KIMITOÖNS KOMMUNS UTLÅTANDE ÖVER INLÄMNADE BESVÄR ÖVER DALSBRUKS DELGENERALPLAN

Transkript

1 KIMITOÖNS KOMMUNS UTLÅTANDE ÖVER INLÄMNADE BESVÄR ÖVER DALSBRUKS DELGENERALPLAN ALLMÄN BAKGRUND Markägoförhållanden: Fram till ca 1990 var industrin i Dalsbruk (under åren flera olika företag, Wärtsilä, Ovako, Rautaruukki osv.) den huvudsakliga mark- och fastighetsägaren på byggnadsplanområdet i Dalsbruk. Under 1990-talet såldes huvudparten av detta mark- och fastighetsinnehav till privata köpare. Dragsfjärds kommun inlöste väg- och parkområden samt köpte också en stor del av den resterande marken i början av 2000-talet. Industrin behöll endast de fastigheter och markområden som direkt var förknippade med den industriella verksamheten. Detta innebär att markägo förhållandena i området är helt förändrade i dagens läge. Befolkning och arbetsplatser: Befolkningen i Dalsbruk uppgick 1980 till 2229 personer, då motsvarande siffra 2012 var 1265 personer. I mitten av 1970-talet var antalet arbetsplatser i Dalsbruk ca Motsvarande siffra år 2012, efter att FNsteel sökts i konkurs, är något över 100 arbetsplatser. Befolkningens åldersstruktur har också märkbart förändrats var den överlägset största åldersgruppen åringar med ca 300 personer. Antalet barn i åldern 0-9 år var 2012 ca var de största åldersgrupperna åringar som var 411 personer och barn i åldern 0-14 år var då 464 personer. Boendeformer: De förhärskande boendeformerna 1980 var att man bodde i av industrin ägda arbetar- eller tjänstemannabostäder samt i flervåningshusen på orten fanns i Dalsbruk 1133 bostäder varav 790 stycken var belägna i flervåningshus eller arbetarbostäder. Den eftertraktade boendeformen i dag är med betoning på småhus, antingen radhus eller egnahemshus. En stor del av arbetarbostäderna är i bruk som fritidsbostäder. UTLÅTANDE BESVÄR Bostads Ab Öljan Asunto Oy, fullmäktiges beslut , 37 De beskrivna stora förändringarna påvisar ett tydligt behov att uppdatera den gällande detaljplanen och anpassa den till de nya förhållandena. Också Markanvändnings- och bygglagens 60 påtalar detta: Kommunen bör se till att detaljplanerna är aktuella och vid behov vidta åtgärder för att ändra föråldrade detaljplaner. Kimitoöns kommun har den beslutat att inleda en detaljplan för Dalsbruk där också en uppdatering av nu gällande detaljplanen för Östra Dalsbruk ingår. I samband med detta meddelade ELY-cenralen i Egentliga Finland att man förutsätter att en delgeneralplan för Dalsbruks område uppgörs före arbetet med detaljplanen kan påbörjas. Delgeneralplanen styr utarbetandet av detaljplanen.

2 Detaljplanens VP- område Detaljplanen för östra Dalsbruk (byggnadsplan) fastställdes Planläggningsbeslutet gjordes av Dragsfjärds kommun redan 1967, och beredningen av planen gjordes huvudsakligen på 1970-talet, då antalet anställda vid industrin i Dalsbruk var som störst (ca 1400 personer). Det i detaljplanen (byggnadsplanen) anvisade VP området ligger i huvudsak på den sydöstra sidan av Hertsbölevägen, med smala avstickare i söder mot Strandvägen och i väster mot Gjutarevägen. Huvuddelen av området som ligger sydost om Hertsbölevägen består till stor del av berg i dagen och är till sin topografi mycket kuperat. Den enda plana delen av området sammanfaller med tomt 1:34 samt området mellan denna tomt och Hertsbölevägen. På detta område har man också i detaljplanen anvisat en instruktiv lekplats. På grund av sin svårframkomliga bergiga terräng kan området inte anses vara särskilt attraktivt som rekreationsområde, och används också i praktiken i ytterst ringa utsträckning. Dalsbruk har stora enhetliga rekreationsområden på nära avstånd med fina natur- och landskapsvärden som till exempel strandområdena vid Masugnsträsken och Högholmen i söder. Tanken att här, på annans mark, anlägga en lekplats som skulle betjäna de i närheten liggande höghusen i östra Dalsbruk är inte heller tilltalande eftersom det kräver att barnen skulle gå över den rätt livligt trafikerade Hertsbölevägen. Härtill bör också tilläggas att man i samband med byggande av rad- eller höghus, i enlighet med Finlands Byggbestämmelse samling, bör anlägga bland annat lekplats för barn på den egna fastigheten. Kommunen upprätthåller också en större enhetlig lekplats i samband med parken i centrala Dalsbruk. Det nuvarande ringa antalet barn i Dalsbruk talar inte heller för anläggandet av en allmän lekplats på detta område. Anvisandet av AP-områden i generalplanen I första hand har man strävat efter att placera in nya tomter för småhusbyggande (AP) i samband med redan befintlig bebyggelse för att sålunda förtäta och förenhetliga samhällsstrukturen. Tomter av denna kategori har i huvudsak stått att finna i Östra Dalsbruk, Grophagen, Västra Lemobro samt i Släts-området. För att med generalplanen kunna trygga en tomtreserv på längre sikt har man också anvisat helt nya områden för småhusbebyggelse (AP/res). Dessa är fyra till antalet och finns i Hasselbacken, Släts, Tordalen och Östra Dalsbruk. Ett fjärde område undersöktes i planens utkast skede och var placerat på Norrbacksberget, men måste slopas på grund av områdets naturvärden. De kvarvarande fyra områdena är till sin utsträckning relativt begränsade på grund av terrängförhållanden, naturvärden och fornminnen. De nya områdena (AP/res) är alla placerade så att avståndet till det befintliga kommunaltekniska nätet är möjligast kort och de nya kompletterande småhustomterna, i samband med existerande bebyggelse, är placerade intill redan befintlig kommunalteknik. Detta i enlighet med strävandet till ett samhällsekonomiskt byggande. Strävandet till ett samhällsekonomiskt och ekologiskt hållbart byggande finns också stadgat i Markanvändnings- och bygglagens 39, samt i strävandena i De nationella målsättningarna för områdesanvändning.

3 Den plana delen av detaljplanens VP- område, där tomten Betel RN:r 1:34 ligger, lämpar sig mycket bra för byggande och ovanstående strävanden till samhällsekonomiskt byggande uppfylls. På samma VP- område har i generalplanen också anvisats en annan ny AP byggnadsplats på privatägd mark invid Hertsbölevägen, angränsande till detaljplanens kvarter 19. Hänvisande till ovanstående motiveringar anser Kimitoöns kommun att besväret som riktar sig mot att i delgeneralplanen för Dalsbruk har anvisats en AP tomt på fastigheten Betel RN:r 1:34 samt på en del av detaljplanens (detaljplanen för Östra Dalsbruk) VP- område, bör avslås. UTLÅTANDE BESVÄR Björn Lundström, fullmäktiges beslut och 38 I motiveringarna till sitt besvär säger Björn Lundström att beredningen av delgeneralplanen för Dalsbruk inte gjorts i enlighet med god förvaltnings- och planeringspraxis. Detta med fölande motiveringar: Kommunen har beställt en snävt vinklad naturinventering, och inte beaktat dess hela innehåll. Träsksystemets kultur- och industrihistoriska och miljömässiga värden har förringats. Man har i planen inte beaktat behovet av ett reservvattentag för kommunen. Delgeneralplanen är inte gjord i enlighet med landskapsplanen. Man kan också på basis av ovanstående samt hela besvärstexten anta att Lundström anser att träsksystemet i planen borde ha anvisats som ett naturskyddsområde, möjligen också med en museal skyddsbeteckning. Allmänt om sjösystemet (Stora- och Lilla Masugnsträsket, Lämmoträsk, Dammen samt Ansvidja myrmark) Sjösystemet i Dalsbruk har utan tvivel varit en bidragande orsak till den industriella etableringen i Dalsbruk. En annan orsak har varit områdets tillgänglighet sjövägen. Museimyndigheterna, såväl Landskapsmuseet som Museiverket, är väl medvetna om detta faktum, och en manifestation av detta hör till historieskrivningens uppgifter, inte till generalplaneringen. Vattnet i sjöarna användes i början av verksamheten huvudsakligen som vattenkraft, för att senare övergå till att användas som processvatten i industrin, och denna användning fortgår också i dagens läge. Trots att verksamheten i valsverket för tillfället ligger nere, används vattnet fortfarande av företaget Dalwire. För att säkerställa tillgången till vatten i behövliga mängder har i vattnet vattendragen redan i ett tidigt skede reglerats med dammar. Totalt finns i dagens läge 5 olika dammar. Stora och Lilla Masugnsträsket har förbundits med en sprängd kanal. Vattennivån har på konstgjord väg avsevärt höjts och till exempel Lämmoträsk är ett resultat av denna höjning. Under senare tid har också avsevärda vattenmängder pumpats till sjösystemet från sjön Dragsfjärden för att reglera vattenståndet i träsken. Detta har med säkerhet pågått under hela efterkrigstiden, men möjligen redan längre. Industrin i Dalsbruk har ett miljötillstånd som möjliggör denna vattentäkt, samt reglering av sjösystemets vattennivå. I enlighet med detta tillstånd kan mellan ca till m³ vatten/dygn tas från träsken, beroende på den aktuella vattennivån.

4 Vattenkvaliteten är inte helt på den nivå som Lundström låter förstå. Av bl.a. Naturinventeringen från 1974 framgår att vattnet har en hög humushalt. Naturinventeringen Som basutredning för generalplaneringen i Dalsbruk har kommunen beställt arbetet av en i branschen fungerande konsult (Faunatica Oy), med gott anseende. Arbetet konkurrensutsattes och i anbudsförfrågan definierades arbetet som en naturinventering som basutredning för generalplanen för Dalsbruk. En karta med delgeneralplanens avgränsning bilades också. Den slutliga beställningen av arbetet gjordes med samma definition. Under arbetets gång har heller inga förhandlingar mellan kommunen och konsulten förts. Kommunen har på intet sätt heller under arbetets gång eller senare försökt påverka inventeringsrapportens innehåll. ELY centralens naturvårdsavdelning (Leena Lehtomaa) har bedömt inventeringen att vara av hög kvalitet och tillräcklig som basutredning för generalplaneringen. Det finns hänvisningar i inventeringsrapporten där man framför behovet några tilläggsinventeringar. I frågan om detta har ELY centralens ställningstagande varit att de vid behov kan utföras i samband med detaljplanering. Rekommendationerna i naturinventeringen har i generalplaneringen noggrant följts. Detta bekräftas också av ELY centralens utlåtande. Naturinventeringsrapporten innehåller inte en rekommendation att området skulle anvisas som ett skyddsområde. Lundström har den kompletterat handlingarna i samband med besväret genom att till förvaltningsdomstolen sända utdrag av den nu aktuella naturinventeringen och naturinventeringen från 1974 (Cygnel, Lindgren, Stjernberg) samt utdrag av planbeskrivningen. Lundström har markerat delar av texten till vissa delar i tidigare nämnda handlingar. Den första markeringen på sid 4 i inventeringsrapporten: Vesialueet eivät sisältyneet selvitykseen. Detta är ett avgörande som inventeraren själv tagit. Kommunen har inte i sin beställning av arbetet avgränsat vattenområdet. De övriga markeringarna är de delar av texten som nämner Masugnsträsken. Härvid bör beaktas att inventeringen i alla dessa fall talar om, Masugnträsketin ympäristö eller Masugnsträsketin ranta-alue. Ett utdrag av markerad text på sid 53 i naturinventeringen lyder: Osa-alueen pohjoisosa eli kahden Masugnsträsketin ympäristö on niin luonto- kuin virkistysarvoiltaan erittäin arvokasta. I generalplanen har man beaktat alla dessa objekt (luo-beteckning) samt anvisat största delen av området som VL-område (rekreationsområde). Endast i planområdets norra del är delar av strandområdet anvisat som M-område eller MY-1. Naturinventeringen från 1974 kan inte fungera som naturinventering eller basutredning för generalplaneringen eftersom den inte baserar sig på varken Marklanvändnings- och bygglagen eller den reviderade Naturvårdslagen som trädde i kraft från början av år 2000.

5 Sjösystemet som reservvattentäkt I dagens läge tas det kommunala vattnet primärt från flera olika grundvattenområden, bl.a., Nordanå, Skinnarvik och Kårkulla (som reserv Björkboda). En utvecklingsplan för vattenförsörjning har godkänts av kommunfullmäktige I enlighet med denna plan är sjön Dragsfjärden en reservvattentäkt för Kimitoöns kommun. Dragsfjärden fungerade under Dragsfjärds kommuns tid som primärvattentäkt. Under denna tid fungerade Masugnsträsken som reservvattentäkt. Detta var dock problematiskt på grund av den höga humushalten i träskvattnet. Vid de tidpunkter som träskvattnet användes som råvatten kunde man tydligt märka humuslukten också i det vatten som tappades ur kranarna i Dalsbruk. Detta trots att vattnet gått igenom reningsverkets process. Det är ej heller en uppgift för generalplanen att undersöka och anvisa vattentäkter. Om en generalplan uppgörs på ett område där det finns ett grundvattenområde avgränsas detta grundvattenområde på plankartan, närmast i informativt syfte, och sådan verksamhet som skulle äventyra vattenkvaliteten kan inte anvisas i området. Avgränsningen av grundvattenområdet fås av den regionala ELY centralen. Sjösystemet i Dalsbruk har på motsvarande sätt i generalplanen anvisats som ett vattenområde W. Inget nytt byggande eller andra sådana aktiviteter som skulle äventyra vattnet i sjöarna har anvisats i närheten av strandområdena. Sedan gammalt finns ett fåtal bostadsfastigheter i omedelbar närhet av sjöstränderna. Bland andra Björn Lundströms bostadsfastighet, som är en av dem som ligger närmast strandlinjen till Stora Masugnsträsket. Sjösystemet som naturskyddsområde Sjösystemet i Dalsbruk finns icke med i något av de nationella naturskyddsprogrammen. Icke heller i Natura 2000 programmet. I Natura programmet finns däremot t.ex. området Stormossen, som ligger ca 1 kilometer mot nordost från Masugnsträsken. Inte heller har man i landskapsplanen anvisat sjöområdet som ett naturskyddsområde. Det kan också ifrågasättas om sjösystemet i Dalsbruk uppfyller kriterierna för ett naturskyddsområde på grund av de stora ingreppen från människans sida, som företagits under flera hundra år. Lundström hävdar också att generalplanen inte beaktar kommunens ekologiska program. I Miljömålen i Kimitoöns kommun anförs följande gällande bl.a. Sjöar: För sjöar, våtmarker och vattendrag på Kimitoön uppgörs skydds- eller åtgärdsplaner. I detta sammanhang bör inte orden skydds- eller åtgärdsplaner uppfattas som att dessa områden i generalplanen borde anvisas som naturskyddsområden. Med skydds- eller åtgärdsplanerna avses planer på konkreta åtgärder som strävar efter att förhindra att vattenkvaliteten försämras eller förstörs. Delgeneralplanen har genom att anvisa sjöarnas strandområden, inom planområdet, huvudsakligen som rekreationsområde tagit ställning till det ekologiska programmet. I planens utkastskede fanns på det så kallade Norrbacksberget anvisat ett AP/res område som skulle ha kommit relativt nära Lilla Masugnsträskets västra ända. Området avlägsnades i förslagsskedet på grund av områdets stora naturvärden.

6 Generalplanens förhållande till landskapsplanen Björn Lundströms påpekande att delgeneralplanen för Dalsbruk inte utförts i enlighet med den nya landskapsplanen är mycket vagt, och svårt att greppa, eftersom han inte konkret framför vad han avser. Egentliga Finlands förbund och ELY centralen har i sina utlåtanden, både i utkastskedet och förslagsskedet, inget haft att anmärka angående generalplanens förhållande till landskapsplanen. Inget i detta avseende har heller tagits upp på myndighetssamrådet som hölls före planen fördes till godkännande. Saken har också, efter att Lundström inlämnat sitt besvär, diskuterats med landskapsförbundets planeringschef Heikki Saarento, som vidhåller att han anser delgeneralplanen varande helt i enlighet med landskapsplanen. Kunde Lundström möjligen avse landskapsplanens sra 1002 avgränsning, Betydande helhet/- grupp/område av bebyggd miljö. I så fall har det undgått Lundström att också denna avgränsning finns noterad i generalplanen i form av RKY området (bebyggd kulturmiljö). Området har i generalplanen markerats med ett rutraster på plankartan, och motsvarar till sin omfattning sraområdet i landskapsplanen. På grund av ovanstående anser Kimitoöns kommun att besväret bör avslås. LAUSUNTO VALITUS Kristiina Kaarte ja Pertti Kaarte, valtuuston päätös , 38 Kristiina ja Pertti Kaarte vaativat Taalintehtaan osayleiskaavan osa-alue II:lle sijoitetun AP/res-alueen poistamista kaavasta. Perusteluna tälle vaatimukselleen he esittävät seuraavaa: Kaava loukkaa yksityisen maanomistajan perustuslaissa turvattua yhdenvertaista kohtelua. Kaavan valmistelussa ei ole noudatettu hallintolain hyvän hallinnon periaatetta. Kaava aiheuttaisi maiseman pilaantumisen. Kaava aiheuttaa kohtuutonta haittaa alueen nykyisille tontinomistajille ja loukkaa heidän yhdenvertaista kohtelua. Sanotaan myös, että maisema-arvojen säilyminen, maanomistajien yhdenvertainen kohtelu sekä lähivirkistysalueen riittävyys voitaisiin turvata sijoittamalle AP/res-alue muualle kaava-alueella. Valituskirjelmän alkuosassa on esitetty, että Pähkinämäen rakennuskaava (nykyisin asemakaava) olisi laadittu ja myöhemmin Lounais-Suomen ympäristökeskuksessa vahvistettu yksityisen maanomistajan kaavana. Mitään tämän luonteista kaavamuotoa ei tunneta lainsäädännössä, ei vanhan Rakennuslain aikana, eikä myöskään nykyisessä Maankäyttö- ja rakennuslaissa. Asemakaavat ja yleiskaavat ovat aina kunnan kaavoja, jotka kunta laatii. Ei ole mitenkään epätavallista, että kunta laatii kaavoja yksityisen maanomistajan maalle. Varsinkin kun kyseessä on yleiskaava, on mitä todennäköisintä, että suuri osa kaava-alueesta on yksityisessä omistuksessa.

7 Maankäyttö- ja rakennuslain 60 :ssä edellytetään vanhojen kaavojen ajankohtaisuuden arvioimista. Pähkinämäen kaava on ollut voimassa jo 15 vuotta. Osayleiskaava on oivallinen työkalu tämän arvion tekemiselle. Kaavoituksen keskeisimpiä periaatteita ovat yhdyskuntarakenteen eheyttäminen sekä yhdyskuntataloudellinen rakentaminen. Tarkemmin sanottuna, uutta rakentamista tulisi pyrkiä sijoittamaan jo olemassa olevien rakennusalueiden yhteyteen. Myös uusien alueiden sijoittelussa tulee huomioida läheisyys olemassa olevaan kunnallistekniseen verkkoon. Taalintehtaan osayleiskaavan laadinnan yhteydessä on löytynyt yhteensä vain kuusi aluetta, jotka täyttävät yllämainitut tavoitteet, joille on tutkittu uusien asuinalueiden sijoittamista (AP/res). Näitä alueita olivat Slätsin alue, itäisen Taalintehtaan alue, Norrbacksbergetin alue, Tordalin alue, Sapelin pohjoispuolella oleva kallioalue sekä Pähkinämäen alue. Tarkastelussa jouduttiin luopumaan Norrbacksbergetin ja Sapelin alueista niiden luontoarvojen takia, joten jäljelle jäi vain neljä aluetta. Yleiskaava on pitkän tähtäimen suunnitelma ja siinä tulee osoittaa tonttivarantoa noin vuoden tähtäimellä. Pähkinämäen AP/res-alue sijoittuu nykyisten, tien vieressä olevien AO-tonttien taakse ja maastollisesti ylemmäksi. Kaavan valmistelun yhteydessä tehtyjen maastokatselmusten yhteydessä on todettu, ettei AP/res-alueelta ole suoraa näkymää edessä olevien AO-tonttien takapihoille. Maastollisesti alue ei sijoitu kallion laelle, joten sen näkyminen maisemassa ei ole häiritsevä. VLalueesta voidaan saman maastokatselmuksen perusteella todeta, ettei alue ole erityisemmin vetovoimainen vaikeakulkuisen kallioisen maaston takia. Taalintehtaalla on erityisen runsaasti lähivirkistysalueita. Valituskirjelmän toiseksi viimeisessä osassa on väitetty, että kaavoittaja olisi kaavan tiedotustilaisuudessa antanut virheellistä tietoa Pähkinämäen maanomistusolosuhteista, ja näin ollen olisi hyvän hallinnon periaatteita rikottu. Asiaan on hyvin vaikea ottaa kantaa. Kaavoittaja on ollut hyvin tietoinen alueen maanomistussuhteista ja paikalla olleet kunnan edustajat ovat yhtälailla olleet hyvin tietoisia alueen maanomistuksesta. Näin ollen on todennäköisesti kysymys väärinymmärryksestä. Asia olisi ollut tarkastettavissa kaavan selostuksesta ja sen liiteasiakirjoista jotka olivat nähtävänä tilaisuuden aikana. Kaava on laadittu hyvän hallinnon periaatteitta noudattaen. Taalintehtaan osayleiskaavan laatimisessa on noudatettu Maankäyttö- ja rakennuslain edellyttämiä periaatteita, mukaan lukien maanomistajien tasavertainen kohtelu. Valituksessa esitetyt ajatukset tonttien hintojen laskemisesta ovat hyvin spekulatiivisia, eikä asiaan voi täten ottaa kantaa. Yllä olevan perusteella katsomme, että valitus tulisi hylätä.