Vedskalbaggar i 20 lövskogsområden i Hallands län

Transkript

1 INFORMATION FRÅN LÄNSSTYRELSEN HALLAND Vedskalbaggar i 20 lövskogsområden i Hallands län Nicklas Jansson

2 Omslagets framsida: Ädelguldbagge Gnorimus nobilis, rödlistad som sårbar (VU), påträffades på eklokalerna Rossared och Åkraberg i norra länsdelen i samband med fällinventeringen. Bilden visar arten på en tredje lokal: Sperlingsholm utanför Halmstad i Omslagets baksida: Författaren Nicklas Jansson sträcker sig efter en fallfälla i ihålig senvuen ek i Särö Västerskog år För rapportens innehåll och framförda åsikter svarar författaren. Örjan Fritz, Länsstyrelsen Halland, har under sommaren 2004 redigerat denna rapport och tagit fram kartan på s. 9. Samtliga bilder i rapporten är tagna av Örjan Fritz.

3 Innehåll Hallands län 1 SAMMANFATTNING INLEDNING RÖDLISTADE ARTER Hotkategoridefinitioner för år 2000 rödlista Rödlistepoäng TRÄDSLAGEN Ek Bok Björk Klibbal IHÅLIGHETER I TRÄD METODIK METODIKBESKRIVNING INVENTERADE OMRÅDEN RESULTAT OCH DISKUSSION EKDOMINERADE OMRÅDEN Rossared, Börsås - Kungsbacka kommun Hördalen Kungsbacka kommun Biskopstorp, Kalvaberg Halmstad kommun Särö Västerskog Kungsbacka kommun Åkraberg Varbergs kommun Tjolöholm, Storöskog Kungsbacka kommun Stövlaberget Halmstad kommun Gässlösa Varbergs kommun Skötselönskemål för ekdominerade marker BOKDOMINERADE OMRÅDEN Myskebackarna Falkenberg kommun Blåalt Laholms kommun Frodeparken Falkenberg kommun Råmebo Halmstad kommun Mårås Hylte kommun Skubbhult Hylte kommun Almeberget Halmstad kommun Getabäcken Halmstad kommun Skrockeberg Halmstad kommun Svarta klippan Halmstad kommun TRIVIALLÖVDOMINERADE OMRÅDEN Tönnersa - Halmstad kommun Långanskogen Varbergs kommun TACK LITTERATUR Bilaga 1: De funna rödlistade arterna. Bilaga 2: Total artlista från inventeringen i Hallands län Bilaga 3: Diagram där antal rödlistade arter från de inventerade ekområdena jämförs med 60 ekområden i Östergötland och Örebro län Bilaga 4: Beskrivning av ett urval intressanta och rödlistade arter som hittades vid inventeringen av lövskogar i Hallands län

4 1 Sammanfattning Vedskalbaggar i lövskog Denna inventering har syftat till att förbättra kunskapen om naturvärdena i Hallands lövskogsområden ur entomologisk synvinkel. En kunskap som kan ligga till grund för hänsyn i samband med skydd och skötselarbetet i länet. Inventeringen har omfattat 20 lövskogsområden av olika karaktär. De är dock samtliga mycket värdefulla skogsobjekt med många rödlistade epifyter. Uppdelat på trädslagen var 10 områden bokdominerade, 8 områden ekdominerade och 2 områden innehöll blandat triviallöv som i huvudsak bestod av björk, al, asp och vide. Särskild uppmärksamhet har riktats mot förekomsten av rödlistade arter och speciellt de vedlevande skalbaggsarterna. Inventeringen genomfördes enbart med fällor. Totalt insamlades och artbestämdes 687 arter, där alla är skalbaggar förutom 2 getingar, 5 myror, 2 fjärilar, 1 vätsugare, 1 vårtbitare och 4 klokrypare. Totalt är 75 av de funna skalbaggsarterna upptagna i den nationella rödlistan. Av dessa fångades 44 arter kring ekarna, 48 arter kring bokarna och 19 kring triviallöven. Av skalbaggarna var det 13 arter som tidigare ej var funna i landskapet Halland, varav en art även var ny för Sverige, nämligen kortvingen Deiogya forticornis. Bland ekområdena var Åkraberg det artrikaste och hyste flest rödlistade arter (18 skalbaggar och 1 klokrypare) och bland bokområdena var det Getabäcken som var artrikast och hyste flest rödlistade arter (25 skalbaggar och 1 fjäril). Jämförs resultatet med 60 andra inventerade ekområden i Östergötland och Örebro län hamnar Åkraberg på plats 22. Vid en jämförelse mellan alla 15 bokområden som nu är undersökta i Halland så hamnar Getabäcken som näst starkaste där bara Holkåsen ligger högre. Långanskogen var den artrikaste och hade flest rödlistade arter av de bägge undersökta lokalerna med triviallöv. Området ligger vid en jämförelse med 16 liknande områden i Örebro och Östergötlands län stra över medel. (Anthrenochernes stellae). De är alla mycket ovanliga och den först nämnda finns i hotkagorin akut hotad (EN) och övriga i kategorin Sårbar (VU). Dessa arter har noterats på färre än 10 av 80 inventerade högklassiga ädellövträdsområden i Örebro och Östergötlands län. De ovanligaste arterna från de undersökta bokområdena är röd ögonknäppare (Denticollis rubens), fyrfläckad vedsvampbagge (Mycetophagus 4-guttatus), rombjätteknäppare (Stenagostus rombeus), rödvingebaggen Platycis cosnardi. De är alla mycket ovanliga och de två först nämnda återfinns i hotkagorin akut hotad (EN) och övriga i kategorin Sårbar (VU). Från triviallövområdena var de finaste fynden gråbaggen Rhizophagus brancsiki och kortvingen Thamiaraea hospita som bägge återfinns i hotkategorin sårbar (VU). Undersökningens viktigaste resultat 1. Hallands ekområden hyser sammantaget en stor andel av de inhemska ekberoende skalbaggsarterna och ett område kan till och med mäta sig med många av de i Östsverige ansedda artrika ekområdena. 2. Hallands bokområden hyser de flesta till bok knutna skalbaggsarterna och ett par områden håller mycket hög nationell klass. 3. Även Hallands triviallövområden håller så hög entomologisk klass att de är väl värda att arbeta med i bevarande-arbetet i länet bara av den anledningen. 4. Sammantaget har inventeringarna satt Halland på den entomologiska kartan som ett län värt att besöka för skalbaggsintresserade. De ovanligaste arterna i inventeringen från ekområdena är fyrfläckig vedsvampbagge (Mycetophagus 4-guttatus), trubbtandad lövknäppare (Athous mutilatus), sefläckig blombock (Anoplodera seguttata), ekmulmbagge (Pentaphyllus testaceus), gulbandad brunbagge (Orchesia fasciata) och hålträdsklokrypare 2

5 2 Inledning Hallands län Vedlevande insekter har höga krav på sin utvecklingsmiljö och är utomordentliga indikatorer på skyddsvärda skogsmiljöer. Idag sker stora förändringar hos denna fauna med resultatet att den generellt utarmas i de flesta områden. Skalbaggarna är en bra värdemätare på ett områdes naturkvalitéer. Detta gäller framförallt i skogsmiljöer, trädbevuna hagmarker och parkmiljöer där det finns gamla grova träd och mycket död ved. Vedskalbaggsarterna är många (ca 1000 arter) och är knutna till många olika mikrohabitat. En del vill ha solig och torr miljö, medan andra vill ha skuggig och fuktig. Gemensamt för dem alla är dock att de lever av något substrat som kommer från trädens ved, bark eller de svampar som lever av dessa substrat. Då dagens skogar lider brist på dessa substrat har det lett till att fler och fler av arterna blivit hotade och tagits upp på rödlistan (se nedan). I vanliga fall hittas ej några eller mycket få rödlistade i brukade skogar. Dagens hänsynsregler har dock börjat ge en del av de hotade arterna ett livsrum. De naturliga störningsfaktorerna var förr bl.a. bränder, stormar, översvämningar (t.e. bäverdämningar), insekts- och svampangrepp. Idag bekämpar människan dessa faktorer och effekterna av dessa mycket effektivt och har ersatt med en ensam förhärskande: skogsbruket. Den största skillnaden mellan denna nya störning och de gamla är att det blir mycket få döda träd och mycket lite död ved kvar i skogen. Då dessa träd står på menyn för huvuddelen av skogens arter är det inte så konstigt att den biologiska mångfalden i skogen håller på att kraftigt reduceras. Det är olika när ett träd blivit värdefullt sett ur vedinsekters perspektiv. Trädet har dock oftast uppnått en ansenlig ålder (olika för olika trädslag år (asp-ek)), en del grenar börjat dö, trädets inre har börjat att rötas av någon trädsvamp och stamhåligheter (t.e. hackspetthål) har börjat att utvecklas. Eller så har trädet dött och befinner sig i något nedbrytningsstadie, antingen stående eller liggande. Alla dessa ålderskrämpor och stadier är mycket viktiga för vedinsektsfaunan och ofta är det de ovanligaste och mest hotade (arter som är upptagna på den nationella rödlistan) arterna som kräver träd som nått dessa stadier, speciellt de sista. Den här undersökningen har haft som målsättning att ta reda på hur höga entomologiska värden med avseende på vedlevande skalbaggar som de utvalda 20 områden med ek, bok och triviallöv har. 2.1 Rödlistade arter Artdatabanken är en för Naturvårdsverket och Sveriges Lantbruksuniversitet gemensam enhet. I Artdatabankens uppgifter ingår bl.a. att bedöma arters utdöenderisk och upprätta listor över rödlistade arter i Sverige, sk. rödlistor publicerade Artdatabanken alla rödlistade evertebrater (ryggradslösa djur) i Sverige (Ehnström m.fl., 1993). Denna skrift kallas allmänt för rödlistan. År 2000 reviderades rödlistan. Revideringen är annorlunda än 1993 års upplaga genom att nya kriterier och kategorier för rödlistning har använts. Nu följer man det system som Internationella Naturvårdsunionen, IUCN, har presenterat för global rödlistning. Rödlistans klassificering av hot mot enskilda arter speglar utdöenderisken. Rödlistan är en nationell lista som speglar hotet utslaget på hela landet. Vid bedömningen tas ingen hänsyn till bevarande eller åtgärdsprioritet. Däremot utgör listan ett viktigt underlag, tillsammans med andra faktorer och överväganden, för sådana prioriteringar. I Sverige tar Artdatabanken tillsammans med Fauna- och Floravårdskommitéerna fram ett förslag till rödlista och Naturvårdsverket fastställer därefter detta som Sveriges officiella rödlista. Dessa varningssignaler, i form av kriterier baserade på A-E, tas som utgångspunkt för rödlistningsbedömningen. Varje kriterium har olika numeriska tröskelvärden för de olika kategorierna (CR-VU) och dessa värden är satta så att de så långt som är möjligt inbördes skall motsvara lika hög försvinnanderisk. Du kan läsa mera om detta i ArtDatabankens publikation Hur rödlistas arter (Gärdenfors, 2000). Undersökningar av insekter knuten till bok har tidigare gjorts i Halland (bl.a. Andersson, 2001 och Gustavsson, 2000). 3

6 2.1.1 Hotkategoridefinitioner för år 2000 rödlista Vedskalbaggar i lövskog Rödlistekategori Innebörd EX Utdöd En art är Utdöd när det är ställt utom rimligt tvivel att den sista individen dött. RE Försvunnen En art är Försvunnen när det är ställt utom rimligt tvivel att den sista individen som är potentiellt kapabel till reproduktion inom landet har dött eller förvunnit från landet. CR Akut hotad En art tillhör kategorin Akut hotad när den löper en etremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid. EN Starkt hotad En art tillhör kategorin Starkt hotad om den inte uppfyller någon av kriterierna för akut hotad men ändå löper mycket stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en nära framtid. VU Sårbar En art tillhör kategorin Sårbar om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad eller Starkt hotad, men löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd i ett medellångt tidsperspektiv. NT Missgynnad En art tillhör kategorin Missgynnad om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad, Starkt hotad eller Sårbar, men är nära att uppfylla kriterierna för sårbar. DD Kunskapsbrist Till denna kategori förs arter som vars utbredning och/eller populations status man inte har tillräckliga kunskaper för att göra sig en direkt eller indirekt bedömning av utdöenderisken. Enligt tillämpningsreglerna bör det dock finnas misstankar om att arten kan vara hotad eller t.o.m. försvun nen. Kriterier För kategorierna Akut hotad, Starkt hotad och Sårbar görs bedömningen av arternas status utifrån en uppsättning av fem kriterier, kallade A-E. Kriterierna bygger på att det finns olika slags varningssignaler för att en population riskerar att dö ut: A B C D E Populationen minskar kraftigt. Populationen har ett litet utbredningsområde och minskar. Är fragmenterad eller fluktuerar etremt. Populationen är liten och minskar. Populationen är mycket liten. Populationens utdöenderisk visas genom kvantitativ analys vara påtaglig Rödlistepoäng För att få en mer rättvisande bedömning än bara antalet rödlistade arter från ett undersökt område kan man i vissa situationer ge hotkategorierna ett visst poängvärde som särskiljer de olika kategorierna. Östgöta-modellen som tagits fram på Länsstyrelsen i Östergötlands miljövårdsenhet gav följande poäng enligt nya rödlistan: CR/EN= 5p, VU= 3p, NT= 1p och de som var med på gamla rödlistan men ramlat ur PT (previous threatened)= 0,5 p. 2.2 Trädslagen Tidigare studier av vedlevande skalbaggar har visat att ek är ett trädslag som ofta är artrikt. Ekar utvecklas långsamt till biologiskt mogna träd och det är oftast inte förrän vid 200 års ålder som de börjar bli riktigt artrika, då rötsvamparna börjat bearbeta delar av trädets ved. I ett landskap med brist på rekryteringsträd kan stora åldersglapp uppstå. En betydande del av de på ek levande hålträdsarterna kan även utnyttja andra trädslag som bildar håligheter. Därför kan andra ädellövträd och triviallövträd vara ett viktigt komplement i ett naturvårdssammanhang. 4

7 Hallands län Fördelen med de flera av dessa trädslag är att de väer fortare och tidigare får rötor och bildar stamhåligheter, vilket kan utnyttjas i en långsiktig planering. Observera att dessa rötor inte är dödliga för träd som i övrigt har sina behov uppfyllda i form av ljus, vatten och näring. Ett träd kan leva med ett håligt och rötat inre i åtskilliga decennier och i många fall sekel Ek Eken är vårt artrikaste trädslag. Enbart bland vedskalbaggarna har man uppskattat att drygt 500 arter kan utvecklas i ek (se Fig. 1). Detta kan bero på att eken blir mycket gammal och kan leva mycket länge sedan det angripits av röta. Ekens hårda, rötbeständiga ved och djupgående rotsystem är förklaringen till att den är långlivad. Detta gör att ekar ofta blir grövre än de flesta andra trädslag vilket i sig leder till att fler skalbaggsindivider kan utvecklas i ett och samma träd. Detta beror bl.a. på stora gamla träd ofta erbjuder ett större utbud av olika livsmiljöer (mikrohabitat). Ett av de viktigare substraten är de olika typer av rötor i stamhåligheter. Röttyperna ger upphov till speciella former av mulm (trämjöl med diverse andra olika beståndsdelar så som svamphyfer, fågelborester, löv och insektsfragment. Beskrivs längre fram i rapporten). Ekens vanligaste mulmtyper är rödbruna och finkorniga. Oftast är den ganska torr, men kan vara fuktig om det regnar in i håligheten. Några vanliga svampar som rötar gamla ekars ved är svavelticka (Laetiporus sulphureus), otungesvamp (Fistulina hepatica) och ekticka (Phellinus robustus) Bok Boken är ett av trädslagen som kommer närmast efter eken i artrikedom (ca 380 arter) och har en del gemensamma arter. Det rör sig då framförallt om arter som utvecklas i sena nedbrytningstadier av död ved och en del hålträdsarter. Det är ganska få gemensamma svampar som står för nedbrytningen av ved på levande träd eller högstubbar av ek och bok. Bokar som vät upp tätt i skogsbestånd är ofta högresta med upphissad krona. Dessa träd avslutar ofta sina liv ganska hastigt genom ett rötangrepp av t.e. fnösketickan (Fomes fomentarius) och går av och bildar en högstubbe. Dessa bokhögstubbar med sina fruktkroppar av olika svampar är ett av de viktigaste substraten för den unika bokfaunan. Livslängden för de övriga ädellövträden är oftast kortare än för eken och detta gäller även för boken. De är heller inte lika ofta brunrötade som eken utan det är vitrötan som är vanligast. Boken har, om den bildar håligheter, oftast antingen en ljus lätt ofta torr mulm eller en mörk ganska fuktig svart snusliknande mulmtyp Björk Björken har inget långt liv i jämförelse med många ädellövträd. Runt 100 år tar det ofta slut. Enligt Palm (1959) har ca 390 skalbaggsarter konstaterats leva på björk. Björken har en del gemensamma arter med boken. Detta beror på att de rötas av ungefär samma svamparter och därmed får liknande rötved. Bland de vanligaste tickarterna på björk är fnösketicka (Fomes fomentarius) och björkticka (Piptoporus betulinus). Björken blir sällan ihålig utan blir som boken ofta rötad, bryts av och bildar en högstubbe. Både fruktkropparna och den rötade ved som antal vedlevande skalbaggsarter ek bok alm lönn lind ask björk asp al sälg hassel rönn tall gran ädellövträd triviallövträd barrträd Figur 1. Antal vedlevande skalbaggsarter per trädslag. Enligt Palm (1959) m.fl. 5

8 svamparna bildar är viktiga substrat för björkens skalbaggar Klibbal Klibbalen lever inte heller speciellt länge. Dock kan den om den får väa upp och stå solitärt bli grov och ibland bilda håligheter med mulm. Veden kan ibland likna ekens och en del gemensamma arter finns. Altickan (Inonotus radiatus) är en av de vanligare vedsvamparna. Totalt ska ca 270 arter kunna leva på alens ved och bark (Palm, 1959). 2.3 Ihåligheter i träd Stamihåligheter i träd är den viktigaste företeelsen för många hotade vedinsekter. Framför allt bildas stamihåligheter i gamla grova ädellövträd. Håligheter uppkommer av en eller flera anledningar, förloppet startar ofta med någon typ av fysisk påverkan som försvagar trädet: vindbrott, beskuggning, dränkning, beskärning, uttorkning, frysskada, brand eller barkflängning orsakat av stora djur eller människa. Det kan leda till att en försvagning på en gren eller en stam uppstår så att ett angrepp på det försvagade området kan starta av insekter, svampar och bakterier på det försvagade området. Med tiden brukar kärnveden i stödjevävnaden i trädets mitt rötas, veden förbrukas av andra organismer och stammen bli ihålig. Det kan för en eks del börja runt 200-årsdagen och för övriga ädellövträd runt 100 års ålder. Denna process kan dock starta tidigare om ett träd skadas eller grova grenar sågas av. Men träden väer vidare eftersom de levande delarna endast finns i den yttre manteln av celler mellan kärnved och bark. Spillkråkan och andra hackspettar finner röthålen och fördjupar dem till bohål. Dessa blir i regel lediga efter ett år. Då kan någon av markernas många hålbyggare flytta in t.e.. staren, kajan och senare kattugglan. I trädens ihåligheter kan fladdermöss finna sommarvisten och skydd för sina ungar. Ekorre och mård bor också gärna i gamla hålträd. Bisvärmar kan slå sig ned i ihåliga träd och har man tur kan man få se vildbin (Apis mellifera) sila som en fin rök ur något hål eller höra den stora bålgetingens (Vespa crabro) brummande. Ekar och andra ädellövträd kan under några decennier upp till flera hundra år ge livsutrymme åt helt Vedskalbaggar i lövskog 6 olika typer av djursamhällen. Detta beror på att arterna är specialiserade på olika mikrohabitat, så som t.e.: döda grenar, bark av olika tjocklek, torr eller svampangripen ved och håligheter med mulm. Mulm kallas den till konsistensen snus- till mjöl- eller kompostliknande företeelse som ansamlas i botten av håligheten. Mulmen består av fragmenterad rötangripen ved blandat med rester av insekter och deras spillning, svamp, löv och djurbon. I stora innanrötade träd kan denna mulms volym uppgå till flera hundra liter. I mulmen utvecklas och lever en mängd olika insekter, främst skalbaggar men även en del flugor och vedmyggor samt några arter klokrypare eller sk. Pseudoskorpioner. När träden dör upphör inte deras biologiska funktion. Under flera sekler framöver tjänstgör rötter, stam och grenar som livsrum för djursamhällen som byter av varandra tills nedbrytningen av ved och bark är fullbordad. Vissa arter utnyttjar trädet under några få år medan andra lever i många sekler på samma träd. Det är viktigt att ha en långsiktig planering för ett trädbestånd så att man har många träd i alla olika åldersklasser för att undvika stora åldersglapp med följande brist på livsmiljöer. 3 Metodik 3.1 Metodbeskrivning Då de flesta skalbaggsarter kan flyga fångas de lättast med en typ av fällor som kallas fönsterfällor eller barriärfällor. Den använda modellen består av en genomskinlig plastskiva (60 35 cm) som det hänger en vanna under (figur 3a). Vannan utgörs av en limpform av aluminium. Vannan är fylld med en konserverande vätska som är en blandning av glykol och vatten samt lite diskmedel, för att eliminera ytspänningen, och lite T-sprit för att vätskan ska smaka illa för större djur och människor. Fönsterfällorna fångar insekter från två håll, genom att dessa flyger på plastskivan och faller ner i vannan. I den typ av miljöer som de undersökta, med grova ihåliga lövträd, har det visat sig att flera arter är väldigt tröga och inte flyger omkring så mycket. Dessa arter utvecklas ofta inne i ihåligheterna och då denna miljö är ganska stabil och innehar lämpligt substrat i ibland upp till 100 år finns det inte så stor anledning för honorna att leta efter nya äggläggningsplatser.

9 Hallands län Figur 3. De tre använda fälltyperna a: fönsterfälla. b: fallfälla i ihåligt träd. c: tickfälla. Fällorna i denna undersökning satt utplacerade från början av maj till början av september. För att fånga dessa arter måste man använda sig av en typ av fällor inuti håligheterna och fångar de djur som kryper omkring på mulmytan. Dessa fällor, som kallas fallfällor, utgörs av små plastburkar halvfyllda med den ovan beskrivna vätskan. Dessa placeras med mynningen i nivå med mulmytan. En tredje typ av fälla har använts för att fånga in de arter som mestadels rör sig kring svamparnas fruktkroppar. Dessa har utgjorts av engångs aluminium matlådor och kallas tickfällor. De häftades dit under fruktkroppen och fylldes med den ovan beskrivna vätskan. Då de olika arterna oftast bara är fullbildade och aktiva några veckor vardera under säsongen så måste fällorna hänga/sitta ute från tidig vår till i sen höst för att man skall kunna fånga in så stor del som möjligt av artstocken i ett område. Vid studier under en säsong av fönsterfällornas fångsteffektivitet (Jansson & Antonsson, 1995) tyder resultat på att man med 6-10 fönsterfällor (den genomskinliga plastskivan 4030 cm) fångar in 50-70% av (dock ej många av de tröga hållevande arterna) arterna i ett område som är 2-4 ha stort. 3.2 Inventerade områden I denna inventering har totalt 20 områden inventerats på sina vedlevande skalbaggar under åren (Fig. 5). Mellan 8 och 11 fällor per område har använts under inventeringen (Fig. 4). Den genomfördes med enbart fällor d.v.s. ingen manuella insamlingar. Fällorna satt uppe från maj till september och tömdes oftast 4ggr under säsongen. 7 4 Resultat och diskussion Totalt artbestämdes 687 arter där alla är skalbaggar förutom 2 getingar, 5 myror, 2 fjärilar, 1 vätsugare, 1 vårtbitare och 4 klokrypare (Bilaga 1). Totalt är 75 av de funna skalbaggsarterna upptagna i den nationella rödlistan (Gärdenfors, 2000). Av dessa fångades 44 arter kring ekarna, 48 arter kring bokarna och 19 kring triviallöven. Av skalbaggarna var det 13 som tidigare ej var funna i landskapet Halland (Tabell 1), varav en art även var ny för Sverige, nämligen kortvingen Deiogya forticornis. 4.1 Ekdominerade områden Totalt artbestämdes 322 skalbaggsarter och 14 övriga småkryp ur det insamlade materialet (Bilaga 1). Av dessa är ca 170 st vedlevande arter och huvuddelen kommer från de undersökta ekarna i områdena. Totalt var det 44 rödlistade småkryp som är upptagna på den nationella rödlistan (Gärdenfors, 2000; Bilaga 2). De flesta av de 8 inventerade områdena var ganska likvärdiga med 9-14 rödlistade arter vardera. Det är bara Åkraberg med 20 och Gässlösa med 5 rödlistade arter som utmärker sig i var sin riktning (Tabell 2). Lägger man med arterna som låg med på förra rödlistan och ger arterna poäng efter hotkategori ger detta ett liknande resultat men då höjer sig även Särö Västerskog och Stövlaberget över mängden (Figur 6). Behåller man poängen och jämför resultatet med 60 andra inventerade ekområden i Östergötland och

10 Vedskalbaggar i lövskog Fönsterfällor Fallfällor Tickfällor bok ek björk asp klibbal sälg bok ek oel klibbal bok björk klibbal Rossared, Börsås 4 4 Hördalen 4 4 Biskoptorp, Kalvaberg 4 4 Särö Västerskog 5 4 Åkraberg Tjolöholm, Storeskog 4 5 Gässlösa 4 4 Stövlaberget 4 4 Myskebackarna Blåalt Frodeparken Råmebo Mårås Skubbhult Almeberget Getabäcken Skrockeberg Svarta klippan Tönnersa Långanskogen Figur 4. Fångstinsats vid skalbaggsinventering i 20 områden med gamla lövträd i Hallands län år (antal fällor/område). Örebro län hamnar Åkraberg på plats 22 (Bilaga 3). I figur 7 ser man att sambandet mellan antalet funna arter och antalet vedlevande arter per lokal är ganska starkt. Sambandet mellan de vedlevande och rödlistepoängen för de funna arterna på respektive lokal är dock inte lika starkt men tendensen finns (Figur 8). De ovanligaste arterna som hittades vid inventeringen av de 8 ekområdena är fyrfläckig vedsvampbagge (Mycetophagus 4-guttatus), trubbtandad lövknäppare (Athous mutilatus), sefläckig blombock (Anoplodera seguttata), ekmulmbagge (Pentaphyllus testaceus), gulbandad brunbagge (Orchesia fasciata) och hålträdsklokrypare (Anthrenochernes stellae). Den först nämnda återfinns i hotkagorin akut hotad (EN) och övriga i kategorin Sårbar (VU) på den nationella rödlistan. Dessa arter har hittats på färre än 10 av 80 inventerade högklassiga ädellövträdsområden i Örebro och Östergötlands län. Den gulbandade brunbaggen hittades inte alls i de andra länen. Ekens arter anses till största del vara solgynnade men det finns även en del arter som kräver ekved i skuggiga och/eller fuktiga lägen. Den sefläckiga blombocken är ett bevis på att det funnits lite mera slutna ekområden i trakterna kring Stövlaberget i Halmstad kommun. Hallands ekområden hyser sammantaget en stor andel av de inhemska ekberoende skalbaggsarterna och att ett område till och med kan mäta sig med många av de i Östsverige ansedda artrikare ekområdena. Några eempel på eklusiva arter som finns i de allra finaste ekområdena i landet och som verkar saknas i Halland är matt mjölbagge (Tenebrio opacus), mulmknäppare (Elater ferrugineus) och svart guldbagge (Gnorimus variabilis). Troligen beror avsaknaden av en del topparter på att gamla ekar varit en stor bristvara och att det saknas områden av större storlek som kontinuerligt hållit en stor mängd gammelträd och på så sätt erbjudit alla typer av substrat. Områdenas mycket höga naturvärden understryker behovet av att ha en genomtänkt och anpassad skötsel för att vårda trädbeståndet och för att bevara denna värdefulla fauna Rossared, Börsås Kungsbacka kommun En gammal ädellövskog av ek och bok på bergkulle intill sjön Stensjö. Ekarna har bedömts ha en ålder på år och de flesta är ihåliga (Niklasson, 2003). Inventeringsinsatsen koncentrerades till de gamla ihåliga ekarna som både är av hagmark- och skogstypen. Området är Natura 2000-område men ännu ej naturreservat. 8

11 Hallands län Särö Västerskog Rossared, Börsås Hördalen Tjolöholm, Storeskog Getabäcken Åkraberg Gässlösa Frodeparken Mårås Skrockeberg Långanskogen Myskebackarna Almeberget Stövlaberget Holkåsen Biskopstorp, Kalvaberg Knaggaredsbergen Tönnersa Skubbhult Trälhultet Svarta klippan Råmebo Blåalt Vallåsen Klinta Hallar Figur 5. Lokalisering av de 20 inventerade områdena i Hallands län samt ytterligare fem inventerade områden, nämnda i teten, under 1990-talet. Antalet skalbaggsarter som bestämdes var endast 40 (Bilaga 1). Detta beror på att tiden då fällorna var utplacerade bara utgjordes av eftersommaren Av dessa var 9 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Fina arter som läderbagge (Osmoderma eremita), ädelguldbagge (Gnorimus nobilis) och gulbent kamklobagge (Allecula morio) indikerar att om fällsäsongen hade börjat tidigare hade sannolikt fler rödlistade arter konstaterats. Jämförelsen med andra områden haltar därför lite och det skulle vara intressant att komplettera med fällor på försäsongen då området mycket väl skulle kunna vara Hallands artrikaste. De funna arterna med högst värde kräver alla en kontinuitet med gamla ekar med håligheter och mulm. Ädelguldbaggen behöver dess utom solbelysta platser med blommande buskar eller örter. Älggräs och olika umbellater som t.e. hundke, hör till artens favoriter. Andra strukturer som de funna arterna behöver är gångar efter trägnagare i död ved på 9 barkflängda stammar (Tillus elongatus), grov mjuk ekbark (Gastrallus immarginatus) rödmurken ved på ekstammar (Dorcatoma flavicornis), fågelbon i håligheter (Nemadus colonoides), liggande starkt rötad ved på marken (Hylis foveicollis) Hördalen Kungsbacka kommun En ekhagmark med mycket grova ekar belägen i kustnära dalgång. Många av ekarna är ihåliga och över 1m i diameter. De äldsta ekarna har daterats till ca 400 år (Niklasson, 2003). I området finns även en bergsbunden krattekskog som dock är av yngre datum. Fällinsatsen koncentrerades till de gamla grova ekarna. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 111 (Bilaga 1). Av dessa var 13 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 7 ekområdena som un-

12 Vedskalbaggar i lövskog Tabell 1. Arter nya för landskapet Halland funna under inventeringar av ek-, bok- och triviallövskogar Rossared, Börsås Hördalen Biskopstorp, Kalvaberg Särö, Västerskog Åkraberg Tjolöholm, Storeskog Myskebackarna Gässlösa Blåalt Frodeparken Tönnersa Råmebo Mårås Skubbhult Stövlaberget Långanskogen Almeberget Getabäcken Skrockeberg Svarta klippan Familj Artnamn Cat.nr Hk Spercheidae Cryptopleurum crenatum 638 Histeridae (Stumpbaggar) Plegaderus caesus NT Staphylinidae (Kortvingar) Lordithon speciosus 1630 Deiogya forticornis 1773 Atheta boletophila 1986 Placusa depressa 2128 Elateridae (Knäppare) Atous mutilatus VU Eucnemidae (Halvknäppare) Microrhagus lepidus NT Anobiidae (Trägnagare) Dorcatoma robusta Nitidulidae (Glansbaggar) Epuraea silacea 2773 Cisidae (Trädsvampbaggar) Cis dentatus 3228 Aderidae Euglenes oculatus NT Melandryidae (Brunbaggar) Phloiotrya rufipes 3470 NT Scolytidae (Barkborrar) Trypophloeus bispinulus 4517 Antal arter: dersökts i Halland så är det bara två områden som är svagare (Figur 6). Jämför man istället med 60 andra ekområden i Östergötland och Örebro län så hamnar Hördalen på den nedre tredjedelen (Bilaga 3). De intressantaste arterna som påvisades vid Hördalen i denna undersökning är trägnagaren Anytis rubens (VU) och blankknäpparen (Hypoganus inunctus, NT) samt den ovanliga öronstriten (Ledria aurita). Artuppsättningen är ganska svag och indikerar att det tidvis varit brist på många av de substrattyper som gamla ekar kan erbjuda. De typer som verkar ha haft god kontinuitet är rödmurken ved på ekstammar (Anytis rubens, Dorcatoma flavicornis, Mycetophagus piceus, Ampedus hjorti) och grov mjuk ekbark (Gastrallus immarginatus) Biskopstorp, Kalvaberg Halmstad kommun En östvänd i huvudsak ekbevuen brant sluttning, ställvis i form av rasbranter. Inblandning av bok, lind, tall och gran i trädskiktet. Eken är krattartad och lågvuen och mestadels av skogsekmodell. Många ekar är ihåliga. Ekarna har daterats till att vara runt 250 år gamla (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrera- des till de ihåliga ekarna. Området ingår i ett tilltänkt naturreservat och är även ett Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 92 (Bilaga 1). Av dessa var 11 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2. Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 7 ekområdena som undersökts i Halland så befinner sig området i mitten (Figur 6). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med 60 andra ekområden i Östergötland och Örebro län så hamnar Biskopstorp på den nedre tredjedelen (Bilaga 3). De intressantaste arterna som påvisades vid Biskopstorp var rombknäpparen (Stenagostus rombeus, VU), rödalad lundknäppare (Calambus bipustulatus, VU) och glansbaggen Ipida binotata (VU). Artuppsättningen skvallrar om en historisk brist på gamla ihåliga ekar med håligheter och mulm, då de mest krävande hålträdsarterna verkar saknas. De substrattyper med kontinuitet verkar vara på marken liggande grövre ved (Stenagostus rombeus), grova grenar med mycket mossa (Calambus bipustulatus), grova starkt rötade stammar i trädkronorna på ekar (Conopalpus testaceus, Phloiotrya rufipes) och rödmurken ved på ekstammar (Ampedus hjorti). 10

13 Hallands län Tabell 2. Rödlistade småkryp funna vid inventeringar i åtta områden med gamla ihåliga ekar i Halland Hk Hk Rossared, Börsås Hördalen Biskopstorp, Kalvaberg Särö Västerskog Åkraberg Tjolöholm Storeskog Stövlaberget Gässlösa Ordning Familj Artnamn Kat.nr Skalbaggar Histeridae (Stumpbaggar) Plegaderus caesus NT Catopidae (Åtelbaggar) Nemadus colonoides NT Staphylinidae (Kortvingar) Quedius microps Euplectus bescidicus Euplectus brunneus NT Hapalaraea vilis VU Hapalaraea pygmea NT Oypoda arborea NT Haploglossa gentilis 1781 NT Thamiaraea hospita VU Scirtidae (Mjukbaggar) Prionocyphon serraticornis NT Scarabaeidae (Bladhorningar) Osmoderma eremita VU Gnorimus nobilis VU Elateridae (Knäppare) Stenagostus rombeus VU Hypoganus inunctus NT Calambus bipustulatus VU Procraerus tibialis VU Ampedus hjorti NT Eucnemidae (Halvknäppare) Melasis buprestoides 2477 NT Xylophilus corticalis NT Hylis foveicollis NT Anobiidae (Trägnagare) Grynobius planus 2626 NT Gastrallus immarginatus NT Dorcatoma flavicornis NT Anytis rubens VU Trogositidae (Mörkbaggar) Grynocharis oblonga VU Cleridae (Brokbaggar) Tillus elongatus Cleridae (Brokbaggar) Opilo mollis VU Nitidulidae (Glansbaggar) Ipidia binotata VU Cryptarcha undata 2835 NT Glichrochilus 4-guttatus 2836 NT Monotomidae (Gråbaggar) Rhizophagus cribratus Cryptophagidae (Fuktbaggar) Cryptophagus pallidus NT Mycetophaidae (Vedsvampbaggar) Mycetophagus piceus NT Mycetophagus 4-guttatus EN Aderidae (Ögonbaggar) Euglenes oculatus NT Tenebrionidae (Svartbaggar) Pentaphyllis testaceus VU Uloma culinaris NT Allecula morio VU Prionychus ater Pseudocistela ceramboides Mycetochara aillaris NT Melandryidae (Brunbaggar) Orchesia fasciata VU Phloiotrya rufipes NT Conopalpus testaceus 3482 NT Cerambycidae (Långhorningar) Anoplodera seguttata VU Curculionidae (vivlar) Phloeophagus lignarius VU Scolytidae (Barkborrar) Dryocoetes villosus 4500 NT Hemiptera Ledra aurita (öronstrit) NT Steklar Vespidae (Sociala getingar) Vespa crabro 2 Palpkäkar Pseudoscorpionida (Klokrypare) Allochernes wideri 4 Anthrenochernes stellae 2 VU Antal arter på rödlistan 2000: Antal arter fr års rödlista som föll ifrån inför rödlistan 2000: Rödlistepoäng:

14 Vedskalbaggar i lövskog Figur 6. Jämförelse av antalet rödlistade arter och rödlistepoängen för de funna arterna i de 8 inventerade områden med gamla ihåliga ekar i Halland (CR/EN=5p, VU=3p och NT=1p, och PT (Previous Threatened) = 0,5p) Särö Västerskog Kungsbacka kommun Området utgörs av en kustnära skog dominerad av gamla grova ekar och tallar. Många av ekarna är ihåliga. Den äldsta daterade eken är ca 315 år. Fällinsatsen koncentrerades till de ihåliga ekarna. I området finns både hagmarksekar och skogsekar men en del av ekarna står bergbundet och är ej grova utan mer av krattyp. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 86 (Bilaga 1). Av dessa var 14 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Förhållandevis många av de röd- Figur 7. Jämförelse mellan antalet funna och antalet vedlevande arter i de 8 inventerade ekområdena i Halland

15 Hallands län Ihålig ek på Börsås, Rossared med förekomst av läderbagge (fotograferad på Hallands Väderö). 13

16 Vedskalbaggar i lövskog Figur 8. Jämförelse mellan antalet vedlevande arter och rödlistepoängen för de funna arterna vid inventering av 8 områden med ihåliga ekar i Halland listade arterna var placerade i högre kategori vilket gav höga poäng vid en jämförelse med de andra 7 ekområdena som undersökts i Halland. Det är bara Åkraberg som är starkare (Figur 6). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med 60 andra ekområden i Östergötland och Örebro län (Bilaga 3) så hamnar Särö i mitten, vilket är ett fint resultat för en lokal i västra Sverige. De intressantaste arterna som påvisades vid Särö var kortvingen Hapalaraea vilis (VU), smalknäppare (Procraerus tibialis, VU) och gulbent kamklobagge (Allecula morio, VU), vedviveln Phleophagus lignarius (VU) och hålträdsklokryparen (Anthrenochernes stellae, VU). Några krävande hålträdsarter indikerar att tillgången på vissa typer av hål-ekar varit ganska god (Procraerus tibialis, Allecula morio, Anthrenochernes stellae, Nemadus colonoides (den sist nämnda oftatst i håligheter med med fågelbon)). Andra substrattyper med god kontinuitet verkar vara rödmurken ved på ekstammar (Ampedus hjorti, Mycetophagus piceus, Dorcatoma flavicornis) och vattenfyllda stamhåligheter (Prionocyphon serraticornis) Åkraberg Varbergs kommun Ett hällmarksdominerat ekbevuet berg med rikare mark och mer högvuen äldre ekskog på nedkanterna (5,1 ha). Äldre bok finns också insprängt på berget. Området är betat och många av de äldre ihåliga ekarna är av hagmarkstyp och har daterats till att vara ca 300 år gamla (Niklasson, 2003). Längs vägen in mot reservatet står några ihåliga olar som alléträd. Fällinsatsen koncentrerades till de öppet stående hålekarna och två av olarna. Ingen av de undersökta ekarna var över 1 m i diameter. Området är både naturreservat och Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 141 (Bilaga 1). Av dessa var 20 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 7 ekområdena som undersökts i Halland så är det Åkraberg som är starkast (Figur 6). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med 60 andra ekområden i Östergötland och Örebro län så hamnar Åkraberg på plats 22 (Bilaga 3). Detta är mycket fint resultat för en lokal i västra Sverige. De intressantaste arterna som påvisades vid Åkraberg var fyrfläckad vedsvampbagge (Mycethophagus 4-guttatus, EN), ädelguldbagge (Gnorimus nobilis, VU), rödalad lundknäppare (Calambus bipustulatus, VU) och avlång flatbagge 14

17 Hallands län Uppsättning av fönsterfälla på brunrötad ek i naturreservatet Hördalen (Grynocharis oblonga, VU), och hålträdsklokryparen (Anthrenochernes stellae, VU). Några krävande håltädsarter indikerar att tillgången på vissa typer av hål-ekar varit ganska god (Gnorimus nobilis, Grynocharis oblonga, Plegaderus caesus, Anthrenochernes stellae, Nemadus colonoides (den sist nämnda i håligheter med fågelbon)). Några substrattyper med god kontinuitet verkar vara rödmurken ved på ekstammar (Dorcatoma flavicornis), grov mjuk ekbark (Gastrallus immarginatus) och grova grenar med mycket mossa (Calambus bipustulatus) Tjolöholm, Storeskog Kungsbacka kommun En halvö med i huvudsak ekskogsbevuna restberg. Förekomst av såväl ekhagmarker som krattekbevuna skogar. Området är betat och några av de äldsta ekarna har daterats till att vara ca 300 år gamla (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till de öppet stående hålekarna. Området är inte naturreservat men däremot Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 82 (Bilaga 1). Av dessa var 10 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 7 ekområdena som under- 15

18 Vedskalbaggar i lövskog Fönsterfälla vid flerhundraårig krattek i det oceaniskt präglade Särö Västerskog. sökts i Halland visar det sig vara det näst svagaste (Figur 6). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med 60 andra ekområden i Östergötland och Örebro län så hamnar Tjolöholm på nedre fjärdedelen (Bilaga 3). De intressantaste arterna som påvisades vid Tjolöholm var kortvingen Thamiarea hospita (VU), blankknäppre (Hypoganus inunctus, NT), gulbent kamklobagge (Allecula morio, VU) och ekgrenbrunbagge (Conopalpus testaceus, NT). Den märkligt svaga artuppsättningen indikerar att det funnits kontinuitets brott av vissa typer av substrat som hör gamla ekar till. Dit hör bl.a. olika typer av mulm och brunrötad ved. En krävande håltädsart (Allecula morio) indikerar att tillgången på vissa typer av hål-ekar dock varit ganska god. Några substrattyper som också verkar ha haft god kontinuitet är vattenfyllda grenhål (Prionocyphon serraticornis) och döda vitrötade grova grenar i ekkronor (Conopalpus testaceus) Stövlaberget Halmstad kommun Västvänd bergsbrant bevuen med ek med inslag av bok. Ekarna är senvuna och gamla. Flera är ihåliga. 16

19 Hallands län På planare mark nedanför branten väer yngre ek av lite grövre dimension. De flesta ekarna är av skogstyp. Fällinsatsen koncentrerades till hålekarna. Området är ett N-2000 område men ej reservat. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 108 (Bilaga 1). Av dessa var 13 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 7 ekområdena som undersökts i Halland tar Stövlaberget plats 3 (Figur 6). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med 60 andra ekområden i Östergötland och Örebro län så hamnar Stövlaberget stra nedan mitten (Bilaga 3). De intressantaste arterna som påvisades vid Stövlaberget var sefläckig blombock (Anoplodera seguttata, VU), kortvingen Hapalaraea vilis (VU), rötsvampbaggen Melasis buprestoides (NT), glansbaggen Ipida binotata (VU), gulbandad brunbagge (Orchesia fasciata, VU) och ekgrenbrunbagge (Conopalpus testaceus, NT). Området saknar krävande arter som indikerar hålträdskontiniuitet. Det är bara Prionychus ater som är en äkta hålträdsart. Några substrattyper med dock verkar ha haft god kontinuitet är död ekved på marken (Anoplodera seguttata, Orchesia fasciata (även andra trädslag), brunrötad ekved på stammar (Mycetophagus piceus, NT), nydöda ekgrenar (även andra trädslag) (Ipida binotata, Cryptarcha undata, Glichrochilus 4-guttatus) och döda vitrötade grova grenar i ekkronor (Conopalpus testaceus) Gässlösa Varbergs kommun Ekbevuna bergskullar med bokskog i sluttningar omfattande 21 ha. Äldre bok finns insprängt på berget. De äldsta ekarna är ca 250 år gamla (Niklasson, 2003) och är av skogstyp. Fällinsatsen koncentrerades till hålekarna. Området är både naturreservat och Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 80 (Bilaga 1). Av dessa var 5 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 7 ekområdena som undersökts i Halland så är området utan tvekan det svagaste (Figur 6). Jämför man med 60 andra ekområden i Östergötland och Örebro län så hamnar Gässlösa bland de 5 med lägst poängsumma (Bilaga 3). De intressantaste arterna som påvisades vid Gässlösa i denna undersökning är ekmulmbagge (Pentaphyllis testaceus, VU) och rötsvampbaggen Xylophilus corticalis (NT). Den först nämnda är en överraskande fin art (som inte ens visats sig på de andra finare ekområdena) i den annars skrala samlingen med eklevande arter. Artuppsättningen är svag och indikerar att det tidvis varit brist på många av de substrattyper som gamla ekar kan erbjuda. Den enda substrattyp som verkar ha haft kontinuitet är rödmurken ved på ekstammar (Pentaphyllis testaceus, Dorcatoma chrysomelina) Skötselönskemål för ekdominerade marker I områden där ekarna vuit upp under ljusa förhållanden, har lågt ansatt krona och som ofta brett ut sig på bredden är det viktigt att man ger de gamla träden tillräckligt med ljus. Uppväande yngre träd skjuter ofta i höjden och skuggar de gamla träden. Grenarna dör nerifrån, grenvarv för grenvarv tills det bara är en liten lövbärande ruska i toppen. På några decennier kan en kraftig igenväning ta död på en hagmarksek. De trädslag som oftast står för igenväningen är björk, asp och gran (den sist nämnda ibland även som planterat) men på rikare marker oftare ask. I nemoral region är även boken ett trädslag som ger problem med beskuggning av gamla ekar. Vid röjningar skall man lämna en del blommande buskar och träd så som slån, hagtorn, nypon, vildapel, hägg, rönn och oel, då många skalbaggar använder dessa som mötesplatser vid parningen och många arters honor behöver äta pollen inför äggläggningen. Andra viktiga pollenrika och populära väter är älggräs och olika umbelater. Buskar skapar också olika mikromiljöer för fjärilar, deras larver och andra insekter. Det kan t.e. vara bryn, gläntor och vindskydd. En annan viktig funktion som de taggiga buskarna har är ett det är en plats där en liten ekplanta kan komma undan från djurens bete och få chansen att skjuta i höjden. Det röjningsmaterial som fås vid restaureringar bör delvis lämnas kvar i området. Ofta räcker det med 5-10% av det producerade. Bäst för artrikedomen hos de vedlevande insekterna är om man från röjningsmaterialet kan välja olika trädslag och olika grovlek och att man lägger upp högar i olika soleponeringsgrad. Det är viktigt att man avlägsnar det material som ej ska bli kvar i området innan den 1 april, så att inte skalbaggarna hinner lägga ägg på grenar mm och deras avkomma dräneras från området och blir flis eller eldas upp på annat vis! Ett problem som är vanligt i många av våra värdefulla gammelek-områden är den skeva åldersfördelningen i trädbestånden. Ofta är det några tiotal 17

20 Vedskalbaggar i lövskog Ekhagmark i Storeskog längst ut på Tjolöholms-halvön år gamla ekar och sedan saknas de yngre generationerna eller att nästa generation bara är år. I sådana lägen får man fundera över om det är aktuellt att skada en del av de yngre träden och se om man kan påskynda deras åldrande eller rättare sagt få fram ålderskrämporna (som t.e. rötangrepp och hålbildningen) tidigare än normalt. För att få någon föryngring av ek i ett slutet bestånd måste det på något sätt bli ljusöppnare, då de små ekplantorna är mycket ljuskrävande. För att kunna hålla alla generationer av ek så måste befintliga bestånd störas på något sätt. Det kan handla om t.e. partiella avverkningar, glänthuggning och röjningar. Något som ej prövats men som skulle kunna funka är även bränning då det finns teorier att ekens tjocka bark skulle kunna, likt tallens, skydda mot värmen vid skogsbränder. I Nordamerika verkar detta vara fallet men i Europa har vi inte riktigt anammat denna teori. Vid skydd och långsiktig planering bör man se till att man tar till så stora områden som möjligt. Det kan vara svårt att få plats med en ekföryngring i en befintlig ekhage utan oftast är det ny mark som måste tas i anspråk. Det funkar i dessa lägen lika bra med en åker eller ett hygge! 4.2 Bokdominerade områden Totalt artbestämdes 510 skalbaggsarter, fyra myror, en klokrypare, en fjäril och en geting från de 10 inventerade bokområdena (Bilaga 1). Av dessa är ca 220 arter vedlevande och huvuddelen har troligtvis utvecklats i de olika boksubstraten på lokalerna. Totalt konstaterades 46 rödlistade arter på de inventerade områdena (Bilaga 2) och lägger man ihop detta med Rickard Anderssons (2001) och Gunnar Gustavssons (Fritz & Larsson, 2000) resultat är man nu uppe i 63 rödlistade arter från bokdominerade områden i Halland. Det artrikaste området i denna undersökning var Getabäcken som även hyste flest rödlistade arter (26 skalbaggar och 1 fjäril). Se Tabell 3. Vid en jämförelse mellan alla 15 bokområden som nu är undersökta i Halland så hamnar Getabäcken som näst starkaste (med avseende på rödlistepoäng) där bara Holkåsen som undersöktes av Andersson (2001) ligger högre (Se Figur 9). Det totala antalet funna arter och antalet vedlevande arter verkar följa varandra ganska bra (Figur 10) medan sambandet mellan antalet vedlevande och rödlistepoängen inte är lika tydligt (Figur 11). 18

21 Hallands län Tabell 3. Rödlistade småkryp funna vid inventeringar i 10 områden med gammal bokskog i Hallands län

22 Vedskalbaggar i lövskog Figur 9. Jämförelse av rödlistepoängen för de funna arterna i de 10 inventerade bokområden i Halland med 5 st bokområden inventerade (Andersson, 2001; Gustavsson, 2000) (CR/EN=5p, VU=3p och NT=1p, och PT (Previous threatened) = 0,5p). Figur 10. Jämförelse mellan antalet funna och antalet vedlevande arter i de 10 inventerade bokområdena i Halland

23 Hallands län Figur 11. Jämförelse mellan antalet vedlevande arter och rödlistepoängen för de funna arterna vid en inventering av 10 bokområden i Halland De ovanligaste arterna från de undersökta bokområdena är röd ögonknäppare (Denticollis rubens), fyrfläckad vedsvampbagge (Mycetophagus 4-guttatus), glattbaggen Euthiconus conicicollis, rödvingebaggen Platycis cosnardi. och rombjätteknäppare (Stenagostus rombeus), De är alla mycket ovanliga och de två först nämnda återfinns i hotkagorin akut hotad (EN) och övriga i kategorin Sårbar (VU) på den nationella rödlistan. En art värd att nämna är jättesvampmalen (Scardia boletella, NT) som hittades på 5 av lokalerna. En intressant iaktagelse är att just dessa lokaler är de med högst rödlistepoäng i denna undersökning. Är detta kanske en möjlig indikator på boklokaler med många rödlistade vedskalbaggar? Myskebackarna Falkenbergs kommun Bergskullar med gamla bokskogar med inslag av ek (42 ha). Äldsta daterade boken är ca 250 år gammal (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till, de med fnösketickor bemängda, bokhögstubbarna men en fönsterfälla placerades på en levande bok med hålighet och en fallfälla i en hålighet med mulm nära marken. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 101 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 54 vara vedlevande (Figur 10) och 13 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 14 bokområdena som undersökts i Hallands län är Myskbackarna den svagaste (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Myskebackarna var stumpbaggen Plegaderus dissectus (VU), svartbaggen Oplocephala haemorrhoidalis (NT), mögelbaggarna Latridius brevicollis (NT) och Stephostethus alternans (NT). De tre först nämnda arterna hör till de typiska bokarterna och i viss mån även O. haemorroidalis men den är knuten till fnösketickan som ju lika gärna går på björk. Det saknas många av de mer krävande bokarterna och artuppsättningen är klart svag varför man kan undra om det historiskt funnits tider med brist på död bokved Blåalt Laholms kommun Del av ett större område med äldre till gammal hedädellövskog i kuperad terräng (93 ha). Bok dominerar överlag men krattartad ek är också skogsbildande. Äldsta daterade eken och boken är ca 250 resp. drygt 200 år gamla (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till bokhögstubbar och boklågor med fnösketickor men två fallfällor placerades i håligheter med mulm nära marken på levande bokar. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 202 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 94 vara vedlevande 21

24 Vedskalbaggar i lövskog Fönsterfälla uppsatt på bokhögstubbe med fnösketickor. Naturreservatet Blåalt. Högvuen luckig gammal bokskog med död ved i naturreservat Frodeparken. 22

25 Hallands län (Figur 10) och 12 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Blåalt som nr 12 (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Blåalt var blankknäppare Hypoganus inunctus (NT), halvknäpparen Xylophilus corticalis (NT) och mögelbaggen Latridius brevicollis (NT). Området saknar många av de riktiga bokskalbaggsarterna. Bland de övriga rödlistade arterna lever många under barken på nydöda lövträd bl.a. glansbaggarna Cryptarcha undata (NT), Glischrochilus 4- guttatus (NT) och nordlig plattbagge Dendrophagus crenatus (NT) Frodeparken Falkenbergs kommun Bokskog med en smärre (2,5 ha) urskogsartad kärna av högvuen bokskog. De äldsta bokarna är dryga 200 år gamla (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till bokhögstubbar och boklågor med fnösketickor men en fallfälla placerades i hålighet med mulm nära marken på levande bok. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 219 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 98 vara vedlevande (Figur 10) och 19 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Frodeparken i mitten som nr 7 (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Frodeparken var stumpbaggen Plegaderus dissectus (VU), fuktbaggen Atomaria diluta (VU), halvknäpparna Melasis buprestoides (NT) och Xylophilus corticalis (NT), gråbaggen Rhizophagus brancsiki (VU), mögelbaggen Latridius brevicollis (NT), fuktbaggen Atomaria diluta (VU) och svartbaggen Corticeus unicolor (NT). Flera av dessa räknas in bland bokarterna men det saknas några av de riktigt krävande arterna. Totalt sett har området dock en fin uppsättning arter och det är bara 3 områden i Halland som har visat sig ha fler rödlistade arter Råmebo Halmstad kommun Gammal bokskog på relativt plan mark (10 ha). Halva objektet har gallrats ut i sen tid medan andra halvan lämnats helt orörd. Den äldsta daterade boken är nära 300 år gammal (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till bokhögstubbar och boklågor med fnösketickor men en fallfälla placerades i hålighet med mulm nära marken på levande bok. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 195 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 93 vara vedlevande (Figur 10) och 18 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Råmebo på övre halvan (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Råmebo var stumpbaggen Plegaderus dissectus (VU), kortvingen Thamairaea hospita (VU), halvknäpparna Melasis buprestoides (NT) och Xylophilus corticalis (NT), gråbaggen Rhizophagus brancsiki (VU), mögelbaggen Latridius brevicollis (NT), fuktbaggen Atomaria diluta (VU) och svartbaggarna Oplocephala haemorrhoidalis (NT) och Corticeus unicolor (NT). Flera av dessa räknas in bland bokskalbaggsarterna men det saknas några av de riktigt krävande arterna. Totalt sett har området dock en fin uppsättning arter Mårås Hylte kommun Gammal bokskog på bergshöjd i anslutning till Jansbergssjön norr om Hylte bruk. Stora delar av området (47 ha) utgörs av äldre gallrad bokskog. I områdets nordöstra del finns dock ett 6-7 ha stort parti med naturskogsartad bokskog. Den äldsta daterade boken är nära 400 år gammal (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till bokhögstubbar och boklågor med fnösketickor. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 214 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 93 vara vedlevande (Figur 10) och 9 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Mårås som nr 13 (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Mårås var kortvingen Thamairaea hospita (VU), mögelbaggen Latridius brevicollis (NT), fuktbaggen Atomaria diluta (VU) och svartbaggarna Uloma culinaris (NT) och Corticeus unicolor (NT). Områdets svaga uppsättning rödlistade arter och avsaknaden av många bokarter visar troligen att det varit brist på död bokved i omgivningarna under någon tid Skubbhult Hylte kommun Bokskogsområde i Femsjöbygden på sjön Mellan- Färgens östera strand (totalt 22 ha). Kärnan utgörs av en 4-5 ha stor urskogsartad del i småkuperad terräng. Den äldsta daterade boken är drygt 250 år gammal (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades 23

26 Vedskalbaggar i lövskog Bokskogsmiljö i naturreservatet Mårås. På sina ställen är mängden av död ved mycket stor. till bokhögstubbar och boklågor med fnösketickor men två fallfällor placerades i håligheter med mulm nära marken på levande bokar. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 197 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 98 vara vedlevande (Figur 10) och 16 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Skubbhult i mitten (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Skubbhult var glattbaggen Euthiconus conicicollis (VU), rombknäppare (Stenagostus rhombeus,vu), halvknäpparna Melasis buprestoides (NT) och Xylophilus corticalis (NT), mögelbaggen Latridius brevicollis (NT), svartbaggarna Oplocephala haemorrhoidalis (NT) och Corticeus unicolor (NT). Flera av dessa räknas in bland bokskalbaggsarterna. De två först nämnda arterna är mycket fina och krävande och visar troligen på kontinuitet på bokhögstubbar och boklågor i trakten. Det saknas dock några av de boklevande arterna. Ser man totalt sett har området en fin artuppsättning Almeberget Halmstad kommun Bokskogsklädda berg och svackor med alsumpskog och mossar (69 ha). Bokskogen har en i sen tid mera orörd kärna, med gamla grova bokar såväl som senvuna och klena. Den äldsta daterade boken är ca 200 år gammal (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till bokhögstubbar med fnösketickor men två fallfällor placerades i håligheter med mulm nära marken på levande bokar. Området är Natura område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 178 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 95 vara vedlevande (Figur 10) och 17 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Almeberget på övre halvan (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Almeberget var rödvingebaggen Platycis cosnardi, (VU), stumpbaggen Plegaderus dissectus (VU), halvknäpparna Melasis buprestoides (NT) och Xylophilus corticalis (NT), gråbaggen Rhizophagus brancziki (VU), fuktbaggen Atomaria diluta (VU), mögelbaggarna Latridius brevicollis (NT) och 24

27 Hallands län Stephostethus alternans (NT), svartbaggen Oplocephala haemorrhoidalis (NT). Flera av dessa räknas in bland bokskalbaggsarterna. Den först nämnda arten är mycket fin och krävande och visar troligen på kontinuitet på starkt murken bok- eller annan lövträdsved i trakten. Det saknas dock några av de boklevande arterna. Ser man totalt sett har området en fin artuppsättning Getabäcken Halmstad kommun Gammal högvuen urskogsartad bokskog i västsluttningar (ca 15 ha). Den äldsta daterade boken är ca 260 år gammal (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till bokhögstubbar och boklågor med fnösketickor och klibbtickor. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 220 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 110 vara vedlevande (Figur 10) och 26 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Getabäcken på andra plats, bara slagen av Holkåsen (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Getabäcken var röd ögonknäppare (Denticollis rubens, EN), rödvingebaggen Platycis cosnardi, (VU), stumpbaggen Plegaderus dissectus (VU), glansbaggen Ipidia binotata (VU), gråbaggen Rhizophagus brancziki (VU), fuktbaggen Atomaria diluta (VU) och fyrfläckad vedsvampbagge (Mycetophagus 4-guttatus, VU). Flera av dessa anses vara mycket krävande och framförallt de två först nämnda visar troligen på en kontinuitet på boklågor och starkt murken lövträdsved i trakten. Dessutom hittades de flesta av de, på i huvudsak, bok levande arterna: halvknäpparna Melasis buprestoides (NT) och Xylophilus corticalis (NT), mögelbaggarna Latridius brevicollis (NT) och Stephostethus alternans (NT), svartbaggen Oplocephala haemorrhoidalis (NT). Några av dessa går även i björk. Totalt sett visar Getabäcken upp en mycket imponerande artlista som höjer sig en bra bit över mängden Skrockeberg Halmstad kommun Kuperat område med gammal grov blandbarrskog i blandning med i huvudsak gammal bok (51 ha). Den äldsta daterade boken är drygt 200 år gammal (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till bokhögstubbar med fnösketickor och andra svampar. Objektet är såväl naturreservat som Natura område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 165 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 92 vara vedlevande (Figur 10) och 16 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Skrockaberg på övre halvan (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Skrockaberg var stumpbaggen Plegaderus dissectus (VU), glansbaggen Ipidia binotata (VU), violettbandad knäppare (Harminius undulatus, NT), blankknäppare (Hypoganus inunctus, NT), gråbaggen Rhizophagus brancziki (VU), fuktbaggen Atomaria diluta (VU), mögelbaggarna Latridius brevicollis (NT) och Stephostethus alternans (NT). Flera av dessa räknas in bland bokskalbaggsarterna. Det saknas dock några av de boklevande arterna. Ser man totalt sett har området en fin artuppsättning Svarta klippan Halmstad kommun Gammal bokskog i västvända bergbranter i olika plan. Inblandning av ek, lönn, asp, björk, gran och tall (16 ha). På bergshöjden väer en mera likåldrighomogen och utgallrad bokskog. Den äldsta daterade boken är nästan 300 år (Niklasson, 2003). Fällinsatsen koncentrerades till bokhögstubbar och lågor med fnösketickor och andra svampar. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 160 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 80 vara vedlevande (Figur 10) och 8 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 15 bokområdena som undersökts i Hallands län hamnar Svarta klippan på nedre halvan som nr 10 (Figur 9). De intressantaste arterna som påvisades vid Svarta klippan var halvknäpparen Xylophilus corticalis (NT), gråbaggen Rhizophagus brancsiki (VU), fuktbaggen Atomaria diluta (VU), mögelbaggarna Latridius brevicollis (NT) och Stephostethus alternans (NT). Områdets svaga uppsättning rödlistade arter och avsaknaden av många bokarter visar troligen att det varit brist på död bokved i omgivningarna under någon tid. 25

28 Vedskalbaggar i lövskog Fönsterfälla vid flerstammig och senvuen bok på Almebergets bergskrön. Skogsmiljön i naturreservatet Getabäcken är närmast urskogsliknande med en mängd av död grov ved och flerskiktade olikåldriga bestånd. 26

29 Hallands län Lågor och högstubbar av bok i naturreservatet Skrockeberg. En av fönsterfällorna var placerad på den lägre högstubben till vänster om bildmitt. 4.3 Triviallövdominerade områden Totalt hittades 264 skalbaggsarter (Bilaga 1) och 1 geting varav 19 rödlistade arter på de bägge lokalerna (Se Tabell 4). Av dessa är ca 115 vedlevande. Från triviallövområdena var de finaste fynden gråbaggen Rhizophagus brancsiki och kortvingen Thamiaraea hospita som bägge återfinns i hotkategorin sårbar (VU). Intressant att se att många arter som gemensamma med boklokalerna. De rödlistade arter som ändå är unika för triviallövlokalerna vid en jämförelse med de undersökta bok och eklokalerna i denna undersökning är bl.a. jordlöparen Agonum lugens (NT), grå- 27

30 Vedskalbaggar i lövskog Figur 12. Jämförelse av rödlistepoängen för de funna arterna från de 2 inventerade triviallövområden i Halland med 16 st liknande inventerade i Östergötland, Närke och Västmanland (CR/EN=5p, VU=3p och NT=1p, och PT (Previous threatened) = 0,5p). Tabell 4. De rödlistade arterna som hittades vid inventeringen av triviallövområden i Halland

31 Hallands län Fönsterfälla i lövsumpskogen innanför sanddynerna i naturreservatet Tönnersa. Tickfälla på björk i triviallövskog innanför sanddynerna i naturreservatet Tönnersa. 29

32 baggen Rhizophagus piscipes (NT), stor vedsvampbagge (Mycetophagus 4-pustulatus, NT), brunbaggen Hallomenus aillaris (NT), liten brunbagge (Orchesia minor, NT) och lövkvistbock (Pogonocherus hispidulus, NT). Vilket ändå visar att även triviallövet är värt att bry sig om i bevarande arbetet i Hallands län. Långanskogen var den artrikaste och hade flest rödlistade arter av de bägge undersökta lokalerna. Området ligger vid en jämförelse med 16 liknande områden i Örebro och Östergötlands län stra över medel (se Figur 12) Tönnersa - Halmstad kommun Kustnära lövsumpskogar bakom dyner. Rikligt med klibbal, björk, asp och vide. Den äldsta daterade träden är ca 125 år (Niklasson, 2003). Fällinsatsen spreds på de förekommande trädslagen. Både högstubbar med tickor och levande träd med mindre håligheter finns. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område. Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 157 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 60 vara vedlevande (Figur 10) och 6 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 18 triviallövträd dominerade områdena som undersökts i Hallands, Örebro och Östergötlands län hamnar Tönnersa på nedre halvan som nr 14 (Figur 12). De intressantaste arterna som påvisades vid Tönnersa var kortvingen Thamiaraea hospita (VU), stor vedsvampbagge (Mycetophagus 4-pustulatus, NT) och gråbaggen Rhizophagus piscipes (NT). Den sist nämnda lever bl.a. döda lövträd som står i vatten. Något som det finns gott om i området Långanskogen Varbergs kommun Utgörs av ett stort lövsumpskogsområde. Bitvis sluttande med rörligt markvatten. Dominerande trädslag är björk och klibbal. Fällinsatsen koncentrerades till björkhögstubbar med fnösketickor och döda alar med altickor men en fallfälla placerades i en hålighet med mulm nära marken på en alstubbe. Området är såväl naturreservat som Natura 2000-område Antalet skalbaggsarter som artbestämdes var 175 (Bilaga 1). Av dessa bedömdes 87 vara vedlevande (Figur 10) och 13 upptagna på den nationella rödlistan (Bilaga 2). Vid en jämförelse av rödlistepoängen med de andra 18 triviallövträd dominerade områdena som undersökts i Hallands, Örebro och Östergötlands Vedskalbaggar i lövskog 30 län hamnar Långanskogen på övre halvan som nr 6 (Figur 12). Detta är ett imponerande fint resultat. De intressantaste arterna som påvisades vid Långanskogen var gråbaggen Rhizophagus brancsiki (VU), mögelbaggen Stephostethus alternans (NT), halvknäpparna Melasis buprestoides. (NT) och Xylophilus corticalis (NT), lövkvistbock (Pogonocherus hispidulus, NT), brunbaggarna Orchesia minor (NT) och bandad albrunbagge (Abdera fleuosa, NT), De tre först nämnda brukar räknas till bokarterna men kan även utnyttja döda björkar. 5 Tack Ett stort tack till Örjan Fritz och Krister Larsson som servat och vittjat fällorna under inventeringen och ännu ett tack till Örjan för slutredigeringen av rapporten. Tack även till Rickard Andersson, Mikael Sörensson och Stig Lundberg för bestämning av några skalbaggsfamiljer samt Stanislav Snäll för bestämning av klokryparna. 6 Litteratur Andersson, R Förekomst av vedlevande insekter i Biskopstorp i Halland. Rapport från Länsstyrelsen Halland. Ehnström, B., Gärdenfors, U. & Lindelöw, Å Rödlistade evertebrater i Sverige. Databanken för hotade arter. SLU. Uppsala. Gustavsson, G. I: Fritz, Ö & Larsson, K Översyn av Åkulla bokskogar. Rapport från Länsstyrelsen Halland. Gärdenfors, U. M.fl Rödlistade arter i Sverige Artdatabanken. Uppsala. Gärdenfors, U Hur rödlistas arter?. Artdatabanken. Uppsala. Lundberg, S Catalogus Coleopterum Sueciae. Naturhistoriska riksmuséet. Stockholm. Nilsson, S.G. & Baranowski, R Indikatorer på jätteträdskontinuitet svenska förekomster av knäppare som är beroende av grova, levande träd. Ent. Tidsk. 115: Palm, T Die holz- und Rindenkäfer der Südund Mittelschwedischen Laubbaüme. Oposc. Ent. Suppl.XVI.

33 BILAGA 1. De funna rödlistade arterna. Börsås Rossared Hördalen Biskopstorp Kalvaberg Särö Västerskog Åkraberg Tjolöholm Storeskog Myskebackarna Gässlösa Blåalt Frodeparken Tönnersa Råmebo Mårås Skubbhult Stövlaberget Långanskogen Almeberget Getabäcken Skrockeberg Svarta klippan Ordning Familj Artnamn Kat.nr Hk hk Skalbaggar Carabidae Agonum lugens NT Histeridae (Stumpbaggar) Plegaderus caesus NT Plegaderus dissectus VU Ptiliidae (Fjädervingar) Ptenidium turgidum Leiodidae (Mycelbaggar) Agathidium nigrinum NT Catopidae (Åtelbaggar) Nemadus colonoides NT Scydmaenidae (Glattbaggar) Euthiconus conicicollis VU Staphylinidae (Kortvingar) Quedius microps Stenus fossulatus Euplectus bescidicus Euplectus brunneus NT Hapalaraea linearis Hapalaraea vilis VU Hapalaraea pygmea NT Oypoda arborea NT Haploglossa gentilis 1781 NT Alaobia hybrida Thamiaraea hospita VU Euryusa castanoptera NT Scirtidae (Mjukbaggar) Prionocyphon serraticornis NT Scarabaeidae (Bladhorningar) Osmoderma eremita VU Gnorimus nobilis VU Lycidae Platycis cosnardi VU Elateridae (Knäppare) Atous mutilatus VU Elateridae (Knäppare) Harminius undulatus NT Stenagostus rombeus VU Denticollis rubens EN Hypoganus inunctus NT Calambus bipustulatus VU Procraerus tibialis VU Ampedus hjorti NT Eucnemidae (Halvknäppare) Melasis buprestoides 2477 NT Microrhagus lepidus NT Xylophilus corticalis NT Hylis foveicollis NT Anobiidae (Trägnagare) Grynobius planus 2626 NT Gastrallus immarginatus NT Dorcatoma flavicornis NT Anytis rubens VU Trogositidae (Mörkbaggar) Grynocharis oblonga VU Cleridae (Brokbaggar) Tillus elongatus Cleridae (Brokbaggar) Opilo mollis VU Nitidulidae (Glansbaggar) Ipidia binotata VU Cryptarcha undata 2835 NT Glichrochilus 4-guttatus 2836 NT Rhizophagidae (Barkglansbaggar) Rhizophagus piscipes NT Rhizophagus brancsiki VU Rhizophagus cribratus Silvanidae Dendrophagus crenatus NT Cryptophagidae (Fuktbaggar) Pteryngium crenatum Cryptophagus labilis NT Cryptophagus pallidus NT Atomaria diluta VU Atomaria subangulata NT Erotylidae Tripla rufipes 3013 NT (Trädsvampbaggar) Latridiidae Latridius brevicollis NT Stephostethus alternans NT Corticaria lapponica NT 1

34 Börsås Rossared Hördalen Biskopstorp Kalvaberg Särö Västerskog Åkraberg Tjolöholm Storeskog Myskebackarna Gässlösa Blåalt Frodeparken Tönnersa Råmebo Mårås Skubbhult Stövlaberget Långanskogen Almeberget Getabäcken Skrockeberg Svarta klippan Ordning Familj Artnamn Kat.nr Hk hk Cisidae (Trädsvampbaggar) Cis lineatocribratus Cis micans NT Cis castaneus 3227 NT Mycetophaidae (Vedsvampbaggar) Mycetophagus 4-pustulatus NT Mycetophagus piceus NT Mycetophagus 4-guttatus EN Mycetophagus populi NT Salpingidae (Trädbasbaggar) Rabocerus gabrieli 3301 NT Aderidae Euglenes oculatus NT Tenebrionidae (Svartbaggar) Oplocephala haemorrhoidalis NT Scaphidema metallicum 3358 NT Pentaphyllis testaceus VU Uloma culinaris NT Corticinus unicolor NT Allecula morio VU Prionychus ater Pseudocistela ceramboides Mycetochara aillaris NT Melandryidae (Brunbaggar) Hallomenus aillaris 3458 NT Orchesia minor 3461 NT Orchesia fasciata VU Abdera affinis Abdera fleuosa 3466 NT Phloiotrya rufipes NT Conopalpus testaceus 3482 NT Cerambycidae (Långhorningar) Anoplodera seguttata VU Pogonocherus hispidulus NT Curculionidae (vivlar) Phloeophagus lignarius VU Scolytidae (Barkborrar) Dryocoetes villosus 4500 NT Xyleborinus saesenii 4516 NT Vätsugare Ledra aurita (öronstrit) NT Steklar Vespidae (Sociala getingar) Vespa crabro 2 Fjärilar Scardia boletella NT Palpkäkar Klokrypare Allochernes wideri 4 Anthrenochernes stellae 2 VU Antal arter på rödlistan 2000: Antal arter fr års rödlista som föll ifrån inför rödlistan 2000: Rödlistepo äng:

35 BILAGA 2. Total artlista från inventeringen i Hallands län Börsås Rossared Hördalen Biskopstorp Kalvaberg Särö Västerskog Åkraberg Tjolöholm Storeskog Myskebackarna Gässlösa Blåalt Frodeparken Tönnersa Råmebo Mårås Skubbhult Stövlaberget Långanskogen Almeberget Getabäcken Skrockeberg Svarta klippan Familj Artnamn Cat. nr H k Carabidae (Jordlöpare) Leistes ferrugineus 4 Nebria brevicollis 8 Notiophilus biguttatus 17 Carabus granulatus 25 Carabus cancellatus 27 Carabus nemoralis 29 Carabus hortensis 30 Carabus glabratus 31 Carabus violaceus 38 Carabus coriaceus 39 Cychrus caraboides 40 Trechus secalis 79 Pterostichus 159 oblongopunctatus Pterostichus niger 162 Pterostichus melanarius 163 Pterostichus nigrita 164 Micropterus strenuus 169 Calathus micropterus 179 Platynus assimilis 196 Agonum fuliginosum 199 Agonum muelleri 207 Agonum lugens NT Amara familiaris 229 Amara tibialis 232 Amara brunnea 243 Harpalus rufipes 286 Harpalus 4-punctatus 299 Bradycellus harpalinus 319 Bradycellus csikii 320 Bradycellus caucasicus 321 Dromius agilis 344 Dromius 4-maculatus 349 Dytiscidae Hydroporus angustatus 408 Hydroporus discretus 413 Helophoridae Helophorus brevipalpis 559 Spercheidae Anacaena globulus 587 Hydrobius fuscipes 607 Cercyon impressus 618 Cercyon melanocephalus 620 Cercyon pygmaeus 629 Megastrum obscurum 635 Sphaeritidae (Savbaggar) Histeridae (Stumpbaggar) Cryptopleurum crenatum 638 Sphaerites glabratus 644 Abraeus perpusillus 647 Plegaderus caesus NT Plegaderus dissectus VU Gnathoncus buyssoni 674 Myrmetes paykulli 676 Dendrophilus corticalis 677 Carcinops pumilio 679 Paramalus flavicornis 680 1

36 Margarinotus brunneus 683 Margarinotus striola 684 Margarinotus merdarius 685 Ptiliidae (Fjädervingar) Ptenidium turgidum Ptenidium fomicetorum 733 Ptenidium pusillum 734 Ptenidium nitidum 735 Euryptilium saonicum 750 Ptery suturalis 766 Acrotrichis montandoni 773 Acrotrichis cognata 783 Acrotrichis insularis 784 Acrotrichis intermedia 787 Acrotrichis rosskotheni 788 Acrotrichis danica 791 Acrotrichis rugulosa 795 Leiodidae (Mycelbaggar) Leiodes polita 818 Anisotoma humeralis 842 Anisotoma castanea 844 Anisotoma glabra 845 Anisotoma orbicularis 846 Amphicyllus globus 848 Agathidium varians 852 Agathidium rotundatum 857 Agathidium confusum 858 Agathidium nigrinum NT Agathidium nigripenne 863 Agathidium atrum 864 Agathidium seminulum 865 Agathidium badium 867 Agathidium pisanum 868 Agathidium bicolor 868 Catopidae (Åtelbaggar) Nemadus colonoides Catopidae (Åtelbaggar) Choleva fagniezi 902 Sciodrepoides watsoni 906 Sciodrepoides fumatus 907 Catops alpinus 910 Catops coracinus 913 Catops kirbii 914 Catops tristis 915 Catops morio 918 Catops nigrita 919 Catops fuliginosus 923 Catops picipes 926 Leptinus testaceua 927 Scydmaenidae (Glattbaggar) Euthiconus conicicollis VU Neuraphes elongatulus 936 Stenichnus godarti 948 Stenichnus collaris 949 Stenichnus bicolor 950 Scydmaenus hellwigii 965 Silphidae Oiceoptoma thoracica 979 Dendroena 4-maculata 982 Staphylinidae (Kortvingar) Gabrius splendidulus 988 Gabrius osseticus 997 Gabrius trossulus 1003 Philonthus fimetarius 1016 Philonthus puella 1017 Philonthus politus 1020 Philonthus succicola

37 Philonthus addendus 1022 Philonthus nitidus 1023 Philonthus tenuicornis 1026 Philonthus decorus 1027 Philonthus subuliformis 1030 Philonthus marginatus 1040 Philonthus carbonarius 1045 Philonthus splendens 1053 Platydracus fulvipes 1072 Platydracus latebricola 1074 Oycypus brunnipes 1081 Quedius mesomelinus 1105 Quedius maurus 1106 Quedius cruentus 1107 Quedius invreai 1108 Quedius brevicornis Quedius puncticollis 1110 Quedius brevis 1111 Quedius microps Quedius tenellus 1116 Quedius anthopus 1118 Quedius lateralis 1119 Quedius plagiatus 1121 Quedius fuliginosus 1122 Quedius molochinus 1127 Gyrohypnus fracticornis 1159 Gyrohypnus scoticus 1160 Nudobius lentus 1162 Xantholinus tricolor 1170 Xantholinus laevigatus 1171 Othius punctulatus 1172 Othius angustus 1174 Othius myrmicophilus 1176 Atrecus affinis 1178 Atrecus longiceps 1179 Rugilus rufipes 1190 Medon appicalis 1194 Lathrobium quadratum 1219 Lathrobium elongatum 1220 Lathrobium volgense 1222 Lathrobium fulvipenne 1224 Lathrobium brunnipes 1225 Stenus fossulatus Stenus lustrator 1248 Stenus clavicornis 1252 Stenus argus 1273 Stenus europeus 1275 Stenus nanus 1279 Stenus humilis 1283 Stenus intermedius 1291 Stenus nigritulus 1293 Bibloporus bicolor 1330 Bibloporus minutus 1331 Bibloporus minutus 1331 Euplectus nanus 1338 Euplectus piceus 1340 Euplectus bescidicus Euplectus sanguineus 1344 Euplectus punctatus 1347 Euplectus karsteni 1349 Euplectus fauveli

38 Euplectus brunneus NT Plectophloeus nubigena 1355 Trimium brevicorne 1357 Bryais puncticollis 1364 Bryais bulbifer 1365 Brachygluta fossulata 1374 Pselaphus heisei 1380 Tyrus mucronatus 1382 Euplectus bescidicus Megarthrus sinuaticollis 1390 Proteinus brachypterus 1395 Acrulia inflata 1407 Acrolocha pliginskii 1410 Acrolocha sulula 1411 Hapalaraea melanocephala 1412 Hapalaraea nigra 1414 Hapalaraea floralis 1416 Hapalaraea linearis Hapalaraea ioptera 1421 Hapalaraea vilis VU Hapalaraea gracilicornis 1423 Hapalaraea pygmea NT Omalium riparium 1428 Omalium rivulare 1430 Omalium laticolle 1435 Omalium caesum 1438 Omalium rugatum 1439 Phloeonomus monilicornis 1442 Phloeonomus planus 1443 Phloeonomus sjoebergi 1446 Phloeonomus 1447 punctipennis Anthobium atrocephalum 1461 Anthobium unicolor 1462 Lesteva longoelytra 1479 Anthophagus caraboides 1489 Coryphium angusticolle 1490 Scaphidium 4-maculatum 1494 Scaphisoma agaricinum 1495 Syntomium aeneum 1502 Corpophilus striatulum 1504 Carpelimus corticinus 1523 Carpelimus gracilis 1529 Oytelus laqueatus 1538 Anotylus rugosus 1541 Anotylus clavatus 1552 Anotylus tetracarinatus 1553 Phloeocharis subtilissima 1591 Habrocerus capillaricornis 1592 Mycetoporus lepidus 1599 Ischnosoma splendidum 1618 Lordithon thoracicus 1624 Lordithon trinotatus 1626 Lordithon lunulatus 1628 Lordithon speciosus 1630 Bolitobius inclinans 1633 Sepedophilus littoreus 1634 Sepedophilus testaceus 1635 Sepedophilus marshami 1636 Sepedophilus lusitanicus 1638 Sepedophilus 1639 immaculatus 4

39 Tachyporus obtusus 1646 Tachyporus hypnorum 1651 Tachyporus 1652 chrysomelinus Tachyporus tersus 1654 Tachyporus atriceps 1655 Tachyporus pulchellus 1658 Tachinus rufipes 1663 Tachinus pallipes 1665 Tachinus proimus 1668 Tachinus laticollis 1675 Tachinus marginellus 1676 Aleochara brevipennis 1682 Aleochara inspicua 1687 Aleochara sparsa 1688 Aleochara stichai 1689 Aleochara sanguinea 1695 Aleochara fumata 1697 Oypoda procerula 1713 Oypoda opaca 1714 Oypoda vittata 1718 Oypoda acuminata 1719 Oypoda umbrata 1724 Oypoda recondita 1734 Oypoda alternans 1735 Oypoda arborea N T Oypoda annularis 1741 Oypoda flavicornis 1742 Oypoda soror 1744 Oypoda haemorrhoa 1749 Acrostiba borealis 1755 Calodera aethiops 1764 Calodera riparia 1767 Ichnoglossa prolia 1770 Ischnoglossa elongatula 1771 Deiogya corticina 1772 Deiogya forticornis 1773 Haploglossa gentilis 1781 NT Haploglossa villosula 1782 Haploglossa marginalis 1785 Mniusa incrassata 1786 Ocalea badia 1789 Ocalea picata 1790 Ilyobates nigricollis 1794 Phloeopara testacea 1798 Phloeopara corticalis 1800 Gnypeta ripicola 1813 Schistoglossa viduata 1836 Schistoglossa gemina 1838 Aloconota sulcifrons 1845 Aloconota insecta 1846 Aloconota subgrandis 1847 Aloconota gregaria 1848 Liogluta micans 1853 Liogluta microptera 1855 Geostiba circellaris 1857 Dadobia immersa 1859 Cadaverota cadaverina 1862 Philhygra elongatula 1866 Philhygra luridipennis 1869 Philhygra melanocera

40 Amidobia talpa 1890 Microdota subtilis 1898 Datomicra dadopora 1910 Datomicra celata 1913 Xenota myrmecobia 1914 Mocyta orbata 1918 Mycota fungi 1920 Lypoglossa lateralis 1923 Alaobia sodalis 1925 Alaobia gagatina 1926 Alaobia pallidicornis 1928 Alaobia hybrida Alaobia trinotata 1930 Notothecta flavipes 1935 Notothecta confusa 1936 Dimetrota marcida 1953 Dimetrota cinnamoptera 1954 Dimetrota intermedia 1960 Atheta hypnorum 1966 Atheta castanoptera 1969 Atheta graminicola 1972 Atheta incognita 1976 Atheta nidicola 1982 Atheta boletophila 1986 Atheta diversa 1987 Atheta pilicornis 1989 Atheta fungicola 1992 Atheta britanniae 1993 Atheta crassicornis 1994 Atheta paracrassicornis 1995 Atheta paracrassicornis 1995 Atheta paracrassicornis 1995 Atheta euryptera 1998 Atheta divisa 1999 Atheta nigricornis 2001 Atheta harwoodi 2002 Atheta coraria 2003 Traumoecia picipes 2009 Bessobia ecellence 2013 Enalodrama hepatica 2014 Anopleta corvina 2017 Trichiusa immigrata 2024 Dinaraea aequata 2027 Acrotona pseudotenera 2037 Amischa analis 2049 Amischa bifoveolata 2050 Thamiraea cinnamomea 2054 Thamiaraea hospita VU Drusilla canaliculata 2065 Zyras funestus 2068 Zyras humeralis 2069 Zyras lugens 2071 Zyras laticollis 2072 Lomechusa pubicollis 2078 Gyrophaena affinis 2082 Gyrophaena gentilis 2087 Gyrophaena minima 2089 Gyrophaena joyioides 2098 Gyrophaena angustata 2099 Gyrophaena strictula 2100 Gyrophaena boleti

41 Bolitochara obliqua 2104 Bolitochara mulsanti 2105 Bolitochara pulchra 2106 Leptusa pulchella 2109 Leptusa norvegica 2110 Leptusa fumida 2111 Leptusa ruficollis 2112 Euryusa castanoptera NT Anomognathus 2120 cuspidatus Homalota plana 2122 Placusa depressa 2128 Placusa tachyporoides 2129 Placusa atrata 2133 Autalia impressa 2135 Autalia rivularis 2137 Holobus apicatus 2143 Cypha tarsalis 2154 Myllaena intermedia 2165 Myllaena minuta 2170 Clambidae Clambus punctulum 2177 Scirtidae Microchara testacea 2186 Cyphon coarctatus 2187 Cyphon palustris 2188 Cyphon variabilis 2191 Cyphon phragmiteticola 2192 Cyphon pubescens 2193 Cyphon punctipennis 2194 Cyphon padi 2195 Prionocyphon NT serraticornis Scarabaeidae Tro scaber 2203 (Bladhorningar) Scarabaeidae Aphodius depressus 2232 (Bladhorningar) Aphodius contaminatus 2238 Aphodius ater 2256 Serica brunnea 2278 Phyllopertha horticola 2286 Cetonia aurata 2290 Potosia cuprea 2292 Osmoderma eremita V U Gnorimus nobilis V U Trichius fasciatus 2296 Lucanidae (Ekobaggar) Platycerus caraboides 2300 Sinodendron cylindricum 2302 Lycidae Dictyoptera aurora 2328 Pyropterus nigroruber 2329 Platycis minuta 2330 Platycis cosnardi VU Elateridae (Knäppare) Athous hirtus 2399 Atous mutilatus VU Athous vittatus 2402 Athous haemorrhoidalis 2403 Athous subfuscus 2404 Harminius undulatus NT Stenagostus rombeus VU Denticollis rubens EN Denticollis linearis 2410 Selatosomus impressus 2426 Selatosomus aeneus 2430 Hypoganus inunctus NT Calambus bipustulatus VU 7

42 Eucnemidae (Halvknäppare) Throscidae (Småknäppare) Procraerus tibialis VU Ampedus pomorum 2442 Ampedus hjorti NT Ampedus balteatus 2447 Ampedus nigrinus 2453 Melanotus villosus 2458 Melanothus castanipes 2459 Ectinus aterrimus 2465 Dalopius marginatus 2466 Adrastus pallens 2467 Melasis buprestoides 2477 NT Microrhagus lepidus NT Microrhagus pygmaeus 2479 Xylophilus corticalis NT Hylis foveicollis N T Triagus dermestoides 2490 Buprestidae Agrilus betuleti 2522 Dermestidae (Ängrar) Ctesias serra 2581 Attagenus pellio 2596 Ptinidae (Tjuvbaggar) Ptinus rufipes 2617 Ptinus fur 2619 Ptinus villiger 2621 Ptinus subpilosus 2622 Hedobia imperalis 2625 Anobiidae (Trägnagare) Grynobius planus 2626 Xestobium rufovillosum 2628 Lymeylidae (Varvsflugor) Trogositidae (Mörkbaggar) Ernobius nigrinus 2631 Gastrallus immarginatus N T Anobium nitidum 2642 Hadrobregmus pertina 2648 Ptilinus pectinicornis 2651 Dorcatoma flavicornis N T Dorcatoma chrysomelina 2667 Dorcatoma dresdensis 2670 Dorcatoma robusta 2671 Anytis rubens VU Hylecoetus dermestoides 2674 Thymalus limbatus 2680 Grynocharis oblonga VU Cleridae (Brokbaggar) Tillus elongatus Cleridae (Brokbaggar) Opilo mollis VU Thanasimus formicarius 2691 Korynetes caeruleus 2695 Melyridae (Borstbaggar) Dasytes cyaneus 2709 Dasytes plumbeus 2712 Malachius bipustulatus 2725 Nitidulidae (Glansbaggar) Nitidulidae (Glansbaggar) Carpophilus marginellus 2742 Epuraea neglecta 2748 Epuraea pallascens 2749 Epuraea marseuli 2759 Epuraea pygmaea 2760 Epuraea placida 2763 Epuraea biguttata 2768 Epuraea unicolor 2769 Epuraea variegata 2770 Epuraea muehli 2771 Epuraea silacea 2773 Epuraea aestiva

43 Epuraea melina 2775 Meligethes flavimenus 2781 Meligethes denticulatus 2782 Meligethes aeneus 2791 Meligethes pedicularis 2802 Omosita depressa 2818 Omosita discoidea 2819 Soronia grisea 2826 Ipidia binotata VU Pocadius ferrugineus 2828 Cychramus variegatus 2832 Cychramus luteus 2833 Cryptarcha strigata 2834 Cryptarcha undata 2835 NT Glischrochilus 4-guttatus 2836 NT Glischrochilus hortensis 2837 Glischrochilus 4-punctatus 2838 Pityophagus ferrugineus 2839 Aspidophoridae Arpidophorus orbiculatus 2842 Rhizophagidae (Barkglansbaggar) Rhizophagus ferrugineus 2847 Rhizophagus piscipes NT Rhizophagus dispar 2851 Rhizophagus bipustulatus 2852 Rhizophagus nitidulus 2853 Rhizophagus brancsiki VU Rhizophagus cribratus Monotomidae Monotoma conicicollis 2858 Silvanidae Dendrophagus crenatus NT Cryptophagidae (Fuktbaggar) Cryptophagidae (Fuktbaggar) Henoticus serratus 2900 Pteryngium crenatum Cryptophagus abietis 2905 Cryptophagus badius 2912 Cryptophagus pubescens 2921 Cryptophagus saginatus 2923 Cryptophagus labilis NT Cryptophagus dentatus 2928 Cryptophagus 2929 pseudodentatus Cryptophagus dorsalis 2930 Cryptophagus distinguendus 2931 Cryptophagus scanicus 2933 Cryptophagus pallidus NT Cryptophagus scutellatus 2937 Cryptophagus pilosus 2939 Cryptophagus setulosus 2942 Emphylus glaber 2943 Caenoscelis subdeplanata 2947 Atomaria impressa 2950 Atomaria morio 2953 Atomaria ornata 2954 Atomaria fuscata 2962 Atomaria lewesi 2964 Atomaria atricapilla 2972 Atomaria nitidula 2973 Atomaria turgida 2979 Atomaria apicalis 2980 Atomaria umbrina 2983 Atomaria diluta VU Atomaria puncticollis 2990 Atomaria nigrorostris

44 Erotylidae (Trädsvampbaggar) Cerylonidae (Gångbaggar) Endomychidae (Svampbaggar) Atomaria subangulata NT Ootypus globosus 3006 Tritoma bipustulata 3009 Tripla russica 3011 Tripla rufipes 3013 NT Dacne bipustulata 3015 Cerylon fagi 3036 Cerylon histeoides 3037 Cerylon ferrugineum 3038 Mycetaea subterranea 3047 Endomychus coccineus 3052 Coccinellidae Scymnus suturalis 3072 Corylophidae Orthoperus punctatus 3124 Orthoperus mundus 3127 Latridiidae (Mögelbaggar) Latridiidae (Mögelbaggar) Latridius hirtus 3134 Latridius consimilis 3135 Latridius brevicollis NT Enicmus rugosus 3146 Enicmus testaceus 3147 Enicmus atriceps 3147 a Enicmus transversus 3148 Enicmus histrio 3149 Dienerella elongata 3150 Dienerella clathrata 3151 Stephostethus pandellei 3159 Stephostethus alternans NT Stephostethus rugicollis 3163 Aridius nodifer 3166 Cartodere constricta 3168 Corticaria impressa 3176 Corticaria lapponica NT Corticaria abietorum 3182 Corticaria rubripes 3185 Corticaria longicollis 3188 Cortinicaria gibbosa 3197 Corticarina latipennis 3203 Salpingidae Salpingus planirostris 3207 (Trädbasbaggar) Salpingus ruficollis 3208 Byturidae Byturus tomentosus 3211 Cis lineatocribratus Cisidae (Trädsvampbaggar) Cis alter 3214 Cis jacquemartii 3215 Cis glabratus 3217 Cis comptus 3218 Cis hispidus 3219 Cis micans NT Cis boleti 3222 Cis fagi 3226 Cis castaneus 3227 NT Cis dentatus 3228 Cis bidentatus 3229 Ennearthron cornutum 3230 Orthocis alni 3234 Orthocis vestitus 3237 Orthocis festivus 3238 Sulcacis fronticornis 3241 Ropalodontus perforatus 3242 Ropalodontus perforatus

45 Ropalodontus perforatus 3242 Octotemnus glabriculus 3244 Colydidae Synchita humeralis 3249 Mycetophaidae (Vedsvampbaggar) Triphyllus bicolor 3256 Mycetophagus 4- pustulatus NT Mycetophagus piceus NT Mycetophagus atomarius 3263 Mycetophagus 4-guttatus EN Mycetophagus populi NT Pyrochroidae Pyrochroa coccinea 3294 Scitzotus pectinicornis 3295 Salpingidae (Trädbasbaggar) Rabocerus gabrieli 3301 NT Salpingus planirostris 3307 Salpingus ruficollis 3308 Aderidae Euglenes oculatus N T Aderidae Anidorus nigrinus 3315 Tenebrionidae (Svartbaggar) Bolitophagus reticulatus 3340 Diaperis boleti 3343 Oplocephala NT haemorrhoidalis Scaphidema metallicum 3358 NT Pentaphyllis testaceus VU Uloma culinaris NT Tenebrio molitor 3385 Corticinus unicolor NT Allecula morio V U Prionychus ater Pseudocistela ceramboides Mycetochara flavipes 3406 Mycetochara aillaris NT Mycetochara linearis 3410 Anaspidae (Ristbaggar) Anaspis frontalis 3417 Anaspis marginicollis 3419 Anaspis thoracica 3420 Anaspis rufilabris 3424 Mordellidae (Tornbaggar) Tomoia bucephala 3427 Mordellochroa 3450 Melandryidae (Brunbaggar) Cerambycidae (Långhorningar) Cerambycidae (Långhorningar) abdominalis Hallomenus binotatus 3457 Hallomenus aillaris 3458 NT Orchesia micans 3459 Orchesia minor 3461 NT Orchesia fasciata Orchesia undulata 3463 Abdera affinis Abdera fleuosa 3466 NT Phloiotrya rufipes 3470 NT Conopalpus testaceus 3482 NT Spondylis buprestoides 3487 Tetropium fuscum 3494 Rhagium morda 3498 Rhagium inquisitor 3499 Oymirus cursor 3500 Stenocorus meridianus 3501 Grammoptera ruficornis 3513 Alosterna tabacicolor 3514 Anoplodera seguttata VU Anoplodera maculicornis 3518 Anoplodera rubra

46 Chrysomelidae (bladbaggar) Anoplodera sanguinolenta 3521 Judolia semaculata 3524 Leptura 4-fasciata 3528 Leptura maculata 3529 Leptura melanura 3530 Molorchus minor 3542 Phymatodes testaceus 3556 Clytus arietis 3562 Lamia tetor 3569 Pogonocherus hispidulus NT Leiopus nebulosus 3585 Saperda scalris 3592 Stenostela dubia 3600 Lythraria salicarie 3843 Derocrepis rufipes 3851 Anthribidae Platystomus albinus 3915 Curculionidae (vivlar) Rhynchaenus fagi 4231 Rhampus oyacanthae 4244 Rhyncolus ater 4296 Rhyncolus sculpteratus 4298 Phloeophagus lignarius VU Scolytidae (Barkborrar) Hylurgops palliatus 4446 Hylesinus fraini 4456 Scolytus ratzeburgi 4474 Scolytus intricatus 4477 Pityogenes chalcographus 4480 Taphrorychus bicolor 4499 Dryocoetes villosus 4500 NT Dryocoetes alni 4501 Dryocoetes autographus 4502 Crypturgus pusillus 4506 Trypodendron 4508 domesticum Xyleborus dispar 4512 Xyleborinus saesenii 4516 NT Trypophloeus bispinulus 4517 Cryphalus abietis 4524 Pityophthorus glabratus 4530 Ledra aurita (öronstrit) NT Meconema thalassinum (ekvårtbitare) Lasius fuliginosus Lasius niger Formica fusca Formica rufa grp Camponotus herculeanus Vespidae (Sociala getingar) Pseudoscorpionida (Klokrypare) Vespa crabro Dolichovespula media Allochernes wideri 4 Anthrenochernes stellae 2 VU Chernes cimicoides Dinocheirus panzeri Noctuidae (Nattflyn) Catocala promissa Tinaeidae Scardia boletella NT Antal arter:

47 BILAGA 3. Diagram där antal rödlistade arter från de inventerade ekområdena jämförs med 60 ekområden i Östergötland och Örebro län Strandvillan, Örebro Godegård, Motala St.Mellösa, Örebro Gässlösa, Halland Snavlunda, Örebro Lagnebrunna, Boholm Ekeberg, Örebro Omberg-syd, Ödeshög Styvinge, Linköping Skenäs, Norrköping Norrängsbacken, Örebro Ruda, Motala Kristberg, Motala Tjolöholm, Halland Edsberga, Linköping Hovetorp, Linköping Brobytorp, Örebro Hördalen, Halland Bystad, Örebro Börsås, Halland Sörön, Örebro Brynästorp, Halland Ullavi, Örebro Äsplunda, Örebro Trysstorp, Örebro Ö-Ed, Valdemarsvik Stövlaberget, Halland Långvassu-Ö, Linköping Geråsen, Örebro Ekholmen mm, Linköping Skäggetorp, Linköping. Motala stad, Motala Särö, Halland Skävesund, Örebro Segersjö, Örebro Odensvi, Örebro Orräng-1, Åtvidaberg Omberg-Norr, Ödeshög Solberga, Mjölby Gunnarsbo; Linköping Lånvassudde-V, Linköping Orräng-3, Linköping Norsholm, Norrköping Hackvad, Örebro Nalaviberg, Örebro Sundsbro, Linköping Åkraberg, Halland SturefNR-N, Linköping Sätra-Hump, Linköping Bjärka-fotbollsp, Linköping Bråborg, Norrköping Bjärka-äng, Linköping Sturef-NR-Syd, Linköping Labbenäs; Linköping Skaggebo, Linköping Norrkrog, Norrköping Orräng-2, Åtvidaberg Moricsala, Lettland Harsbo, Valdemarsvik Hjorth-Syd, Linköping Mårstorp, Linköping Ekkällan, Linköping Brokind, Linköping Övningsfältet 1998, Linköping Händelö, Norrköping Hjorth-Norra, Linköping Garnison, Link-2002 Malmölandet, Norrköping

48 BILAGA 4. Beskrivning av ett urval intressanta och rödlistade arter som hittades vid inventeringen av lövskogar i Hallands län Plegaderus dissectus (VU) tillhör familjen kortvingar. Arten är blankt svartbrun ca 1,5 mm lång och lever i mulm och murken helst vitrötad bokved. Både larv och vuen skalbagge lever som rovdjur på andra mindre insekter eller deras larver. Hittades i denna undersökning i se av de tio inventerade bokområdena. Euthiconus conicollis (VU) tillhör familjen glattbaggar. Arten är blankt brun och 1 mm lång. Lever i mulmen i håligheter på levande eller döda bokar. Hittades i en fönsterfälla på bokhögstubbe i Skubbhult. Hapalaraea vilis (VU) tillhör också familjen kortvingar. Arten är brunaktig och ca 3 mm lång. Utvecklingen sker i anslutning till ihåligheter på gamla ädellövträd, framför allt ek. Hittades i denna inventering vid Särö Västerskog och Stövlaberget. Thamiaraea hospita (VU) är ytterligare en art ur familjen kortvingar. Arten är mörkt brun och ca 3 mm. Arten utvecklas i anslutning till håligheter i gamla träd och helst ek. Den hittas oftast bara i finare ädellövområden. I denna undersökning hittades den kring ekarna vid Tjolöholm, en ihålig asp i Tönnersa och en ihålig bok vid Råmebo och en fnösketicka på bok i Mårås. Osmoderma eremita (VU) kallas läderbagge på svenska. Den är ca 30 mm lång och blank mörkt kastanjebrun. Larven utvecklas oftast i ihåliga ekar där den gnager på den rötade veden. Larven har en 3- årig utveckling. Återfanns i en ek i Rossared, Börsås. 1

49 Gnorimus nobilis (VU) kallas ädelguldbagge på svenska. Den är starkt glänsande guldgrön och ca 18 mm lång. Den utvecklas i liknade miljöer som läderbaggen men i mindre håligheter. Denna art hittades bara i Rossared, Börsås och i Åkraberg. Platycis cosnardi (VU) tillhör familjen rödvingebaggar. Arten är svart med matta ljust röda täckvingar och halssköld. Den är ca 8 mm och utvecklas i starkt murken ved av främst bok. Arten insamlades med hjälp av fönsterfällor på Almeberget och Getabäcken. Arten är känd från färre än tio lokaler i landet. Athous mutilatus (VU) har nyligen döpts till trubbtandad lövknäppare. Den är kolsvart och ca 12 mm. Larven utvecklas i ihåliga lövträd med fuktig mulm. Hittades i denna inventering bara kring en av ekarna i Särö Västerskog. Stenagostus rhombeus (VU) har nyligen fått namnet rombjätteknäppare. Arten är gråbrun och ca 20 mm. Larven lever i murkna lågor av främst bok. Den infångades med fönsterfällor i Biskopstorp, Kalvaberg och Skubbhult. 2

50 Denticollis rubens (EN) kallas röd ögonknäppare. Den är brunröd och ca 15 mm. Utvecklas i skuggigt liggande murkna boklågor. Arten är bara känd från en handfull lokaler i landet och hittades här bara vid Getabäcken i en fönsterfälla vid en bokhögstubbe. Calambus bipustulatus (VU) kallas rödalad lundknäppare. Den är mörkt brun med oranga fläckar på övre delen av täckvingarna och är ca 10 mm. Larven lever som rovdjur i grova mossiga grenar på gamla ädellövträd. Den hittades vid de båda ekområdena Åkraberg och Biskopstorp, Kalvaberg. Procraerus tibialis (VU) kallas smalknäppare. Den är blankt svart och ca 8 mm lång. Den utvecklas i brunrötad ved i ekars håligheter. Hittades i denna inventering bara kring en av ekarna på Särö Västerskog. Melasis buprestoides (NT) tillhör familjen rötsvampbaggar. Den är gråbrun och ca 7 mm lång. Den utvecklas i torr gärna soleponerad lövträdved men företrädesvis bok. Den hittades vid Stövlaberget (ekar) och i fem av de undersökta bokområdena. Xylophilus corticalis (NT) tillhör familjen rötsvampbaggar. Den är mörkbrun med gula partier på främre delarna av täckvingarna och ca 4 mm lång. Den utvecklas i vitrötad lös oftast lövträdved företrädesvis bok och björk. Den hittades vid Gässlösa och Biskopstorp, Kalvaberg (ekar) och i fem av de undersökta bokområdena. 3

51 Anitys rubens (VU) tillhör familjen trägnagare. Den är blankt gyllenbrun och 2 mm. Den utvecklas i nyligen brunrötad ved på gamla ekar. Hittades här i en fallfälla i en ihålig ek i Hördalen. Grynocharis oblonga (VU) kallas för avlång flatbagge på svenska. Den är mörkt brun och ca 6 mm lång. Den lever bl.a. i håligheter med vitrötad ved i gamla ädellövträd. Hittades här kring ekarna i Åkraberga. Opilo mollis (VU) tillhör familjen brokbaggar. Den är mörkbrun med tre ljusa band över täckvingarna och är ca 10 mm. Arten lever som rovdjur i gångarna efter olika trägnagare och barkborrar på främst ädellövträd. Hittades här i ihåliga olar utanför Åkraberg naturreservat. Ipidia binotata (VU) hör till familjen glansbaggar. Den är blankt svart med två oranga fläckar på vardera täckvingen och är ca 3 mm. Den utvecklas under barken på döda och döende löv och barrträd. Den påträffades i fyra av de inventerade områdena: Dels vid Biskopstorp, Kalvaberg och Stövlaberget (båda ek), dels vid Getabäcken och Skrockeberg (båda bok). Rhizophagus brancsiki (VU) hör till familjen barkglansbaggar. Den är blankt mörkbrun och ca 4 mm. Den lever i vitrötade högstubbar med fnösketickor. I huvudsak bok men även björk. Den hittades på se av boklokalerna och i Långanskogen (björk). 4

52 Atomaria diluta (VU) tillhör familjen fuktbaggar. Arten är ca 1 mm lång och mörkt brun. Den hittas främst i murken lövträdsved med trädsvampar. Den hittades i se av de inventerade bokområdena. Latridius brevicollis (NT) tillhör familjen mögelbaggar. Den är gråbrun och ca 1mm. Den utvecklas i svampangripen bokved. Konstaterades på alla de undersökta boklokalerna. Stephostethus alternans (NT) tillhör familjen mögelbaggar. Den är gråbrun och ca 1,5 mm. Den utvecklas i svampangripen bokved. Konstaterades på fem av de undersökta boklokalerna. Mycetophagus 4-guttatus (EN) kallas brungul vedsvampbagge på svenska. Den är ca 3 mm och brun med fyra gula prickar. Den utvecklas i vitrötad ved på olika lövträd. Arten hittades dels kring ekarna i Åkraberg, dels vid en bokhögstubbe vid Getabäcken. Pentaphyllis testaceus (VU) kallas ekmulmbagge. Den är enfärgat brungul och ca 1,5 mm lång. Den utvecklas i brunrötad ekved på stående stammar. Hittades på en ek vid Gässlösa. Allecula morio (VU) kallas gulbent kamklobagge. Den är blankt brunsvart och ca 10 mm lång. Den utvecklas i veden på insidan av ekarnas håligheter. Arten hittades vid Rossared, Börsås, Särö Västerskog och Tjolöholm, Storeskog. 5

53 Orchesia fasciata (VU) kallas gulbandad brunbagge. Den är brun med tre gula band på täckvingarna och ca 4 mm. Arten utvecklas i svampig löv- och barrträdsved. Hittades kring ekarna på Stövlaberget. Anoplodera seguttata (VU) kallas sefläckig blombock. Den är svart med tre oranga fläckar på vardera täckvinge och är ca 12 mm lång. Den utvecklas i döda på marken liggande murkna ekstammar. Den infångades i en fönsterfälla på Stövlaberget. Phloeophagus lignarius (VU) tillhör familjen vivlar. Den är enfärgat svart och ca 4 mm. Den utvecklas i murken ved i håligheter på gamla ädellövträd. Här hittades den i en ek på Särö Västerskog och i en oel vid Åkraberg. Anthrenochernes stellae (VU) som heter hålträdsklokrypare på svenska är en av de intressanta klokrypare som hittades. Den är ca 2,5 mm och lever i och på mulmytan i grova ihåliga ekar. Ett intressant beteende som klokryparna har visat sig ha är att de liftar med flygande insekter för att komma till nya håligheter. Detta liftande kallas foresi. I denna undersökning hittades arten kring ekarna vid Åkraberg och Särö Västerskog. 6

54

55 Länsstyrelsen Halland Enheten för naturvård & miljöövervakning Meddelande 2004:23 ISSN ISRN LSTY-N-M-2004/23-SE Tryckt på Koperingsbolaget AB, Halmstad, 2004