en tid framåt. Intäkterna beror ju också på hur bred malmådern är. Den kan vara bredare än vi kalkylerat och då ökar ju intäkterna eftersom vi ändå måste bryta fyra meters bredd. Maskinparken består av begagnad utrustning av olika fabrikat och efter en del problem tidigare år fungerar den bättre nu. Vid full produktion har vi tre borraggregat, tre lastare, tre truckar och en kross. Semab Service i Stråssa har servat oss i alla år och de kan maskinerna. Reservdelar går att få tag på så det är inga stora bekymmer. Ett samarbete med Atlas Copco är på gång. De gör mindre maskiner för export och då passar vår lilla gruva bra för fälttester innan de skickas ut i världen. Igensättningsbrytning Produktionen har sju olika moment: Borrning, laddning, sprängning/utvädring, lastning/uppfrakt, skrotning, bergförstärkning och krossning. Lovisagruvans malmkropp består av en brant lutande skiva med förkastningar på en del ställen. Malmkroppen är mellan två decimeter och tre meter bred, i genomsnitt åtta decimeter. Man går ned med en ort och arbetar hela tiden uppåt från varje femtiometersnivå genom att fälla taket. Orterna för transport, tillredning och bottenskiva för ny nivå görs fullstora, fyra gånger fyra meter, så maskinerna kan köras. Från en bottenskiva går man upp tre meter och fäller ned taket. Det skjutna gråberget fyller upp den drivna orten under och blir det nya golvet. På så sätt behöver inte gråberget transporteras ut när brytningen är igång. Det nyttjas i stället till att gå på och som ett stabiliserande material. Hittills är det utbrutet från 65 meter och uppåt. Nu bryts från 105 meter och upp till 65 metersnivån. Nästa etapp, 155 till 105 meter, är redan Den krossade malmen säljs till Boliden AB och forslas med tre lastbilar per dag till Garpenbergsgruvan där den anrikas 12

13 igång. En liten verkstad har nyligen byggts på 105-metersnivån. För större renoveringar på maskiner finns stora lokaler i Stråssagruvan, men nu kommer en hel del service att kunna ske nere i gruvan. All krossad malm säljs till Boliden AB och forslas till Garpenbergsgruvan som också bryter bly, zink och silver. Där anrikas den innan vidare transport till Bolidens smältverk. Tre lastbilar per dag kör malmen till Garpenberg. De rymmer ton vardera. Ny ventilation Under Sprängnytts besök finns ingen möjlighet att se produktionen nere i gruvan. Hela veckan arbetar personalen med att installera ett nytt fläktsystem. För att snabbare kunna vädra ut efter sprängning ökas fläktkapaciteten med det dubbla. Tidigare satt friskluftsfläktarna ovan jord och blåste ned luft. De nya frekvensstyrda fläktarna har monterats på 65-metersnivån och suger i stället ned friskluften. Dubbla tuber monteras och den varma smutsiga luften kommer att stiga uppåt betydligt effektivare än tidigare. Om jag tittar framåt några år så hoppas jag att vi har provborrat nere i gruvan och hittat ytterligare fyndigheter och kanske också byggt ett hisschakt för effektivare malmtransporter. Bergslagen har en intressant geologi och det har på senare tid åter blivit en plats där många svenska och utländska gruv- och prospekteringsbolag letar efter malm. Många av de nedlagda gruvorna här är ju bara skrapade på ytan. Det kan finnas väldigt mycket här att ta reda på, avslutar Jan-Erik Björklund. Borrning av malmsalva Från vänster: vd Jan-Erik Björklund, Roland Andersson, Hasse Lövgren, Stefan Nordqvist, Peter Johansson och Tomas Jakobsson sitter och diskuterar nya fläktutrustningen. Lovisgruvans styrelse: Ingemar Skaret, John Berge, Göran Nordenhök och Torsten Börjemalm. Bilden tagen vid invigningen av nya kontors- och personalbyggnaderna sommaren

14 Text: Kjell Duberg Foto: Kjell Duberg, Roland Mattsson ROLAND MATTSSON BEREDD PÅ ALLT 14 Roland Mattsson har sprängt det mesta under sina 45 år som sprängare. Vulkanen Etna, Pepparholmen och en flygel är några exempel

15 Roland Mattsson från Ramsberg i Bergslagen är en välkänd sprängarprofil vid bergtäkter och vägbyggen över hela Norden. Hans meritlista är lång och på grund av sin stora erfarenhet är han fortfarande en flitigt anlitad bergsprängare trots nyligen fylla 70 år. Många känner honom också som dragspelare på fester, bröllop och logdans. Det kan trots pensioneringen bli jobb fyra dagar i veckan, men jag tar det lite lugnare nu, säger Roland. Men visst är det fortfarande roligt att hoppa i bilen och ge sig ut på uppdrag. Jag har bott i Ramsberg hela mitt liv. Jag och min fru Britt trivs här och vi kopplar ofta av med att kajka efter gös eller plocka bär och svamp i skogen. Vi har fin natur inpå knuten. Omväxling får jag så det räcker när jag far iväg och spränger. Roland började på Ramsbergs bruk som grabb. År 1959, samma år som han gifte sig med hustrun Britt, fick han jobb i Stråssa gruva. Driften där hade startats på nytt 1956 efter att gruvan varit nedlagd sedan Malmpriserna stod högt och det var stor optimism. Efter en tid som lokförare och lastare började han driva ort och fick lära sig att spränga. Sammanlagt har han jobbat nästan tjugo år vid Stråssa gruva. Det blev ett avbrott från gruvan då han pendlade till Stockholm och jobbade ett år med tunnelsprängning vid bygget av reningsverket i Henriksdal som ligger inne i ett berg. Därefter ett år på Nya Asfalt där han sprängde för brobyggen. Från Stråssa till Nitro Nobel Sprängservice Jag hade ofta ont i huvudet av nitroglycerin när jag sprängde under jord, berättar Roland. Efter återkomsten till Stråssa fick jag som uppgift att spränga en stigort för ventilation. Då ställde jag som villkor att vi skulle prova den nya dynamiten Tovex som inte innehöll nitroglycerin. Den tillverkades i Schweiz och det var Rune Gustafsson från dåvarande Rock Blasting International som kom till Stråssa med den. Det var mitt första möte med honom och han kom i fortsättningen att betyda mycket för mig. Tovex fungerade fint och vi slapp huvudvärken. Nedläggningen av Stråssa Nitro Nobel Sprängservice i aktion på Jarlaberg i Nacka Stefan Mattsson och Rolf Svarvar bär fram sprängämnet och Roland Mattsson laddar i bakgrunden. Bild: Från Sprängnytt oktober gruva påbörjades 1981 och från den 1 september samma år började jag jobba ovan jord med sprängservice på Rock Blasting International. Det blev mycket jobb i Stockholmstrakten men även på Aitik, Botniabanan och på motorvägsbyggen över hela Sverige. Från år 1987 då Rune Gustafsson blev VD på Nitro Nobel, och sju år framåt, arbetade jag och min son Stefan där. Vi ingick i gruppen som kallades Nitro Nobel Sprängservice. Första stora jobbet var på Jarlaberg i Nacka där vi jobbade med plansprängning och sprängning av rörgravar åt Skanska. De byggde ett nytt exklusivt bostadsområde där. Två gånger gick resan till Hassle Granit på Bornholm där uppgiften var att spränga blocksten till brofästena för broarna över Stora och Lilla Bält. Blocken skulle väga från 800 kilo till 15 ton för att klara vågorna. Det var nästan alltid färdigborrat när vi kom. Sprängämne hade vi med oss, så kunderna behövde inte hyra magasin för förvaring. Blev det något över tog vi med det tillbaka när vi var klara. Det var bekvämt och bra för kunderna. Det enda som debiterades var effektiv laddtid. Vi tog med sprängämne och tändmedel fram till borrhålet. Blåste torrt med tryckluft, laddade och tryckte av. Det kunde vara stora salvor på betydligt över tio ton. Vi hade mer jobb än vi hann med och kände oss uppskattade när vi kom. En del kunder kallade oss oumbärliga. Noneltändningen som utvecklats inom Nitro var, och är fortfarande, en välsignelse. Man slipper släpa med sig tunga elkabelvindor i stora skjutskåp, tändapparater och att göra mätningar. Allt finns i fickan. Man drar ut en slang som man klipper till och skjuter av med en ollonpistol, och slipper eltändningens problem med kraftledningar, åska och radiosändare. Jobbar tillsammans med sönerna Från år 1995 och ännu i dag arbetar jag med båda mina söner, Jonny som bor i Storå och Stefan som bor här i 15

16 Man måste vara skärpt hela tiden. Ibland faller hål igen och man vill borra om för att få med allt. Då gäller det att inte av misstag borra i ett laddat hål. Inte alldeles enkelt om snön faller tät. Olyckor har hänt, men väldigt sällan. Jag har varit ute för en olycka, men det var när jag körde lok i Stråssa som ung och grön. Tungt arbete på meters höjd. Ibland bara tre meter från lavaströmmen då den rann över och täckte de inborrade rören. Lavan fick då kylas ned och mödosamt knackas bort. Foto: Roland Mattsson Beredd på allt När man jobbade åt Rune Gustafsson fick man vara med om det mesta. Han ringde en kväll och frågade om jag ville spränga en flygel. Det var till en trailer för ett TV-program med ett Pink Floyd-band. Flygeln skulle gå i tusen bitar. En pyrotekniker hade apterat en magnesiumbomb bakom så Ramsberg. Många motorvägsbyggen har det blivit under åren. Just nu är jag på motorvägbygget vid Hummelsta. Men mest av allt har jag nog arbetat på olika stenbrott. Det kan vara ena dagen i Uddevalla och nästa i Strängnäs. Vid sprängningar i stenbrott som ligger i tät skogsterräng kan det ibland bli problem med folk som inte förstår vår varningssignalering med ljud. Trots att det låter väldigt starkt hjälper det inte alltid. Vi har poster utsatta, men det kan vara svårt att täcka in från alla håll. Det har till och med hänt att nyfikna lyckats passera posterna och placerat sig rätt på salvan trots öronbedövande signalering. Så det gäller att vara observant. Det är lättare i öppen terräng. 18 rör borrades in i vulkanväggen som skulle sprängas bort för att ge lavaströmmen en ny riktning, bort från bebodda områden. Från yttre rör skulle sprängämne blåsas in med tryckluft. Foto: Roland Mattsson 16 På Jarlaberg i Nacka bygger Skanska ett av Stockholms attraktivaste bostadsområde. Sex borrmaskiner förbereder det arbete med plansprängning och sprängning av rörgravar som görs av Nitro Nobels Sprängservice.

17 det skulle bli en sån där atombombssvamp efter smällen. Det var ett lite udda uppdrag. Ett av de större jobben var när jag under 11 månader jobbade med bygget av Öresundsbron. Vi sprängde nästan allt på Pepparholmen. Magnusson & Pettersson Brunnsborrning AB borrade åt oss och vi sprängde åt Skanska. Det var intensivt arbete hela tiden. Riktigt spännande blev det den gången Rune ringde mig vid halv elvatiden en kväll och frågade om det gick att blåsa in sprängämne. Klart att det gör, sa jag, och dagen därpå gjorde vi ett prov. Det var när vulkanen Etna fick sitt stora utbrott på Sicilien Uppgiften var att avleda lavaströmmen som rann i riktning mot tre byar. Ansvarig för projektet var Lennart Abersten, en svensk sprängexpert bosatt i Italien. Han ville ha hjälp av Rune Gustafsson som han blivit bekant med under tiden Nitro Nobel hade kontor i Milano. Bland annat hade flera hotell och en linbana blivit begravda i lavaströmmen som obeveklig fortsatte mot bebyggda trakter. En miljon kubikmeter lava per dygn flöt fram ur ett hål i berget och förflyttade sig med en hastighet av ungefär 150 meter per dag. Strömmen var ganska smal men breddade sig ned mot havet. En kanal byggdes dit lavan skulle ledas för att så småningom tvingas stanna och svalna i en dal, innanför en barriär av stenar och jord. För att leda lavaströmmen dit krävdes att en 3 meter tjock, 15 meter bred och 4 meter hög vulkanvägg kunde sprängas bort. Alla sprängningsförsök som gjorts hittills hade misslyckats. För att kunna utföra en kontrollerad sprängning så nära 900-gradig lava krävdes en snabb process. Annars skulle dynamiten sprängas av den höga värmen. Runes idé gick ut på att 18 rör skulle borras in i vulkanväggen. Utanpå dessa rör skulle färdigladdade rör med samma tjocklek fästas med vinkeljärn och punktsvetsas. De skulle innehålla sammanlagt 300 kg sprängmedel bestående av dynamit och pentylstubin med laddning. En ventil för inblås av tryckluft fanns på dessa rör. När tryckluften blåst in sprängmedlet i de inre rören inuti den stelnade lavan, skulle sprängningen snabbt utlösas på elektrisk väg från ett skydd 250 meter bort. Ingen trodde att idén skulle fungera så ett prov i liten skala fick göras. Men det föll väl ut och arbetet satte igång. Åtta dagars kamp med vulkanen på meters höjd Ett tusental personer plus polis och Stefan Mattsson, Roland Mattsson och Rolf Svarvar begrundar utsikten från Jarlaberg. Bild: StefanRolandRolf Från Sprängnytt oktober Roland laddar. Bild: Från Sprängnytt oktober militär arbetade med lavan i skift, berättar Roland. Maten kördes upp av militären eftersom inga vägar fanns. Hela Italien följde arbetet, helikoptrar surrade i luften och press och TV bevakade hela tiden. När vi någon gång lämnade berget och åt på restaurang kunde vi följa direktsändningen i TV. På hotellet där vi bodde välsignades vi av en präst varje morgon. På dagarna fick man hålla sig undan svavelrök, damm och värme så gott det gick. Men det var i maj och ganska kallt på kvällarna uppe på 2000 meters höjd. Då var det faktiskt skönt med värmen från lavaströmmen. Rören tillverkades på plats av personal från Atlas Copco. Borrningsarbetet var svårt och mycket tidsödande. Vid två tillfällen när allt var klart för tändning rann lavan över kanten ner på rören och vi fick kyla med vatten för att få den att stelna och därefter knacka med hydraulhammare för att få fram rören igen. Den åttonde dagen var det äntligen dags för sprängning. Vi började klockan sex på morgonen och slutade inte förrän fyra på natten då detonationen ägde rum. Allt gick bra, lavaströmmen ändrade riktning och vår uppdragsgivare Lennart Abersten påstod att vi alla just då var populärare än självaste Påven. 17

18 HÖJDBYGGE PÅ DJUPET - I hamnen i Narvik byggs en anläggning som det inte finns maken till i världen Det är stora dimensioner på malmsilona i Narvik. De skall tillsammans rymma nästan 1,5 miljoner ton järnpellets. Sakta och försiktigt stiger den gula svanen från caterpillern upp ur djupet, dinglande i en stålbärrem under Trondheim Kranservice s mobila hisskran, där den är på väg upp från en 60 meter djup malmsilo ett stenkast från Ofotfjorden. Känsliga kranförarfingrar dirigerar rutinerat grävmaskinen mot kanten, svingar den över och ger den ett kort svep bortöver backen, innan turen går ner till det underjordiska igen i silon bredvid. Kranförarna på Bolagskajen i Narvik har stävsamma tider. En unik anläggning håller på att ta form; ett silokomplex för lagring av järnmalmpellets. Det betyder otaliga turer upp och ner i de stora silokärlen under varje skift. Glödhet marknad för järnmalmen Efterfrågan på järnmalm på världmarknaden ökar stadigt. Tillväxten började på allvar 2003 och ser inte ut att avta i första taget. Utvecklingen beror i första hand på det ekonomiska uppsvinget i Kina och Indien, som bägge gör plattjärn i fabrikshallarna och briljerar i den internationella konkurrensen. Men också kunderna inom industrin i Europa har ökat produktionen. Nettoomsättningen i det svenska gruvbolaget LKAB, som är den enda nuvarande, stora järnmalmsproducenten i Europa, ökade under första halvåret 2007 med hela 12 procent. Därmed landade driftsresultatet på 3282 miljarder kronor. LKAB möter det ökade behovet genom att trappa upp malmproduktionen i Kiruna betydligt. Det betyder att lagrings- och utskeppningskapaciteten i hamnen i Narvik också måste förbättras. Varje dygn rullar tolv godståg med 52 vagnar och 4200 ton svenskmalm in på kajanläggningen i nordlandsstaden. Snart är emellertid åtta nya elektriska IORElokomotiv från Tyskland på plats. De ökar axellasten från 25 till 30 ton, och vagnantalet kan ökas till 68. Därmed kommer varje tåg i framtiden att leverera 6800 ton malm i pelletsform till Narvik. I över hundra år har järnmalmen från Kiruna lagrats i stora högar utomhus och varit ett stort dammproblem för narvikingarna. Nu är plågorna snart över. Det statsägda svenska bolaget har investerat ca en miljard kronor i att bygga ut lastanläggningen innerst i Ofotfjorden. När hamnen är färdigmoderniserad, har malmpelletsen bokstavligt talat gått under jorden. Unikt projekt Entreprenörföretaget Leonhard Nielsen & Sønner (LNS) ingick för två år sedan ett partneringavtal med LKAB om att bygga den nya lastanläggningen. 18

19 Anläggningen består av tolv stora silos sprängda vertikalt ner i backen, var och en med en diameter på 38 meter, ett djup på 60 meter och en lagringskapacitet på ton ( kubik) järnpellets. Silona byggs med bara tolv meters mellanrum på linje längs Ofotbanans nuvarande linje. Under dem har entreprenören redan sprängt ut en 550 meter lång tunnel till ett transportband, som i framtiden skall föra pelletsen direkt ombord på lastskeppen vid kajen. Och innan manskapet kan resa hem, skall LNS ha lagt ett nytt järnvägsspår på toppen av de store kopparna. Men silona är inte bara ett antal stora hål i backen. Vart och ett av dem får ett betongtorn i mitten, där lasten från malmtågen hamnar. När pelletsen strömmar ner, kommer ett antal hål i tornet att sörja för att massan sprids jämnt i silon. På så sätt reduceras trycket på pelletskulorna och man undviker att det yttre skalet krackelerar och ger sämre kvalitet när järnet senare skall smältas. Projektledare Støre Pedersen (48) i LNS är mycket nöjd med driften och lösningarna de har valt för anläggningen: Detta siloprojekt är antagligen ett av de mest krävande uppdragen som har getts inom norsk anläggningsverksamhet på lång tid, vad HMS-hänsyn beträffar. Vi har haft en hel del jobb med att koordinera allt arbete som försiggår upp i silona. Här jobbas det på tre nivåer, i tolv silos och med många entreprenörer i aktion samtidigt. Dessutom är det mycket trångt på området, som ligger bara få meter från det volt strömförande ledningsnätet till Ofotbanan. Det begränsar bland annat hisskranarnas aktionsradie strängt. Så här långt har anläggningen inte haft en enda personskada. Speciell sprängteknik Förman Arild Horn (55) har varit med på många typer sprängningsuppdrag, men malmsilona representerar något helt nytt. Vi har lång erfarenhet från precisionssprängning i tunnel, men när vi skall spränga ut 60 meter vertikala hål i backen, ställer det ganska speciella krav på tekniken, säger han. Alla silona är placerade på linje rätt över en gammal transportbandtunnel meter ner i backen. Den Människor och maskiner blir små i malmsilon. Denna är driven halvvägs eller 30 meter ner. Mitt i bilden ses schakthålet som används till att släppa sprängd sten ner till transporttunneln. har underlättat sprängarbetet med den nya lastanläggningen. Det första Horn och manskapet måste göra var emellertid att driva ut den 550 meter långa tunneln till transportbandet ändå längre ner, på 74 meters djup. Därefter kunde drivingen av själva silona börja uppifrån. Sprängningen sker genom att varje hål delas i fyra avsatser. Med andra ord krävs det fyra salvor för att spränga ut hela diametern på 38 meter. Avsatserna varierar i storlek från 6 till 17 meter. Lösmassorna körs i början upp med dumper på en ramp, men efter omkring sex meter skjuter manskapet ut ett schakt ner till den gamla lasttunneln, så att lösmassorna kan tömmas där och köras ut med dumprarna. Från denna nivå borras ett nytt schakt de resterande 40 metrarna ner till bottentunneln. För ändamålet används en borrmaskin för uppåtriktad laddning med stort borrhuvud försett med skärkronor. Schakten får en diameter på 3,10 meter, tillräckligt för att ta ut lösmassorna från den sista etappen. Den nedersta delen av silon är formad som en tratt för att underlätta tömningen och sprängs ut med reducerade salvor och avsatser på bara sex meter. En grävmaskin med hammare sörjer under tiden för att rensa berget och göra siloväggarna så släta som möjligt, innan berget säkras med bultar och sprutas med betong. Går allt planenligt skall hela 1,2 miljoner kubik berg skjutas ut på detta sätt. Till nu är omkring 65 procent uttaget. Inviterade stadsdelen på middag Lastanläggningen till LKAB ligger centralt i Narvik och omges av bostadsområden. Närmaste hus står bara 30 meter från anläggningsplatsen. Sprängarbetet är därför begränsat till tidsutrymmet , och skakningsgränsen är satt till maximalt 30 mm/sek. Även om kraven för utbyggnaderna hålls, lär inte ett sådant arbete kunna genomföras i smyg. Det är alltid viktigt att ha de närboende med i laget, säger Støre Pedersen. Lyckligtvis har vi haft god kontakt med dem hela vägen. Alla i stadsdelen fick tidigt grundlig information om vad projektet går ut på och när saker skall ske. Alla i närområdet har varit på guidning två gånger, och de allra närmaste har vi tagit med på restaurang. God information har allt att säga. Då känner folk att vi tar dem på allvar. Så har vi också fått mycket lite klagomål. Berget i hamnområdet består av lättsprängt glimmer, gnejs och kvarts, som huvudsakligen drivs ut med dynamit och anolit, och med Nonel LP som tändmedel. Till transportbandtunneln användes emellertid slurry och en mini-sse. Sprängämnet körs ut från Oricas tyngdpunktslager i Narvik tidigt på morgonen och hämtas igen på kvällen, om det är något över. Det har fungerat bra hela vägen, men vi hade lite trubbel med tändarna tidigare i år. De ville inte gå av, så vi måste spola ut dem ur laddhålen och ladda på nytt. Såvitt jag vet undersöker man nu vad orsaken kan ha varit. 19

20 Partnering är e öppet och tillits från traditionel sista åren stifta Oslo har byggt I partn inledande work utformningen a Därefter komm Genom att ingå förtjänst. Det g möjligt. Alla de i samma projek grundsyn och m användning av upptill 30 proce Vad är part Utsikt mot en halvfärdig malmsilo från en ankomsttunnel. Stort manskap Byggandet av malmsilona är det största enskilda projekt som LNS har tagit på sig. Anbudet var på 724 miljoner kronor. 120 man från firman jobbar på anläggningen i dag, däribland fyra sprängbasar och en tunnelbas. Arild Horn spår att arbetsstocken kommer att öka till närmare 250 personer allt eftersom anläggningen fortskrider. Dessutom deltar arbetskraft från en rad underentreprenörer. Vi har hyrt in en del nytt folk, speciellt maskinförare och borrare/sprängare, säger Arild Horn, som hoppas att kunna sysselsätta dem även efter det att projektet är avslutat. Totalt åtta borriggar är i gång på anläggningen. Fyra av dem tillhör underentreprenören Rolf Jørgensen från Lavanger. Jørgensen har fått ansvaret för tre av silona, då huvudentreprenören inte har haft nog kapacitet. Den nya lastanläggningen är ett pionjärföretag också på andra sätt. För första gången har LNS ingått ett pertneringavtal med uppdragsgivaren. Det innebär att LKAB och huvudentreprenören är jämställda byggherrar och delar ett eventuellt över- eller underskott. Modellen gör att vi slipper använda mycken tid och resurser på onödiga diskussioner. I stället samarbetar vi helt öppet, gör gemensamma inköp, och kommer tillsammans fram till de bästa lösningarna, förklarar Støre Pedersen. Projektet utvecklas allt eftersom, och förtjänsten delas efter en fördelningsnyckel vi har bestämt på förhand. Att vi slipper omsorgsfull planering av hela projektet från början, gör att vi kan starta jobben mycket tidigare än vanligt och fullfölja dem snabbare. Siloanläggningen på Bolagsområdet står färdigt sommaren Dumpningshål för lösmassor, borrat med en raiseborr med skärkronor. 20

21 nering? n samarbetsform där byggherre och entreprenör tidigt i processen etablerar ett fullt samarbete i ett bygg- eller anläggningsprojekt. Samspelsmodellen skiljer sig la verksamheter och har blivit allt vanligare ute i Europa. I Norge har vi först de t bekantskap med den; både St. Olavs sjukhus i Trondheim och Lysaker Brygge i s enligt denna modell. ering väljer byggherren sina samarbetspartner utifrån deras kompetens. I en shop enas man tillsammans om projektets målsättning, och tar in brukarna i v anläggningen eller bygget. er man i gemenskap fram till ett slutpris, eller totalkostnaden, för projektet. ett partneringavtal är byggherre och entreprenör eniga om att dela risk och ör att alla involverade är maximalt motiverade att lösa projektet så effektivt som ltagarna är med från starten och utvecklar projektet allt eftersom. Man sitter torganisation och samarbetar med öppna räkenskapsböcker. Med gemensam edansvar har modellen visat sig mycket effektiv. En enklare administration och gemensamma resurser och kompetens gör att man kan uppnå besparingar på nt. Också byggtiden kan bli väsentligt förkortad, beroende på typ av projekt. Fakta om LKABs malmsiloanläggning Verksamhet: Byggande av 12 silos, transporttunnel, transportband, järnvägsspår, tvätthall för malmtågen Start: Januari 2006 Öppnande: Sommaren 2009 Entreprenör: Underentreprenörer: Sprängämne: Finansiering: Totalkostnad: Leonhard Nielsen & Sønner NCC, Siemens, Munck Cranes, Hägglunds Drives, Metso Minerals, Sandvik Tamrock, Entreprenørservice, Trondheim Kranservice Dynomit, Anolit, Titan SSE LKAB/Svenska staten Ca. 1 miljard kronor Tän(k)t var det her! Evert Adamsson Jag har tän(k)t på det här med timing. Som att det som ska göras också blir gjort i rätt tid antingen det nu rör sig om millisekunder eller decennier. Alla som sysslat med bergsprängning vet vad jag talar om. Detta obönhörliga krav på timing har hos mig lett fram till beslutet att det här tänket nog får vara det sista för min del. Det är helt enkelt hög tid att slutgiltigt lyfta på den hjälm som jag provade första gången vid en hemvärnsövning under kriget. Kanske är det säkrast att jag preciserar det till andra världskriget. De flesta av er som läser det här var ändå inte födda då. För att ytterligare betona detta med timing så skriver jag dessa rader på min åttioförsta födelsedag. Eller brist på timing kanske vän av ordning tycker, eftersom det är sexton år sen jag förra gången anmälde att jag som pensionär tänkte lägga ner pennan! Under snart en mansålder har jag här slösat bort ett utrymme som fyllts med funderingar som knappast varit till nytta för någon. Om denne någon i stället haft hälften så mycket nöje som jag själv av dessa funderingar så är jag mer än nöjd. Jag har mötts av oförtjänt många glada tillrop under årens lopp. De missnöjda läsarna har haft vänligheten att behålla sitt missnöje för sig själva. Jag har förstått att många betraktat mig som en man med två stora intressen i livet av vilka bara det ena brukar odlas med hjälmen på. Riktigt så förhåller det sig dessbättre inte, men jag har mig själv att skylla. Så det är väl lika bra att gå över till det andra. Alltså det utan hjälm: Den svenske författaren och journalisten Lars Berg berättade en gång för mig om afrikansk humor. Lasse är sedan många år bosatt söder om Sahara, så han vet vad han talar om. Inte minst kvinnorna skämtar mycket gärna om sina erotiska liv. En gång fick han tillfälle att i smyg spela in ett samtal bland en skara kvinnor. Dom var ganska frispråkiga, om man säger så. Alla berättade rakt och oblygt om sina prioriteringar. - Jag vill helst att han närmar sig mig bakifrån, så att jag kan ta spjärn mot dörrposten och luta mig framåt så mycket det går, sa en. Varför skulle det då vara så märkvärdigt? Jo, då kunde hon i god tid se om hennes man var på väg hemåt. Det här var som sagt i Afrika, men i alla fall. Det kan ju aldrig skada att vara en smula observant. Å andra sidan, vilket skulle vara mest oroande: Tydliga fingeravtryck eller en alltid lika rentvättad dörrpost? Själv bryr jag mig inte. Jernmalmpellets er gull verdt på verdensmarkedet Redaktionen tackar Evert för hans många trevliga och intressanta inlägg. Spalten kommer att bli saknad. Vi önskar Evert många, många goda år som pensionär. 21