idéer om hur man kan presentera och informera om Vens historia, geografi och biologi

Transkript

1 idéer om hur man kan presentera och informera om Vens historia, geografi och biologi av Peter Nilsson (Tornhuset Miljöpartner) med hjälp av Kristina Fontell, Olle Nordell (ekolog i Landskrona kommun) samt Johan Krook, Birgitta Bengtsson, Jan Pröjts och David Reutersköld (Ekologgruppen), 1998

2 sida 2 INNEHÅLL Förord 2 1 Inledning 3 2 Hven - en hög med jord 4 3 Ett gammalt kulturlandskap 8 4 Öresund ett hav i två våningar 11 5 Grönfläckig padda återkomsten 14 6 Sand ödlor smaragder i sanden 16 7 Backsvalan en ny stad varje år 18 8 Växter ett liv på gränsen 20 9 Insekter ett myller av liv Tegelbrukens era Slutkommentar Sagan om Hven Källor 29 sid Förord Lokalbefolkningen på Ven vill stava Hven med H så i fortsättningen kommer jag att göra det. Den här idékatalogen har kommit till på Landskrona kommuns Framtidskommitténs initiativ för att visa vilken potential Hven har som en natur- och kulturupplevelse i hjärtat av Öresundsregionen. Katalogen vill också visa att det är viktigt att man går varligt till väga när trycket på ön ökar allt mer. Varje kapitel beskriver en speciell företeelse på Hven varav några är unika för Sverige. Efter en kort inledning så är kapitlena indelade i fyra underrubriker: 1. Vad som ska visas. 2. Idéer på hur man kan visa upp det. 3. Vad det är man vill förmedla till betraktaren. 4. Lite mer fakta om det man vill visa upp. Jag hoppas att katalogen kittlar din nyfikenhet och ger dig inspiration till ditt arbete med Hvens framtid. Hälsningar: Peter Nilsson

3 sida 3 1 INLEDNING Det är något speciellt med Hven: Ljuset. Höjden. Historien. Naturen. Den vida horisonten. Dess läge mitt i Öresund. Hven besöks varje år av omkring människor 1. Men hur många av dessa besökare inser egentligen hur mycket det finns att upptäcka och uppleva på Hven vid sidan av Tycho Brahes gärningar på ön? Hven är ett särpräglat landskap med lång historia och en bitvis mycket intressant natur med många ovanliga växter och djur. Genom en väl genomförd informationsstrategi med utställningar, informationsskyltar, naturstigar och barnaktiviteter kan man öka kvaliteten på besökarnas upplevelser. Dessutom kan man locka fler att besöka denna sundets pärla och på närmare håll bekanta sig med dess unika kultur- och naturhistoria. Informationen kan utformas på många olika sätt. Allt från ett besöks-/informationscentrum på en lämplig plats till ett decentraliserat informationssystem där många olika enheter, skyltar, stigar m.m. tillsammans skapar en helhet. Naturligtvis finns det däremellan en mängd olika kombinationer och alternativ. Vi har här valt att kalla satsningen för naturrum Hven. Med flit har vi valt att stava naturrum med två r för att skilja det från Naturvårdsverkets "patenterade" begrepp Naturum även om man naturligtvis kan hitta många likheter med sådana anläggningar. I det här häftet presenteras en lång rad med olika idéer och visioner kring vad som kan presenteras och lyftas fram på Hven när det gäller öns geologi, landskapsutveckling, historia och natur. Det ges också exempel på hur man kan gestalta dessa idéer. 1 källa: Venrtafiken, 1995: besökare, 1996: besökare, besökare, 1998: besökare.

4 sida 4 2 HVEN - EN HÖG MED JORD Som en bakelse reser sig en ö ur havet mellan två länder. Hela ön består av jord och först hundra meter ner hittar man berggrunden. Ön har varit bebodd sedan tidernas begynnelse, efter istiden alltså. Idag är nästan hela ön uppodlad men längs kanterna, där delar av ön då och då rasar ner i havet, finns mängder av intressanta djur och växter. 2.1 Det här ska visas: Geologin - Hur Hven har bildats och är uppbyggt Historien Några historiska höjdpunkter på Hven Naturen Allmänt om de typiska naturtyperna, djur- och växtarterna på Hven 2.2 Gestaltning: Hven litta från ovan en introduktionsfilm En bra film fångar alltid en stor publik. De flesta vet väl hur svårt det är att slita ögonen från en tv som står och går i ett rum. På båten till Hven kan man visa denna filmen så att folk mer nyfikna. Ännu bättre kvalité får man om man visar filmen i en filmsal i t.ex. ett naturrum. Vad kan man då tänka sig att filmen handlar om? Jo, föreställ dig en backsvala som kommer flygande. Du följer efter precis bakom. Hon kommer söderifrån där hon tillbringat vintern och berättar om det hon ser. Hon seglar förbi København, svänger upp längs kusten och över det platta Saltholm. Sen borta vid horisonten reser sig en ö, nästan som ett torn, ur vattnet. Hon dyker ner mot vattenytan och ön närmar sig allt snabbare. När ön är så nära att man nästan kan känna på den sveper svalan uppåt, över kanten och upp så att hon får utsikt över hela ön. Glatt gör hon en roll i luften och sveper över öns olika sevärdheter: backafallen och torrängarna, St Ibbs kyrka, Nämndemansgården o.s.v. Under filmens gång så berättar svalan om vad hon ser. Det ska vara som ett kärt och efterlängtat återseende om en ö där hon är född och uppvuxen. Det hon vet har bästefar berättat för henne när hon var liten. Man kan ha röster från kända skådespelare. Rent tekniskt filmar man från en helikopter eller ett flygplan och använder modern teknik för att uppnå önskat resultat.

5 sida Övergripande informationstavlor På platser där folk samlas, t.ex. i hamnarna och vid Uranienborg ska det finnas övergripande informationstavlor som berättar lite om ön och dess sevärdheter. Informationstavlan ska vara placerad på ett sådant sätt att den är lätt att hitta utan att för den skull störa miljön. I centrum av tavlan är en karta över Hven och runt om kartan kortfattad fakta om vad ön har att visa upp. Bild 2: Informationstavla både för den allmänt intresserade och de med lite mer specialintresse. En del av anslagstavlan ska vara avsatt till vad som händer på ön just nu, t.ex. onsdagen den 5:e maj kom de första backsvalorna till ön, tisdagen den 11: maj börjar backsvalorna bygga sina bon i sydbranterna nu har de första ungarna kläckts hos backsvalorna nu galer göken nu har den grönfläckige paddan äntligen vaknat och börjat sina serenader nu har sandödlorna vaknat till liv och kan ses i branterna nu blommar ängsnycklarna vid Tegelgropen nu svärmar majbaggarna vid Kyrkbacken fladdermössen har börjat sin uppvaktningsdans Vill man veta mer så hänvisas man till naturrummet, informationstavlor ute på ön (se nedan) och till guideboken Informationstavlor ute på plats Ute på ön finns andra, mindre anslagstavlor vid olika sevärdheter och lite mer fördjupande fakta om det man ser. T.ex. Här framför dig ser du jättefräken (Equisetum telemateia). Nordgränsen för dess utbredning går just här, förutom en liten koloni vid Ålabodarna. Den vill ha. Med hjälp av sådana här mindre anslagstavlor kan lägga upp små rundor med olika teman som t.ex. vårblommornas Hven tegelbruken på Hven odlingslandskapets utveckling på Hven insektsrundan invandrade växter o.s.v. Bild 3: Informationstavla som beskriver en enskild företeelse på plats. Det är viktigt att dessa tavlor blir diskreta så att de inte stör landskapsbilden och är placerade så att besökarna inte förorsakar förslitning på mark som är känslig.

6 sida Diorama i kombination med experimentarium om hur ön har bildats Hur ön har bildats kan man berätta genom modeller som visar hur det såg ut under istiden och sedan vad som hände medan isen drog sig tillbaka. När isen drog sig tillbaka höjde sig jordskorpan uppåt och havet drog sig tillbaka. Idag är Skåne på väg tillbaka neråt medan norra Skandinavien fortfarande håller på att resa sig. De unika geologiska förhållandena som råder här vid Hven ska också nämnas (se faktadelen). I experimentdelen visar man hur isen, is eller sten, tynger ner jordskorpan, en träbit, i jordens flytande inre (=mantel), vatten. När man sedan tar bort stenen kommer träbiten att guppa upp högre än sitt normala flytläge för att sedan guppa ner igen och det är precis vad som händer i verkligheten fast oändligt mycket långsammare. Vad man behöver här är tillgång till en vattenbalja, några bitar trä av lämpligt slag (varför inte formade som Hven?) och något att tynga med. När det gäller Hven så fanns det ingen ö där strax efter, det handlar om tusentals år, istiden utan det var torra land. Men medan landmassan slutade att röra sig uppåt så fortsatte isarna att smälta och vattenytan steg till fem meter över dagens nivå. Det finns spår kvar på Hven efter denna vattenlinje Guidebok På båten eller i kiosken ska finnas en bra karta med en liten guidebok som man kan köpa. I guideboken, förslag på olika turer man kan gå. Med samma teman som de rundor man kan gå på ön (se även under Informationstavlor ute på plats) eller egna rundor t.ex. Bronsålderns Hven, som visar runt till bl.a. gravhögarna och hällristningarna på Hven. Om Linné hade besökt Hven hade han älskat detta:, som visar runt till de olika naturtyperna på ön med tyngdpunkt på växtsamhällena. En entomologs dröm tar besökaren runt till de olika skalbaggarnas små paradis Sagan om Hven Att presentera Hven, dess historia och natur, som en saga kan vara en höjdpunkt på en tröttsam dag för många barn. Kanske förstår man lite mer av det man har sett eller kommer att se av ön. En saga kan man presentera på många sätt. Det enklaste sättet att berätta en saga är någon som berättar en saga rakt upp och ner ur en bok till en teater, antingen med dockor eller med riktiga skådespelare. Bild 5: Figurerna i Klippetklopp, Staffan Björklunds Teater. Staffan Björklunds Teater 2 är känd för sina små föreställningar med fantasifulla historier och dockor av trä. Barnen älskar dem och ibland får de även möjlighet att få göra sina egna dockor. 2 Staffan Björklund, Pl 676 A, S Kävlinge, tel: , staffan@sbteater.se

7 sida Budskap: Hven är en unik stycke natur i Skåne, trots att det under så lång tid har varit påverkat av människor. Det är en ö med besökare varje år från framförallt Skåne, Danmark och Sverige. Ett naturrum på Hven är ett unikt tillfälle att få människor intresserade och uppmärksammade på de små naturområden som finns kvar i centrum i en av Europas mest expansiva regioner. Kunskapen gör människor mer försiktiga och hänsynstagande när de går omkring i markerna. Mångfaldigheten kan bevaras och kanske t.o.m. öka. 2.4 Fakta: Hven reser sig ur Öresund, 4,5 km lång, 2,5 km bred. Det är 4,5 km till närmsta land. Hela ön är uppbyggd av lös jord och först hundra meter ner hittar man berggrunden som består av kalk. Ön ligger på den världens djupaste spricka, Alnarpssänkan, som finns i jordskorpan. Hven reser sig 40 m över havet vilket kan jämföras med Saltholm som bara är en halvannan meter hög. Hven har med tiden blivit allt mindre då havet äter sig in i ön, framför allt på den nordvästra delen Istidens slut När isen drog sig tillbaka och landet höjde sig snabbare än havet så blev Öresund torrlagt för ca år sen. Tundran bredde ut sig och längs med isranden vandrade stora hjordar av ren, mammut m.m. Efter dem kom människorna. För ca år sedan slutade landet att höja sig medan isarna fortsatte att smälta och havet steg till ca. 5 m över dagens nivå Människan blir bofast De första husen på Hven byggdes för ca år sen och det finns mycket fornlämningar på ön bl.a. gravhögar och hällristningar från bronsåldern 3. På 1100-talet byggde holländare St Ibbs kyrka men redan innan lär det ha funnits ett kapell på platsen. Kyrkan har en gång haft ett högre torn men i slutet av 1600-talet kom ryssen, rev tornet och tog klockan. För ca. 100 år sedan blomstrade tegelbruken på ön men det enda som finns kvar idag är hålen där man tog leran Växter och djur Det regnar mindre på Hven än på Sjælland och i Skåne. Eftersom det är en ö så blir det inte så kallt på vintrarna vilket gör att många växt- och djurarter klarar vintrarna här men inte på fastlandet. Här finns 600 växtarter, varav några är mycket sällsynta. Hur många insekts arter det finns vet ingen men flera av de arter som finns här har egentligen sin nordgräns längre söderut. En djurart som verkligen har varit öns karaktärsart är grönfläckig padda (Bufo viridis) som på 50-talet fanns i många källare på ön. Sveriges största förekomst av sandödla finns i de solvarma sluttningarna. Backsvalorna har hittat fantastiska platser för sina bon och de lever i tusental på ön. 3 bronsåldern: ca år f.kr. till 500 f.kr. i Danmark (tidigare i Mindre Asien och senare i Sverige). A Atmore et al. (1975) Två Miljoner År Berättelsen om människan, Det Bästa AB.

8 sida 8 3 ETT GAMMALT KULTURLANDSKAP De första människorna som besökte Hven följde efter den flyende glaciären norrut i jakt på mammut, ren och annat ätbart på tundran. Tidigt började man odla jorden på ön och snart hade en fast by vuxit fram mitt på ön. Efterhand som befolkningen växte odlades allt mer jord upp. Längre från byn fanns fäladsmarkerna där djuren gick och betade. Nya odlingsmetoder förändrade landskapet och när man skiftade jorden försvann byn och åkrarna spreds över hela ön. 3.1 Det här ska visas: Hven på 1500-talet en tudelad ö med åkrar i norr och fäladsmarker i söder. Hven på 1800-talet en helt uppodlad ö utan träd. Hven idag en ö med mer träd än på länge och ett mycket rationellt jordbruk som gör öns natur allt mindre. Fornfynd från Hven. 3.2 Gestaltning: Hven ur historiskt perspektiv Med hjälp av 2-3 landskapsmodeller av Hven (från 1518, 1852 och idag) t.ex. i skala 1:2000 (modellen blir då ca. 2,5 m lång), kan man genom ett spegelsystem växla mellan de olika modellerna utan att behöva flytta blicken. Här visas man hur landskapet har förändrats under århundraderna men också att ön har blivit mindre. På landskapsmodellen kan man också visa företeelser som: fasta fornlämningar från olika tidsåldrar T Brahes hus och hans dammprojekt Tuna by, samtidigt som man förklarar varför den ligger just där vattensamlingar och förklara hur de har uppkommit, d.v.s. grävda St Ibbs kyrka från medeltiden visa var fiskelägena låg förr och var hamnarna finns idag var den stora backsvalekolonin ligger var man kan se majbaggarna svärma var tegelbruken fanns de olika naturtyperna: backafallen, stäppartade torrängarna, torrängarna, rikkärren, vattensamlingarna, osv. var man hittar de speciella växterna för ön, t.ex. raklosta, jättefräken, klintsnyltrot, o.s.v. Bild 5: En modell över hur det såg ut på Hven förr och hur det ser ut idag. Runt modellerna kan man visa foton och andra illustrationer som beskriver de olika tidsepokerna. Bredvid kan även finnas en dator kopplad till en databas om man vill fördjupa sig i något. Stilen då kan vara som på internet-sidor med knappar typ Vill du veta mer? Klicka här!.

9 sida Budskap: Naturen på Hven är ett mycket gammalt kulturpåverkat landskap. Varje tidsålder ger sin speciella prägel på natur och hus. När det fanns gott om träd byggde man husen av trä. När träden försvann byggde man husen av lera och halm. När tegelbruken blomstrade upp började man bygga husen av tegel. Det samma gäller naturen som påverkas av den typ av jordbruk man har samt de verktyg och metoder man använder sig av. Har man boskap behöver man betesmarker som då hålls öppna. När boskapen försvinner börjar markerna växa igen. Den första utdikningen på 1500-talet torrlade många fuktiga områden och i gengäld fick man små vattensamlingar. Moderna maskiner behöver större svängrum och man täckte dikena och vattenytorna försvann. Så fortsätter det. Nya tider medför nya metoder och landskapet förändras. Men man kan inte konservera natur och tro att det i all framtid kommer att se likadant ut eftersom det förändras ständigt. Saker som vi gör idag behöver inte få någon genomslagskraft förrän efter flera årtionden så det gäller att tänka efter när man gör något som man tror kan påverka naturen. För den biologiska mångfalden skull så är det är viktigt att bevara de kvarlevor av forna tiders landskap som finns kvar. 3.4 Fakta: Människan har påverkat landskapet på Hven i kanske mer än år. I början röjde och brände man mest för att skapa bete till husdjuren men så småningom, för år sen, började man också odla upp marken. Hur det såg ut under bronsålder, vikingatid och tidig medeltid kan man bara gissa sig till men man kan anta att kulturpåverkan måste ha varit intensiv En ö delad i två Tuna by var länge den enda permanenta bebyggelsen på Hven och runt den fanns den odlade marken. Ju längre bort från byn man förflyttade sig desto mer vild blev växtligheten. På 1500-talet var ön delad i två landskapstyper: den norra halvan av ön var åker medan den södra var fäladsmark som betades av byns djur. Några öppna vattenspeglar fanns det inte förrän Tycho Brahe började gräva dammar som han anlade för sina möllor till papperstillverkning och malning av säd. Under samma tidsperiod började man även dika ut landskapet och våtmarkerna började försvinna. Träd var det ont om på Hven men horisonten bröts av buskage. På och 1700-talet förändrades inte landskapet så mycket då svensken kom och krigade. Bild 6: För 300 år sedan var Hven delad i 2 landskapstyper. Den norra delen var det åkrar med Tuna by i centrum. På den södra fanns fäladsmarkerna där djuren gick och betade. Under 1700-talet var jordflykten ett problem och länsherren bestämde att det skulle planteras träd längs ägogränserna och vägarna. Detta var en lag som inte var populär bland bönderna. Människorna byggde hus av det som fanns till hands men virket var de tvungna att importera. Man bodde i korsvirkeshus, med lerväggar och täckta av halmtak.

10 sida En ö utan träd eller buskar I och med skiftet i början av 1800-talet flyttades gårdarna ut från Tuna by och ny mark blev åker. Diken grävdes och vägar byggdes. Nu bestod nästan hela ön av åkrar. Man började gödsla med märgel och märgelgravar grävdes ut lite här och var. De stora förändringarna som skedde med skiftet bestämde till stor del hur landskapet ser ut idag. Bränsle var det stor brist på och hela ön var nästan helt fri från träd och buskar. Man importerade bränsle från Danmark och virke från Sverige En ö med fler träd än på mycket länge Idag har modern jordbruksteknik ändrat landskapet än en gång. Nästan hela ön är uppodlad och åkrarna är stora. Odlingshinder som diken, bäckar, bronsgravar och märgelgravar har täckts över, tagits bort eller fyllts igen. Betet har upphört och gamla kulturmarker håller på att växa igen. Träden kommer tillbaka medan de artrika ängarna blir allt sällsyntare. Idag finns det mer träd på ön än på mycket länge och nya växt- och djurarter gynnas. Tillåts backafallen att växa igen kommer en skogsrand att skymma havsutsikten på stora delar av ön. Bild 7: Idag är gårdarna utskiftade, byn har mist sin betydelse som centrum och ersatts av husen kring hamnarna. Marken är utdikad och dikena har över. De gamla betesmarkerna håller på att växa igen.

11 sida 11 4 ÖRESUND - ETT HAV I TVÅ VÅNINGAR I Öresund möts två hav: Östersjön och Kattegatt. Men de möts inte nos om nos utan Östersjön smyger ovan på Kattegatt så det bildas två våningar med olika växt och djurliv. Trots en stark påverkan från städerna kring sundet har de starka strömmarna sett till att sundet förblivit någorlunda friskt. Det finns fler arter här än i Stora Bält och flera är unika. 4.1 Det här ska visas: Hur det ser ut i havet kring Hven. Djuren i sundet. Hur sundet har förändrats under 1900-talet. 4.2 Gestaltning: Undervattenspromenad Varför inte ta upp havet på land? I ett hus på land byggs ett diorama som besökarna kan vandra genom. Det ger en känsla av att vara under vattnet i sundet utanför. Ljuset som silar ner ska återge de färger som finns på det aktuella djupet. Här och var kan man trycka på en knapp så att ett ljus belyser saker, t.ex. en röd sjöstjärna som annars bara ser grå ut. Alla djur som visas är skalenliga modeller. Först befinner vi oss på grunt vatten. Ålagräset täcker de stora sandytorna medan tången klänger sig fast vid stenarna. I bakgrunden hänger foton, tryckta på stora tyg som draperar väggarna, på hur de riktiga ängarna ser ut. Lite här och där kan man öppna ett tittskåp som visar t.ex. olika fiskyngel, hur sandmaskarna och musslorna bor i sanden, ett akvarium med en sandräka, o.s.v. Uppe vid ytan simmar några näbbgäddor och i sanden ligger en nästan osynlig skrubba. Bild 8: Mamma, mamma! Titta här! Ett blötdjur! Sedan fortsätter promenaden till djupare vatten, 15 m. Här är det mörkare och färre färger. Högt där uppe syns havsytan. Modeller av olika fiskar hänger ner från taket, ett stort stim med sill, en jättetorsk, m.m. Golvet vi går på är en fullskalemodell av hur bottnen ser ut på riktigt. Vi ser kolonier av stora hästmusslor, och på dem klänger havsanemoner och död mans hand fast. Även på detta djup finns en mängd tittskåp. I dioaramat berättas även om det språngskikt som skiljer det sötare, varmare vattnet från det kallare, tyngre, saltare vattnet. Gränsen är ofta mycket tydlig och känns också när man dyker ner på riktigt. En fläkt med kalluft kan illustrera detta i vattenhuset.

12 sida Akvarium En bit av havet bakom ett glas drar alltid till sig folks nyfikenhet. I sundet finns det dessutom så mycket att visa. Det finns flera bra exempel på hur en bra anläggning för ett akvarium ska se ut och gemensamt för de alla är stora akvarium. De små djuren går att visa i mindre akvarium. Flera arter i sundet är ovanliga men ofta är de så små att en dykare ofta missar dem. Längs undervattenspromenaden kan man även ha ett antal mindre akvarium med levande exemplar av sundets invånare Guider vid stranden Om naturrummet finns nära vatten kan man låna ut vattenkikare för att se ner under vattenytan och håvar att fånga djur i som man sedan kan titta på med luppar och mikroskåp. Hela tiden finns tillgång till en värd/guide som kan berätta vad vi ser Databas Eftersom det finns så många arter i sundet är det omöjligt att ha alla i akvarium och det kan vara svårt att göra modeller av alla. Att lägga upp en databas med fotografier och fakta om växter och djur i sundet kan ge många aha-upplevelser. Fördelen med en databas är att man kan börja i liten skala och efterhand bygga ut den tills den blir komplett efter ett par år. Dessutom kan man lätt lägga ut en sådan databas på internet vilket gör regionen intressant för människor långt utanför vår region Sundets historia ur djurens synvinkel Faunan på sundets botten, åtminstone i den norra delen där strömmarna är starka, har inte förändrats så mycket de senaste hundra åren. Däremot är det många fiskarter som har försvunnit. Så sent som på 1960-talet, simmade tonfiskar ner till Hven (Thynnus thynnus) 4. Öresund var känt som ett av världens bästa sportfiskevatten för tonfisk. 4.3 Budskap: Öresund är unikt på många sätt och väl värt att värna om. I en region där det bor nästan människor måste påverkan på sundet vara märkbar. Trots detta har sundets norra delar klarat sig relativt bra tack vare att det strömmar mycket vatten genom sundet. Livet i sundet är dock ett gränsliv. I en miljö där variationer i salthalten kan vara avgörande om en art kan överleva eller inte blir föroreningar och problem med övergödning ett allvarligt hot. 4 muntl. prof. Lars-Erik Persson, Marinekologi, Kalmar universitet, samt muntl. från lots (pensionerad) Paul Andersson, född och uppvuxen på Hven.

13 sida Fakta: Öresund är en fantastisk plats för bl.a. marinbiologer. Vid ytan finns djur och växter från ett bräckt Östersjön, en relativ artfattig miljö. Lite längre ner, under 10 m djup, blir vattnet saltare och fler arter från Kattegatt dyker upp. Gränserna mellan det salta och det bräckta vattnet är inte fasta utan flyttas fram och tillbaka, upp och ner. Det beror på hur det blåser och på havets strömmar som varierar med tidvatten och årstider. Bild 9: Längssnitt genom Öresund. Ljusare grått är sött vatten och mörkare är salt. Höjden är inte skalenlig med längden. Bottnen i havet kring Hven består mest av lera, sand och småsten. På de grunda områdena växer ålgräs där fiskyngel trivs. Här finns gott om yngel av stenbit (Cylclopterus lumpus), näbbgädda (Belone beklone), tobis (Ammodytes tobianus), spättor (fam. Pluronectidae), skrubbor (Platichthys flesus) m.m. Det kryllar av räkor och småsnäckor. På sandbottnen kan man se små högar efter sandmask och tittar man riktigt noga hittar man också urskilja rören av sand- och hjärtmusslor som ligger nergrävda i sanden. Längre ner i djupet, speciellt norr om ön, ökar antalet arter. Här finns dubbelt så många arter som i Stora Bält. På de djupa lerbottnarna norr om ön är livet rikligt. Man har hittat 528 djurarter vid Knähaken. Hela faunan i området vilar på stora musselbankar, som består av upp till 16 cm stora hästmusslor. Flera av djuren finns bara här, t.ex. Öresundsdjuret (Ulophysema oerosundense) och den lilla violetta tångloppan (Haploops tubicula). Intressant är att arter som i Kattegatt lever på djupa vatten finns betydligt längre upp här, bl.a. en havsborstmask (Spiochaetopterus typicus) som lever i rör i bottnen och fångar sitt byte med två långa fångstarmar. Bland djuren hittar man även sjöborrar, havsspindlar, ormstjärnor, ollonmaskar, koralldjur, stjärnmaskar, sjögurkor, sjöpungar, mm. Det är också här i djuphålorna de riktigt stora torskarna lurar och ibland kan man t.o.m. dra upp en havskatt. Ytterligare fakta finns i Flora och Fauna, årg. 93:1, 1998 där det också finns fina bilder på en del av dessa fantastiska djur. I maj kommer näbbgäddorna in i tusental ner genom sundet. Senare på sommaren kommer makrillen och i början av hösten sillen. Under medeltiden var det sillen som gjorde bygden rik. Sillen stod så tät att man kunde "ösa upp den med händerna" kan man läsa i beskrivningar från den tiden. Förr strök stora flockar av tumlare (Phocoena phocoena) längs Hvens kuster och ibland vilade även någon säl på stränderna.

14 sida 14 5 GRÖNFLÄCKIG PADDA - ÅTERKOMSTEN Många djurarter ligger på sin nordliga utbredningsgräns i Skåne och den grönfläckiga paddan tillhör en av dem. Liksom kameleonten kan den skifta färg efter omgivningar och humör. På 1950-talet fanns minst en grönfläckig padda i varje källare på Hven. Paddorna var öns verkliga karaktärsdjur. Paddan försvann från ön men håller nu på att återinplanteras. Bild 10: Grönfläckig padda (Bufo viridis) 5.1 Det här ska visas: Grönfläckiga paddans (Bufo viridis) liv och öde. Varför groddjuren har det så svårt idag. 5.2 Gestaltning: Paddornas liv I avdelningen visar man paddornas liv, från ägg, via yngel, metamorfosen till vuxen padda. Förklaringar till vad man ser kan man läsa i text och/eller höra på via en inspelning. I avdelningen finns också ett antal tittskåp som placeras i en eller flera pelare. Detta gör att utrymmet utnyttjas effektivt samtidigt som rummet görs mer tilltalande. På tittskåpen finns luckor och bakom dem hittar man ett modellandskap, i skala 1:1, som visar de olika miljöerna paddorna lever i samt visar t.ex. var paddorna tillbringar vintern och hur de överlever den var paddorna kväker och hur de låter vilka krav paddorna har på vattnet och vad som skiljer dem från andra paddor hur äggen ser ut i någon grund göl ynglen som simmar omkring metamorfosen, d.v.s. då ynglet mister sin svans, utvecklar ben och blir vuxen hur många år det tar innan paddan blir könsmogen vad de äter hur de växlar färg och varför hur gamla paddan blir vilka hot det finns mot den grönfläckiga paddan Paddor i verkligheten Det hade varit intressant att göra ett projekt som går ut på att införa paddan till naturrummets omgivningar. Man kan bygga ett par dammar med rätt sorts vatten och djup. Vattenvolymen måste vara liten så att temperaturen stiger snabbt på vårarna. Omgivande marker betas så att det mosaiklandskap återskapas som paddorna och deras bytesdjur tycker om. En stengärdsgård och kanske en halmstack gynnar också paddorna. I anknytning till dammarna kan ett stor akvaterrarium finas där man kan följa äggen och ynglens utveckling. Bredvid finns förklarande texter och kompletterande bilder om vad som händer under paddornas utveckling. Eftersom paddorna var så vanliga i källare förr i tiden kan man anta att detta är en bra miljö. Man kan bygga några padd-källare där klimatet är jämnare och solen inte så stark.

15 sida Budskap Groddjuren är mer hotade än andra djurgrupper eftersom de har känslig hud och kräver flera olika miljötyper, både på vatten och land, för sin överlevnad. De gamla betesmarkerna med sin mosaik av öppna ytor och gles vegetation var fina jaktmarker för den grönfläckiga paddan. Det handlar inte om att rädda en enskild art utan ett helt växt- och djursamhälle. Att den grönfläckiga paddan, som är en indikatorart, har försvunnit är bara ett symptom på att en hel naturtyp håller på att försvinna. Därför är det viktigt att inte bara återinföra den grönfläckiga paddan utan att även restaurera och nyskapa de miljöer den lever i. Den grönfläckiga paddan har länge varit ett karaktärsdjur för Hven. Låt den bli det även i framtiden. 5.4 Fakta Under 50-talet hittade man Skånes vackraste padda i nästan varje källare på Hven. Den är grå med vackert kontrasterande gröna fläckar. Färgerna kan variera en hel del beroende på humör. Precis som en kameleont kan den snabbt växla färg beroende på bakgrund. Även om den är aktivast vid skymning och gryning så ser man den ofta solbada mitt på dan. I maj, när vattnet i dammarna börja bli varma, så anländer de första hannarna dit och börjar sjunga. Sången är ett långdraget drillande flöjtläte som i början påminner om en storspov men är mer metalliskt och har högre tonläge. Den grönfläckiga paddan finns bara längs kusterna där det är torrt. Arten är opportunist, d.v.s. kan utnyttja växlande lokala förhållanden, och letar ganska lätt upp lämpliga lekplatser om de finns inom rimligt avstånd. Vattenkvalitén är den inte så noga med utan det går bra med lite bräckt vatten, bara det är blött. Den blir inte könsmogen förrän efter tre till fyra år. Paddorna finns på den gamla typen av hävdad mark som betas och gödslas med naturgödsel. Naturgödseln är ren från tungmetaller och gynnar även de insekter som paddorna äter. Som många djur i Skåne lever den på gränsen av sitt utbredningsområde även om man förr kunde hitta den uppe i Östergötland och på Gotland. Idag är den en av de mest akut hotade ryggradsdjuren i vårt land. Den finns vid Falsterbo i ett hundratal exemplar samt några enstaka på några andra ställen i Skåne, Blekinge och på Öland. Paddan försvann som reproducerande art på Hven ungefär Ett vuxet exemplar observerades 1993 vid backafall. Arten återinplanterades på Hven av Claes Andrén (Göteborgs Universitet) 1998 vid Gamlegård, där nya dammar är grävda för arten. Det är meningen att inplantering skall ske under åtminstone tre års tid. Paddan är även inplanterad på Bjärehalvön, Landskrona golfklubb och på Gotland. Resultatet av åtgärderna skall undersökas I vårt land bara återstår bara några hundtal exemplar av en art, som den grönfläckig paddan, så är varje individ värdefull. Det finns många hot mot den grönfläckiga paddan. När betet upphör, näringstillförseln ökar, växer markerna igen snabbare och den vanliga paddan (Bufo bufo) tar över. När grundvattnet sänks försvinner många lekvatten. Isolerade populationer av paddor är känsligare för utslagning eftersom ingen invandring kan ske. Trafiken skördar offer bland paddorna. Några paddor faller offer för gräsklippare och andra motoriserade trädgårdsredskap.

16 sida 16 6 SANDÖDLOR SMARAGDER I SANDEN Under soliga vår- och sommardagar kan man sitta på backafallen och se något grönt blänka till. Tittar man lite närmre så ser man att det är en ödla som ilar fram genom vegetationen eller över sanden. Denna lilla sandödla är en kvarleva från en tid då klimatet var varmare på våra breddgrader. Bild 11: Sandödla (Lacreta agilis) 6.1 Det här ska visas: Hur en sandödla ser ut och var den lever Hur man kan restaurera mark som bl.a. gynnar sandödlorna 6.2 Gestaltning: Sandödlornas liv På en stor anslagstavla och dioarama berättas om sandödlans liv och leverne och varför det finns så får ödlearter i Skåne. Dioramat, i naturlig storlek, med bra modeller av sandödlor. Skillnader mellan honar och hanar, hanens fantastiska parningsdräkt och vad som händer med hanarnas färger efter parningen visas. Här får man även veta att medan sandödlorna lägger sina ägg i marken så föder de två andra ödlearterna, skogsödla och kopparödla, levande ungar. Förklaringar till vad man ser kan man läsa och/eller höra på via en inspelning. I tittskåpen hittar man ett modellandskap, i skala 1:1, som visar de olika miljöerna sandödlorna lever i och visar t.ex. var ödlorna tillbringar vintern och hur de överlever den ödlorna som riktiga världsmedborgare vilka krav ödlorna har på sina omgivningar: mycket sol, en solplats, skyddad för insyn samt lätt sand eller jord hur äggen ser ut och var de läggs skillnader mellan ödleägg och grodägg hur hanarnas parningsdräkt ser ut och hur honorna ser ut hur själva parningen går till då hanen ger honan ett kärleksbett vad de äter vilka hot det finns mot sandödlan, t.ex. katter och avsaknad av betande djur som håller markerna öppna Sandödlor i verkligheten Guidade turer. Vid några favoritsolplatser sätter man gömslen där man kan titta på ödlorna i lugn och ro utan att störa dem.

17 sida Budskap Sandödlan verkar inte alls höra hemma här med sitt tropiska utseende. Trots det trivs den alldeles utmärkt i vårt kyliga klimat. Åter igen är det förändringar i miljön som utgör ett stort hot mot en av världens mest spridda reptiler. Insatserna för att få den att trivas är rätt blygsamma. 6.4 Fakta Det finns tre ödlearter i vårt land. En är sandödlan (Lacerta agilis), vår egen glänsande smaragd som blänker till i vegetationen. De andra två arterna är kopparorm (Anguis fragalis) och skogsödla (Lacerta vivipara). Medellivslängden för en sandödla är omkring 6 år men de kan bli uppåt 15 år. När det blivit tillräckligt varmt på våren, i mitten av april till början av maj, vaknar hanarna efter vinterns dvala. De lägger sig gärna i de ljusbrunnar som skapas av ljung eller liknande växter. När spermieproduktionen kommer igång efter ca. två veckor vaknar honorna. Efter yttreligare en vecka ömsar hanarna skinn och blir klart gröna. Honorna lägger sina första ägg när de är tre år gamla medan hannarna blir könsmogna ett år tidigare. Parningarna sker under maj och juni. Honorna lägger 5-15 ägg i sandblandad jord. Efter parningssäsongen ägnar honorna sig mycket åt att sola och äta medan hanarna verka försvinna helt. Sandödlan har ett av det största utbredningsområdet man känner till för reptiler. Från Storbritannien i väster till långt in i Ryssland i öster, från Skandinavien i norr och 300 mil söderut till norra Afrika. De finns ända upp till Svealand men det är endast i Skåne och östra Småland som den kan betraktas som allmän. På Hven är den ett av karaktärsdjuren eftersom man ingenstans i Sverige hittar så många sandödlor på så liten yta. Solljuset är helt avgörande för ödlornas aktivitet, vilket begränsar deras val av miljö. Man hittar dem i koloniartade grupper på gynnsamma ställen, oftast i öppna sydsluttningar med gräs eller ljung. Detta gör dem lokalt mycket sårbara för förändringar. Det största hotet är marker som växer igen men även tamkatter är ett hot för dessa ödlor. Eftersom ödlorna har vissa favoritsolplatser som de återkommer till lär sig katterna var dessa är och patrullerar dem dagligen. Katterna äter inte ödlorna utan bara leker med dem tills de sakta förblöder och dör. Man kan framgångsrikt restaurera mark som vuxit igen så att sandödlorna återkommer. Till att börja med tas buskar och träd bort från de områden sandödlorna tycker om att sola på. Vidare kan korridorer huggas mellan de småområden där ödlorna tycker om att vistas.

18 sida 18 7 BACKSVALAN NY STAD VARJE ÅR I tusental flockas små, bruna svalor längs de branta kusterna kring Hven på vårarna. Här har backsvalorna funnit backafallen vara idealiska sommarbo. Det är gott om plats och är lättgrävt. Det är ett perfekt ställe att låta sina ungar växa upp på. Bild 11: Backsvalor (Riparia riparia) 7.1 Det här ska visas: Vart svalorna flyttar och varför Hur svalorna bor Svalor som internationella medborgare 7.2 Gestaltning: Modell av boet En modell av ett bo byggs i naturlig storlek. När du öppnar luckan tittar du in i deras hem, en meter in i backen., ljuder backsvalans låga tonlösa läte krsch eller varnande tjir. Här finns också en text där du kan läsa om svalorna och deras liv. Hur de hittar till sina övervintringslokaler och mycket annat Följ med svalorna På en dator kan man få reda på mer om backsvalorna och deras kusiner. Här får du också veta att tornsvalan inte är någon svala utan ett eget släkte; seglare. Svalor övervintrar ju inte i dyn, som de gamla grekerna trodde, utan de flyttar söderut till Afrika. På en dator kan du följa med på deras farofyllda flyttning Ring ett djur Från en telefonkiosk kan barn och vuxna ringa olika djur och få höra hur de låter. Telefonkiosken är egentligen en förklädd dator som styr de ljud som åhöraren vill lyssna på. Vill man kan man även få berättat lite om djuren och på en liten bildskärm eller anslagstavla kan man se hur djuret ser ut.

19 sida Budskap: Backsvalorna flyttar långt över vintern, ända ner till Afrika. Vägen är lång och de behöver platser där de kan rasta. Farorna är också många och bara några få återvänder till Hven. Samarbetar man internationellt kan man minska farorna längs flyttvägarna, på övervintringsplatserna och häckningsplatserna för bl.a. backsvalorna. Backsvalor är kräsna när det gäller häckningsplatser. De kan bara gräva ut sina bon i lösa branter längs kuster, vattendrag eller grustag. Vi måste vara rädda om de platser som de har. 7.4 Fakta: Redan de gamla grekerna studerade svalor mycket ingående. De såg dem flyga omkring över himlavalvet hela sommaren för att sedan på hösten samlas vid vassruggarna innan de dök ner i dyn på sjöbottnen för att övervintra. På våren dök svalorna upp igen. Backsvalan (Riparia riparia) är den minsta av våra tre arter svalor: backsvala, hussvala (Delichon urbica) och ladusvala (Hirundo restica). De lever alla av insekter som de fångar i flykten. Av de tre svalarterna anländer backsvalan sist på våren från sina övervintringsplatser ner i Afrika. Man ser dem ofta nära vatten och under flyttningen ser man dem ofta i jätteflockar ihop med andra fåglar. Backsvalan häckar i stora kolonier i rasbranter. Där kan den gräva ut sitt bo upp till en meter in i backen. I boet läggs 4-7 ägg. Hven erbjuder unika häckningsplatser för backsvalor i sina höga rasbranter häckade över 2000 par på Hven och den största kolonin finns på öns sydända.

20 sida 20 8 VÄXTER - ETT LIV PÅ GRÄNSEN På gränsen kan innebära många saker, exempelvis på gränsen av sitt utbredningsområde eller på gränsen av sin existens. Många växtsamhällen lever under ständigt hot från havet som samtidigt förser Hven med nya, outforskade marker. 8.1 Det här ska visas: Allmänt om växter Vad som menas med att växterna lever på gränsen Några av de arter som gör Hven så unik 8.2 Gestaltning: Bildspel I ett bildspel presenteras några av de växtarter som är karaktäristiska för Hven. Här beskrivs hur och var de växer och vilka förutsättningar som gör att de trivs på Hven, t.ex. krav på näring, bete och klimat Lär mer om växter Informationstavlor visar hur olika växtarter ser ut, hur de förökar och sprider sig, vilka de krav de ställer på sin omgivning o.s.v. Man kan använda sig av ett antal teman, t.ex. hur sprider sig växter sju blommor att lägga under huvudkudden en midsommarafton. några vanliga växter i folkmedicinen växter som har kommit hit av misstag växter i människans spår, d.v.s. växter som har spridits med människans hjälp. mycket gamla växter från den tid då inlandsisen drog sig tillbaka. behovet av hävd, d.v.s. bete eller slåtter, för ett artrikt växtsamhälle Referensbibliotek Det är alltid bra att ha böcker som folk kan fördjupa sig i när nyfikenheten väcks. För de mindre barnen finns det växtpussel där man får t.ex. lägga ihop ett löv med rätt träd. Som ett komplement kan man även ha försäljning av speciella häften / böcker som beskriver Hvens flora Botanisk trädgård En liten trädgård där du lätt kan hitta de mest karaktäristiska arterna på Hven. Sen när du själv är ute och promenerar så har du lättare att känna igen det du ser.

21 sida Budskap: Artrikedom behöver inte komma av att människan lämnar eller överger ett område. De artrikaste miljöerna man känner är de miljöer som störs, inom vissa gränser, med jämna mellanrum. En artrik tallskog ska förutom att vara orörd av människan brinna ungefär vart hundrade år. I en artrik natur ingår många gånger människans aktiviteter som en livsviktig ingrediens. Om en miljö inte störs med jämna mellanrum kommer några få arter så småningom att dominera hela landskapsbilden. På Hven så står backafallen för den miljö som förändras med jämna mellanrum. Även bete och slåtter medför en typ av störning än om den inte är lika radikal. Ängarna och betesmarkerna tillhör de artrikaste i vårt land och är väl värda att ta vara på. Många växter och djur lever på gränsen av vad de klarar av här i Skåne. På Hven har de ännu bättre chanser att överleva eftersom vintrarna är så pass milda. Förutsättningarna för en unik flora är goda på Hven. 8.4 Fakta: Hven blir allt mindre. Med jämna mellanrum rasar en bit ner i sundet. Dessa rasbranter, backafall, erbjuder då jungfrulig mark för växter som är anpassade för detta, t.ex. hästhov (Tussilago farfara). Även strandremsorna lever under ständig förnyelse. En storm kan lätt spola bort ett växtsamhälle samtidigt som ny tång spolas upp på stranden och ger grund för ett nytt samhälle. Många av Hvens växter lever på gränsen i flera bemärkelse. Vissa lever på gränsen att antingen rasa ner i havet eller spolas bort. Andra växter lever på gränsen av sitt utbredningsområde eftersom vintrarna på fastlandet kan vara för stränga. Trots ett modernt och intensivt jordbruk kan man hitta cirka 600 växtarter på ön. Där det inte rasar så ofta blir växtsamhällena äldre och kan betas. Flera platser på ön har utvecklats till så kallade stäppartade torrängar, de finaste hittar man vid Kyrkbacken och Prästgårdsbackarna. På vårarna och somrarna målar gullvivor (Primula veris) och hedblomster (Helichrysum arenarium) ängarna gula medan flentimotejens (Phelum phleoides) doft letar sig in i våra näsor. Bild 12: Naturtyper på Hven och var de finns. Vitt är jordbruksmark, tomter och bebyggelse. På de solvarma backarna i söder hittar man en växt utan klorofyll, klintsnyltrot (Orbanche elatior), som parasiterar på en annan växt, väddklint (Centaurea scabiosa). En botanisk raritet raklosta (Bromus erectus), ett vackert högt gräs som dominerar några ängar nere på sydöstra Hven. För ett hundratal år sedan fördes den in med vallfrön.

22 sida 22 På en del ställen i backafall sipprar grundvatten fram och här har rikkärr bildats. Brunstarr (Carex acutiformis) och vass (Phragmites australis) dominerar men tittar man riktigt noga finns det också blommor bl.a. en orkidé: ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata). På gränsen av sitt utbredningsområde hittar man också jättefräken (Equisetum telemateia) som kan ge oss en avlägsen föreställning om hur det såg ut en bit från Hven, uppåt Åstorp och Höganäs till, under den tidsålder då dinosaurierna trampade omkring där. Jättefräken kan bli upp till 1½ m. hög. Bild 13: Jättefräken på Hven

23 sida 23 9 INSEKTER ETT MYLLER AV LIV Eftersom vintrarna är så milda på Hven, överlever fler arter insekter här än på Sjælland och i Skåne. Många arter befinner sig långt utanför sitt egentliga utbredningsområde. Trots det intensiva moderna jordbruket är den biologiska mångfalden på Hven stor och speciellt där grundvattnet sipprar fram ur backafallen, vid lergravarna och längs vallarna med gamla och döda pilar erbjuds lyxbostäder åt mängder av insekter. 9.1 Det här ska visas: Hvens oerhörda mångfald av insekter Naturens väv av samband mellan olika djur 9.2 Gestaltning: Insektsmodeller I och med insekter är så pass små som de är, kan det vara en bra idé att presentera dem med foton, teckningar och stora modeller. Modellerna kan vara utformade så att man t.ex. ser en majbaggelarv liftande på ett bi eller en ätande fjärilslarv. Här berättar man på ett pedagogiskt och tydligt sätt om de olika arterna. Många insektsarter har fascinerande liv och vissa arter är helt beroende av andra. Exempelvis majbaggen (Meloe proscarabeus), som kommer fram i tusentals på vårarna, som är helt beroende av bin för sitt liv. Detta kan illustreras genom en modell där man kan följa skalbaggens olika stadier i livet. Virveldykaren (Gyrinus caspius) har specialögon för både under och över vattenytan. En uppförstorad bild kan visa hur ögonen ser ut och hur de fungerar. Bild 14: Intressant utställning med hjälp av en monter som visar Hvens insekter och hur de lever. Många insekter lever i och av döda träd. Till skillnad från människor så är de flesta insekter mycket specialiserade när det gäller födoval och livsrum. Vissa insekter är hårt knutna till vissa växter men de flesta sambanden vet vi fortfarande ingeting om. En miljö som innehåller så många sorters mat som möjligt erbjuder också den största mångfalden Världen ur ett insektsperspektiv Insekter är små med sinnen som skiljer sig från våra. Vissa arter kan se färger, t.ex. ultraviolett, som vi inte kan. Den bild som förmedlas till en insektshjärna skiljer sig också från vår eftersom deras ögon är annorlunda konstruerade än våra. Vissa arter har ett luktsinne som är mycket känsligt, men bara för vissa ämnen. Detta kan man åskådliggöra genom filmer. Filmerna som visas kan vara olika avancerade, allt från de som vänder sig till mindre barn till de som är mer intresserade.

24 sida Insektssamling En mindre samling med insekter kan ställas ut. Många av arterna är små eller mycket små så luppar för att kunna se detaljerna. Bredvid utställningen finns förklarande texter vad det är man ser, vad som är utmärkande för just den arten, var de finns och vilken roll den har i det ekologiska systemet. En del arter är beroende av varandra och man kan skapa en utställning som visar de samband som de olika arterna har Bikupa Hven är välkänd för sina bin så varför inte hälsa på hos bina. Genom ett fönster i väggen kan man se in i deras kupa. På en textskylt beskrivs binas dansspråk och hur man kan tolka det. Man berättar även om de olika binas uppgifter; drottningens, drönarnas, spanarnas, vårdarnas, o.s.v. På skylten får man även veta att det inte finns några vilda bin på Hven vilket gör att biaveln blir lättare. Det finns en hel del till intressant att berätta om bina t.ex. hur de klarar av majbaggarnas larver som lever i bikuporna under sommaren. 9.3 Budskap: Insekter är små fascinerande djur med många utseenden och egenskaper. Kampen om tillvaron har lett fram till många specialiseringar och därmed många arter. Eftersom insekter är så små är deras värld nästan osynlig. Med hjälp av modeller, filmer, foton o.s.v. kan man levandegöra deras värld för oss. Hvens insektsfauna är rik och många av arterna lever på gränsen av sitt utbredningsområde. 9.4 Fakta: Det är skalbaggsentusiasterna som bäst beskrivit vilka insekter som man hittar på ön. Skalbaggarna är alltså väl beskrivna medan andra insektsarter har kommit lite i skymundan. De mest attraktiva områdena för skalbaggarna är strandbranterna. Uppe på platån är det ett modernt jordbrukslandskap och det är endast i de gamla pilevallarna som kan erbjuda några lämpliga miljöer. Speciellt populära, för insekter, är de platser där små källflöden bryter fram ur rasbranterna och lergravområdet vid de nerlagda tegelbruken. Det som gör dessa områden så attraktiva är fuktigheten, rikedomen på växter och den kalkhaltiga jorden. Man hittar många sällsynta arter på Hven och det är svårt att illustrera utan att nämna några arter vid namn. Många arter är mycket sällsynta i vårt land och en del av dem finns bara på Hven. Några intressanta arter som kan visas är: Flera sällsynta arter av jordlöpare (bl.a. Dysschirius anggustatus som lever i kortvingarnas (Bledius-arter) gångar och av kortvingarna). En virveldykare (Gyrinus caspius) som fräser omkring på vattenytan med specialögon som ser både under och över vattenytan. Flera arter sällsynta kortvingar (Staphylinidae), som sällan blir större än 5 mm, där man bl.a. hittar Bledius-arterna. Det finns även två arter kortvingar (Aleuonota gracilienta och Lathrobuim allidum) vars ögon nästan helt har försvunnit. Motsatsen till de förra är den på vissa ställen vanliga kortvingen Stenus rogeri som har stora trollsländeögon. Majbaggen (Meloe proscarabeus) är en kortvinge som kan bli 2,5 cm. lång. Vid Möllebäckens utlopp kan man, om man dyker upp vid rätt tidpunkt, få uppleva hur gräset fullkomligt kokar av dessa stora, fingertjocka kryp. Majbaggarnas larver kryper upp på en blomma varifrån den

25 sida 25 sedan liftar med ett bi som transporterar majbaggelarven till bikupan där den sedan lever av binas honung och pollen. Spanska flugan (Lytta vesicotoria), som är en av våra absolut vackraste skalbaggar, har i Sverige en av sina få kvarvarande fristäder på Hven. Skalbaggen är 2 cm lång och grönglänsande med skiftningar i guld och rosa. Den lilla jordloppan (Longitarsus guadriguttatus) är en av de största attraktionerna, för en entomolog. Flera skalbaggsarter är knutna till enbart en eller ett fåtal växtsorter. T.ex så lever en Vivelarten (Calosirus terminatus) enbart på vildmorot. I övrigt finns det bara lite skrivet om den andra insekterna på ön. I backafallen finns en karaktärsart, fjärilen den prydliga lövmätaren (Scopula ornata), som annars är sällsynt. De som har bra nattsyn kan se en sällsynt nattfjäril, rättare sagt ett fly (Arcanara disoluta), vid lergravarna vid Norreborg. Klimatet och det relativt isolerade läget har gjort bi-avel på Hven gynnsam. De gula Hvendrottningarna är eftertraktade och berömda.