G A. GEOARKEOLOGI Dnr Blästbruk under tal i Östra Spång. E4-projektet i Skåne, område V24:1

Transkript

1 GEOARKEOLOGI Dnr Blästbruk under tal i Östra Spång E4-projektet i Skåne, område V24:1 RAÄ 6:1 Östra Spång 6:1 Örkelljunga sn Skåne G A L Geoarkeologiskt Laboratorium Analysrapport nummer Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV GAL Svante Forenius Annika Willim Lena Grandin

2 Innehållsförteckning INLEDNING... 3 MÅL OCH SYFTE... 3 MATERIAL OCH METOD... 3 INFORMATIONSBÄRANDE BITAR... 4 OKULÄR GRANSKNING... 5 Trögfluten slagg... 5 Fluten slagg... 5 PETROGRAFI OCH METALLOGRAFI... 5 MIKROSONDANALYSER... 6 TOTALKEMISKA ANALYSER... 6 KERAMISKA ANALYSER... 7 Mikroskopering av polerad yta... 7 Tunnslipsanalys... 7 RESULTAT... 7 UNDERSÖKNINGSPLATSEN... 7 LAGER... 8 Lager Lager Lager 108/ Lager Lager Lager Lager Lager Lager Lager ANLÄGGNINGAR Ugn A Ugn A A Stenpackning A Kolbotten A MATERIAL Fördelning av material Indelning av materialet och analysurval ANALYSER Vedarter C-analyser Slagger Magnetiska slagger Ämnesjärn och föremål Keramiskt material Processer DISKUSSION TOLKNING Vad berättar lagren? Glödskal och smide Processer och produkter En ugn av Schultzes typ i Skåne? Tolkning av A Fällstensplats? Måttuppgifter Bränsle Val av ugnsplats

3 Varför två olika ugnstyper? Bränsle en fråga om lokal tillgång och efterfrågan Östra Spång en del av en utmark SAMMANFATTNING REFERENSER FIGURER BILAGA ALLMÄNT OM ANALYSER AV ARKEOMETALLURGISKA MATERIAL

4 Inledning På uppdrag av Bo Strömberg, Riksantikvarieämbetet, UV Syd, har Geoarkeologiskt Laboratorium (UV GAL) medverkat vid provtagning och fältarbete i den arkeologiska undersökningen av järnframställningsplatsen vid Östra Spång i Örkelljunga sn RAÄ 6:1 i nordvästra Skåne (Figur 1). Undersökningen ingår i E4-projektet i norra Skåne. På platsen fanns omfattande slagglager inom olika ytor. Inom området påträffades även rester efter överplöjda blästugnar samt en raserad lämning efter en stor stenbyggd ugn som tekniskt sett fungerat som en blästugn. Ugnsanläggningarna kunde dateras med hjälp av 14 C-analys till och 1600-talen. Inom utgrävningsytan påträffades också en kolbotten, även den med samma datering. Den arkeologiska undersökningen vid Östra Spång genomfördes under perioden 6 augusti till 7 oktober Personal från UV GAL fanns med på undersökningen. Svante Forenius, Eva Hjärthner-Holdar och Annika Willim deltog i hela fältarbetsfasen. Lena Grandin, mineralkemist, gjorde även ett tredagars och ett tvådagars besök i fält för provtagning och diskussioner om provurval. Eva Hjärthner-Holdar har deltagit i fortlöpande diskussioner med författarna i tolkningsarbetet och i framtagandet av en ugnsrekonstruktion. Mål och syfte UV GAL har utfört en arkeometallurgisk undersökning av anläggningar och material från järnhanteringen på platsen. Undersökningen genomfördes för att försöka karaktärisera järnframställningen på platsen och se om några processtekniska detaljer kunde urskiljas. Såsom t.ex. vilka processled som finns representerade i materialet samt vilka järnkvaliteter som producerats. Stor vikt har även lagts vid att tolka de olika lagren inom järnframställningsytan. Hur förhåller de sig till varandra tidsmässigt och funktionellt samt kan några specifika aktiviteter kopplade till järnhanteringen utläsas? Går eventuella omstruktureringar av arbetsplatsen över tid att fånga upp? Arbetet syftade även till att belysa smedernas tekniska kompetens, tillgången och kvaliteten på råvaror, samt vilken eller vilka malmtyper som använts. I detta sammanhang berörs även frågan om produktionens omfattning, d.v.s. hur mycket järn kan ha tillverkats i Östra Spång. Dessutom omfattar undersökningen vedartsanalyser som skall ge en bild av vilket trädslag som använts som bränsle i de olika processleden och huruvida man gjort ett medvetet val av trädslag som råvara till bränsle. Frågor som också försökt belysas är platsens förhållande till sin omgivning. Vad har produktionen vid Östra Spång betytt i ett vidare perspektiv? Bör vi se den som en del av en isolerad utmarksnäring eller rör det sig om en länk i en större makt och ekonomisk struktur? Tolkningarna av produktionen vid Östra Spång berör även järnframställningsplatsens betydelse i relation till bebyggelsen och dess lokalisering i landskapet. Material och metod UV GAL har studerat det arkeometallurgiska materialet. Materialet bestod av slagger, ugnsväggsbitar, järnrikt material och järn. Anläggningar som framkom och från vilka material studerats var bland annat ugnslämningar och en kolbotten. Prover togs även från de olika slagglagren samt i anslutning till anläggningarna. Vid utgrävningen samlades allt arkeometallurgiskt material in, vägdes och kopplades till respektive ruta och grävenhet. Rutorna var kva- 3

5 dratmeterstora där en separat grävenhet skapades för varje lager som förekom inom rutan. Långprofiler som sträckte sig över hela järnframställningsområdet lades ut. Dessa ritades för att ge en bild av lagrens stratigrafi. Detta gäller även anläggningarna, dessa ritades dessutom i plan liksom lagrens utbredning. Den västra delen av området undersöktes däremot mer extensivt med hjälp av grävmaskin och innebar inte samma noggrannhet och fyndinsamling som i de övriga delarna av järnhanteringsområdet. Denna del hade inte samma fyndfrekvens som i de centrala delarna längre österut. Inga anläggningar påträffades heller i den västra delen. En specialregistrering av den totala mängden prover gjordes i Intrasis. Specialregistreringen är utformad för att vara så allmän som möjligt för slagger och ska kunna användas för att skilja mellan olika slaggtyper med avseende på t.ex. processled, form i plan och profil, viskositet, densitet, grad av magnetism, det vill säga för att visa slaggernas karaktäristiska drag. Specialregistreringen berörde också ugnsväggsmaterial. De bitar som kunde bestämmas som bränd eller smält lera sorterades in under denna kategori. Vidare har analyser av ugnsväggsmaterial utförts av Ole Stilborg vid Keramiska Forskningslaboratoriet (KFL) i Lund. Även vedartsanalyser har gjorts. Dessa utfördes av Ulf Strucke på UV Mitt. Informationsbärande bitar På undersökningsplatsen RAÄ 6:1 vid Östra Spång påträffades bland annat bottnarna av två mindre blästugnar samt resterna efter en större stenbyggd ugn. Kan vi då säga något om hur dessa två typer av ugnar ursprungligen kan ha sett ut? Lämningarna efter den större ugnen A2387 omfattade förutom konstruktionsmaterial, såsom ugnsvägg, fodring och sten, även en hel del arkeometallurigiskt material såsom slagger och järn. Den mest välbevarade av de mindre blästugnsbottnarna, A2127 innehöll relativt mycket fluten slagg i en slagguppsamlingsgrop i botten vilket kan avslöja något om ugnens uppbyggnad och slaggavskiljningssystem. Vid undersökningen insamlades prover för arkeometallurgiska analyser. Det tillvaratagna materialet slagg, ugnsväggsbitar av bränd lera m.m. bar på en mängd olika typer av information. De för ögat informationsbärande bitarna har varit viktiga för tolkningen av järnframställningsplatsen och dess anläggningar. Det vi bland annat tittat på är: Slagg Tappslagg Trögfluten Bottenslagg/-skålla (ej att förväxla med smidesskålla) Form Storlek Struktur Fastkittat material Övergång till annat material Skiktningar Magnetism Glödskal Magnetism Form Storlek Ugnsväggar Form/Tjocklek/Kurvatur Reparationer/Skador 4

6 Värmepåverkan/Temperatur Övergång till annat material Position i ugnen Uppe/nere Fram/bak/sida Järn Form Föremål Ämne Rest från reduktionsprocessen Magnetism Okulär granskning Under den okulära granskningen som gjordes i samband med registreringen fördes en löpande diskussion där olika fynd och deras speciella egenskaper kontinuerligt jämfördes. Jämförelser gjordes såväl inom en fyndgrupp som mellan olika fyndgrupper. En fråga som diskuterades var vad det insamlade materialet kunde bidra med när det gällde att förstå hur ugnarna varit konstruerade. När det gäller slaggerna kunde tidigt ett mönster skönjas. Slaggerna från Östra Spång bestod huvudsakligen av trögfluten och fluten reduktionslagg där den trögflutna dominerade i princip samtliga rutor och grävenheter. Trögfluten slagg Den trögflutna slaggen kan definieras som en relativt grovporig slagg. Den är svartbrun till färgen och är oftast delar av större bottenslagger (se figur 13a och 14a). De flesta av bitarna är omagnetiska eller svagt magnetiska. De svagt magnetiska kan innehålla järn och har emellanåt en något rostig yta. Storleken på slaggerna varierar från fragment till bitar upp till ett par decimeter. Vanligtvis är dock bitarna av ungefärlig knytnävstorlek. Avtryck förekommer, då oftast kolavtryck, men även ved eller gräs/strå har noterats. Fluten slagg Den flutna slaggen är mer tät och homogen till sin struktur än den trögflutna. Vanligt är att strängar och små rännilar av slagg runnit samman och skapat ett stearinliknade utseende. Slaggen är svartgrå till grå till färgen och vissa bitar har även ett mer metalliskt utseende (se figur 15a och 16a-b). Precis som den trögflutna består de huvudsakligen av delar av bottenslagger. Anmärkningsvärt är dock att bitarna oftast är mindre. Storleken varierar från knytnävstora bitar ner till fragment på ett par centimeter. Den flutna slaggen är till största delen omagnetisk och saknar avtryck. Petrografi och metallografi Av ett urval av slagger tillverkades nitton polerade tunnslip. Av tretton magnetiska slagger med mer eller mindre inneslutet metalliskt järn tillverkades polerprov. Polerprov gjordes även av tolv fynd med järnföremål eller ämnesjärn, samt av sex fynd med kulformade slagger och glödskal. Ett polerprov tillverkades också av en fyndpost huvudsakligen bestående av keramiskt material men med innehåll av kopparlegeringar. Petrografiska undersökningar utfördes i genomfallande (tunnslip) och påfallande (tunnslip och polerprov) planpolariserat ljus för att identifiera materialets olika komponenter och texturella 5

7 drag. Metallografiska undersökningar utfördes på järnet för att identifiera dess olika texturer, beroende på kemisk sammansättning och grad av bearbetning. Dessa prover etsades med 2% nitallösning (för att observera innehåll och fördelning av kol och fosfor). Undersökningarna genomfördes i ett Zeiss Axioskop 40A polarisationsmikroskop. Mineral som vanligtvis bygger upp slagger från järnframställning och smide presenteras i detalj i bilaga. Här följer dock en kort presentation av de mineral som förekommer i de studerade slaggerna och metallmaterialet. Slaggerna består huvudsakligen av olivin, wüstit och glas. Vanliga inslag är också hercynit, magnetit, leucit, limonit och/eller metalliskt järn. Olivin är ett silikatmineral med den allmänna formeln A 2 SiO 4, där A oftast är järn (fayalitisk sammansättning) men mangan, magnesium och kalcium kan förekomma i mindre mängder. Wüstit, FeO, är också ett mycket vanligt inslag i slagger från blästbruket. Om höga koncentrationer av wüstit förekommer är slaggens totala järnhalt vanligtvis också hög. Glas utgör slaggernas restsmälta och kan därför variera kraftigt i sammansättning beroende på vilka mineral som tidigare kristalliserat, slaggernas totalsammansättning och avkylningsförlopp. Magnetit, Fe 3 O 4, kan förekomma i stället för wüstit om temperatur och/eller syretryck är högre. Ett mineral som kan förekomma i slagger med relativt höga aluminiumhalter är hercynit, FeAl 2 O 4. Höga aluminiumhalter i kombination med höga kaliumhalter återfinns i leucit, KAlSi 2 O 6, som i vissa slagger kan förekomma i stället för den vanligare glasfasen. Droppar av metalliskt järn, några mikrometer stora, är också vanligt inslag i slagger från reduktionsprocessen. Limonit, järnhydroxider med varierande sammansättning, är huvudkomponent i sjö- och myrmalm och kan uppträda i slagger som oreducerade rester men vanligtvis förekommer limonit som en sekundär bildning, dvs. i form av rost. Några termer som används i detaljbeskrivningarna i resultatkapitlet om metallen är ferrit som är mjukt järn utan kolinnehåll, cementit som är en förening av järn och kol (Fe 3 C), och perlit som är en struktur uppbyggd av omväxlande ferrit och cementit. Generellt medför alltså en större mängd perlit en högre kolhalt och ett hårdare material. Mer allmän information om järn och stål finns i bilaga. Mikrosondanalyser Elektronmikrosondanalyser utfördes på det keramiska material som innehåller koppar eller kopparlegeringar. Metoden innebär att en elektronstråle fokuseras på önskad punkt (områden ned till 2µm i diameter kan analyseras). Den reflekterade röntgenstrålningen relateras till ett referensprov med känd sammansättning. På detta sätt får man kvantitativa data över sammansättningen av de olika komponenterna i materialet. Elektronmikrosondanalyserna genomfördes med Camecainstrumentet vid Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, av Hans Harryson. Val av prov och analysområde gjordes av Lena Grandin. Totalkemiska analyser Totalkemisk analys utfördes på nitton slaggprov hos Analytica, Luleå. Använd analysmetod är ICP-AES för huvudelement och ICP-QMS för spårelement. Totalt analyserades 47 element i varje prov. Analysresultaten presenteras i sin helhet i tabellform. Allmän information om totalkemiska analyser finns i bilaga. 6

8 Keramiska analyser Keramiska analyser har utförts av Keramiska Forskningslaboratoriet (KFL) i Lund för att studera eventuella teknologiska och/eller materialskillnader mellan ugnsväggsproven från de olika anläggningarna. Vidare undersöktes vilka material som hade använts till lerfodringen i de stycken som uppvisade släta glänsande avtryck samt om metallkorn finns i dessa. Av ett större insamlat material valde Ole Stilborg fyra prov av ugnsväggar från tre anläggningar. Dessa fyra prov var samtidigt de minst sintrade i ett mycket kraftigt värmepåverkat material. Av tre av dessa framställdes tunnslip för mikroskopering i polarisationsmikroskop. Dessutom valdes tre glasade fragment däribland ett, där en bronsdroppe noterats. Gemensamt för fragmenten är en konvex, grönfärgad, glasad sida och en motstående konkav sida med ett mönster av upphöjda linjer. Den senare var sintrad, men verkade ha utsatts för lägre temperaturer än den konvexa sidan. En arbetshypotes är att fragmenten representerar resterna av en lerfodring på stenar. Mikroskopering av polerad yta En brottyta på ett keramiskt objekt poleras och mikroskoperas i stereomikroskop vid förstoringar mellan X6 och X40. Detta ökar betydligt detaljnivån på den information, som kan tas fram vid en okulär registrering av keramikens teknologiska variabler. Metoden används för att få en snabb, men ändå detaljrik, överblick över variationen inom ett material som utvalts till analys från ett keramiskt fyndmaterial. Metoden kan inte ersätta tunnslipsanalys, men är en stor hjälp vid urvalet av analysskärvor. Tunnslipsanalys Tunnslip är 0,03 mm tunna preparat av keramik, som kan analyseras i ett polarisationsmikroskop. Med denna metod kan man bedöma mängden, kornstorleksfördelningen och arten av naturligt grovmaterial (silt och sand). Vidare kan man urskilja samt bedöma mängden och kornstorleken på eventuell tillsatt magring. En mineralogisk bestämning av grovfraktionerna i leran kan göras. Lerans innehåll av bland annat järnoxid, glimmer, malm och andra mineral kan uppskattas. Vid förstoringar på X studeras eventuella förekomster av exempelvis diatoméer (kiselalger) och kalkfossil. Resultat Nedan följer en genomgång av de olika ytorna inom området där järnhantering kan beläggas. Strukturer i form av lager och anläggningar beskrivs. Tillsammans med dessa presenteras resultaten av de arkeometallurgiska analyserna av utvalda prover. Undersökningsplatsen Undersökningsområdet i Östra Spång omfattar en 7400 m² stor långsträckt yta (Figur 2a och 2b). Hela området avbanades och järnhantering kunde lokaliseras till den östra delen (Figur 3). På de resterande delarna av området påträffades diffusa anläggningar bestående av asklager som bitvis var kolbemängt. Troligtvis rör det sig om rester efter röjning, men även härdar, gropar, stolphål och lager. Inom denna del av ytan fanns även en lämning som möjligtvis kan tolkas som resterna efter en grav från bronsålderns period III-IV. Vi ska här fokusera på det östra området där lämningarna efter järnhanteringen i Östra Spång kunde studeras. De omfattande slagg- och kolbemängda lagren får tillsammans med ugnsan- 7

9 läggningarna utgöra pusselbitar i skapandet av en bild av en järnframställningskultur i utmarksbygd. Lager Slagg- och kollagren utgör en mycket viktig källa till information om järnhanteringen i Östra Spång. Lagren innehåller information i form av slagger, kol, järn och ugnsväggsmaterial som i mikro- och makronivå kan berätta en historia om järnframställningstekniken och de produkter som framställdes i Östra Spång. Frågor om kvaliteter, tekniker och råvarutillgång på platsen blir möjliga att belysa. Vi ska här försöka att skapa struktur i dessa lager. Den uppdelning som följer nedan ska längre fram tillsammans med anlysresultat hjälpa oss att visualisera olika aktivitetsytor kopplade till järnhanteringsprocessen. Viktigt att påpeka är dock att den fyndspridning och sammansättning som noterats i det insamlade materialet har påverkats av flera faktorer. Även om avsikten varit att mer eller mindre totalundersöka de väsentliga delarna av järnframställningsområdet har vissa fyndgrupper skiljts ut lättare än andra. Mängden och utbredningen av t.ex. glödskal, kulslagger och andra små material och fragment beror kanske inte alltid enbart på dess närvaro på platsen utan även på förmågan att upptäcka dem i ett i övrigt stort och omfattande material. Totalt dokumenterades och inmättes omkring 15 lager relaterade till järnhanteringen på platsen. Lagren varierade i storlek både i utbredning och tjocklek. Typen av slagg samt kol- och sotmängd skiljde sig mellan lagren. Kol- och vedartsprover som tagits för 14 C i vissa av lagren visade på överensstämmande dateringar, men även avvikelser förekom vilket istället talar för en lagertillväxt över tid. Profilerna som lagts ut genom järnhanteringsområdet kompletterar dessa resultat och har tillsammans med 14 C-dateringarna gett oss en stratigrafisk bild över lagrens tillväxt i Östra Spång. Nedan följer en genomgång av platsens väsentliga lager som kunde kopplas samman med järnhanteringsprocessen. Information såsom utbredning, slaggmängd typ, djup samt inslag av kol eller sot redovisas. En mer ingående diskussion och analys av de olika materialtyperna samt vilket led eller vilken verksamhet inom järnhanteringen de representerar följer i material- och analys delen. Lager 102 Närmast ytan påträffades L102 (Figur 4). Detta låg som ett lock över järnhanteringsplatsen och kan karaktäriseras som ett i huvudsak oplöjt matjordslager. Lagret rutgrävdes och de rutor som innehöll slagg markerades ut. Detta gjordes för att få en överblick av slaggutbredningen inom järnframställningsområdet. Vi bör dock ha i åtanke att detta är ett ytligt beläget lager som påverkats av jordbruk och eventuella andra aktiviteter på platsen. Varje enskild ruta i lagret innehöll ungefär ett kilogram slagg. Den största mängden slagg i en ruta uppnådde en vikt av ca 2,8 kg. De slagger som påträffades var till största del trögflutna, men samtliga kategorier fanns representerade. Det vill säga flutna och magnetiska slagger samt järn och ugnsväggsmaterial. Från lagret fanns även sju fyndposter med glödskal. Dessa framkom i rutor som avsöktes med magnet. I några av fyndposterna rör det sig om ett fåtal glödskal, men i de övriga dominerar eller förekommer de mer frekvent. Lager 102 innehöll även en del övriga fynd såsom järnskrot, porslin, glas, tegel, flinta och keramik, mestadels rödgods. Flera av dessa fynd bör tolkas som recenta och visar att lagret åtminstone bitvis blivit omrört. Området som lagret låg i hade även frekventa besök av mullvadar vilka har hjälpt till att förflytta och röra om fynd, fyllning och slagger. Mängden kol och sot som noterades var ringa. Lagret uppnådde en tjocklek på mellan 0,10 och 0,20 meter. 8

10 Lager 104 Av de lager som har koppling till järnhanteringen har lager 104 den största omfattningen och ger därför en god fingervisning om järnframställningsplatsens utbredning (Figur 4). Bland slaggerna dominerar den trögflutna slaggen, men även den mer flutna typen är vanlig. Som mest påträffades ungefär sex kilogram slagg i en ruta. Järn och ugnsväggsmaterial påträffades också. Däremot framkom ej mycket övriga fynd. Mängden keramik, glas, tegel m.m. som fanns i lager 104 var ej lika stor som i lager 102, däremot påträffades flera järnföremål såsom spikar och nitar och mycket odefinierbart järnskrot. Inslaget av kol och sot var märkbart större än i lager 102. Fyllningen var till följd av detta brunsvart och humös samt något fet. När det gäller tjockleken varierade denna. Intressant att notera är att både lager 102 och 104 täckte det område där senare ugn A2387 påträffades. Lager 104 var som tunnast, endast 0,06-0,08 meter vid detta parti och mot botten av lagret inom denna yta framkom koncentrationer av stenar, kol och större slagger, mestadels trögflutna. Dessa kom senare att ingå i A2387. Generellt låg tjockleken på mellan 0,06 och 0,15 meter. Lager 108/117 Inom den centrala delen framkom ett kompakt och massivt slaggvarp (Figur 5). Detta låg under lager 104 och var som tjockast i den nordvästra delen av järnframställningsområdet. Varpet mättes under utgrävningsfasen in som två olika lager. I efterhand kan vi dock konstatera att vi här bör ha att göra med ett och samma slaggvarp. Visserligen med variationer i tjocklek, men ändock detsamma. Delar av detta varp bredde även ut sig över de partier som kom att bli de västra delarna av ugn A2387. Huruvida detta är fallet eller om istället snarare denna västra del redan i detta stadium bör räknas in i anläggning A2387 kan diskuteras. Gränserna är här otydliga, men mer tydligt är dock att vi här har att göra med ett varp som rymmer restprodukterna från en avsevärd framställning, troligen den från ugn A2387. Dateringarna av lagret och dateringarna av ugnen A2387 visar att de båda företeelserna är samtida d.v.s och talen. Tittar vi sedan närmare på placeringen av varpet i förhållandet till anläggningen kan ett mönster skönjas som avslöjar de olika aktiviteterna i och omkring ugnen såsom rimlig placering av bälgar och möjlig slaggtappning/-utrensning. En mer ingående diskussion om detta följer i diskussions- och tolkningsdelen. I den nordvästra utkanten av slaggvarpet noterades tre mindre anläggningar som har tolkats som små stolphål, A4317, A4329 och A4342. Dessa fanns mot botten av lager 108, men har troligtvis dolts av den överliggande slaggen och kan därför ursprungligen ha nått upp till en högre nivå stratigrafiskt sett. Ovanpå varpet noterades ett tunt, brunt och humöst skikt. I den ruta där varpet var som kraftigast påträffades ungefär 53 kg slagg. Slaggen som varpet innehöll var av samma karaktär som från de ovan beskrivna, men generellt var bitarna större. Detta gäller även ugnsväggsmaterialet. I 5 rutor fanns även glödskal. Även här påträffades rester av föremål såsom en hel del järn och enstaka bitar keramik. Blandat med slaggerna fanns även stora mängder kol. Varpet hade en tjocklek på upp till 0,30 meter. I de tunnaste partierna i den västra delen ner mot slänten var varpet 0,20 meter i tjocklek. Lager 107 Lager 107 framträdde som en långsträckt oval och låg sydväst om lager 108 och sydöst om lager 117 dvs.mer eller mindre emellan slaggvarpet. Lagret bör också tolkas som en mindre del av det omfattande slaggvarpet. Det har samma fyndsammansättning med en dominans av trögfluten slagg där fluten slagg och ugnsväggsbitar förekommer. Som mest påträffades unge- 9

11 fär 8 kg slagg i en ruta. Lagret var även kolrikt och en hel del järn påträffades. I en ruta dokumenterades också glödskal. Lagret var inte särskilt tjockt, mellan 0,03 och 0,07 meter. Lager 110 Under lager 104 i den nordöstra delen av järnframställningsområdet påträffades lager 110. Detta var en lagerrest som låg norr om den långprofil som sträckte sig från öst till väst genom området. Lagret låg ungefär i höjd med ugnslämningen A2387. Väster om lager 110 och i direkt anslutning till detta låg det ovan beskrivna slaggvarpet. Lagret bör, precis som lager 117, räknas som en del av detta slaggvarp där även delar av materialet kan vara rester från den stora intilliggande anläggningen A2387. Slaggerna i lagret bestod till största del av trögflutna slagger. Bland materialet fanns även en del fynd av järn samt ett par ugnsväggsdelar. I lagret påträffades också en anläggning, A7826. Detta var en mindre ansamling av sten, möjligtvis resterna av ett stenskott stolphål. Lagrets tjocklek varierade mellan 0,10 och 0,20 meter. Lager 105 I de nedre delarna av slänten och väster därom fanns ett område med flera lager som bitvis överlappade varandra stratigrafiskt (Figur 6). Dessa skiljde sig i viss mån åt i struktur och fyllning, men var relativt likartade när det gällde fyndsammansättning. Ett av dessa lager var 105 vilket var ett relativt omfattande lager som bredde ut sig över järnframställningsområdets västra delar. Lagret gick i den södra delen ihop med stenpackningen A7925. Hela lagret grävdes inte ut, men delar i det mer centrala partiet undersöktes samt enstaka rutor längre västerut för att säkert fastställa utbredningen. Den största mängden slagg som framkom i de utgrävda rutorna, ca 5 kg framkom i den södra delen intill stenpackningen A7925. Slaggtyperna består till största del av trögfluten och fluten slagg där den trögflutna förekom i något högre grad. Rutor avsöktes också med magnet och i sex av dem påträffades glödskal. Även bitar av ugnsvägg påträffades. I lagret fanns även en del järnskrot och keramik. Lager 105 var av moig karaktär, brunsvart och med ett litet inslag av kol och sot. Tjockleken uppskattades vara 0,05 till som tjockast 0,20 meter. En datering finns och denna ligger i intervallet AD Lager 112 På samma nivå stratigrafiskt och inom ungefär samma område som lager 105 påträffades lager 112 (Figur 6). Det hade en långsmal nordsydlig utbredning och gick i den södra delen precis som lager 105 ihop med stenpackningen A7925. Lagret var brunsvart och sandigt, ställvis flammigt. Fyllningen kan beskrivas som hårt packad och var även nästintill stenfri. Detta kan uppfattas som ett rensat lager. Som i lager 105 grävdes inte hela lagret ut, men ändock storre delar av det. Slaggmängden i de undersökta rutorna var förhållandevis ringa, generellt fanns ungefär ett kilogram slagg per ruta. Slaggerna bestod till övervägande del av fragment av trögflutna och flutna bitar där de trögflutna dominerade. Även enstaka kulslagger kunde sorteras ut samt bitar av ugnsvägg. Även glödskal påträffades i fem rutor. I övrigt framkom lite järnskrot och keramik. Små mängder kol och sot noterades. Tjockleken på lagret uppmättes till mellan 0,02 och 0,09 meter. Lager 116 Under lager 112 noterades ytterligare ett skikt som mättes in som lager 116 (Figur 6). I likhet med lager 105 och 112 totalundersöktes inte lagret utan specifika rutor valdes ut för att fastställa utbredning och karaktär. Slaggmängden i dessa rutor varierade något, men uppnådde som mest ungefär 5 kg. Slaggerna som samlades in var till stor del trögflutna bitar. Flutna slagger, ugnsväggsfragment och enstaka kulslagger fanns också, men ej i lika stor utsträckning som i lager 112. Som i de flesta av lagren hittades också enstaka fynd av järn, keramik m m. Även kol påträffades i de flesta rutor. Tjockleken på lagret i de undersökta rutorna låg i 10

12 genomsnitt på ca 0,10 meter. Tre dateringar från lagret finns och dessa visar på en kontinuitet över tid inom området. Dateringarna ligger inom intervallet från mitten av 1400-talet till mitten av 1600-talet. Lager 119 Lager 119 är likartat med lager 116 och påträffades delvis under lager 105, 112 och 116. Det är därmed det djupast liggande lagret inom den västra delen av området (Figur 6). Det hade dock en något mindre utbredning och låg som en rund formation söderut inom den västra delen av järnframställningsområdet. Hela lagret undersöktes inte, men de grävda rutorna innehöll mellan 0,5 och 2 kg slagg. Av den relativt ringa mängd slagg som samlades in var ca hälften trögfluten och den andra hälften fluten. Även enstaka bitar av ugnsväggsmaterial påträffades. Slaggerna var fragmenterade och bestod mestadels av mindre bitar. Även bitar av järnskrot framkom. Lagret visade sig vara relativt tunt, som tjockast var det 0,07 meter. Lager 106 I den västra delen av slänten fanns även det mindre lagret 106 (Figur 6). Det framkom under lager 104 och efterföljdes av lager 112 och 101. Lager 106 påträffades i slänten ca 1,5 meter västerut från ugn A2387. Detta lager kan bitvis mer liknas vid ett slaggvarp. Det låg rakt söderut, mer eller mindre i direkt anslutning till det stora slaggvarpet 108/117. Skillnader mellan dessa lager fanns dock. I lager 106 påträffades förutom avsevärda mängder slagg, som mest ca 25 kg i en ruta, dessutom en mindre stenpackning. Denna bestod av väl packade stenar, mestadels knytnävsstora och något större. Stenpackningens ursprungliga funktion är oklar. Inga direkta anläggningar eller övriga fynd kunde avslöja någon tidigare specifik aktivitet. Dess placering upp mot en slänt gör det möjligt att stenarna fungerat som någon typ av dränering mellan det österut och längre upp på slänten liggande ugnsområdet. Slaggerna i lager 106 var främst trögflutna, men ca en tredjedel var flutna. Bitarna var något större än de som påträffades i övriga lager i den västra delen av järnframställningsområdet. Den största mängden trögfluten slagg framkom i de östra delarna av lagret. Bitar av ugnsväggsmaterial påträffades i samtliga rutor. Förutom de stora slaggmängderna kunde även glödskal noteras. Dessa hittades med magnet i tre rutor. I lagret fanns även en hel del järnskrot och avsevärda mängder kol och sot. Lagrets tjocklek varierade mellan 0,10 och 0,20 meter men var oftast ca 0,15 meter. Anläggningar Ugn A2127 Nordöst om den raserade stora stenbyggda ugnen A2387 fanns resterna efter en ugnsbotten med slagguppsamlingsgrop (Figur 7). Denna var hårt åtgången troligtvis som en följd av att området använts som jordbruksmark och flera gånger hade plöjts. Inom denna del av området fanns flera ugnsrester. En sådan var A2030, där nästan enbart en mörkfärgning efter ugnsbotten som delvis var hårdare än omgivningen kvarstod. Det som återstod av ugnen A2127 var den nedre delen av slagguppsamlingsgropen i vilken den sista körningens bottenslagg låg kvar. I plan var ugnsbottnen näst intill rund 0,8 0,75 m med slaggstycken och enstaka 0,05 m stora stenar samt en del sot och kolflis. I direkt kontakt med slagguppsamlingsgropen fanns i norr en hårdare yta, ca 1,7 1,1 meter stor (NV-SO, N- S), uppdelad i en röd något kolinblandad yta, samt närmast ugnen ett askigt område ca 1,2 0,5 m stort (NV-SO, N-S). Själva slagguppsamlingsgropen var rundoval ca 0,6 0,5 0,26 m. I dess botten fanns en defekt bottenslagg dock helt uppsprucken men tydlig i plan i östra delen. Bottenslaggen var till största del tät och fluten och skiljde sig därmed från den inom 11

13 järnframställningsområdet dominerande trögflutna slaggen, men liknade den flutna slaggen inom järnframställningsområdet. Den totala mängden slagg från anläggningen kan uppskattas till ungefär 14 kg. Nedan följer närmare analyser och tolkningar av slaggerna från ugnen. Under slaggropen vidtog ett ca 0,2 meter tjockt värmepåverkat lager. Ugnen har daterats till 1500-och 1600-talen. Ugn A2387 Den dominerande anläggningen inom järnhanteringsplatsen var A2387, som utgjorde resterna efter en raserad stor stenbyggd ugn (Figur 8). Konstruktionen låg i undersökningsområdets sydöstra del i en svag västsluttning i åkermark. A2387 framkom i samband med lagergrävning av rutor av de överliggande slagglageren 102 och Som var något omrörda och kringdragna. Den svaga sluttningen kunde följas i N-S riktning tvärs över hela schaktet, men var mest markant vid anläggningen, där höjdskillnaden var ca 0,8 m. I sluttningen sydväst om ugnsanläggningen förekom stora mängder sten (A7925), men några entydiga anläggningsrester kunde inte urskiljas där. Ugnsanläggningen A 2387 var mycket svårtolkad. Den främsta anledningen till detta var att konstruktionen inte rasat ihop av sig själv utan att den uppenbarligen medvetet hade rivits. Det stod dock helt klart att det rörde sig om rester av en ugnskonstruktion av ansenliga dimensioner. Ytligt framträdde den som ett avgränsat område med större stenar, slagger och kol. Den stenpackning som utgjorde de huvudsakliga resterna av den rivna ugnen hade en utbredning på ca 5,5 m i N-S och 5 m i Ö V. Stenarna var ca 0,1 0,4 m stora, men såväl mindre som större stenar förekom. Packningen glesnade mot norr och ned mot väster. I nordväst dokumenterades en stenkoncentration, A7747. Denna tillhörde troligtvis den A2387 och utgjorde en utrasad del från den stora ugnskonstruktionen. I öster och söder var anläggningen något tydligare avgränsad. Anläggningen delades in i tre delar med profilbanker emellan och grävdes ut i separata skikt. Runt koncentrationen av sten fanns främst i öster och söder ett mörkt sotigt lager och enstaka fragmentariska trärester. (A2703) Det sotiga lagrets tydlighet varierade och spår av lagret kunde även skönjas på den västra sidan. Under A2703 i öster och söder fanns också, en bit ned i anläggningen, en kallmurad konstruktion av betydligt större stenar än i resten av anläggningen. Muren bestod mestadels av två skift med stenar och gick i sydost ihop till ett relativt tydligt hörn. På grund av bevaringsförhållandena var det svårt att säkert fastställa huruvida murarna i söder och öster låg utanför ugnen eller om de var en integrerad del av ugnskonstruktionen. Några större stenar förekom även på den norra sidan, men det är mindre troligt att dessa skulle ha ett samband med murarna i öster och söder. Stenpackningen som utgjorde ugnsresterna dokumenterades (handritades i skala 1:20) på fyra olika nivåer. Några tydliga skikt kunde inte urskiljas, men vissa skillnader i inslaget av slagg, kol och sot kunde konstateras. Eftersom stenstorleken varierade blev det ofta rent subjektiva bedömningar beträffande på vilken nivå stenarna skulle ritas in. En del större stenar finns med på flera ritade nivåer. Vid nedplockandet av stenhögen kunde svaga tendenser till mer ordnade rader skönjas. Dessa bestod av såväl större som mindre stenar, men är svåra att se på ritningarna. Stenarna i de övre skikten i anläggningens centrala del, samt i norr och väster föreföll att ligga mer oordnat än längre ned i den centrala delen. Fyllningen gav i dessa partier ett heterogent 12

14 intryck, bland annat fanns det en hel del slaggbitar av varierande storlek. Detta tolkas som att det i dessa delar av anläggningen rörde sig om raseringsmassor som hamnat något utspridda vid rivningen av ugnen. I de nedre delarna av anläggningen föreföll stenarna ligga fastare och åtminstone delvis mer medvetet placerade. Dessa stenar representerade troligen det som bildade fundament för resten av konstruktionen. Det skulle innebära att det vi fann som fortfarande låg någotsånär ordnat fortfarande låg under det så kallade ställets nivå. Någon ställhäll bottenplatta i ett ugnschakt påträffades inte. Stenpackningen var placerad på en utjämnad yta som i stort sett låg helt horisontellt. Denna bestod av ett ca 0,10 m tjockt kolstybbslager med inslag av glödskal. I kolstybbslagret fanns två gropar/stolphål som var ca 0,60 m i diameter. Den ena låg under stenfundamentets sydvästra hörn medan det andra låg mitt under fundamentets norra kant. Om vi bortser från löst liggande och utrasade stenar bör stenfundamentet i botten ha varit ca 2,45 2,60 m i N-S och dryg 2,3 m i Ö-V. Sannolikt har det varit omgärdat av en timmerkonstruktion. Några trärester efter en dylik konstruktion påträffades inte. Det är möjligt att de större stenar som låg på rad, i två skift, i anläggningens östra respektive södra del på dessa sidor kan ha tjänat som underlag eller stöd för en timmerkonstruktion. En del slagg förekom främst i de övre lagren i den stora stenhögen som utgjorde resterna av ugnsanläggningen. Den största slaggmängden påträffades väster och nordväst om anläggningen i rester av ett slaggvarp inmätt som L 108/117. Ett par meter väster om ugnen fanns också L 106, som utöver slagg också omfattade en stenpackning av ungefär knytnävsstora stenar samt en förekomst av glödskal. Utifrån 14 C-analyser kunde ugnen dateras till och 1600-talen. Frågan är dock vilken typ av ugn A2387 ursprungligen har varit? Tekniskt sett bör den ha fungerat som en mycket stor blästugn (Strömberg 2002). Det vittnar den stora mängden avsatt reduktionsslagg som fanns i området i och omkring ugnen om. Intressant i sammanhanget är också frågan varför ugnen vid något tillfälle raserats och övergivits. A7747 I anslutning till den stora ugnslämningen, i den nordvästra delen framkom anläggningen A7747. Den framträdde som en koncentration av sten och var 1,60 1,10 meter i plan. Anläggningen kunde delas in i separata lager av skiftande karaktär. Ytligt fanns ett ljusgrått, sandigt och kolbemängt lager. Längre ner bestod fyllningen av gråbrun sand och mot botten blev den mer ljusbrun och grusig. I fyllningarna påträffades även slagger liknande de från A2387. Denna anläggning bör troligtvis tolkas som tillhörande A2387. Vi kan här ha att göra med en utrasad del från den stora ugnskonstruktionen. Stenpackning A7925 Inom järnframställningsområdet fanns även anläggningar som inte hamnar i kategorin ugnar och där funktionen inte är helt självklar. En sådan konstruktion är stenpackningen A7925. Den påträffades i sydvästra delen av ytan och var lagd upp mot den naturliga västsluttningen inom området som längre österut planades ut och där resterna efter ugn A2387 fanns. I anläggningen som redan framkom under förundersökningen av platsen påträffades slagger och fragment av järn/järnföremål. Slaggerna avvek inte från de övriga inom platsen utan var till största del trögflutna och poriga. 13

15 Kolbotten A5507 En bit avsides från de centrala delarna av järnframställningsområdet i den nordöstra kanten påträffades delar av en kolbotten. Denna framträdde i plan som en rektangulär form med rundade kanter. I profil kunde anläggningen samt ett par lager urskiljas. Delarna av A5507 syntes som ett kolbemängt lager med en bas av brun humös sotig sand som innehöll aska mot botten. Tjockleken på anläggningen var ungefär en decimeter. Ovanför kolbotten fanns lager 114. Detta var ett brunt och humöst lager som innehöll enstaka kolbitar. Tjockleken var ungefär 0,5 meter. På samma stratigrafiska nivå som kolbotten A5507 fanns lager 115. Lagret var ca var ca 0,08 meter tjock och ca 11 m i diameter och omgärdade A5507 och bör betraktas som den yttersta begränsningen för A5507. Lagret påminde om lager 114, dvs. det var brunt och humöst, men innehöll mer kol och hade inslag av sot. Från A5507 har sex vedartsprover analyserats. Dessa visade sig innehålla till största del björk, men även en hel del al. I proverna fanns också inslag av bok, Prunus sp och bark. Material Fördelning av material Genomgången av lagren och anläggningarna ovan ger oss en god möjlighet att se skillnader i fyndsammansättning och kvantitet. Om vi sammanfattar fördelningen av material kan flera intressanta iakttagelser noteras (Figur 9 12). Slaggvarpet med lager 108 och 117 var förhållandevis mycket fyndrikt på både slagger och ugnsväggsmaterial samt en del järn. Dominerande var dock trögflutna reduktionsslagger som dessutom tillhörde kategorin bottenslagger och mestadels var omagnetiska. Totalt tillvaratogs ca 52 kg slagg, denna fanns koncentrerad på den östra sidan om långprofilen. Till lager 108 och 117 bör också lager 107 räknas. Detta är ett tunt mindre lager som uppvisar samma fördelning av material som i slaggvarpet. Varpets utbredning sträckte sig även bitvis över ytan för ugnskonstruktionen A2387. Här var dock fyndmängden något mer ringa. Vid utgrävningen av A2387 som skedde skiktvis (totalt fem skikt) och i tre separata delar framkom även här mestadels trögflutna reduktionsslagger. Anmärkningsvärt är dock den glödskalsansamling som framkom i botten i den nordöstra delen av konstruktionen. I ugnsanläggningen A2127 som var en av de mindre blästugnslämningarna dominerade istället mer flutna, omagnetiska stearinliknande slagger. Tyvärr har som tidigare nämnts platsen för anläggningen under långa perioder använts som jordbruksmark och därmed plöjts. Detta har bidragit till att enbart bottendelarna av ugnskonstruktionen bevarats. I den västra delen av järnframställningsområdet fanns också vissa variationer. Fyndsammansättningen skiljde sig något mellan de olika lagren, men även utbredningen. I lager 105 förekom mest trögflutna slagger med ett inslag av mer ugnsväggsbitar och magnetisk slagg västerut. I lager 106 där en mindre stenpackning med mest knytnävstora stenar framkom samlades totalt en mängd av 14 kg trögfluten slagg in. Denna var koncentrerad till de östra delarna av lagret. Vidare fanns här även en noterbar kvantitet av ugnsväggsmaterial och magnetisk slagg samt även fluten slagg. I lagret påträffades också glödskal. 14

16 Lager 112 som låg väster om lager 106 hade en något större utbredning, och med en koncentration av trögfluten slagg i den östra delen. Av den typen tillvaratogs totalt ca 7 kg. Även här påträffades magnetisk slagg, fluten slagg samt ett par kulslagger. I underliggande lager 116 fortsätter fyndspridningsbilden från de föregående lagren, men med en mindre kvantitet. Detta beror delvis på att färre rutor i lagret grävdes ut i jämförelse med de tidigare nämnda. Under lager 116 låg lager 119 även detta likartat med föregående men med en smärre förskjutning av ökad fyndmängd söderut. På det stora hela kan vi konstatera att det är den trögflutna slaggen som dominerar mer eller mindre i samtliga lager. Fluten slagg förekommer även den i samtliga lager, men ej med samma kvantitet. När det gäller ugnsväggsbitar är fynden av sådana anmärkningsvärt få. Detta gäller i princip för hela undersökningsytan. Denna fåtalighet tyder på att det i huvudsak har rört sig om stenbyggda ugnar i Östra Spång. Indelning av materialet och analysurval Efter registreringen gjordes ytterligare urval av fynd för olika typer av analyser. Bland analyserna finns vedarts- och 14 C-analyser av kolprover, petrografiska analyser av slagger, metallografiska analyser av järn och keramiska analyser av ugnsväggsleran. Kriterierna för urvalet var bland annat att studera olika typer av slagger för att karaktärisera och definiera dessa i mer detalj. I de fall som flera liknande alternativ fanns togs också hänsyn till var de påträffats. Fyndspridningsmönstret som kunde påvisa koncentrationer togs i beaktning samt fynd i och i anslutning till anläggningar relaterade till järnhantering. Slagger En första analysomgång genomfördes för att få en första insyn i materialet (se även petrografiska analyser och elektronmikrosondanalyser av slagger från förundersökningen; Grandin och Hjärthner-Holdar 2002). Det första materialet valdes med några specifika utgångspunkter. En var att se vilka skillnader/likheter som kunde noteras mellan de två huvudtyper av slagg som noterats vid registreringen och som finns i så gott som samtliga grävenheter i centralområdet; det vill säga trögfluten och fluten slagg (i korthet) där den förstnämnda är den klart dominerande. En annan fråga gällde om skillnader och/eller likheter kunde noteras mellan olika delar inom centralområdet samt jämföra materialet med slaggerna från en friliggande ugn strax öster om centralområdet. Inledningsvis valdes slagger från den sistnämnda anläggningen (A2127), från en del av ugnslämningen (A2387) samt från en grävenhet i en ruta norr (nordväst) om A2387. Efter den första analysomgången och en utvärdering av analysresultaten specificerades det fortsatta analysförfarandet. I första omgången provtogs slagger från flera områden av undersökningsytan. I den andra analysomgången valdes huvudsakligen ett område strax väster om A2387 ut för att kunna täcka in flera lager och få en stratigrafisk täckning. Liksom i förra omgången samordnades provtagningen så långt som möjligt med provtagning för kolprover. Även slaggprover från A2387 ingick i det analyserade materialet. Slagger från de två huvudkategorierna av slagg ingick även denna gång. Magnetiska slagger Ytterligare materialkategorier har också undersökts. De har tidigare behandlats i fråga om fördelning över den undersökta ytan och i olika lager. En kategori har klassificerats som magnetisk slagg. I den ryms flera typer, bland annat slagger av liknande yttre utseende som bottenslaggerna, men som är magnetiska, huvudsakligen på grund av att de innehåller koncentra- 15

17 tioner av metalliskt järn. Bland fyndposterna finns oregelbundna, rostiga klumpar med större andel järn än slaggerna. Dessa är sannolikt avfallsmaterial från ett tämligen tidigt processled, antingen reduktionsprocessen eller det inledande primärsmidet. Andra magnetiska slagger är glödskal. I lager- och anläggningsbeskrivningarna behandlas förekomsten och insamlingen av dessa. Vid efterföljande registrering som gjordes i Intrasis noterades dessutom vad som okulärt bedömdes vara glödskal. Eftersom en sådan bedömning inte är helt entydig gjordes även en genomgång i stereolupp av de registrerade fyndposterna för att avgöra om det rör sig om glödskal, det vill säga från sekundärsmide, eller om det är skal som utgjort delar av ursprungligen tjockare slagger från annat processled. De flesta visade sig vid en noggrannare undersökning bestå av glödskal även om en del annat magnetiskt material också fanns i samma fyndnummer. Det har alltså varit viktigt att betrakta glödskalen noggrant just för att kunna särskilja olika processled. En annan kategori av magnetisk slagg är slaggkulor eller slaggdroppar. Dessa varierar i storlek från några millimeter i diameter till i det närmaste ca tio millimeter. Slaggkulor kan bildas under primärsmidet, när slaggförande järn värms upp och kompakteras eller under reduktionsprocessen i blästugnen. De sfäriska slaggerna är oftast magnetiska och i mikroskop framträder vanligtvis en mycket tät eller finkornig slagg med magnetitinnehåll, speciellt i ytterskiktet. Från reduktionsprocessen finns också sfäriska slagger men dessa är mestadels omagnetiska. Om de är magnetiska är det vanligen på grund av att de innehåller små mängder metalliskt järn snarare än magnetit. Ämnesjärn och föremål Bland järnföremålen dominerar spikar och hästskosöm. Andra föremålstyper som knivar och beslag finns i mindre omfattning. Det finns också några som varit svårare att definiera och som möjligen kan ha ingått i konstruktioner, t.ex. A2387. En föremålstyp som inte noterats med säkerhet är verktyg relaterade till järnhantering. Bland järnfynden finns de som har registrerats som ämnesjärn. Ämnesjärn är både produkt och råvara, eller om man så vill ett mellansteg i järnhanteringen. Ämnesjärnen kan ha olika storlek och form och dessa har varierat med tid, mellan regioner och beroende på materialets sammansättning och kvalitet. Ett urval av fyra ämnesjärn för metallografisk analys har gjorts bland varierande former. Till denna kategori kan vi också föra de fyndnummer som har registrerats som järnten. Två av dessa har också analyserats. Fyra föremål, några med osäker form och klassificering, samt två fynd som karaktäriserats som avfall har också undersökts. Urvalet är gjort i och i anslutning till ugnen A2387, såväl i övre som lägre liggande lager. Keramiskt material Vid registreringen av materialet kategoriserades även annat material än slagger. Bland materialet bränd lera finns huvudsakligen ugnsvägg, vilken även omfattar smält lera eller sten i vissa fall. Ugnsväggsmaterial har valts ut för analys baserat på de rutor och grävenheter där dateringar gjorts och slagger har analyserats. Material som är lämpligt för keramiska analyser är dock begränsat, vilket gäller för större delen av undersökningsytan, varför kompletterande fyndposter har valts för att få så mycket information som möjligt om det material som har använts i konstruktionerna och hur det har bearbetats och fungerat under metallhanteringens processer. Inom benämningen bränd lera finns också en typ av material som inte kan klassificeras som delar av ugnsvägg. Det rör sig om ungefär 40 fyndposter som innehåller denna materialtyp. 16

18 Nedan följer en förteckning över samtliga slagger, järnfynd och keramiskt material som valdes ut för vidare analys efter okulär granskning och specialregistrering i Intrasis. Tabell 1. Förteckning över prover från V24:1 Östra Spång som analyserats av UV GAL. Prov nr. Anl. Grävenhet Lager Vikt i gram Sakord Undertyp Trögfluten och fluten slagg F189 G3503 L108/ Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F849A G3503 L108/ Reduktionsslagg Fluten bottenslagg F849B G3503 L108/ Reduktionsslagg Fluten bottenslagg F155 G3011 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F278 G4314 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1307 G4314 L Reduktionsslagg Fluten bottenslagg F269 G7970 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F280 G8274 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F282A G7968 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1316A G2874 L Reduktionsslagg Fluten bottenslagg F1672 A Reduktionsslagg Fluten bottenslagg F1673 A Reduktionsslagg Lättfluten bottenslagg F1675 A Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1539A A2387 G6625 Skikt 1 i NO Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1541 A2387 G6625 Skikt 1 i NO 2155 Reduktionsslagg Fluten bottenslagg F1603 A2387 G8122 Skikt 3 i NO 9450 Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1605A A2387 G8122 Skikt 3 i NO 2689 Reduktionsslagg Fluten bottenslagg F1643B A2387 G8868 Skikt 4 i 1867 Reduktionsslagg Trögfluten NO F1645 A2387 G8868 Skikt 4 i NO 375 (sparad vikt) Reduktionsslagg bottenslagg Fluten bottenslagg Magnetisk slagg F1678 A Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1679 A Obestämd slaggtyp Obestämd trögfluten F1592 A2387 G Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1609 A2387 G8122 Skikt Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1610 A2387 G Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg 17

19 Prov nr. Anl. Grävenhet Lager Vikt i Sakord Undertyp gram F1636 A2387 G Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1629 A2387 G Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1529 A Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F932 G3394 L108/ Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1200 G4540 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1287 G3007 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F1333 G7968 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg F549 G3267 L Reduktionsslagg Trögfluten bottenslagg Glödskal och kulslagger F935 G3394 L108/117 Glödskal Glödskal F1308 G3009 L112 Glödskal Glödskal F516 G3264 L106 Reduktionsslagg Droppslagg F1680 A2127 Reduktionssslagg Kulslagg F1681 A2127 Reduktionsslagg Del av bottenslagg F1739 A2703 Smidesslagg Smidesslagg glödskal Järn F2115 G1673 L Ämnesjärn Rundstång, 11,5 mm diam F2011 G3264 L Föremål Knivbladsform F2082 G5353 L Föremål Kilformat, ev ämnesjärn F1581 A2387 G8009 Skikt 3 24 Järnten Välbevarat, okorroderat. F1611 A2387 G8122 Skikt 3 23 Järnten F1613 A2387 G8122 Skikt 3 27 Avfall En omböjd bit (Föremål?) F1614 A2387 G8122 Skikt 3 31 Avfall Delar av ämnesjärn? F1704 A2387 G8122 Skikt 3 20 Föremål Omböjt, rörformat F1710 A2387 G8868 Skikt 4 29 Föremål Trekantsfil? F1712 A2387 G8868 Skikt Ämnesjärn F1720 A2387 G8934 Skikt Ämnesjärn F1737 A Ämnesjärn Från mullbänk. Keramiskt material F1073 G2536 L Ugnsvägg/bränd lera och sten. F764 G3271 L Ugnsvägg/smält sten, bränd lera och slagg F550 G3267 L Ugnsvägg/bränd och smält sten, lera F951 G7521 L Ugnsvägg/bränd och smält sten, 18

20 Prov nr. Anl. Grävenhet Lager Vikt i gram Sakord lera F836 G7517 L Ugnsvägg/bränd och smält sten lera Undertyp Analyser Vedarter Totalt valdes 57 prover för vedartsanalyser ut från järnframställningsområdet. Som ovan nämnts samordnades provtagningen av slagger så långt som möjligt med provtagning för vedarts- och kolprover. Resultatet uppvisar flera olika trädslag såsom tall, al bok, lönn, al och ek men med en klar dominans av björk. Lövträden förekommer genomgående bland vedartsproverna. Bland proverna förekommer även bark. Barrträd finns representerat av tall medan gran lyser med sin frånvaro. Proverna från ugn 2387 innehåller en övervägande andel björk men även al, asp, bok och ett litet inslag av ek finns. Även Prunus sp (i släktet ingår bland annat hägg, plommon och körsbär) finns representerat. När det gäller blästugnsbottnen A2127 ser det likartat ut. En dominans av björk, men med ett inslag av al och ek. Vedartsproverna från lagren avviker inte heller från mönstret. Här utgör björk den största andelen, men spår av andra lövträd såsom bok och al förekommer samt enstaka inslag av tall. Spåren av tall finns i tre prov, samtliga från lager 102. Sex prover togs även från den kolbotten, A5507 som fanns nordöst om järnframställningsområdet. Dessa prover innehöll till stora delar björk, främst från ett av proverna, men även al och bok samt en bit bark fanns i proverna. En mer utförlig presentation av resultaten av vedartsanalyserna finns i Diskussions- och tolkningskapitlet. Tabell 2. Förteckning över resultatet av samtliga vedartsprover. Anläggning Grävenhet Lager Prov nr. Analyserat antal Tall Al Asp Avenbok Björk Bok Brakved Ek Lind Lönn Pomoideae Prunus sp Lövträd Bark Kommentar 1819 L102 PV L102 PV L102 PV Tall ej helt förkolnad L102 PV Björken något rötad före förbränning 1627 L102 PV L102 PV L102 PV L102 PV L102 PV L102 PV L102 PV L102 PV L102 PV