Bevarandeplan Natura Granholmen SE

Transkript

1 1 (8) Bevarandeplan Natura 2000 Granholmen SE Fastställd av Länsstyrelsen: Namn: Granholmen Områdeskod: SE Områdestyp: SCI (utpekat enligt art- och habitatdirektivet) Area: 101 ha Ytterligare skyddsform: Naturreservat Kommun: Kalix Lägesbeskrivning: 8 km SV om Storön Koordinat RN: , Kartblad: 25M SO Ägandeförhållanden: Statligt Berörda samebyar: Kalix

2 2 (8) Vad är en bevarandeplan? Natura 2000 är ett nätverk av Europas allra mest värdefulla naturområden. När Sverige blev medlem i EU blev vi också en viktig del av Natura 2000-nätverket. Över hela Sverige finns idag många naturområden som ingår i Natura Områdena kan vara mycket olika men gemensamt för dem alla är att de är ett exklusivt urval av den mest värdefulla naturen i Sverige och Europa. Till varje Natura 2000-område ska det finnas en bevarandeplan som ur olika aspekter beskriver området. Bevarandeplanen ska vara ett levande dokument och revideras vid behov. Bevarandeplanen ska fungera som : Ett vägledande dokument för myndigheter, kommuner mm som kan komma att bli berörda vid eventuella bedömningar och prövningar vid exploatering eller andra åtgärder som kan skada Natura 2000-området. Ett underlag för hur området bör skötas för att bibehålla dess naturvärden samt en bedömning om ytterligare skydd (naturreservat, biotopskydd mm) är nödvändigt för att uppnå syftet med området. En informationskälla till markägare, brukare, exploatörer och allmänhet om Natura 2000-områdets speciella värden och vad som kan skada dessa. Mer information om Natura 2000 finns På länsstyrelsens hemsida: På Naturvårdsverkets hemsida: Hos Länsstyrelsen i Norrbotten tel

3 3 (8) Innehållsförteckning 1 Allmänt Grunder för utpekandet Områdesbeskrivning Bevarandesyfte och bevarandemål för Granholmen Hotbild för Natura 2000-området Verksamheter inom området som är reglerade i reservatsföreskrifter Verksamheter som kan påverka naturtyper och arter negativt Bevarandeåtgärder Områdets skydd Skötselåtgärder Bevarandestatus idag Övervakning och uppföljning Källor... 8 Bilaga Kartbilaga Bilaga 1 Beskrivning av utpekade naturtyper och arter

4 4 (8) Art- och habitatdirektivet: Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Fågeldirektivet: Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar. 1 Allmänt EU-länderna har gemensamt tagit fram vilka naturtyper och arter som är viktiga att skydda och bevara. Områden som ingår i det europeiska nätverket Natura 2000 innehåller en eller flera av dessa naturtyper och/eller arter som finns i art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet. Vissa arter och naturtyper i direktiven är prioriterade vilket innebär att extra hänsyn ska tas till dessa. Varje område som ingår i Natura 2000-nätverket föreslås av respektive länsstyrelse och beslutas av regeringen. 2 Grunder för utpekandet Granholmen är utvalt att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns naturtyper som finns med i art- och habitatdirektivet. Granholmen i Kalix skärgård är främst bevuxen med granskog med lövridåer längs stränderna. Ön har två höjdpartier med renspolade hällmarker och block. Naturtyper i området som pekats ut enligt art- och habitatdirektivet Kod Naturtyp Areal (ha) Andel (%) 1) 1160 Stora grunda vikar och sund Perenn vegetation på sten- och grusvallar 0,5 0, Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön *Skogar på landhöjningskust * = Prioriterad naturtyp 1) = Andelen utpekade naturtyper i området behöver inte uppgå till 100% av arealen. 3 Områdesbeskrivning Granholmen reser sig minst 10 meter över havet i dess högst belägna hällmarkspartier. Granskog av frisk ristyp dominerar på ön men här finns även glest beskogade hällmarksområden och längs stränderna mer eller mindre utvecklade lövbårdar. Endast fyra stugor finns på Granholmen, samtliga belägna i en skyddande vik på öns västra sida. Denna vik ingår inte i Natura 2000-området. Skogen är påverkad såtillvida att man i vissa partier har städat kraftigt genom att plocka bort lågor och torrträd. Då modernt skogsbruk inte har förekommit har den ändå i stora delar bibehållit naturskogens struktur, med fläckvis en relativt stor förekomst av lågor i olika grovlek och nedbrytningsklass. Vedsvampen harticka förekommer frekvent i vissa skogspartier. Denna art växer oftast i mer eller mindre orörda granskogar och dess förekomst på Granholmen tyder därmed på skoglig kontinuitet. Den dominerande vegetationstypen är frisk blåbärstyp men vissa skogspartier är mer frodiga och örtrika, andra fuktiga med vitmosseinslag i bottenskiktet. På ett par ställen i den södra delen av ön ligger fuktiga sänkor vackert inbäddade i skogen.

5 5 (8) Granholmen har ett västligt och ett östligt höjdparti som utgörs av renspolade hällmarker och strängar med mindre block. Den östra har större utbredning och avslutas i en sandig vik i norr. Bland hällorna står glesa bestånd av lågväxta granar, tallar och enbuskar. Fältvegetationen utgörs främst av kråkbär och mjölon. Mitt på öns nordligaste udde har det genom stormfällning bildats en stor beståndslucka. Träden ligger här huller om buller i det mycket frodiga fältskiktet dominerat av högväxta ekbräken, hallonbuskar och granplantor. Stugan på Husudden liksom de två stugorna mitt i viken är gamla fiskestugor men används idag främst som fritidshus. Husudden är sandig-grusig och rik på enbuskar och tuktade granar med inslag av enstaka större tallar, björkar och granar. Stranden vid udden är frodig med bland annat lågväxta viden, älggräs, vänderot, madrör, kråkklöver, havtorn, blåtåtel, åkerbär samt olika säv- och starrarter. Öns stränder är till övervägande del smala och blockiga. Växtligheten utgörs av samma arter som vid Husudden, ibland med inslag av havssälting och hästskräppa. Närmast öns stränder står en smal bård av björk och gråal. Granholmen har sedan länge tillbaka nyttjats för jakt och fiske. Uppe på öns västra höjdparti finns två stycken tomtningar, d.v.s. lämningar efter enklare bostäder. Av läget att döma har de använts i samband med säljakt. 4 Bevarandesyfte och bevarandemål för Granholmen Syftet med Natura 2000-området Granholmen är att det ska bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus för de ingående naturtyperna på biogeografisk nivå. Att upprätthålla gynnsam bevarandestatus innebär i grova drag att de utpekade naturtyperna ska finnas kvar långsiktigt. För att gynnsam bevarandestatus ska råda måste vissa bevarandemål uppfyllas. Bevarandemål för naturtyperna och arterna i Granholmen finns sammanställda i tabellen nedan. En basinventering av Sveriges Natura 2000-områden har påbörjats 2004 och förväntas pågå till och med år Efter denna inventering kan uppgifter komma att ändras samt x, y eller liknande mål att ersättas med siffror och arter. Bevarandemål för arealer och populationsstorlekar tillåts fluktuera inom ramen för naturlig variation. Naturtyp Bevarandemål 1160 Stora grunda vikar Naturtypens areal ska vara minst 1 ha. Den relativt snabba landhöjningsprocessen påverkar i stor grad hur nya vikar och sund bildas och och sund växer igen. Vattenyta som ej är bevuxen med helofyter (vass) utgör minst x % av habitatets totala yta. Totalkväve, totalfosfor, samt klorofyll a ska uppfylla minst tillståndsklass X (NV99). De typiska arterna x, y etc. ska finnas i z % av transekterna.

6 6 (8) 1220 Perenn vegetation på sten- och grusvallar 1640 Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön 9030 *Skogar på landhöjningskust Naturtypens areal ska vara minst 0,5 ha. Täckningsgrad för träd- och buskskikt ska vara högst x % respektive y %. Täckningsgraden av främmande arter ska understiga x m 2 /ha. De typiska arterna x, y etc. ska finnas i z % av provytorna. Naturtypens areal ska vara minst 1 ha. Den relativt snabba landhöjningsprocessen påverkar i stor grad hur nya sandstränder bildas och successivt koloniseras av vegetation. Minst x % av arealen är fri från träd och buskar. Vedartad igenväxningsvegetation förekommer inte. Täckningsgraden av främmande arter ska understiga x m 2 /ha. De typiska arterna x, y etc. ska finnas i z % av provytorna. Naturtypens areal ska vara minst 23 ha. Det ska finnas minst x m³ död ved per ha. Sumpskogar ska ha en ostörd hydrologi, det ska inte finnas diken med avvattnande effekt som påverkar området. Typiska fågelarter (x, y etc) är minst z par/ha. 5 Hotbild för Natura 2000-området Här beskrivs de viktigaste hot som vi idag känner till mot Natura 2000-områdets naturvärden. Hoten redovisas som exempel på verksamheter och faktorer som kan innebära en negativ påverkan på de naturtyper som skyddas inom området. Det är viktigt att ha i åtanke att andra hotbilder, som idag är okända, kan bli aktuella i framtiden. De faktorer som är av global karaktär, till exempel klimatförändringar och luftföroreningar kan inte lösas genom områdets skötsel utan måste lösas i den politiska debatten. I bevarandeplanen ligger tyngdpunkten därmed främst på kända och potentiella, lokala hot. 5.1 Verksamheter inom området som är reglerade i reservatsföreskrifter Granholmen är ett naturreservat. Det finns föreskrifter som reglerar verksamheter inom området. Bland annat är det förbjudet att avverka eller utföra annan skogsbruksåtgärd, ta bort eller upparbeta döda träd samt skada eller förändra mark eller vegetation på land och på havsbotten i området. Det är även förbjudet att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad, muddra i vissa syften samt anlägga ledningar. Föreskrifterna medför att de mest uppenbara hoten mot utpekade naturtyper inte är överhängande. Fullständiga reservatsföreskrifter finns i Länsstyrelsens beslut , beteckning Verksamheter som kan påverka naturtyper och arter negativt I tabellen nedan finns exempel på verksamheter som skulle kunna påverka de utpekade naturtyperna negativt. Naturtyp 1160 Stora grunda vikar och sund Hot Kväveläckage från skogs- och jordbruk. Utsläpp av olja och kemikalier Exploatering; bebyggelse, bryggor och liknande ingrepp. Muddringar och dikningar. Störningar från båttrafik och vattenskotrar genom t ex grumling och

7 7 (8) 1220 Perenn vegetation på sten- och grusvallar 1640 Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön 9030 *Skogar på landhöjningskust buller. Skogsavverkningar i strandnära områden. Kvävenedfall vilket påverkar artsammansättningen. Oljeutsläpp Slitage och störningar orsakade av det rörliga friluftslivet Exploatering; bebyggelse, bryggor mm. Oljeutsläpp. Erosion, som gör att naturtypen lokalt minskar. Slitage samt störningar på djurlivet orsakade av det rörliga friluftslivet. Exploatering; bebyggelse, bryggor och liknande åtgärder. Alla former av skogsbruk i eller i anslutning till objektet; avverkningar, transporter, skogsgödsling, markberedning och dikning, plantering, anläggning av skogsbilvägar mm. Exploatering; bebyggelse, bryggor, vägar och liknande projekt. Vid eventuella tillstånds- eller dispensprövningar samt vid verksamheter som kan påverka området bör ovanstående och andra likvärdiga åtgärder beaktas. Detta är av stor vikt för att bevarandesyfte och bevarandemål ska uppnås över tiden. 6 Bevarandeåtgärder Bevarandeåtgärderna i området ska leda till att de uppsatta bevarandemålen uppfylls över tiden. Det innebär att området måste ha ett tillfredställande skydd mot bland annat exploatering samt att de skötselkrävande naturtyperna och arterna får den skötsel som krävs för att de skall vara i gynnsam bevarandestatus. Bevarandeåtgärderna bör även kopplas till miljömålsarbetet. För att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område krävs tillstånd. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det berörda området (7 kap 28 a miljöbalken). 6.1 Områdets skydd Förutom Natura 2000-bestämmelserna (7 kap miljöbalken) är området skyddat som naturreservat. Inget ytterligare skydd bedöms som nödvändigt i dagsläget. 6.2 Skötselåtgärder Området bör lämnas för fri utveckling. Åtgärder som ökar förutsättningarna för att uppnå bevarandemålen för området kan dock bli aktuella i framtiden. 7 Bevarandestatus idag Bevarandestatusen för de utpekade naturtyperna i området är i dagsläget bedömd som gynnsam. Ingen inventering för detta syfte har dock utförts i området vilket gör att statusen är svårbedömbar. Inför säkrare bedömning avvaktar vi den information som basinventeringen kan ge.

8 8 (8) 8 Övervakning och uppföljning Det pågår för närvarande ett nationellt arbete med att utveckla uppföljningsmetoder för de olika arterna och naturtyperna (Abenius m fl 2004). Bevarandeplanen kommer att kompletteras med information om hur de olika naturtyperna och arterna ska följas upp och bedömas. 9 Källor Abenius J, Aronsson M, Haglund A, Lindahl H, & Vik P Uppföljning av Natura 2000 i Sverige. Uppföljning av habitat och arter i Habitatdirektivet, samt arter i Fågeldirektivet. Naturvårdsverket. 54 s. Naturvårdsverket Art och naturtypiska vägledningar för Natura Naturvårdsverket. Hemsida Länsstyrelsen i Norrbottens län. Naturreservatet Granholmen i Kalix kommun. Beslut

9 Kartbilaga Granholmen SE kilometer meter Copyright Lantmäteriet Ur GSD-produkter ärende /188 BD

10 BILAGA 1 1 (2) Granholmen Beskrivning av de utpekade naturtyperna 1160 Stora grunda vikar och sund har generellt begränsat inflytande av sötvatten. Dessa habitatkomplex är ofta skyddade från kraftiga vågor samt innehåller olika typer av sediment och substrat med artrika bentiska växt- och djursamhällen. Gränsen för grunt vatten kan definieras genom närvaro av ålgräs- eller natesamhällen och maxdjupet utgörs av den fastsittande makrovegetationens nedersta djuputbredning (enskild planta gäller). Vikarna är större än 25 ha. Muddring kan ha förekommit i naturtypen. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus beskrivs för naturtypen på följande sätt: Bottnar med olika sediment och substrat och med stor variation i vegetation. Artrika bentiska växt- och djursamhällen. Viktiga reproduktionslokaler för fisk. God vattenkvalitet. Ingen övergödning. Naturlig vattenomsättning som inte störs av byggnation, bryggor etc. Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i habitatet. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen Perenn vegetation på sten och grusvallar beskrivs generellt som sten- och grusvallar, inklusive fossila vallar, i direkt anslutning till stranden. Många olika successionsstadier förekommer. I de äldre delarna kan antingen gräs-, ljung- och risvegetation eller en vegetation dominerad av mossor och lavar utvecklas. Vegetationens utformning är beroende av hur exponerad stranden är för vind och vågor. Naturtypen är vanligen ohävdad. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus beskrivs för naturtypen på följande sätt: God vattenkvalitet. Ingen övergödning. Varierad vegetation, beroende på hur exponerad stranden är för vind och vågor. Intakta zoneringar med förekomst av olika vegetationstyper. Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i habitatet. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Frånvaro av markexploatering och liknande saker som tar mark i anspråk och minskar naturtypens areal Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön beskrivs generellt som sandstränder vid Östersjön med svagt sluttande kustlinjer formade av havets vågrörelser. Stränderna hyser ofta rikligt med perenna växter men kan även ha sparsam vegetation. Flera av arterna är sandbindare. Naturtypen är i regel inte påverkad av

11 BILAGA 1 2 (2) Granholmen slåtter eller betesdrift. Insektsfaunan är särpräglad. Avgränsning mot havet görs vid lägsta lågvattennivån. Trädskiktets krontäckning är 0-30 %. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus beskrivs för naturtypen på följande sätt: God vattenkvalitet. Ingen övergödning. Måttligt slitage från rörligt friluftsliv Rik insektsfauna. Intakt markvegetation. Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna i habitatet. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Frånvaro av markexploatering och liknande saker som tar mark i anspråk och minskar naturtypens areal *Skogar på landhöjningskust förekommer generellt längs kusten från Uppland och norrut. Den finns i flacka områden från Östersjöns normalvattenläge till 3 m.ö.h. Skogen som ingår i naturtypen ska vara naturskog eller likna naturskog med avseende på egenskaper och strukturer och den ska vara naturligt föryngrad primärskog. Den kan ha påverkats av t.ex. bete, plockhuggning eller naturlig störning. I de sena successionsstadier som ingår ska det finnas gamla träd och död ved. Kontinuitetsbrott eller skogsbruksåtgärder kan ha förekommit, men området i sin helhet liknar naturskog med avseende på egenskaper och strukturer. Naturtypen förekommer i ett landskap där en stor del av successionsstadier såsom stränder, strandängar, busksnår och primärskogar samt våtmarker i olika utvecklingsstadier finns representerade. I takt med landhöjningen koloniserar de olika ingående miljöerna successivt nya områden. Naturlig dynamik präglar naturtypen. De lägst liggande primärskogarna utgörs ofta av örtrika lövskogar. Längre upp har barrträd börjat etablera sig och olika blandskogstyper uppstår. Högst upp från stranden finns barrskogar vars jordmån utlakats i sådan mån att den influens brackvattnet haft inte längre gör sig påmind och om inte jordarten i sig är näringsrik så är vegetationen typisk för näringsfattiga förhållanden. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus beskrivs för naturtypen på följande sätt: Landhöjning i relativt sen tid, naturtypen förekommer därför uteslutande vid kusterna. Skoglig kontinuitet av träd där en naturlig åldersspridning och artsammansättning har skapats. Frånvaro av markexploatering och liknande saker som tar mark i anspråk och minskar naturtypens areal. Naturlig dynamik, med störningar som stormfällningar, insektsangrepp, översvämningar, brand och isskruvningar i strandkanten. Naturlig dynamik innefattar också utveckling av olika successionsstadier. Förekomst av substrat såsom lövträd och död ved i olika nedbrytningsstadier. Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen.