-BLADET. Att få beröring och fysisk närhet är ett grundläggande behov hos oss människor, precis som hos alla däggdjur. Nr

Transkript

1 Föreningen Febe - Nätverk för föräldrar som mist barn Nr Att få beröring och fysisk närhet är ett grundläggande behov hos oss människor, precis som hos alla däggdjur. Kerstin Uvnäs Moberg

2 Fr -BLADET Lokalföreningar/Kontaktpersoner: Febe Dalarna /Krylbo Kontakttel Föreningen Febe - Nätverk för föräldrar som har mist barn Postadress: Box 1127, KISTA Kontakttel Hemsida: stockholm@febe.net Plusgiro: Febe:s Huvudstyrelse: Ordförande: Jonas Skiöldebrand Tel Vice ordförande: Catrin Jilert Tel Sekreterare: Gertrud Ersson Tel Vice sekreterare: Suzanne Hermansson Tel Febe Gotland / Visby Kontakttel gotland@febe.net Frågor och svar! Febe Jämtland Var finns kundvagnarna? Kontakttel Kundvagnar hittar du längre in i varuhuset på ned jamtland@febe.net de lite större flakvagnarna finns på Tag Själv lagre Febe Landskrona Var finns toaletterna? Kontakttel I entrén, på 393 övre plan vid restaurangen samt und landskrona@febe.net pan vid kundvagnarna. Var kan jag förvara mina betalda varor nä Febe Medelpad vill gå till Restaurangen och äta? Kontakttel Har du en kasse 616 så går det bra att förvara betalda medelpad@febe.net förvaringsskåp som du hittar i entrén. Har du hela med betalda varor kontaktar du Byten & Återköp du, i mån av plats, förvara dom i vårt transportrum Febe Skellefteå Kontakttel Var köper jag presentkort? skelleftea@febe.net I kassan eller på Byten & Återköp. Febe Skåne Vem kan använda snabbkassan? Kontakttel När du handlar 544max 15 varor och betalar med kon skane@febe.net kredit kort, IKEA HANDLA kort eller presentkort g bra att scanna dina varor i snabbkassan. Febe Västmanland Hur blir jag IKEA FAMILY medlem? Kontakttel I entrén finns en IKEA FAMILY kiosk, med dator, d vastmanland@febe.net du gå med i IKEA FAMILY. Ett tillfälligt kort skrivs du visar upp i kassan. Hemma kan du gå med via sidan, Kassör: Willy Eriksson Tel Ledamöter: Jan Leva Olle Bergman Ingrid Degerman Birgitta Nordström Varuhusets öppettider: Måndag - Fredag Lördag - Söndag Lekrummet SMÅLAND: Måndag - Fredag Lördag - Söndag Restaurangens Måndag - Fredag Lördag - Söndag Frukost kl Frukost på IKEA 9 Stor frukostbuffé Varm mat servera Måndag - Fredag Lördag - Söndag Redaktör för Febe-Bladet: Birgitta Nordström Manus kan sändas till: OBS! Ny mailadress! febebladet@febe.net Manusstopp för nästa nummer är den 31 oktober Du vet väl om att Febe finns på facebook! Inter IKEA Systems B. V Du missar väl inte IKEA Su på facebook Gå in och Gilla oss så tar du del av d som händer på varuhuset Febe, ett nätverk för föräldrar som mist barn Grillad fläskytterfilé kycklingfilé med be

3 Ordföranden har ordet... När jag nu sätter mig ner för att skriva för Febebladet tänker jag vad kan jag skriva som Ni inte redan vet, något som Ni inte redan känt. Vad kan jag skriva som skulle kunna ändra på något, upplysa om något, göra livet lite lättare att leva i den största av sorger, den oåterkalleliga smärtan det innebär att förlora det värdefullaste i livet våra barn. Jag undrar många gånger - Finns det en väg tillbaka till mening och sann glädje. Samtidigt inser jag att detta är den smärta som så många 1000-tals människor upplever var dag. Det är inbyggt i livet själv och vi alla lever med risken att bli drabbade när som helst. Jag tänker också på andra fasor, som när jag fick höra av en god vän att hans son hade landat mycket olyckligt på en träningspass och brutit nacken, med totalförlamning som följd. Så vad kan vi göra när vi blir drabbade. Det svåra med döden är att den är helt obarmhärtig, det är ju meningslöst att hoppas att ens barn kommer tillbaka. Är frågan egentligen felställd, kan vi överhuvudtaget göra något? En drabbad vän som förlorat sin son sade uppgivet Det är som det är. Döden har med ens förändrat mitt liv, för åtta år sedan - ändrat hela riktningen, utmanat mig in i själen att försöka gå vidare. En relaterad insikt som kommer till mig är att min dotter Andréas födelse också förändrade mitt liv, det ändrade dess innehåll och mening. Livet fick en ny början. Men då var det med en sprudlande glädje. Jag återkommer ofta till frågan om mening. Den frågan ställs ofta i kontrast till meningslösheten, som två motpoler. När jag försöker komma till klarhet om detta känns det som dessa motsatser upplöser varandra. Det är som tänkandet inte kan få några definitiva svar livet är för stort och låter sig inte avslöjas med ett antingen eller. Man får leva med frågorna. Det är här jag känner att ett nätverk som Febe har en av sina största roller. Här kan vi tala om livsfrågorna och det vi innerst inne känner och tänker, dela det som berör oss på djupet, tala om sorgen och saknaden om och om igen. Varje möte kan skänka en ny liten pusselbit som förändrar perspektivet något. Med tiden kanske vi märker att något har hänt inom oss. Kanske denna ständiga förändring i sig skapar en känsla av mening trots allt det meningslösa förändras i mötet med andra människor, i gemenskapen kring den svåra frågan Varför som är så jobbig att bära ensam. Med sommarhälsningar, Jonas Skiöldebrand Var och en ansvarar för sin egen text som publiceras i Febe-bladet. 3

4 Vad betyder febe Febe betyder ren, äkta, lysande, strålande. En kristen syster i församlingen i Kenkreai i det första århundradet. I sitt brev till de kristna i Rom lägger Paulus ett gott ord för denna syster och uppmanar dem att ge henne den hjälp hon behöver, eftersom hon visat sig vara en försvarare för många, ja, också för honom. Det är möjligt att det var Febe som överlämnade Paulus brev till församlingen i Rom, eller så följde hon med den som gjorde det. Paulus omnämner Febe som en tjänare i den församling som är i Kenkreai. Några bibelöversättare uppfattar ordet som en benämning på en ställning i församlingen och återger det därför med diakonissa, diakon eller församlingstjänarinna (1917). Men i Bibeln beskrivs ingen anordning med kvinnliga biträdande tjänare. Bibelöversättaren Goodspeed uppfattar ordet i en allmän betydelse och återger det med medhjälpare. Det Paulus syftar på har tydligen något att göra med förkunnandet av de goda ny- heterna, dvs. den kristna förkunnartjänsten, och han omnämner Febe som en kvinnlig tjänare, eller förkunnare, som tillhörde församlingen i Kenkreai. Febe var en försvarare för många. Grundbetydelsen av det grekiska ord som är översatt med försvarare är en som står framför i betydelsen beskyddare, en som kommer till undsättning. Ordet innefattar således mer än att man bara visar vänlighet och omtanke i största allmänhet. Eftersom ordet är en femininform kan det också återges med beskyddarinna. Febe kunde resa omkring och kunde utföra en värdefull tjänst i församlingen, vilket kan tyda på att hon var änka och kanske också välbärgad. Hon kan således ha varit i stånd att använda sitt inflytande i samhället till nytta för kristna som blivit felaktigt anklagade och på så sätt försvarat dem. Det är också möjligt att hon kunde ordna en tillflyktsort åt dem när de var i fara. Den bibliska skildringen ger inga närmare upplysningar om detta. Varför heter vår förening Febe? Föreningen Febe bildades år Den kom till efter den tragiska bussolyckan i Norge 15 augusti 1988, då 12 barn och fyra vuxna från Kista omkom. Många av föräldrarna kom att träffas kontinuerligt under flera år i Kista kyrka. Efter en tid så kände man att det fanns utrymme på dessa möten även för andra föräldrar som mist barn. Det blev tydligt att här fanns ett stort behov för drabbade föräldrar att mötas och samtala. Vår diakon, Ylva Edholm Johansson var och är fortfarande verksam i Kista församling. Då, när olyckan inträffade var hon en av de första som tog hand om och hjälpte alla drabbade föräldrar. När föreningen sen bildades och namnfrågan kom upp tyckte en drabbad förälder, (Barbro Byström som miste sin son och sin man i bussolyckan.) att föreningen skulle heta Ylva! Eftersom Ylva var den första diakonen som tog hand om alla föll det sig naturligt att föreningen fick namnet Febe som är, enligt Bibeln den första kvinnliga diakonen. Se tidigare text Tack Ylva! Föreningen Febe går i Diakonins anda. Alla är vi små diakoner, medmänniskor, vi hjälper och vi tjänar varandra. 4

5 En som förstod För ett par år sedan kom jag i kontakt med Carl-Anton Axelsson; konstnären och trubaduren (bl.a. annat). Jag kom att berätta för honom om Febe och om Svante, samt att jag ibland spelar hans fina visa Om maskros och tjärdoft. Han fick också veta att vi haft hans fina text på framsidan av Febe-bladet, för några år sedan, tillsammans med en bild av en utblommad maskros. Om maskros och tjärdoft Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. Men det är så skönt att sitta och minnas, små solar i gräset, när sommar n är slut. Jag berättade också om min egen tolkning/ innebörd av texten där min tjärdoft stavas med (k) och blir till kärdoft etc. Om kärlek och död Jag lever i alla mina minnen av Svante, fast många säger att jag måste gå vidare. Men jag känner hans närhet och får minnas, alla lyckliga stunder vi hade den korta sommar som han fick leva. När man frågar någon om hur en maskros ser ut, så får man ofta beskrivningen av en gul blomma som sprider sig som ogräs i en gräsmatta. Men i min värld så är även en utblommad maskros fortfarande en maskros, och dess frön sprider sig för vinden och genererar nya blommor Inte är den borta, bara för att den är utblommad Kärleken är starkare än döden. En dag kom det ett brev i min brevlåda, med denna dikt från Carl-Anton en Människa som hade förstått Vill gärna dela dikten mer er. /Olle Bergman 5

6 Att förlora sitt enda barn! Det händer varje dag, att två personer träffas, tycke uppstår och kärleken infinner sig, och ofta utmynnar det i att man skaffar barn och bildar familj, med alla de förväntningar som detta innebär. Detta har pågått i årtusenden och kommer förmodligen att göra så under lång tid framöver Vår historia kom att bli lite annorlunda. Monica och jag (Jan) ville också ha barn, men 1975 fick vi ett missfall i tredje månaden. Naturligtvis var detta jobbigt för oss, men vi gjorde ett nytt försök och då gick det bättre. Redan ett halvår efter olyckan försökte vi återställa vår familj med att Monica blev gravid, men efter tre månader så blev det missfall. På något sätt var det viktigt för oss att få en ny familj, och Monica blev gravid ytterligare en gång, och nu trodde vi att det skulle gå vägen. Men icke efter tre månader så blev det missfall igen. Monica låg på Löwenströmska för andra gången. Vid utskrivning från sjukhuset, efter missfallet, fick vi ett samtal med doktorn, och vi undrade vad det kunde beror på att Monica fått tre missfall. Doktorn kunde dock inte ge oss någon förklaring till detta, men hon föreslog oss att ta kontakt med Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg där de hade med specialistkompetens för våra missfallsproblem. Monica och jag fick bägge lämna blodprov varefter vi fick åka hem och vänta på svar. Patrik föddes den 22 april Hans uppväxt var normal men han fick barnepilepsi och en operation i ett öga mot skelning. När han sedan började i skolan visade det sig att han var lite sen i utvecklingen, men med tiden så gick det allt bättre med skolarbetet. Så småningom kom en ny kallelse från Sahlgrenska Sjukhuset och Monica och jag fick åka tillbaka till Göteborg och träffa docenten som förklarade mycket utförligt för oss vad de kommit fram till. Problemet var att Monicas och min blodgrupp var för lika och det resulterade i en avstötning, precis som när man får ett annat organ transplanterat. På frågan hur då Patrik kunde bli till, sa hon att det egentligen var en fysikalisk omöjlighet!!! Vid övergången till mellanstadiet började klassen planera för en skolresa och man bestämde att resan skulle gå till Shetlandsöarna där det finns både ponnies och vikingagravar. Då resan skulle ske under skoltid, så skulle man ordna en ferieskola på plats. Förväntansfulla skolbarn lämnade Kvarbackaskolan den 14 augusti 1988, men redan ett dygn senare fick resan ett tragiskt avslut med en krasch in i bergväggen i Måbodalstunneln i Norge, och 12 skolbarn och 4 vuxna omkom. Patrik fanns bland de omkomna och från den dagen blev livet helt annorlunda för Monica och mig. 6

7 Hon gav oss emellertid hopp, och sa att det kunde lösas genom att ända Monicas blodbild genom blodtransfusioner. En dag ringde telefonen från Sahlgrenska sjukhuset och de berättade att de nu hade fått in lämpligt blod, men nu var det bråttom, och sa att vi måste infinna oss på sjukhuset påföljande dag kl Detta fick vi upprepa fem gånger, och sedan var det dags för Monica att lämna ett nytt blodprov för att kontrollera att hennes blod hade fått nödvändig förändring. Vid det påföljande mötet med docenten fick vi veta att det hela såg mycket positivt ut, och att det var klart för att få barn. Då infann sig en märklig känsla hos både Monica och mig. Vi kände att vi hade tappat all kraft. Vi visste inte vad det berodde på, men det kändes som om vi stod på ett stort, högt berg med ett stup framför oss som avgrund. Docenten sade att det var en del föräldrar som kände så. Ja, detta är historien om vårt liv tillsammans. Men visst blir livet konstigt ibland först ett missfall och sedan omkommer Patrik endast 12 år gammal. Ytterligare två missfall följer, och när vi äntligen kanske kan se ljuset i tunneln, så försvinner all kraft Var det meningen att vi inte skulle få ha något barn? Och i så fall vems mening? Vi fick i alla fall ha Patrik i tolv år och det känns bra, för det finns många par som aldrig har fått några barn. Monica och jag har funderat på ett adoptivbarn, men vi känner att vi inte orkar efter allt som vi har gått igenom. I år 2013 skulle Patrik fyllt 37 år den 22 april och kunde haft både fru och flera barn; något som varken han heller vi fick uppleva. Att förlora sitt enda barn är att förlora sin framtid, för det är barnen och barnbarnen som är framtiden. Men så är livet ibland och idag ägnar vi mycket tid och omtanke åt våra hundar. /Jan Leva Pappa! Svante är död! En personlig skildring om hur det kan vara att mista sitt barn. Boken speglar mina reaktioner och tankar de första åren. Boken finns att köpa direkt från Febe. Pris 100:- kr + porto. Febe, Box 1127, Kista stockholm@febe.net Olle Bergman 7

8 Febe-dagen Lördag den 12 oktober 2013 Inger Hansson är årets föreläsare på Febe-dagen, hon tilldelades 2012 års Stora Talarpris med motiveringen; Inger Hansson förmedlar allvarliga budskap i en skön blandning av humor, värme och visdom. Som föreläsare når hon rakt in i publikens hjärta med sina kloka tankar om hur vi hanterar förändring, får samarbete och ökad arbetsglädje. Som föreläsare vill jag beröra... Alla människor har sin livshistoria, de flesta har upplevt något svårt under sin livstid och jag tror om vi delgav våra svårigheter så skulle förståelsen öka oss människor emellan. Därför delger jag själv i mina föreläsningar om mina egna upplevelser, två av mina fyra döttrar är i himmelen. Den ena dog som barn och den andra som vuxen kvinna. Men jag har två underbara döttrar på jorden som är guld värda. Så grunden i mina föreläsningar är, att ta vara på livet så länge det varar. Livet måste gå vidare. Det fungerar inte i den fina paradvåningen. Vi måste läka. Men var? Jag hittar en liten stuga vid en insjö utan vatten men med öppen spis. Vid sjön, i skogen, vid brasan med fågelkvitter som enda ljud läker vi sakta. Tillsammans med vänner, som tar del, som lyssnar, som bara finns där. Orken måste hittas för de små barnen och för de två kvarvarande döttrarna. Läser många böcker om hur man går vidare. Går på stan och möter en kvinna från Kina som jag känner ytligt som säger; vad jag är avundsjuk på dig, du kommer att klara allt. Jag tror inte att jag hör rätt. Avundssjuk på mig? Ja, säger hon, så ser vi på det i Kina, om man mist ett barn så klarar man allt, för man har redan varit med om det värsta. Tänk på det vad du än står inför och du som har mist två, då finns det ingenting som du inte klarar. Orden fastnar i mig och nu har det gått sju och halv år sedan min äldsta dotter dog och varje gång jag står inför någonting som jag oroar mig för att klara, så tänker jag så, ingenting kan bli värre och jag har klarat, inte bara att överleva utan att leva. Lever jag som jag lär? Min strävan är alltid det eftersom jag är övertygad om att balansen i livet är viktig. Att ta sig tid att bara finnas till, att fylla på sitt energiförråd tillsammans med de man älskar och ta vara på den kraft som naturen ger. Att påminna sig om att sjunde dagen är vilodagen. Att vila för mig kan vara att klippa gräs eller att måla, inte för att jag måste utan vill, då är det vila. Att byta ut alla Måsten i hjärnan mot Vill ger mig energi. Att umgås med människor som ger energi och sluta umgås med de som tar kan också vara ett sätt att få balans. Man ska vara rädd om sig själv så länge man har sig. Eftersom jag fullständigt älskar citat avslutar jag med ett. Ge mig gåvan att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden Reinhold Niebuhr. Varmt välkommen till oss Inger! 8

9 Var finns kundvagnarna? Kundvagnar hittar du längre in i varuhuset på nedre plan, de lite större flakvagnarna finns på Tag Själv lagret. Var finns toaletterna? I entrén, på övre plan vid restaurangen samt under trappan vid kundvagnarna. Har du en kasse så går det bra att förvara betalda varor i förvaringsskåp som du hittar i entrén. Har du hela vagnar med Min betalda älskade varor kontaktar lilla dotter du Byten Therese & Återköp som så får dog du, hastigt i mån av i plats, en bilolycka förvara dom tillsammans i vårt transportrum. med sin morfar -95. Du finns hos mig hela tiden i Var köper jag presentkort? mina dagdrömmar. Nu har 18 år gått och I kassan eller på Byten & Återköp. det känns nästan obegripligt och lite konstigt Vem var kan tiden använda tagit vägen snabbkassan? Sorgen och saknaden När är du inte handlar lika max smärtsam 15 varor och betalar plågsam med konto/ som precis kort, när det IKEA hade HANDLA hänt, kort enda eller presentkort skillnaden går är det att kredit bra jag att har scanna lärt dina mig varor leva i snabbkassan. med min sorg och jag kan i dag hantera den. När så många år har Hur blir jag IKEA FAMILY medlem? gått blir det däremot svårare för vänner och I entrén finns en IKEA FAMILY kiosk, med dator, där kan du bekanta gå med i IKEA att förstå FAMILY. att Ett tillfälligt man fortfarande kort skrivs ut som har du sorg. visar upp Där i kassan. har Febe Hemma blivit kan du för gå mig med via en hemsidanplats där jag kan vara med min sorg och få håll- tillfälle att prata om den, och framförallt kan jag i dag med den erfarenhetsryggsäck jag har, möta andra föräldrar som mist barn och förhoppningsvis kan min Måndag historia - Fredag bidra med något till någon och det genererar Lördag - Söndag tillbaka en väldigt stor tröst. På Febe är det tillåtet att Stor prata frukostbuffé om sin 29:- sorg och förtvivlan till någon som vet! Och som Varm mat serveras lyssnar. bussåkare! -BLADET Välkommen till IKEA Några ord från vice ordförande... Var kan jag förvara mina betalda varor när jag vill gå till Restaurangen och äta? Varuhusets öppettider: Måndag - Fredag Lördag - Söndag Lekrummet SMÅLAND: Måndag - Fredag Lördag - Söndag Restaurangens öppettider: Frukost kl Frukost på IKEA 9:- Måndag - Fredag Lördag - Söndag Frukost 9:- Kan man någonstans i det undermedvetna, veta att man ska dö, även när det sker plötsligt i en olycka? Författarinnan Elisabeth Küller Ross beskriver det fenomenet i sin bok, Döden är livsviktig. Min lilla Teddi, som hon kallades, sa till mig innan hon reste till morfar att hon inte skulle hinna måla klart sina små kuber som hon hade gjort i träslöjden. Ja, men det kan du göra färdigt när du kommer hem sa jag. Nej! Kuberna kommer aldrig att bli färdigmålade sa Teddi innan hon åkte till morfar. Livet är förunderligt och jag tänker ofta på vad mycket hon inte hann göra klart innan hon dog. Att berätta är att plocka samman det som gått sönder /Catrin Jilert Inter IKEA Systems B. V Du missar väl inte IKEA Sundsvall på facebook Febe på Facebook Gå in och Gilla oss så tar du del av det senaste som händer på varuhuset För dig som använder Facebook finns möjlig heten att gå med i Febes Grillad grupp fläskytterfilé som finns eller där. kycklingfilé med bearnaisesås Du hittar gruppen genom att söka på: Febe, ett nätverk för föräldrar som mist barn. Till höger på sidan klickar du på: Gå med i gruppen. Då du blivit medlem i gruppen kan du skriva inlägg eller kommentera andras inlägg. Här finns möjlighet att få kontakt med andra föräldrar som mist barn och diskutera sina tankar. Gruppen är sluten, vilket innebär att din ansökan om medlemskap måste godkännas innan du börjar skriva. Välkommen att göra din förfrågan om att vara med i gruppen. Vårdikt Nu är våren här Och havet brusar, Blommorna blommar. Gräset är grönt, Grönt är skönt. Solen lyser mot jordens äng, Och bina flyger ut och in i boet. Av Therese, våren

10 Anhörigstödets öppna föreläsning Tisdag den 19 februari anordnade Täby kommun Anhörigstödet en öppen föreläsning i Grindtorpskyrkan. Jag är inte rädd om sorg. Föreläsare var Monika Nyström som 2011 blev vald till årets sommarvärd i Sveriges Radio. Monikas föreläsning handlade om hur det var att leva som anhörig till en dödssjuk älskad person förlorade Monikas man kampen mot cancern och lämnade en liten trasig familj ensamma. Monika berättade om hur sorgen sett ut för dem, om balansgången mellan förtvivlan och lyckan i att vara en trygg mamma, om barnens kloka syn på döden och sorgen, om hur både Monika själv och barnen lärt sig leva igen, inte bara överleva. Det var en gripande berättelse och vi som har förlorat barn kan känna igen oss i hennes berättelse om sorgen och förtvivlan. Jag kände igen varje ord hon beskrev om sorgen, hoppet, förtvivlan och lyckan, när ett av mina barn överlever bilolyckan. Vi som var inbjudna och medverkade vid informationsborden var; Randiga huset, Febe (Olle och Catrin), SPES och Täby församling. Dagen i dag är en märklig dag! Den är din. Gårdagen kan du inte ge mer inehåll än den redan har fått. Morgondagen vet du inget om. Men dagen i dag har du. Den är din! /Catrin mamma till Therese Min bok om sorgen efter min son Marcus. Den 7 oktober 2002 så miste jag min älskade son Marcus. Min son Marcus blev bara 20 år. Att mista sitt barn är varje förälders stora mardröm, och för mig blev mardrömmen sann! Att skriva en bok om sorgen och saknaden efter min son, var en självklarhet. Jag ville att min son skulle leva vidare genom mig. Jag ville berätta för andra hur jag gjorde med min sorg. Jag ville få folk som inte mist ett barn att förstå att det inte bara är att GÅ VIDARE. Vi som mist våra barn vet vilket helvete det är att ta sig upp ett trappsteg och sen ramla ner två steg. Att lära sig att leva utan sitt barn är den svåraste uppgift jag någonsin ställts inför. Boken TILL MINNE AV MARCUS - en bok om att mista en älskad son, är också en bok som jag skrivit för att bearbeta min sorg och saknad över min äldsta älskade pojke. Det är nu gått många år och fortfarande kan jag känna det som det var i går. Tiden står still. Boken kostar 150 kr + 20 kr i frakt om den skall skickas. Boken kan också köpas fraktfritt på Febe i Stockholm och Febe i Skåne. Eller mejla mig på marie-anne.t@tele2.se 10

11 Minnen till Fredrik Här kommer tre tecknade minnen till Fredrik från Hampus, Love och Elias. /Pernilla 11

12 Relationer! Det är 18 år sedan min dotter och min pappa dog i en bilolycka. Många år har «passerat revy» efter det mest traumatiska jag har upplevt. Likaså har många relationer «passerat revy» i mitt liv därefter. Människan är ett «flockdjur» brukar man säga, ja absolut, instämmer helt. Jag tycker inte om att vara ensam, då dyker demonerna fram. Vänner är bra att ha, men kanske inte alltid tillgängliga just här och nu när jag vill. Men, hur många nära och kära man än har så är man alltid ensam, ensam i sitt liv både i glädje och sorg. Många av mina vänner som är gifta med stor familj och stort socialt umgänge, de känner sig ensamma ändå. Ja, nu skulle jag ju inte skriva om ensamhet, jag skulle skriva några rader om, relationer! Ensamhet och relationer hör ihop. Har man en bra relation med sig själv så känner man sig inte ensam. Ja, det är ju inget nytt «Freudianskt» som jag har kommit på, men jag har jobbat med mig själv och min, kanske upplevda ensamhet mycket. För att fylla min tillvaro och stunder av ensamhet, beslöt jag mig för tre år sedan att skaffa en hund. Min yngsta dotter och jag åkte till Kinnekleva! För att bara, titta på en Mopsvalp. Behöver jag skriva om hur det blev med det, bara titta! I dag är Sigge lite drygt tre år och världens bästa hund! Vi har den bästa hund/matte relation man kan tänka sig. När jag frågade uppfödaren om vilket datum han var född, blev svaret: 1 mars Det är årsdagen på bilolyckan. För mig betyder det någonting speciellt, och vi har i dag en alldeles extra speciell relation, Sigge och jag. /Catrin Jag heter Anita, jag har skrivit en bok om hur det är att mista sitt barn. Min son blev 17 år. Han dog den 15/ Du kan beställa boken genom postgiro Texta noga namn och adress. Boken kostar 120:- + 20:- frakt. Titel: Att Leva med Blödande Hjärta Baksidetext: När det händer som absolut inte får hända När katastrofen är ett faktum. Den här boken är skriven av mig, Anita. Jag förlorade min son i februari Följ med mig och Mattias systrar genom fyra år av sorg och saknad Läs om hur vi planerat begravning. Hur vi bemöttes av folk i vår närhet. Läs om vårt hårda jobb att gå vidare. Störst av allt är kärleken. 12

13 Detta med relationer kan upplevas på många olika sätt Det finns platser som jag känner en alldeles särskild relation till där jag känner att Svante är alldeles nära. Jag tänker på en alldeles särskild badklippa i Stockholms skärgård där hela familjen solade och badade tillsammans under varma, härliga sommardagar. Jag kan i mitt inre se hur Svante simmade omkring i vattnet tillsammans med sin labrador Bonni, och hur han kastade iväg en pinne eller boll, som de simmade ikapp för att hämta. Inte långt därifrån är vårt metarställe, där vi fångade många fina abborrar som sedan mamma Anita stekte och serverade med färsk potatis. Ibland besöker jag Spånga IP där Svante och jag tillbringade så mycket tid tillsammans i samband med hans ishockeyutövande. Jag kan inte låta bli att gå och sätta mig i utvisningsbåset; på samma ställe där Svante tillbringade åtskillig tid under ishockeymatcherna. Han hade emellertid förberett sig för att bli sittande där, för han brukade se till att han hade en kaffetermos i båset, medan han satt av sitt straff. Vi har även vårt favoritmatställe på Gran Canaria där Svante var med och åt av den goda maten, och där han också vid ett tillfälle fick ett telefonsamtal från Stockholms Ishockeyförbund att han var uttagen att representera Stockholm i TV-pucken. Det var en stor händelse för hela familjen och vi delade verkligen glädjen med varandra. När Anita och jag är på Gran Canaria så besöker vi alltid denna restaurang och ser till att vi får samma bord som vi hade den gången. om Svante som inte vi har hört tidigare. Det blir nästan som en hälsning från Svante. Icke att förglömma är relationen till alla mina Febe-vänner (de s.k. Febeianerna) som jag får tillfälle att möta varje vecka. För mig är det oerhört välgörande att få vädra känslor och tankar med några som verkligen förstår. Här får jag också utrymme att få prata om mitt barn, och på så sätt bevara min relation till Svante. Ingen uppmanar mig att lägga Svante bakom mig och gå vidare! Min relation till Svante vill jag inte förlora utan låta honom vara med mig i mitt fortsatta liv Om man med relation avser något positivt och stimulerande så utgör väl en nära vän, just en god relation. Men jag kan känna att vänskap och relation kan vara som blommor om man inte vårdar blommorna så vissnar de, och ibland så dör de. Febe-lyktan är handgjord av keramiker Leif Lind på Fjärderholmarna. /Olle Eftersom den är just handgjord, så tar det ibland lite tid att hinna tillverka nya, men nu har vi fått en ny leverans, så det går bra att beställa. Den eldas med vanlig lampolja. Pris 250:- kr + ev. frakt Detta är exempel på relation till olika platser som man kan minnas med glädje, innan man plötsligt vaknar upp till verkligheten. Det var fint när det begav sig, men jag vill ju att det skall vara fint nu! Men relation kan ju också vara relation mellan människor. Tänker på hur fint det känns att idag få möta Svantes kompisar och få minnas tillsammans med dem. Det känns verkligen att man har något gemensamt med dem. Tänk bara när de berättar något 13

14 Vårmiddag Vårmiddag med Febemedlemmar på Bromma golfrestaurang, lördag den 27 april Ett stort tack till familjen Dolk som reserverade restaurangen enbart för oss Febe-medlemmar och bjöd på en utsökt middag. Det var en mycket trevlig kväll med många fina samtal bland Febe vänner och vi kunde tillsammans njuta av den goda maten i en fridfull atmosfär hos Pia och Christian på Bromma golf restaurang. Vi hoppas att Febe-Vårmiddag kan bli en ny Febe-tradition! Tack! Febe styrelse Fler Febe-grupper... FEBE finns idag på 9 ställen i Sverige med föräldrar som förlorat barn. Om du är intresserad att bli kontaktperson eller kanske starta upp en lokal Febe-grupp i din hemtrakt, är du välkommen att höra av dig till Febe, så får vi berätta mera. 14

15 Kerstin Uvnäs Moberg Föreläste i Kista måndag den 11/ Måndag den 11 februari 2013, Kista kyrka, vår gäst och föreläsare, Kerstin Uvnäs Moberg. Kerstin är läkare och professor i fysiologi och forskar kring ämnet oxytocin, närhetens hormon. Att få beröring och fysisk närhet är ett grundläggande behov hos oss människor, precis som hos alla däggdjur. I livets första skede kan det vara direkt livsavgörande och senare kan det vara det som står mellan ett friskt hälsosamt liv och ett liv med depression och kroppslig ohälsa. Hur som helst finns behovet av hudkontakt kvar livet ut. En person, oavsett barn eller vuxen, som dagligen får beröring i form av en kärleksfull kram, en varm hand eller vänskaplig massage kommer med stor sannolikhet att vara gladare, piggare samt ha en större förmåga och villighet att kommunicera. Beröring visar oss att vi är trygga, att någon bryr sig om oss och inte minst att vi är värdefulla. Men det ger också genomgripande neurofysiologiska effekter som påverkar vårt beteende och våra känslor. Så står det inledningsvis i Kerstins senaste bok, Närhetens hormon, oxytocinets roll i relationer. Kerstin kom till oss i Kista och pratade om Närhetens hormon, oxytocin. Hon berättade hur det ger oss välbefinnande och lugn men också att det finns en mer komplex roll det skapar och förstärker relationer livet igenom. Hon beskriver betydelsen av oxytocin för anknytning mellan barn och föräldrar, för kärleks- och vänskapsrelationer och för att öka tillit och öppenhet i vårt samhälle. Närhetens hormon är betydelsefull för alla våra nära relationer, vår utveckling och vår hälsa. Vi hoppas att en dag kommer läkare att skriva ut beröring på recept. Kunde jag följa dig Kunde jag följa dig långt bort, Längre än allt du vet, Ut i de yttersta rymdernas Världsensamhet, Där Vintergatan rullar Ett bjärt dött skum Och där du söker ett fäste I hisnande rum. Jag vet: det går inte. Men när du stiger huttrande Blind ur ditt dop, Tvärsigenom rymden Skall jag höra ditt rop, Vara dig ny värme Vara dig ny famn, Vara dig när i en annan värld Bland ting med ofött namn Av Karin Boye /Catrin Jilert Tillägnad min pappa och min dotter Therese som dog i en bilolycka -95. /Catrin Pappa- respektive mammagrupp jämna veckor I Febe Kista fortsätter vi att dela upp oss i pappa- respektive mammagrupp varje jämn vecka. Det har visat sig mycket uppskattat bland såväl mammorna som papporna, och det kommer ibland upp lite annorlunda ämnen än vid de gemensamma diskussionerna. Ojämna veckor fortsätter vi med de gemensamma grupperna. Varmt välkomna! 15

16 Samtalskväll i Timrå Febe Medelpad har åter haft förmånen att ha prästen, terapeuten m.m Tommy Wadebeck på besök. Kvällen inleddes med att Tommy talade från rubriken Vändpunkter. Därpå följde öppet samtal. Tommy utgick ifrån, att vårt liv inte bara är en rak väg framåt, i glädje, bekymmerlöshet. Många vändpunkter överraskar oss. Vi studerar, väljer yrke, väljer livspartner, får barn, köper hus osv. Detta är förändringar, vändpunkter, som oftast ses som positiva. Vår hälsa, ändrade arbets- och familjeförhållanden, ekonomiska kriser är däremot vändpunkter i mer negativ riktning. Oftast kan vändpunkter ses som total tillbakagång, men kan också räknas som något oss tillgodo, utvecklande i slutänden. Vändpunkter är inte enbart steg bakåt, de kan även vara i sidoriktning kanske detta kan ses som litet humanare, men ändå vara utmanande, chockerande. Dock, EN vändpunkt vi aldrig står beredda för eller överhuvudtaget skulle behöva ställas inför är den, som bland andra vi inom Febe har måst genomgå. Detta obevekliga, förlamande, att mista sitt/ sina barn i DÖDEN! Detta synes inte bara vara en vändpunkt, utan en tvärbroms, en totalkrasch! En naturlag, vars mönster har brutits. En lag, som skadar och totalt förändrar resten av våra liv. Och som man aldrig tror sig kunna överleva! Vilken riktning har en sådan vändpunkt? Rakt bakåt och brant utför kan det synas som. Här nämnde Tommy det latinska ordet: Carpe punktum. Översatt: Fånga ögonblicket/ punkten. Och det fria samtalet började. Fånga? Vilken punkt? Vilket ögonblick? Då inte ens fågelsången, barnens skratt o lek, vännerna, musiken eller konsten kunde lindra! Snarare gav irritation. Inte alla, men några i gruppen kunde ändå hänvisa till dessa tillfällen som tröst, som en trevande vändpunkt mot det nya livet. Livet utan våra älskade barn. Ögonblick, inte mer, inte mindre. Små minnesanteckningar gjorda av: Kerstin Högberg /kontaktperson Det halva livet Jag finns kring det svarta hålet. Det halva livet, den halva känslan av allt som är. Sen den sekunden. Sen den sekunden en del av mig försvann i det svarta hålet. Att ta sig upp till det halva livet som är, kräver den kraft som finns kvar. /Pernilla Du vet väl om att det finns Febe-symboler att köpa om du är intresserad. Febe-lyktan - Vit/beige oljelykta i keramik, ca: 11 cm hög. 250:- Vykort - Förpackade i buntar om 10 st. 80:- Bildekal ett nätverk för föräldrar som mist barn, 50x10 cm. 40:- 16

17 Föredrag i Kista kyrka Ludmilla Rosengren Läkare och terapeut Måndag den 2 september 2013 kl Varje år tar personer livet av sig. En av dem är Linnéa som tog livet av sig när hon bara var 14 år gammal. Hennes mamma Ludmilla Rosengren, som också är läkare och terapeut, har funderat mycket på hur man kan förhindra självmord. Jag har både personlig erfarenhet men baserar även mina ståndpunkter på forskning, bland annat min egen. Det är så mycket okunnighet och rädslor kring ämnet. Tyvärr även inom sjukvården och bland de som förväntas kunna. Den stora frågan verkar vara detta att sorg inte är någon sjukdomsdiagnos. Sorg är en normal reaktion på en stor förändring i livet. Men sorg ger symptom som innebär en stor funktionsnedsättning och den kan t ex göra att man inte orkar arbeta fullt längre. Problemet som jag ser det är att man genom att säga att sorg inte är en sjukdom tagit avstånd från allt som har med sorgeprocessen att göra och lämnat den sörjande ensam i sin sorg. Sorg är något som kommer att drabba oss alla. Alla vinner på att lära sig mer om hur man bemöter sina medmänniskor i sorg och hur sorgeprocessen ser ut och vad man kan göra för att komma vidare. Varmt välkommen! 17

18 Febe Medelpad Vi träffas under udda veckor på tisdagar i S:t Johannesgården vid Timrå kyrka, klockan Söndagen den 2 juni hade vi vår avslutning för vårterminen och nu har vi uppehåll med våra träffar under sommaren. Vi startar upp höstterminen igen tisdag den 27 augusti I september kommer vi även i år att anordna en minnesstund vid Varfskapellet i Timrå. Tillsammans tänder vi ljus, lyssnar på sång, musik och diktläsning. Så boka in söndagen den 8 september redan nu. FEBE Medelpad Kontakttelefon: medelpad@febe.net Vårterminens avslutning vid Skatans Cafe & Krog i Njurunda, där vi åt en gemensam middag inne i den nyrenoverade restaurangen. Efter middagen gick vi ut för att fortsatta att prata och njuta av den fantastiska kvällssolen. Tack till alla som var med och gjorde denna eftermiddag och kväll till en trevlig stund tillsammans. 18

19 Febe-träffarnas betydelse för mig Vill berätta lite om Febe-träffarna som kan skilja sig väldigt mycket från varandra från gång till gång och beronde på vilka som är där. Det känns alltid lika skönt att komma dit, jag kan vara mig själv och berätta saker som jag inte säger till mina bästa vänner. Vi kan stötta varandra och ge råd till varandra eller bara bli lyssnad på. När det är någon ny förälder så blir träffarna mycket inriktade på att berätta om hur vi har känt det och hur vi har gått vidare och förstås även lyssna på den nya förälderns historia. När det bara är vi som har mist våra barn för längre sedan blir det ofta mer prat om hur våra barn var när dom fanns hos oss. Det känns alltid skönt när någon frågar hur man mår och verkligen vill och har tid att lyssna på svaret. Andra i ens omgivning frågar kanske men vill eller har inte tid om man skulle svara att jag mår jättedåligt för jag längtar så mycket efter Patrik. Det är ingen som är beredd på det svaret för det har ju gått så lång tid (enligt andra) för det är ju 8 år sedan jag miste Patrik. Sånt förstår bara andra som också mist sitt barn. Jag åker till Febe ungefär varannan vecka, jag är jätteglad att jag har mina vänner där. Sist jag var där pratade vi om relationer, jag tänkte när jag åkte hem att där har jag många fina relationer till andra föräldrar. Vilket känns jättebra. Eftersom jag och min man separerade efter att Patrik gått bort känner jag mig ofta ensam i min sorg. Jag har ingen i min vardag att dela sorgen med eller glada minnen från Patriks liv. Därför är det min räddning att jag har Febe. /Kicki mamma till Malin 84 och Patrik Läkeboken - från kris till kraft Detta är en bok om hopp - hoppet om att överleva, läkas och bli hel trots smärtsamma förluster som drabbar oss i livet. Syftet med läkeboken är att bli medveten om sina överlevnadsstrategier och erbjudas fungerade redskap med lång hållbarhet. Nu har det gått många år sedan jag miste mina två söner och jag har specialiserat mig på att arbeta med sorg och andra förluster via mitt företag SARA DE - ork-idé. Ork-idé erbjuder ett program för sorgbearbetning vars syfte är att hjälpa människor som sörjer. Vi träffas i grupp för att få kunskap, dela varandras historia och uttrycka det som behövs för att bearbeta och fullborda sorgen. Du får hjälp att stressa av samt att tillföra mer energi. Sara Dahlberg Eriksson Boken kostar 200 kr + frakt. För Febe-medlemmar 150 kr Beställ på tel eller sara@ork-ide.com 19

20 Att mötas... Att det är svårt att möta människor i sin omgivning efter att man har mist barn har säkert alla upplevt på ett eller annat sätt. Och om man vänder på det, är det nog inte så lätt för de andra att möta oss som har mist heller. Jag har ofta själv känt, att jag inte vet vad jag ska svara på andras frågor och samtidigt undrat om de verkligen vill veta och orkar lyssna på hur jag mår och hur jag känner. De i sin tur vet kanske inte hur/vad de ska fråga. En f.d klasskamrat som jag träffade gav mig en kram och sa: Jag vet inte vad jag ska säga? Det är några få ord tillsammans med en kram som räcker långt enligt mig, för hon visade på det sättet sin omtanke. Ibland hör jag föräldrar, som berättar att vissa de möter på gatan byter sida eller tittar bort, de låtsas inte se. Förmodligen är de osäkra och vet inte hur/vad de ska göra eller säga. De är kanske rädda för vår reaktion och kanske även sin egen. Och detta bemötande, eller rättare sagt brist på bemötande, kan sitta som en tagg i bröstet på många av oss under lång tid, kanske hela livet. Det vi egentligen bara hade behövt var att de visat lite omtanke. När jag och min man gick tillsammans och vi mötte någon, som inte var en nära vän, och de frågade om hur vi hade det, ville jag bara skrika: Vad f-n tror ni, det är ett rent h-vete. VI LEVER I EN MARDRÖM!!!! Men jag höll tyst och istället fick min man svara så gott han kunde. Nu i efterhand kan jag tycka att det var ganska starkt av dem, att våga gå fram och möta oss och faktiskt visa att de brydde sig. Men jag har märkt att jag måste få distans till vissa saker, innan jag förstår att uppskatta dem. Sen finns det såklart människor, som bara frågar av ren nyfikhet och dom kan vi gärna vara utan. Tyvärr möts vi ganska ofta av klumpiga kommentarer och ibland jämförelser av de andras förluster som inte har någon som helst relevans. De kan såra väldigt mycket om man själv inte mår bra. Jag märkte själv, att jag den första tiden var så otroligt känslig, att jag tolkade många saker på mitt eget sätt, vilket ledde till att jag överreagerade och missuppfattade saker. Men det har med tiden blivit bättre. Nu har det snart gått 8 år sedan jag miste min son och jag mår bättre och är inte lika känslig för plumpa kommentarer längre. Många vill nog gärna hjälpa oss att lindra sorgen på något sätt, för de tycker att det är jobbigt att se att vi mår så dåligt. Men sorgen går inte att ta bort. Den måste vi leva med, det är priset vi betalar när vi förlorar någon vi älskar. Jag vill gärna ha vänner som visar medkänsla, omtanke och vill lyssna när jag vill prata. En som inte är drabbad kan ju aldrig riktigt förstå, dock kan alla lyssna!! Första tiden fick vi väldigt mycket blommor hemskickade med bud. Det var såklart ett sätt att visa omtanke på. Men något av det som värmde mest var de vänner, som kom med mat till oss. En dag stod det en form med lasagne på bron när vi kom hem och nästa dag en gryta med en fantastisk kräftsoppa. Det ligger väldigt mycket kärlek och omtanke i en sådan handling. Födelsedagen När Jonathan levde var det såklart stort kalas med både släkt och vänner på hans födelsedag. Att även efter hans död få höra att de minns Jonathans födelsedag värmer mitt hjärta, även om vi inte firar den som vi gjorde förr. Men att detta kändes så viktigt för mig var något som jag märkte att min bästa vän inte förstod. Jag försökte så gott jag kunde förklara för henne hur jag upplever hans födelsedagar nu. Det visade sig att hon inte hade någon aning om att jag kände så. Vi som har mist barn har en annan förståelse för varandra än vad icke drabbade har. Då insåg jag, att det är lite upp till mig också att berätta hur jag känner och tänker och inte ta för givet att andra ska förstå. Det går nog inte att berätta för precis alla i sin omgivning, men till många kan man försöka vara så tydlig som möjligt, om man vill få lite mer förståelse. För vi är ju alla olika, vissa av oss tycker det är jobbigt när folk frågar hur vi mår och vissa blir sårad när ingen frågar... /Birgitta, Jonathans mamma 20

21 Döden, döden, döden Tillsammans med Anna Lindman gör Mediabruket en TV-serie om hur vi förhåller oss (och inte förhåller oss) till döden. Under våren kommer vi att röra oss bland dem som står mitt i döden, för att försöka lära känna människans största rädsla. Serien sänds under hösten Anna Lindman, programledare för höstens TVserie Döden, döden, döden. Johanna Becker som är producent på Mediabruket, kontaktade Febe i Kista tidigt i våras och frågade om vi ville vara med i deras programserie. Vi var sex föräldrar och vår diakon i Kista, Ylva ställde upp och lät oss filma ett Febe-möte. Programserien börjar sändas sista oktober, onsdagar i Tv2. Mycket spännande! Och vårt nätverk, Febe i alla distrikt i landet får vara beredd på att drabbade föräldrar som mist barn kommer att höra av sig. Febe, en självhjälpsgrupp! Vi hjälper och stöttar varandra. /Catrin Jilert Om när det ofattbara händer I januari 2004 miste vi vår yngste son och livet ramlade på ända. Förlusten av min älskade lille unge skapade kaos och förvirring som krävde omstrukturering på många plan. Skrivandet blev ett sätt att hantera det obegripliga. Det är med goda formuleringar som med vackra bilder; de måste fångas i flykten. Jag vill dela med mig av en oerhört smärtsam erfarenhet och mitt syfte är att öka förståelsen för något, som många tycker är så svårt att prata om. Jag vill att ni ska se smärtan och paniken men också hoppet. Det går att skapa ett nytt liv om man måste. Det har vi gjort. Vi värderar det inte i bättre eller sämre; bara annorlunda. Mia Martens Köp boken på Eller fråga hos din lokala bokhandel om de har lust att ta hem den. Lyckas du inte får du gärna kontakta mig på: rallymia2003@yahoo.se 21

22 Ämne till nästa Febe-blad TACK till ni som har skickat in bidrag till Febe-bladet! Vi välkomnar alla bidrag till vår medlemstidning, långa eller korta texter, bilder och dikter. För er som vill ha lite hjälp med ett ämne att skriva om så har vi ett förslag till nästa nummer. Ämnet är: MIN FÖRLUST/VÄGEN TILLBAKA Dela gärna med er av er egen personliga berättelse. Som Catrin skriver på sidan 9, Att berätta är att plocka samman det som gått sönder. Det är en del av en läkande process att formulera/sätta ord på det svåra vi har varit med om. Det kan också vara en hjälp för andra drabbade att läsa om andras upplevelser och förstå att man är inte ensam... Kom ihåg att denna tidning är TILL för oss föräldrar men den är också AV oss föräldrar. Får vi inte in något material så blir det tyvärr ingen tidning. Så hjälp oss genom att skicka in ditt bidrag så att vi kan fortsätta med vår medlemstidning. Skicka era texter och ev. bilder senast den 31 oktober OBS! Ny mailadress! Post: FEBE, Box 1127, KISTA Nästan 9 år efter sin son Svantes död, kom Olle med en ny bok där han berättar om sina erfarenheter under dessa år. Boken kostar 150:- kr + porto, och kan beställas direkt från Olle Bergman, tel eller mail aobergman@hotmail.com Denna bok ger en djup inblick i hur det är att mista sitt barn. Den vänder sig dels till dig som drabbad förälder, men även till personer som i sin yrkesutövning möter drabbade föräldrar. För den som inte har mist barn, kan det som jag försöker beskriva, förefalla att gränsa till det osannolika. Man kan tycka att så fruktansvärt kan det väl ändå inte vara att mista sitt barn... och åtminstone inte så länge! Boken tar även upp vad du som hjälpare kan stötta med, för det finns mycket som du kan göra! En bra början är att läsa denna bok, för ju mer du förstår, desto bättre förutsättningar för att kunna stötta. Det är viktigt att komma ihåg, att det är inte mina medmänniskor som har förändrats, utan det är jag, som genom förlusten av mitt barn, kan ha kommit att få ett annat förhållningssätt... ett liv utifrån helt andra värderingar! Om du är en drabbad förälder, kommer du förmodligen att känna igen dig i många av situationerna! Olle Bergman 22

23 FEBE:s styrelse Jonas Skiöldebrand Ordförande Jag förlorade min dotter Andréa 20 år, i en bilolycka utanför Luleå den 17 februari Catrin Jilert Vice odförande Jag förlorade min dotter Therese 9 år och min pappa i en bilolycka Gertrud Ersson Sekreterare Min son Oskar 18 år, omkom i en motorcykelolycka den 22 juli Suzanne Hermansson Vice sekreterare Jag miste min son Simon 20 år, den 6 november Willy Eriksson Kassör Jag miste min son Gustaf 25 år, i en bilolycka den 11 oktober Jan Leva Ledamot Min son Patrik 12 år, omkom i en bussolycka i Norge Birgitta Nordström Ledamot Jag miste min son Jonathan 6 år, i en olycka hemma på gården den 3 september Olle Bergman Ledamot Jag förlorade min son Svante 17 år, den 14 augusti 1997 i en bilolycka. Ingrid Degerman Ledamot Mamma till Marcus som dog 18 år gammal Anita Mäntyniemi Kontaktperson mot febegrupperna i landet Jag förlorade min son Mattias 17 år, i en hjärtmuskelinflammation den 15 februari (Denna post finns ännu inte i styrelsegruppen) 23

24 Hjälp oss att stötta föräldrar som har mist barn! Bli stödmedelm i Febe Medlemsavgift för stödmedlem är 150:- Febe Box Kista Tel Plusgiro stockholm@febe.net