Ekologisk bärodling under tak Sammanställd av Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län, november 2006.

Transkript

1 Ekologisk bärodling under tak Sammanställd av Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län, november Kompendiet är finansierat gemensamt av EU och Svenska Staten inom Miljöstödsprogrammet och får fritt användas i utbildningssyfte. Däremot får kompendiet inte säljas kommersiellt. Innehåll Sidan Varför bärodling under tak 3 Olika typer av odling under tak 3 Odling under regntak 3 Odling i lågtunnlar 4 Odling i högtunnlar 4 och 5 Odling i växthus 4 och 8 Odling i begränsad substratmängd 8 Västskydd i ekologisk odling under tak 9 Förslag på bekämpningprogram för ekoodling 11 av bär under tak Jordgubbar 12 Hallon 14 Melon 15 Blåbär 16 Vindruvor 16 Bigarråer 16 Gödsling av bärodling under tak 17 Pollinering 19 Ogräsbekämpning under tak 19 De olika kulturerna: Jordgubbar 21 Hallon 25 Björnbär 28 Blåbär 29 Vindruvor 30 Bigarrå 34 Vinbär och krusbär 37 Melon 39 1

2 Varför bärodling under tak? Under de senaste åren har odlingen av bär i växthus och tunnlar ökat kraftigt. Mest i de traditionellt stora bärländerna i mellersta och södra Europa, men även i Sverige. Anledningen är att man både får bättre kvalitet och säkrare leveranser, när man inte är utlämnad till vädrets makter. I just Norden används täckning naturligtvis också för att få en längre växtsäsong, antingen för att få tidigare skörd än på friland, eller för att förlänga växtsäsongen på hösten eller både delarna. De frukt- och bärgrödor, som hittills odlats mest under tak i Europa är jordgubbar, hallon, björnbär, björnbärshallon, trädgårdsblåbär (amerikanska blåbär, storfruktade blåbär), bigarrå, smultron, bordsdruvor, olika typer av melon, physalis (kapkrusbär), kiwi samt vinbär och krusbär för dekorationsbruk. Andra grödor som kanske kan bli aktuella i Sverige är t.ex. hjortron (försök pågår på Sverige Lantbruksuniversitet), allåkerbär, pepino, kiwi, minikiwi, saskatoon för dekorationsändamål och - kanske särskilt i samband med turistsatsningar andra sydfrukter som fikon, aprikos, persika eller nektarin. Sådana kombinerade satsningar på odling och turism finns redan i Sverige med vindruvor samt på tropiska och subtropiska frukter i många botaniska trädgårdar. Av fleråriga frilandsgrönsaker odlas bl.a. rabarber för tidig skörd i växthus i England och sparris i växthus och tunnel i bl.a. Holland. Hittills har det oftast varit konventionella odlingar och IP-odlingar som satsat på odling under tak, men trenden börjar även slå igenom inom ekologisk odling. I Sverige har odlingen under tak hittills koncentrerat sig till jordgubbar och lite hallon, men under senare åren har även enstaka odlingar av trädgårdsblåbär, björnbär, bigarrå och vindruvor börjat duka upp. Särskilt intressant kan odling av frukt och bär under tak bli om nuvarande restriktioner för produktion av ekologisk fjäderfä utomhus som införts i samband med fågelinfluensan fortsätter gälla. För att få ekonomi i de investeringar som måste göras för att isolera tamfåglarna från vilda fåglar (åtminstone under flyttfågelstråket höst och vår, kanske under längre perioder om fågelinfluensan får fäste i Europa) krävs nämligen extra intäkter. Eftersom kombinationen fjäderfä och ekologisk frukt och bärodling redan visat sin effektivitet på friland kan det tänkas att de skydd som ändå måste göras för att kunna hålla tamfåglar utomhus även börjar användas för skyddad frukt- eller bärodling i framtiden. Det har dock inte forskats mycket i odling av frukt och bär under tak i Norden. Det lite som gjorts har främst utförts på jordgubbar och hallon, och främst med tanke på konventionell och IP-odling. Det är mycket få vetenskapliga försök som finns med ekologisk odling under tak. Detta kompendium kommer därför inte att kunna presentera färdiga odlingsstrategier för ekologisk odling under tak, men är tänkt som inspirationskälla och till viss del även lathund. Mycket av kunskapen bygger på erfarenheter från konventionell odling. 2

3 Olika typer av odling under tak Odling under tak kan göras på olika sätt, här rankat efter hur mycket tidigare skörden blir: 1) Odling under regntak 2) Odling under lågtunnel 3) Odling i högtunnel 4) Odling i kallväxthus 5) Odling i varmväxthus Ett tak fungerar alltid som vindfång. Ju mindre det blåser på fältet, desto mindre är risken för skador på täckningssystemet, och desto längre håller både konstruktion och plast. Man bör alltså välja fält i lä om man vill täcka en odling oavsett formen på täckningen. Om täckningen sker i syfte att tidigarelägga odlingen eller att förlänga växtsäsongen är lä också en fördel: Vinden kyler. Om man inte har någon plats i lä kan man t.ex. sätta upp vindnät en liten bit från odlingen (så långt att nätet inte skuggar allvarligt). Det finns olika typer vindnät som reducerar vinden mellan ca. 50 och 90 %. Inte minst vid odling i varmväxthus kan detta mycket väl märkas på bränsleräkningen! Ju mer vindreduktion man önskar, desto stadigare måste stolparna för vindnätet naturligtvis vara. Odling under regntak Regntak är mycket vanligt längre söderut i Europa, främst till regnkänsliga grödor som bigarråer/sötkörsbär, bordsdruvor, hallon och björnbär, men kan även placeras över andra grödor som smultron eller jordgubbar. Även vinbär och krusbär för försäljning som dekorationsbär till restauranger odlas ibland under regntak för att säkra välfyllda klasar. I Norden är det Norge som har de största arealen med regntak, främst i bigarråodlingen. Regntaket består av ställningar med ett plasttak över varje rad, i mer sällsynta fall täcker ett tak flera rader samtidigt. Oftast är taket av mjukplast som spänns fast på ställningarna varje år men tas bort på vintern. Vanligast är att sätta upp takplasten strax före blomningens början och ta ner det igen strax efter skörd, åtminstone om man har bin i odlingen. Bin ogillar starkt oväsendet med uppsättandet av plasten! I odlingar med humlor som pollinerare kan man eventuellt vänta med att sätta upp plasten tills strax före skörd. På bigarråer bör plasten dock upp innan karten byter färg från grön till vit för att undvika risk för sprickning, åtminstone om man inte odlar sorter som i sig är motståndskraftiga mot sprickning. Under resten av året förvaras plasten i regel i långa korvar inpackade i UV-stabiliserat ogenomskinlig plast. Hemmabyggen med hårdplast (ofta profilerad) förekommer dock ibland. Även enstaka kommersiella leverantörer har taksystem med hårdplast. Dessa brukar vara permanenta, dvs. står med plasten på året om. Taken kan vara vindstabiliserade rad för rad eller vara förbundna med taken på raderna bredvid med t.ex. gummiband. Taken bör vara så pass höga att man utan risk kan köra under dem med den traktorn som vanligtvis använd i den aktuella odlingen, särskilt viktigt är det att tänka på detta om taken är förbundna med varandra över gångarna. 3

4 Regntak är den billigaste lösningen för att utnyttja de kvalitetsförbättrande fördelarna med odling under tak. Inget vatten träffar blommor och kart som därför nästan aldrig drabbas av gråmögel eller vattenskador (som t.ex. sprickbildning i bigarråer eller blåbär), samt den leveranssäkerhet det innebär att alltid kunna plocka oberoende av vädret. Taken ger också viss skydd mot fåglar och vilt, åtminstone under den tid de är täckta med plast. På vintern, när det enbart är ställningarna som står kvar i fältet, skräms inte viltet bort så odlingarna måste ändå skyddas med t.ex. viltstängsel. Om man önskar så kan man hänga fågelnät eller insektnät på sidorna av taken och på det viset säkra sig nästan fullständigt skydd mot dessa skadegörare. I ett tysk försök lyckades man t.ex. minska angreppen av körsbärsfluga väsentligt genom att hänga insektnät på sidorna av taken, och helt att undvika angrepp när man lät hönor gå under träden (och taken) och äta upp de puppor, som till äventyrs fanns kvar i jorden. Detta system borde också fungera mot hallonänger, och kan vara ett sätt att kombinera bärodling och produktion av ägg eller fjäderfä eftersom det uppfyller de nya villkoren för fjäderfähållning utomhus som införts för att skydda tamfåglar från fågelinfluensa. Pga. de öppna sidorna driver inte taken plantorna i någon särskild grad, även om man ibland får några dagars tidigare skörd, åtminstone vid odling under tak som sitter tät ihop. Det betyder, att skörden kommer stort sett samtidigt med skörden på friland. Inte heller skyddar taken mot frost i blomningen i särskilt hög grad. En odlare med tak kan alltså leverera under huvudsäsongen där det är som mest kunder, men får bättre kvalitet och leveranssäkerhet än sina frilandsodlande kolleger. Odling i lågtunnlar Lågtunnlar höjer sig bara runt 50 cm över marken men de ger ändå större uppvärmd luftvolym runt grödan än täckning med fiberduk eller hålplast direkt på grödan och ger därmed att stabilare klimat och generellt högre temperatur. Lågtunnlarna består av bågar som sticks ner i jorden (eller i rör som slagits ner i jorden med 1-1,5 m mellanrum). Genomskinnlig mjukplast läggs över bågarna och förankras med korslagda linor mellan bågarna. Den låga höjden gör,att tunnlarna måste avlägsnas när man behöver göra åtgärder i grödan, t.ex. besprutning eller plockning, och också att grödan under soliga dagar snabbt värms upp till så höga temperaturer att snabb och effektiv luftning är ett måste för att inte grödan skall förstöras. När grödan skördats eller blivit så hög att den inte längre får plats i lågtunneln tas denna bort. Lågtunnlar kräver med andra ord mycket arbete och används främst i länder med billig arbetskraft, främst till grödor som jordgubbar och smultron, men även för drivning av t.ex. sparris och melon. Så sker även i mindre omfattning i Sverige eftersom lågtunnlar är ganska billiga att skaffa eller att göra själv t.ex. av elrör, betydligt billigare än de mer rationella högtunnlarna. Odling i högtunnel och växthus Medan odling under regntak inte representerar så stora skillnader från odling på friland är det stor skillnad mellan att odla på friland och i högtunnel eller växthus. 4

5 Frilandsodling Tunnel/växthus Förhållandevis långsam utveckling av de Mycket snabb utveckling av många flesta skadegörarna. skadegörare. I regel stora problem med kulturspecifika I regel större problem med ickeskadedjur som bara har en generation om året, värdsspecifika skadedjur med flera t.ex. jordgubbsvivel, hallonänger och generationer per år som spinnkvalster, körsbärsfluga. mjöldagg, mjöllöss (vita flygare), trips, bladsteklar, gallmyggor, gallkvalster, stinkfly, ibland fjärilslarver. Oftast färre problem med kulturspecifika skadedjur som bara har en generation om året, åtminstone om man har så korta kulturer att skadedjuren inte hinner etablera sig i växthuset/tunneln. Problem med gråmögel pga. regn Nästan inga problem med gråmögel om man har droppbevattning. Ofta för kallt. Ofta för varmt. Kort växtsäsong. Lång växtsäsong. Ogräs växer snabbt. Ogräs växer extremt snabbt. Oftast gott om jord åt varje planta. Ofta begränsat jordvolym åt varje planta Långsam omsättning av växtnäring. Relativ snabb omsättning av växtnäring. Bevattningsmöjligheter en stor fördel, Bevattning ett måste, 3-21 gånger i veckan, bevattning 1-7 gånger per vecka, dropp eller dropp det enda rätta (gäller även regntak). Vid ovanbevattning. Ett droppställe per cm dubbelrader på jordgubbar bör man ha en droppslang räcker vanligtvis. droppslang per rad, och vid odling av höga kulturer tätare droppställen än vid droppbevattning på friland, vanligast var 10- Nerkylning i regel varken nödvändigt eller önskvärd. 15:e cm Nerkylning ofta nödvändigt under soliga dagar. Luftning, duschning av plantorna och eventuellt - skuggning av växthus eller tunnel nödvändigt. Odling i högtunnlar Odlingstunnlar kan vara enkla, men oftast används flera sammanhängande tunnlar i sidled för att göra dessa mer vindstabila. Moderna tunnlar består dels av ben, dels av bågar som placeras på benen, två halva bågar på varje ben, se bilder längst bak i kompendiet. Tidigare användes enbart bågar, men det gav mycket spillplats i dessa pga. för låg höjd i sidorna. Vid användning av ben kan tunnlarna i princip göras hur höga som helst, i regel ligger höjden på benen dock mellan 60 och 180 cm ovan jord. Det finns till på köpet ben, som man enkelt kan förlänga under säsongen (detta för att kunna hålla liten luftvolym i början vilken minskar ev. uppvärmningskostnader), detta fördyrar dock tunnlarna väsentligt. Benen är längst ner försedda med en skruva som med ett tryckluftsborr skruvar ner dem i jorden (oftast cm). Det är mycket viktigt för stabiliteten av tunneln att benen står absolut vertikalt, och att de två ben som skall bära samma båge står exakt mitt emot varandra. Någon form av lasermätning bör användas vid uppsättning av benen. 5

6 Nästan alla kommersiella tunnelsystem satsar på så pass höjd och bredd på bågarna, att man skall kunna köra med en traktor i en gång i mitten av varje tunnel, dvs. ha en fri takhöjd på 3,5-3,8 m, för mycket höga grödor som bigarråer används dock i regel högre tunnlar, i regel 5,0-5,6 m som högsta höjd. Bredden av varje tunnel varierar från 4 till 8 m. I Sverige, där blötsnö kan förekomma åtminstone in i maj är det klokt inte att välja för breda och därmed platta tunnlar eftersom blötsnön då inte kanar av plasten så lätt. 4-6 m är vanlig bredd på tunnlar i Sverige. Om man inte känner behov att köra i tunnlarna med en stor traktor kan man mycket väl minska på höjden, ju lägre höjd man har, desto snabbare blir det dock (för) varmt i tunnlarna. Man kan göra utmärkta egna tunnlar av t.ex. gamla vattenrör. Benen kan då göras av t.ex. vattenrör med påsvetsade bitar av armeringsjärn att träda bågarna över. Detta kan vara ett billigt sätt att testa, om tunnelodling passar in i odlingens arbetsgång och om det finns marknad för produkterna till rätt pris. Om det visar sig att vara fallet kan man sedan välja att investera i mer professionella tunnlar. För maximal vindstabilisering bör man ha minst 3 tunnlar i bredden. Dvs. att man hellre skall satsa på 3 korta tunnlar än en lång. För ytterligare vindstabilisering bör man sätta ett längsgående rör längst upp i tunneln samt tvärstyvare på benen resp. bågarna i änderna av tunneln. Tunnlarna blir också mer vindstabila ju tätare benen står på varandra, vanlig avstånd i Sverige är 2-2,5 m mellan varje benpar/båge. Tunnlarna täcks med mjukplast, i södra Sverige oftast i april, dvs. när risken för mycket blötsnö börjar minska, och så att temperaturen under kulturplantornas blomning förväntas kunna hållas över 0ºC i tunnlarna utan tillskottsvärme. En del odlare har investerat i varmluftsblåsare för att inte överraskas av mycket kalla nätter, men eftersom tunnlarna inte är helt täta (plasten sluter inte tät vid benen) är det för dyrt att använda dessa för regelrätt uppvärmning av tunnlarna, de används enbart för frostskydd. Vid låga grödor som jordgubbar är täckning med fiberväv vid risk för nattfrost i tunnlarna dock väl så vanligt som uppvärmning. Varmluften lägger sig nämligen längst upp i tunneln, dvs. att det behövs mycket värme för även att nå ner till plantorna på marken. Varje tunnel täcks av sin egen plastremsa, som ytterligare befästs med korslagda rep över plasten mellan varje benpar. Det är mycket viktigt att repen är mycket hårt spänna i regel spänner man efter ett par dagar efter uppsättningen och ytterligare en gång en vecka efter uppsättningen. Gavlarna som består av en egen stålram bekläds även de med plast. Längs kanterna av tunnelkomplexet bekläds även benen med en plastremsa så att tunnlarna är helt täckta med plast. Enda skillnaden från ett riktigt växthus är egentligen att fogarna mellan plastbitarna i tunneln inte är täta. När det på våren/försommaren börjar bli varmare väder (dvs. att frostrisken är mer eller mindre över, och dagstemperaturen i tunneln under soliga dagar överstiger viss maxtemperatur för de flesta grödors del 22-30ºC) måste man börja lufta: 1) Genom att öppna portarna i gavlarna dagtid, 2) Genom att ta bort gavlarna helt, 3) Genom att ta bort plastremsorna på sidan på benen helt, 4) Genom att dra upp plasten på bågarna mellan bågar och rep, så att den därefter enbart fungerar som regnskydd över plantorna. 6

7 Efter skörd plockar man i regel bort plasten helt för att öka livslängden ju längre tids solljus den utsätts för, ju kortare tid håller den. De flesta odlare förvarar plasten inpackad i ljustät plast liggande i de uppåtvända bågarna på benen. Inför vintern plockar många odlare även bort bågarna för att inte vind och snö skall få dem att slå sig och bli snedda. Men det finns också många odlare, som låter bågarna stå kvar i fält över vintern för att spara arbetskostnader. Det är fullt möjligt att dra upp benen på tunnlarna när odlingen behöver flyttas, och sedan sätta ner dem på ett nytt fält. Många odlare drar sig dock för det merarbete detta medför och försöker i stället odla så många år som möjligt på samma ställe. Det är inte obetingat en bra ide, särskilt inte i ekologisk odling. Dels medför det utarmning av jorden och ofta också på sikt jordpackning i djupare jordskikt, dels uppförökning av skadedjur och sjukdomar, som får ett snabbare förlopp pga. den högre temperaturen och den längre växtsäsongen i tunnel. I Norge räknar man med att två övade personer kan sätta upp 1000 kvm tunnel på 11 timmar. I Sverige stämmer persontimmars arbete bättre med verkligheten. För att få benen till att stå tillräckligt stadigt för användning av tunnlarna på våren måste benen sättas i jorden på hösten. Det är nödvändigt med helt vindstilla väder när plasten skall läggas på på våren. Det är även nödvändigt att spänna efter korsbanden över plasten flera gångar för att få dem tillräckligt spända för att hålla plasten på plats när det blåser. Slutligen brukar de flesta frukt- och bärarter få mindre och sämre kvalitet ju äldre plantorna blir. Vid tunnelodling skall man i regel räkna med bara % så lång kulturtid som vid vanlig frilandsodling, åtminstone vad angår relativt korta kulturer som jordgubbar, smultron, hallon, sparris och rabarber). Utomlands tar man oftast bara 2 skördar på kulturerna i tunnlarna. Särskilt vid korta kulturer är det risk för jordtrötthet om man t.ex. planterar jordgubbar efter jordgubbar efter jordgubbar för att kunna ha tunnlarna på samma ställe. Därför har många utländska odlare med tunnlar (särskilt i Holland där jordburna sjukdomar är ett stort problem) övergett odling i backen, som annars är vanligast odlingsformen i tunnel. I stället odlar de i plastsäckar eller plastkorvar som bytts ut för varje kultur. I stället för att slänga bort de gamla korvarna får de ligga som underlag för nästa omgång plantor, så att man efter några års jordgubbsodling får plantorna upp i bekväm plockhöjd utan att behöva bygga ställningar! Ett annat mer kostsamt fast mer miljövänligt sätt att minska arbetsbelastningen vid flyttning av tunnlarna är att ha ben till flera fält, och bara flytta bågar och plast (som ju ändå måste av inför varje vinter). Det är ett vanligt odlingssätt i t.ex. Spanien. Det vettigaste odlingssättet utan att flytta tunneln är ha så mycket tunnlar att man kan hålla en viss växtföljd, t.ex. odla melon, majs eller andra grönsaker efter jordgubbar och så in t.ex. råg som fånggröda efter skörd några år innan man återkommer med en ny jordgubbskultur innan tunnlarna flyttas. För maximal solinstrålning bör tunnlarna läggas nord-söder i sydliga hälften av Sverige, östväst i norra delen av landet, särskilt vid odling av höga grödor. Viss modifiering av detta kan vara nödvändigt pga. vindförhållandena. Vid uppsättning i mycket blåsigt läge får plasten längre hållbarhet om man sätter upp t.ex. vindnät utanför tunneln för att minska vindhastigheten. 7

8 Odling i växthus Ett växthus är betydligt svårare att flytta än en tunnel, oftast är växthusets stomme fäst i en stöpt betongstomme. Täckmaterialet som är uppsatt året om kan vara glas, hårdplast eller ev. mjukplast, då ofta dubbel mjukplast för att öka den isolerande förmågan. Någon form av uppvärmningsmöjlighet är alltid nödvändigt för att få bort snö från taket på vintern. Kallhus uppvärms enbart i detta syfte samt för frostskydd under knoppsprickning och blomning och vid höstproduktion även för att rädda ännu omogna kart från att frysa. Varmhus uppvärms i syfte att hålla optimal odlingstemperatur även om utomhustemperaturen är för låg. Även för växthus gäller ovannämnda optimala orientering efter väderstrecken. Eftersom växthus inte flyttas är det inte vanligt att odla fleråriga grödor direkt i jorden i växthus åtminstone inte om man önskar en stabil produktion år för år. I utlandet använder man i stor utsträckning antingen jorddesinfektion (konventionell odling) eller växelbruk (ekologisk odling) mot jordtrötthet. Växelbruk kräver dock tillgång till stora ytor med växthus! Långt det vanligaste är dock att odla i en begränsad mängd konstgjort substrat som bytts ut efter varje kultur. Det rör sig ofta om krukor eller plastsäckar, men kan också vara i ett helt eller delvis nergrävd dike som fyllts upp med substrat. Sistnämnda metoden är vanlig vid odling av blåbär i växthus, men används ibland även för hallon- och jordgubbsodling. Ekologisk odling i så begränsad jordvolym som plastsäckar är svårt och kräver någon form av droppbevattning med lättomsättlig näring (t.ex. urin + diverse växtextrakter), så odlingsformen är mest vanlig i konventionell odling. En annan metod där är att odla plantorna i krukor. Dessa kan sättas ner i andra tomma krukor som står fast i jorden, och droppbevattning läggs ut till alla krukor. När plantorna är uttjänade är det bara att ta upp den inre krukan, tömma och desinficera den, fylla den med nytt substrat och plantera igen. På det viset slipper man växtföljdssjukdomar. Men som nämnts: Begränsad jordvolym är svårt att odla i ekologiskt. Odling i begränsad substratmängd Odling av bär under tak kan ske antingen i marken eller i substrat i antingen odlingssäckar, krukor eller hinkar eller i konstgjorda bäddar med annat substrat än jord. Torv eller kompost är vanligaste substraten i ekologisk odling. Krukor eller säckar kan vara placerade på marken eller på en ställning som bringar bären på låga plantor i bekväm plockhöjd, detta är vanligt med speciellt jordgubbar och smultron. Hur stort substratvolym varje planta behöver beror naturligtvis både på växtart, odlingssäsongens längd (tak, tunnel/kallhus eller varmväxthus) och hur många år man tänker utnyttja plantorna. Följande levnadsålder på plantorna är vanligt i konventionell odling. Man bör nog i ekologisk odling inte satsa på att ha plantorna längre eftersom man där inte råder över helt så effektiva åtgärder mot skadedjur och sjukdomar. Man bör även välja de största krukstorlekarna eller större - eftersom plantorna i ekologisk odling inte skall leva på gödseln utan på den näring jorden ställer till förfogande. Vid längre kulturer är det i ekologisk odling klokt att välja odling direkt i jorden och flyttning av tunnlarna eller plantering av ny gröda eller byte av jord i växthus framför att försöka hålla plantorna uppgödslade i krukor. 8

9 Gröda Vanlig livslängd för plantorna i Krukstorlek i konventionell konventionell odling under tak odling Jordgubbar 1 år, 2 skördar 1-1,5 l Hallon Kruka: 1-3 år, i jord: 3-8 år 10 l Björnbär I krukor: 1-3 år, i jord 3-12 år l Blåbär I krukor: 3-10 år, i jord 5-25 år l Vindruvor I kruka: år, i jord: Upp till 300 år l Vinbär/krusbär I Krukor: 1-6 år, i jord: 1-15 år l Bigarråer 8-20 år Odlas alltid i jord Meloner 1 år Odlas ekologiskt nästan alltid direkt i jorden. Pepino 1-2 år 3-5 l Physalis 1 år 2-5 l Rabarber 1-2 år 3-10 l Sparris 6-10 år Odlas direkt i jorden eller i bäddar Växtskydd i ekologisk odling under tak I Sverige har vi en lång rad möjligheter att direktbekämpa skadedjur och sjukdomar, även i ekologisk odling. En del av dessa medel är dock klassade som bekämpningsmedel, det gäller alla medel som består av levande organismer, dvs. bakterier, svampar, nematoder och nyttodjur i form av t.ex. rovkvalster, parasitsteklar och gallmyggor, sländor, skalbaggar och mjukbaggar. Det gäller även för de två pyretrummedel som finns registrerade för yrkesmässig odling i Sverige, Raptol och Pyretrum NA Emulsion och för svavelmedlet Kumulus. För alla dessa medel gäller därför samma regler som för kemiska bekämpningsmedel. En av dessa regler är, att ett medel får användas om det direkt står i godkännandet att medlet får användas i de nämnda grödorna under de gällande odlingsvillkoren. Detta betyder att antingen skall den aktuella kulturen vara direkt nämnd som användningsområde, eller det skall finnas en generell formulering som omfattar kulturen, t.ex. trädgårdsväxter, växtlighet, bär, grönsaker eller dyl. Särskilt vad angår nyttodjuren finns det en del medel vars användningsområde är begränsad till användning i växthus. Om inga kulturer är specifikt nämnda får medlet användas i alla kulturer i växthus. Om det inte står något om antingen användning på friland eller i växthusodling för medlets användningsområde får det användas både på friland och i växthus i de kulturer som nämns som användningsområde. Återstår att definiera vad växthus och frilandsodling är. Frilandsodling omfattar naturligtvis odling utan tak. Frilandsodling omfattar alltså också täckning med fiberduk eller hålplast direkt på grödan. Även odling under regntak räknas som frilandsodling eftersom det inte förekommer skyddande sidor på taken. Frilandsodling blir även de fält som odlats under tunnel från det ögonblick som takplasten tas bort helt. 9

10 Växthusodling omfattar självklart odling i fasta växthus med täckmaterialet på året om, men det omfattar (enligt livsmedelverkets definition) även tunnelodling under den tiden, då takplasten finns på tunnlarna. Det är viktigt att slå fast att gränsen mellan växthusodling och frilandsodling är dåligt definierad vad angår tunnelodling, livsmedelsverkets definition bygger på ett vägledningsdokument (SANCO Doc 7525/VI/95 rev. 7). För just ekologiska bekämpningsmedel kan ovanstående definition säkert användas utan risk för sanktioner. Det är dock inte givet att det är lika enkelt vid användning av kemiska bekämpningsmedel i IPeller konventionell odling! Vad skiljer sig mellan friland och täckt odling vad angår växtskydd? Följande skadegörare utvecklas i regel betydligt snabbare vid odling i tunnel och växthus än på friland. Till viss del sker utvecklingen även snabbare under regntak: Sorkar och möss Bladlöss Spinnkvalster Mjöldagg, Mjöllöss (vita flygare) Sköldlöss Trips (vissa kulturer) Bladsteklar Öronvivlar Fjärilslarver (inte så ofta) Ullöss och blodlöss (oftast vin och fruktträd) Alla dessa skadedjur är mycket vanliga i växthus även på grödor som aldrig eller sällan skadas av dessa på friland! På nyplanterade plantor bör man även vara uppmärksam på angrepp av sorgmyggor och harkranklarver i växthus. Det finns även en rad kulturspecifika skadedjur som i regel är ganska ofarliga på friland, men som kan ställa till problem i det varmare klimatet under tak, t.ex. blåbärsgallmyggan. Därtill kommer en rad skadedjur, som vanligtvis inte förekommer på friland, men som pga. t.ex. tidigare blomning i tunnel eller växthus plötsligt kan ställa till bekymmer där, t.ex. hallonänger, som angriper björnbär eller hösthallon. I de flesta fall betyder en tidigarelagd utveckling dock att odling under tak ger mindre angrepp av utvecklingsbundna skadedjur åtminstone tills skadedjuren etablerat sig i tunneln eller huset och börjat övervintra där jordgubbsvivel i jordgubbar, smultron och hallon samt körsbärsflugan är bra exempel. Vad angår svampsjukdomar ökar risken för angrepp av mjöldagg i stort sett alltid vid odling i tunnel och växthus, och kan göra det vid odling under tak, åtminstone om inte bevattningen skötts med största noggrannhet. Någon form av mätutrustning som mäter vattenbehovet i rotzonen är en mycket stor fördel. Särskilt vid odling i tunnlar och dåligt utluftade växthus med mycket kondens kan även angreppen av bladmögel öka. Det är enbart ett resultat av hög temperatur och blöta blad som får bladmöglet att trivas. Om man sköter luftningen (och ev. uppvärmningen) så luftfuktigheten hålls på så låg nivå, att kondens inte förekommer (eller åtminstone snabbt torkar bort) är problemet med bladmögel mindre under tak än på friland. Samma sak gäller för angrepp av gråmögel, det är närvaron eller frånvaron av kondensvatten på plantorna som bestämmer om angreppen under tak blir mindre eller större än på friland. 10

11 I varmväxthus med ett värmesystem där varmluften fördelas i plastkorvar med hål kan man korta ner upptorkningstiden genom att montera plastkorvarna så, att de kan hissas ner över eller mellan plantorna på morgonen. Rotsvampar som smittar via jord eller infekterade plantor brukar också gynnas av det varma klimatet i växthus och tunnlar. Det är alltså extra viktigt att försäkra sig om friskt plantmaterial om man skall odla under tak! Naturliga nyttodjur Förutom inköpta nyttodjur är det utomlands vanligt att man försöker locka till naturliga nyttodjur genom att säkra dem attraktiva förhållanden i växthuset eller tunneln under hela odlingssäsongen. Nyckelpigor och spindlar kräver någon form att insekter eller kvalster att leva på för att stanna i odlingen. Övriga nyttodjur som blomflugor och guldögonsländor behöver nektar och pollen åt de vuxna och skadedjur åt larverna. Samt gärna övervintringsmöjligheter. Pollen och nektar kan man skaffa genom att så in blommande växter (gärna korgblommiga, som särskilt blomflugorna är förtjusta i) i omgångar i växthuset eller att så sådana växter som blommor över en lång säsong. Det är viktigt att ha så många olika typer som möjligt, ofta har varje nyttodjursart sina egna favoriter. Oftast lägger man sådana blomparceller längs kanterna, men för att få nyttodjuren så nära på kulturväxterna som möjligt är det utomlands inte ovanligt att lägga in blomstrimmor mellan raderna av kulturväxter, eller som undervegetation till fruktträd eller bärbuskar. I så fall väljer man naturligtvis låga blommande växter. Vid tunnelodling placeras de blommande strimmorna oftast i skarven mellan tunnlarna, dvs. längs benen på tunnlarna. Dels är det ändå svårt att komma åt att plocka där, dels kan de då uppsuga det regnvatten som rinner ner och som annars skulle orsaka risk för översvämning i tunneln. För att säkra mat åt nyttodjurens larver under perioder utan skadedjur på kulturplantorna kan man så in grödor som är benägna att få skadedjur, men väl att märka, skadedjur som inte går på kulturplantorna. Bondbönor och havre är bra exempel på arter som ofta får bladlöss, men som inte angriper frukt- och bärplantor. Förslag på bekämpningsprogram I växthus finns det betydligt fler nyttodjur som man kan sätta in mot skadedjur som t.ex. bladlöss, än vad som är tillåtet på friland. Nedan följer en översikt. Tyvärr är de nödvändiga mängderna för att hålla grödan frisk mycket dåligt undersökt vad angår frukt- och bärgrödor i växthus inte minst vad som gäller under svenska förhållanden och ekologisk odling. Följande rekommendationer är i alla fall någorlunda testade i tunnel- eller växthusodling av bär i nordiskt eller åtminstone nordeuropeiskt klimat: 11

12 Gröda Rekommenderad mängd Anmärkning Jordgubbar Mot bladlöss Chrysoperla 5 st./kvm i genomsnitt Koncentreras till angripna fläckar. Aphidius ervi 4 st./kvm 3 gånger med 1 veckas mellanrum. Aphidius colemani 4 st./kvm 3 gånger med 1 veckas mellanrum. Mot gurkbladlöss. Aphidoletes aphidomyza 5 st./kvm 2 gånger med 2 veckors mellanrum. I kombination med annan bekämpning. Botani Gard ml Kan testas vid begynnande angrepp. OBS! Kräver hög luftfuktighet, över 70% minst 12 timmar efter behandlingen. Mot spinnkvalster Phytoseiulus persimilis st./kvm i genomsnitt Koncentreras till angripna fläckar. Helst luftfuktighet över 70% efter utsättning. Mot jordgubbskvalster Amblyseius cucumeris Minst st./1000 kvm 3 gånger med 1 veckas mellanrum från dess att tunneln kan hållas frostfri. Minsta nödvändiga mängden beror på temperatur och luftfuktighet i tunneln, och naturligtvis på hur många jordgubbskvalster man har. Angiven mängd räckte under 2006 inte ens helt för att hålla en tunnel med tvåårsskörd fri från kvalster, men det fanns inte så många angripna plantor. Mot trips Amblyseius cucumeris 1 påse á 1000 st./3-4 m Sätts in förebyggande när de första karten på höstblomningen bildats Insektsåpa* 0,4-2,5% beroende av medel Sprutas nattetid. Mot vita flygare=mjöllöss Insektsåpa* 0,4-2,5% beroende av medel Sprutas nattetid eller i molnigt väder Botani Gard ml Kan testas vid begynnande angrepp. Kräver hög luftfuk- 12

13 Encarsia formosa 1-2 st./kvadratmeter varannan vecka tighet, över 70% minst 12 timmar efter behandlingen. Har inte haft särskilt bra effekt i jordgubbsodling Mot stinkfly Raptol (all eko-odling eller Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling) 0,1-0,2% Raptol eller 0,3-0,4% Pyretrum NA Emulsion Botani Gard 22 WP 2 mm pulverskikt i doseringsboxarna Om det inte finns blommor i fältet. Skadar nyttodjuren. Sprutas nattetid eller i molnigt väder. Aldrig testat i jordgubbar i Sverige, humledistribution har gett lovande resultat i Holland. Kan vara värd att testa! Mot mjöldagg Insektsåpa * 0,4-2,5% beroende av medel Sprutas förebyggande 1 gång i veckan Mot bladstekellarver Insektsåpa* 0,4-2,5% beroende av medel Sprutas nattetid eller i molnigt väder Raptol (all eko-odling) eller Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling) 0,1-0,2% Raptol eller 0,3-0,4% Pyretrum NA Emulsion Om det inte finns blommor i fältet. Skadar nyttodjuren. Sprutas nattetid eller i molnigt väder Mot gråmögel Binab-TF WG 0,1% Sprutas förebyggande var 3-4: e dag under blomningen eller vid kombination med Binab-T Vector en gång först och en gång sist i blomningen, samt vid begynnande angrepp under kartutveckling och under skörd. Binab-T Vector Efter behov. Fyll upp så det finns 2 mm pulver i doseringsboxarna var 1-3:e dag Doseringsboxarna kopplas till humlebona och humlorna distribuerar medlet. Mot öronvivel Heterorhabditis spp. eller Steinernema spp st./kvm Vattnas ut, störst mängd vid odling direkt på marken 13

14 Mot sork Revira korn/kvm i 2 m brett band på marken runt odling Avskräckande medel. Har inte effekt mer än 15 meter bort, men sorkar (och annat vilt) går inte gärna över en sådan strimma. Hallon Mot bladlöss Aphidius ervi 0,5-1 st./kvm Förebyggande 1 gång i veckan hela säsongen. Botani Gard ml Kan testas vid begynnande angrepp. Kräver hög luftfuktighet, över 70% minst 12 timmar efter behandlingen. Mot spinnkvalster Phytoseiulus persimilis 10 st./kvm i genomsnitt Koncentreras till angripna fläckar. Helst luftfuktighet över 70% efter utsättning. Mot bladgallkvalster Amblyseius cucumeris 1 påse á 1000 st. per 2 plantor Mot hallonänger Raptol (all eko-odling) eller Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling) 0,1-0,2 % Raptol eller 0,3-0,4 % Pyretrum NA Emulsion Vanligtvis inte nödvändigt vid odling av sommarhallon i växthus, men kan vara det vid odling av hösthallon pga. tidigarelagd blomning. Tufft mot nyttodjuren, undvik om möjligt behandling. Mot bladstekellarver Insektsåpa* 0,4-2,5% beroende av medel Sprutas nattetid eller i molnigt väder. Raptol (all eko-odling eller Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling) 0,1-0,2 % Raptol eller 0,3-0,4 % Pyretrum NA Emulsion Om det inte finns blommor i fältet. Skadar nyttodjuren. Sprutas nattetid eller i molnigt väder. Gråmögel Binab-TF WG 0,1% Sprutas förebyggande var 3-4: e dag under blomningen eller vid kombination med Binab-T Vector en gång först och en gång sist i blomningen, samt vid begynnande angrepp under kartutveckling och under skörd. 14

15 Binab-T Vector Efter behov. Fyll upp så det finns 2 mm pulver i doseringsboxarna var 1-3:e dag Doseringsboxarna kopplas till humlebona och humlorna distribuerar medlet. Melon Mot bladlöss Aphidius ervi 0,5-1 st./kvm Förebyggande minst 3 gångar med 2 veckors mellanrum. Aphilinus abdominans 0,5-1 st./kvm Förebyggande minst 3 gångar med 2 veckors mellanrum. Aphidius colemani 0,5-1 st./kvm Förebyggande minst 3 gångar med 2 veckors mellanrum. Aphidoletes aphidomyza 0,8-2 st./kvm Flera omgångar från angreppens början. I kombination med annan bekämpning. Botani Gard ml Kan testas vid begynnande angrepp. Kräver hög luftfuktighet, över 70 % minst 12 timmar efter behandlingen. Mot spinnkvalster Phytoseiulus persimilis 5-10 st./kvm i genomsnitt, upprepas med 5 st./kvm efter 14 dagar Koncentreras till angripna fläckar. Helst luftfuktighet över 70 % efter utsättning. Mot trips Amblyseius cucumeris Vid begynnande angrepp, 2 ggr 50 st./kvm med 2 veckors mellanrum. Förebyggande 25 st./kvm minst 4 gångar under odlingstiden. Sätt upp blåa eller gula klisterskivor för observation. Hög luftfuktighet efter utsättningen är en fördel. Insektsåpa* 0,4-2,5% beroende av medel Sprutas nattetid. Mot vita flygare=mjöllöss Encarsia formosa Från utplantering: 1-2 st./kvadratmeter 2-4 gångar varannan vecka Häng ev. upp gula klisterskivor för observation Botani Gard ml Kan testas vid begynnande angrepp. Kräver hög luftfuktighet, över 70% minst 12 timmar efter behandlingen. Mot sorgmyggor Steinernema spp Nematoderna vattnas ut vid utplantering eller vid behov redan under uppdragningen. Sätt upp gula klisterskivor för kontroll. 15

16 Mot jordburna sjukdomar Binab-T WG g per kvadratmeter Sprutvattnas ut i samband med sådd eller utplantering. Blåbär Mot bladlöss Aphidius ervi 0,5-1 st./kvm Förebyggande 1 gång i veckan hela säsongen. Botani Gard ml Kan testas vid begynnande angrepp. Kräver hög luftfuktighet, över 70% minst 12 timmar efter behandlingen. Mot gallmyggelarver Raptol (KRAV, EU-ekol. odling) Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling) 0,1-0,2% Raptol eller 0,3-0,4% Pyretrum NA Emulsion Om det inte finns blommor i fältet. Skadar nyttodjuren. Sprutas nattetid eller i molnigt väder. Botani Gard ml Kan testas så snart larverna kläckts. Kräver hög luftfuktighet. Mot fruktträdsspinnkvalster Paraffinolja (enbart EUekologisk odling) resp. insektsåpa* Mot sköldlöss Paraffinolja (enbart EUekologisk odling) resp. matolja Vindruvor Paraffinolja 2%, såpa 2,5-5% Ospädat Strax före knoppsprickning. Behandla nattetid. Penslas på sköldlössen. Mot bladlöss Raptol (all eko-odling eller Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling) Bigarråer 0,1-0,2 % Raptol eller 0,3-0,4 % Pyretrum NA Emulsion Om det inte finns blommor i fältet. Skadar nyttodjuren. Sprutas nattetid eller i molnigt väder. Botani Gard 22 WP ml Kan testas vid begynnande angrepp. Kräver hög luftfuktighet, över 70 % minst 12 timmar efter behandlingen. Mot fruktträdsspinnkvalster Paraffinolja (enbart EUekologisk odling) resp. insektsåpa* Paraffinolja 2 %, såpa 2,5-5 % Strax före knoppsprickning, Behandla nattetid. 16

17 Mot körsbärsflugor Hönor Minst 2000 hönor/ha under träden I kombination med insektnät runt odlingen. Mot bladstekellarver Insektsåpa* 0,4-2,5 % beroende av medel Sprutas nattetid eller i molnigt väder. Raptol (all eko-odling eller Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling) 0,1-0,2 % Raptol eller 0,3-0,4 % Pyretrum NA Emulsion Om det inte finns blommor i fältet. Skadar nyttodjuren. Sprutas nattetid eller i molnigt väder. *Av insektsåpor finns följande att köpa i Sverige: Zense 40, Biodux och Reniderm (alla 2,5% eller 10 l/ha), Zense 100 (1% eller 4 liter per ha), Tri-Emulka (0,1% eller 1 l/ha), av dessa får enbart Reniderm användas i KRAV-odling, tom. 2006, från 2007 får alla ovannämnda medel användas även i KRAV-odling. OBS! inga av dessa medel bör sprutas i sol, det kan ge brännskador på bladen! Gödsling Största skillnaden mellan att odla ekologisk eller konventionellt i växthus eller tunnel ligger inte så mycket i att man i ekologisk odling inte får använda kemiska bekämpningsmedel, utan däri, att man inte får använda lättlösliga handelsgödselmedel. Det betyder att det inte är möjligt att tillföra näringsämnen som plantorna omedelbart kan utnyttja, det gäller särskilt kväve. I ekologisk odling är man alltså tvungen att ha betydligt större mängder substrat till sitt förfogande än i konventionell odling eftersom en mycket stor del av näringen måste tillföras redan innan plantering för att hinna bli tillgängliga för plantorna i rätt tid. Viss tillförsel av näring, främst kväve, kalium och mikronäringsämnen kan dock ske även i ekologisk odling, i form av (filtrerat) urin eller vinass, BycoBact, BioRika, Maxicrop, Allgrow (eller något annat växtextrakt från icke-genmodifierade växter) i bevattningsvattnet, eller i form av gräsklipp. Ett annat alternativ, som används en del i Tyskland, är gödsling med ekologiskt kraftfoder, t.ex. raps- eller lusernmjöl. För filtrering av urin eller vinass före injektion i droppbevattningen kan man använda ett vanligt filter från en mjölkmaskin. För inte att börja ruttna måste gräsklippet vara torrt innan användning. Man kan dels mylla ner gräsklippet i jorden det ger det bästa kväveutnyttjande och snabbaste omsättningen av näringsämnena eller lägga det på ytan runt plantorna. Det ger bäst ogräseffekt men betydligt långsammare nerbrytning av materialet (och därmed långsammare växttillgänglighet) och större kväveförluster än nermyllning. Samma sak gäller för kraftfoder, som också helst skall myllas för inte att förlora kväve. 10 cm nytt, torrt gräsklipp i raderna var 2-3:e vecka säsongen igenom är ett gott, beprövad sätt att gödsla t.ex. melon och gurka i ekologisk växthusodling. Hittills har det funnits pelleterade former av relativt snabbt omsättningsbar kycklinggödsel på marknaden som fått användas i ekologisk odling, även om gödseln inte kom från ekologiskt djurhållning. Från och med 2010 kommer detta dock att förbjudas inom i alla fall KRAV- 17

18 odling. Färsk kycklinggödsel från ekologiskt fjäderfä kommer även i fortsättningen att vara tillåtet, men är i motsats till den pelleterade formen inte hygieniserat, dvs. att det inte får komma i kontakt med de delar av grödan som skall ätas. Blod- och fiskmjöl innehåller också en relativ hög andel lätt omsättningsbart kväve, och verkar vara tillåtna i ekologisk odling även i framtiden. Gödselmedel Omsättningshastighet Kommentar Urin 1-4 veckor Snabbast växttillgänglighet vid hög jordtemperatur Kan plötsligt ge höga ledningstal om temperaturen plötsligt ökar efter en period med kyla. Måste filtreras vid tillförsel i droppbevattning. Vinass 3-6 veckor Snabbast tillgänglighet vid hög jordtemperatur. Ger höga ledningstal när det först börjar brytas ner. Måste filtreras vid tillförsel i droppbevattning. Grönklipp 1-8 veckor Bör myllas för att få maximalt utnyttjande av kvävet. Snabbast tillgänglighet vid myllning, späda blad, hög finhackningsgrad och hög temperatur, långsammast vid placering på jordytan, förvedade växter, låg hackningsgrad och låga temperaturer. Kraftfoder 2-6 veckor Bör myllas för att få maximalt utnyttjande av kvävet. Snabbast tillgänglighet vid hög kvävehalt, hög jordtemperatur och myllning. Flytande växtextrakter 1-3 veckor Kan oftast ges i droppbevattningen utan filtrering, men innehållen sällan betydande mängder kväve. Blodmjöl 1,5-5 veckor Snabbast tillgänglighet för näringen vid myllning eller uppslamning i vatten innan spridning en av delarna bör göras för inte att förlora kväve vid ammoniumavdunstning. De olika typerna av blodmjöl på marknaden verkar olika snabbt. Snabb torkning av blodet efter slakt, samt finmalning verkar öka nerbrytningshastigheten. Pelleterat kycklinggödsel 1,5-6 veckor Snabbast tillgänglighet av växtnäringen vid myllning, hög andel kycklinggödsel och låg inblandning av andra ämnen, samt hög jordtemperatur. Ännu snabbare effekt (synbar efter 1 vecka) får man om man löser upp och vattnar ut en av typerna med hög andel kycklinggödsel. Fosfor och kalcium däremot är svårt att tillföra med bevattningsvattnet även om de olika växtextrakterna innehåller mindre mängder. Dessa näringsämnen måste i stället tillföras i fast form, vilket i regel betyder tillförsel före plantering, eller i alla fall i början av växtsäsongen, ev. kompletterat med en eller flera mindre givor under växtperioden. En ofta använd fosforkälla är hönsgödsel, oftast i pelleterat form eftersom huvudparten av fosforn i denna hinner bli växttillgänglig under odlingssäsongen, detta i motsats till det mycket långsamt omsättbara råfosfat som också är tillåtet i ekologisk odling. Även kompost innehåller fosfor som hinner bli tillgängligt i rimliga mängder under växtsäsongen. Om odlingen påbörjas tidig vår är det dock ofta nödvändigt att komplettera med t.ex. hönsgödsel eftersom fosforn i komposten inte börjar omsättas för jorden varit varm minst 4-8 veckor. 18

19 Huvudkällan till kalcium i ekologisk odling är gips, eftersom det är det kalciumhaltiga medel som är lättast lösbart och som samtidigt är tillåtet i eko-odling. Andra medlet, kalk, är mer svårlösligt och ökar dessutom ph-värdet, med lägre lösbarhet av mikronäringsämnen till följd. Det bör därför enbart användas för att höja ph-värdet till önskad nivå (som vid odling i begränsad substratmängd bör ligga lägre än vid odling i jord, dvs. ph 5,5-6,0 för de flesta grödor, 4,0-5,0 för blåbär), och som kalciumkälla kompletteras med det ph-neutrala gipset. Av de växthusodlade grödorna är det speciellt jordgubbar och bigarråer som har extra stort behov av kalcium för att få tillräcklig hållbarhet och kvalitet. Pollinering Alla bärgrödor i växthus kräver god pollinering för att utvecklas optimal. Vid odling under plasttak skulle man i teorin kunna klara sig med de naturliga pollinerarna, vid odling i tunnel eller växthus är det i regel helt nödvändigt att skaffa egna pollinerare, åtminstone vid vårproduktion då de naturliga pollinerarna är få. Även vid odling under plasttak är investeringen i taket så stor att det är nödvändigt att försäkra sig om en så hög och kvalitetsmässigt bra skörd som möjligt. Nästan alla väljer att skaffa pollinerare även vid odling under regntak. Under regntak kan både bin och humlor användas. I tunnel och växthus används i regel inköpta stenhumlor, dels därför att de i regel är mindre aggressiva än bin, dels därför att det ofta rör sig om begränsade ytor, där en hel bikupa skulle kunna leda till överpollinering och förstörda blommor. Följande rekommendationer gäller för frilandsodling. För odling i tunnel eller växthus är de nödvändiga mängderna inte mindre, snarare större: Frukt- eller bärslag Antal bon bin Antal bon humlor Björnbär ggr 3 Blåbär ggr 3 eller 1 tomatbo per 750 kvm i växthus Hallon (2-3) ggr 3 Jordgubbar 5-10 (-20) 1-2-(3) ggr 3 eller 1 tomatbo per 1500 kvm i växthus Krusbär Minst ggr 3 Körsbär (-6) ggr 3 Melon Vinbär Minst ggr 3 Vitklöver 2-3 Rödklöver 4-8 Ogräsbekämpning Odling på plastlist är närmast allenarådande vid ekologisk bärodling under regntak samt i tunnel och i växthus. I och för sig är det också ett enkelt sätt att hålla det mesta ogräset borta, men även om det är tillåtet i ekologisk odling är det ändå miljömässigt diskutabelt. Dessutom drar det till sig sork på vintern, och ställer krav på vintertäckning av åtminstone jordgubbar 19

20 och smultronplantor för att de inte skall frysa. Många odlare ser sig därför om efter alternativ till plastlistodlingen. En möjlighet är att rulla ut plaststrimmor mellan raderna strax innan växten sätter i gång på våren/vårvintern, låta plaststrimlarna ligga tills skörden är över, och sedan bekämpa ogräset mekaniskt resten av säsongen. Eller eventuellt bara ha plastremsorna ligganden över skörden. I sistnämnda fallet bör man välja svart-vit plast med den vita sidan uppåt för att skaffa sig mesta möjliga ljus. Vit plast bör man alltid välja i ett varmväxthus där jorden bättre kan värmas upp på konstgjord väg. Vid odling i kallhus, tunnel och under regntak är svart plast ett vanligare val eftersom den ökar jordtemperaturen mer än den vita. I gengäld reflekterar den inte något ljus alls åt plantorna. En annan möjlighet är att sköta ogräsbekämpningen mekaniskt hela säsongen igenom, och i så fall är säkert fingerhjul den billigaste och mest effektiva metoden. Ett par över varje rad i låga grödor som jordgubbar och smultron, ett sidoställt hjul en halv rad i taget på högre grödor. Fingerhjul av minsta eller nästminsta modell kräver så lite maskinkraft att en vanlig golftraktor eller fyrhjuling klarar av att dra dem. Flamning kan vara ett alternativ i växthus, men bör av hänsyn till brandfaran undvikas om odlingen är täckt med mjukplast. Att släppa fjäderfän som hönor eller kalkoner kan som redan nämntsd bli intressant i kombination med odling av frukt och bär i tunnlar och växthus, säkert också vid odling av t.ex. tidig sparris i växthus. Fjäderfäna äter både små ogräsplantor och tar även en del skadedjur, bl.a. jordgubbsvivel, hallonänger, körsbärsfluga m.m. som är svårbekämpade i ekologisk odling. Det är dock viktigt att hålla ett öga på att de inte samtidigt börjar äta bär! Det är speciellt vinbär och blåbär som är i farozonen, så även vindruvor om klasarna hänger för nära marken. Av hygienhänsyn måste fåglarna tas bort från jordgubbsodling som bedrivs på marken när blomningen börjar och först släppas på igen efter skörd. I högre grödor kan fåglarna dock i regel vara kvar under buskarna och träden det mesta av säsongen. Runt 2000 hönor eller kalkoner per ha brukar klara ogräsrensningen till full belåtenhet, men vid näringskrävande grödor kan man öka antalet. Det är dock viktigt att räkna på gödselmängderna jämfört med det antal dagar fåglarna befinner sig i tunneln/växthuset så att det inte blir för höga näringsnivåer i marken. 20

21 Jordgubbar Jordgubbar odlas i Sverige både i tunnel och i mindre omfattning i varmväxthus. Bara en mycket liten andel av odlingen odlas i dag ekologiskt. För odling i växthus sträcker plockningssäsongen sig oftast från medium april-slutet av maj samt från runt mitten av augusti tills ca. medium eller ev. slutet av oktober. Tidigare eller senare skörd skulle kräva så mycket uppvärmning och dessutom tillskottsbelysning att det hittills inte varit lönt i Sverige. Tunnlar används i Sverige oftast för att få en tidig skörd från mitten av maj till mitten av juni, men skulle med terminkultur med frigoplantor (se nedan) kunna ge en kontinuerlig skörd fram till åtminstone slutet av september. Eller genom att använda dagsneutrala eller remonterande sorter ge skörd från ca. medium av maj till en bit in i oktober. Plantering i jord eller på ställningar? Odling i tunnlar brukar man plantera plantorna direkt i marken, oftast på plastlist. Ett alternativ är att rulla ut plastremsor mellan plantorna under odlingssäsongen för att skydda mot ogräs. En variant, som används en del i ekologiska odlingar för att minska problemet med jordtrötthet är att odla i bäddar eller på drillar uppbyggda av substrat eller åtminstone jord blandas med ett organiskt substrat. Substratet kan vara torv, kompost eller en blandning av t.ex. halm och annat spannmålsavfall, kompost, kalk och hönsgödsel. Efter en, ibland två omgångar plantor bytts substratet i drillen eller bädden ut mot nytt. Vid odling av växthus odlar man oftast i krukor, rännor eller lådor, som placeras på 1,5-1,7 m höjd för att bären skall komma i lagom plockhöjd. Sådan upphöjd placering skulle mycket väl kunna användas även i tunnelodling och skulle ha den fördelen, att man skulle kunna slippa att behöva flytta tunneln för att undvika jordtrötthet vid odling i lådor eller krukor kan man relativt enkelt byta ut både substrat och plantor med jämna mellanrum. Typer av jordgubbsplantor Vid frilandsodling av jordgubbar används i Sverige stort sett enbart kortdagssorter av jordgubbar. Det betyder sorter, som behöver kort dag (eller rättare: lång mörkeperiod) samt låga temperaturer för att bilda blommor. De blommar därför bara en gång om året, men där i gengäld en hög skörd som koncentreras till 2-4 veckors plockning beroende av temperaturen. För odling i jordgubbsodling i växthus använder man stort sett alltid antingen 1) Väntebäddsplantor (mycket stora plantor som dragits upp en säsong på särskilt fält för att bli tillräckligt stora för att ge minst 3 blomstjälkar). 2) Kronplantor (2-årsplantor som ger minst 3 blomstjälkar under skördeåret. Under uppdragningsåret togs alla blomklasar bort för att få så kraftiga plantor som möjligt. Tyvärr kallar mindre seriösa företag ibland även 2-årsplantor för väntebäddsplantor, man bör därför alltid säkra sig att de väntebäddsplantor man köper rent faktisk bara är max 1 år gamla vid leveransen. 3) A+-plantor (stora plantor som sorterats ut och som ger minst 1 blomstjälk under planteringsåret). Det är viktigt att plantorna får lov att tina långsamt över minst 1 dygn innan de planteras, och att temperaturen hålls så låg som möjligt det första dygnen efter. Just under bladutvecklingen de första dygnen är det viktigt att hålla hög luftfuktighet runt plantorna, duschning eller bättre, dimbevattning är viktigt, särskilt vid plantering på högsommaren. I soligt väder på sommaren bör tunnel/växthus skuggas med kalk och luftas maximalt för att hålla temperaturen nere strax efter plantering. 21