Ekologisk odling av smultron Sammanställd av Kirsten Jensen, Länsstyrelsen Västra Götaland, november 2006.

Transkript

1 Ekologisk odling av smultron Sammanställd av Kirsten Jensen, Länsstyrelsen Västra Götaland, november Kompendiet är finansierat gemensamt av EU och Svenska Staten inom Miljöstödsprogrammet och får fritt användas i utbildningssyfte. Däremot får kompendiet inte säljas kommersiellt. Vad är skillnaden på smultron, smulgubbar och jordgubbar? Smultron är en inhemsk art, Fragaria vesca med trekopplade blad och små bär, som lätt lossnar från flugan vid mognad. Smultron kan sätta blommor en gång per år när temperaturen blir lägre samtidigt som nattlängden ökar på hösten, vilket betyder att även skörden kommer relativt koncentrerat över 3-5 veckor (s.k. månadssmultron). Andra sorter sätter blommor oberoende av nattlängd och temperatur och ger därför skörd genom längre tid, men inte så stora mängder i taget (s.k. dagsneutrala sorter, på engelska everbearers ). Som tumregel kan man ha att det behövs minst 7 månaders aktiv växtsäsong för att nå upp i ungefär samma skörd som månadssmultronen. Jordgubbar är en korsning mellan två sydamerikanska arter, Fragaria sylvestris och Fragaria virginiana. Korsningen kallas i regel Fragaria ananassis. De har i de flesta fall betydligt större bär än smultron och lossnar oftast mindre lätt från flugan. Även bland jordgubbar finns det sorter som enbart blominduceras på hösten och därför får en hög, koncentrerad skörd sommaren efter (eng.: Junebearers, nästan alla jordgubbar som odlas i Sverige tillhör denna grupp) och dagsneutrala sorter, som sätter nya blommor och därmed nya bär så länge temperaturen medger det. I Sverige används dessa dagsneutrala sorter eller everbearers enbart i enstaka hemträdgårdar och försöksvis i växthusodling. Minst 7-8 månaders växtsäsong behövs för att få lika hög skörd på dessa som på den vanliga sorterna, och smaken är oftast undermålig jämfört med de sorter folk annars känner till. Slutligen finns det korsningar mellan jordgubbar och smultron, de kallas oftast för smulgubbar och har fått det latinska artnamnet Fragaria vescana. Både till växtsätt, plantstorlek, skörd och bär påminner de mer om jordgubbar än om smultron. Bären är dock mindre än jordgubbar, och det finns viss smultronarom i smaken. Även bland smulgubbarna finns det både sorter, som ger en koncentrerad skörd om året, och sorter som har en lång utdragen, men inte så intensiv skörd. I Sverige har smulgubbarna mest varit aktuella i hemträdgårdar, men det finns enstaka yrkesodlare som tagit upp arten. Främst mindre ekologiska odlare, och odlare med självplock. Stöd Smultron och smulgubbar räknas i gårdsstödet som jordgubbar och man kan därför få gårdsstöd för sin smultronodling om man har särskilda stödrätter med tillstånd för bär, grönsaker och matpotatis och i övrigt sköter odlingen enligt god odlingssed och uppfyller tvärvillkoren. Det är även möjligt att få högt stöd för ekologisk odling av smultron. Villkoren är att odlingen skall ske enligt ett av de i Sverige godkända ekologiska regelverken (EU:s resp. KRAV:s regler), skötas enligt god odlingssed och att man har en planteringstäthet på minst plantor per ha. 1

2 Det höga stödet är t.o.m på 7500 kr per år under skördeåren. Även under perioden ser det enligt förslaget ut att det blir möjligt att få stöd för ekologiskt odling av smultron på samma villkor som ovan. Åtminstone under 2007 låter förslaget även på oförändrad stödnivå. För att få utbetalt stöd måste man odla på minst 1000 kvadratmeter. Smultron ingår i miljöstödssammanhang i stödgruppen bär, så de kan kombineras med t.ex. hallon, blåbär eller vinbär på samma fält, men konstigt nog inte med jordgubbar och smulgubbar, som tillhör en annan stödgrupp (jordgubbar). Om bärodlingen är den enda gröda, som gården får stöd för ekologisk odling för är det nödvändigt att odla på minst 1334 kvadratmeter, stödbelopp lägre än 1000 kr/gård betalas inte ut. Plantor Smultron kan förökas antingen med revor som jordgubbar eller med frön. Säkrast är revor, då de alltid är lika föräldrasorterna, men många smultronsorter är lite benägna att bilda revor, det är i regel fallet med de s.k. månadssmultronen. Revorna tas i regel när det precis börjat bildas rotanlag på revplantan. De skärs eller klippas av med ca. 2-2,5 cm av revan kvar. Denna sticks ner i fuktig torv som en krok så att rotanlagen precis hamnar i jordytan. Man kan sätta smultron så tät som 3 cm i förband om de planteras ut samma år. Rotning sker på ca. 3 veckor under plast eller fiberduk. OBS! en del smultronsorter är sortskyddade, så att man skall betala licens till sortägaren om man förökar plantorna själv. Nya sorter kräver i regel även att man blir godkänd som förökare av denna. De flesta månadssmultron och även en del dagsneutrala sorter måste därför förökas med frön, dvs. att plantorna kan variera en del, dels från sina föräldrar, dels från andra plantor i fröpartiet. Minst variation får man i s.k. F1-hybrider, som är mycket snarlika föräldersorten. Vid köp av smultronfrön från ett seriöst fröföretag ingår licensen för förökningen i fröpriset. Fröna sås glest på ytan av fuktigt, lättgödslad och lättkalkad torv, täcks med 0,5 cm saltfritt sand och börjar komma upp inom 4 dagar. När plantorna blivit 2-3 cm stora planteras de ut i planteringsbrett. Räkna med ca 8-10 veckors uppdragningstid för smultronplantor. De flesta smulgubbssorter sätter revor och förökas som jordgubbar. Även de flesta smulgubbssorter är licensbelagda. Både smultronplantor och smulgubbar skördas i regel 2 år, dvs. att de står 3 säsonger på fältet. Ju äldre plantorna tillåts bli desto mindre blir bärstorleken och desto svårare blir det att hålla plantorna friska. Sorter Smultronsorter Rügen Rügen är en gammal sort, som numera finns i flera förbättrade typer. Variationen blir inte mindre av att sorten fröförökas! Sorten sätter få eller ingen revor, vilket gör den lätt att plocka, men svårare att hålla ren från ogräs. Rügen ger skörd över en lång period och har både bär och blommor samtidigt (remonterande). Bären är avlånga, spetsiga och har ofta 2

3 åsar, dvs. är ganska oregelbundna. Bären har söt-syrlig smak och ofta grön eller vit spets vid mognad. Ofta får man vänta på den riktiga smultronaromen tills bären är övermogna. Smaken försvinner vid beredning, så sorten duger enbart till färskkonsumtion. Äldre plantor börjar få mjöldagg om man har kvar plantorna mer än 1-2 säsonger. Alexandria Sorten har mycket stora bär, ca. dubbelt så stora som vilda smultron. Som Rügen fröförökas den och finns i diverse förbättrade kloner. Alexandria bildar inte heller revor. Smaken är stabilare än Rügens och skörden vanligtvis större. Alexandria är ett s.k. månadssmultron med 3-6 veckors skördetid. Skördestart i juli. Rödluvan Storfruktig, svensk sort med röda bär, som sätter rikligt med revor. Rödluvan har gett bra skörd i Skåne och uppges vara härdig till och med zon V. Skördetid i Skåne: 3 veckor i juli (månadsmultron). Snövit En vit mutant av rödluvan, även Snövit är en svensk sort. Bären är mycket stora för att vara ett rent smultron, mm långa. Fåglarna lär vara betydligt mindre intresserade av de vita bären än av de röda. Skörd som Rödluvan, dvs. som månadssmultron. Bianca Sort med många revor och vitgula bär, som börjar mogna tidigt, men som är relativt små. Smaken är söt och aromatisk. Remonterande. Smulgubbar Smulgubbar är korsningar mellan jordgubbar och smultron. Oftast är det mer jordgubbar i stamträdet än smultron. Bladverk, växtsätt och bär påminner mest om jordgubbar, även om blad och bär är något mindre (dock betydligt större än smultron). Fastheten och därmed hållbarheten brukar vara relativ dålig. De olika korsningarna har mer eller mindre smultronlik smak, men smakar även jordgubbar. Smulgubbar kan vara remonterande (t.ex. svenska sorten Rebecka, franska Mara des Bois och tyska Florika) eller de har en fast 3-6 veckor lång skördeperiod, som t.ex. svenska Sara. I tyska försök har Mara des Bois gett upp till 700 g per planta på 1-åriga plantor, med 60-70% av bären större än 3 cm i diameter. Vid flerårig odling på samma plantor sjunker bärstorleken. För att få liknande skörd här är det säkert nödvändigt att odla i tunnel för att få tillräcklig lång odlingssäsong. Planteringsavstånd Heltäckande odling är möjlig, men svår att plocka och att hålla ogräsfri. Odling i 50 cm breda rader med samma planteringsavstånd och cm mellan raderna är lättare att plocka. Då 3

4 odlas ofta på upphöjda bäddar för att underlätta plockningen ytterligare och ge tidigare skörd på grund av den varmare jorden. För fröförökade sorter, som inte sätter revor: Plantering med cm mellanrum är vanligt. På storväxta sorter som t.ex. Rödluvan och Snövit kan detta mycket väl visa sig vara för tät toch ge gråmögelangrepp i bladverket. För sorter som förökar sig med revor är cm planteringsavstånd vanligast. För att få högt stöd för eko-odling krävs minst plantor per ha. Vid 1 meters radavstånd, enkelrader och 3 plantor per radmeter får man plats med plantor per ha. Om man odlar i dubbelrader med 50 cm avstånd mellan, 1 m gång mellan varje bädd samt 3 plantor per radmeter får man plats med plantor per ha. I utlandet är det vanligast att odla i upphöjda rännor eller krukor, då ofta under tak eller i tunnel för att skydda mot regn, både för att undvika svampangrepp, men främst för att öka leveranssäkerheten eftersom regn då inte hindrar plockning plantor per 10 l är då vanligt för smultron, 6-8 plantor per 10 l för smulgubbar. Pollinering Smultron är självpollinerande, men flera sorter kan vara en fördel. Som jordgubbar kan även smultron utvecklas utan pollinering, men bären blir större och jämnare till formen om blommorna pollineras. Pollinering sker nästan uteslutande med insekter. I kommersiella yrkesodlingar är bikupor resp. inköpta humlebo vanliga i utlandet, 1-3 trippelbon med humlor eller 2-5 bikupor (eller en kombination) är vanligt i utlandet, mest i växthus och tunnelodling. Jord och växtföljd Sandjord, helst mullrik sandjord eller gammal skogsmark är det bästa för smultron, gärna med ph-värde på 5,5-6,0. Lerhaltig jord innehåller ofta för mycket näring så att det blir mer blad än frukter. Vid odling i rännor eller krukor är lättkalkad torv det vanligaste. För att inte substratet skall sjunka ihop bör man blanda in minst 30% grov, oomsatt torv, leca, grus eller dyl. Smultronen delar till stor del skadegörare med jordgubbar, så för smultron och smulgubbar gäller stort sett de samma växtföljdsregler som för jordgubbar: Plantera om möjligt på mark där det aldrig växt smultron, smulgubbar eller jordgubbar. Om inte det är möjligt: Ha minst lika många år emellan kulturerna som smultronen eller smulgubbsplantorna stått på platsen, helst fler. Odla gärna grödor som råg (mot rotnematoder), sötväppling eller lusern (mot kron- och rödröta) eller kålväxter (mot övriga rotsvampar) som mellankultur men undvik kulturer som honungsört/phacelia (om det finns kronröta på fältet) och potatis (kan ge både kronröta och andra rotsvampar. 4

5 Gödsling Smultron kräver inte mycket näring. Överskott på kväve ger för vegetativ och hängande växt och dålig konkurrenskraft mot ogräset. Första året krävs vanligtvis ingen näring. Följande år kan 1-3 svaga (1%) näringsbevattningar med t.ex. vinass eller vid droppbevattning med urin vara nödvändiga. Alternativt en låg giva med 10 kg kväve, 5 kg fosfor och kg kalium per ha i raden med hönsgödsel. Gödseln måste då tillföras senast på våren och myllas ner. I regel räcker en grundgödsling med ton stallgödsel före plantering hela kulturtiden igenom. I Tyskland finns odlare som gödslar sina smultron med kraftfoder, vilket också skulle vara möjligt att göra i Sverige om kraftfodret är godkänt för ekologisk odling. I Tyskland används kg/ha/år. För att undvika att kvävet avdunstar som ammoniak måste även kraftfodret myllaa ner. I Tyskland ges hela givan tidigt på våren. Kraftfoder kan vara ett bra alternativ till den lättomsättbara pelleterade hönsgödseln som kommer att förbjudas av KRAV från 2010, åtminstone för odlare som inte har tillgång till urin. Bevattning Bevattning är ett måste för att få stora bär i en smultronodling särskilt om odlingen ligger soligt, vilket den bör göra. Droppbevattning är att föredra för att inte få för mycket gråmögel på plantor och bär. I motsats till jordgubbsblommor är smultronblommor relativt tåliga mot frost, och frostskyddsbevattning är sällan nödvändigt på friland. Klimat Frost Smultron är betydligt mindre känsliga för frost i blomningen än jordgubbar eftersom de vanligtvis blommar lite senare. I tunnel där blomningen börjar tidigare på året än på friland är någon form av frostskydd däremot ofta nödvändigt, antingen i form av spridare eller täckning med fiberduk nattetid. Vintertäckning är sällan nödvändigt, men kan mycket väl visa sig att vara en fördel. Möjligen kan sorter från Sydeuropa behöva vintertäckning i Sverige. Lä Visst lä är en fördel för pollineringen, men viss luftning av bladverket behövs för snabb upptorkning efter regn. Om man bygger tak över smultronen bör det inte blåsa för kraftigt, då håller plasten för kort tid för att vara lönsam. 5

6 Ogräsbekämpning Smultronplantor är i regel ganska dåliga på att konkurrera mot ogräs. Fältet måste vara fritt från rotogräs innan plantering. 1-2 års halvträda års kraftig gröngödselgröda med 2-4 gånger slåtter per år kan vara nödvändigt om det finns mycket rotogräs av besvärliga arter. Fröogräs måste bekämpas även efter plantering. Plantering på plastlist är det klart vanligaste vid odling på friland men ger ökad risk för angrepp av sork. Samma sak gäller vid marktäckning med naturligt material som bark, flis eller halm. Det försenar dessutom skörden. För frilandsodling är säkert fingerhjul det mest kostnadseffektiva sättet att bekämpa ogräs. Minsta storleken tillåter behandling vid ett radavstånd på bara cm. Behandling med långfingerharv borde också vara en möjlighet i icke-revbildande sorter, troligtvis kan behandlingen fortsätta nästan tills bären är mogna. Vid revbildande sorter är det nödvändigt att hålla raderna mycket smala, dvs. ta bort huvudparten av revorna om långfingerharven skall få tillräcklig effekt på ogräset i raderna. Växtskydd De medel som nämns i avsnittet är sådana som 2006 finns på marknaden och får användas i ekologisk odling. Reglerna och sortiment ändras dock från år till år, så kontrollera alltid vad som är tillåtet innan behandling sker. Smultron kan angripas av stort sett samma sjukdomar och skadedjur som jordgubbar, men allvarliga angrepp är betydligt mindre vanliga. Helt utan skadegörare är dock inte smulttronplantor. Smulgubbars känslighet motsvarar i regel de mer robusta jordgubbssorters mottaglighet för skadedjur och sjukdomar. Rådjur och älgar Vilt äter gärna smultron, både bär och plantor. Stängsel är därför att rekommendera. Sorkar och möss Speciellt sorkar är mycket glada i smultron och smulgubbsplantor, inte minst om dessa odlas på plast. Att hålla en strimma på 2 meters bredd öppen runt fältet (och fastkörd när det är snö) minskar sorkarnas lust att ta sig in i fältet, så även utläggning av medlet Revira (citronellaoljabehandlad leca) i ett band runt odlingen, och om nödvändigt även i gångarna. Det finns även fällor, som kan sättas ner i gångarna för att döda sorkarna. Det finns fällor som dödar djuren direkt, och andra typer som fångar djuren levande. De senare måste tillses varje dag så att djuren inte lider i onödan. Smultronlövbaggar och hjortronlövbaggar På jordgubbar är skador av smultronlövbaggarnas larver på nyplanterade plantor inte ovanliga. På smultron är det främst de vuxna skalbaggarna som gör skada, så i regel i början av skörden, då de små 4-5 mm långa, bruna skalbaggarna äter upp fröna på bären och ibland även gropar in i bären. Skalbaggarna flyger in i odlingen och äter på natten. De lägger ägg vid 6

7 plantornas rothals och plantorna äter på denna när de kläcks. Senare förpuppar de sig i odlingen. De har bara en generation per år. I Norrland är det i regel hjortronlövbaggen som ger skador på smultron. Eftersom baggarna bara har en generation per år är skadorna i regel tidsmässigt begränsade. Det är dock oftast de första (och därmed högst betalda) bären som drabbas, och på dem kan det vara totalskada. I gengäld kan det sedan gå åtskilliga år innan man ser någon allvarlig skada igen. Det är teoretisk möjligt att bekämpa skalbaggarna med pyretrum, Raptol, som är godkänt i all ekologisk odling eller Pyretrum NA Emulsion (enbart tillåtet i EU-ekologisk odling). Det måste göras när skalbaggarna är i odlingen, dvs. nattetid. Eftersom pyretrummedel är giftiga för alla insekter, inkl. bin och humlor får det inte heller finnas blommor i fältet vid behandlingen. Detta är nästan omöjligt att uppnå, så i stället kan en lösning vara att täcka odlingen med fiberduk som stänger ute de pollinerande insekterna ett par dagar efter behandlingen. Eftersom pyretrum även dödar alla nyttodjur i fältet vid bekämpningstillfället är det viktigt enbart att använda medlen när skadeeffekten av smultronlövbaggarna är oacceptabelt hög. Jordgubbsvivlar Jordgubbsviveln angriper smultron på samma sätt som jordgubbar: Knopparna bits av efter att viveln lagt sina ägg i dem. På sommaren kommer sedan nya vivlar fram. Efter en kort ätperiod gömmer de sig under blast eller halm i odlingen. Skadorna kan bli mycket betydande. Bästa förebyggande åtgärd är långt avstånd till jordgubbs- och hallonodlingar, samt till vilda bestånd av hallon och smultron. Vivlarna kan bekämpas med pyretrum (se under smultronlövbaggar), men behandlingen måste upprepas och medlet är både dyrt och skadligt för nyttodjuren i odlingen, så metoden kan inte rekommenderas. Även insektsugning var annan dag är en möjlighet, som dock också dödar många nyttodjur. Stinkfly Kan ge missbildade frukter även i smultronodlingar. Det är dock sällan de gör så omfattande skador, som de kan göra i en jordgubbsodling. Insektsugning eller pyretrum (se under smultronlövbaggar och jordgubbsvivlar) är möjliga bekämpningsformer för stinkfly. Att hålla sin odling på bra avstånd till skog och i blåsigt läge minskar risken för problem, i jordgubbsodling rekommenderas 300 m till skog. Bladlöss och spinnkvalster I växthusodling eller under tak kan angrepp av bladlus och spinnkvalster vara ett problem. Båda förebyggs med riklig bevattning och ev. skugga på huset om temperaturen når över ca C, samt restriktiv kvävegödsling. Utsättning av rovkvalstret Phytoseiulus persimilis st. per ha så snart de första spinnkvalster upptäcks brukar ha bra effekt i jordgubbar men är teoretiskt sett inte tillåtet i smultron (enbart i jordgubbar) på friland. I växthus är det däremot tillåtet i alla grödor, men behöver då oftast upprepas med ca. 5 st. per kvm per vecka eller 10 st/kvm var 14:e dag. 7

8 Mot bladlöss i växthus kan man använda olika typer gallmyggor och parasitsteklar, eller sätta ut gullögonsländelarver. För att få optimal effekt av gallmyggor och parasitsteklar är det nödvändigt att veta exakt vilken/vilka typer av bladlöss som angripit plantorna. Skicka in några blad med löss för bestämning innan beställningen av nyttodjur. Annars kan båda spinn och bladlöss bekämpas med insektsåpor och fettsyror. Av insektsåpor finns följande att köpa i Sverige: Zense 40, Biodux och Reniderm (alla 2,5% eller 10 l/ha), Zense 100 (1% eller 4 liter per ha), Tri-Emulka (0,1% eller 1 l/ha), av dessa får enbart Reniderm användas i KRAV-odling, tom. 2006, från 2007 får alla ovannämnda medel användas även i KRAV-odling. OBS! inga av dessa medel bör sprutas i sol, det kan ge brännskador på bladen! Gråmögel Om odlingen ligger rimligt luftigt och inte är alltför tät brukar gråmögel inte vara något problem. Binab-TF och Binab-Vector får användas i jordgubbsodling, men strängt taget inte i smultronodling. Skörd Vanligtvis handskördas frukterna var 2:a-5:e dag under mognadstiden. För s.k. månadssmultron skördas bären över 3-4 veckor, för remonterande sorter hela säsongen. För månadssmultron brukar skörden ligga mellan 1 och 2 l per kvadratmeter, för remonterande sorter mellan 1 och 3,5 l per kvadratmeter, de höga skördenivåerna når man enbart vid odling i tunnel och särskilt växthus och därmed lång säsong. Det vanliga är att bären säljs utan fluga, men det minskar hållbarheten till ca 1 dygn, i obruten kylkedja till i bästa fall två dygn. Plockning/avklippning med fluga tar betydligt längre tid, men ger även bättre hållbarhet, 2-3,5 dagar i obruten kylkedja. Räkna med att tar 6-10 gångar så lång tid att skörda smultron som det tar att skörda jordgubbar (för jordgubbars del oftast kg per person per dag, beroende av ålder, erfarenhet och arbetsvilja). Det betyder ca kg smultron per person och dag beroende av tillgång, och hur väl bären exponeras. Smultronens plockbarhet ökar med faktorer som smala rader och plantor som är upphöjda över marken, medan t.ex. ogräs gör plockningen svår och långsam. Det kräver betydligt mer övning att lära sig att skörda sorter med vita bär fullmogna än sorter med röda bär. Plockningen av vita sorter blir därför oftast långsammare än plockning av röda sorter. Detta gäller särskilt plockning med fluga, där man inte kan utnyttja att mogna bär släpper flugan lättare än omogna. Skörd med bärplockare (som till skogsblåbär och lingon) av bär utan fluga skulle säkert vara möjligt, men på grund av det höga priset på smultron till färskkonsumtion knappast lönsamt, eftersom bär plockade med bärplockare enbart kan användas till industri, och därför att smultronen inte mognar enhetligt, så att många omogna bär skulle åka av i förtid. 8

9 Användning Smultron säljs stort sett alltid som färskvara, ofta till konditorier eller dyl. Möjligen skulle det också finnas viss marknad för styckfrysta eko-smultron för samma kunder. Bären skulle också mycket väl kunna användas till industri t.ex. till yoghurt eller i torkad form i müssli. Frågan är bara om det är lönsamt? Smultron kan även användas som smaksättare till olja, vinäger och likör. Av dessa är det troligtvis likören, som har en chans att bli lönsam i Sverige. Det finns redan i dag enstaka företag i Sverige och Finland, som köper upp vilda smultron för likörproduktion. Nya smultronblad kan torkas och användas som te ensamma eller i blandning med andra örter eller torkade frukter. Inom folkmedicinen har just smultron-te använts sot hudutslag och njursjukdomar, blad och rhizom har använts mot gigt, njurgrus och diarré och dessutom ha urindrivande effekt pga. garvsyran i dessa växtdelar. Någon betydande medicinsk effekt anses smultronplantan i dag inte ha. Marknad Marknaden för smultron är f.n. ganska outvecklad, troligtvis på grund av den mycket begränsade odlingen. Efterfrågan är dock god för de få odlare som säljer bär, särskilt på röda sorter till konditorier. Inte minst odling av vita sorter som tåls av allergiker borde kunna utvecklas. Priserna till grossist brukar ligga mellan 120 och 180 kr/kg i g lådor men upp till 200 kr/kg förekommer för ekologiska bär direkt till konditori och restaurang. Mellansvenska odlare har under betalat kr/kg för konventionellt odlade smultron. Ekologiskt odlade smultron kan också vara intressant för självplock, en odlare i Västergötland tar 150 kr/kg (15 kr/hg) och har inga problem att skaffa kunder. 9

10 Svenska smultronsorterna Rödluvan (röda bär) och Snövit (vita bär) är de vanligaste smultronsorterna i Sverige. Det är två friska och högskördande månadssmultron. Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

11 Smultronplantor har mycket dålig konkurrenskraft mot ogräs, och odlas i regel på plastlist. Det finns numera miljövänlig plast gjort på majs, som bryts ner av jordens bakterier, och som håller upp till 2 säsonger. Majsplasten ger dä-rför inga avfallsproblem, och bidrar inte till ökad koldioxidutsläpp Om plastlist inte inte är möjlig eller önskvärd (t.ex. på grund av sorkrisk) kan fingerhjul vara ett bra alternativ, det finns fingerhjul som tillåter behandling av plantor med ett radavstånd på bara cm Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

12 Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län Det är ofta klokt att ta bort varannan rad från en tätplantering efter 1:a skörden, så att plantorna får bättre möjligheter att torka upp efter regn. Det ger både mindre gråmögel och mindre bladfläcksvampar (bild t.v.) Odling på upphöjda ställningar underlättar plockningen och är fullt möjligt att göra även i ekologisk odling pga. smultronens låga näringsbehov. Här är planterade 6 smulgubbsplantor per 8 liters frigolitlåda (bilder nedan)

13 Drivning av smultron i hög- eller lågtunnlar ger dels tidig skörd, men också mindre gråmögel i och med att blommor och bär skyddas mot regn. Högtunnel, som inte behöver tas bort under plockningen ökar förstås leverans säkerheten, men är förstås många gångar dyrare än lågtunnlar som man lätt självkan göra av t.ex. elrör (ovan). En mindre dyr lösning än högtunnel, som också tillåter plockning i torrväder är tak, som bara täcker raderna, inte sidorna av odlingen och som därför driver plantorna betydligt mindre än en högtunnel. Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

14 Smultronlövbaggen kan orsaka stora skador och totalt förstöra en del av skörden. Tyvärr ofta de första och bäst betalda bären. Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län