folkbildnings forskning Vita fläckar och viktiga problemfält

Transkript

1 folkbildnings forskning Vita fläckar och viktiga problemfält

2

3 folkbildnings forskning Vita fläckar och viktiga problemfält Föreningen för folkbildningsforskning

4 Föreningen för folkbildningsforskning Box 730, Stockholm Telefon , Fax Plusgiro , Org.nummer Föreningen för folkbildningsforskning Form: Design Tore Persson Tryckeri: KopieCenter ISBN X

5 Innehåll Mycket kvar att göra 5 Folkbildningsforskning vita fläckar och viktiga problemfält 7 Frågor kring ideologier och omdaning 7 Frågor kring generation, genus och integration 8 Frågor kring folkbildning i kulturliv och kulturpolitik 9 Frågor kring makt 10 Frågor kring folkbildningens utveckling och organisationsformer 12 Frågor kring folkbildning och nya lärmiljöer 16 Aktörsperspektiv och metodiska ansatser 17 BILAGOR: Utdrag ur Lära, växa, förändra. Regeringens folkbildningsproposition 19 Forskningsfrågor som tas upp i SUFO 2 23 Ämnesindex för Årsbok om folkbildning Föreningen för folkbildningsforskning 40 Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 3

6

7 Mycket kvar att göra Vid Linköpings universitet inrättades 1983 Sveriges första professur på vuxenutbildningsområdet. Från 1990 har Linköpings universitet genom Mimer, nationellt program för folkbildningsforskning, haft ett särskilt ansvar för att främja forskning om vuxenutbildning och folkbildning. Linköpings universitet och Mimer har betytt mycket för forskningen om folkbildning och kommer att göra så även i fortsättningen. Utvecklingen har emellertid begränsats av att inga särskilda medel funnits för folkbildningsforskning. När Vetenskapsrådet nu av riksdagen har tilldelats medel för forskning om folkbildning, går denna forskning in i en delvis ny fas. En översikt över forskningen fram till 1998 finns i Gunnar Sundgrens Folkbildningsforskning en kunskapsöversikt från Under de år som gått sedan dess har forskningsområdet växt ytterligare. Ett antal avhandlingar har slutförts och flera andra projekt har kunnat genomföras. En betydande del av den aktuella forskningen användes av den senaste statliga utvärderingen, SUFO 2. Dess betänkande (SOU 2004:30) kan delvis läsas som en översikt, om än inte fullständig, över då aktuell forskning om folkbildning. Med de förutsättningar som gällt har forskningen om folkbildning utvecklats starkt under en period på år. Folkbildningsrådets medel för utvärdering har utgjort en resurs som möjliggjort en del insatser som dock begränsats av korta tidsperspektiv och inriktning mot utvärdering. De två statliga utvärderingar av folkbildningen som genomförts och avrapporterats 1996 och 2004 har genom beställningar av forskning bidragit till att utveckla folkbildningsforskningen. Även dessa har dock präglats av att dels ha formats i syfte att bidra till utvärderingen, dels av korta projekttider. För Föreningen för folkbildningsforskning är den utveckling av folkbildningsforskningen som skett glädjande. Föreningen och dess ledning är samtidigt i hög grad medveten om att mycket återstår att göra. Syftet med denna skrift är att väcka intresse för fortsatt forskning inom folkbildningsområdet dels inom forskarsamhället, dels bland folkbildningens egna företrädare. Vi hoppas att skriften ska väcka nya uppslag till forskning på alla nivåer från C-uppsatser och magisteruppsatser till större projekt av seniora forskare. Den systematiska kunskapsutvecklingen om folkbildning ligger i föreningens Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 5

8 hjärtpunkt. Styrelsen har ambitionen att inspirera forskare och forskningsmiljöer till nya satsningar inom området. Vi har valt att på detta sätt föra fram några, som vi bedömer, viktiga teman och ämnen för kommande forskning om folkbildning. Skriften har tillkommit efter återkommande diskussioner inom föreningens styrelse och diskuterats vid ett seminarium i anslutning till årsmötet Innehållet har också påverkats av ett par seminarier med företrädare för forskning och folkbildning under 2002 och Texten till huvudavsnittet i skriften Folkbildningsforskning vita fläckar och viktiga problemfält har utarbetats av Carl Holmberg och Alvar Svensson, som båda ingår i styrelsen. Till detta har fogats en sammanfattning i punktform av forskningsfrågor som aktualiserats i betänkandet från SUFO 2 samt ett utdrag ur Lära, växa, förändra. Regeringens folkbildningsproposition (prop. 2005/ 06:192). Som en spegling av den aktuella folkbildningsforskningen kan man också se Årsbok om folkbildning som förening gett ut sedan Skriften avslutas därför med ett ämnesregister över årsbokens innehåll Jan Byström Ordförande 6 Föreningen för FolkbildningsForskning

9 FOLKBILDNINGSFORSKNING Vita fläckar och viktiga problemfält av Carl Holmberg och Alvar Svensson Forskning om folkbildning måste karaktäriseras av perspektivrikedom. Folkbildning har implikationer på flera nivåer i samhället och bedrivs i många sammanhang och organisationsformer. Den har konsekvenser för enskilda individer, för lokalt och regionalt kultur-, närings- och politiskt liv och på övergripande samhällelig nivå. Den återfinns i formella, ickeformella och informella sammanhang. Detta innebär att en viss akademisk disciplin inte äger området utan att det i sann mening är ett samvetenskapligt forskningsfält. De teman som kort presenteras i det följande bör således kunna leda till såväl tvärvetenskapliga studier som studier med exempelvis en humanistisk, statsvetenskaplig, sociologisk, pedagogisk eller nationalekonomisk utgångspunkt. I det följande skissas sex olika teman av vikt för samtida folkbildningsforskning. De väver i viss mån in i varandra, men kan som teman illustrera en önskvärd riktning för kunskapsutveckling inom området. Frågor kring ideologier och omdaning I Sverige och på europeisk nivå drivs politiskt förankrade program för livslångt lärande. Centrala delar i sådana program rör utveckling av de organisationer och institutioner som svarar för en stor del av folkbildningen. Till dessa politiska program kopplas strategier för att förankra idéerna och för att driva igenom förändring. Oftast sker det genom stöd till utvecklingsprojekt. Sverige är nu en av 27 medlemsstater inom EU och den utbildningspolitik som utvecklades under 2000-talets första år influeras av fler tanketraditioner än tidigare. Nordiska mönster möter och bryts mot mönster från Sydeuropa. En mer sekulariserad samhällssyn ställs mot en av tydligare religiös influens. Folkomflyttning har lett till att kulturella och språkliga influenser från skilda håll nu Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 7

10 allt oftare möts inom vårt land, samhället har blivit i någon mening mångkulturellt. Listan på exempel skulle kunna göras lång. EU:s situation i världen, så som den beskrivs exempelvis i Lissabondeklarationen, är sådan att frågor kring innovation och tillväxt är i centrum och stora delar av samhällslivet förväntas anpassa sig till detta. Folkbildningen är samhällsaktör i ett samhälle under stark förändring, där förändringen inte främst fokuseras på folkbildningens traditionella nyckelområden. Folkbildningen befinner sig i ett delvis nytt ideologiskt landskap. De kulturella impulserna är flera och de politiska program som formas i detta nya landskap måste på något sätt förhålla sig till detta. Vilka konsekvenser får detta för de värdesystem som under lång tid varit förhärskande i svensk folkbildning? Vilka roller får folkbildningen i ett mångkulturellt samhälle där utbildning i olika former ses som en av samhällets tillväxtfaktorer? Frågor kring generation, genus och integration De svenskar som växer upp under 2000-talets första decennium hör till den digitala generationen. Äldre generationer och många av inflyttarna i Sverige får ta sig in i den digitala världen utan att ha vuxit upp med den. Vi som tillhör de kategorierna blir digitala immigranter. Vi tar med oss ryggsäcken av erfarenheter från äldre umgängesformer och utbildningssystem och saknar det självklara förhållningssätt till digitala medier som de nu uppväxande generationerna har. Dessa förhållanden resulterar i en rad frågor relaterade till folkbildningens målgrupper. Så som temat formulerats här finns naturligtvis centrala frågor relaterade till genus. Från vuxenutbildningens praktik rapporteras om de frånvarande männen i vuxenutbildning och om kvinnorna som inte kommer åt datorn därhemma eller har svårt att få nödvändigt praktiskt stöd för sina studier. Utvecklingen går emot en kvinnlig dominans bland deltagare i olika former av utbildning. Det är ett fenomen som visas i statistik kring vilka som genomför gymnasiestudier, vilka som fortsätter på högskolenivå eller som följer formell eller icke-formell vuxenutbildning. Självfallet har detta och kommer det att ha effekter på utbildningssystemen och samhällslivet i stort. Det har sannolikt konsekvenser för hur individer av olika kön upplever utbildningsverksamhet, hur de rekryteras till olika typer av utbildning etc. Effekter på samhällsnivå kan också förväntas när utbild- 8 Föreningen för FolkbildningsForskning

11 ningserfarenheter är av betydelse för olika positioner. I problemkomplexet finns en mångfald möjliga frågeställningar. Kvinnlig dominans bland deltagarna har sedan länge präglat folkbildningens traditionella institutioner, studieförbund och folkhögskolor. Sedan några år har några forskare lagt ett genusperspektiv på folkbildningen. En ingång i ämnet finns i Mimerskriften Folkbildning och genus det glömda perspektivet (Nordberg och Rydberg, red. 2001). Kön och makt i folkbildningen (Rydberg i tidskriften Utbildning och demokrati nr 2, 2002) ger en överblick. Samtidigt konstaterade SUFO 2 att det inom dagens folkbildningsorganisationer råder manlig dominans i alla ledande organ samtidigt som kvinnor dominerar bland deltagarna. De ovan nämnda skrifterna visar att det funnits kvinnliga initiativ som inte getts tillräcklig plats att växa och utvecklas. Även från detta perspektiv finns utrymme för och behov av nya forskningsinitiativ. Vilka utvecklingslinjer kan, i ett genusperspektiv, tänkas för folkbildningen? Ännu ett spänningsfält finns kring begreppet jämlikhet och allas möjligheter till studier på olika nivåer. En stor andel av oss som är bosatta i Sverige har en bakgrund från ett annat land. Förutsättningarna för dem att ta del i svenskt samhällsliv, här närmast utbildning/folkbildning, är avgörande för deras möjligheter att tas upp i samhället. Till de allt sedan tidigt 1900-tal aktuella frågorna om att kompensera medborgare för missade utbildningschanser, att ge möjligheter till växt och utveckling genom lärande hela livet har lagts frågor som kan relateras till de stora grupper som invandrat i Sverige de senaste decennierna. Frågor kring folkbildning i kulturliv och kulturpolitik När den moderna kulturpolitiken skapades i början av 1970-talet sågs folkbildningens organisationer som viktiga aktörer inom detta fält. Detta underströks av regering och riksdag senast Ifråga om folkbildningsarbetets faktiska betydelse för kulturlivet i vid mening finns egentligen ingen forskning. Av intresse i detta sammanhang är bland annat folkbildningsorganisationernas betydelse för amatörlivet inom musik, teater och konsthantverk. Några studier har gjorts av Louise Waldén m.fl. om studieförbundens estetiska cirkelverksamhet och av Per Hartman om estetisk utbildning på folkhögskola. Vi vet att estetiska ämnen, främst musik, dominerar inom folkbildningen. I hög grad är det ungdomar verksamma inom de estetiska områdena som funnit Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 9

12 folkbildningens organisation och verksamhetsformer användbara för att utveckla sina intressen. Vad innebär detta, nu och i framtiden, för utvecklingen av folkbildningens institutioner och verksamhet? Den kulturpolitiska forskning som är under uppbyggnad vid Centrum för kulturpolitisk forskning i Borås kan här finna intressanta frågeställningar liksom det arbete inom fältet kultur och samhälle som sedan några år utvecklas vid Linköpings universitet Campus Norrköping. Detta område är svårt att få grepp om. Just därför är det ett område som borde bli föremål för klargörande forskning. Frågor kring makt I det tema som sammanfattats ovan finns inslag av maktproblematik. Delaktighet kontra frånvaro, omfördelning av tid och utrymme i offentliga utbildningssystem etc. men också inom folkbildningen, har i sig aspekter av makt. Emellertid finns flera möjliga infallsvinklar på detta. I alla utbildningssystem pågår kraftfulla förändringar relaterade till introduktion av ny teknik. Internet och datorer ger nya kommunikationsmönster. Utveckling av medier och alltmer avancerade mjukvaror för dessa skapar nya presentationsformer för stoff och ökad tillgänglighet till stora världar av högkvalitativt informationsmaterial (och dåligt). Detta har flera positiva konsekvenser, men utmanar samtidigt traditionella roller i nuvarande utbildningsstrukturer och exempelvis föreställningar om samarbete. Här ska kort pekas på några sådana maktteman. Studerande lärare De förändringar i utbildningssystemen som skissats ovan medverkar till att rubba traditionella relationer mellan utbildningsansvariga, lärare, cirkelledare och studerande. I många utbildningssammanhang, även icke-formella, har läraren/ledaren en dominerande roll. Hon leder verksamheten, gör avgörande val och genom att exempelvis dela ut stöd till studerande driver hon på deras arbete. En hel del av detta kommer högst sannolikt att finnas kvar i de nya utbildningsscenarion som växer fram. Samtidigt utmanas delar av det på så vis att de studerande själva kan ta kontroll över avgöranden av olika slag. Makt omfördelas mellan lärare/ledare och studerande. 10 Föreningen för FolkbildningsForskning

13 Pedagogerna medieexperterna De nya mediernas intåg i folkbildningen innebär samtidigt att nya experter gör entré. Personer med hög grad av teknikkompetens behövs för att installera och driva systemen. Andra kunniga i användning av mediernas mjukvaror eller i den grafiska utformningen av material som ska presenteras behöver anställas för att komplettera lärarna. Dokumentalister, bibliotekarier, källkritiska granskare kan behöva bidra i utveckling och genomförande av utbildning. Man talar emellanåt om en förändrad lärarroll när de av de nya medierna influerade utbildningssystemen diskuteras. Oftast avser man då att läraren ska växla bort en del av sina pedagogiska uppgifter eller utvidga dem till att också avse arbete med grafisk form, tekniskt stöd till studerande, biblioteksarbete etc. Detta är knappast långsiktigt en sannolik utveckling utan nya personalkategorier behövs för att genomföra utbildning. Makt omfördelas mellan pedagogiskt ansvariga och nya kategorier av utbildningsarbetare. Institutionernas kamp Nya aktörer engageras i vuxnas lärande. Bibliotek, lärcentra av olika karaktärer, privata utbildningsanordnare, folkbildningsinstitutioner, högskolor tar sig an vidare uppdrag. Det är naturligtvis ur samhällelig synvinkel främst något gott. Nya institutioner läggs till den svenska infrastrukturen för vuxenutbildningen. En effekt är sannolikt att de olika aktörerna får nya relationer till varandra och att intressekonflikter kan uppstå. Alla bidrar med olika kvaliteter och tillsammans med mångfald, men uppgiften har ett begränsat omfång och det leder till omfördelning av ansvar mellan gamla och nya aktörer. Den antydda utvecklingen ställer i hög grad folkbildningens institutioner inför nya utmaningar. Från offentliga organ liksom från deltagare och ibland medlemsorganisationer finns förväntningar på att folkbildningen ska ta på sig nya uppgifter. Hur förändras folkbildningen av en utveckling som kan inrymma ett spänningsförhållande till vad som uppfattas som ursprungliga ideal? Hur agerar man i detta läge, vad har utvecklingen hittills inneburit och hur kan utvecklingen komma att gå vidare? Individen gruppen Internet folkbildningsinstitutionen Ett karaktäriserande drag i folkbildningsarbetet är dialog och samspel i grupp. Studerande möts i en studiecirkel eller på en folkhögskola och lärandet sker i Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 11

14 interaktion med studiekamraterna. Hur utmanas detta för folkbildningen fundamentala mönster av samhälls- och teknikutveckling? Denna mycket omfattande och komplexa problematik ska endast antydas. I dagens samhälle betonas individuella prestationer och högt tempo. Här finns ett motsatsförhållande till det djupa, förståelseinriktade, livsförändrande arbetssätt som tillämpas i folkbildningen. Hur påverkas folkbildningens utveckling av detta spänningsförhållande? I utbildningsmiljöer som karaktäriseras av flexibilitet finns möjligheter till en hög grad av individualisering. Den studerande kan studera helt utifrån sina villkor. Vill den studerande ha tillgång till kamrater att samspela med kan hon via Internet närma sig s.k. virtuella miljöer. På nätet kan hon finna en kamratgrupp som håller samma studietempo hon valt. Den samhälleliga kontexten där folkbildningen sker har alltså helt nya drag som utmanar traditionella folkbildningsmönster men också skapar nya förutsättningar. Vad kan ske i samspelet mellan folkbildningen och samhället i övrigt och hur förändras folkbildningen av det? Folkbildningen balanserar mellan skilda intressen Folkbildningen lever i ett spänningsförhållande mellan olika krafter. Den organiserade folkbildningen har sitt ursprung i de tidiga folkrörelser som växte fram i opposition mot dominerande krafter i dåtidens samhälle. Under utvecklingens gång har kretsen vidgats och nya grupper tillkommit som intressenter inom folkbildningen. Stat och kommun har påtagit sig ett ansvar som finansiärer och därmed också fått inflytande över arbetsvillkoren för folkbildningens institutioner. Deltagarna utgör en annan kraft som påverkar utvecklingen, främst via marknadens mekanismer. Hur dessa olika krafter balanseras inom folkbildningens organisationer hör till frågan om makten över folkbildningen. I vilken grad utgör folkbildningen en fri arena för deltagarnas behov och intressen och omvänt, i vilken grad begränsas friheten av andra krafter som sätter normerna för vad som anses vara god folkbildning? Sådana krafter kan vara medlemsorganisationer och huvudmän eller samhällets offentliga organ. Utövar folkbildningens egna institutioner makt och i så fall hur och mot vem eller vilka? Frågor kring folkbildningens utveckling och organisationsformer Den organiserade folkbildningen i folkhögskolor och studieförbund har sina röt- 12 Föreningen för FolkbildningsForskning

15 ter i 1800-talet. Statsmakernas roll som finansiär och med uttalade förväntningar på folkbildningsarbetet har fått sin form framförallt under senare hälften av förra seklet. Under utvecklingens gång har folkbildningsorganisationernas inre struktur förändrats liksom relationen till medlemsorganisationer och huvudmän och till de samhällsorgan som bidrar till finansieringen. Från mitten av 1900-talet har såväl studieförbund som folkhögskolor växt kraftigt både i termer av hur många som deltar i verksamheten och i termer av mått inom den egna organisationen, t.ex. antal anställda. Vad har denna utveckling inneburit för folkbildningsverksamheten? I debatten kan man fortfarande åberopa den ideologiska basen från pionjärtiden, men frågan kan ställas på vilket sätt den är aktuell eller hur den kommer till uttryck i verksamheten? Forskning har visat att t.ex. studiecirkeln, ur deltagarens perspektiv, kan fylla en mängd olika funktioner. 1 Folkbildningsorganisationernas villkor och arbetssätt har förändrats med utvecklingen, men vad har detta betytt för verksamhetens insida? Hur ser förbindelsen ut mellan hur man talar om folkbildningen och folkbildningens funktioner så som de upplevs av deltagare och andra berörda? De som deltar förfaller vara överens om att de är med i en viktig och för dem meningsskapande verksamhet, men hur ser förbindelsen ut mellan denna verksamhet och de officiella målen? Folkbildningens organisationer fungerar i ett slags mellanställning mellan offentligt och privat. De har växt fram och formats inom ramen för det fria organisationslivet men är sedan länge i hög grad offentligt finansierade. Tillkomsten av Folkbildningsrådet 1991 innebar att folkbildningen själv genom detta organ fick ansvaret för vissa statliga förvaltningsuppgifter. Förhållandet är inte helt unikt men innebär ändå en särställning jämfört med det frivilliga organisationslivet i stort. Rådets ställning har tidigare uppmärksammats i forskningen. 2 Hur folkbildningens organisationer utvecklats och fungerar rymmer flera frågor för forskning än de som avser Folkbildningsrådet och dess ställning. Studieförbund har tillkommit som instrument för folkbildningssträvanden inom de tidiga folkrörelserna. 3 Detsamma gäller i hög grad rörelsefolkhögskolorna. Under utvecklingens gång har folkbildningens organisationer fått en hög 1. Se t.ex. Andersson m.fl. Cirkelsamhället, SOU 1996: Se t.ex. Lindgren, Lena. Varken privat eller offentligt Se t.ex. Arvidson, Lars. Folkbildning i rörelse Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 13

16 grad av offentlig finansiering och ett ekonomiskt beroende av offentligt stöd som gett statens företrädare ett betydande inflytande över verksamhetens villkor och förutsättningar. Samtidigt har relationen till medlemsorganisationer och huvudmän förändrats så att huvudmännens roll och ansvar för folkbildningen framstår som mindre klar. Denna utveckling väcker frågor om de folkliga organisationernas ställning och roll liksom om förhållandet mellan studieförbunden å ena sidan och deras medlemsorganisationer å andra. Hur har relationen till folkrörelseorganisationer som initiativtagare och skapare av förbunden förändrats? Hur har studieförbunden under olika skeden navigerat mellan medlemsorganisationernas intressen kontra staten som finansiär? En tredje part i detta spel är deltagarna. Motsvarande frågor ser lite annorlunda ut för folkhögskolorna men de finns säkert även för de skolor som ägs och drivs av folkrörelseorganisationer. Vilken roll spelar medlemsorganisationerna som garanter för verksamheten organisatoriskt och/eller ekonomiskt? Hur ser samspelet ut mellan ett studieförbund och dess medlemsorganisationer? Det kan handla om anknytningen till vissa medlemsorganisationer på ett eller annat sätt ger de ramar inom vilka förbundet kan verka. Det kan också innebära krav/önskemål från medlemsorganisationer om att studieförbundet ska tillgodose bildnings- och kunskapsbehov inom organisationen. Det senare kan numera ha karaktären av uppdragsutbildning för en medlemsorganisation. ABF och TBV har tidigare haft en central roll i de fackliga organisationernas utbildning, något som bland annat framgår av studieförbundens ämnesstatistik. Detta förhållande tycks ha upphört vid mitten av 1990-talet. Vad ligger bakom denna förändring? De här berörda förhållandena rymmer flera intressanta frågor som kan analyseras från t.ex. olika organisationsteoretiska perspektiv. Ett exempel på en sådan är tillkomsten av nya studieförbund, samgåenden och nedläggningar. Aktuella exempel på sådana förändringar är samgåendet mellan Sensus, tidigare SKS med dess kyrkliga förankring, och TBV och dess fackliga bas, ett annat är den utveckling inom idrottsrörelsen som lett till att SISU inte längre får bidrag via folkbildningsanslaget utan genom ett särskilt anslag till folkbildning inom idrottsrörelsen. Motsvarande eller likartade frågor också kan ställas om folkhögskolorna. Här 14 Föreningen för FolkbildningsForskning

17 har t.ex. förkommit byte av huvudmän vanligast från landsting till folkrörelseorganisationer men också från ett folkrörelsesammanhang till ett annat. Antalet landstingsägda folkhögskolor har minskat medan antalet rörelseskolor ökat samtidigt som andra aktörer som kommuner och lokalt föreningsliv engagerat sig i nya folkhögskolor. Ytterligare ett område som kan nämnas är utvecklingen av studieförbundens egna inre strukturer och maktförhållanden. Från att, i ett tidigt skede, vara stödformer för studier som lokalt genomfördes inom respektive medlemsorganisation utvecklade studieförbunden under förra seklet en organisation av rikstäckande lokalavdelningar. Man fick en egen struktur med ekonomiskt och administrativt ansvar på alla nivåer. Under de senaste årtiondena har de lokala enheterna blivit färre och studieförbunden alltmer centraliserats. På vilket sätt påverkar denna utveckling studieförbundens funktion och förankring i lokala medlemsorganisationer, hos allmänheten och hos kommunala bidragsgivare? En intressant fråga gäller förhållandet mellan studieförbundens ledningsorgan på olika nivåer och det konkreta studiearbetet i lokala grupper. Hur ser relationerna ut mellan å ena sidan mål och strävande inom folkbildningens ledande organ och å andra sidan utvecklingen av det lokala studiearbetet? Från andra sammanhang vet vi att det är vanligt med en lös koppling mellan en organisations ledning och dess kärnverksamhet ute på golvet. Över vad som sker i en lektionssal råder lärare och elever oavsett vad som görs och sägs på kommunens skolförvaltning eller i riksdagen. Vad innebär ett sådant förhållande inom folkbildningen, t.ex. för studiernas frihet kontra samhälleliga strävanden mot en mer tydlig målstyrning? En forskningsfråga kan gälla förändringen av studieförbundens organisatoriska strukturer och dess konsekvenser för bildningsarbetet. En annan kan gälla organisationsstrukturens betydelse alternativ avsaknad av betydelse för cirkeldeltagarnas studiesituation och studieresultat. Ett perspektiv på sådana frågor är hur lednings- och styrfunktioner inom folkbildningen ska utformas för att få genomslag för centralt uppställda mål. Ett motsatt perspektiv gäller studiecirkelns behov av frihet och oberoende. Utan ett sådant oberoende minskar kanske cirkelstudiernas värde för samhället. Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 15

18 Frågor kring folkbildning och nya lärmiljöer Vi går mot en ökad mångfald i utbildningsutbud och organisationslösningar, mer av möjligheter för den enskilde att utöva makt och kontroll över sin studiesituation. Detta innebär bland annat att en del studerande kommer att befinna sig i en klassisk kontext inramade av traditionella klassrum där de möter föreläsningar, diskussioner och övningar. För andra studerande kommer inramningen gradvis att röra sig mot nya scenarion där studier, informationshämtning och olika åtgärder för att stödja lärandet separeras i tid och rum. Vilka roller har folkbildningen i denna förändring? I ett nytt scenario finns den studerande i ett sammanhang med olika typer av stöd för sitt lärande. Sådant stöd kan komma från olika nivåer. Det blir sannolikt fråga om centraliserade och nationella stödsystem, regionala stödsystem och lokala stödsystem som har såväl formaliserade som informella inslag. Här kan en lång rad av praktiknära forskningsfrågor resas. Den övergripande frågan är hur stödet kan utformas för att möta de olika målgruppernas behov? Nära den studerande finns antagligen en lokal lärmiljö. För studieförbundens del spelade det lokala föreningslivet en gång en viktig roll som studiemiljö, något som, även om det finns kvar, har minskat. Nu kan det vara en studieplats i hemmet, på biblioteket, på ett studieförbund, i ett lärcentrum eller på jobbet. I den lokala miljön behövs tillgång på problemlösare och studiehjälpare, en lokal stödmiljö. De kompetenser som i övrigt behövs kan finnas lokalt eller kan komma in i miljön från annat håll. Tidigare erfarenheter/forskning visar på områden som behöver tacklas: fysiska resurser (nät, datorer, böcker ) kompetens att skapa en organisatorisk struktur kring studierna emotionellt stöd och uppmuntran i studierna lösa tekniska problem som uppstår Från regional och nationell nivå kan andra element komma in i den lokala lärmiljön. Exempel på frågor som lämpar sig för detta kan vara ämnesmässig handledning biblioteksservice lokalanpassa kurser av centralt kursmaterial validera tidigare erfarenheter, informellt förvärvade kompetenser 16 Föreningen för FolkbildningsForskning

19 utveckla och driva former för ekonomiskt stöd utveckla lärobjekt utveckla läromedel Skissen demonstrerar en framtidsbild, men också något som redan nu är en verklighet för många studerande. Det finns forskning inom detta problemkomplex, främst genomförd utanför den svenska kontexten. Områdets vidd och komplexitet kräver dock långt mera av belysning och belysning ur de perspektiv svenska förhållanden ger. Inte minst var folkbildningen tar plats i den förändrade utbildningsvärlden. Aktörsperspektiv och metodiska ansatser Frågan om vad deltagandet i studiecirklar och folkhögskolekurser betyder för deltagarna och vilken roll det spelar i deras fortsatta liv förtjänar ytterligare belysning. Resultaten från en del studier 4 inom det området ger utgångspunkter för ytterligare undersökningar, kanske med en större bredd. En del studier prövar nya metodiska grepp. Hartman har i en liten undersökning använt deltagande observation, något som borde kunna tillföra mera. Såväl Paldanius som Bergstedt/ Helmstad har, om än på skilda sätt, använt sig av livshistorier. Det är ett arbetssätt som ger möjlighet till förståelse av deltagandets betydelse över tid. Både folkhögskolor och studieförbund uppvisar en stor bredd i verksamhetens karaktär. Skilda slag av cirklar och kurser, ifråga om ämnen, deltagargrupper m.m. har rimligen olika innebörder för deltagarna. Kommande studier av deltagandets betydelse bör läggas upp med sikte på att belysa sådana skillnader. Fortsatta studier av detta område kan bl.a. belysa betydelsen av sådana skillnader. Även om deltagarnas syn på sitt deltagande och på dess betydelse i deras liv är det som kanske är bäst belyst i tidigare forskning så är många frågor obesvarade. En sådan fråga är förekomst och karaktär av spänningar och konflikter mellan å ena sidan folkbildarnas syn på verksamheten och dess mål och å andra sidan del- 4. På detta fält finns ett antal studier alltifrån Cirkelsamhället (SOU 1996:47). Senare studier som kan nämnas är Lärande i studiecirkel (Borgström m.fl. 1998), Att mötas i studier (Hartman 1999), Cirkelledarskapet (Andersson 2001) och ett par studier från SUFO 2 Det här borde alla få pröva (Paldanius SOU 2003:112) och Existens och folkbildning (Bergstedt/Helmstad SOU 2003:112). Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 17

20 tagarnas förväntningar och önskemål. Är folkbildningen en öppen arena för deltagarnas behov och intressen eller är den en arena där normerna sätts av folkbildningens organisationer och andra aktörer, som dessa måste anpassa sig till? Ytterligare en viktig aspekt inom det här fältet är att lyfta fram lärarnas och cirkelledarnas bilder av verksamheterna. Det kan göras genom att direkt involvera dem i problemformuleringsfasen av en forskningsuppgift och även genom ett aktörsskap i själva genomförandet av forskningen (läraren om forskare). Vinsterna med en sådan ansats är flera. Forskningsproblemens relevans för den praktik som studeras kan öka, delaktighet i forskningsprocessen kan bli ett faktum (från objekt till subjekt) och exempelvis resultat av forskningsarbetet kan få omedelbara konsekvenser i praktiken. 18 Föreningen för FolkbildningsForskning

21 Bilaga 1 Utdrag ur Lära, växa, förändra Regeringens folkbildningsproposition. 2005/06: Uppföljning, utvärdering och forskning Regeringens förslag: Formerna för statens utvärdering av folkbildningen skall modifieras. Utvärderingen skall i fortsättningen utformas som tätare återkommande studier av mer begränsad omfattning. Regeringens förslag: Formerna för statens utvärdering av folkbildningen skall modifieras. Utvärderingen skall i fortsättningen utformas som tätare återkommande studier av mer begränsad omfattning. Regeringens bedömning: Folkbildningsrådet bör alltjämt svara för uppföljning av folkbildningens verksamhet och säkerställa att folkbildningen själv genomför utvärderingar såväl nationellt som lokalt. Inom folkbildningsanslaget bör medel avdelas för forskning med inriktning på folkbildning. Medlen bör disponeras av Vetenskapsrådet. Utredningarna: I SUFO 2 konstateras att det finns starka motiv för ett statligt stöd till folkbildningen och dess verksamhet. Det är av stor betydelse att folkbildningens organisationer står fria och oberoende i förhållande till såväl politiska som ekonomiska intressen. Statsbidraget står som en garant för detta viktiga oberoende. En naturlig följd av motiven för det statliga stödet är att behovet av uppföljning och utvärderingen lyfts fram och tillmäts stor vikt. Arbetet innefattar såväl utvärderingar av folkbildningens organisationer och den verksamhet som anordnas som utvärderingar av själva statsbidraget och den betydelse det har. Utredningen konstaterar att en löpande rapportering angående studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet är ofrånkomlig. Precis som i dag bör Folkbildningsrådet även fortsättningsvis svara för denna rapportering. Utöver den löpande rapporteringen finns det också behov av mer omfattande utvärderingar initierade av regeringen. De två statliga utvärderingar som hittills genomförts har gett tillfälle till en mer djuplodande och inträngande genomlysning av folkbild- Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 19

22 ningen och dess betydelse för enskilda och för samhället. Kommande statliga utvärderingar bör inriktas på att ge underlag för att kunna bedöma i vilken utsträckning motiven för statens stöd till folkbildningen har fortsatt relevans. Syftet är, enligt utredningen, att bedöma folkbildningens betydelse och värde för samhället. Bedömningen skall göras mot bakgrund av de motiv för samhällets stöd som riksdagen ställt sig bakom. Enligt utredningens bedömning är ett tidsintervall på fem år för de statliga utredningar relevant även fortsättningsvis. Önskvärt är även att kommande statliga utvärderingar kan genomföra forskningsprojekt av större omfattning än som hittills varit fallet. Remissinstanserna: Remissinstansernas synpunkter i fråga om uppföljning och utvärdering framgår i allt väsentligt av avsnittet 6.2. Av remissammanställningen framgår att flera instanser också efterfrågar en ökad satsning på folkbildningsforskning. Det gäller även sådana aktörer som inte primärt ägnar sig åt forskning. Nationellt centrum för folkbildningsforskning (Mimer) konstaterar att det behövs en satsning på breddad folkbildningsforskning. Man efterlyser tvärvetenskapliga och samhällsrelevanta problemställningar för ett fruktbart samarbete mellan folkbildningsforskningen och andra samhällsområden. Föreningen för folkbildningsforskning (FffF) pekar på behovet av att uppmärksamma och överväga avvägningen mellan den forskning som ligger inom ramen för olika utvärderingar och den fria forskningen. FffF pekar också på risken med att forskningen inte får tillräcklig kontinuitet om den blir alltför styrd genom statliga utredningar. Det är också viktigt att möjliggöra möten mellan praktiskt verksamma folkbildare och forskare. Det är av avgörande betydelse att forskningsresultaten kan göras lättillgängliga för både folkbildare och deltagare. Vetenskapsrådet understryker vikten av forskning inom folkbildningens område och särskilt sådan forskning som kan bidra med en generell kunskap om villkoren för vuxnas lärande. Skälen för regeringens förslag: Arbetet med utvärdering kommer att få en allt större betydelse framöver. Det finns behov av att utveckla de nuvarande formerna för att utvärdera folkbildningen och att analysera hur väl verksamheten möter de syften som staten satt upp för statsbidraget. Med den nuvarande ordningen genomförs nationella utvärderingar av folkbildningen och dess måluppfyllelse 20 Föreningen för FolkbildningsForskning

23 med relativt långa mellanrum. Sedan den nya ansvarsfördelningen infördes 1991 har två statliga utvärderingar genomförts, 1998 och 2004, i syfte att pröva om statens syften med statsbidraget uppnåtts års modell för utvärdering har emellertid vissa brister. Även om både SUFO 96 och SUFO 2 disponerat betydande resurser och tagit flera år att genomföra, har endast ett urval frågor kunnat belysas varje gång. Återrapportering till riksdagen har inte kunnat ske varje mandatperiod. Detta förhållande uppmärksammades även vid Riksrevisionens granskning Offentlig förvaltning i privat regi (RIR 2004:15). Med anledning av styrelsens för Riksrevisionen framställning uttalade riksdagen (bet. 2004/05: KrU6, rskr. 2004/05: 197), att regeringens återrapportering av folkbildningen till riksdagen bör förstärkas. Mot denna bakgrund föreslår regeringen, att det 1991 beslutade systemet med återkommande statliga utvärderingar av folkbildningen modifieras. Statens utvärdering bör fortsättningsvis utformas som tätare återkommande studier av mer begränsad omfattning, som vid behov kan kompletteras av mer sammanfattande analyser. På så sätt kan regeringen regelbundet återkomma till riksdagen i budgetpropositionen med redovisning av hur olika delar av statens syften uppnåtts. Mer heltäckande analyser kan redovisas när förutsättningar för och behov av detta finns. Den förändrade utformning av statens syften med statsbidraget som har föreslagits i avsnitt 5 bör förbättra förutsättningarna för en sådan struktur på utvärderingsarbetet. Utöver de utvärderingar som genomförts av SUFO 96 och SUFO 2 har ett omfattande uppföljnings- och utvärderingsarbete genomförts på Folkbildningsrådets, studieförbundens och folkhögskolornas egna initiativ. Folkbildningens egna utvärderingar bör i större utsträckning än hittills utnyttjas för bedömningen av om statens syften med statsbidraget uppnåtts. Skälen för regeringens bedömning: Forskning med inriktning på folkbildningsområdet är angelägen för folkbildningen som helhet. I likhet med Vetenskapsrådet och bl.a. Nationellt centrum för folkbildningsforskning (Mimer) och Föreningen för folkbildningsforskning (FffF) bedömer regeringen att det finns ett behov av att förstärka forskningen inom folkbildningens område. Viktiga delar av de studier som genomförts under senare år har skett inom ramen för statliga utvärderingar. Det ligger ett stort värde i att ny kunskap om folkbildningen kommit fram inom Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 21

24 ramen för dessa utvärderingar. Samtidigt är det angeläget att utrymme också ges för folkbildningsforskning, som inte är nära knuten till utvärderingsprojekt. Regeringen avser att inom ramen för statsbidraget till folkbildningen avsätta medel till forskning inom folkbildningens område. Områdets metod och teoribildning bör utvecklas ytterligare i syfte att nå en starkare vetenskaplig grund som kan öka kunskapen om folkbildningens betydelse. Medlen bör disponeras av Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté. Regeringen vill understryka att forskningsinsatsen görs utöver det utvecklingsoch utvärderingsarbete som Folkbildningsrådet redan initierat. Rådets egna insatser bör alltså inte minska. I utredningen Den statliga folkrörelsepolitiken i framtiden (dir. 2005:117) ingår att se över forskningen. Det är därför motiverat att bedömningen av stödet till forskning inom folkbildningens område prövas på nytt i samband med beredningen av de förslag som folkrörelseutredningen lämnar i sitt betänkande. 22 Föreningen för FolkbildningsForskning

25 Bilaga 2 Forskningsfrågor som tas upp i SUFO 2 SUFO 2:s slutbetänkande Folkbildning i brytningstid (SOU 2004:30) pekar i några sammanhang på behov av mer och ny kunskap om folkbildningsarbetet. Här tas i kortform upp de områden som SUFO nämner med hänvisning till var i betänkandet de behandlas. För en fylligare beskrivning av vad som åsyftades hänvisas till betänkandets egen text. Kapitel 3 Folkbildningsrådet och kapitel 4 Effekter av nya ekonomiska förutsättningar, pekar på att både folkbildningsorganisationerna själva och staten som bidragsgivare skulle vara betjänt av bättre kunskap om hur förhållandet till bidragsgivare och skilda former för samhällsstödet påverkar verksamheten (s 97 ff. och s 133 ff.). Organisationsforskning av t.ex. sociologer och ekonomer skulle kunna ha viktiga bidrag att ge till förståelsen av hur oavsiktliga och kanske oönskade konsekvenser av olika åtgärder uppkommer. Folkbildningens arbetsformer, deras förhållande till och betydelse för deltagarna och för samhället i stort eller sektorer som föreningslivet, är ett annat område som berörs i betänkandet (s 239 ff.). Hit hör också modern informations- och kommunikationsteknik och dess värde inom folkbildningsarbetet. Även om en del gjorts på området så finns det mer att göra. Inte bara pedagoger utan också sociologer bör ha en del att bidra med. I kapitel 7 Folkbildning, invandrare och nationella minoriteter understryks avslutningsvis att folkbildningsarbetets betydelse och effekter när det gäller såväl organisationernas som deltagarnas behov och förutsättningar förtjänar djupare studier än det varit möjligt för oss att genomföra. (s 280) Samma sak kan sägas också om folkbildningsarbetets förhållande till och betydelse för personer med funktionshinder. (s 305 ff.) Även i kapitel 9 om jämställdhet i folkbildningen berör utvärderingen behov av mer kunskap och menar att det även från ett genusperspektiv finns behov av Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 23

26 fördjupad kunskap för att öka förståelsen för folkbildningens roll och betydelse i samhället (s 311). I kapitel 10, Sammanfattande bedömning, nämner utvärderingen några områden som är i behov av ytterligare belysning. Här talas om styrningsfrågor, deltagandets betydelse för deltagarna och folkbildningens roll för kulturlivet. En djupare studie av studieförbundens verklighet anser man bör genomföras och pekar på förhållandet mellan folkbildningen och föreningslivet. Den verksamhet som riktas mot särskilda grupper skulle behöva studeras för att se vilken betydelse den har för den enskilde deltagarens utveckling. Man anser också att forskning om köns- och jämställdhetsfrågor inom folkbildningen behövs för fördjupad kunskap om folkbildningens roll inom dessa områden. 24 Föreningen för FolkbildningsForskning

27 Bilaga 3 Årsbok om folkbildning Föreningen för folkbildningsforskning har sedan 1994 gett ut en årsbok med underrubriken Forskning och utveckling. De hittills utkomna tolv årgångarna omfattar 181 artiklar inklusive årskrönikor och statistik, totalt sidor. Samtliga årgångar finns att beställa. Innehållet har sammanställts i tre index: ett över innehållet per utgåva, ett över artiklarna sorterade efter innehåll/tema och ett ordnat efter författare/skribenter, totalt 106 stycken. Liknande index finns också över innehållet i föreningens medlemsskrift Forskning om folkbildning. Samtliga index finns att hämta som pdf-filer på föreningens hemsida Årsbok om folkbildning ämnesindex Artiklarna är sorterade under nedanstående 22 rubriker. En artikel kan återfinnas under flera rubriker. Under varje rubrik är artiklarna sorterade efter författarnamnet. Årtal inom () anger aktuell årsbok. A. Arkivfrågor B. Bibliotek/dokumentation C. Bildningsbegreppet D. Demokrati E. Folkbildning, allmänt F. Folkbildningsforskning G. Folkhögskola H. Folkrörelser och organisationer I. Funktionshinder J. Genus K. Historia och hembygd L. IKT/distansundervisning M. Invandrarfrågor N. Kultur O. Litteratur/läsning/skrivande P. Medier Q. Minnen/biografier/jubileumsskrifter R. Museer S. Nordiskt/internationellt T. Pedagogik och metodik U. Studieförbund V. Utvärdering Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 25

28 A. Arkivfrågor Johansson, Tore (2000): Ur en folkrörelsearkivaries minnen. Intervju med Lars Wessman. Wessman, Lars (2002): ARAB en vital hundraåring. B. Bibliotek/dokumentation Eliasson, Roland (1998): Strategier för en ny tid. Folkbiblioteken och den nya tekniken internationellt och nationellt. Hansson, Joacim (2002): Professionalism och folkbildande identitet i dagens folkbibliotek. Jonsson, Bosse (1995): Folkbibliotekens datorisering en utmaning i folkbildningsarbetet. (2003): Biblioteket och medborgaren. Klasson, Maj (1994): Bibliotek som samhällsspegel några personliga tankar kring värdet av biblioteksforskning i Sverige. (1995): Bildning och nöje även i cyberspace? Lundgren, Max (1997): Kampen för en bibliotekslag. Lööf, Staffan (1996): Informationsteknologi på folkbiblioteket i folkbildningens tjänst. Löfdahl, Karin, och Törngren, Margareta (1994): Vision och vilja. En intervju med Bengt Hjelmqvist. Löfdahl, Karin (2003): Vision och vilja Bengt Hjelmqvist 100 år. MacDonald, Sine (1999): Young Europeans on the Threshold of the Year Nordin Siebolds, Ulla-Britt (1999): Folkbibliotekens flerspråkiga verksamhet. Ristarp, Jan (1999): Biblioteken och den intellektuella friheten. Sandgren, Folke, och Törngren, Margareta (1998): Kungl. Biblioteket historia och framtid. Ståhlberg, Ulla (1997): Livsrum på biblioteken. Samtal med Gunilla Lydmark, Borgholms bibliotek. Sundqvist, Allan (1997): Folkbildarminnen ger kunskaper för morgondagen. Torstensson, Magnus (2000): För folket men var det också genom folket? Folkbiblioteken i Sverige 200 år. Uddman, Ralph (1995): Att främja forskning och dokumentation. 26 Föreningen för FolkbildningsForskning

29 C. Bildningsbegreppet Arvidson, Lars (1995): Folkelig oplysning, folkeopplysning och folkbildning. Bergstedt, Bosse (1995): Livsupplysning mellan kropp och självmedvetande. Gustavsson, Kjell (2002): Den mångsidiga folkbildningen. Larsson, Staffan (1995): Om lärandets möjligheter i folkbildningen. Liedman, Sven-Erik (1995): Humanismen inför 2000-talet. Rasch, Ingrid (1998): Kunskap för ett nytt samhälle? Sundgren, Gunnar (1996): Studiecirkeln och det aktiva medborgarskapet. Törnqvist, Ingvar (2002): Oscar Olssons första folkbildarperiod. D. Demokrati Bergstedt, Bosse (1995): Livsupplysning mellan kropp och självmedvetande. (2002): Svensk och dansk folkhögskola två skilda vägar till demokrati. Biesta, Gert (2005): Vad är poängen med livslångt lärande om livslångt lärande inte har någon poäng? Byström, Jan (1994): Folkbildning och forskningsinformation en gemensam angelägenhet. Ericsson, Leif (1994): Vad är DemokratiAkademin? Husén, Torsten (1995): Hur forskaren kom till folkbildningen. Johansson, Tore (1994): Den hotade demokratin. Recension av Har vår demokrati blivit odemokratisk? (Ordfront och ABF) Jonsson, Bosse (2003): Biblioteket och medborgaren. Lodén, Mats (1996): Demokratin är inte längre grundmurad. Den måste ständigt värnas och förstärkas. Intervju med Gösta Vestlund. Nerman, Bengt (1994): Med människans mått. Demokratins kultursyn i trettio års perspektiv. Niklasson, Laila (2001): Folkbildningen och de demokratiska utmaningarna. Nyhed, Christina (1996): Ett demokratiskt problem. Om studieförbundens internationellt inriktade studiearbete. Nyman, Chalmar (1994): Att få igång utvärdering vid folkhögskola för vem och till vilket syfte? Pilsäter, Olle (1999): Ett förändrat Sverige med outnyttjade möjligheter. Sundgren, Gunnar (1996): Studiecirkeln och det aktiva medborgarskapet. Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 27

30 Walan, Magnus (1996): Det första fria valet i Sydafrika en gigantisk folkbildningssatsning. E. Folkbildning, allmänt Aronsson, Tomas (1998): Några tankar om och kring kunskapslyftet. Bergstedt, Bosse (2004): Ge folkbildningen ett andra liv! Bjärmark, Olle (2004): Brevskolerörelsen i Sverige. Gustavsson, Bernt (1994): Målstyrning av folkbildningen. Isling, Åke (1994): En presentation av Folkbildningsrådet. Kasimir, Yngve (2000): Den kritiska folkbildningen. Löfdahl, Karin (2002): Med lyhördhet för tidens frågor ABF-huset i Stockholm. Mustel, Kerstin (2004): Folkbildning och hållbar utveckling. Månsson-Wallin, Britten (1994): Mål och utvärderingsarbete i SISU. Nilsson, G.M. (1996): Kompetens för arbetslivet det är huvudsaken för utredningen. Intervju med Åsa Sohlman, Kunskapslyftskommittén. Nyman, Chalmar (1994): Att få igång utvärdering vid folkhögskola för vem och till vilket syfte? Sundqvist, Allan (1994): Folkbildningsrådets utvärderingsuppdrag. En redovisning av arbetet under de första åren. (1996): Folkbildningens nya utmaningar en uppgift för föreningen. Tomberg, Ulla-Britt (1994): När man ser det lite grand så här från ovan. FS reaktion på krav om målstyrning och utvärdering. F. Folkbildningsforskning Arvidson, Lars (1994): Nätverk för forskningsspridning. Några subjektiva tankar om studieförbund, forskning och forskningsinformation. Arvidson, Lars (2000): Carl Cederblad som publicist och forskare. Bergstedt, Bosse (1994): Ett levande forskningsområde. Reflektioner kring aktuell svensk folkbildningsforskning. Bjerregaard, Ken (2002): Att fritidsforska. Byström, Jan (1994): Folkbildning och forskningsinformation en gemensam angelägenhet. 28 Föreningen för FolkbildningsForskning

31 (2000): Kan en bofink se ut hur som helst? Om studiecirklar och speciellt cirkelledare. Byström, Jan, och Svensson, Alvar (2005): Studiecirkeln idealbild och upplevelse. Ekman, Anders (2001): Så började det! Föreningen för folkbildningsforskning 10 år. Gustavsson, Kjell (2001): Folkbildning som konstruktion för social förändring. (2002): Den mångsidiga folkbildningen. Göthberg, Bo (1994): Folkbildningsforskning i de nordiska länderna. Forskningen växer, men hur tas den tillvara? (1995): Och aldrig mötas de två? Funderingar kring en konferens om folkbildningsforskning. Hovenberg, Hans, och Göthberg, Bo (1994): Folkhögskola och forskningsspridning. Husén, Torsten (1995): Hur forskaren kom till folkbildningen. Jakobsson, Kent (1994): ABF och samarbetet med forskningen. Johansson, Inge (1994): Resultatspridning eller självbildning? Karlsson, Jan-Sture (1994): Forskningen och Folkuniversitetet. Kasimir, Yngve (2000): Den kritiska folkbildningen. Klasson, Maj (1994): Bibliotek som samhällsspegel några personliga tankar kring värdet av biblioteksforskning i Sverige. Laginder, Ann-Marie (2000): Folkbildningsforskning och Mimer inför talet. Lomfors, Ingrid (2001): Grundtviginstitutet i Göteborg Till nytta för livet. Niklasson, Laila (2001): Folkbildningen och de demokratiska utmaningarna. (2004): De passiva sätter inga spår. Om individuellt och kollektiv minne. Nordberg, Karin (2002): Meningen med minnet. Om vetenskapligt bruk av berättelser och intervjuer. Nordieng, Ingemar (2003): Framsynens skapelseprocess (Om Folkbildningsrådets arbete med dokumentet Folkbildningens framsyn). Perneman, Jan-Erik (1999): Kunskapande i vår egen tid om forskningens helighet. Salo, Petri, och Sarja, Jari (1997): Folkbildningsforskning i Finland vart tog den vägen? Folkbildningsforskning: Vita fläckar och viktiga problemfält 29