Artilleri & Luftvärn. Artilleri-Tidskrift

Transkript

1 Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Nr

2 Protecting your assets the choice is easy Saab Bofors Dynamics develops and produces short to medium range, ground-based air defence systems for protection of military assets and vital infrastructure. The systems include man-portable as well as vehicle-mounted versions that are characterised by unique features such as non-jammable guidance, all-target capability and maintenance-free missiles. These high performance systems can be used in complex terrain such as urban environments for defeating aerial threats from high altitude down to ground level. SAAB BOFORS DYNAMICS

3 Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad. Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd KRYLBO, tel , E-post: Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, LINKÖPING, tel E-post: Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Joakim Bloom. E-post: joakim.bloom@mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet. Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret, STOCKHOLM Tel Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte Årgång 137 Innehåll Stefan Bratt Redaktören har ordet...2 Torbjörn Larsson Ordförandens ord...3 Stefan Bratt Intervju Tomas Samuelsson...4 Thomas Lindell Unikt MoU gör gemensam sak...8 Stefan Bratt/Raytheon Command and controlsystem...12 Systemet som samordnar...14 Johan Magnusson Teknisk analys av möjlighet till alarmering...20 Torbjörn Larsson Slutrapport från FS 14 i Afghanistan...24 Stefan Bratt Genomförandegruppen...30 ISSN Omslagsbild: En av FS 14:s Mobile Observations Teams patruller i höglänt terräng någonstans i trakten av provinsstaden Mazar-e-Sharif. Foto: Torbjörn Larsson. Artilleri & Luftvärn 1

4 Ska vi skratta eller gråta? Redaktören har ordet: Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta över de senaste krumbukterna från försvarsdepartementet. För bara några månader sedan var formuleringarna säkra och kaxiga om behovet av en helt ny försvarsorganisation. Men, det räcker med att säga Georgien så vacklar omedelbart Sten Tolgfors och aviserar nya tankar skrota den nya organisationen. Det är kanske inte läge att vara alltför ful i ordvalet men nu är väl måttet ändå rågat med vad försvarets anställda och dess ledning måste stå ut med! Jag säger bara skärpning, Sten Tolgfors. När i helsefyr ska försvarsmakten få arbetsro? Inte nog med denna cirkus. Inom våra egna kärnområden, artilleriet och framförallt inom luftvärnet har det också varit lite av hela havet stormar. Inte minst har ledningen för luftvärnsregementet haft täta kontakter med såväl FM:s ledning i högkvarteret som politiker för att reda ut frågan om robotsystem 97 (Hawk) vara eller inte vara, något som Försvarsberedningen förde fram i sin senaste rapport. Beredningen slog fast luftvärnets berättigande, men anser att robot 97 ska avvecklas då det dessutom är gammalt och kräver inom de närmaste åren en omfattande uppgradering. Istället anser beredningen att flyget skall hantera hot på hög höjd. Snacka om att tala i nattmössan. Beredningen verkar inte ha en aning om att robot 97-systemet i stort sett är splitter nytt, då en livstidsförlängning slutfördes så sent som i fjol. Alltså finns inte heller något behov av uppgradering inom det närmaste decenniet. Att dessutom tro att flyg och luftvärn skapar samma effekt är verkligen att bland ihop äpplen med päron då systemen kompletterar varandra. Att ha ett effektivt luftvärn ger större handlingsfrihet med flyget vilket i sin tur ger större möjlighet till att vara offensiv. Att saluföra åsikter på så felaktig sakliggrund som beredningen gör är inget annat än förfärande. Desto roligare är det som redaktör att läsa pressmeddelandet som skickades från Försvarsmakten och Artilleriregementet för några veckor sedan med innebörd att det nu äntligen är klart med Archerprojektet. Jo, kanske är det äntligen dags att slå på stora trumman för Archer men faktum är att samtliga politiska beslut ännu inte är fattade. Med tanke på de senaste årens rejäla turbulens om projektet och artilleriets välmåga överhuvudtaget vågar inte jag skrika grattis högt förrän jag har svart på vitt framför mig i form av ett pressmeddelande eller beslut från Försvarsdepartementet. Dessutom har vi den senaste tiden sett hur svajigt det är inne i korridorerna på departementet då det ena stunden kan sparas ytterligare på FM:s resurser för att några dagar senare komma besked om att FM ska tillföras nya ekonomiska medel för att stärka förbandens verksamhet, genomföra övningar med mera. I detta nummer kan du läsa mer om hur samarbetet med vårt västra grannland håller på att utvecklas. Detta samarbete kan bli vägledande för hela Försvarsmakten. Trevlig läsning! 2 Artilleri & Luftvärn

5 Ordföranden Torbjörn Larsson har ordet: Bekymmersamt läge Försvarsmaktens planeringsläge är bekymmersamt. Att skapa en långsiktig balans mellan uppgifter och resurser är alla planerares målsättning. Uppgiften är i stort given att användbarhet och tillgänglighet skall öka med en relativt stor del insatt internationellt. Ökad användbarhet och tillgänglighet kostar pengar liksom fler insatta förband. Personalkostnader ökar liksom behovet av materielunderhåll och omsättning av materiel men även resurser att träna och öva förbanden. Att nya lösningar måste prövas är klart. Redan nu har vi anställda soldater för förband med hög beredskap och yrkesofficerare med en tydlig specialistinriktning är på väg in i systemet. Resurser måste tillföras och/eller omfördelas. I skrivande stund inväntar Försvarsmakten planeringsanvisningar från regeringen inför vårens inriktningsproposition. I dess spår kommer förmågor och därmed funktioner och materielsystem ifrågasättas. Då markstridsförmågan bygger på system av system är risken stor att det kommer att uppstå besvärande brister. Det kan bli lätt att glömma att militära förband i slutändan måste kunna få verkan i målet. Finns inte den förmågan är alla andra åtgärder i längden meningslösa. Verkan når man inte med finkalibriga vapen. Artilleri, luftvärn och stridsfordon har de förmågor som skapar verkan i målet och förvägrar fienden att nå verkan hos oss själva. En dyrköpt läxa som bland annat Kanada och Holland dragit i Afghanistan är att det är svårt att med oskyddat trupp ta en försvarad ställning eller möta en motståndare med tyngre vapen och överlägsenhet i räckvidd. Om vi inte ser upp finns risken långsiktigt att vi enbart på markarenan har förmågan att verka som gendarmeri, vilket innebär en militär styrka som enbart kan lösa tyngre polisiära uppgifter, exempelvis kravaller. Att möta militära hot får uppdras till någon annan. Artilleri & Luftvärn 3

6 Sverige tappar mark när det gäller militärteknologisk utveckling Det finns allt tydligare tendenser som pekar på att Sverige håller på att tappa det goda renommé som landet haft när det gäller samarbetsprojekt inom olika militärtekniska områden och försvarsmaterial. Det säger Tomas Samuelsson, chef för en av Saabs tyngsta affärsenheter, Saab Bofors Dynamics (SBD), som AT träffat för att höra vilken syn Samuelsson har på SBD: s framtid. Samuelsson säger att de signaler han hör om svikande förtroende för svensk försvarsmaterielsamarbete oroar. Absolut. Inte minst med tanke på att vi inom SBD redan idag har ett beroende av att få delta i internationella projekt. Samtidigt har vi också under de senaste åren skapat oss en förmåga att på egen hand driva och utveckla materiel utan att svenska försvaret är direkt inblandat, säger Samuelsson. Hans enhet sitter på en hög av svensk försvarsindustris rejäla guldägg. Inte minst den portfölj av lätta burna, pansarvärnsvapen som Carl Gustaf, AT 4 och nu senast NLAW (New Light Antitank weapon) skördar fortsatta framgångar och inbringar många vinstmiljoner till SBD och därmed hela Saabkoncernen. Lyckad vidareutveckling Visst går det bra för vår pansarvärnsdel men samtidigt har vi också lyckats att vidareutveckla system som Robot 70 och Robot 15 så att de idag är fortsatt högt efterfrågade på den internationella marknaden. Det är i mångt och mycket SBD:s förmåga att vidareutveckla de system som har många decennier på nacken som skördar fortsatta framgångar för oss, konstaterar Samuelsson. Affärsområdeschefen anser att hela 2000-talet i de flesta avseenden har varit en framgångssaga för SBD. Nuvarande orderstock är välfylld och ger beläggning i flera år framöver. Vi har ungefär en orderstock som om vi skulle leverera den fullt ut sträcker sig ungefär tre år framåt. I själva verket har vi en beläggning för delar av vår produktion i många år framöver men det beror på att vissa beställningar har längre leveranstid, säger Tomas Samuelsson. För bara några månader kom det senaste glädjebeskedet då USA aviserade beslutet att köpa ytterligare Carl Gustaf-system till ett antal av supermaktens specialförband. En sådan order, även om vi inte får berätta några detaljer, ger naturligtvis ett ypperligt eko 4 Artilleri & Luftvärn

7 runt om i branschen och stärker ytterligare vår marknadsledande position inom nischen. Tomas Samuelsson har gjort en långväga karriär inom svensk försvarsindustri. Han är uppvuxen i kanonstaden Karlskoga och har i stort sett vigt hela sitt yrkesliv åt Bofors och dess avknoppningar. För fyra år tillbaka tog han över chefspositionen för Saab Bofors Dynamics, efter att ha varit chef för en av SBD:s enheter, pansarvärn. Förnyar efter kunders krav En av hemligheterna till framgångarna är SBD: s förmåga att utveckla sina vapensystem, varav merparten har flera decennier på nacken. Ett vapensystem är ett långvarigt system och vi kan konsten att vidareutveckla och förnya systemen utefter de krav som våra kunder skriver. Ett bra exempel är Robot 15 som infördes för nästan 30 år sedan i Sverige. I våras skrev vi kontrakt med Tyskland och Polen efter flera års förhandlingar, vilket innebär att systemet vi säljer är den tredje versionen. Ett system som idag förutom sina unika sjömålsegenskaper också har en viss markmålsförmåga, säger Tomas Samuelsson. Det som idag finns kvar av den ursprungliga versionen är strukturen. Samma sak är det med Robot 70 som har åtskilliga decennier på nacken. När vi har utvecklat systemen har de tagits fram för att kontinuerligt vidareutvecklas. Vårt koncept skulle många av våra konkurrenter vilja lägga vantarna på, hävdar Samuelsson. Det som jag tycker är lite tråkigt är att när svensk försvarsindustri, vår verksamhet och kostnader debatteras blir det lätt att det glöms bort att de system som vi har tagit fram har varit mycket kostnadseffektiva och i detta avseende väsentligt mycket billigare att vidareutveckla och underhålla än alternativet att köpa från hyllan, samtidigt som jag är trött på vissa debattörers åsikt om att staten måste sluta hålla försvarsindustrin under armarna. Något sådant stöd har inte förekommit på många, många år. Vi behöver inte att någon håller oss om armarna utan vi behöver en genomtänkt och väl fungerande försvarsindustristrategi! Inte billigast Fortfarande om fem år kommer Robot 70 att vara det kanske mest modernaste luftvärnssys- Tomas Samuelsson, chef för Saab Bofors Dynamics. Artilleri & Luftvärn 5

8 temet i sitt slag då SBD just nu studerar nya siktessystem och håller på att ta fram en ännu effektivare robot. Varför blir det så mycket prat från ledande försvarsföreträdare och politiker om att ett billigare alternativ är att köpa från hyllan? Det frågar jag mig också ibland. Vi från industrin har flertalet gånger påpekat för våra intressenter om hur livstidskostnaden ser ut för de system som vi levererat. Samtidigt anser jag det är viktigt att de som förekommer i debatten och fattar beslut, använder samma definition av köpa från hyllan. Ur mitt perspektiv finns det inget som heter att köpa från hyllan eftersom alla system oavsett tillverkare, alltid måste genomgå ett visst mått av anpassningar till köparlandet. Vi kan leda i bevis på att köpa från hyllan inte är det billigaste alternativet i alla lägen! Teknologiutveckling eroderas Tomas Samuelsson berättar också att sker det en beställning finns alltid kravet på så kallad offset, motköpskrav från köparlandet. Krav som hela tiden skruvas åt och blir mer detaljerade. Handlar det om direkt offset, det vill säga ett samarbete med köparlandet i form av produktionsåtagande eller liknande, har kraven på teknologiskt innehåll ökat väsentligt de senaste åren. Produktion duger inte längre utan vi får svårare och svårare att hitta konstruktiva lösningar som gynnar båda parter, säger Tomas Samuelsson. Överhuvudtaget ser SBD-chefen en oroande tendens till att den svenska framstående positionen när det gäller teknologiutveckling sakta men säkert håller på att eroderas: Vi har i Sverige en värdefull tillgång som svensk försvarsindustri utgör när det gäller teknologiutveckling som utgör en resurs även för övrig teknologiutveckling. Det vore ett resursslöseri utan dess like om vi inte kunde fortsätta ta tillvara på de spinoffeffekter som vår teknologiutveckling medför. Vårt grannland Finland håller på att ta fram en nationell strategi för försvarsindustriell utveckling och det borde vi också göra så fort vi kan. Tomas Samuelsson berättar för att poängtera vikten av statligt stöd i samband med exportaffärer om arbetet i samband med den stora ordern av NLAW till England: Vi hade inom SBD ärligt talat vissa begränsningar när det gäller våra engelska affärsmöjligheter, eftersom de engelska kraven var tydliga; antingen hittade vi samarbetspartner lokalt med ett strategiskt produktinnehav för den berörda produkten eller också skapade vi ett internationellt samarbete som förutsatte stöd mellan de två berörda regeringarna. Vår lösning blev en kombination av båda kraven, vilket i slutänden gjorde oss mycket starka, säger Samuelsson. Valet för SBD föll på det nordirländska företaget Thales vars kontrakt med SBD innebar att viktiga arbetstillfällen säkrades i en utsatt region, Nord-Irland. Thales verksamhet är bland annat förlagd till Belfast. Sverige tappar snabbt mark Trenden, enligt Tomas Samuelsson, när det gäller militärteknologisk utveckling och forskning är tydlig. 6 Artilleri & Luftvärn

9 Vi har nu från SBD sett fler och fler tecken på att Sverige på ett nationellt plan initialt säger sig vilja delta men sedan valt att dra sig tillbaka gång på gång! För oss är robotprojektet ECOM ett exempel. Detta oroar mig rejält, eftersom Sverige håller på att förlora sitt goda rykte som samarbetspartner ute i Europa, hävdar Tomas Samuelsson. På pratstadiet är Sverige som nation intresserad och ger projekt full uppbackning men när det har kommit till reda diskussioner om delfinansiering och mer konkret uppbackning i form av resurser och avtal har det svenska intresset falnat markant. Det är klart att även om vi inom svensk försvarsindustri förfogar över mycket skickliga och i många fall världsledande teknologier, så finns det en risk att vi inte blir en intressant samarbetspartner för andra länder och framförallt andra länders industrier. Om det är nu så tufft som du säger att hitta intressanta samarbeten ute i Europa vad ska ni inom SBD leva på om fem-tio år? En del som jag redan berört är att fortsatt ta tillvara den potential som finns i att vidareutveckla våra befintliga system. Vi har sjösatt ett omfattande arbete med att ta fram en ny generation Robot 70, som ska vara fortsatt konkurrenskraftig i minst tio år framåt. Samtidigt pågår diskussioner om hur europeiska länder ska fortsatt att utveckla sina robotprogram. Någon omfattande nyutveckling är det inte tal om. Det är klart att vi saknar något missilprogram att arbeta med, vilket skulle kunna utgöra ett framtida hot mot vår verksamhet. En annan del är att vi har en mycket bra position när det gäller pansarvärnssystem. Vi vet att nya system som NLAW har ytterligare potential att bli en stark uppföljare till Carl Gustaf, även om vi idag inte är i närheten av att komma i de volymer som CG-systemet har sålt. Summan av kardemumman, säger Samuelsson är att den produktportfölj som SBD förfogar över idag och framgent är intressant och utan tvekan kommer att generera nya exportinkomster till Svea rike. Men, förutsättning för att vi ska lyckas sälja våra system är att Sverige som industriellt land aktivt deltar på försvarsindustriarenan. Det räcker inte bara med att industrin agerar! Ur mitt perspektiv finns det inget som heter att köpa från hyllan, eftersom alla system, oavsett tillverkare alltid måste genomgå ett visst mått av anpassningar till köparlandet. Vi kan leda i bevis på att köpa från hyllan inte är det billigaste alternativet i alla lägen, säger Tomas Samuelsson. Artilleri & Luftvärn 7

10 Thomas Lindell Unikt MoU gör gemensam sak för norskt och svenskt artilleri Thomas Lindell är ställföreträdande regementschef på A 9 i Boden och har arbetat med att ta fram delar av MoU-dokumenten. Ett litet steg för människan men ett jättesprång för mänskligheten. Kanske är det passande att använda Neil Armstrongs bevingade uttryck från månlandningen 1969 när nu Artilleriet går in i en ny era. Den sista maj för ett år sedan skrevs nämligen ett Memorandum of Understanding (MoU), för funktionen indirekt eld, på mellan Sverige och Norge som innebär att det svenska artilleriet blir föregångsman när det gäller operativt samarbete mellan de två länderna. Löper pilotprojektet väl ut kommer det inte att dröja, erfar Artilleritidskrift, innan flera funktioner blir gemensam mellan de två grannländerna. Thomas Lindell, ställföreträdande regementschef vid A 9 reder ut begreppen: Avtalet omfattar hela indirekt eld-området (inte enbart artilleri) och inkluderar en mängd delområden, såsom utbildnings- och övningsverksamhet, materielprocessen, gemensamma underhållskoncept, metod- och taktikutveckling samt möjliggörandet av gemensamma internationella insatser även på lägre förbandsnivåer. Undertecknandet av MoU IE har skapat en bra grund att bygga samarbetet på och det kan sen utvecklas vidare och växa efter hand. För att MoU skall bli gällande krävs att ett antal Technical Agreements (TA) även skrivs på. För den indirekta eldfunktionen innebär det TA ARCHER och PROTECTOR. Dessutom skall TA Utveckling och Utbildning samt TA Fire Control skrivas under. Archeravtal viktigast Det viktigaste avtalet nu i närtid är den gemensamma utvecklingen och anskaffningen av pjäsen ARCHER. Norge avser gå in och betala halva utvecklingskostnaden. Sverige å sin sida avser att anskaffa andrahandsbeväpningen PROTECTOR från Norge. Sverige som Norge planerar för anskaffning av vardera 24 pjäser, med tillhörande ammunitions- och logistikfordon. Konceptet bygger dessutom på att båda länderna skall ha ett gemensamt underhållskoncept. Dessutom söks i alla lägen likartade lösningar inom konceptet. Diskussioner förs nu att Norge skall få granaten BONUS av Sverige och vi skall erhålla spränggranater från Norge. Om nu allt går enligt plan med regeringsbeslut, som redan är kraftigt försenat, så kan A 9 ha prototyp klar under 2009 och de första pjäserna förhoppningsvis Orsaken till förseningen är 8 Artilleri & Luftvärn

11 som känt att genomförandegruppen belyst alla materielprojekt för att sedan ge direktiv vilka Försvarsmakten får gå vidare med. Genom våra politikerkontakter har vi garanterats att AR- CHER och EXCALIBUR skall anskaffas. Om nu beslutet kommer i närtid så borde vi hinna utbilda soldaterna på systemet så att ett reducerat ARCHER-batteri kan vara klart som registerförband från Det är också den uppgiften som A 9 fått av Överbefälhavaren. Systemet skall då också inkludera granaten Excalibur för punktmålsbekämpning på långa avstånd (på sikt upp till 50 km). A 9 ansvarar, tillsammans med Härens vapenskola (HVS/ART) i Norge, för TA Utveckling och Utbildning. Länderna är nu överens om innehållet och dokumentet väntar på underskrift. Organisationen består av en styrgrupp samt tre arbetsgrupper därunder. De är: Funktionsutveckling indirekt eld. Utbildning. Träning och övning. Dessa arbetsgrupper består i sin tur av ett antal projektgrupper utifrån behovet. I korthet innebär detta TA: Erfarenhetsutbyte. Omfattningen är såväl nationellt som internationellt. Utbytet kan ske på många olika sätt. Ett exempel kan vara att bjuda in personal nyss hemkommen från internationell insats med erfarenhet från indirekt bekämpning i någon form. ARCHER grupperad på Rensjöbliket vid Älvdalens skjutfält. Artilleri & Luftvärn 9

12 Norsktillverkade Protector som ska utgöra Archerpjäsen huvudbeväpning för egenskydd. Funktionsutveckling indirekt eld. Arbetsgruppen skall koordinera aktiviteter inom området så att dubbelarbete undviks. Dessutom skall strävan vara att skapa likformiga lösningar inom delområdena, bland annat för att öka den operativa effekten och möjliggöra gemensamma internationella insatser. Delområdena är Övergripande utveckling av funktionen indirekt eld. Ledning och kommunikation. Sensorer. Plattformar och ammunition. Gemensamma metoder och begrepp för taktisk och teknisk eldledning samt bekämpnings- och förbandsledning skall utvecklas. Det innebär att vi redan nu börjar arbetet med att utveckla gemensamma reglementen. Som läsaren förstår så måste vi harmonisera våra informationssystem på sikt. Om detta kommer att innebära gemensam anskaffning eller kompabilitet mellan olika system är för tidigt att säga. Sensorer. Det som nu redan definierats att utvecklas tillsammans är laserbelysare för FAC, ARTHUR-systemet samt fordonsmonterat och buret sensorpaket för eldledare. Plattformar och ammunition. Stridsteknik för operationer med autonoma pjäser samt gemensam kravställning på specialammunition skall utvecklas i närtid. På sikt skall bland annat ammunition för graderad verkan, ökad precision för konventionell ammunition samt metoder för nyttjandet av precisionsammunition utvecklas. Utbildning. Arbetsgruppen skall föreslå sam 10 Artilleri & Luftvärn

13 Utbildning. Arbetsgruppen skall föreslå sam ordning av verksamhet som avser utbildning av enskilda soldater, befäl och officerare som kan vara såväl nivåhöjande som icke nivåhöjande. Gruppen planerar dessutom ett gemensamt effektivt utnyttjande av utbildningsanordningar och simulatorer för båda parter. Träning och övning. En övergripande vision är att länderna skall kunna delta med gemensamt sammansatta förband för indirekt eld i internationella operationer samt att övning och träning tillsammans skall ses som en naturlig del och förberedelse. Ett led i detta är den återkommande övningen Nordic Artillery Exercise (NAX). I år genomförs den i Sverige och Norge deltar med ett förstärkt batteri. Arthur i Afghanistan? MoU anger även att fortsatt utveckling av artilleriradarn ARTHUR ska ske gemensamt mellan Norge och Sverige. Redan idag har de första diskussionerna skett mellan länderna om ett eventuellt gemensamt ARTHUR-förband som skulle kunna bli operativt i Afghanistan om hotbilden ökar i det gemensamma norra området. TA Fire Control kom in ganska sent och omfattar hur ledning av ARCHER skall kunna genomföras. Norge är intresserat av våra framtida ledningssystem och ser gärna att Sverige anskaffar deras operativa system ODIN till ARCHER. Inga slutliga beslut är fattade i frågan men det är viktigt att vi blir överens snart för att inte fördröja utvecklingen. Som synes sker en mycket intressant utveckling mellan Norge och Sverige inom funktionen indirekt eld. Båda länderna ser detta som ett pilotprojekt, som förutsätts bli lyckat, och därefter följas av andra gemensamma funktioner. Personligen tycker jag att detta är helt riktigt. Sverige är i många funktioner ett litet land som Norge och har inte råd att utveckla egna särlösningar. Detta är även ett sätt att tydliggöra intresset av gemensamma internationella insatser i framtiden. Samarbetet underlättas av att vi tänker mycket lika i våra länder, dessutom underlättas det av att min motsvarighet i Norge, övlt Lars Huse, var min ställföreträdare i Afghanistan. Vi trivdes mycket bra ihop och är nu mycket goda vänner. Lars myntade ett bra uttryck som sammanfattar hela samarbetet på ett ypperligt sätt: to land, ett artillerisystem. En allt vanligare syn i framtiden. En svensk värnpliktig bekämpningsassistent har ett norskt officer som bekämpningsbefäl. Artilleri & Luftvärn 11

14 Stefan Bratt Amerikanska artilleriofficerare under utbildning i Raytheons eget labb. Command and controlsystem stödjer bekämpningschefer över hela stridsarenan 12 Artilleri & Luftvärn

15 Ett bekämpningsledningssystem som skiljer sig från mängden är det amerikanska systemet AFATDS (Advanced Field Artillery Tactical Data System). Systemet är exporterat, driftsatt, provat i skarpa miljöer, utnyttjar standardiserade gränssnitt, hanterar targeting-processen enligt Joint Fires and Targeting Handbook och hanterar samtliga nivåer i organisationen och alla försvarsgrenar (Mark, Luft, Sjö). Detta system är utvecklat av Raytheon i USA och kan bli aktuellt att införa i Sverige. Det talas ofta om ledningssystem i högst generella termer och väldigt sällan specificeras inom vilket område systemet avses användas, utvecklas eller införskaffas till. Ett ledningssystem eller C2-system (Command & Control)för att nämna några exempel kan vara ett verksamhetsledningssystem, personalhanteringsledningssystem, stridsledningssystem eller bekämpningsledningssystem. Gemensamt för dessa är ofta ett syfte att för användare förenkla, strukturera, sammanställa, ge förslag på lösningar till systemets operatörer. Mestadels är systemet en mjukvaruapplikation installerad i någon form av datormiljö. Viktigt för ledningssystemets funktion är att det i sin grund har helhetssyn på ledning vilken omfattar personal, metodik (doktrin), teknik och organisation. Kraven på C2-systemet är ofta flexibilitet, modulärt uppbyggt, tjänsteorienterat och med standardiserade gränssnitt. Av tradition eller hävd, ofta med argumentet att det ska passa enskild nations behov, har respektive land utvecklat sitt eget stridsledningssystem/bekämpningsledningssystem. Här i Sverige utvecklas Stridsledningssystem Bataljon (SLB), i Norge finns redan ODIN 2 (ComBatt) driftsatt, Tyskland har sitt Adler, Frankrike sitt Atlas, England Bates och så vidare. Nämnda system innehåller olikheter i funktion och hur de är implementerade i organisationen. 1 Sverige har visat ett intresse för bekämpningsledningssystem i ett antal år. Ett intresse som främst grundar sig på att hantera målprocessen samt att systemet är användbart från högsta till lägsta nivå. Systemet ska passa kravbilden för ett sammanhållande bekämpningsledningssystem från bataljonsnivå och uppåt samt att koordinera bekämpningsinsatser över försvarsgrenarna. Det amerikanska företaget Raytheon har under den senaste tiden presenterat AFATDS i Sverige samt genomfört ytterligare en presentation för en delegation från Försvarsmakten i USA. I intilliggande artikel beskrivs Raytheons bekämpningsledningssystem. Artikel är skriven av Henry S Kenyon och publicerad i Armed Forces Communications and Electronics Associations tidskrift Signal. 1 Systemen har till viss mån olika uppgifter och kan finnas på olika organisatoriska nivåer Artilleri & Luftvärn 13

16 Advanced Field Artillery Tactical Data System Systemet som samordnar alla typer av bekämpning Synpunkter från pågående amerikanska militäroperationer i Sydvästasien påvisar hur viktigt det är med ett väl fungerande eld- och stridsledningssystem. Advanced Field Artillery Tactical Data System (AFATDS) är konstruerat för att presentera positioner för egna förband och styra tillgängliga artilleri- och luftplattformer mot fientliga styrkor. Tillämpningen utgör en viktig komponent i kommande program såsom den amerikanska arméns framtida stridssystemprogram FCS (Future Combat Systems). AFATDS är ett automatiserat eld- och stridsledningsverktyg som samordnar mark-, luftoch sjöbaserade indirekta eldsystem för att ge understöd till manöverenheter, förklarar överstelöjtnant James Chapman, amerikanska arméns AFATDS-programchef vid Fort Monmouth i delstaten New Jersey. Den låter befälhavare planera, samordna, styra och utföra eldkommando från ett mängd olika vapenplattformar, från granatkastare till sjöoch luftangrepp. Det programvarubaserade systemet ligger på en dedikerad server och fungerar tvärsöver arméns alla nivåer, från pluton till armékår. AFATDS används också av andra försvarsgrenar. Systemet härstammar från ett utvecklingsprogram i början av 80-talet, men blev inte driftsatt förrän 1996, då det först implementerades med 1st Cavalry Division vid Fort Hood i delstaten Texas, berättar Steve M Lutz, programchef Verkan, Raytheon Network Control Systems. Raytheon utvecklade AFATDS och den senaste programvaruversionen (version 6.4), motsvarar många år av kontinuerlig vidareutveckling. Systemet är rollbaserat och ger befälhavare ett automatiserat sätt att styra krigszonen. Det erbjuder gemensam lägesbild, målanalyser och automatiserade rekommendationer för målbekämpning. AFATDS används i Irak Färska erfarenheter från stridsoperationer i Afghanistan och Irak har lett till den snabba utvecklingen av nya förmågor i systemet. AFATDS användes för eld- och stridsledning av amerikanska och koalitionsstyrkor under invasionen av Irak. Önskemål på funktionalite- 14 Artilleri & Luftvärn

17 ter från enheter baserade i operationsområden sammanställdes till 107 kommentarer eller rekommendationer. Femton av dessa kommentarer behandlades i ett uppgraderingspaket för en version som skickades till styrkor i Irak innan juli Förbättringar som har och kommer att införas i systemet inkluderar möjligheten att kopplas till kortvågsradio och satellitkommunikationslänkar, fjärrklientlänkar, förbättrad presentation av lägesbilden, förbättrad människa/maskingränssnitt och länkar till system för spårning av egna styrkor (Blue Force Tracking). Uppgraderingspaketet visar en förändring i arbetsprinciper, förklarar Steven Bohan, AFATDS-programchef för Raytheon Network Centric Systems vid Fort Wayne, Indiana. Bohan är snabb med att poängtera att dessa förändringar inte är på grund av bristfälligheter i AFATDS programvaran utan är ett svar på önskemål för ytterligare tekniska förmågor. Uppgraderingarna skickades till enheterna på cd-skiva och kan installeras av soldater i fält. Till exempel; trupper i fält ville överföra AFATDS-data över PRC- 150 kortvågsradionät. Ett uppgraderingspaket skapades och skickades till Irak inom två veckor, säger han. Målföljning av UAV Överste Chapman tillägger att en betydande drivkraft bakom uppgraderingspaketen var behovet av respons från fältenheterna. Jag visste att vi hade teknisk förmåga att snabbt införa förbättringar i programvaran och att utnyttja den närvaro vid fronten som programmet hade med detta system, särskild för vår stödpersonal i fält, säger han. Den senaste uppgraderingspaket ger befälhavare mer omfattande syn över slagfältet, som t.ex. indata från Blue Force Tracking-system som möjliggör snabbare säkerhetskontroller för att förhindra attacker mot egna styrkor. Ytterliggare förbättringar kommer att ingå i programvaruversion 6.4. Gränssnittet kommer att ge AFATDS-användare tillgång till automatiserade gemensamma målövervakningsoch attackradarsystem, data angående rörligt mål och obemannad luftfarkost (UAV). Gränssnittsförbättringarna underlättar för oss när vi utvidgar vår eld på djupet då vi utnyttjar sensordata och fokuserar verkan på mål av högt värde, säger översten. Det nya gränssnittet är Java-baserat, vilket möjliggör snabba förändringar och införande av Artilleri & Luftvärn 15

18 nya funktioner något som var omöjligt under systemets gamla arkitektur, förklarar Bohan. Samtliga försvarsgrenar På grund av dess eld- och stridsledningsfunktioner, samverkar AFATDS med flera system som utnyttjas av samtliga försvarsgrenar. Chapman påpekar att användningsrutiner för systemet förändras på högre nivåer. Pluton och artilleribatteri använder AFATDS för samordning och eldledning, men vid bataljonsnivå och högre används systemet mest som stridsledning och för att tillhandahålla gemensam lägesbild. Den gemensamma lägesbilden är viktig för beslutstagare då den ger koordinater för samtliga kända egna och fientliga styrkor. Programvaran listar även tillgängliga plattformar som kan anfalla specifika fientliga enheter och framhäver områden där användandet av vissa vapen är begränsad. Den senaste version av AFATDS inkluderar förbättrad Blue Force Tracking-förmåga och förmåga att mata in data till en klient(i en PC). Steven Bohan påpekar att klienten möjliggör för chefer och andra användare att lätt få tillgång till AFATDS data om de egna styrkorna. En publicera- och abonnerafunktion möjliggör för användare att publicera eldledningsinformation på ett taktiskt internet liksom att ladda ner lägesbildsinformation från en rad olika sensorer. En viktig ny funktion kommer att vara förmågan att spåra/följa egna och fientliga enheter. Bohan medger att AFATDS alltid haft förmågan att spåra/följa fientliga enheter, men spårning av egna enheter var begränsad. Tidigare var egna enheter tvungen att ha data eller system som direkt bidrog till att visas på eldledningskartan. Detta är inte längre nödvändig då den nya programvaran automatiskt ger koordinater för egna enheter och identifierar dem, inklusive deras färdriktning. För att AFATDS ska arbeta som eldledningssystem, hämtar det nulägesdata från eldledningssamordnare och eldledare; men den uppdaterade versionen ger en mer detaljerad bild av slagfältet, förklarar överste Chapman. Tidigare gavs en bild av slagfältet bara genom information från eldunderstödsenheter. Nu kan vi börja visa manöverenheter i samband med eldunderstödsoperationer för att bygga en mer omfattande bild, säger han. Användargränssnittet är samma för vilken som helst av försvarsgrenarna, påpekar Lutz. En operatör tittar på en datorbildskärm med en artillerikarta. Genom att klicka på menyn väljer denne tillgängliga vapenplattformar. Beroende på försvarsgren och tillämpning kan vapenplattformar vara allt från granatkastare och raketbaserad artilleri till marinartilleri och kryssningsrobotar. Spelar en central roll På grund av dess betydelse för försvarsgrenarna, liksom dess flexibilitet, spelar AFATDS en central roll i ett framtida nätverksbaserat försvarssystem. Överste Chapman påpekar att programmet kommer att migrera till arméns Joint Battle Management Command and Control System. Denna insats har sju prioriteringar och AFATDS passar in i fyra av dessa, till exempel 16 Artilleri & Luftvärn

19 joint time-sensitive targeting (gemensam flygburet närunderstöd), gemensam samordnad eldgivning och automatiserade koppling av mål till vapen, förklarar översten. I framtiden ser han att AFATDS-arkitekturen erbjuder användare fjärråtkomst till plattformar varsomhelst i världen genom ett världsomfattande informationsnät (Global Information Grid). Till exempel, en befälhavare i Pentagon skulle kunna ges krypterad åtkomst till AFAT- DS i Korea eller Sydvästasien för att sedan flytta över till Afghanistan eller Irak för där att hitta en särskild nod och enhet inom en viss försvarsgren. AFATDS utvecklas kontinuerligt. Steven Bohan förklarar att det långsiktiga målet är att Ett exempel på huvudarbetsytan för AFATDS. Artilleri & Luftvärn 17

20 M00342 koppla programvaran till andra tillämpningar och verktyg inom en enda överordnande nätverksbaserat arkitektur för att skapa en virtuell tillämpning. En person med operativt ansvar skulle kunna säga, vad kan jag få för förslag på lösning? Vilken effektor kan jag få tillgång till för att bekämpa detta mål? Är det säkert att bekämpa detta mål? Finns det risk för vådabeskjtning av egna styrkor? Precisionsverkan är en annan viktig förmåga för AFATDS och andra system. Denna förmåga är tillgänglig nu genom GPS-styrda (Global Positioning System) bomber, robotar och artillerigranater. Även GPS-styrd ammunition, som Excalibur artillerisystem, är driftsatt i AFATDS och i tjänst. Bohan förklarar att ledning och undvikande av konflikt kommer att vara viktiga frågor för samordning av precisionsverkanssystem. Gränssnittet kommer också att vidareutvecklas för AFATDS. Målet är att migrera programvaran helt till Java för att öka flexibiliteten. Det kommer också att möjliggör att några av programmets fönster kan visas på klienter som inte ingår i AFATDS, säger Bohan. För Sveriges jägare sedan Nu levererar Aimpoint rödpunktsiktet CS till Försvarsmakten. info@aimpoint.se 18 Artilleri & Luftvärn

21 Johan Magnuson Teknisk analys av möjlighet till alarmering Force Protection, alarmering, Counter Rocket Artillery Mortar (C-Ram), Defence Against Mortar Attack (DAMA), skydd av camp - Kärt barn har många namn. Begreppen är många och ämnet är minst sagt fortfarande högaktuellt, framförallt i Irak och Afghanistan. I Sverige började vi intressera oss för ämnet i större omfattning i samband med planeringen av NBG 08. Jag jobbade vid den tidpunkten som utvecklingsofficer på Sensoravdelningen på ArtSS/A9 och fick under senhösten 2005 i uppdrag, av min dåvarande chef Claes Silfwerplatz, att genomföra en teknisk analys av möjligheterna till alarmering mot inkommande ballistiska projektiler. Alarmering var tänkt som en av huvuduppgifterna för den artillerilokaliseringsradarenhet som ingick i NBG 08, med AR- THUR som huvudbeväpning. Vi hade fått information från både USA och Storbritannien att de hade stora problem med attacker mot sina camper från enstaka lätta granatkastare och hemmagjorda raketer. Således hade de startat upp utvecklingsprojekt i syfte att ta fram system som skyddar dem mot den nya hotbilden. Jag delade upp mitt arbete i tre områden; analys av hotbilden, stridsteknik/taktik för sensorn, samt metod för informationsöverföring. Vidare analyserades även möjligheterna till offensiv och defensiv bekämpning av hotet. Jag kommer i denna artikel återge del av resultatet. Av sekretesskäl kan inte hela resultatet återges. Analys av hotbilden Vid den typen av attacker som det är frågan om här består hotbilden i huvudsak av lätta granatkastare, raketgevär och mindre enkla hemmagjorda raketer, som kan vara fjärrutlösta/tidsutlösta. Hotbilden analyserades utifrån följande frågeställningar: Kapten Johan Magnusson Artilleri & Luftvärn 19

22 Granatkastare 8cm: Högsta laddningsstället V 0 : 277m/s Elevation: 80, 70, 60, 50 Skjutavst: m (1750, 3250, 4300, 4900) Skjuttid: 37 47sek (47, 46, 42, 37) Bantopp: m (2800, 2550, 2200, 1700) Mellersta laddningsstället V 0 : 190m/s Elevation: 80, 70, 60, 50 Skjutavst: m (1000, 1900, 2550, 2800) Skjuttid: 28 35sek (35, 34, 31, 28) Bantopp: m (1550, 1350, 1200, 900) Lägsta laddningsstället V 0 : 70m/s Elevation: 80, 70, 60, 50 Skjutavst: m (165, 310, 420, 470) Skjuttid: 11 14sek (14, 13, 12, 11) Bantopp: m (240, 220, 180, 140) 20 Artilleri & Luftvärn

23 Granatkastare 6cm: Högsta laddningsstället V 0 : 190m/s Elevation: 80, 70, 60, 50 Skjutavst: m (900, 1700, 2250, 2600) Skjuttid: 27 34sek (34, 32, 29, 27) Bantopp: m (1430, 1300, 1100, 870) Mittersta laddningsstället V 0 : 130m/s Elevation: 80, 70, 60, 50 Skjutavst: m (500, 930, 1250, 1420) Skjuttid: 19 25sek (25, 23, 22, 19) Bantopp: m (750, 680, 580, 460) Lägsta laddningsstället V 0 : 70m/s Elevation: 80, 70, 60, 50 Skjutavst: m (160, 310, 410, 470) Skjuttid: 11 14sek (14, 13, 12, 11) Bantopp: m (235, 215, 180, 140) Artilleri & Luftvärn 21

24 vilka tekniska möjligheter har sensorn att upptäcka hotet, vilka krav ställs på sensorns grup peringsplats för att lyckas upptäcka hotet, vilka tidsramar för att genomföra alarmering medför hotet, samt hur påverkar hotbilden valet av plats för campen. En mer detaljerad analys mot ovanstående frågeställningar gjordes för 6 cm och 8 cm granatkastare, där banprofilerna studerades för elevationerna 50, 60, 70 och 80 samt med lägsta, högsta och mellersta laddningsställ (lägsta, högsta och mellersta V 0 ). Banprofilerna för ovanstående skjutfall framgår av graferna nedan. Utöver analysen av banprofilerna för granatkastarna, genomfördes även enklare fältförsök med granatgevär. Det genomfördes skjutningar i elevationer som medförde indirekt bekämpning och radarns förmåga att upptäcka granatgevärsprojektilen och prediktera dess nedslag undersöktes. Radarn upptäckte projektilen och lyckades med god precision beräkna utskjutningsplatsen, men den hade problem med att prediktera nedslagsplatsen med god precision. Troligtvis berodde detta på projektilens udda ballistiska egenskaper i förhållande till en traditionell artilleri- eller granatkastarprojektil. Slutsatser av hotbildsanalysen Grk-skjutfall med låga elevationer (50-60 ) och låga laddningar (V 0 70m/s) kan vara mycket svåra att upptäcka för en radar, i första hand beroende på de låga bantoppar i kombination med korta skjuttider. Grk-skjutfall med höga elevationer (80 ) och höga laddningar (V0>200m/s) kan vara mycket svåra att upptäcka för vissa typer av radarsystem om skjutplatsen befinner sig för nära radarns grupperingsplats. Grk-skjutfall med lägsta laddningen (V 0 70m/s) är i princip omöjliga att genomföra alarmering mot, i första hand beroende på de korta skjuttiderna. Tidsramarna blir helt enkelt för snäva för att en alarmering skall hinna nå ut till soldaten som utsätts för hotet. Förtydligas ytterligare längre ner. I ovanstående grk-skjutfall, med i huvudsak korta skjutavstånd (< 500 m), kommer artillerilokaliseringsradarn som sensor till korta. Detta medför att närområdet kring campen (de närmaste 500 m) måste täckas upp av någon annan sensor, t.ex. visuell spaning med stöd av bildförstärkare och IR-kamera, eller markradar för upptäckt av aktivitet i området. I detta läge är det att föredra om campen inte har bebyggelse eller växtlighet inom dessa 500 m, t.ex. belägen intill en flygplats. I övriga grk-skjutfall är artillerilokaliseringsradarn en mycket lämplig sensor för att upptäcka ett eventuellt indirekt hot. Även i de skjutfall där granatgevär utgjorde hotet visade det sig att artillerilokaliseringsradarn upptäckte, lokaliserade och predikterade nedslaget, dock med begränsad precision. 22 Artilleri & Luftvärn

25 Metod för informationsöverföring/informationsspridning. Vid lösandet av uppgiften alarmering är det informationsöverföringen och spridningen av informationen hos mottagaren som är den i särklass svåraste nöten att knäcka. Först behövs ett lämpligt sambandsmedel som uppfyller tidskraven som alarmeringen ställer på överföringen. Där genomfördes tester med både RA 180 och TS 9000, bägge har sina begränsningar. I nästa steg skall det avgöras om alarmeringen skall ske via talsignalering eller datasignalering. För sensorn är datasignalering att föredra då arbetet där i stort sett kan automatiseras. Datasignalering kräver dock mycket hög mental närvaro hos mottagaren av alarmmeddelandet. För talsignaleringen gäller det omvända förhållandet. Den ställer mycket höga krav på radaroperatören som hela tiden måste vara 100% koncentrerad på uppgiftens lösande, för att med så liten tidsförlust som möjligt alarmera den delen av förbandet som utsätts för indirekt bekämpning. Hos mottagaren är talsignaleringen enklare att uppfatta. Vilken typ av signalering som lämpar sig bäst styrs även av organisationen och omfattningen hos det förband som skall alarmeras. En enkel skiss över förhållandet inom NBG 08 vid lösandet av en alarmeringsuppgift gav en liten vink av komplexiteten i denna fråga. Vidare måste en enhet som skall lösa en alarmeringsuppgift klargöra för mottagaren av alarmeringen hur denne skall agera vid en eventuell beskjutning. Detta måste spridas på bred front ut till enskild soldat. När soldaten nås av ett alarm om beskjutning skall låga ställningar intas omedelbart (i klartext slänga sig på marken) och sedan med fortsatt låga ställningar förflytta sig till bättre skyddad plats. Sammanfattningsvis när det gäller informationsöverföring/spridning: det är inom den här delen av alarmeringskedjan som det finns tid att hämta, ett alarmmeddelande kräver raka och snabba kommunikationsförbindelser (så direkt kommunikation som möjligt skall eftersträvas, få eller ingen relästation motsv.), ett alarmmeddelande kräver automatisk eller i undantagsfall semiautomatisk meddelandehantering hos sensorn, Försvarsmakten har i dagsläget inget lämpligt sambandsmedel för alarmering av komplext modulära insatsorganisationer som t.ex. NBG 08. Avslutningsvis kan jag bara konstatera att Försvarsmakten har kommit en bit på vägen mot ett fungerande system för alarmering mot inkommande ballistiska projketiler, men att vi dock har en bit kvar innan vi kan hantera komplexa insatsorganisationer som t.ex. NBG 08. Vidare hoppas jag att detta utvecklingsprojekt kan föra våra två truppslag (artilleriet och luftvärnet) närmare varandra. Bägge truppslagen har sensorer som klarar av uppgiften med olika styrkor och svagheter. När det sedan gäller bekämpningen så är de inriktade på varsitt område; defensiv respektive offensiv bekämpning av hotet. Luftvärnet kan bekämpa den inkommande projektilen och artilleriet beskjuta utskjutningsplatsen så att ytterligare beskjutning förhindras. Stefan Bratt Text och foto: Artilleri & Luftvärn 23

26 Torbjörn Larsson Slutrapport från FS 14 i Afghanistan Uppbyggnadsarbetet en utmaning för Sverige Överste Torbjörn Larsson diskuterar ett avslutat uppdrag med några av officerarna för en av FS 14 Mobile Observation Team (MOT). Säkerhetssituationen i Afghanistan är inte bra. Ett högt säkerhetstänkande krävs av i stort sett alla oaktat verksamhet och geografisk plats. ISAF närvaro har en dämpande effekt och är definitivt en förutsättning för en positiv utveckling av såväl afghansk militär som polis. Det konstaterar överste Torbjörn Larsson, regementschef för A 9 men också den svenska FS 14 befälhavare i sin slutrapport om FS 14 verksamhet. FS 14 var den svenska enhet som tillsammans med en enhet ur finska försvarsmakten bemannade den svenskledda Provincial Reconstraction Team Mazar-e-Sharif (PRT MeS) under vintern 2007/08 i norra Afghanistan. PRT är en av 25 ingående den av Natoledda organisationen ISAF. ISAF har till uppgift att stödja återuppbyggnaden av säkerhetsstrukturer samt säkerhetsarbetet i övrigt för att möjliggöra en afghanska demokratisk utveckling. ISAF verkar i Afghanistan med stöd av ett FN-mandat men framför allt är enheterna inbjudna av afghanska staten. Goda exempel Ett mantra i arbetet som ständigt uttalas av afghanska myndigheter och internationella aktörer är att en ökad säkerhet medför ökade möjligheter för en återuppbyggnad av samhället och därmed ökade möjligheter till försörjning. Resonemang förs att områden med förhållandevis god säkerhet bör ges särskild uppmärksamhet med insatser för återuppbyggnad för att därmed utgöra goda exempel för andra områden. I det svenskledda PRT-området är säkerhe- 24 Artilleri & Luftvärn

27 ten förhållandevis god. Detta får inte tolkas som att man nu kan minska ansträngningarna. Militärt måste ambitionen ökas så att det ansvar som åligger den militära delen möjliggörs över tiden, det vill säga att den rådande säkerhetssituationen kan förbättras genom ett aktivt säkerhetsarbete tillsammans med afghanska myndigheter och uppbyggnad av dess säkerhetsstrukturer. Detta bedöms ta flera år. Utmaningen idag utgörs av att det förväntade uppbyggnadsarbetet som skall komma när säkerheten medger detta. I de flestas ögon är den stunden både kommen och passerad. I möten med afghanska regionala och lokala ledare men även hos den afghanska allmänheten mötte jag och andra tacksamhet för den förbättrade säkerhetssituationen, men det var tydligt att man var besviken på engagemanget från Kabul och internationella samfundet när det gäller de övriga ansträngningarna. Man Major Rolf Emlén emottar tack från provinsguvenören Zari och provinspolischefen Aminsada i Jowzan efter en lyckad säkerhetsoperation. Artilleri & Luftvärn 25

28 hade också högre förväntningar på ISAF och PRT i dessa hänseenden. Många länder gör en tydlig koppling mellan alla sina aktiviteter i Afghanistan i sina ansträngningar att stödja landet. I vår grannprovins, Kunduz ska tyskledda PRT tillsammans med UNICEF bygga 90 skolor för mer än elever. Detta ökar förväntningarna på Sverige inom de fyra provinser vi verkar. En av FS 14 stabsassistenter orienterar Torbjörn Larsson om det geografiska läget för en av de avlägnsa bergsbyarna i provinsen Mazar-e-Sharif. Delar afghanernas kritik Jag delar i viss mån afghanernas kritik och förstår deras reaktion. Men återuppbyggnad av ett lands infrastruktur är både komplicerad och är inte alltid synbar, om någonsin, ute i de små byarna där huvuddelen av det afghanska folket lever. Många gånger är befolkningen informationsmässigt isolerade beroende på begränsade möjligheter att ta och ge information, bland annat är läs- och skrivförmågan mycket låg. Av den anledningen bör särskilda åtgärder vidtas så att även befolkningen på landsbygden upplever en förbättring. Sådana projekt finns i landet men de tenderar att hamna i andra delar av Afghanistan och inte i de områden där Sverige verkar. Sverige har en tydlig politisk vilja, som jag uppfattar det, att stödja Afghanistan. Ambassadör Lars Oljelund har utvärderat bl.a PRT verksamhet under våren 2008 på uppdrag av UD. Han föreslår ett antal åtgärder mer eller mindre omfattande som bygger på en ökad samordning mellan svenska myndigheter och andra nationer bl.a genom att det civila inslaget ökar. Min uppfattning är att föreslagna åtgär- 26 Artilleri & Luftvärn

29 Kanske visar bilden några av framtidens afghaner som en dag ska ta över och leda det av inbördeskrig sargade landet. Den stora utmaningen konstaterar Torbjörn Larsson i sin slutrapport om FS 14:s arbete är det omfattande återuppbyggnadsarbetet som måste få ökad intensitet. der gagnar verksamheten att stödja afghanska folket och ökar den totala effekten av arbetet. Nu är min förhoppning att ambassadör Oljelunds arbete förverkligas efterhand. Artilleri & Luftvärn 27