Aktivism och feministiska frizoner på nätet

Transkript

1 Aktivism och feministiska frizoner på nätet Alla fattar inte riktigt varför jag gör det här, säger Joanna som är en av de fem nätaktivister jag pratat med. Hon och många andra lägger varje dag flera timmar på sitt engagemang via internet och sociala medier. Men varför då? Hur funkar det? Och varför gör de ingenting på riktigt istället? Under våren 2013 började en ny rörelse skapas mot sexuellt våld och för samtycke. Vanessa Marko och Ida Östensson tog initiativ till kampanjen FATTA som vill se en samtyckeslagstiftning. Rörelsen började växa fram i sociala medier när initiativtagarna bad om berättelser från personer med erfarenhet av övergrepp. Dessa över 150 historier blev basen för vad som idag är en rörelse som har fler än följare på facebook. I januari 2014 mobiliserade FATTA tillsammans med ett tjugotal andra organisationer en stor manifestation i Stockholm under parollen Manifestation mot sexuellt våld för samtycke. På bara fyra dagar bjöds det in personer till evenemanget de skapat på facebook och flera tusen av dem dök upp på Medborgarplatsen för att visa sitt stöd till manifestationen. Justitieutskottet krävde kort därpå en utredning om våldtäktslagstiftningen med specifikt fokus på om samtyckeskrav bör införas. Det är tydligt att manifestationen satte press på makthavarna. Det är ett bra exempel på hur nätaktivism kan få direkta effekter på samhället. Nya sätt att organisera Rörelser organiserar sig annorlunda idag än de gjorde förr, det är de flesta överens om. Men hur påverkar det den feministiska aktivismen? Forskning har visat att sociala medier är användbara verktyg för unga kvinnors politiska aktivism men att de samtidigt kan vara exkluderande för dem som inte använder internet i samma utsträckning. Kommunikationsforskaren André Jansson skriver till exempel att internet gör det möjligt att kommunicera på nya sätt och att det kan skapa nya möten. Men samtidigt är det en segregerad plattform där en del människor rör sig flera timmar varje dag medans andra befinner sig utanför och inte ser det som pågår på exempelvis facebook eller twitter. Med tanke på att alla inte är närvarande på nätet så skapas emellanåt missförstånd kring vad aktivism på nätet faktiskt är och innebär. Ibland används termen slacktivism som ett

2 nedvärderande ord med motiveringen att aktivism på nätet inte är lika effektiv som annan aktivism. En menar då att människor bara själva försöker må bättre genom att gilla eller dela saker på nätet och att det inte har syftet att förändra samhället. Den finska statsvetaren Henrik Serup Christensen har i sina studier kommit fram till att nätaktivism snarare har en positiv inverkan på att engagera sig även utanför nätet. Aktivister på nätet I samband med min kandidatuppsats i Medie- och Kommunikationsvetenskap intervjuade jag fem vana nätaktivister som lägger många timmar på att försöka förändra världen med digitala medel. En av dem är Nellie. Hon började engagera sig i FATTA genom sin praktikplats. När hon deltog hon på en stor fest som FATTA arrangerade förstod hon att det var i FATTA hon hörde hemma. Det var så mycket känslor under den kvällen och det var då jag insåg att det här är så jävla rätt för mig, säger Nellie. Numera är hon, tillsammans med flera andra, administratör för flera av FATTAs konton i sociala medier. Där delar de information om vad som händer i politiken och i media angående en samtyckeslagstiftning. De sprider också evenemang som FATTA arrangerar för att samla människor som vill förändra lagstiftningen och de normer som leder till att våldtäktsmän frias trots att det finns tydliga bevis på att den utsatta sa nej. En annan av aktivisterna jag träffade var Bea som varit engagerad i FATTA sedan rörelsen startade. Då valde hon att dela med sig av sin egen berättelse om sexuella övergrepp. Hon uppskattar idag att hon spenderar ungefär halva sin vakna tid i sociala medier. Jag engagerar mig både för min egen skull och för andra som har blivit utsatta, säger hon. Betydelsen av att gilla När det gäller FATTA-rörelsen så berättar aktivister att det är oerhört värdefullt att människor gillar deras sidor och inlägg på sociala medier. Det handlar inte bara om det faktum att över människor medvetet tryckt på gilla utan det är också en möjlighet för rörelsen att nå ut med information till många människor samtidigt och att mobilisera människor snabbt. Om någon gillar FATTA på facebook så får de information om alla kommande evenemang som FATTA arrangerar. Iris beskriver att det var först när hen var med på en av FATTAs manifestationer i Almedalen som hen kände sig som en del av rörelsen. Informationen om manifestationen hade hon fått via sociala medier. Hen tror att engagemanget utanför nätet är det som får en annan tyngd för människor. Det finns alltså ingenting som tyder på att aktivism på nätet och utanför skulle vara två skilda saker du måste välja mellan, utan de påverkar och inspirerar varandra.

3 Fördelarna med nätaktivism Även om aktivism på och utanför nätet hänger ihop så finns det såklart skillnader. Maria beskriver att hon orkar engagera sig mer, just på nätet, för att hon kan ta hjälp av vänner eller stänga av när det blir för jobbigt i diskussioner. Här finns en viktig tillgänglighetsaspekt. Eftersom jag lider av psykisk ohälsa är mina medel för att kunna delta aktivt i kampanjer väldigt begränsade, säger Maria. Nellie tycker att det kan vara svårt att vara med på aktiviteter på en annan ort och menar att många FATTA-aktivister tycker det är skönt att då kunna vara med åtminstone över nätet. Det kan jag göra på min lunchrast på jobbet. Många av oss jobbar heltid eller går i skolan och då kan det vara svårt att projektleda evenemang. Det är skönt att man kan bidra digitalt också, säger hon. Facebook är ett bra sätt att sprida information, eftersom folk generellt använder facebook när de har lite tråkigt och har tid över, tror aktivisterna. När någon står och väntar på bussen så kanske de klickar vidare på saker de inte skulle ha läst annars. En stor skillnad mellan engagemang på och utanför nätet är också möjligheten till ensamhet. Du kan sitta ensam i din lägenhet och läsa igenom artiklar på internet i lugn och ro medan du på en manifestation på ett torg måste ta dig dit, lyssna och vara alert och sedan komma ihåg vad som sägs för att sprida ordet vidare. Jag tror inte att det finns någon som skulle ställa sig ensam mitt på Stortorget och börja propagera för FATTA. Men på internet är det okej att vara ensam på ett annat sätt, säger Bea. Samtidigt som det ibland är lättare att vara ensam på nätet så är det också enkelt att skapa nya gemenskaper. Om du till exempel har gått med i en feministisk grupp på facebook så kan du utgå ifrån att andra i gruppen delar ditt intresse för feministiska frågor. På så sätt blir det lättare att söka sig till människor som delar dina grundläggande värderingar. Om du träffar människor i andra sammanhang kan det vara svårare och ta längre tid att nå sådana djupare frågor. Maria beskriver sig själv som en introvert person som älskar att kunna träffa andra som är som hon, utan att faktiskt behöva träffa dem. Hon berättade att hon svarat på kontaktannonser från personer som ville ha fler feministiska vänner för att fylla sina flöden med mer kärlek och pepp. Plötsligt är en inte ensam längre. Så nu har jag väldigt många nya vänner, som jag aldrig har träffat och detta genom internetengagemang, säger hon.

4 Motstånd och hot Men det finns såklart även nackdelar och begränsningar på nätet. Något som satt spår hos aktivisterna är rädslan för hat och motstånd. Hoten som en möter på internet smittar av sig på livet utanför. Flera av FATTA-aktivisterna berättar att deras rörlighet både på nätet och utanför påverkas av motståndet de möter. Iris berättar till exempel att hen noga tänker över vad hen skriver eller säger utanför trygga sammanhang. Hen tar upp hoten som programledaren Alexandra Pascalidou fått utstå som exempel på vilka konsekvenser det kan få om du som kvinna i offentligheten lyfter kontroversiella frågor. Man blir så pass hotad att man inte kan vara kvar i sin egen lägenhet och så vidare. Det gör att även jag tänker lite på vart jag kommenterar, vad jag kommenterar och hur offentlig jag är. Om man som privatperson sticker ut hakan i mer offentliga forum så är risken att man blir slagen rätt hårt, både bokstavligen och över nätet, säger Iris. Det är baksidan med nätaktivismen. Aktivister tvekar och låter emellanåt bli att publicera saker de egentligen velat eftersom de vet att det kommer bli starka reaktioner. Nätaktivisters rörlighet och vad de skriver offentligt är i hög grad påverkat av en rädsla över vad de kommer att få för respons. Jag kan sätta vänner på stand by bara för att jag vet att det kommer att komma bli en shitstorm i kommentarsfältet. Andra gånger har jag varit rädd för att aggressiva och hotfulla personer på nätet ska leta upp och skada mig, säger Maria. Feministiska frizoner För att hantera det hat och motstånd aktivisterna möter vid sina tangentbord formar de sina egna rum och frizoner. Många kritiserar sociala medier för att människor skapar ensidiga flöden och väljer att följa dem som redan håller med och att detta skulle vara ett problem. Men för de som är aktivister på nätet så är det alltså nödvändigt att skapa dessa frizoner. De hade inte hade orkat vara engagerade om de ständigt hade behövt försvara sig och debattera. Bea beskriver hur hon en gång satt uppe på internet hela natten i en stor diskussion med några män och hur det tog på krafterna. Det var fruktansvärt, det gör jag aldrig om, säger Bea. Frizoner i sociala medier skapar aktivisterna genom att utesluta personer som provocerar och inte respekterar dem. Maria berättar att hon har blockerat flera meningsmotståndare och även tvingats göra slut med sin egen svåger eftersom han älskar att diskutera, men provocerar för mycket och inte slutar när folk blir ledsna. Gemensamt för nätaktivisterna jag träffat är att de tvingats börja sortera och prioritera för att orka fortsätta engagera sig. När de uppmanas till att alltid ta debatten så skapar de istället feministiska frizoner där de slipper motståndet. Det låter kanske motsägelsefullt,

5 men frizonerna verkar vara en förutsättning för aktivismen. Möjligheten att välja sina strider är viktig för att orka fortsätta kämpa. Nu har jag den typen av människor i mina sociala medier som jag kan och orkar diskutera med utan att vilja slå skallen mot en betongvägg, säger Iris. Aktivisterna hämtar energi och inspiration i sina frizoner på facebook, där de sorterat bort hat och provokatörer. Sen använder de energin till att föra kampen vidare, genom rörelser som FATTA. För att omformulera de berömda orden från Virginia Woolf: En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva historia. *Maria, Bea, Iris, Joanna och Nellie heter egentligen något annat.