Bevarandeplan för Natura 2000-området Strömbäck-Kont

Transkript

1 1(10) Bevarandeplan för Natura 2000-området Strömbäck-Kont Tjuvvarpet. Foto: Lena Lundevaller Fastställd av Länsstyrelsen: Namn och områdeskod: Strömbäck-Kont, SE Kommun: Umeå Skyddsstatus: Natura 2000: Särskilt bevarandeområde (SAC) Övrigt skydd: Naturreservat Markägare: Umeå kommun och en liten del privata Förvaltare: Umeå kommun Area: 476,9 ha

2 2(10)

3 3(10) Natura 2000 Natura 2000 är EU:s nätverk av värdefulla naturområden med arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv. I Sverige har vi ca Natura 2000-områden varav ca 250 finns i Västerbottens län. För varje område finns naturtyper och/eller arter utpekade. Syftet med Natura 2000-området är att bidra till att de för området utpekade naturtyperna och arterna har gynnsam bevarandestatus i Sverige och EU, vilket innebär att de utpekade arternas och naturtypernas utbredningsområde, areal, populationsutveckling och andra kvaliteter finns och kan bevaras. Bevarandeplan För varje Natura 2000-område finns en bevarandeplan upprättad. Här beskrivs de utpekade naturtyperna och arterna, deras bevarandetillstånd i det specifika området, samt vilka bevarandemål som har satts upp för dem. Om åtgärder och skötsel krävs för att uppnå målen beskrivs de också. Bevarandeplanen fastställs av Länsstyrelsen. Bevarandeplanen ska fungera som vägledning och stöd om någon form av exploatering blir aktuell. De naturvärden som finns i respektive Natura 2000-område får inte påverkas negativt och därför krävs tillstånd för verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka bevarandevärdena i ett Natura 2000-område. Det gäller även åtgärder utanför Natura 2000-området om de riskerar att påverka områdets bevarandevärden. Detta regleras i miljöbalken 7 kap Då det kan vara svårt att avgöra vilka åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka naturvärden behöver man samråda med Länsstyrelsens miljöenhet före genomförandet. Vid skogsbruksåtgärder hålls samråd med Skogsstyrelsen. Utpekade naturtyper enligt Art- och habitatdirektivet 1150 Laguner 28,0 ha 1210 Driftvallar 0,01 ha 1230 Vegetationsklädda havsklippor 0,5 ha 1620 Skär och små öar i Östersjön 10,0 ha 1630 Strandängar vid Östersjön 3,0 ha 1640 Sandstränder vid Östersjön 0,2 ha 3150 Naturligt näringsrika sjöar 22,0 ha 3160 Myrsjöar 1,7 ha 7140 Öppna mossar och kärr 9,0 ha 9010 Taiga 80,0 ha 9030 Landhöjningsskog 35,0 ha 9080 Lövsumpskog 1,0 ha 91D0 Skogsbevuxen myr 3,0 ha Utpekade arter enligt Art- och habitatdirektivet 1966 Ävjepilört 4038 Violett guldvinge Beskrivning av området Strömbäck-Kont ligger i Umeå kommun, knappt 15 km söder om Umeå, och är ett av Umeå kommuns två egna naturreservat. Närheten till Umeå gör området till ett av Västerbottens mest besökta och omtyckta reservat. Här finns iordningställda stigar och rastplatser. Naturen är omväxlande, och här hittar man såväl kusten med dess grunda vikar, steniga stränder och hällmarker, som skogar och öppna marker. Det förekommer gott om spår från inlandsisen, i form av isräfflor och drumliner.

4 4(10) Området är starkt präglat av landhöjningen, och innehåller fina exempel på habitat som laguner och landhöjningsskogar. Där havet har svallat bort jord och annat finare material finns nu stora fält med klappersten. Eftersom äldre delar av skogsmarken avverkades innan reservatet bildades är skogarna mestadels ganska unga och homogena. Det finns dock fortfarande gammal barrskog i några delar av området, fr.a. granskogen på halvön Vidögern och hällmarkstallskogen på Flakaskär. Området berörs av två vattenförekomster: Västerfjärden och S Norra Kvarkens kustvatten. Våtöberget som ligger i den södra delen av naturreservatet ingår i dagsläget inte i Natura 2000-området. På Våtön finns mindre områden med betade hagmarker och strandängar. Tidigare bedrev man uppfödning av hästar i området, som också har en intressant kulturhistoria. Strömbäck-Kont har ett rikt växtoch djurliv, bl.a. med en av länets största förekomster av ävjepilört vid södra stränderna av lagunen Hatten. I området finns orkidén grönkulla som är ovanlig i kustlandet. På Våtöberget finns även en grotta. Bevarandesyfte Det överordnande bevarandesyftet för Natura 2000-nätverket är att bidra till bevarandet av biologisk mångfald genom att bibehålla eller återskapa gynnsam bevarandestatus för de naturtyper och arter som omfattas av EUs Fågeldirektiv eller Art- och habitatdirektiv. För det enskilda Natura 2000-området är det överordnade syftet att bevara eller återställa ett gynnsamt tillstånd för de naturtyper eller arter som utgjort grund för utpekandet av området. Prioriterade bevarandevärden Miljöerna knutna till landhöjningskust, både terrestra och marina, samt förekomsten av ävjepilört och violett guldvinge. Den variationsrika och ostörda helhetsmiljön, med stora sammanhängande landhöjningsskogar, våtmarker samt strand- och vattenmiljöer. Motivering Området är tydligt präglat av landhöjningen, med smala grunda vikar som i olika utsträckning är avsnörda från havet, små öar och skär, och landhöjningsskog. Ävjepilört och violett guldvinge är båda rödlistade; ävjepilörten som nära hotad (NT) violett guldvinge som starkt hotad (EN). Prioriterade åtgärder Hävd för att hålla betesmarkerna fortsatt öppna och ge förutsättningar för den violetta guldvingen att finnas. Röjning av vresros och lupin bör om möjligt genomföras snarast innan arterna blir beståndsbildande. Umeå kommun är förvaltare för området och för naturreservatet finns en skötselplan upprättad. Beskrivning av utpekade naturtyper 1150 Laguner Helt eller delvis avsnörda grunda havsvikar, skilda från havet genom trösklar, tät vegetation eller dylikt som begränsar vattenutbytet. Laguner utgör en viktig livsmiljö för exempelvis fågel- och fiskarter. Landhöjningen gör att dessa miljöer ändrar form och funktion över tid, och att nya laguner hela tiden skapas. Tjuvvarpet är här klassad som lagun. Den har ett mycket litet utbyte med havsvattnet, och kommer på grund av landhöjningen vara helt avsnörpt inom en snar framtid. Här växer bl.a. den hotade ävjepilörten och den mycket snarlika bitterpilörten.

5 5(10) Naturtypen ska kunna fungera som viktiga lek- och uppväxtmiljöer för många fiskarter samt värdefulla lokaler för vadare och andfåglar. Vattenkvaliteten ska vara god och utsläpp och läckage av övergödande näringsämnen, miljögifter, olja och kemikalier ska vara försumbar. Typiska arter ska förekomma och främmande arter ska inte inverka negativt på dessa. Naturtypen ska förbli opåverkad av fysiska verksamheter såsom muddringar, pirar och bryggor. Arealen ska inte minska utöver naturliga förändringar som landhöjningen medför Driftvallar Kväverika driftvallar med vegetation av främst ettåriga växter, men ett inslag av fleråriga växter kan förekomma. Driftvallarna uppkommer genom att tång, vass eller annan vegetation drivit med vattnet genom strömmar och vågrörelser och lagrats upp som vallar längs stränderna. På det ofta mycket kväverika underlaget förekommer en, frodig vegetation. Naturtypen är inte karterad men uppskattas finnas spridd i mycket små förekomster längs de exponerade stränderna. Naturtypen ska hysa ansamlingar av kväverikt, organiskt material, och därmed förutsättningar för en kvävegynnad flora. Artsammansättningen ska vara naturlig. Arealen ska inte minska Vegetationsklädda havsklippor Branta havsklippor med lav-, gräs- och örtvegetation.. Naturtypen är mångsidig och klipporna har en varierande vegetationstäckning beroende bl.a. på havets påverkan, exponeringsgrad, geologi och geomorfologi. Havsklippor är ofta en viktig häckningsplats för fåglar. En sådan klippa finns längst ut på sydspetsen. Platsen är mycket attraktiv för friluftslivet och tyvärr eldas det ofta direkt på hällarna. För att lösa den problematiken kan det bli aktuellt att iordningsställa en grillplats där. Det ska finnas en tydlig zonering av olika vegetationstyper. Artsammansättningen ska vara naturlig. Belastningen av övergödande och försurande ämnen, olja och kemikalier ska vara försumbar. Arealen ska inte minska Skär och små öar i Östersjön Grupper eller enstaka mindre öar och skär i Östersjön. Öarna ligger i ett exponerat läge och är vanligen trädlösa. Landvegetationen består av arter som är anpassade till torka, vindexponering samt frånvaro av egentlig jordmån. Ett par sådana öar finns i den södra delen. Det finns dock indikationer på att gränsvärdena för kvicksilver och polybromerade difenyletrar (PBDE) överskrids i vattenförekomsterna. Vattenkvaliteten ska vara god. Öarna ska utgöra goda häckningsmiljöer för fåglar och uppehållsplatser för sälar. Vegetationen ska vara artrik, varierad, och olika grad påverkas av naturlig näringstillförsel från fågelspillning. Typiska arter ska finnas, och främmande arter ska inte påverka dess antal eller utbredning. Arealen ska inte minska utöver naturliga förändringar som landhöjningen medför.

6 6(10) 1630 Strandängar vid Östersjön Strandbetesmarker och strandängar vid Östersjön. Ofta har naturtypen varit hävdad genom slåtter eller bete. Även störningar som isrörelser, landhöjning och gåsbete kan skapa och hålla strandängar öppna. Strandängar finns på ett par platser i området. Troligtvis hålls strandängarna öppen av landhöjning och isrörelser, och frånvaro av slåtter och bete borde därför inte vara något problem. Naturtypen ska utsättas för störning som håller den öppen. Ängen ska vara artrik med typiska, hävdgynnade arter. Hydrologin ska vara naturlig med återkommande översvämningar. Näringsstatusen ska vara naturlig utan gödselpåverkan. Naturtypen ska utgöra god livsmiljö för häckande och rastande fåglar. Arealen ska inte minska utöver naturliga förändringar som landhöjningen medför Sandstränder vid Östersjön Naturtypen utgörs av sandstränder med svagt sluttande kustlinjer formade av havets vågrörelser. Stränderna hyser ofta rikligt med perenna växter men kan även ha sparsam vegetation. Flera av arterna är sandbindare. Sandstränder finns längst ut på Kont. Dock är den invasiva arten vresros funnen på Kont. Denna art har en stark sandbindande effekt, bildar täta buskage, och konkurrerar ut andra arter. Naturtypen ska ha en naturlig artsammansättning och en intakt markvegetation. Vind- och vågprocesser ska kunna verka fritt och fortsätta forma naturtypen. Vattenkvaliteten ska vara god och den antropogena belastningen i form av utsläpp och läckage av övergödande näringsämnen, olja och kemikalier ska vara försumbar. Stranden ska förbli oexploaterad. Typiska arter ska ha stabila eller ökande populationer Naturligt näringsrika sjöar Naturligt eutrofa sjöar och småvatten med hög biologisk produktion. Artrikedomen är hög och består av näringskrävande växt och djursamhällen. Sedimenten är ofta lerrika. Sjön Hatten är klassad som naturtyp. Sjön är numera helt avsnörd från havet. Här växer arter som gul näckros, ålnate, ävjepilört och den mycket snarlika bitterpilörten, samt flera arter av andmat. Röd andmat är en art som i Sverige upptäcktes så sent som på 2000-talet, och i Hatten finns det nordligaste fyndet. Naturtypen ska ha en god vattenkvalitet, och belastningen av övergödande, försurande och grumlande ämnen ska vara försumbar. Hydrologin ska vara naturlig, med fluktuationer i vattenstånd, och inte vara påverkad av sänkning eller reglering. Vegetationen ska vara varierad, med stort inslag av långskotts- eller slingeväxter, och artsammansättningen ska inte påverkas av främmande arter. Arealen ska vara 22 hektar Myrsjöar Myrsjöar är ofta små och kännetecknas av näringsfattigt vatten, låg produktivitet och påverkan av humussyror som gör dem naturligt sura.

7 7(10) Sjöarna ska ha en opåverkad hydrologi med intakta strandvåtmarker och strandskogar. Vattenkvaliteten ska vara tillräckligt god och belastningen av närsalter, miljögifter och grumlande ämnen begränsas. Främmande arter eller fiskstammar ska inte inverka negativt på artsammansättningen eller variationen av arter genom ändrade konkurrensförhållanden eller smittspridning. Arealen ska inte minska utöver naturliga förändringar som landhöjningen medför Öppna mossar och kärr Naturtypen öppna mossar och kärr är brett definierad och inkluderar mossar och kärr som är plana, svagt välvda, eller sluttande. De ska vara öppna eller glest trädbevuxna och inte ha mer än 30 % krontäckning. Öppna myrar finns spridda i området, och består ofta av gamla, uppgrundade havsvikar. Myrarna verkar vara opåverkade av dikning. Den kommer dock på lång sikt att växa igen på grund av landhöjningen. Det är en naturlig process. Hydrologin spelar en mycket viktig roll och ska inte försämras genom t.ex. dikning eller exploatering. Myrarnas struktur, funktion och typiska arter ska finnas kvar. Arealen ska inte minska utöver naturliga förändringar som landhöjningen medför Taiga Som taiga räknas skog med relativt liten påverkan och vars strukturer och funktioner liknar dem i en urskogsartad skog eller en naturskog. Viktigt är att det finns en skoglig kontinuitet och att träden är i olika åldrar och storlekar. Taiga-klassad skog finns främst på Vidögern, Flakaskär och Våtön. Mindre delar taiga-klassad skog finns även på Långreven och Granskär. I området finns ganska mycket hyggen och ungskogar som inte kan klassas som taiga. Den taiga-klassade skogen är naturskogsartad och värdena kommer att utvecklas ytterligare över tid. Hyggena och ungskogen kan inte klassas som taiga i dagsläget, men kommer i ett långt perspektiv även de att bli naturskogsartade. Naturtypen ska huvudsakligen präglas av naturliga processer och träd i olika åldrar och dimensioner ska finnas. Död ved ska finnas i stor mängd och olika grader av nedbrytning. Skogen ska präglas av lång kontinuitet och hysa arter typiska för sådan skog. Arealen ska vara 80 hektar Landhöjningsskog Primärskog i olika successionsstadier som uppkommit genom landhöjningen, från busksnår och albård till örtrika skogspartier och fattigare barrskogar. I takt med landhöjningen koloniserar de olika ingående miljöerna successivt nya områden. Skogar belägna högre än 3 m över havet förs till 9010 eller annan lämplig skogstyp. Skogen ska präglas av naturlig dynamik och en succession där alla stadier finns representerade. Den ska vara naturskogsartad med träd i olika åldrar, samt rikligt med död och döende ved från både löv-

8 8(10) och barrträd. Hydrologin ska vara ostörd. Typiska arter ska finnas. Arealen ska inte minska utöver naturliga förändringar som landhöjningen medför Lövsumpskog Naturtypen förekommer på näringsrik mark som är fuktig-blöt. Naturtypen är vanligast i södra Sverige, men förekommer även längre norrut, och domineras där av framförallt gråal och glasbjörk. Gran är ett vanligt inslag. Skogen ska ha egenskaper och strukturer som kännetecknar en naturskog. Det ska finnas gamla träd och död ved och en kontinuitet för de aktuella trädslagen, och det ska finnas rikligt med död ved. Löv ska utgöra minst 50% av grundytan. Hydrologin ska vara opåverkad. Typiska arter ska förekomma. Arealen ska vara 1,0 hektar. 91D0 Skogsbevuxen myr Naturtypen förekommer på fuktiga blöta myrar med högt liggande grundvattenyta. Krontäckningen är minst 30 %. Små områden av naturtypen finns spridda i området. Naturtypen ska ha en naturlig hydrologi och hydrokemi utan påverkan från t.ex. dikningar eller körskador. Det ska finnas träd i olika åldrar och dimensioner och med inslag av död ved. Skogen ska präglas av naturlig dynamik utan påverkan från skogsbruk. Arealen ska inte minska utöver naturliga förändringar som landhöjningen medför. Beskrivning av utpekade arter 1966 Ävjepilört Ävjepilört förekommer på grunda leriga stränder vid älvar, åar och sjöar samt sällsynt vid småvatten i betesmarker. Vid Bottenviken förekommer den även vid bräckt vatten. Den är ljusälskande och mycket konkurrenssvag. I samtliga områden växer den i miljöer som större delen av året normalt är täckta av vatten och endast periodvis är blottlagda. Arten kräver troligen viss uttorkning av substratet för att gro, men kan sedan växa delvis vattentäckt. Populationen består av ett par hundra plantor. På grund av landhöjningen är miljöerna föränderliga, och arten är beroende av att det finns nya lämpliga miljöer att kolonisera. Populationen i området ska vara livskraftig och inte minska i antal eller utbredning. Vattenregimen ska medföra blottläggning av lera/lerig jord under sommaren, samt översvämning under vår- och höstflod. Mer konkurrenskraftiga arter ska hållas undan, gärna med någon typ av störning om så behövs Violett guldvinge Violett guldvinge förekommer i Sverige i två vitt skilda huvudbiotoper. Av störst betydelse är frisk till fuktig, betad eller slåttrad, ogödslad mark med rörligt markvatten. Detta kan vara ängsmark men i vissa fall även vägkanter. I nederbördsrikare områden förekommer arten även på torrare underlag. I

9 9(10) fjällkedjan förekommer arten i källkärr och i den övre fastmarksövergången i sluttande fattigkärr. Vidare kan arten påträffas i soliga gläntor i skogen, vanligen i anslutning till bäckar eller översilningsmarker ofta där dessa korsas av mindre vägar eller kraftledningsgator. I Skandinavien är ormrot larvens värdväxt. I Sverige har arten minskat kraftigt de senaste decennierna. Arten är rapporterad från betesmarken i området vid ett tillfälle, år Den är sedan dess eftersökt tre gånger: år 2008, 2010 och 2016, utan att hittas. Det är möjligt att en liten population fortfarande finns i området och en noggrann inventering bör göras i och i anslutning till området. Arten är mycket lokaltrogen och förflyttningar för enskilda individer är sällan mer än 100 meter. Om arten är utgången från området är det alltså mycket osannolikt att den återkoloniserar på egen hand. Närmaste kända population finns på Holmön. Populationen i området ska vara livskraftig och inte minska i antal eller utbredning. Livsmiljön ska vara kontinuerligt hävdad och ha hög ljusinstrålning. Hydrologin ska vara naturlig. Näringsstatusen ska vara naturlig utan tillförsel av gödsel. Värdväxten ormrot ska förekomma rikligt. Arealen lämplig livsmiljö ska inte minska. Hotbild Miljögifterna kvicksilver och polybromerade difenyletrar (PBDE) utgör hot mot områdets växt- och djurliv. Kvicksilver och PBDE överstiger idag EU:s gränsvärden i alla Sveriges ytvattenförekomster. Enligt Vattenmyndigheterna bedöms det idag (2016) vara tekniskt omöjligt att sänka halterna under gränsvärdena eftersom problemet främst orsakas av långväga, luftburna föroreningar. Övergödning påverkar artsammansättning och kan orsaka algblomning, syrebrist och bildning av giftiga ämnen. Bottenvegetationen och bottenfauna kan också påverkas negativt. Exploatering av kusten är ett generellt problem i Västerbottens län, och utgör ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Uppkomsten av hus och bryggor innebär en permanent påverkan på naturtyperna, förändrar naturliga vattenprocesser. Muddring och bottenfiske påverkar artsammansättningen och förstör lekplatser för fisk. Muddring är också ett stort hot mot ävjepilörtens livsmiljö. Avverkning av skogen skulle också kunna utgöra ett stort hot. Alla dessa hot finns reglerade i reservatets beslut. Nämnda verksamheter kan utgöra hot även om de bedrivs utanför områdets gränser. Upphörd hävd av slåtter- och betesmarker är ett hot mot den violetta guldvingen. Felaktig hävd, såsom för tidig slåtter eller för intensivt bete, påverkar också arten negativt. Dikning och annan markavvattning är ett hot mot våtmarkerna, även om det utförs utanför områdets gränser. Främmande arter utgör hot mot den naturliga artsammansättningen och konkurrensen dem emellan. Vattenpest och nyzeeländsk tusensnäcka kan påverka den biologiska mångfalden. Mink utgör ett hot mot häckande fåglar. Vresros finns noterad på i alla fall en plats i området. Närvaro av arten innebär ett hot mot de vind- och vågdrivna processer som formar stränderna, samt mot den naturliga artsammansättningen. Klimatförändringar riskerar på sikt att påverka nederbörd och temperatur så mycket att vissa arter, artgrupper eller hela system minskar eller försvinner. Ökade temperaturer och en ökad koldioxidhalt i luften orsakar försurning av havet. Varmare temperaturer innebär ökade vattennivåer i haven, vilketkan bromsa eller vända effekten av landhöjning. Om detta sker är alla naturtyper och arter kopplade till landhöjningskust hotade.

10 10(10) Bevarandeåtgärder Skyddsåtgärder Strömbäck-Kont är ett Natura 2000-område och har det skydd enligt miljöbalken som gäller samtliga Natura 2000-områden i landet. Alla verksamheter och åtgärder, innanför och utanför området, som på ett betydande sätt kan påverka Natura 2000-området är tillståndspliktiga enligt 7 kap miljöbalken. Området är även skyddat av Umeå kommun som naturreservat. Våtöberget ingår i naturreservatet men inte i Natura 2000-området. Gränsen för Natura 2000-området kommer framöver att justeras för att sammanfalla med reservatsgränserna. Ävjepilörten är fridlyst enligt miljöbalken 8 kap 1-2 med stöd av 7 Artskyddsförordningen (2007:845). Det är förbjudet att plocka, gräva upp eller på annat sätt skada fridlysta växter. Ett åtgärdsprogram för arten genomfördes För den violetta guldvingen finns ett åtgärdsprogram upprättat som genomförs Dessutom är arten fredad enligt 1-4 stycket 4 och 23 Artskyddsförordningen (2007:845). Det är förbjudet att avsiktligt störa, fånga, döda, förvara eller transportera arten. Skötselåtgärder Hävd för att hålla betesmarkerna fortsatt öppna och ge förutsättningar för den violetta guldvingen att finnas. Röjning av vresros och lupin bör om möjligt genomföras snarast innan arterna blir beståndsbildande. Umeå kommun är förvaltare för området och för naturreservatet finns en skötselplan upprättad. Ytterligare information På naturvardsverket.se kan du hitta mer information om Natura I Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur kan du hitta kartmaterial och fakta om skyddade områden. Man kan ladda ner gränser och naturtypskartor (NNK) för alla eller enstaka områden. I Skogsstyrelsens kartverktyg Skogens pärlor kan du bl.a. hitta information om skogar med höga naturvärden.