Stockholms kostnader för skatteutjämningen ökar med 17,5 miljarder 2030

Transkript

1 211 : 5 ISSN Stockholms Handelskammares analys Stockholms kostnader för skatteutjämningen ökar med 17,5 miljarder 23 År 23 beräknas Stockholmskommunerna betala en nettoavgift till utjämningssystemet på 12,3 miljarder

2 Förord Stockholmsregionen är Sveriges tillväxtmotor. Den tillväxt som skapas i Stockholm sprider sig till andra regioner. Fram till 23 beräknas cirka 4 procent av Sveriges tillväxt ske i huvudstadsregionen. Goda förutsättningar för Stockholm är därför en nationell angelägenhet. I dag missgynnas Stockholms län kraftigt av det kommunala skatteutjämningssystemet. En försvarlig del av den kommunalskatt som invånarna betalar skickas iväg till utjämningssystemet. Men systemet undergräver också de kommunala incitamenten för tillväxt och utveckling. Konsultföretaget WSP Analys & Strategi har på uppdrag av Stockholms Handelskammare gjort en framskrivning av dagens utjämningssystem till 23. Resultatet som redovisas i den här rapporten - visar att dagens utjämningssystem inte är långsiktigt hållbart och behöver genomgripande förändringar. Görs inget kommer Stockholmskommunernas kostnader för skatteutjämningen att öka netto med 17,5 miljarder kronor 23 jämfört med i dag. Det motsvarar en genomsnittlig skattehöjning bara på den kommunala nivån med 1,5 kronor. Därtill kommer att även Stockholms läns landsting kan förväntas att få en avsevärd försämring. För att möta de utmaningar som både utjämningssystemet och den svenska välfärden står inför bör regeringen reformera systemet från grunden. Nya lösningar måste beaktas utifrån att det gamla systemet inte måste bevaras. Inte minst måste tillväxtincitamenten i dagens utjämningssystem öka. De stora skillnaderna i förutsättningar mellan Sveriges kommuner kan utgöra skäl för någon form av utjämningssystem. Men ansvaret för systemet måste ligga på staten och inte som i dag ställa kommuner och landsändar mot varandra. WSP står helt och hållet för innehållet i rapporten, som har författats av Christer Anderstig. Stockholm, september 211 Maria Rankka VD Stockholms Handelskammare 2

3 Inledning Frågan om de framtida möjligheterna att finansiera de offentliga välfärdssystemen är en politisk huvudfråga. Grundproblemet kan illustreras med den så kallade försörjningskvoten, som anger hur många yngre (-19) och äldre (65+) som ska försörjas av den yrkesverksamma befolkningen (2-64). Idag är kvoten.72, år 23 förväntas den vara.83. Men detta är nationella genomsnitt och variationen är mycket stor mellan låga försörjningskvoter i storstadregionernas tillväxtkommuner och höga försörjningskvoter i skogslänens glesbygdskommuner. Dessa olikheter är grunden för det kommunala utjämningssystemets mål, att utjämna förutsättningarna för den kommunala verksamhetens finansiering. En översyn av det kommunala utjämningssystemet har nyligen presenterats i ett betänkande av Utjämningskommittén.8, Likvärdiga förutsättningar Översyn av den kommunala utjämningen, SOU 211:39. Angående de organisatoriska förutsättningarna för utvärderingar av systemet skriver kommittén under rubriken Systemets fortlevnad att regeringen i instruktionen för Statskontoret har gett myndigheten i uppgift att från och med 28 löpande följa upp systemet. De förändringar av utjämningssystemet som kommittén föreslår i sitt betänkande kan, sammanfattningsvis, beskrivas som förhållandevis begränsade. Vilka konsekvenser de föreslagna förändringarna väntas ge upphov till klargörs utifrån beräkningar baserade på befintliga data för innevarande år. Med syftet att ge tillförlitlig information är det givetvis på mycket goda grunder som beräkningarna begränsas till konsekvenser på kort sikt. Men, det är också av intresse att försöka belysa utjämningssystemet på längre sikt.den regionala omfördelningen av befolkning, produktion och inkomster har under lång tid följt ett tydligt mönster, med en koncentration till Stockholmsregionen och övriga storstadsregioner. Mot denna bakgrund är det av speciellt intresse att försöka göra en framskrivning av utjämningssystemets konsekvenser på längre sikt. En framskrivning av detta slag redovisas i en nyligen publicerad rapport 1. På uppdrag av Stockholms Handelskammare skall vi i föreliggande promemoria kortfattat beskriva och diskutera resultaten av denna framskrivning specifikt med avseende på kommunerna i Stockholms län. De antaganden, förutsättningar och metoder som framskrivningen utgår från behandlas här mycket kortfattat. För en utförligare beskrivning i dessa avseenden hänvisas till nyss nämnda rapport. Tabell 1 Omfördelning av rikets befolkning, sysselsättning och BRP 25 23, procentenheter. Källa: ITPS A29:4 1 Christer Anderstig, Kommunala kostnader, intäkter och det kommunala utjämningssystemet om 2år, WSP Analys & Strategi, på uppdrag av PolicYnet. ( I framskrivningen ingår inte landstingskommunernas intäkter och kostnader). 3

4 Inkomster och kostnader till år 23 Framskrivningen av kommunernas inkomster och utgifter utgår från de antaganden och resultat som presenteras i rapporten Regional utveckling i Sverige flerregional integration mellan modellerna STRAGO och raps, ITPS A29:4 2. Detta scenario för den regionala utvecklingen bygger på nationella förutsättningar enligt bas-scenariot i långtidsutredningen 28, LU. Med Sveriges regioner indelade i fyra regionfamiljer kan den beräknade utvecklingen för perioden i huvuddrag sammanfattas med stöd av följande tablå: (Se tabellen på sidan 3.) Basscenariot innebär en fortsatt befolkningskoncentration till storstadsregionerna. Deras andel av rikets befolkning ökar med nästan 4 procent, medan andelen för alla övriga regionfamiljer beräknas krympa, mest för småregioner. Den än starkare koncentrationen av sysselsättning till storstadsregionernas speglar deras agglomerationsfördelar för tjänsteproducerande verksamheter. Storstadsregionernas andel av sysselsättningen ökar med närmare 5 procent medan andelen för övriga regionfamiljer krymper, mest för regionala centra, minst för småregioner. Skatteunderlag Skatteunderlaget, det vill säga den beskattningsbara förvärvsinkomsten, beräknas i reala termer öka med i genomsnitt 2,9 procent per år i hela riket. Variationen kring denna genomsnittliga ökningstakt beräknas dock bli relativt stor, se figur 1. I stora drag kan man säga att för kommuner med hög medelinkomst 21 beräknas ökningstakten bli över genomsnittet, medan den för kommuner med låg medelinkomst 21 beräknas bli under genomsnittet. Figur 1 Kommuner i riket, förvärvsinkomst per capita 21 och 23, Tusen kr Förvärvsinkomst per capita Förvärvsinkomst per capita Dessa resultat har senare legat till grund för indata till de nationella svenska person- och godstrafikmodellerna Sampers och Samgods för prognosår 23.

5 I genomsnitt har kommunerna i Stockholms län den högsta medelinkomsten år 21 och beräknas också få den snabbaste inkomstökningen fram till år 23. I Stockholms län beräknas den genomsnittliga ökningstakten uppgå till drygt 3 procent per år. I Figur 2 redovisas den genomsnittliga per capita inkomsten för länets kommuner år 21, och enligt beräkningen för år 23. År 21 beräknas den genomsnittliga förvärvsinkomsten per capita uppgå till 172 tkr kr i riket, 2 tkr i Stockholms län och 165 tkr i riket exkl. Stockholms län. År 23 beräknas den genomsnittliga inkomsten per capita ha ökat till 289 tkr i riket, 374 tkr i Stockholms län och 264 tkr i riket exkl. Stockholms län. Figur 2 Kommuner i Stockholms län, förvärvsinkomst per capita 21 och 23, Tusen kr Danderyd Lidingö Täby Sollentuna Nacka Vaxholm Solna Ekerö Stockholm Österåker Tyresö Värmdö Järfälla Vallentuna Salem Nykvarn Upplands Väsby Sundbyberg Huddinge Sigtuna Upplands-Bro Haninge Nynäshamn Norrtälje Södertälje Botkyrka Kommunernas nettokostnader Enligt förutsättningarna i LU 28 görs en framskrivning av kommunernas kostnader som i huvudsak är bestämd av befolkningsutvecklingen. Framskrivningen utgår från en regressionsekvation, skattad på data för år 29. Kommunens nettokostnad per capita förklaras av andelen invånare yngre än 16 år, andelen invånare äldre än 64 år, kommunens gleshet (inversen av kommunens befolkningstäthet), kommunens täthet (befolkningstätheten) samt förvärvsgraden i kommunen (andelen förvärvsarbetande i åldersgruppen 2-64 år). Den skattade ekvationen ger följande resultat: Nettokostnad per capita = 3.98* *1 4 *Andel unga + 4.7*1 4 *Andel äldre *1 3 *Befolkningstäthet *Befolkningstäthet.5-1.6*1 3 *Förvärvsgrad Utgående från beräknad befolkning per ålder, och förvärvsarbetande nattbefolkning, görs en framskrivning som uppskattar hur dessa faktorer kommer att påverka kommunernas kostnadsutveckling till år 23. Vid framskrivningen beräknas kommunernas nettokostnader per capita i hela riket öka med i genomsnitt,55 procent per år mellan 29 och 23. Med en befolkningsökning på i genomsnitt,35 procent per år under samma period ger det en total kostnadsökning på i genomsnitt,9 procent år, vilket också är vad LU 28 antar som ökningstakt för den kommunala konsumtionen. Men denna utveckling i fasta priser ger en begränsad bild av hur kostnaderna förväntas öka. Då produktivitetstillväxten i offentlig sektor schablonmässigt har satts till noll kommer de kommunala kostnaderna även vid en oförändrad produktionsvolym att öka i takt med ökade lönekostnader. Lönerna i kommunal verksamhet antas följa den allmänna löneutvecklingen, som enligt LU:s antaganden uppgår till i genomsnitt 2,3 procent per år. Därmed beräknas de kommunala nettokostnaderna totalt för riket öka med 3,2 procent per år. År 29 ligger nettokostnaden per capita för kommunerna i Stockholms län i genomsnitt något lägre, 4 tkr, än genomsnittet för övriga riket, 43 tkr. Enligt beräkningarna fram till år 23 kommer denna skillnad att bestå; för ett genomsnitt av länets kommuner ökar nettokostnaden per capita marginellt långsammare än för kommuner i övriga 5

6 riket, runt 2,8 procent per år. År 23 beräknas nettokostnaden per capita uppgå till 72 tkr för ett genomsnitt av länets kommuner, jämfört med 77 tkr i genomsnitt för kommuner i övriga riket. I figur 3 redovisas nettokostnaden per capita för länets kommuner år 29, och den beräknade för år 23. Figur 3 Kommuner i Stockholms län, nettokostnad per capita 29 och 23, Kr Södertälje Lidingö Botkyrka Ekerö Huddinge Vaxholm ynäshamn Vallentuna Salem Sollentuna Värmdö Danderyd Sigtuna Tyresö Norrtälje Stockholm Järfälla Haninge Österåker Täby Nacka Nykvarn nds Väsby plands-bro undbyberg Solna Inkomstutjämning Framskrivningen av kommunernas bidrag från, respektive avgifter till, inkomstutjämningen genomförs enligt nuvarande system 3. Av naturliga skäl kommer utfallet år 23 att avvika från dagens utfall på ett sätt som återspeglar den variation i skatteunderlagets ökning som presenterats ovan. År 211 betalar totalt 11 kommuner avgifter till systemet, dvs. kommunernas skatteunderlag är högre än 115 procent av rikets genomsnittliga skattekraft. År 23 beräknas totalt 2 kommuner betala avgifter till systemet (figur 4 nedan), varav 18 i Stockholms län och 2 i Skåne län. Kommunerna i Stockholms län betalar år 211 i genomsnitt en nettoavgift på 145 kr per capita. År 23 har denna genomsnittliga nettoavgift ökat till 6 9 kr per capita. Utfallet per kommun i Stockholms län visas i figur 5. Figur 4 Kommunernas andel av medelskattekraft 211 och 23, Procent 23% 21% 19% Andel av medelskattekarft 23 17% 15% 13% 11% 115% 9% 7% 115% 5%,5,7,9 1,1 1,3 1,5 Andel av medelskattekraft Även dagens länsvisa skattesats antas vara oförändrad.

7 Figur 5 Kommunerna i Stockholms län, bidrag från(+) respektive avgift till (-) inkomstutjämning 211 och 23. Tusen kr per capita Botkyrka Södertälje Norrtälje Nynäshamn Haninge Upplands-Bro Sigtuna Huddinge Sundbyberg Upplands Väsby Nykvarn Salem Vallentuna Järfälla Värmdö Tyresö Österåker Stockholm Ekerö Solna Vaxholm Nacka Sollentuna Täby Lidingö Danderyd Netto betalar kommunerna i Stockholms län totalt en avgift till inkomstutjämning på knappt 3 MSEK år 211, eller,6 procent av den totala inkomstutjämningen mellan kommuner som uppgår till drygt 5 MSEK. Enligt beräkningarna ovan kommer denna nettoavgift att uppgå till nästan 15 7 MSEK år 23, vilket motsvarar 17,5 procent av en beräknad total inkomstutjämning på nästan 9 MSEK. Kostnadsutjämning Systemet för kostnadsutjämning baseras på s.k. standardkostnader ( opåverkbara kostnader ) för olika verksamheter, enligt gällande beräkningsmodeller. Utjämningsbidraget/avgiften för strukturella kostnadsskillnader utgörs av skillnaden mellan summan av kommunens standardkostnader, den så kallade strukturkostnaden, och den genomsnittliga strukturkostnaden i riket. För alla kommuner i riket visas i figur 6 sambandet mellan faktisk nettokostnad och beräknad strukturkostnad, enligt utjämningssystemets beräkningsmodeller. Strukturkostnaden avser att återge summan av kommunens opåverkbara kostnader varför det inte är så konstigt att strukturkostnaden generellt ligger på en lägre nivå än kommunens faktiska nettokostnad. Figur 6 Kommunernas nettokostnad och beräknad strukturkostnad per capita 29. Kr

8 Det är inte heller förvånande att motsvarande regressionsekvation som ovan, skattad på strukturkostnaden som beroende variabel, ger en något bättre anpassning till data. Strukturkostnad per capita = 1.15* *1 4 *Andel unga *1 4 *Andel äldre *1 3 *Befolkningstäthet *Befolkningstäthet.5-1.9*1 4 *Förvärvsgrad De beräkningsmodeller som används i systemet för kostnadsutjämning är förvisso avsevärt mer komplexa än denna regressionsekvation, men avser i grunden samma slags opåverkbara faktorer. Framskrivningen av strukturkostnaden sker därför med ledning av denna skattade ekvation. I figur 7 visas kommunernas strukturkostnad år 29 och den framskrivna strukturkostnaden år 23. I figuren markeras även den genomsnittliga strukturkostnaden i riket för respektive år. Figur 7 Kommunernas strukturkostnad kr per capita 29 och Strukturkostnad kr per capita Strukturkostnad kr per capita 29 I figur 8 visas vilka kommuner i Stockholms län som år 29 erhåller bidrag från respektive betalar avgift till kostnadsutjämningen 4, och motsvarande uppgifter enligt beräkningarna för år 23. Figur 8 Kommunerna i Stockholms län, bidrag från(+) respektive avgift till (-) kostnadsutjämning 29 och 23. Kronor per capita nderyd Lidingö entuna Nacka axholm Salem Ekerö ddinge Täby otkyrka ckholm dertälje entuna Tyresö Värmdö Järfälla Sigtuna Nykvarn äshamn Haninge teråker orrtälje nds-bro s Väsby byberg Solna 8 4 Här inkluderas även Struktur-, införande- och regleringsbidrag/avgift. Framskrivningen av strukturkostnad och kostnadsutjämning baseras på strukturkostnadens förändring enligt skattad ekvation. Dessa redovisas med referensår 29 som är det senaste år för vilket det finns nödvändiga data för denna skattning. Inkomstutjämningen beräknas enligt nuvarande regler och redovisas med referensår 211.

9 Av länets kommuner år 29 erhåller 16 kommuner bidrag och 1 kommuner betalar avgift; år 23 beräknas 14 kommuner erhålla bidrag och 12 kommuner betala avgift till kostnadsutjämningen. Netto erhåller kommunerna i Stockholms län totalt ett bidrag på drygt 1 6 MSEK år 29. Enligt beräkningarna ovan kommer detta nettobidrag att uppgå till nästan 3 4 MSEK år 23. Den höjning av kommunernas skattesatser som fordras för att täcka de beräknade underskotten, allt annat lika, varierar mellan,8 kr och 2,8 kr, vilket motsvarar en höjning av kommunalskatten med mellan 4 procent och 13 procent. Underskott före skattehöjning Med inkomst- och kostnadsutveckling enligt ovan, och med oförändrade skattesatser, beräknas länets kommuner få ett negativt ekonomiskt resultat år 23 ett underskott på totalt närmare 13,4 miljarder kronor 5. Huvuddelen av detta underskott, 12,3 miljarder, motsvaras av länets nettoavgift till utjämningssystemen. Inklusive struktur- och regleringsbidrag är utjämningssystemets omslutning för kommunerna i riket totalt 61,3 miljarder år 211, och av denna totala utjämning erhåller kommunerna i Stockholms län ett nettobidrag på knappt 5,2 miljarder, eller + 8,4 procent. År 23 beräknas kommunerna i Stockholms län enligt ovan betala en nettoavgift på 12,3 miljarder, eller minus 13,3 procent av en beräknad omslutning på 92,7 miljarder. Det beräknade underskottet per capita i respektive kommun år 23 visas i figur 9. Figur 9 Kommunernas underskott 23, Kronor per capita Upplands-Bro Nacka Huddinge Haninge Salem Norrtälje Värmdö Sigtuna Sundbyberg Vaxholm Botkyrka Lidingö Upplands Väsby Danderyd Sollentuna Nykvarn Tyresö Nynäshamn Ekerö Solna Stockholm Järfälla Täby Vallentuna Österåker Södertälje Diskussion och slutsatser De skatter som krävs för att ge intäkter i nivå med beräknade kostnader år 23 ger de konsekvenser för kommunalskatten som följer av att det framskrivna kommunalekonomiska resultatet ger ett underskott. Men denna kalkyl är inte helt realistisk då allt annat rimligen inte kan antas vara lika. Vilka återverkningar höjda skattesatser kan ge upphov till i fråga om utvecklingen av berörda kommuners befolkning, skatteunderlag mm är givetvis en högst relevant fråga. Här finns dock större anledning att diskutera några andra frågor i anslutning till de resultat som redovisats. Till att börja med handlar det om resultat från en framskrivning av den regionala fördelningen av befolkning och inkomster ned på kommunnivå. Denna framskrivning kan säkert ifrågasättas på specifika punkter. Vidare vilar framskrivningen på ett nationellt scenario för den makroekonomiska utvecklingen, som möjligen också inrymmer en del frågetecken. Men i stora drag kan scenariot nedbrutet till kommunernas befolknings- och inkomstutveckling sägas ge en rätt så rimlig bild av utvecklingen de närmaste 2 åren. En speciell fråga som det finns skäl att uppmärksamma handlar om scenariot för förvärvsinkomsternas, det vill säga skatteunderlagets, utveckling. Framskrivningen utgår från att förvärvsinkomsten per capita realt ökar med i genomsnitt drygt 2,6 procent per år i riket, och med knappt 3,2 procent per år i genomsnitt för kommunerna i Stockholms län. 5 Framskrivningen till år 23 avser prisnivå 29/21. 9

10 Denna beräknade skillnad i årlig inkomstökning på drygt,5 procentenheter är orsaken till att kommunerna i länet totalt beräknas betala en nettoavgift till inkomstutjämningen på nästan 15 7 MSEK år 23. Det finns flera skäl att anta att inkomsten per capita i Stockholms län de kommande åren kommer att öka snabbare än i övriga riket. Men det kan finnas skäl att anta att den årliga ökningen av per capita inkomsten i riket blir något lägre än 2,6 procent, och även att skillnaden mellan Stockholms län och riket blir något mindre än,5 procentenheter. De senaste 15 åren, , har den nominella förvärvsinkomsten per inkomsttagare i genomsnitt ökat med drygt 3,8 procent i riket, och med knappt 4 procent i Stockholms län, det vill säga en skillnad på,15 procentenheter. Framskrivningen tyder på att Stockholmskommunerna 23 kommer att bidra till systemet avsevärt mer än idag Vad skulle det betyda att skillnaden i inkomstökning mellan Stockholms län och riket blir mindre än vad som antagits i framskrivningen? Låt oss belysa denna fråga med tre exempel och börja med att hypotetiskt anta att förvärvsinkomsten per capita i Stockholms län under perioden kommer att öka i exakt samma takt som i riket. I detta hypotetiska fall blir resultatet att länets kommuner beräknas betala en nettoavgift till inkomstutjämningen på knappt 15 MSEK år 23, det vill säga ungefär hälften av vad länets kommuner betalar i nettoavgift idag. Med samma beräknade nettobidrag från kostnadsutjämningen som redovisats ovan skulle det innebära att länets kommuner totalt erhåller ett nettobidrag från utjämningssystemen på drygt 3 2 MSEK. I det andra exemplet antar vi att den årliga ökningstakten för förvärvsinkomsten per capita uppvisar samma skillnad mellan länet och riket som den nominella skillnaden under perioden , dvs. en skillnad på,15 procentenheter. I detta fall blir resultatet att länets kommuner beräknas betala en nettoavgift till inkomstutjämningen på drygt 3 9 MSEK år 23. Med samma beräknade nettobidrag från kostnadsutjämningen som redovisats ovan skulle det innebära att länets kommuner totalt betalar en nettoavgift till utjämningssystemen på drygt 5 MSEK. I det tredje exemplet antar vi att skillnaden i årlig tillväxttakt är dubbelt så stor som i föregående fall, dvs.,3 procentenheter. I detta fall blir nettoavgiften till inkomstutjämningen nästan 7 9 MSEK, och innebär att länets kommuner totalt betalar en nettoavgift till utjämningssystemen på drygt 4 5 MSEK. Dessa räkneexempel kan givetvis ifrågasättas eftersom en annan inkomstutveckling rimligen skulle innebära ett annat utfall för framskrivningarna i en mängd andra avseenden; allt annat kan helt enkelt inte antas vara lika. Men vad dessa tre exempel ändå tydligt visar är att skillnader mellan länets och rikets inkomstökning per capita beräknas ge mycket stora konsekvenser för den totala avgiften till inkomstutjämningen.

11 De senaste fem åren, 26-21, uppgår den totala nettoavgiften för länets kommuner till runt,1 procent av länets totala förvärvsinkomst. I det första exemplet ovan sjunker denna andel till,2 procent år 23. I det andra exemplet ökar andelen till,5 procent år 23. I det tredje exemplet ökar andelen till 1 procent år 23. I den redovisade framskrivningen, där den beräknade skillnaden i årlig inkomstökning uppgår till drygt,5 procentenheter, beräknas den totala nettoavgiften uppgå till 1,8 procent av länets totala förvärvsinkomst år 23. I Utjämningskommitténs betänkande, SOU 211:39, anförs (sid 63): Som redovisats i avsnitt 4.2 finns det kritiker till utjämningssystemet som är av den uppfattningen att bidragsströmmarna i inkomstutjämningen ensidigt går från Stockholmsregionen till övriga landet. Men faktum är att summan av vad avgiftskommunerna i Stockholms län betalar i stort sett är identisk med vad bidragskommunerna i länet erhåller. Som framgått ovan innebär framskrivningen att denna relativa balans inte kommer att gälla på sikt; vid en summering av kommunernas avgifter och bidrag beräknas länets kommuner totalt betala en avsevärd nettoavgift år 23. Detta gäller även om skillnaden mellan länets och rikets inkomstökning blir mindre än vad framskrivningen utgår från. Avslutningsvis, idag motsvarar Stockholmskommunernas nettobidrag till inkomstutjämningen (ca 3 MSEK) ca,6 procent av den totala inkomstutjämningen mellan kommuner, som uppgår till drygt 5 MSEK. Detta illustrerar vad som framhålls i Utjämningskommitténs betänkande (sid 55) att staten i huvudsak finansierar inkomstutjämningen sedan 25. Den framskrivning och de beräkningar som redovisats ovan tyder på att kommunerna i Stockholms län år 23 kommer att bidra till systemets finansiering i avsevärt högre grad än vad som är fallet idag. Stockholms Handelskammare Västra Trädgårdsgatan 9, Box 16 5, Stockholm Tel: , ISSN: Ansvarig analys: Christer Anderstig, WSP Analys & Strategi Sofi a Linder, sofi a.linder@chamber.se Ansvarig kommunikation: Andreas Åström, andreas.astrom@chamber.se