Remissvar avseende Betänkandet Likvärdiga förutsättningar Översyn av den kommunala utjämningen (SOU 2011:39)

Transkript

1 Stockholms Handelskammare Box 16050, Stockholm Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 9 Telefon: Telefax: E-post: info@chamber.se Org Momsreg. SE Finansdepartementet Stockholm Bilaga: Skatteutjämningen urholkar huvudstadsregionens tillväxt Så slår systemet 2030 Stockholm 15 september 2011 Remissvar avseende Betänkandet Likvärdiga förutsättningar Översyn av den kommunala utjämningen (SOU 2011:39) Utformningen av den kommunala skatteutjämningen har djupgående konsekvenser för förutsättningarna för företagande, kompetensförsörjning och individklimat i Stockholmsregionen. Även om vi inte fått ärendet på remiss, är det därför naturligt för Stockholms Handelskammare att lämna ett svar på betänkandet. Utjämningskommittén lägger fram flera förslag på små förändringar inom det kommunala skatteutjämningssystemets olika delar. Handelskammaren väljer att lämna synpunkter på ett urval av förslagen men även övergripande synpunkter på dagens system. Sammanfattning Utredningen innehåller inga genomgripande förändringar och löser inte de stora utmaningar som utjämningssystemet står inför. Förslaget är ett fortsatt lappande och lagande på ett ohållbart system. Sammanfattningsvis anser Stockholms Handelskammare att: Utjämningssystemet är inte långsiktigt hållbart och behöver reformeras i grunden. En framskrivning av dagens system till 2030 visar att Stockholmskommunernas kostnader för skatteutjämningen kommer att öka netto med 17,5 miljarder 2030 jämfört med i dag om inte åtgärder vidtas. Det motsvarar en genomsnittlig skattehöjning bara på den kommunala nivån på 1,50 kronor. Utjämningskommitténs förslag till förändringar av utjämningssystemet innebär på kort sikt försämringar för Stockholms läns kommuner med en dryg miljard kronor netto. Landstinget får samtidigt en knapp förbättring med 60 miljoner kronor. Utredningen tar sig inte an systemets incitamentsförsvagande effekter. I dag hämmar eller till och med straffar systemet tillväxt och utveckling. För huvudstadsregionen är detta särskilt allvarligt.

2 2(11) Det stora skatteuttaget på Stockholmsregionen, där utjämningssystemet utgör en betydande del, slår hårt mot länets kommuner och landsting. En stark befolkningstillväxt och eftersatt infrastruktur har medfört att regionen brottas med flera allvarliga kapacitetsproblem som tvingar länets kommuner att ställa viktiga satsningar på välfärd mot minst lika viktiga satsningar på infrastruktur. Inkomstutjämningen mellan landets kommuner är i dag näst intill total. Incitamenten för ekonomisk tillväxt och sysselsättning måste därför öka i utjämningssystemet. Handelskammaren anser att det är bra att kommittén föreslår förbättringar i kostnadsutjämningen inom delmodellen befolkningsförändringar för kommuner som växer kraftigt och att strukturella lönekostnader ska kompenseras fullt ut i lönekostnadsmodellen. Handelskammaren är kritisk till att det tidigare generella statsbidraget fortsätter att vara en del av inkomstutjämningen. Det bidrar till systemets komplexitet och dåliga transparens. Utifrån SCB: s statistik ser det ut som om bara ett fåtal kommuner påverkas negativt av inkomstutjämningen. Men i själva verket är det lika många som före sammanslagningen med det generella statsbidraget år Inkomstutjämningsavgift betalas i realiteten av 57 kommuner, inte av elva som systemet gör sken av. Handelskammaren delar kommitténs uppfattning att det nordiska skatteavtalet bör ses över inklusive gränsgångaravtalet. För att möta de utmaningar som både utjämningssystemet och den svenska välfärden står inför bör regeringen reformera systemet från grunden. Nya lösningar måste beaktas utifrån att det gamla systemet inte måste bevaras. Inte minst måste tillväxtincitamenten i dagens utjämningssystem öka. De stora skillnaderna mellan Sveriges kommuner utgör skäl för någon form av utjämningssystem. Men ansvaret för detta måste ligga på staten och inte som i dag ställa kommuner och landsändar mot varandra. Bakgrund I december 2008 utsåg regeringen en parlamentarisk kommitté, Utjämningskommittén.08 (dir. 2008:110), med uppgift att utvärdera och utreda systemet för kommunalekonomisk utjämning samt vid behov föreslå förändringar. Kommittén föreslår förändringar, både i inkomst- och kostnadsutjämningen, med i kraftträdande Detta med undantag av det förslag om en höjd garantinivå för landstingen som kommittén i en särskild skrivelse till Finansdepartementet (december 2010) föreslagit ska införas 2012 med anledning av den nya kollektivtrafiklagen. Kommitténs förslag innebär störst förändring inom kostnadsutjämningen och strukturbidraget. För kommunerna sker den största förändringen i kostnadsutjämningen till följd av att delmodellen för förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg förändras. Den största negativa förändringen i kostnadsutjämningen för en enskild kommun uppgår till knappt kronor per invånare medan den största positiva förändringen uppgår till ca kronor per invånare. För landstingen uppgår den största negativa förändringen till ca 900 kronor per invånare och den största positiva

3 3(11) förändringen till kronor per invånare. De ekonomiska effekterna av förändringarna föreslås successivt slå igenom under en sexårsperiod. Utredningens förslag Inkomstutjämningen Ett av kommitténs direktiv var att utreda alternativa metoder för inkomstutjämning i syfte att identifiera om det i den nuvarande inkomstutjämningen finns tillväxthämmande faktorer och i så fall föreslå hur dessa kan undanröjas samt hur incitamenten för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning kan stärkas. Kommittén anser att det saknas belägg för att inkomstutjämningen skulle vara tillväxthämmande och att incitament för tillväxt och ökad sysselsättning bör sökas utanför inkomstutjämningen. Utredningen föreslår därför att nuvarande system för inkomstutjämning mellan kommuner i huvudsak behålls oförändrat. Detta görs med utgångspunkt av en rapport från Internationella Handelshögskolan i Jönköping, Inkomstutjämning och villkor för tillväxt i kommuner och funktionella regioner 1, som tagits fram på uppdrag av utjämningskommittén. För att skatteväxlingar ska kunna göras mellan kommunerna och landstingen utan att det uppstår oönskade omfördelningseffekter föreslår kommittén att skatteutjämningsunderlaget för landstingen bör höjas från 110 till 115 procent av medelskattekraften. Kommittén förordar även en höjd kompensationsgrad från 90 procent till 95 procent för de bidragsberättigade landstingen. Kostnadsutjämningens delmodeller Enligt direktiven skulle kommittén se över möjligheterna och vid behov lämna förslag i syfte att förenkla kostnadsutjämningssystemet och öka stabiliteten. Kommittén lämnar flera förslag på förändringar inom kostnadsutjämningens delsystem men fokus ligger på uppdateringar av modellernas aktualitet och förklaringsgrader. Några genomgripande förslag på förenklingar av det komplexa systemet föreslås inte. Befolkningsförändringar Kommittén föreslår att nuvarande modell ska behållas men att kommuner som växer kraftigt även ska få kompensation för merkostnader för nya förskolelokaler. Kompensationen för skolan föreslås vara symmetrisk, vilket innebär att gränsvärdet för kompensation vid befolkningsökning sätts till två procent (samma som vid befolkningsminskningar) i stället för vid fem procent. Förslagen innebär relativt små förändringar för kommunerna. Storstäder och dess förortskommuner får de största positiva förändringarna. Lönekostnader Enligt kommitténs bedömning bör skillnader i lönekostnader kompenseras fullt ut för både kommuner och landsting i stället för endast till hälften. Kommittén föreslår också ett antal variabelförändringar i modellen. Den föreslagna modellen ger en något högre förklaringsgrad och 1 Inkomstutjämning och villkor för tillväxt i kommuner och funktionella regioner har tagits fram på uppdrag av Utjämningskommittén.08. Uppdraget har utförts av Börje Johansson och Johan Klaesson, inom INA vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

4 4(11) något högre standardkostnad för storstäderna. Samtliga kommuner i Stockholms län får en positiv förändring. Gränspendlingen Kommittén anser att det är angeläget att omförhandla det nordiska skatteavtalet för arbetspendling över landsgräns samt det gränsgångaravtal, som utgör ett tillägg till huvudavtalet. Kommittén anser även att den gränsöverskridande statistiken behöver utvecklas och säkerställas över tid. Gränspendlingen har stora effekter på inkomstutjämningen. År 2007 försvann lönesummor på totalt 12,5 miljarder kronor till våra nordiska grannländer (varav 6,7 miljarder till Danmark). Skatten för dessa inkomster betalas i stället på den ort där man arbetar. På grund av bristfälliga avtal mellan de nordiska länderna går Sverige miste om skatteinkomster. I inkomstutjämningen blir effekten av uteblivna skatteinkomster att berörd kommun antingen får ett ökat bidrag i inkomstutjämningen eller en minskad avgift. Detta medför att det egentligen inte är enskilda kommuner som förlorar på gränspendlingen utan snarare kommuner och landsting som kollektiv. Effekter av kommitténs förslag för Stockholmsregionen Kommitténs förslag till förändringar av utjämningssystemet får ekonomiska konsekvenser för flertalet av Sveriges kommuner och landsting, främst genom kostnadsutjämningen. För Stockholmskommunerna handlar det netto om en försämring av utfallet från utjämningssystemet med nära 1,1 miljarder kronor 2. Stockholms stad drabbas av den största negativa förändringen, miljoner kronor, följt av Sollentuna (- 111 mkr), Täby (- 74 mkr) och Nacka (- 73 mkr). Per invånare drabbas Sollentuna mest, kronor, följt av Lidingö ( kr/inv.), Tyresö ( kr/inv.), Järfälla ( kr/inv.) och Stockholm (-912 kr/inv.). Stockholms läns landsting får samtidigt 29 kronor mer per invånare vilket motsvarar ett förbättrat utfall i systemet med ca 60 miljoner kronor. Handelskammarens synpunkter på utredningen Huvudstadsregionen en nationell angelägenhet Stockholmsregionen är Sveriges tillväxtmotor. Den tillväxt som skapas i Stockholm sprider sig till andra regioner. Fram till 2030 beräknas ca 40 procent av Sveriges tillväxt ske i regionen. Goda förutsättningar för Stockholm är därför en nationell angelägenhet. Men i dag missgynnas Stockholms län kraftigt av utjämningssystemet erhåller Stockholms läns kommuner och landsting ett nettobidrag på 5,5 miljarder kronor. Men om det tidigare generella statsbidraget exkluderas bidrar länet i realiteten med 8,8 miljarder kronor netto till övriga landet. Därtill står Stockholms län för 50 procent av de statliga direkta skatterna och för en betydande andel av de indirekta skatterna. Det stora skatteuttaget på regionen, 2 SOU 2011:39 Tabell 1. Effekter för kommuner, exkl. införandebidrag utjämningsåret 2011 sid 280, beräknat efter antal kommuninvånare 1 nov 2010.

5 5(11) tillsammans med undermåliga investeringar i infrastruktur och en kraftig befolkningstillväxt, medför att regionen står inför stora utmaningar. Stockholm är i dag en av de snabbast växande städerna i Europa. Stockholms län står för nära hälften av Sveriges totala befolkningsökning. SCB: s befolkningsstatistik för första halvåret 2011 visar att Stockholms län noterar den högsta halvårssiffran någonsin. Befolkningen har vuxit med personer och vi kan förvänta oss en helårstillväxt på personer. Det ställer krav på bostäder, fungerande transportinfrastruktur, skolor, barnomsorg, äldreomsorg och inte minst ett fungerande utjämningssystem. Den snabba befolkningsutvecklingen väntas fortsätta. Till 2030 beräknas regionen växa med ett helt Göteborg, dvs. en halv miljon nya invånare. Stockholmsregionen är i stort behov av att utjämningssystemet reformeras så att det blir lönsamt att investera i tillväxt. I OECD: s kartläggning av Stockholmsregionen riktades skarp kritik mot utjämningssystemets konstruktion och negativa konsekvenser för regionen. OECD anförde bland annat att: Inkomstutjämningssystemets struktur avskräcker kommuner och landsting från att investera i verksamheter som kan öka skattekraften och integrera låginkomsttagare och arbetslösa invånare. OECD ansåg också att Sverige är i behov av ett nytt system för utjämning av regionala skillnader Sverige borde överväga flera intressanta reformalternativ som skulle kunna minska snedvridningen och göra systemet mer öppet och överskådligt. Inkomstutjämningen Incitament för tillväxt och ökad sysselsättning Handelskammaren anser att kommittén inte har gjort tillräckliga insatser för att hitta en modell för inkomstutjämning som skapar incitament för tillväxt och ökad sysselsättning i enlighet med direktiven. I dag omfördelas alla inkomster från både ökad sysselsättning och höjd skattekraft mellan alla kommuner. Kommittén avfärdar lättvindigt att det saknas belägg för att inkomstutjämningen är tillväxthämmande genom att hänvisa till rapporten Inkomstutjämning och villkor för tillväxt i kommuner och funktionella regioner 4, som tagits fram på uppdrag av utjämningskommittén. Handelskammaren delar rapportens slutsatser att tillväxt skapas i de lokala arbetsmarknadsregionerna, där de enskilda kommunerna är ömsesidigt beroende av varandra. Det utesluter dock inte att inkomstutjämningens utformning ändå påverkar enskilda kommuners beslut och handling och därmed indirekt får en dämpande inverkan på tillväxten. Inkomstutjämningen mellan kommuner är nästintill total. Flera Stockholmskommuner anger att de förlorar på ökad inflyttning och därför håller nere bostadsbyggandet. I en undersökning som Stockholms Handelskammare genomförde 2008 angav nio av tio kommunstyrelseordförande i Stockholms län att utjämningssystemet saknar incitament för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. 3 OECD Territorial Reviews Stockholm, Sverige 2006, sid 198 och Inkomstutjämning och villkor för tillväxt i kommuner och funktionella regioner har tagits fram på uppdrag av Utjämningskommittén.08. Uppdraget har utförts av Börje Johansson och Johan Klaesson, inom INA vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

6 6(11) Kommunerna får inte behålla inkomsterna från en sysselsättningsökning, trots att kostnaden för tillväxten i form av bostadsbyggande, utbyggnad av skolor och barnomsorg, infrastruktur etc. betalas där den uppstår. Om utjämningen enbart ska bygga på att fördela medel utan incitament för tillväxt kommer underskotten i utjämningssystemen ständigt att växa och de regionala skillnaderna att öka, liksom belastningen på de betalande kommunerna och på staten. Bra med symmetri mellan utjämningssystemen för kommuner och landsting Det är bra att kommittén eftersträvar symmetri i inkomstutjämningen mellan kommuner och landsting. Handelskammaren tillstryker därför förslaget att höja den garanterade skattekraften till 115 procent för landsting. Det bidrar till att det blir lättare att skatteväxla vid överföring av verksamhet mellan kommuner och landsting. Ur symmetriskt hänseende är det också bra att föreslå samma kompensationsgrad mellan kommuner och landsting (95 procent) även om vi anser att nivån bör sänkas. Öka transparensen i inkomstutjämningen bryt ut det generella statsbidraget Handelskammaren anser också att det generella statsbidraget åter ska separeras från inkomstutjämningen. En inkomstutjämningsavgift som betalas av kommuner med en skattekraft i nivå med eller över riksgenomsnittet slås sedan 2005 samman med det generella statsbidraget och används därmed för att kompensera kommuner med lägre skattekraft. I statistiken ser det ut som om bara elva kommuner påverkas negativt att inkomstutjämningen. I själva verket är det lika många som före 2005, dvs. 57 stycken. Om de två åter separeras blir det lättare att se hur utjämningssystemet slår mot varje enskild kommun. Det är en fråga om demokratisk trovärdighet att denna omfattande omfördelning av skattebetalarnas pengar genomförs med tydlig transparens. Sänk kompensationsgraden Kompensationsgraden i inkomstutjämningen bör sänkas. Genom att justera kompensationsgraden och den garanterade skattekraften går det att styra hur utjämnande systemet ska vara. I dag är inkomstutjämningen mycket omfattande och resulterar att alla kommuner får i stort sett samma skattekraft efter utjämningen. Det innebär att varken starka eller svaga kommuner tjänar på att förbättra sin skattekraft. För Handelskammaren är det avgörande att Sveriges kommuner inte bara har möjlighet att påverka den egna kommunens relativa attraktionskraft, de måste också påverkas av konsekvenserna av den förda politiken. Utjämning ett statligt ansvar Handelskammarens inser att de stora skillnaderna mellan Sveriges kommuner utgör skäl för någon form av utjämningssystem. Men ansvaret för detta måste ligga på staten och inte som i dag ställa kommuner och landsändar mot varandra. Den näst intill fullständiga inkomstutjämningen i dagens system skapar stora problem. Endast strukturella skillnader i förutsättningar bör utjämnas i inkomstutjämningen. Systemet slår fel när kommuner med goda förutsättningar får stora bidrag på grund av att de har ett relativt lågt skatteunderlag i förhållande till Stockholms län. I väntan på genomgripande förändringar av systemet är ett exempel på ett klokt förslag, som skulle skapa drivkrafter för en region att gemensamt arbeta för en ökad tillväxt, Stockholms stads förslag på en länsvis inkomstutjämningsmodell. Ett annat är Ernst Jonssons (Stockholms Universitet) idéer om att differentiera kompensationsgraderna i inkomstutjämningen efter kommuner med strukturella problem.

7 7(11) Kostnadsutjämningens delmodeller De stora förändringar i kostnadsutjämningens utfall som blir följden av kommitténs förslag, visar systemets komplexitet och svårigheterna att uppdatera delmodellerna med rätt variabler, förutsättningar och statistik. Utfallet av kostnadsutjämningen beror på den enskilda kommunens förutsättningar i relation till andra kommuners förutsättningar. Det är i praktiken omöjligt att förutse och försvårar kommunernas planering. Befolkningsförändringar Det är bra att kommittén föreslår förbättringar inom delmodellen för befolkningsförändringar för kommuner som växer kraftigt. Fokus har tidigare legat på att kompensera för befolkningsminskningar. Kommuner med stark befolkningstillväxt har betydande kostnader för utökad kommunal service och kommunal infrastruktur. Det kan röra sig om barnomsorg, skolor och vägar. Dagens utjämningssystem tar bara begränsad hänsyn till de merkostnader som uppstår vid kraftig befolkningsökning. Det gäller både problemen med systemets eftersläpningseffekter och att vissa kostnader (löner- och lokalkostnader) är högre i tillväxtregioner jämfört med övriga regioner. Handelskammaren stödjer kommitténs ambitioner att försöka komma till rätta med dessa brister. Det är ett arbete som måste fortsätta då det finns fler inneboende eftersläpningsvariabler i många av kostnadsutjämningens delmodeller. Lönekostnader Handelskammaren välkomnar beslutet att utjämna strukturella skillnader i lönekostnader till 100 procent (mot tidigare hälften). Dagens system missgynnar kommuner och landsting med ett högt kostnadsläge. Övrig synpunkt på delmodellerna Handelskammaren anser att även strukturella skillnader i markkostnader bör beaktas i kostnadsutjämningen. Lokaler och mark är en grundförutsättning för kommunal verksamhet i hela riket och är av strukturell och opåverkbar karaktär. Därför bör kostnadsutjämningen ta hänsyn till skillnaderna i markkostnader mellan kommunerna på motsvarande sätt som lönekostnaderna. Exempelvis var markkostnaden för nybyggda flerbostadshus år 2008 hela 40 procent högre i Stockholms län jämfört med riket som helhet. Vidare var taxeringsvärdet för tomtmarken till hyreshusenheter nästan tre gånger så höga i Stockholms län jämfört med riket som helhet år I växande städer medför bristen på byggbar mark att kommunerna ofta tvingas att hyra lokaler som inte ägs av dem själva för att klara av den obligatoriska verksamheten. Tätheten och den bristfälliga tillgången till mark gör också att det blir dyrt att bygga nytt. Handelskammaren understryker vikten av att en eventuell kommande översyn av kostnadsutjämningen beaktar strukturella skillnader i markkostnader. Gränspendlingen Staten bör omförhandla det nordiska skatteavtalet och stå för dagens intäktsbortfall Handelskammaren delar kommitténs bedömningar om att det nordiska skatteavtalet bör ses över inklusive gränsgångaravtalet. Vidare anser Handelskammaren att staten bör stå för hela det intäktsbortfall som följer av bristfälliga avtal med de nordiska länderna. Det är inte minst rimligt eftersom det är staten som sluter dessa avtal och då bör bära konsekvenserna av dem. I utjämningssystemet slår det fel när Malmö, som erhåller stort bidrag, har många högavlönade som

8 8(11) pendlar till Köpenhamnsregionen. Den lägre skattekraften kompenseras sedan av kommunkollektivet. Handelskammarens övriga synpunkter på utjämningssystemet Stockholmskommunernas nettokostnad för utjämningssystemet kommer att öka med 17,5 miljarder 2030 jämfört med 2011, (Bilaga) Kostnaden för utjämningssystemet, för Stockholms läns kommuner, kommer netto att öka med 17,5 miljarder kronor 2030 jämfört med Det visar en framskrivning av dagens utjämningssystem som konsultföretaget WSP Analys & Strategi gjort på uppdrag av Handelskammaren. Dagens nettobidrag på ca 5,2 miljarder kronor som Stockholmskommunerna erhåller kommer 2030 motsvara en nettoutjämningsavgift på 12,3 miljarder kronor. Stockholmskommunernas andel av utjämningskakan minskar då från drygt åtta procent och blir negativ, -13 procent. Netto betalar kommunerna innevarande år 0,6 procent av den totala inkomstutjämningen och 2030 beräknas avgiftens andel öka till -17,5 procent. WSP: s framskrivning visar även att det kommer att leda till ett betydande underskott i kommunernas verksamhet som framtvingar en genomsnittlig skattehöjning med 1,50 kronor i länet (i spannet 80 öre till 2,80 kronor). Även Stockholms läns landsting kommer att få en avsevärd försämring jämfört med i dag. Stockholms utfall är omotiverat dåligt, sju procent av systemets omslutning Av de 85 miljarder kronor som staten skjuter till utjämningssystemet tillfaller skenbart 5,5 miljarder kronor Stockholms läns kommuner och landsting 5. Länets totala andel av det statliga anslaget uppgår därmed till knappt sju procent (exkluderas årets stora regleringsbidrag på 17,2 miljarder från systemet sjunker länets andel till tre procent). Det kan sättas i relation till att 22 procent av Sveriges invånare bor i Stockholms län. Men också till att Stockholms län (2010) står för 50 procent av de statliga direkta skatteinkomsterna från hushåll och företag. Diagram 1. Stockholms läns landsting och kommuners andel av den totala skatteutjämningen och andel av Sveriges befolkning Källa: Stockholms Handelskammare och SCB. 5 Till följd av ett rekordstort regleringsbidrag på 17,2 miljarder kronor 2011 blir utfallet för Stockholms län betydligt bättre jämfört med ett normalår.

9 9(11) Stockholms län nettobetalar 16,7 miljarder kronor i dold inkomstutjämningsavgift 2005 slogs delsystemen för det generella statsbidraget och inkomstutjämning samman vilket har medfört att det inte går att se hur många kommuner som verkligen betalar en inkomstutjämningsavgift och hur mycket. Det har även resulterat i en omfördelning inom systemet som innebär en dold statsbidragsreduktion för många kommuner, framför allt i Stockholms län. Egentligen nettobetalar Stockholms läns kommuner och landsting en avgift inom delsystemet för inkomstutjämning på 16,7 miljarder kronor, inte 2,4 miljarder kronor som systemet ger sken av. Tabell 1. Stockholms läns kommuner och landstings sammanlagda nettoutfall i utjämningssystemet 2011, mdr kr Anm. Det skattade generella statsbidraget som bryts ut från inkomstutjämningen uppgår till kr/inv. bland kommunerna och kr/inv. i landstingen. Enligt delsystemet för inkomstutjämning är det endast elva av landets kommuner som betalar en inkomstutjämningsavgift, varav nio i Stockholms län. Men om det generella statsbidraget exkluderas, är det lika många som tidigare totalt 57 kommuner (varav 21 i Stockholm) som betalar inkomstutjämningsavgift. De dolda betalningsströmmarna medför att Handelskammaren ifrågasätter kommitténs slutsats i sitt slutbetänkande (sid 63): Som redovisats i avsnitt 4.2 finns det kritiker till utjämningssystemet som är av den uppfattningen att bidragsströmmarna i inkomstutjämningen ensidigt går från Stockholmsregionen till övriga landet. Men faktum är att summan av vad avgiftskommunerna i Stockholms län betalar i stort sett är identisk med vad bidragskommunerna i länet erhåller. Kommittén syftar på att länets kommuner i inkomstutjämningen netto bidrar med 293 miljoner kronor till övriga landet medan vi anser att det I realiteten netto rör sig om 11,9 miljarder kronor (se Tabell 2). Stockholms läns landsting bidrar genom landstingens inkomstutjämning med 2,1 miljarder kronor till övriga landet, men enligt våra beräkningar uppgår bidraget till 5,5 miljarder. Sedan det generella statsbidraget och inkomstutjämningen slogs samman 2005 har systemets transparens försämrats. Med utgångspunkten att staten med generella statsbidraget ska finansiera verksamhet som kommuner åläggs är det rimligt att samtliga kommuner får det på lika villkor. Skillnader i bidragens storlek bör redovisas som en del av utjämningssystemet precis som i systemet före 2005.

10 10(11) Tabell 2. Nettoutfallet 2011 uppdelat efter landstinget och de 26 kommunerna Källa: Stockholms Handelskammare och SCB. Tabell 3. Inkomstutjämningsavgift netto 2011 i enlighet med dagens och det tidigare inkomstutjämningssystemet Källa: Stockholms Handelskammare och SCB. 1 Anmärkning, 9 av 26 Stockholmskommuner betalar inkomstutjämningsavgift (3,782 i avgift och 3,489 i bidrag). 2 Anmärkning, (11,860 i avgift och 0,633 i bidrag) 21 av 26 Stockholmskommuner betalar en dold inkomstutjämningsavgift. Utjämningssystemet är varken ändamålsenligt eller hållbart Utjämningssystemet står inför flera utmaningar som kommer att innebära ökade ekonomiska påfrestningar, vilket inte minst framgår av WSP: s framskrivning till Den globala finanskrisen slog hårt mot såväl statens finanser som kommun- och landstingssektorn och visar att systemet är konjunkturkänsligt. En växande andel äldre i befolkningen kommer också att sätta press på utjämningssystemet med ökade kostnader för sjukvård och äldreomsorg, samtidigt som skattekraften minskar. Därtill finns regionala obalanser mellan växande och krympande kommuner och den nya ekonomiska geografin för tillväxt med koncentration till regioner med stora och kontaktrika lokala marknader. Det är faktorer som kommer att öka kostnaderna kraftigt för nuvarande utjämningssystem, inte minst för huvudstadsregionen. Stora utjämningsbidrag till kommuner i landets mest expansiva regioner tynger också systemet och tyder på att systemet är felkonstruerat.

11 11(11) Slutsats Det kommunala skatteutjämningssystemet står inför en rad utmaningar de närmaste åren som innebär påfrestningar för såväl finansieringen av systemet som för Sveriges tillväxt. De främsta utmaningarna är den demografiska utvecklingen, regionala obalanser med växande och krympande befolkning samt att flera stora städer med goda förutsättningar tynger systemet. Handelskammaren anser sammanfattningsvis att utjämningskommitténs betänkande inte innehåller några genomgripande förändringar utan dagens utjämningssystem måste göras om i grunden. Kommuner som inte klarar sig på egen hand bör få understöd från staten i stället för från andra kommuner. Rättvisan och incitamenten för tillväxt bland landets kommuner och landsting måste öka. Det är viktigt att kunna utveckla och påverka det egna skatteuttaget genom en framsynt närings- och tillväxtpolitik. Vi är övertygade om att stärkta incitament för tillväxt och utveckling är bra för hela Sveriges utveckling och att det är helt avgörande för att huvudstadsregionens ska kunna möta de utmaningar den står inför. Att systemet långsiktigt driver fram stora skattehöjningar eller bortprioriteringar av viktiga investeringar är oerhört bekymmersamt för regionen. Men att reformera systemet handlar också om demokratisk tillförlitlighet och trovärdighet. I väntan på genomgripande förändringar av utjämningssystemet måste kommande förändringar innehålla ökade tillväxtambitioner. Systemet måste också förenklas och transparensen öka. WSP: s framskrivning av Stockholmskommunernas kostnad för utjämningssystemet 2030 visar en nettoökning med 17,5 miljarder kronor jämfört med Även Stockholms läns landsting kan räkna med en avsevärd försämring jämfört med i dag. Det utgör ett hot mot huvudstadsregionens utveckling och ekonomiska tillväxt. Regeringen bör se över utjämningssystemets fortlevnad och alternativa sätt för hur skillnaderna mellan landets kommuner ska jämnas ut. Det kommunala skatteutjämningssystemet är komplext, svårbegripligt och skadar Sveriges tillväxt. För Stockholms Handelskammare Maria Rankka Verkställande direktör Sofia Linder Analytiker