Geologiresa. Klass 9A April 2005

Transkript

1 Geologiresa Klass 9A April 2005 Erik Cederberg 2004

2 Avresa Avresan skedde från Brommaplan klockan alldeles för tidigt men dom flesta kom i tid ändå... Stentufft! Första stoppet på resan var vid ett grustag, här letade vi reda på en granit och en gnejs var och om man ville kunde man bestiga den enorma(?) stenhögen. Sala silvergruva I Sala silvergruva har man brutit blyglans sedan 1500-talet, blyglansen innehåller 1-3% silver och 60-75% bly. Gruvan stängdes år 1908 och då stängdes även pumparna av så att gruvan började vattenfyllas, ett par år senare insåg man sitt misstag och startade pumparna igen.

3 Skyddskläder på! Innan man går ner i gruvan ska man ta på sig en hjälm och en skyddsponcho eller overall för att slippa skita ner sina kläder. Efter att vi har tagit på oss skyddskläder berättar guiden lite histora om gruvan och lite om vad och hur man bröt, efter detta påbörjar vi nedstigningen. Nedstigning i gruvan Här börjar vi vår nedstigning mot 60m djup med ett besök vid Drottning Kristinas 257m djupa schakt som är gruvans huvudschakt. Nere på 60m-nivån fanns inget elljus utan det var ficklampor som gällde, sedan var det uppstigning via gruvhiss i Gustav den tredjes shackt. Teckna sten... Efter att gått runt i slagghögarna runt gruvan och slagit sönder en massa stenar var det dags att sätta sig och rita av dagens fynd.

4 Blyglans Här ser vi den bergart man bröt i Sala silvergruva, den mycket blyhaltiga blyglansen som till 65-75% består av bly och 1-3% av det silver man ville komma åt, denna bergart är dessutom väldigt tung pga sitt stora blyinnehåll. Sixtorp - Vårt hem under resan Här på Sixtorp tillbringade vi våra dygn under resan när vi inte var ute i skogarna eller på någon utflykt. Och här ser vi... Ja vad ser vi här... jag tror att Wilfried försökte visa riktningen på en flottningsränna för timmer som gick genom skogen.

5 Hjulhusdammen Här ser vi hjulhusdammen som försåg gammelhyttan med kraft genom att driva ett vattenhjul som sedan via en lång stånggång leverade energi till hyttan. Som ett rinnande vatten... Här ser vi en av dom vattenrännor som transporterade vattnet till dom ställen där det behövdes. Se en grotta! Här hittade vi en liten grotta i berget där vi provade krypa in, därinne fanns ett rum med ståhöjd som var igenfyllt av sand och jord i ena änden och bara den här lilla öppningen i andra änden. grottans storlek var väl ungefär 2.5*1,5m från vägg till vägg där det var som störst.

6 Istäckt gruvhål Gruvhål av denna typ är flera hundra år gamla, man bröt sig helt enkelt ner i berget där det fanns järn, med tiden blev dessa hål bara större och större så länge det fanns järn kvar, när järnet tog slut i ett hål började man helt enkelt på ett nytt hål på en annan plats. Hopp! Här var vi tvungna att hoppa över mellan två små avsatser för att komma ner i gruvhålet så vi kunde titta närmare på det. Avlångt gruvhål I bland var dom malmådror man hittade väldigt långa, då blev gruvhålen som detta, långsmala men fortfarande rätt djupa för att följa hur ådern gick.

7 Granbergdalshyttan Åren mellan 1642 och 1925 så bearbetades järnmalm till sk tackjärn här i hyttan. I början var det en mulltimmershytta där masugnspipan var byggd med en stenmur runt som som högre upp ersattes av timmer och tillsist av jord. Senare byggde man den moderna hyttan med en fristående masugnspipa. Masugn och Rostugn Här närmast ser vi masugnen och uppe i mitten ser vi rostugnen. I rostugnen förvärmde man järnmalmen vid 800 grader för att få den sprödare och för att få ut svavlet. I masugnen smälte man järnet vid 1500 graders temperatur, då smälte järnet ur malmen och bildade järn som hammnade i botten på ugnen och slagg som hamnade ovanpå pga järnets högre densitet. Wilfied i Rostugnen Här ser vi Wilfried krypa i rostugnen på Granbergdalshyttan, om det hade varit för ett hundratal år sedan hade Wilfried varit runt 800 grader nu...

8 Sveafallen Sveafallens naturreservat är det ställe i Sverige där det är högst koncentration av så kallade jättegrytor, försänkningar i berget bildade under istiden. En jättegryta bildas av vatten som forsar ner genom sprickor i den flera kilometer tjocka isen och sätter fart på stenar som snurrar runt och slipar ner ett hål i berget samtidigt som även den stenen blir mindre. Jättegryta Här i Sveafallen finns det många olika jättegrytor, här ser vi ett exempel på jättegyta och detta var den första vi såg i reservatet. Jättegrytor finns också på andra ställen i landet, tillexempel såg vi en av dom största när vi var på klassresa till ön Landsort (Öja). Naturreservatsguide Här ser vi den guide vi stötte på lite för sent för att få en riktig guidad rundtur i reservatet, dom flesta var vid det här laget rätt trötta efter att ha lyckats gå lite väl långt... Han var expert på området jättegrytor och vi fick en grundlig genomgång om hur jättegrytorna hade bildats, hur istäcket låg över Sveafallen samt lite övrig info om reservatet.

9 Jättekast Ser ni hunden på bilden? Ett tips är att hunden är stenhård ;=) Denna sten/hund såg vi också den i Sveafallens naturreservat när var vi ute och gick bland jättegrytorna. Naturligtvis fanns det fler jättekast än denna jättehund i reservatet. Långban I gruvan här i Långban bröt man förr hematitmalm (järn) och även stora mängder dolomitmarmor. På bilden ser man malmhissen och tunneln till malmkrossen, längre bort låg hyttan där man smälte malmen till järn. Långbans Mineralmuseeum Här finner man flera hundra mineraler från världen över, även uppemot 300st som kommer härifrån Långbans gruvområde, 60-70st har endast funnits här, inte på något annat ställe.

10 Hacka Hematit Efter vårt besök i mineralmuseeumet så gick vi till en av alla dom stora högarna med sten och letade efter hematit eller som det också heter Blodsten eftersom den ger ett rött streck om man repar den med tillexempel en porslinssäkring. Hematiten är den sortens järnmalm som bröts här i Långban och på ett antal andra ställen i Bergslagen. Hematit kan även poleras upp till smyckestenar, dom blir rätt mörkt silverglänsande. Lägereld En lägereld är alltid en mysig avslutning på resan.

11 Slutord I stort sett var detta en mycket lyckad resa med ett par riktigt lyckade utflykter, dock blev det lite traggligt att höra om hur man tillverkar järn för 3dje gången. Dom trevliga gångturerna i skogen resulterade i en väldigt god natt (och dag) sömn för dom flesta i klassen. Besöken på badhuset i Karlskoga var uppskattade, inte bara för badets skull utan även för att det blev lite frächare lukt runt dom flesta efter en rejäl dush. Den trevliga långpromenaden på Bergslagsleden som vi gjorde en av dom sista dagarna var ett mycket trevligt intiativ även om inte så många hängde med på den :=) // Erik Cederberg Lärarens kommentarer: