Betänkandena SOU 2004:30 Folkbildning i brytningstid och SOU 2004:51 Vem får vara med? samt Folkbildningsrådets rapport Folkbildningens

Transkript

1 YTTRANDE Dnr KUR 2004/888 Utbildningsdepartementet Stockholm Betänkandena SOU 2004:30 Folkbildning i brytningstid och SOU 2004:51 Vem får vara med? samt Folkbildningsrådets rapport Folkbildningens framsyn (dnr U2004/1244/SV, U2004/1560/SV, U2004/2004/SV) Sammanfattning Beträffande betänkandet Folkbildning i brytningstid delar Kulturrådet utredningens uppfattning att det nationella ansvaret för folkbildningsfrågor och amatörkultur borde tydligare definieras och avgränsas. Kulturrådet vill, till skillnad från utredningen, peka på behovet av en tydligare mål- och resultatstyrning av statens stöd till folkbildning. Kulturrådet instämmer slutligen i att det finns ett fortsatt behov av forskning, utvärdering och uppföljning inom folkbildningsfältet. Vad gäller betänkandet? Vem får vara med? har Kulturrådet inget särskilt att tillföra, men anser att de uppgifter som där redovisas om bristande tillgänglighet och öppenhet för nya grupper är allvarliga och att särskild uppmärksamhet torde krävas för att komma tillrätta med dessa svårigheter. Inte heller vad gäller Folkbildningens framsyn har Kulturrådet några särskilda invändningar, men vill instämma med rapporten i betydelsen av att utveckla demokratin, utgå från ett medborgarperspektiv och driva en bred och öppen bildningsverksamhet med hög kvalitet.

2 2 Betänkandet Folkbildning i brytningstid Övergripande synpunkter Betänkandet innehåller en redogörelse över folkbildningens roll och uppdrag, men landar inte i några konkreta förslag, vilket gör det svårt att ta ställning till betänkandet som helhet. Kulturrådet anser att betänkandet skulle ha vunnit på att lämna tydligare förslag på t.ex. utvecklingsbehov och prioriterade insatsområden. Vidare anser Kulturrådet att utredningens avgränsning av begreppet folkbildning ger ett alltför snävt perspektiv på verksamheten. Utredningen definierar i stort sett folkbildning som liktydigt med folkhögskolor och studieförbund. Kulturrådet menar att utredningen hade vunnit på att uppmärksamma även andra folkbildande verksamheter som möter medborgarna genom t.ex. kulturföreningar, filmklubbar, museer och folkbibliotek. Ett sådant mer uttalat medborgarperspektiv kunde, som Kulturrådet ser det, ha givit ett underlag med mer fokus på folkbildningens måluppfyllelse och mindre på dess organisationsformer. Kulturrådet vill också lyfta frågan om det inte vore mer fruktbart att granska folkhögskolor och studieförbund var för sig, utifrån deras respektive verksamhetsfält. De har förvisso gemensamma rötter men växer i olika riktning och skulle förtjäna en analys utifrån sina olikartade sammanhang. Förhoppningsvis kommer hela fältet att få en klarare genomlysning i den översyn av den statliga folkrörelsepolitiken som aviserats av regeringen i årets budgetproposition. Kulturrådets roll I betänkandet har frågan om ansvaret för folkbildning och amatörkultur lyfts. Hur ansvaret idag tolkas av berörda aktörer har däremot inte fullständigt belysts. Kulturrådet har t.ex. i uppdrag att handlägga statliga bidrag och andra åtgärder rörande folkbildning och folkrörelser i den mån sådana ärenden inte ankommer på någon annan myndighet. Det är dock oklart hur avgränsningen mot andra myndigheter ser ut, och rådet anser därför att det skulle det vara värdefullt att få ansvaret tydligare fastställt. 5 Folkbildningen och kulturen Kulturrådet instämmer i att folkbildningens verksamheter bidrar till uppfyllandet av de kulturpolitiska målen, särskilt målen om delaktighet och bildningssträvanden. Det visar inte minst resultaten av de kulturvaneundersökningar och den studieförbundsstatistik rådet tar fram. Studiecirkelverksamheten når väldigt många människor också på platser där annan

3 3 kulturverksamhet kanske inte finns. Kulturrådet anser dock att utredningen skulle ha vunnit på en mer stringent analys av vilken roll studieförbund respektive folkhögskolor spelar för måluppfyllelsen. Kulturrådet vill påpeka att utredningens uppgift att det statliga kulturstödet når endast ett trettiotal svenska kommuner, inte stämmer med de verkliga förhållandena. Det statliga stödet går i princip inte till kommuner, utan stödjer dels nationella institutioner med rikstäckande uppdrag, dels regionala institutioner med länstäckande uppdrag. Ett undantag är inköpsstödet till folk- och skolbibliotek som å andra sidan når i det närmaste samtliga kommuner i landet. 5:6:2 Kulturverksamheten i studieförbund och folkhögskolor Kulturrådet finner det positivt, men inte överraskande, att musiken ytterligare stärkt sin ställning inom studieförbundens verksamhet, framför allt bland de yngsta deltagarna. Musiken är en viktig stilmarkör och identitetsskapare i de ungas liv. Via musikcirklarna har studieförbunden en möjlighet att göra sig angelägna även för den unga generationen. Mycket tyder, enligt vad Kulturrådet erfar, på att cirkelstödets utformning tenderar att missgynna ämnen som kräver praktisk aktivitet och/eller små grupper, och på motsvarande sätt främja det skollika (större grupper och klassrumsundervisning). Det ger mindre utrymme för konstnärlig och ungdomsriktad verksamhet. Kulturrådet beklagar en sådan utveckling då den dels kan komma att hämma utvecklingen på kulturfältet, dels formalisera folkbildningens arbetssätt så att det kommer att allt mindre skilja sig från det formella utbildningssystemet. Kulturrådet instämmer i att mycket talar för att folkbildningen är en betydelsefull arbetsgivare för de professionella kulturutövarna. Folkhögskolor och studieförbund har en viss betydelse som arrangörer och de erbjuder också arbetstillfällen inom undervisning. Den statistik som finns för området tycks dock i liten utsträckning ge underlag för en analys av vilken betydelse folkbildningen har för de professionella utövarna. Det skulle för framtiden vara intressant att få fram underlag för en fördjupad granskning av frågan, gärna med separata redovisningar av folkhögskola respektive studieförbund. Kulturrådet konstaterar med tillfredsställelse att samverkan mellan folkbildning och kulturinstitutioner ökat. Den redan aktiva samverkan med t.ex. folkbibliotek och museer kring kulturprogram och cirklar skulle emellertid kunna fördjupas ytterligare. Här finns potential

4 4 för en långsiktig utveckling som borde kunna bidra till bättre måluppfyllelse för båda parter. Kulturrådet har också noterat folkhögskolornas ökade engagemang för estetiska/kulturella ämnen. Här finns en lång tradition och många professionellt verksamma kulturskapare har redan idag folkhögskolestudier bakom sig. Kulturrådet vill framhålla folkhögskolans stora betydelse både som alternativ/komplementär studieväg, som förberedelse för högre studier och för vissa yrken (dramapedagog, kantor, teckentolk) som i stort sett enda utbildningsmöjlighet. Kulturrådet vill understryka att folkhögskolan därför måste sägas utgöra ett centralt konstpolitiskt fält och en viktig del av den kulturella infrastrukturen Kulturvanor Kulturrådet instämmer i utredningens uppfattning att folkbildningens uppgift att bredda kulturintresset i samhället och vidga deltagandet i kulturlivet, förutsätter en särskild uppmärksamhet på de grupper som inte på ett naturligt eller självklart sätt ägnar sig åt eget konstnärligt skapande eller tar del av kulturutbudet. Det är obestridligt att studieförbund och folkhögskolor genom sin verksamhet når många deltagare, men det tycks svårt att får svar på vilka de är och vad som gör att de söker sig just till folkbildningen. Kulturrådet noterar att utredningen inte säger särskilt mycket om hur folkbildningens aktörer arbetar eller skulle kunna arbeta med de grupper som inte redan uttryckt ett intresse för konst och kultur. Utredningens uppgifter om att studieförbunden i allt högre utsträckning rekryterar cirkeldeltagare via interna och informella kanaler kan ses som ett tecken på att kontaktytan mot den breda allmänheten blivit mindre. Deltagaravgifterna blir samtidigt allt högre, och det ökar knappast utsikterna att locka cirkeldeltagare från eftersatta grupper. Skillnaderna i deltagande mellan olika grupper är emellertid stora, liksom skillnaderna mellan olika verksamhetsformer. Kulturinstitutionernas publik har i allmänhet en lägre andel lågutbildade och män än samhället som helhet och det finns i utredningen uppgifter som tyder på att folkbildningen inte är så annorlunda. Det ligger en stor utmaning i att ta reda på huruvida folkbildningen präglas av samma generella kulturvanemönster som institutionerna Det lokala perspektivet Kulturrådet kan konstatera att utredningen visar på en kraftig ökning för kulturprogrammen. Detta är positivt. Rådet vill också påpeka att även om det står helt klart att studieförbunden spelar en viktig roll för det lokala kulturlivet är de inte helt ensamma om detta. Studieförbunden arbetar enligt egen uppgift i nära samverkan med bl a kulturföreningar

5 5 och kommunala förvaltningar. Utredningens oro för vad som ska hända när utbudet av kulturcirklar minskar tycks obefogad, och de lokala aktörernas förmåga att fylla ett eventuellt tomrum är, som Kulturrådet ser det, mer avhängig ekonomiska resurser än vissa bestämda organisationsstrukturer. Kulturrådet ställer sig också undrande inför vilket underlag som stödjer påståendet att de som deltar i studieförbundens skapande och/eller kulturella verksamhet sannolikt står utanför kulturföreningarna. En fylligare redogörelse, alternativt en kartläggning av de reella förhållandena skulle vara värdefullt för framtiden. Kulturrådet instämmer självklart i att en ökad samverkan med andra aktörer skulle ge positiva effekter på flera nivåer och stärka folkbildningsfältet som sådant Folkbildningen och amatörkulturen Enligt utredningen har studieförbunden inget ansvar för amatörkulturens utveckling. Kulturrådet finner detta påstående anmärkningsvärt då en betydande del av den amatörkulturella verksamheten äger rum inom folkbildningens ram. Enligt utredningen finns dessutom för mycket amatörkulturellt föreningsliv för att studieförbunden ska kunna ta hand om det. I stället förordar utredningen ett tydligare ansvar för amatörkulturfrågorna på nationellt plan och, i enlighet med tidigare framställningar från Amatörkulturens samrådsgrupp (Ax), ett särskilt statligt stöd till amatörkulturens organisationer. Kulturrådet instämmer i att ett klargörande av det statliga ansvaret vore önskvärt. Kulturrådet vill samtidigt framhålla att studieförbunden även framgent måste ta ett stort ansvar för utvecklingen av den verksamhet de själva bedriver. Kulturrådet delar utredningens uppfattning att ansvaret för den lokala verksamheten i huvudsak ankommer på kommunerna. Trots att studieförbundens uppdrag är av lokal karaktär får de, jämfört med vad som gäller för andra kulturområden, en större andel av sin finansiering från staten. Utredningens konstaterande att kommunernas stöd på senare år minskat är illavarslande och staten bör generellt sett vara vaksam på balansen mellan statlig, regional och kommunal finansiering av kulturell verksamhet Motiv och uppföljning Kulturrådet instämmer i den stora betydelsen av ett fritt bildningsarbete, men vill understryka att ett sådant inte är exklusivt kopplat till just folkhögskolor och studieförbund. Bland dem som bidrar till att bära upp de viktiga värdena i en demokratisk bildning finns

6 6 också rader av fria kulturföreningar, kommunala och regionala kulturinstitutioner och många andra. Utredningen hävdar med kraft betydelsen av en fri folkbildning. Kulturrådet menar att konst och kultur kan göra anspråk på samma självständigt obundna ställning. Det betyder emellertid inte att kulturinstitutionerna kan räkna med ett helt oreglerat ekonomiskt stöd. Alla aktörer som uppbär offentligt stöd för sin verksamhet bör kunna svara mot krav på motprestation och uppföljning. Det vore märkligt att hävda att just studieförbund och folkhögskolor skall undantas från en rimlig grad av mål- och resultatstyrning. Kulturrådet menar dessutom att dagens finansieringsmodell med statligt stöd fördelat genom Folkbildningsrådet kan motverka flexibilitet och öppenhet i systemet och därigenom försvåra etableringen av nya folkhögskolor och studieförbund. Detta kan också komma att skapa legitimitetsproblem, inte bara för Folkbildningsrådet utan för fältet som helhet. För att motverka en sådan utveckling bör möjligen en annan form för fördelning övervägas. Vidare skulle, enligt Kulturrådet, en tydligare målstyrning kunna bidra till kvalitetssäkring genom att skapa reella förutsättningar för den uppföljning och utvärdering som utredningen efterlyser. En sådan målstyrning skulle med automatik visa i vilken grad motiven för stöd till folkbildningen har fortsatt relevans, i ljuset av de motiv för samhällets stöd som riksdagen tidigare ställt sig bakom Reflektioner från en utvärdering Kulturrådet delar utredningens uppfattning att det är viktigt att löpande överblicka forskningsläget, bedöma behoven och eventuellt initiera nya forskningsprojekt. Utredningen har haft en unik chans att kasta nytt forskarljus över centrala folkbildningsfrågor, och pekar tydligt vidare på flera centrala områden som behöver ytterligare belysning. Folkbildningens roll för kulturlivet är ett av dessa och folkhögskolor respektive studieförbund skulle vara värda närmare studium ur medborgarperspektiv Folkbildningen och statsbidragens syften sammanfattande bedömning Kulturrådets uppfattning är att de verksamheter som bedrivs i regi av studieförbund och folkhögskolor utgör en viktig del av kulturlivets infrastruktur. Folkbildningens aktörer spelar en central roll för medborgarens möjlighet att både uppleva, delta i och själv skapa kultur. Denna roll gör det särskilt viktigt för statsmakterna att med ökad uppmärksamhet följa utvecklingen och granska utfallet av gjorda insatser.

7 7 I detta ärende har generaldirektör Kristina Rennerstedt beslutat. Johanna Berg, handläggare vid avdelningen för konst, museer och utställningar, har varit föredragande. I den slutliga handläggningen har också avdelningschef Annica Dahl, avdelningen för utvecklingsstöd och analys, deltagit. Kristina Rennerstedt Johanna Berg